Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonfikt jämte i ämnet väckta motioner.

1923-03-18 · 129 sidor, varav 108 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 108 av 129 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1923:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonfikt jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1923 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss

ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp

i fall av arbetskonfikt jämte i ämnet väckta

motioner.

(3:e och 4:e avd.)

I en till riksdagen den 13 februari 1923 avlåten proposition, nr

52, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att medgiva sådan ändring i de för meddelande av arbetslöshetsbjälp

med tillhjälp av statsmedel gällande direktiven, att vid konflikt inom ett

fack den, som vid konfliktens utbrott var och under de sex närmast föregående

månaderna oavbrutet varit arbetslös, icke behöver avstängas från

arbetslöshetsbjälp, ändå att han haft sin sista mera stadigvarande anställning

inom detta fack.

I anledning av förevarande proposition bar inom riksdagens andra

kammare väckts följande motioner, nämligen

nr 211, av herr E. Olovson i Västerås m. fl., som hemställt, att

riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 52 med sådan ändring

av den föreslagna bestämmelsen, att vid konflikt inom ett fack den,

som vid konfliktens utbrott var och under de tre närmast föregående

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 23 käft. (Nr 30.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

månaderna varit arbetslös, icke behöver avstängas från arbetslöshetshjälp,

ändå att han haft sin sista mera stadigvarande anställning inom

detta fack;

nr 212, av herr H. Molander m. fl., som hemställt, att riksdagen

måtte upphäva nu gällande direktiv angående understöds- och nödhjälpsverksamheten

bland de arbetslösa samt att riksdagen måtte besluta, att

envar, som varit arbetslös i åtta dagar, är berättigad till arbetslöshetsunderstöd

eller anställning vid nödhjälpsarbeten;

nr 216, av herr M. C. Jensen m. fl., som hemställt, att de ändrade

grunder för meddelande av arbetslöshetshjälp, som riksdagen må komma

att besluta i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 52, må med

retroaktiv verkan tillämpas från och med den 1 februari innevarande år.

I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina

framställningar, får utskottet hänvisa till motionerna.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»I 1922 års riksdags skrivelse nr 291, i anledning av Kungl. Majrts

proposition angående anslag för bekämpande av arbetslösheten jämte i

ämnet väckta motioner, meddelades vissa direktiv för den ifrågavarande

hjälpverksamhetens bedrivande i fall av arbetskonflikt, bland annat den

regeln, att vid allmän konflikt inom ett fack dithörande arbetare på orten,

respektive i landet, skola avstängas från såväl understöd som nödhjälpsarbeten;

och utgick riksdagen härvid ifrån, att såsom berörd av

konflikten skall anses varje arbetare, som haft sin sista mera stadigvarande

sysselsättning inom facket ifråga. Den senaste tidens händelser

på arbetsmarknaden, där nu omfattande arbetsinställelser råda inom järnbruks-,

sågverks- och pappersmasseindustrierna samt skogshanteringen,

hava medfört sådana förhållanden, att denna regel enligt min mening bör

omedelbart upptagas till förnyad prövning.

Med anledning av de utbrutna konflikterna inom nyssnämnda industrier

har statens arbetslöshetskommission, i anslutning till riksdagens

direktiv, enligt ett till arbetslöshetskommittéerna utfärdat cirkulär den 1

februari 1923 beslutat, att samtliga till dessa industrier hörande arbetare

skulle omedelbart avstängas från åtnjutande av arbetslöshetsunderstöd

ävensom från anställning vid såväl de statliga nödhjälpsarbetena som de

kommunala arbetsföretag, till vilka bidrag av statsmedel utgår enligt

kap. 2 i kungörelsen den 7 juli 1922 (s. k. stats-kommunala arbeten).

I cirkuläret angavs vidare, bland annat, att såsom tillhöriga nämnda industrier

skulle anses alla de arbetare, vilka haft sin senaste mera stadigvarande

anställning inom någon av nämnda industrigrupper, samt att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

3

arbetsledningen vid Södra Sveriges, respektive Norrlands statsarbeten

komme att verkställa avstängningen från de statliga nödlijälpsarbetena.

I samtidigt avlåtna skrivelser till Södra Sveriges statsarbeten och

Norrlands statsarbeten har arbetslöshetskommissionen meddelat närmare

föreskrifter om dessas medverkan vid avstängningen från de statliga

nödlijälpsarbetena, varvid dock i skrivelsen till Norrlands statsarbeten

förklarats, att, ehuru avstängningsbeslutet omfattade jämväl de ifrån

Södra Sveriges statsarbeten till Norrlands statsarbetens arbetsplatser detacherade

nödhjälpsarbetarna, denna kategori av arbetare likväl finge tills

vidare och intill dess kommissionen annorlunda bestämde kvarbliva vid

Norrlands statsarbetens arbeten, med undantag likväl för de inom Gävleborgs

län anställda, vilka omedelbart skulle entledigas och hemskickas.

Ännu föreligga icke tillförlitliga uppgifter om antalet av dem, som

genom arbetslöshetskommissionens ifrågavarande beslut avstängts från

arbetslöshetshjälp, men enligt preliminärt meddelande från arbetslöshetskommissionen

torde de, som avskedats från statliga och stats-kommunala

nödhjälpsarbeten, uppgå till omkring 1,750 och de från kontant arbetslöshetsunderstöd

avstängda till omkring 2,300. Att döma av de klagomål,

som redan inlupit, har avstängningsbeslutet drabbat mycket hårt, och

begripligt är, att särskilt de anse sig strängt behandlade, som visserligen

haft sin sista mera stadigvarande anställning inom någon av de ifrågavarande

industrierna men vid konfliktens utbrott sedan lång tid tillbaka

voro arbetslösa.

Ovannämnda av riksdagen uppställda samt av Kungl. Maj:t godtagna

regel, enligt vilken vid allmän konflikt inom ett fack alla de, som haft

sin sista mera stadigvarande anställning inom detta fack, skola avstängas

från arbetslöshetshjälp, torde i allmänhet giva ett riktigt uttryck åt den

neutralitet, som statsmakterna böra iakttaga vid arbetskonflikter. Under

mera vanliga förhållanden, då de, som äro arbetslösa vid utbrottet av

eu strejk eller lockout inom deras yrke, endast hava en kortare arbetslöshetsperiod

bakom sig, äga de ett gemensamt intresse med sina yrkeskamrater

samt en mer eller midre stark förhoppning att inom en nära

framtid åter få anställning i yrket samt bliva delaktiga av det, som kan

vinnas genom arbetsstriden. Men under den nuvarande, enastående långvariga

och alltjämt omfattande arbetslösheten råda i väsentlig mån andra

förhållanden, vilka göra sig alltmera gällande ju längre depressionen

varat. Särskilt inom järnbruk sindustrien finnas många, som varit arbetslösa

i eu följd ända sedan hösten 1920 samt härunder förlorat sambandet

med sitt förra yrke. Och för framtiden torde man kunna förutse en sådan

utveckling på det ekonomiska området, att ett avsevärt antal av de nu

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

arbetslösa industriarbetarna åtminstone under de närmaste åren icke skola

kunna vinna anställning inom sitt gamla yrke; enligt inkomna uppgifter

har driften vid vissa järnbruk blivit definitivt nedlagd. I alla de fall, då

de arbetslösa av nämnda eller liknande anledningar måtte anses vara,

piaktiskt taget, oberoende av konflikten, kan meddelandet av arbetslöshetshjälp

icke rimligen betraktas såsom något ingrepp i konflikten till arbetarpartens

förmån, och humanitära skäl samt den naturliga rättskänslan tala

starkt för, att dessa arbetslösa icke skola på grund av konflikten berövas

den arbetslöshetshjälp, varav de förut varit delaktiga, samt i följd härav

i stor utsträckning falla fattigvården till last, något som under nuvarande

ekonomiska förhållanden är ägnat att väcka bekymmer även med hänsyn

till vederbörande kommuner.

Det är givetvis icke möjligt att uppställa en allmän regel, som i

varje individuellt fall gör full rättvisa åt såväl principen om statens

neutralitet i arbetstvister som kravet på naturlig billighet och humanitet

gent emot de arbetslösa. Man har hittills ansett sig böra giva omförmälda

direktiv angående avstängning från sådan hjälp i fall av allmän arbetskonflikt

en undantagslös formulering, som uteslutande syftur till att arbetslöshetshjälpen

icke i något fall skall kunna komma någon ens till skenet

i konflikten intresserad till godo. Såsom regeln sålunda blivit utformad

är den strängare än motsvarande bestämmelser i utländska författningar

angående arbetslöshetsförsäkring, enligt vilka arbetslöshetshjälp i allmänhet

innehålles endast såvitt arbetslösheten är en följd av strejk eller

lockout. De nu rådande förhållandena synas mig utgöra en stark maning

att tillse, huruvida icke nu rådande praxis kan så modifieras, att utan

verkligt intrång å principen om statens neutralitet vid arbetstvister den

humanitära synpunkten kommer bättre till sin rätt.

Den modifikation, som sålunda enligt min mening är önskvärd, torde

lämpligen kunna ske i den formen, att från generell avstängning skola

undantagas de arbetare, som vid arbetskonfliktens utbrott och under viss

tid därförut oavbrutet varit arbetslösa. Om den tid före konfliktens utbrott,

under vilken arbetslösheten sålunda skall hava varat, sättes tillräckligt

lång, exempelvis till sex manader, torde icke med något fog kunna göras

gällande, att arbetslöshetshjälpens fortsatta meddelande med tillhjälp av

statmedel innebär ett statens ingripande i konflikten.

