Utlåtande i anledning av vädd motion om kostnadsfritt tillhandahållande åt städer m. fl. samhällen av för statens räkning tillverkad sten.
1923-05-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1923:128, Utlåtande i anledning av vädd motion om kostnadsfritt tillhandahållande åt städer m. fl. samhällen av för statens räkning tillverkad sten.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
7
Nr 128.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1923 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av vädd motion om kostnadsfritt tillhandahållande
åt städer m. fl. samhällen av för statens räkning
tillverkad sten.
(3:e avd.)
Uti eu inom andra kammaren av herr A. Törnkvist i Karlskrona
väckt motion, nr 105, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att den, för
bekämpande av arbetslösheten inom stenindustrien, för statens räkning
tillverkade stenen måtte få kostnadsfritt tillhandahållas jämväl städer,
köpingar och municipalsamhällen för stensättning av gator m. m.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»För att i någon mån lindra den kris, som med världskrigets utbrott
bröt in över stenindustrien, har staten sedan ett antal år tillbaka
gjort störa, beställningar av gatsten hos de privata gatstensindustriidkarna.
Vid 1922 års slut uppgingo dessa beställningar till en kvantitet
olika slag gatsten av 801,963.07 kvadratmeter, vartill kom 20,088.29
löpmeter gångbaneflis. \ ärdet av denna sten är upptaget till en summa
av cirka 6 miljoner kronor.
Enligt arbetslöshetskommissionens uppfattning torde någon ny
statsbeställning av gatsten icke böra göras för denna vinter. Socialministern
har heller icke av arets riksdag begärt anslag för sådant
ändamål. Man. torde sålunda kunna utgå ifrån, att åtminstone tillsvidare,
statsåtgärder till hjälp åt stenindustrien och dess utövare icke komma
att vidtagas utöver de allmänna åtgärderna för bekämpande av arbetslösheten.
Statens stenaffärer äro emellertid icke avvecklade med att statsbeställningar
icke vidare göras. Vid lastplatser och tillverkningsplatser
ligga stora lager av sten, som komma att kräva betydande omkostnadsbelopp
för övervakning och lagring. Det är ett statsintresse, att dessa
kostnader så snart som möjligt bringas att upphöra, genom att staten
8
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
snarast gör sig av med stenpartierna. Det är därtill av utomordentlig
vikt för redovisningen av de stora stenlagren, att denna sker så fort
som möjligt. De för denna industri säregna tillverknings- och transportförhållandena
göra en snabb redovisning i alldeles särskild grad önskvärd.
Fjolårets riksdag beslöt vissa åtgärder för statsstenens praktiska användning.
På förslag av regeringen och enskild motionär i andra kammaren
medgav nämligen riksdagen, att den för bekämpande av arbetslösheten
inom stenindustrien för statens räkning tillverkade stenen skulle,
på av arbetslöshetskommissionen närmare angivna villkor, få kostnadsfritt
tillhandahållas väghållningsdistrikt för stensättning av infartsvägar
till större städer och andra vägar, som äro av större allmän betydelse
och så hårt trafikerade, särskilt av tyngre motorfordon, att ett dylikt
starkare byggnadssätt synes vara ur teknisk och praktisk synpunkt
påkallat samt städer, som med sig inkorporerat landskommun och därvid
fått övertaga dess väghållningsskyldighet. I kraft av detta riksdagens
medgivande har under år 1922 till vägdistrikt och kommuner levererats
sammanlagt 169,454.5 7 kvadratmeter gatsten och 8,641.31 löpmeter
gångbaneflis, sammanlagt representerande ett värde av cirka 1,220,000
kronor. Statens stenleveranscentrals lager vid utgången av år 1922
utgjorde sålunda 623,508.50 kvadratmeter gatsten och 11,446.9 8 löpmeter
gångbaneflis, representerande ett tillverkningsvärde av cirka 4,780,000
kronor.