Riksdagens medgivande till den av mig sålunda föreslagna modifikationen

bör inhämtas omedelbart, utan avvaktande av den slutliga proposition

i arbetslöshetsfrågan, om vars avlåtande jag, på sätt framgår av årets

statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 20, ämnar senare göra

hemställan. Angeläget är givetvis, att riksdagen giver den nu föreslagna

propositionen snabbaste möjliga behandling.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

5

För egen del vill utskottet till eu början erinra om att riksdagen

vid upprepade tillfällen uttalat att den pågående hjälpverksamheten

för de arbetslösa icke grundar sig på någon rätt som dessa gentemot

staten äga åberopa, utan allenast är en provisorisk, av kristiden och

därav följande nödläge framkallad åtgärd att efter fri behovsprövning och

i mån av tillgängliga medel i särskilda fall söka lindra de för de arbetslösa

uppkomna svårigheterna. Härav följer, att när nu en situation uppstått,

i vilken med tillämpning av hittillsvarande metoder för hjälpverksamheten

vissa grupper av arbetslösa blivit undandragna denna verksamhet, dessa

grupper ej heller kunna göra gällande någon skyldighet för staten att under

alla omständigheter och oaktat det förändrade läcret inom vederbörande

arbetsområden tillgodose dem på sätt förut ägt rum. Huruvida och i

vilken omfattning så bör ske, är, såsom ovan antytts, icke en rätts- utan

en lämplighetsfråga, beroende i första hand på en sådan åtgärds överensstämmelse

med den av Kungl. Maj:t och riksdagen hittills hävdade, för

hjälpverksamheten grundläggande principen om statens neutralitet vid

öppna arbetskonflikter. Denna princip har senast av 1922 års riksdag i

de direktiv, som då lämnades för hjälpverksamhetens bedrivande, uttryckts

sålunda att vid allmän konflikt inom ett fack dithörande arbetare

på orten, respektive i landet avstängas från såväl understöd som

nödhjälpsarbete samt att enahanda åtgärder vidtagas för vederbörande

ort vid partiell konflikt, i senare fallet dock med visst närmare angivet

undantag.

Vad då den föreliggande propositionen beträffar, är denna föranledd

därav att berörda direktiv, tillämpade vid de under senaste tiden inträffade

omfattande arbetsinställelserna inom vissa industrier, ansetts medföra

synnerligen hårda följder genom att jämväl stora grupper arbetare inom

vederbörande fack, vilka redan vid konfliktens början varit en längre tid arbetslösa,

blivit avstängda från understöd och nödhjälpsarbete och man

har ansett detta missförhållande kunna avhjälpas genom stadgande att

viss tids — 6 månaders — oavbruten arbetslöshet vid konfliktens utbrott

skulle medföra att vederbörande ej avstängdes från arbetslöshetshjälp.

Utgångspunkten för detta förslag är, att en dylik anordning icke rimligen

kan betraktas såsom ett ingrepp i konflikten till arbetarepartens

förmån, d. v. s. att den icke innebär något verkligt intrång å principen

om statens neutralitet vid arbetskonflikter. Denna uppfattning kan utskottet

icke dela. Att en bestämmelse sådan som den föreslagna

innebär en formell ändring i ovanberörda av 1922 års riksdag givna

direktiv, vilka i sin ordning voro avsedda att giva uttryck åt just neutralitetsprincipen,

är tydligt. Men även ur saklig synpunkt måste enligt

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

utskottets förmenande bestämmelsen anses innebära ett avsteg från denna

princip. De skäl, som tala för eu sådan uppfattning, äro av arbetslöshetskommissionen

i dess ovanberörda utlåtande utförligt utvecklade och utskottet

kan i huvudsak ansluta sig till vad kommissionen härutinnan anfört.

Särskilt vill utskottet framhålla två betydelsefulla omständigheter,

nämligen dels att även de långvarigt arbetslösa kunna antagas i vissa

fall fortfarande äga möjlighet att utöva inflytande på vederbörande fackorganisations

åtgöranden i avseende å arbetskonflikter, dels ock det förhållandet,

att medvetandet om att fackorganisationen under en konflikt

icke behöver sörja för understöd åt vissa medlemsgrupper givetvis medför

en lättnad för denna part och således ökad möjlighet för densamma

att fullfölja striden.

Även om man emellertid skulle vilja frånse dessa principiella invändningar

mot förslaget, synes detsamma dock, med hänsyn till svårigheten

att erhålla en tillfredsställande tillämpning av den ifrågasatta bestämmelsen,

icke kunna antagas. Kommissionen har påpekat, hurusom

redan frågan om från vilken tidpunkt arbetslösheten skall räknas vållar

svårighet samt att i varje fall tillämpningen av den s. k. »regeln bakåt»

kommer att för olika yrken, vid olika tider och konjunkturer samt för

olika individuella arbetare medföra skiljaktiga samt ofta orättvist verkande

resultat. Dessa olägenheter har kommissionen ansett så stora, att

kommissionen ifrågasatt, om det icke rent av vore lämpligare att, därest

man överhuvud vill vidtaga åtgärder i detta avseende, helt upphäva

avstängningsdirektiven beträffande de nu ifrågavarande arbetaregrupperna,

en åtgärd för övrigt som enligt kommissionens mening icke skulle i

realiteten erhålla väsentligt större betydelse än tillämpning av »regeln

bakåt» eller avsevärt öka anspråken på det allmännas medel. Vad av

kommissionen sålunda framhållits anser utskottet ådagalägga, att även

ur den synpunkt, varom nu är fråga, förslaget måste anses såsom otillfredsställande.

På grund av vad utskottet här ovan anfört angående

dels de principiella betänkligheterna mot förslaget dels ock de praktiska

tillämpningssvårigheterna vid den ifrågasatta bestämmelsen, kan utskottet

icke tillstyrka propositionen i dess föreliggande form.

Emellertid torde det icke kunna förnekas att eu tillämpning på

de nuvarande arbetskonflikterna av gällande direktiv utan kompletterande

bestämmelser i visst fall giva ett resultat, som ur humanitär synpunkt

måste betraktas såsom hårt. Med anledning härav har utskottet sökt utfinna

erforderliga ytterligare direktivbestämmelser, vilka utan intrång å

neutralitetsprincipen verka till mildring eller undanrödjande av de särskilda

svårigheter som avstängningsregelns tillämpning visat sig i detta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ,''10.

7

fall vålla under nuvarande strider å arbetsmarknaden och jämväl öppna

möjligheter till ett i detta fall mindre hårt verkande avstängningslorfarande

vid hädanefter under kristidens avveckling möjligen uppkommande

konflikter. I sådant avseende vill utskottet anföra följande.

Då den nuvarande hjälpverksamheten för arbetslösa allenast avser

kristidsförhållandena har arbetslöshetskommissionen i konsekvens härmed

under det sista året i stort sett begränsat den statliga hjälpen till

arbetslösa från sådana industrier och yrken, inom vilka med avseende å

arbetstillgången den svåra depressionens verkningar ännu icke äro övervunna.

I den mån en näringsgren återhämtat sig har arbetslösheten

inom densamma hastigt nedgått, och återstoden av arbetslösa har icke

längre ansetts i första hand kvalificerad för statlig hjälp.

För närvarande kan sågverksindustrien liksom pappersmasseindustrien

blicka tillbaka på ett år med i genomsnitt god arbetstillgång. Järnbruksindustrien

har däremot under det gångna året endast i ringa grad

kunnat öka sin produktion utöver 1921 och 1922 års bottennivå och har

därför av arbetslöshetskommissionen ansetts såsom fortfarande drabbad av

kristidsarbetslöshet. Enär förhållandet är enahanda beträffande de mellansvenska

gruvorna och de mekaniska verkstäderna, hava de arbetslösa från

dessa industrier, jämte arbetslösa f. d. affärsanställda, alltsedan sommaren

1922 i främsta rummet kvalificerats för statlig hjälp. Kontant understöd har

som regel endast utgått till arbetslösa familjeförsörjare tillhörande nämnda

yrkesgrupper. Kommissionen har också vidhållit denna restriktiva ståndpunkt

vad beträffar den kontanta understödsverksamheten, och, enligt uppgift,

endast modifierat densamma under vintern • genom att, efter ansökan

från vederbörande kommun och efter undersökning på platsen av kommissionens

sociala ombud, intill den 1 nästkommande april bevilja ett fixerat

antal s. k. friplatser för arbetslösa från andra yrken, säsongarbetare såsom

byggnadsarbetare och skogsarbetare dock undantagna. Till de statliga

nödhjälpsarbetena åter har kommissionen, i mån av tillgång på platser,

hela tiden anvisat enligt gällande författning kvalificerade arbetslösa,

med företrädesrätt för sådana arbetslösa gruv-, järnbruks-, verkstadsarbetare

och affärsanställda, som icke kunnat erhålla kontant understöd,

d. v. s. i allmänhet ungkarlarne. Även från denna hjälp hava säsongarbetare

som regel undantagits.

Genom denna anvisning till statliga nödhjälpsarbeten harman kunnat

förebygga, att oförvitliga och dugliga arbetare behövt lida nöd och bliva

hänvisade till fattigvården, och de kommunala hjälporganen hava å sin

sida vid anvisning till dessa ransonerade arbetsplatser kunnat anlägga

försörjnings- och andra billighetsprinciper. Visserligen synes, av nu till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

gängliga siffror angående antalet arbetslösa att döma, en betydande del

av överskottet av arbetskraft inom järnbruks- och verkstadsindustrierna

redan hava absorberats av den allmänna arbetsmarknaden. På många

orter torde dock, på grund av vissa företags nedläggande tills vidare

eller för alltid, finnas ett lokalt överskott med ringa eller inga utsikter

att under den närmaste framtiden återfå sina förutvarande platser.

För dessa arbetare gäller det sålunda att vinna tid för successiv antagning

vid andra företag inom yrket eller övergång till nytt verksamhetsområde.

Genom nyss skildrade anvisningsförfarande till statliga nödhjälpsarbeten

hava just dessa lokala överskott av arbetskraft beretts försörjning

och samtidig träning i utearbete, vilket för dem kan öppna nya

levnadsbanor, för den händelse de icke skulle kunna återkomma till sitt

gamla yrke.

Utskottet finner för sin del, att dessa kommissionens åtgöranden

grunda sig på principer, som skulle vara ägnade att mildra verkningarna

av gällande direktiv beträffande hjälpverksamheten vid konflikter, utan

att därmed dessa direktiv och den princip, på vilka de vila, nämligen

statens neutralitet vid arbetskonflikter, behövde förändras eller överträdas.

I likhet med Kungl. Maj:t håller nämligen utskottet före, att för de

arbetslösa från de industrier, inom vilka depressionen verkat särskilt förlamande

och arbetslösheten på den grund varit mycket långvarig, den

generella avstängningen vid allmän konflikt i individuella fall kan verka

obilligt. Utskottet anser sig också böra, inom ramen av gällande bestämmelser,

medverka till av rättvisa och humanitet förestavade modifikationer

av det generella avstängningsförfarandet vid allmän konflikt

inom ett fack, där ännu kristidsarbetslöshet i avsevärd omfattning av

arbetslöshetskommissionen konstaterats vara för handen.

Vissa regler för det nu vid allmän konflikt tillämpade schematiska

avstängningsförfarandet med ledning av vederbörande senaste, mera

varaktiga anställning synas sålunda utskottet tillrådliga. För ernåendet

härav skulle otvivelaktigt den utvägen vara enklast, att arbetslöshetskommissionen

bemyndigades att i förekommande fall medgiva sådana

undantag från avstängning, som kunde anses skäliga. Med hänsyn till

det sätt, varpå kommissionen hittills fyllt sin uppgift, och den erfarenhet,

som kommissionens nuvarande medlemmar därvid förvärvat, tvekar utskottet

ej heller tillstyrka att åt kommissionen anförtros en sådan uppgift.

Vid utövandet av denna befogenhet beträffande ifrågasatta undantag från

avstängning vid konflikt torde dock kommissionen behöva stödet av vissa

objektiva normer, vilka det i förevarande fall bör ankomma på riksdagen

att, till fullständigande av de under fjolåret meddelade direktiven, anvisa.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

9

Enligt utskottets uppfattning borde sålunda för varje arbetslös,

som omhändertagits av arbetslöshetsorgan, viss tid efter det han anmält

sig för erhållande av arbetslöshetshjälp, anställas en undersökning för

fastställande av, huruvida den av honom vid anmälningen lämnade yrkesuppgiften

fortfarande kan anses riktig. Skulle därvid konstateras, att

hans sista mera stadigvarande anställning varit vid arbetsställe, där

driften definitivt eller åtminstone för längre tid nedlagts av annan anledning

än arbetskonflikt, bör det lokala arbetslöshetsorganet betrakta

honom såsom icke längre tillhörande yrket och beteckna honom såsom,

exempelvis, f. d. järnbruksarbetare. Med arbetsställe likställes i förevarande

avseende avdelning av fabriksanläggning eller annat industriellt

företag.

I brist på sådan mera fast utgångspunkt bör arbetslöshetsorganet i

regel godtaga den arbetslöses egen förklaring rörande, huruvida han anser

sig tillhöra yrket eller icke. Dock bör förklaring om avgång från

yrket icke godtagas i fall, där arbetaren vid de tillfällen, då företaget

tidvis uppehållit driften (intermittent eller i skift), plägat få sysselsättning

eller där på annat sätt konstaterats att arbetaren ifråga kan mera

säkert räkna på att vid driftens igångsättande eller utvidgande återfå

arbete. När nu angivna förutsättningar föreligga, har arbetslöshetsorganet

att fortfarande upptaga honom såsom tillhörande sitt förutvarande

yrke.

Den yrkesbeteckning, som på detta sätt fastställts för den arbetslöse,

blir därefter avgörande för hans förhållande till arbetslöshetshjälpen.

De inom yrket kvarstående få, om yrket ^ prövas lida av

kristidsarbetslöshet, fortfarande förmånsställning till erhållande av arbetslöshetshjälp,

så länge arbetsfred varar. Inträder åter inom yrket arbetskonflikt,

som påkallar avstängning, drabbas de av denna.

För de från yrket avskilj da upphör givetvis den av yrkets krisläge

motiverade, ovan skildrade förmånsställningen, men då de representera ett

lokalt överskott på arbetskraft, kunna de få tillträde till friplatser, i regel vid

statliga nödhjälpsarbeten. De bliva naturligen oberoende av de avstängningsåtgärder

som komma att vidtagas i anledning av arbetskonflikt inom

deras dittills var an de yrke.

Något hinder synes ej möta för att tillämpa det nu angivna tillvägagångssättet

beträffande olika yrken, som av arbetslöshetskommissionen

prövas lida av kristidsarbetslöshet och för vilka sålunda hjälpverksamhet

kan ifrågakomma. Det torde i allmänhet vara lämpligt att i denna tid

av stark omkastning i de ekonomiska förhallandena utgå ifrån, att yrkes
Bihang

till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 23 käft. (Nr 30.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

rörligheten måste vara större än vanligt och att sålunda de av långvarig

arbetslöshet drabbade ställas inför spörsmålet om kvarhållande vid förut”

varande eller övergång till nytt verksamhetsområde. Då sådan omprövning

lika för alla automatiskt genomföres efter viss tids förlopp, utan

samband med eventuella arbetskonflikter, lärer resultatet av omprövningen

bliva i huvudsak rättvisande.

I detta sammanhang finner sig utskottet böra ännu en gång understryka,

att den nu utövade arbetslöshetshjälpverksamheten måste betraktas

såsom en kristidsföreteelse, vilken får förutsättas snarast möjligt bliva helt

avvecklad.

Beträffande den arbetarkår, vars ställning till hjälpverksamheten

är aktuell, nämligen järnbruksarbetarna, synes emellertid ett särskilt tillvägagångssätt

böra, dels för undvikande av dröjsmål dels med hänsyn

till under kristiden hårdt betryckta kommuner, nu komma till användning.

Det bör sålunda stå arbetslöshetskommissionen fritt att med ledning

av till buds stående uppgifter omedelbart ställa friplatser i erforderligt

antal till de lokala arbetslöshetskommittéernas förfogande för att

provisoriskt användas för de arbetslösa, vilka i enlighet med nyss angivna

grunder prövas tillhöra det lokala arbetskraftsöverskottet. Det

definitiva bestämmandet får sedermera verkställas på grundval av de utredningar,

som kommittéerna efter närmare undersökning och samråd

med vederbörande företagsledare och fackorganisationer samt efter inhämtande

av de berörda arbetslösas förklaring om viss yrkestillhörighet

ingiva till kommissionen samt med hänsyn till de övriga upplysningar,

som kommissionen genom sina konsulenter eller på annat sätt

inhämtar.

Av den ståndpunkt till det i Kungl. Majrts proposition behandlade

spörsmålet, som utskottet sålunda intager, följer, att herrar Olovsons i

Västerås in. fl. och Molanders m. fl. ovanberörda motioner icke kunna

föranleda någon åtgärd.

I enlighet med samma ståndpunkt anser sig utskottet jämväl böra

avstyrka den av herr Jensen in. fl. i ärendet väckta motionen.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och med avslag å herrar Olovsons

i Västerås m. fl. och Molanders m. fl. ovanberörda

motioner, må besluta, att vid utövandet av den statliga

arbetslöshetshjälpverksamheten skola, utöver nu gäl
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 30.

11

lande direktiv, tillämpas de regler för yrkesbestämningen,

som ovan angivits;

b) att herr Jensens m. fl. ovanberörda motion

icke må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 18 mars 1923.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. J• G. Swartz,

N. A. Nilsson i Kabbarp, J. Nilsson i Skottlandshus, II. F. Lamm, C. P. V. Nilsson i

Gränebo, O. U. B. Olsson, J. L. Widell, C. G. Ekman, O. Bergqvist och C. I. Asplund,

samt , *77

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund,

J. Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, O. Olsson i Kullenbergstorp,

S. Bengtsson i Norup, J. D. Norman, L. J. Carlsson-Frosterud, A. Å. Törnkvist i Karlskrona

och O. Nilsson i Örebro.

Reservationer:

av herrar A. C. Lindblad, N. A. Nilsson i Kabbarp, O. TJ. B. Olsson,

C. 1. Asplund, A. Anderson ioRåstock, K. V. Rydén, O. H:son Waldén,

L. J. Carlsson-Frosterud, A. Å. Törnqvist i Karlskrona och O. Nilsson

i Örebro, vilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort hava

följande lydelse:

»Det vidlyftiga material till den föreliggande frågans belysning,

som statens arbetslöshetskommission sammanbragt, har på alla väsentliga

punkter bestyrkt de förutsättningar, på vilka propositionen vilar.

Inom de fack, där allmän konflikt nu råder, har arbetslösheten varat

mycket länge, i fråga om cirka 90 procent av de arbetslösa över 6 månader

och beträffande mera än 80 procent av dem över 1 år. Det säger

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

sig självt, att dessa arbetslösa i många fall förlorat sambandet med sitt

förra yrke och intressegemenskapen med sina yrkeskamrater på samma gång

de blivit i allt högre grad ekonomiskt utblottade och urståndsätta att själva

förskaffa sig och de sina ens det nödvändigaste. Inom fackförbunden

råder en allmän regel — som med avseende å de fack, inom vilka allmän

konflikt nu härskar, är undantagslös — att konfliktsunderstöd icke

utgår till arbetslösa medlemmar, och arbetslöshetsunderstöd från förbunden

utgår endast under en kortare tid årligen, och torde detta understöd

för här ifrågakommande grupper redan vara förbrukat. I allmänhet äro ock

de arbetslösa medlemmarna utestängda från alla avgöranden av förbundets

angelägenheter; detta gäller utan undantag beträffande den i nu förevarande

fall ojämförligt viktigaste gruppen, nämligen metallindustriarbetarna.