Trots de gynnsamma villkoren för stenmottagaren har staten icke
blivit utav med mera än cirka 20 procent av sitt stenlager. Sannolikt
ha de höga järnvägsfraktsatserna, som alldeles särskilt betunga denna
tunga artikel, gjort sig ofördelaktigt gällande för särskilt de kommuner,
som ligga avlägset från stenens tillverkningsorter. Åtgärder borde
därför vidtagas för åstadkommande av erforderlig fraktnedsättning på
järnvägarna för av staten till kommunala organ kostnadsfritt tillhandahållen
sten. Men, även om behövlig fraktlindring vidtoges, kan det
likväl anses ovisst, om de kommuner ocl> vägdistrikt, som avses i fjolårets
riksdagsbeslut, komma att konsumera statens hela återstående
stenlager. Sannolikhet för att så kommer att ske, föreligger i varje
fall icke. Det behöver därför knappast uppstå betänkligheter emot, att
riksdagens i fjol fattade beslut vidgas att jämväl omfatta att städer,
köpingar och municipalsamhällen erhålla kostnadsfritt sten från statens
stenlager för gatubeläggning. Genom ett medgivande från riksdagens
sida härtill skulle en önskvärd snabb redovisning av statens stenlager
med sannolikhet uppnås.»
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
9
Såsom i motionen erinrats, medgav sistlidet års riksdag, att den
för bekämpande av arbetslösheten inom stenindustrien för statens räkning
tillverkade stenen finge kostnadsfritt tillhandahållas väghållningsdistrikt
för stensättning av infartsvägar till större städer och andra vägar, som vore
av större allmän betydelse och så hårt trafikerade, särskilt av tyngre
motorfordon, att ett dylikt starkare byggnadssätt syntes vara ur teknisk
och praktisk synpunkt påkallat. Samma förmån skulle ock enligt riksdagens
beslut tillkomma städer, som med sig inkorporerat landskommun,
och därvid fått övertaga dess väghållningsskyldighet.
Motionären har nu hemställt, att förmånen att erhålla kostnadsfri
sten av staten jämväl måtte tillerkännas andra städer än de nyss nämnda
ävensom köpingar och municipalsamhällen, och har till stöd härför bland
annat anförts, att de kommuner och väghållningsdistrikt, som avsågos
i fjolårets riksdagsbeslut, med sannolikhet icke komme att konsumera
statens återstående stenlager, vilket vid utgången av år 1922 utgjorde
632,508.50 kvadratmeter gatsten och 11,446.98 löpmeter gångbaneflis.
Vid prövning av det sålunda framlagda förslaget har utskottet
under hand inhämtat, att de hittills under året (intill den 18 maj 1923)
till utlämning ifrågasatta stenpartierna uppgå till cirka 180,000 kvadratmeter
gatsten, och att gångbaneflisen praktiskt taget är slut ävensom
att goda utsikter förefinnas, att med de för närvarande gällande bestämmelserna
för erhållande av kostnadsfri sten statens återstående lager
komma att i sin helhet konsumeras. Enligt vad till utskottets kännedom
kommit, är staten ock pliktig att, oavsett om de å olika platser
förvarade stenpartierna komma att Qvarligga eller icke, erlägga avgifter
för upplåtelse av mark för desamma, vilka avgifter för vissa partier
skola gäldas så sent som år 1928, varför även ur synpunkten av en
måhända önskvärd snabbare realisering av statens stenlager någon däremot
svarande reduktion i statsverkets kostnader för markhyra icke
lärer vara att förvänta.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att herr Törnkvists ifrågavarande motion icke
må vinna riksdagens bifall.
Stockholm den 28 maj 1923.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Utskottet»
yttrande.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 68 höft. (Nr 126—128.)
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Närvarande: se under utlåtande nr 126.
Reservation:
av herr A. Å. Törnkvist i Karlskrona.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.