Även om arbetslöshetskommissionen som sådan icke uttalat någon

uppfattning i frågan, huruvida nu föreliggande förhållanden tala för

något avsteg från de enligt direktiven gällande piinciperna, synas av de

skilda medlemmarnas särskilda yttranden otvetydigt framgå, att dessa

med undantag för de två arbetsgivarerepresentanterna anse skäl för en

sådan modifikation av större eller mindre omfattning nu föreligga. Direktiven

såsom uttryck för statens neutralitet i arbetstvister torde icke rimligen

kunna från ensidigt teoretiserande utgångspunkter en gång för alla

fixeras till undantagslösa, linjeraka satser; såsom praktiska regler måste

de kunna modifieras efter förekommande lämplighetsskäl och humanitära

krav. Detta har även av arbetslöshetskommissionen indirekt erkänts på

fyrfaldiga sätt. Här må endast erinras därom, att kommissionen i sitt

till utskottet avgivna utlåtande talar om en vid föregående års riksdag

gjord ändring i direktiven såsom »en skärpning av statens neutralitet»

samt att kommissionen vid den nu ifrågavarande avstängningen från arbetslöshetshjälp,

i trots av direktiven, gjort undantag för de från Södra

Sveriges statsarbeten till Norrlands statsarbetens arbetsplatser, bortsett

från Gävleborgs län, översända arbetslösa. Ett starkt stöd för uppfattningen,

att en modifikation av direktiven icke behöver av principiella

skäl anses utesluten, synes ock ligga däri, att motsvarande regler i andra

europeiska länder äro, såvitt den för utskottet på denna punkt tillgänglig

utredningen givit vid handen, gent emot de arbetslösa mildare än

de svenska direktiven, även med den genom propositionen föreslagna

ändringen av desamma.

Utskottet, som således i likhet med departementschefen anser ett

omedelbart ingripande från statsmakternas sida till vinnande av rättelse

på nu ifrågavarande punkt vara av nöden, vill också uttala sin anslutning

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

13

till det förslag, som i detta hänseende i propositionen framlagts. I kommissionens

utlåtande har anmärkts, att den i propositionen föreslagna ändringen

i direktiven skulle medföra svårigheter vid tillämpningen. Det

ligger dock för utskottet i öppen dag, vilket företräde i dylikt avseende

det i propositionen framlagda förslaget äger framför den i herrar Huss’,

Järtes och von Kochs särskilda yttrande senast antydda utvägen. Den

i propositionen föreslagna linjen torde enligt utskottets mening kunna

förväntas komma att i allmänhet väl fylla sin uppgift att, utan uppgivande

av principen om statens neutralitet vid arbetstvister, bereda

skälig plats för den naturliga billigheten och oavvisliga humanitära krav.

Vad beträffar lättbeten att tillämpa denna regel, synes den — särskilt

om de sex månaderna, såsom utskottet förutsätter, räknas från den arbetslöses

första anmälan hos vederbörande arbetslöshetskommitté — i

enkelhet vara närmast jämförlig med den i herr Pegelows särskilda yttrande

antydda utvägen att beträffande vissa fack för tiden intill den

1 maj 1924 helt suspendera principen om avstängning från arbetslöshetshjälp

vid fall av allmän konflikt.

Den av herrar Huss, Järte och von Kock antydda utvägen är för

det första mycket svårtillämplig och omständlig. Den lämnar vidare ej

erforderliga garantier för att ens de mest trängande humanitära kraven

bliva tillgodosedda. Den är till sin verkan alltför mycket beroende av

den personliga uppfattningen hos dem, som för tillfället handhava tilllämpningen,

och leder sålunda till godtycke. Det torde slutligen kunna

ifrågasättas, om icke införandet av en anordning för meddelande av arbetslöshetshjälp

helt vid sidan av de nu gällande direktiven innebär ett

principiellt frångående av dessa.

Vid tillämpning av den i propositionen föreslagna regeln bör, enligt

utskottets mening, uttrycket »oavbrutet varit arbetslös» icke medföra, att

den, som under de sex månaderna haft något mera tillfälligt arbete,

vilket icke kunnat anses innebära en verklig återgång till anställning

inom facket, av sådan anledning måste avstängas från arbetslöshetshjälp.

Vad till sist beträffar de ekonomiska verkningarna av det i propositionen

framlagda förslaget behöver endast framhållas, att dessa ur statsfinansi

ell synpunkt icke äro av större betydelse; å andra sidan skulle

den nu föreslagna kompletterande regeln medföra en välbehövlig lättnad

för vissa genom den långvariga arbetslösheten, särskilt inom järnbruksindustrien,

nu mycket hårt betungade kommuner.

Gent emot det av herr Olovson m. fl. i den inom andra kammaren

väckta motionen nr 211 framställda förslaget, att den i propositionen

föreslagna tidsbegränsningen av sex månader skulle utbytas mot tre måna
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

der, kan erinras, att sistnämnda tid i allt fall synes för kort i fråga om

fack, där säsongarbetslöshet plägar råda. Då vidare enligt arbetslöshetskommissionens

utredning propositionens regel med avseende å de nu

aktuella konflikterna skulle leda till i det närmaste samma resultat som

motionens regel samt den i motionen jämväl föreslagna uteslutningen av

ordet »oavbrutet» med hänsyn till vad utskottet ovan anfört icke torde

vara påkallad, finner sig utskottet sakna tillräcklig anledning att tillstyrka

bifall till de av motionärerna föreslagna ändringarna.

Vad beträffar den av herr Molander in. fl. i andra kammaren väckta

motionen nr 212 vill utskottet framhålla, hurusom detta motionsvis gjorda

örslag till sitt syfte och sina verkningar torde sträcka sig vida utöver

den föreliggande propositionens ram. Redan på grund härav kan utskottet

ej tillstyrka motionen.

Vad slutligen angår det i den av herr Jensen in. fl. i andra kammaren

väckta motionen nr 216 gjorda yrkandet, att de ändrade grunderna

skola tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 februari 1923,

vill utskottet tillstyrka bifall till samma yrkande. I betraktande av det

inträdda dröjsmålet med ärendets avgörande och den skärpning av de i

och för sig hårda verkningarna för de avstängda arbetslösa, som detta

medfört, torde det nämligen få anses med billighet överensstämmande att

gottgörelse i möjligaste mån nu i stället lämnas. Vid den retroaktiva

tillämpningen torde den, som avstängts från arbetslöshetshjälp — vare

sig det gäller kontant understöd eller nödhjälpsarbete — böra beredas

möjlighet att för den tid, under vilken avstängningen räckt, erhålla kontant

understöd, såsom om den i propositionen föreslagna regeln varit i tilllämpning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må, i enlighet med förevarande

proposition och med avslag å de av herr Olovson m. fl.

och herr Molander m. fl. i ämnet väckta motionerna,

medgiva sådan ändring i de för meddelande av arbetslöshetshjälp

med tillhjälp av statsmedel gällande direktiven,

att vid konflikt inom ett fack den, som vid

konfliktens utbrott var och under de sex närmast föregående

månaderna oavbrutet varit arbetslös, icke behöver

avstängas från arbetslöshetshjälp, ändå att han haft

sin sista mera stadigvarande anställning inom detta fack;

b) i anledning av herr Jensens m. fl. ovanberörda

motion medgiva, att de sålunda beslutade ändrade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

15

grunderna för meddelande av arbetslöshetshjälp må

tillämpas retroaktivt, räknat från och med den 1

februari 1923.»

av herrar C. J. G. Swartz, J. Nilsson i Skottlandshus, J. L. Widell,

0. Berejqvist, A. Wiklund, P. Nilsson i Bonarp och J. D. Norman, vilka

ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»För egen del —--— — — till sitt gamla yrke.

Utskottet finner för sin del — —--— — eller överträdas.

Vissa regler — — — — — — bliva helt avvecklad.

Något ingripande i nu pågående konflikter bör dock icke förekomma.

Ovannämnda omgruppering skall verkställas först efter arbetsfredens

återställande inom vederbörande industri och ej heller äga rum, då genom

skedd avtalsuppsägning eller eljes konflikt synes förestående. Endast

under dessa förutsättningar kan ifrågavarande procedur medföra åsyftat

resultat samt hållas inom ramen av gällande direktiv. Vad särskilt de

nu avstängdas bispringande beträffar, torde, såsom arbetslöshetskommissionen

påvisat, arbetarorganisationerna härvidlag hava möjlighet att

träda emellan.

Av den ståndpunkt etc. — — — — — -— väckta motionen.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och herrar Olovsons i Västerås

m. fl. och Molanders in. fl. ovanberörda motioner, må

besluta, att vid utövandet av den statliga arbetslöshetshjälpverksamheten

skola, vid tillämpningen av nu

gällande direktiv, iakttagas de regler för yrkesbestämningen,

som ovan angivits;

b) att herr Jensens in. fl. ovanberörda motion

icke må vinna riksdagens bifall.»

Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k S5ner.

230923

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

1

Bilaga.

Stockholm den 9 mars 1923.

Till Riksdagens Statsutskott.

Efter framställning av utskottet har Kungl. Maj:t genom beslut den 16

nästlidne februari anbefallt arbetslöshetskommissionen att skyndsamt avgiva yttrande

i anledning av Kungl. Maj:ts till innevarande riksdag avgivna proposition

nr 52 angående viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i

fall av arbetskonflikt. Vidare har kommissionen från statsutskottets vederbörande

avdelningar inhämtat, att ifrågavarande yttrande skulle i första hand avse

belysande av frågan, huruvida ett bifall till den föreliggande propositionen kunde

anse3 stå i överensstämmelse med statsmakternas principiella ståndpunkt angående

statens neutralitet vid arbetskonflikter, samt vidare en utredning angående

de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna anordningen, varjämte ^ från

kommissionen förväntades alla de upplysningar i övrigt, som för ett ingående

och allsidigt bedömande av frågan kunde anses erforderliga.

Med anledning härav har kommissionen omedelbart dels föranstaltat om vissa

statistiska och andra utredningar och dels inhämtat uttalanden i ämnet från

arbetsgivarnes och arbetarnes centralorganisationer, och får kommissionen, med

•överlämnande av promemorior rörande resultaten av vissa undersökningar (bil. 1—3)

samt av sv. arbetsgivareföreningens (bil. 4) och landsorganisationens (bil. 5)

avgivna yttranden, för egen del anföra följande.

Under våren föregående år hade arbetslöshetskommissionen anledning att

offentligen framlägga sin principiella uppfattning av frågan om arbetslöshetsunderstöd

vid konflikter. Detta skedde i kommissionens utlåtande den 9 mars

1922 över remisser från Kungl. Maj:t beträffande kommissionens beslut med anledning

av vissa arbetskonflikter i Stockholm, Malmö och Malmslätt, och tillåter

■sig kommissionen hänvisa till nyssnämnda utlåtande.1 Med hänsyn till fragans

vikt och den uppkomna allmänna diskussionen om densamma anser dock kommissionen

påkallat att inledningsvis lämna en redogörelse för det föreliggande

•spörsmålets innebörd och utgångspunkterna för detsammas bedömande.

Kommissionen vill då till en början framhålla, att den nuvarande understödsverksamheten

till sin art och innebörd blivit i statsutskottets memorial nr

118 vid 1922 års riksdag karakteriserad på följande sätt:

1 Tryckt i häfte 4 av Soc. Modd. 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 hatt. (År 30 Bilaga.)

Sterlett

ens

grundprinciper.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Hjälpverksamhetens

förhållande

till arbetskonflikter.

Tidigare bestämmelser.

»Utskottet anser sig till sist i detta sammanhang böra erinra, att den nu

pågående hjälpverksamheten icke är någon på lagstiftning grundad’ samhälleligomvårdnad

om ds arbetslösa utan allenast en provisorisk, av fri behovsprövningi

varje särskilt fall beroende anordning, som det allmänna vidtagit med hänsyn

till rådande nödläge och i mån av för ändamålet tillgängliga medel. Det allmännas

vederbörande organ hava följaktligen skyldighet att noga tillse, att denna

verksamhet i görligaste män begränsas, att dess bedrivande sker med all häntill

nuvarande tids svara finansiella förhållande samt att densamma in°en~

städes upprätthålles längre än nödvändigt. Särskilt må ock framhållas angelägenheten

av att mindre arbetsdugliga eller arbetsovilliga personer — för vilkas

omhändertagande andra former finnas — icke komma att belasta denna verksamhet.»

Härav folier, att någon subjektiv rätt till arbetslöshetshjälp icke förefinnes,

utan att sådan hjälp. tilldelas efter prövning i varje särskilt fall på av stat och

kommun fastställda villkor. De av7 staten bestämda villkoren infördes redan i den

Kungl. kungörelsen den 28 september 1914 och hava oförändrade influtit i den

senast utfärdade kungörelsen den 7 juli 1922 samt innehålla bestämmelser om

att statsunderstöd finge utgå allenast till oförvållat arbetslösa, som hos

organ för offentlig arbetsförmedling sökt, men ej erhållit arbete.

att vederbörande hjälporgan är förpliktat att i första hand söka bereda

understödssökande utkomst genom eget arbete,

att understödstagare har att regelbundet anmäla sig hos organ för den

offentliga arbetsförmedlingen i orten samt är pliktig mottaga arbete, som av

denna anvisas honom,

„ samt att understödstagare. som icke iakttager sistnämnda bestämmelser,

ma bliva förlustig understöd, helt eller delvis, för viss tid eller för alltid.

. „ -frågan om dessa bestämmelsers tillämpning vid arbetskonflikt blev under

krisåren fram till år 1920 icke aktuell på grund av vissa faktiska omständigheter,

nämligen dels att lönerna befunno sig i oavbruten stegring, varför konflikter

i allmänhet icke förekommo, dels att arbetslöshetskassornas ekonomi befann sig i

sadant skick, att några svårigheter för dem icke yppades att lämna understöd till

det ringa antal arbetslösa, som då förefanns inom resp. fack före konflikters utbrott

Med konjunkturförändringen hösten 1920 och under år 1921 inträdde det ändrade

läge, som aktualiserade frågan om arbetslöshetsunderstödens utgående vid fall av

arbetskonflikt. Lönerna gingo nedåt, många konflikter uppstodo, och arbetarorganisationernas

understödsförmåga begynte minskas. Redan våren 1921 ställdes kommissionen

inför frågan, hur eu då utbruten allmän sjömans- och eldarestrejk skulle återverka

på den offentliga hjälpverksamheten för sjöfolk. Härvid beslöt ''kommissionen,

att alla de sjömän och eldare, som, hade understöd eller statligt nödhjälpsarbete,

skulle avstängas. Svårare ställde sig frågan, då det gällde partiella konflikter!

I dessa fall bestämde sig kommissionen för att omedelbart avstänga endast de

arbetare, som direkt berördes av konflikten. Om emellertid arbetskraft rekvirerades

från ortens offentliga arbetsförmedling till det blockerade arbetet, skulle det icke

föreligga hinder för att anvisa till arbetet arbetslösa, i den mån de ur yrkessynpunkt

ansågos lämpliga för arbetet. Frågan om påföljden av vägran att

hörsamma anvisningen eller att antaga arbetet, där det erbjöds, skulle bedömas

med hänsyn till, huruvida, den bjudna lönen vore enligt eljest tillämpade grunder

att anse såsom oskäligt låg eller icke.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV SO.

3

Denna kommissionens behandling av de partiella konflikterna kunde emellertid

icke biträdas av dess arbetarrepresentanter, vilka reserverade sig mot de

beslut, som kommissionen våren 1921 fattade i anledning av vissa uppkomna partiella

konflikter. Dessa beslut blevo också överklagade av landsorganisationen hos

Kungl. Maj:t. I infordrat utlåtande häröver framhöll kommissionen det vanskliga

uti att träffa dylika avgöranden, då kommissionen, i brist på uttömmande principiella

riktlinjer från statsmakternas sida, nödgades väsentligen grunda dessa på den

oskrivna rättsordning, som efter hand utbildat sig, och där ännu icke begreppen

så klarlagts och fixerats, att icke de egna intressesynpunkterna i de särskilda

fallen blivit väsentligen vägledande för de olika parternas uppfattning. Inom

kommissionen hade därför upprepade gånger diskuterats frågan om eu lämplig

form för utredning och bedömande av tvistiga konfliktfall och dessas förhållande

till statens hjälpverksamhet för de arbetslösa, och hade kommissionen därvid beaktat,

att man på sina håll i utlandet träffat anordningar för opartiskt avgörande

till ledning för det centrala arbetslöshetsorganet. Kommissionen tillät sig därför

framföra den tanken, att Kungl. Maj:t till kommissionens förfogande ställde en

person med särskild uppgift att på kommissionens uppdrag utreda och till kommissionen

avgiva utlåtande rörande frågan, huruvida och i vad mån viss arbetskonflikt

kunde anses hava karaktär att inverka på hjälpverksamheten för arbetslösa,

som voro direkt eller indirekt berörda av densamma. Denna kommissionens

framställning bifölls av Kungl. Maj:t, som den 4 oktober 1921 förordnade

f. d. rådmannen Allan Cederborg att fungera såsom sådan särskild sakkunnig hos

kommissionen. Kungl. Maj:t lämnade samtidigt landsorganisationens besvär utan

avseende och godkände sålunda kommissionens dittills tillämpade grundsatser

ifråga om arbetslöshetsunderstöd vid konflikter.

I överensstämmelse härmed fullföljde också arbetslöshetskommissionen seder- Principer och

mera sin politik. I kommissionens »Råd och Anvisningar» rörande hjälpverksam- Pr^8 J-^I 11

heten för arbetslösa, utfärdade under hösten 1921, anfördes under kapitel 7 bl. a. marg 1922,

följande:

»Vid allmän arbetskonflikt inom visst yrke eller näringsgren sker icke anvisning

av nödhjälpsarbete eller utbetalning av understöd till arbetare, tillhörande

ifrågavarande yrke eller näringsgren. År arbetsinställelsen begränsad till viss

eller vissa orter, sker avstängning av ifrågavarande kategori arbetare endast å

den eller de orter konflikten omfattar, ev. närliggande orter, om arbetare från

konfliktorten äro där bosatta. Vid konflikt hos enskilda företag avstängas de i

konflikten indragna. Härvid kunna dock understundom invecklade situationer

uppstå, som måste bedömas från fäll till fäll, för vilken händelse arbetslöshetskommissionens

uppfattning torde böra inhämtas.»

Vid årsskiftet 1921—1922 gällde sålunda i ifrågavarande hänseende följande

praxis. Vid allmän konflikt inom ett fack för hela landet eller viss ort avstängdes

samtliga arbetslösa inom facket, varvid kommissionen tog initiativet, då det gällde

en större allmän konflikt, medan däremot vid lokal allmän konflikt de kommunala

arbetslöshetskommittéerna hade att i första hand vidtaga åtgärder. Vid partiell

konflikt skulle lokal kommitté ingen åtgärd företaga utan att först hava rådgjort

sig med arbetslöshetskommissionen. Berörda spörsmål blevo icke omnämnda i

Kungl. Maj:ts den 7 januari 1922 dagtecknade proposition nr 11 till samma års

riksdag rörande nya anslag för arbetslöshetens bekämpande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Kommissionens

utlåtande

den 9

mars 1922.

Kommissionens beslut rörande vissa smärre partiella konflikter föranledde

emellertid överklaganden hos Kungl. Maj:t, som härutinnan inhämtade kommission

1 nens ovanberörda yttrande av den 9 mars 1922.

I detta utlåtande fann kommissionen angeläget att närmare klargöra

den pågående hjälpverksamhetens socialekonomiska innebörd, särskilt ur arbetsmarknadens

synpunkt och mot bakgrunden av den svårartade depressionen, samt

försökte därvid angiva de från denna analys härledda socialpolitiska principer,

vilka varit vägledande för statsmakternas direktiv beträffande i synnerhet förhållandet

mellan arbetslöshetsunderstöd och konflikter, ävensom de organiserade

arbetsgivarnas och arbetarnas ståndpunkter till samma spörsmål.

Båda dessa parter angiva sig principiellt hylla satsen om att staten skall

förhålla sig neutral gent emot strider på arbetsmarknaden, d. v. s. icke vidtaga

åtgärder av beskaffenhet att stödja eller motverka den ena eller andra parten.

Men då det gäller att i praktiken tillämpa denna grundsats, gå arbetsgivarnas

och arbetarnas åsikter långt i sär.

_ Ben vanliga uppfattningen å arbetarsidan — såsom den framgått i fackorganisationernas

framställningar och i arbetarpressen, — synes utgå ifrån att de

arbetslösa i regel hava rätt till understöd och att sådant må förvägras allenast

dem, vilkas arbetslöshet kan anses direkt självförvållad. Arbetskonflikter få till

följd härav icke medföra avstängning från arbetslöshetsbjälp för andra än dem,

som vid konfliktens utbrott voro i arbete vid ifrågakommande arbetsställen. Såväl

vid allmän konflikt (för viss ort eller hela landet) som vid partiell konflikt

(vid ett av flera arbetsställen på samma plats) bör sålunda understöd utgå till

dem, som före ^konflikten voro arbetslösa, även om de senast varit anställda vid

(permitterade från) arbetsställe, där konflikt råder. Man medger sålunda, att de

arbetare, som direkt invecklas i konflikt få anses hava ställt sig utanför hjälpverksamhetens

räckvidd, men inga andra.

Arbetsgivarna åter betrakta varje understöds lämnande till personer, för

vilka något lönande arbete står till buds, såsom en åtgärd, ägnad att motverka

deras intressen. Det allmänna har icke rätt att därvid använda någon skälighetsprövning

av den erbjudna lönen. Denna måste rätta sig efter vederbörande industris

eller företags förmåga att bära lönekostnaden. Hålles denna sistnämnda för

högt, kunna näringarna icke drivas och arbetslösheten förvärras till men för de

arbetslösa själva. Ju förr lönerna komma ned till den efter konjunkturläget inom

olika yrken avpassade nivån, desto fortare återvinner industrien sin förlorade konkurrenskraft,

desto snabbare upphör arbetslösheten och desto förr uppkommer åter

den ökade efterfrågan på arbetskraft, som kan möjliggöra en begynnande stegring

av lönerna. Om också omsorgen om de arbetslösas och deras familjers existens

och bevarande såsom produktionsdngliga medborgare anses berättiga till en särskild

hjälpverksamhet, så får denna icke medverka att försvåra och förlänga det

nuvarande kristillståndet och därigenom skada folkhushållets och de arbetslösas

egna rättförstådda intressen. Prån samma sida framhölls också, att de penningemedel,

som användas för hjälpverksamheten, måste uttagas på skattevägen och

genom ökning av näringslivets skattebörda ytterligare försvåra dess återhämtning,

samt att denna penninganvändning — som till stor del är improduktiv — på

ett för näringslivet skadligt sätt försvårar dettas finansiering.

I Överensstämmelse med dessa åskådningar har från arbetsgivarhåll i fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

i)

ställningar till kommissionen den upptattningen hävdats, att den offentliga understödsverksamheten

för arbetslösa icke på något sätt Unge givas en sådan gestaltning,

att därigenom arbetarnas fackliga aktion bleve starkare uppmuntrad än

vad som oundgängligen redan sker i och med samhällets ingripande till de arbetslösas

bispringande. Om sålunda ett fackförbund blockerar en arbetsplats, bolde

samtliga till detta fackförbund hörande medlemmar på alla orter i landet avstängas

från understöd. Denna ståndpunkt motiveras därmed, att, eftersom solidariteten

mellan de organiserade arbetarna inom ett fack sträcker sig över hela landet,

konsekvensen fordrar, att samtliga medlemmar av den blockerande organisationen

också få påtaga sig följderna. Arbetsgivarrepresentanterna inom kommissionen

hade också företrätt den uppfattningen, att under nu rådande förhallanden

inga arbetskonflikter skulle respekteras, för sa vitt icke avtalsbrott förelåge. liån

arbetsgivarhåll, utan skulle, oberoende av strejk, lockout och blockad, vaije arbetsgivare,

som rekvirerar arbetskraft från offentlig arbetsförmedling, erhålla sådan

i mån av dess lämplighet samt vägran att antaga sådan arbetsanställning medföra

understödets indragande. • „

Statsmakternas ståndpunkt både, såvitt kommissionen kunde bedöma, förestavats

huvudsakligen av följande motiver.

Understödsverksamheten är framkallad av ett nödläge, som krält utomordentliga

åtgärder för individens nödtorftiga försörjning, i ör detta ändamål ansågs

icke- fattigvården lämplig (nya fattigvårdslagen tillkom efter denna hjälpverksamhet)

med hänsyn dels till dess rättsverkningar, dels till den sociala deklassering

den ansågs medföra, dels slutligen dess karaktär av fast kommunal

anordning, till vilken statsbidrag ej borde ifrågakomma. I ett nödläge finge

eljest beaktansvärda hänsyn till parternas åskådningar och särintressen lämnas

° Då svårigheterna ansågos i främsta rummet drabba arbetstagare, begränsades

hjälpverksamheten till sådana. Denna förmånsställning för arbetarna borde dock

ej utsträckas till att motverka deras ansvar för självhjälp, d. v. s. deras skyldighet

att inom eller utom eget yrke själva söka förskaffa sig arbete och utkomst.

Understödsverksamheten finge sålunda ej minska plats- och yrkesrörligheten eller

bliva ett arbetarnas stöd i lönetvister, så att de av missnöje med erbjudna löner

kunde avhålla sig från att taga arbete genom att falla tillbaka på det allmännas

understöd. I understödsbestämmelserna gjordes endast det undantaget, att erbjudet

arbete skulle vara lämpligt, varmed uppenbarligen förståtds sådant arbete, som

lämpat sig för vederbörande arbetares personliga förutsättningar.

Statsmakternas hållning synes vidare ha bestämts av stats- och kommunalfinansiella

hänsyn. Man har hela tiden haft klart lör sig att såsom bland annat

anföres i socialministerns yttrande i ämnet till statsråaprotokollet den 7 januaii

1922 (prop. nr 11) — »det nuvarande statsfinansiella läget tyvärr icke medgiver arbetslöshetshjälpens

utsträckning till att omfatta samtliga oförvallat arbetslösa och utblottade

medborgare i landet». Under sadana förhallanden har det ansetts orättvist att

tilldela hjälp i de fall, då delade meningar kunna föreligga, huruvida de hjälpsökandes

arbetslöshet är fullt oförvållad eller tilläventyrs framkallad av åtgärder, för vilka

de själva (eller deras organisationer) äro medansvariga, så mycket mer som

hjälpen ej räcker till för många andra, vilkas arbetslöshet obestritt är oförvållad.

Särskilt inom riksdagen torde slutligen stor vikt ha lästs vid att arbetslöshetshjälpen

ej kommer att meddelas på sådant sätt, att man därigenom motverkar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

den fria prisbildningen å arbetsmarknaden, d. v. s. den rörelse mot lägre priser

(högre penningvärde), som ansetts på alla områden vara önskvärd för åstadkommande

av sundare ekonomiska förhållanden.

Frågan om hjälpverksamhetens direkta inverkan på arbetsmarknaden sökte

kommissionen belysa ur objektiva synpunkter samt framhöll, att det torde vara

obestridligt, att ju mer individen är hänvisad till eget initiativ och egen duglighet

för att förskaffa sig utkomst, desto mera sporras han till ansträngningar i detta

syfte, varje åtgärd att förminska risken för arbetslöshet, minskar givetvis tvånget

för den enskilde att skydda sig själv, minskar konkurrensen samt orts-och yrkesrörligheten.

Med full insikt härom har man i olika länder icke desto mindre efter

mi v °^''a system för arbetares skyddande mot arbetslösheten Här
till

har man föranletts av kännedomen om att arbetslöshet, särskilt när den är

stor, kan komma att ga kårt ut Över individerna och deras familjer och rent av

skada folkstocken samt därigenom även skada allmänna intressen (förutom arbetsgivarnes).

Arbetarorganisationerna ha allmänt först tagit upp arbetslöshetsskyddet

till förverkligande och därtill närmast drivits av omtanke om sina enskilda medlemmar.

Emellertid hava de snart funnit, att de därmed även gagna de kollektiva

intressena, särskilt i lönekampen på arbetsmarknaden. Arbetslösa utan understöd

tvingas lätt av nöden att konkurrera med och underbjuda sina i arbete stående

yikeskamrater eller andra arbetare; genom att tillförsäkra dem visst understöd

underlättar man för dem att avhålla sig från sådan oläglig konkurrens. På detta

sätt utgör arbetarnas arbetslöshetsförsäkring genom fackorganisationernas arbetslöshetskassor

ett viktigt led i deras strävan att till sin fördel reglera förhållandena

a arbetsmarknaden. När det allmänna stödjande träder in för arbetslöshetsförsäkringen

har det därför överallt varit ett huvudspörsmål att göra detta på ett sätt,

som icke blir ett alltför starkt partitagande för arbetarsidan. Man har sålunda

genom lagbestämmelser sökt begränsa försäkringens mot arbetsgivarna riktade

verkningar, men man har därvid icke kunnat gå långt, så länge arbetarna själva

fatt bära den huvudsakliga bördan för denna försäkring.

I vård land existera sålunda vid sidan av varandra tvenne system för skydd

mot arbetslöshetsrisken, nämligen dels en fackorganisationernas permanenta arbetslöshetsförsäkring,

dels det allmännas tillfälliga hjälpverksamhet. Den förra bedrives

ur medlemmarnas och organisationernas intressesynpunkt och utövar, när

den är i full verksamhet, ett starkt reglerande inflytande på arbetsmarknaden,

fcedan nu arbetslöshetskassorna blivit synnerligen hårt anlitade, har deras inflytande

häriitiunan minskat. I stället har det allmännas hjälpverksamhet kommit

att framstå som en replipunkt av stor betydelse.

Såsom bevis härför anförde kommissionen följande exempel. Vid tidpunkten

för avgivande av kommissionens förutvarande utlåtande, d. v. s. mars månad 1922

beräknades hela antalet arbetslösa i landet uppgå till 150 000 arbetstagare vilka

ansagos vara i större eller mindre behov av hjälp. Minst 100,000 av dessa åtnjöto

offentlig arbetslöshetshjälp (vid kommunala eller statliga nödlijälpsarbeten eller

genom offentligt understöd). Skulle denna hjälp icke hava funnits, hade dessa

arbetslösa vant hänvisade till att taga det arbete, som stode att få, till löner som

kunnat bjudas dem. Inför den oerhörda konkurrens om arbetstillfällena, som då

skulle uppkommit, hads organisationssolidariteten icke kunnat hålla stånd. Arbetslön

ärna skulle fått arbetskraft till även de lägsta löner, och arbetskonflikter skulle

från arbetarsidan icke gärna kunnat uppehållas, då de arbetslösa ej kunde få hjälp

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

7

från organisationernas arbetslöshetskassor. Särskilt gällde detta de egentliga industriarbetarna,

som nästan helt äro hänvisade till hushållning med kontanta medel.

Det är också dessa arbetargrupper, som i den största utsträckningen få det allmännas

hjälp, enär de äro koncentrerade till städer och stadsliknande samhällen,

som mer än de rena landsbygdskommunerna hava organiserad hjälpverksamhet.

Denna förmånsställning för industriarbetarna hade också tagit sig uttryck däri, att

lönesänkningarna för dessa i allmänhet vore mindre än för lånt- och skogsarbetare.

Något tvivel ansåg kommissionen sålunda icke föreligga om att hjälpverksamheten

för de arbetslösa faktiskt verkat skyddande för arbetarnas lönestandard

och sålunda varit ett stöd för arbetarna gent emot arbetsgivarna. Statsmakterna

hade således i detta hänseende lämnat sin vanliga ståndpunkt av neutralitet gent

emot parternas intressen till förmån för arbetarsidan. Och de hade gjort detta

av sociala skäl, av hänsyn till individernas lidanden, till folkstammens skyddande

för landet och produktionen. Men statsmakterna hade också uppsatt vissa förut

angivna villkor, som avsågo att inskränka verkningarna för detta deras positionstagande

för den ena parten på arbetsmarknaden.

Formuleringen av dessa villkor synes närmast giva stöd för arbetsgivarnas

ovan refererade ståndpunkt, som icke begränsar arbetsvillighetens ådagaläggande

till viss ort eller med hänsyn till konflikt eller avtalslöner. Arbetslöshetskommissionens

majoritet hade emellertid under hela sin verksamhetstid ansett sig i

praktiken kunna intaga en väsentligt mindre sträng ståndpunkt än den, vartill

de anförda bestämmelserna och direktiven formellt kunnat giva anledning.

Även med erkännande av att hjälpverksamheten i och för sig innebär ett

stödjande av arbetarsidan samt att de i understödsförfattningen meddelade

bestämmelserna peka på ett utnyttjande av alla lämpliga arbetstillfällen, hade

kommissionen ansett sig kunna avvisa de från arbetsgivarhåll framförda kraven.

Det hade sålunda icke ansetts lämpligt att låta eu konflikt på en ort automatiskt

återverka på understödsverksamheten å annan ort. Ej heller hade det ansetts

skäligt att uppehålla arbetstvånget utan varje hänsyn till erbjuden lön eller

andra arbetsvillkor. Det kunde nämligen tänkas ifrågakomma fäll av sådan lön,

som måste anses oskälig, och såsom sådan hade man ej tvekat beteckna lön, som

understeg vad som stadgas i kollektivavtal, gällande för ifrågakommande arbetsställe,

detta även i fall, då det allmänna löneläget kunde göra undantag befogat.

Slutligen hade kommissionen velat undvika konsekvensen av arbetsgivarnas

ståndpunkt, nämligen att hela hjälpverksamheten skulle kunna sättas ur funktion

och sålunda dess hela syfte förfelas. Om en organisations samtliga medlemmar

skulle diskvalificeras, därest allenast några av dem invecklades i arbetskonflikt,

så vore en väg anvisad, som visserligen skulle försvåra strejker, men däremot

kunde uppmuntra till lockouter.

Å andra sidan hade kommissionen ansett arbetarorganisationernas krav på

respekterande av deras stridsåtgärder mot arbetsplatser innebära ett direkt åsidosättande

av bestämmelserna och direktiven om de förefintliga arbetstillfällenas utnyttjande.

Kravet på understöd för alla, som icke direkt beröras av konflikt,

skulle nämligen innebära, att organisationerna helt befriades från omtanken om

sina arbetslösa medlemmar och finge koncentrera sin egen understödsverksamhet

på de i konflikten invecklade. Det måste anses påvila organisationerna skyldighet

att vid övervägande av fråga om arbetskonflikt taga i betraktande det spörsmål,

som — för det fall denna understödsverksamhet icke förefunnits — alltid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

måst beaktas, nämligen om organisationen själv bar ekonomiska resurser att omhändertaga

icke blott de i arbetsstriden deltagande utan även de arbetslösa, som,

därest de lämnades utan understöd, kunde bliva nödsakade intaga de av kamraterna

lämnade anställningarna. Dessutom både kommissionen käft att taga hänsyn

till hjälpverksamhetens karaktär av nödfallsutväg, artskild från arbetslöshetsförsäkringen,

till nödtvånget att begränsa dess omfattning och att, då icke

alla få hjälp, från denna avstänga grupper av arbetare, som anse sig kunna under

nuvarande förhållanden deltaga i eller bliva medansvariga för arbetsinställelser.

Så långt kommissionens utlåtande den 9 mars 1922. Däri hade kommissionen

försökt angiva de principiella utgångspunkterna för de dittills gällande

direktiven för behandlingen av arbetskonflikter. Då emellertid enligt kommissionens

uppfattning denna argumentering och de socialekonomiska fakta — framför

allt det ofrånkomliga sambandet mellan arbetslöshet och lönenivå —• på vilka den

vilar, äger betydelse för samtliga den offentliga hjälpverksamheten berörande problem

samt har en större räckvidd än som kan vara behövligt för ett riktigt bedömande

av frågan om understöd och arbetskonflikt, har kommissionen ansett

en utförlig rekapitulering av denna tankegång av vikt och får tillfälle att i det

följande återkomma till densamma.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 mars 1922 inträdde emellertid en ny

situation beträffande direktivens utformning, vars innebörd framgår av nedan

återgivna citat från nämnda dag offentliggjorda aktstycken.

Socialministern anförde till statsrådsprotokollet samma dag:

»I de fall, då hithörande frågor hittills kommit under arbetslöshetskommissionens

prövning, hava kommissionens samtliga ledamöter enat sig om den allmänna

principen, att understöd icke må utgå till de i konflikt direkt deltagande

eller i händelse av allmän konflikt till arbetare inom de fack, som befinna sig i

konflikt. Till denna princip kan jag obetingat ansluta mig. Men härutöver är

det, efter vad erfarenheten enligt min mening oförtydbart giver vid handen, icke

möjligt att uppställa några allmänna regler, vilkas tillämpning i varje fall giver

en tillfredsställande lösning.

Vad särskilt angår frågan, om ett i anledning av arbetskonflikt blockerat

arbete skall hänföras till lämpligt arbetstillfälle, anser jag, att sådana fall förvisso

kunna förekomma, då samhällsintresset kräver, att hänsyn icke tages till en

arbetargrupps blockadpåbud. Men samhällsintresset kräver ock ofrånkomligt, att

understödspolitiken icke genom sin allmänna riktning blir ett medel att nedbryta

den solidaritetsgrund och faktiska rättsordning, på vilken det kollektiva avtalssystemet

byggts upp. På grund av de växlande förhållandena kräves det ofta en

ingående prövning av de i det särskilda fallet föreliggande omständigheterna för

att kunna bedöma lämpligheten av en ifrågasatt arbetsanvisning. Det har emellertid

vid sådant förhållande synts mig erforderligt, för undvikande av onödiga

slitningar och vinnande av den i varje fåll bästa lösningen, att närmare anvisningar

meddelas om den ordning, vari frågor av nu omförmälda art böra behandlas.

T detta hänseende torde följande regler böra tjäna till ledning:

Uppkommande fråga om arbetslösas avstängande från understöd, emedan de

underlåtit att efterkomma med anledning av stadgandet i § 2 punkt 4 av gällande

kungörelse given hänvisning till arbete på den grund, att detta av vederbörande

fackorganisation förklarats i blockad, bör icke prövas av det lokala understödsorganet,

utan av detta hänskjntas till arbetslöshetskommissionens arbetsutskott.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

9

Intill dess arbetsutskottet eller, i visst fall, Kung!. Maj:t fattat beslut i frågan,

bör avstängning från understöd icke äga rum.

Anvisning av denna innebörd torde böra av arbetslöshetskommissionen lika

som tidigare anvisningar meddelas samtliga understödsorgan och organ för offentlig

arbetsförmedling. Med den av mig sålunda ifrågasatta anordningen synes mig

höra följa, att intill dess ovanberörda beslut meddelats, vederbörande arbetsförmedlingsorgan

icke behöver anse sig vara genom stadgandena angående understödsverksamheten

förpliktat att hänvisa arbetslösa till blockerat arbete.

Därest via behandling inom arbetslöshetskommissionens arbetsutskott av

fråga, som förut nämnts, enighet icke uppnås, skall frågan av utskottet underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

För att dylika frågor, då de av Kungl. Maj:t upptagas till behandling,

skola vara i största möjliga mån allsidigt utredda och belysta, torde höra tillsättas

en nämnd, bestående av tre å hithörande områden förfarna personer, vilken

nämnd skall hava att på anmodan av chefen för socialdepartementet avgiva utlåtande

i berörda frågor. Innan Kungl. Maj:t fattar sitt beslut, lärer ock tillfälle

böra beredas landsorganisationen och svenska arbetsgivarföreningen att yttra sig.»

Till ledamöter i ovannämnda tremannanämnd utsågos f. d. rådmannen Allan

Cederborg, vilken tillika skulle vara nämndens ordförande, professorn Östen Undén

och ordföranden i arbetsrådet, byråchefen Sigurd Ribbing.

I en kommuniké, som samma dag offentliggjordes för att belysa regeringens

uppfattning rörande arbetslöshetspolitiken, framhölls bl. a. att icke »någon schematisk

och de olika möjligheterna verkligen uttömmande regel att behandla spörsmålet

om arbetslöshetsunderstöd vid konflikter syntes kunna utformas utöver den

av arbetslöshetskommissionen samfällt hävdade allmänna principen, att understöd

icke må utgå till de i konflikt direkt deltagande, eller i händelse av allmän konflikt

till arbetare i det fack, som befinner sig i konflikt».

Efter den 10 mars 1922 skulle sålunda följande direktiv tillämpas vid Gällande

kollisioner mellan arbetslöshetsunderstöd och arbefskonflikt. Vid allmän konflikt direktiv tor

skulle generell avstängniug ske av samtliga arbetslösa inom facket på orten resp.tl “9 .

inom landet. Vid partiell konflikt skulle ett av arbetslöshetskommissions arbets- 1922.

utskott fattat enhälligt beslut bliva gällande. Förelåg icke enighet .inom utskottet,

skulle ärendet automatiskt hänskjutas till Kungl. Maj:t och varje åtgärd uppskjutas

i avvaktan på Kungl. Maj:ts i viss ordning fattade beslut..

Redan under april månad 1922 ställdes kommissionen inför uppgiften att

på den utbrutna lockouten inom sågverksindustrien tillämpa de nya anvisningarna.

Arbetsutskottet beslöt enhälligt den 10 april 1922 att från nödhjälpsarbete och

understöd avstänga envar arbetslös, som haft sin senaste, mera varaktiga anställning

inom sågverksindustrien. Detta kommissionens beslut överklagades den 13

april s. å. av det kommunistiska arbetarpartiets styrelse. I utlåtande häröver

hemställde kommissionen den 24 april, att besvären skulle lämnas utan avseende,

men hade härvid ledamoten av arbetsutskottet, hr Hagman, ett särskilt

yttrande med hemställan om tillämpning av »en regel bakåt» på tre månader vid

sågverksarbetares avstängande, enligt vilken alla de sågverksarbetare, som före

nämnda tid varit arbetslösa, icke skulle drabbas av avstängning. Kungl. Maj:t

lämnade emellertid genom beslut den 5 maj 1922 besvären utan avseende och

fastställde sålunda kommissionens beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 höft. (Nr 30 Bilaga.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

tet^nttaUn". Under tiden hade propositionen n:r 11 angående anslag till arbetslöshetens

den Vid 1922 bekämpande yarit under behandling inom riksdagens statsutskott. Utskottet

års riksdag, både därvid icke kunnat undgå att ingå på den aktuella frågan om arbetslös
hetsunderstöd

och konflikter. I sitt memorial n:r 118 av den 29 mai anförde

också statsutskottet:

»I fråga om dessa spörsmål vill utskottet för sin del uttala, att den allmänt

erkända principen om statens neutralitet gentemot stridande parter å arbetsmarknaden

lärer höra vidhållas jämväl i fråga om arbetslöshetspolitiken. Så

skulle dock icke vara fallet, därest vid arbetskonflikt understöd utginge till arbetare,

vilka till följd av sin intressegemenskap med de i konflikten deltagande

kunna anses solidariska med dem. När arbetslöshetskommissionen också enat sig

om — och Kung! Maj:t härutinnan icke gjort ändring — att vid konflikt av

allmän karaktär låta avstängningsåtgärder drabba icke blott arbetare vid de direkt

berörda arbetsställena utan även andra arbetare inom samma industrigren,

innebär detta just en tillämpning av ifrågavarande princip; och skälet härför är

uppenbarligen, att konfliktens utgång berör icke blott de förras utan även de

senares intressen.

Så . vitt utskottet kan finna, föreligger i detta hänseende icke någon principiell

skillnad mellan allmänna och partiella konflikter. Många gånger torde

strider å arbetsmarknaden, som uppträda under den partiella konfliktens form, i

själva verket vara ett led i en genomgående plan, avsedd att förändra löne- och

arbetsvillkoren inom hela yrket, respektive industrier. Där detta är förhållandet,

synas i nu ifrågavarande hänseende böra tillämpas samma principer som vid

allmänna konflikter, nämligen att all hjälpverksamhet från det allmännas sida

upphör, Utskottet förbiser dock icke, att undantagsfall kunna inträffa, då en

partiell konflikt har annan anledning och innebörd än den nu angivna. Såsom

sådana kunna betraktas de partiella konflikter, vilka icke kunna skäligen anses i

avsevärd män inverka på de allmänna löne- och arbetsvillkoren inom facket på

orten, respektive landet. Vid dessa bör avstängning endast gälla de i konflikten

direkt deltagande.

Med avseende å prövningen av frågan om partiell konflikts inverkan på

hjälpverksamheten, lärer nu gälla, att, om enighet icke vinnes inom arbetslöshetskommissionens.

arbetsutskott, frågan skall hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande.

Under tiden _ utgår understöd till alla arbetslösa inom facket, vilka ej

direkt beröras av konflikten. Understöd kan sålunda komma att utgå under flera

veckor, även om det sedermera vid den slutliga prövningen befunnits, att så rätteligen

icke bort ske. Utskottet finner icke en sådan ordning tillfredsställande.

Till en början må erinras, att det torde vara kommun obetaget att, oberoende av

de statliga myndigheternas uppfattning, anse arbetskonflikt vara av beskaffenhet

att böra föranleda avstängning. Enligt utskottets uppfattning bör dock prövningen

av konflikters karaktär förläggas till arbetslöshetskommissionen, vilken

för detta ändamål har att hos de lokala arbetslöshetskommittéerna inskärpa nödvändigheten

att till kommissionen omedelbart anmäla inträffade arbetskonflikter

inom fack, för vars arbetslösa hjälpverksamhet pågår i orten. Kommissionens

arbetsutskott prövar ofördröjligen konfliktens karaktär samt meddelar beslut,

vilket genast skall gå i verkställighet. Har inom utskottet rått olika meningar,

hänskjutes ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande. Därest utskottet beslutat hjälpverksamhetens

upphörande, skall detta gälla till dess Kungl. Maj:t till äventyrs

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

11

ändrat utskottets beslut, i vilket fall understöd utbetalas även för tid, avstängning

ägt rum.

Med sammanfattande av vad nu anförts, vill utskottet, pa samma gång

utskottet fasthåller vid de av riksdagen förut bestämda allmänna grunderna för

hjälpverksamhetens bedrivande, såsom riktlinjer för dessa grunders tillämpning i

fortsättningen vid fall av arbetskonflikt angiva, „

att vid allmän konflikt inom ett tack dithörande arbetare pa orten, respektive

i landet, avstängas från såväl understöd som nödhjälpsarbeten;

att enahanda åtgärder vidtagas för vederbörande ort vid partiell konflikt,

dock icke i de fall, då densamma icke skäligen kan anses i avsevärd man inverka

på de allmänna Inne- och arbetsvillkoren inom tacket för orten, respektive

landet *

’att vid såväl allmänna som partiella konflikter vederbörande kommunala

arbetslöshetskommitté omedelbart skall underställa arbetslöshetskommissionen tranan

om konfliktens karaktär, därvid kommissionens arbetsutskott har att, därest

konflikten prövas hava karaktären av allmän eller därmed likställd partiell konflikt,

ofördröjligen meddela beslut, vilket genast, skall verkställas;

samt att, därest enighet inom utskottet ej uppnås i fråga om partiell konflikts

karaktär av allmän, ärendet skall hänskjutas till Kungl. Maj:t, varvid dock

ovannämnda beslut beträffande hjälpverksamheten skall bestå i avvaktan pa Kungl.

Maj:ts beslut.» ,.n , ,

Beträffande den nuvarande hjälpverksamhetens förhållande, till andra slag

av arbetskonflikter, såsom strejker och blockader vid statligt nödhjälpsarbete, s. k.

blockad för ny arbetskraft, konflikt som indirekt arbetslöshetsorsak m. fl., förklarade

sig utskottet ingenting hava att erinra gentemot den praxis, som arbetslöshetskommissionen

utbildat och. som meddelats vederbörande hjälporgan genom

cirkulär. , . „ , „

Gentemot statsutskottets utlåtande pa dessa punkter förelag ingen reservation.

Det biträddes också av riksdagens bägge kamrar. Riksdagsskrivelsen i

ärendet av den 7 juni 1922 översändes av Kungl. Maj:t den 9 juni 192_ till

arbetslöshetskommissionen för efterrättelse.

De nya, av riksdagen och Kungl. Maj:t fastställda direktiven inneburo så AT« gällande

till vida en ändring av besluten av den 10 mars, att ovan anförda norm angivits

för bedömandet av partiella konflikter, och att ett beslut av arbetsutskottets majoritet

genast skulle gå i verkställighet utan hänsyn till ärendets eventuella hänskjutande

till Kungl. Maj:t. Därjämte hade statsutskottet funnit sig höra betona,

att det vore kommun obetaget att, oberoende av statlig myndighets uppfattning,

anse arbetskonflikt vara av beskaffenhet att böra föranleda avstängning, i

vilket fäll statsbidraget till understödsverksamheten automatiskt upphörde. Utskottet

hade likaledes framhållit, att, jämlikt den offentliga arbetsförmedlingens

principer, arbetsanvisningen skulle fortgå oberoende av arbetskonflikt. Beträffande

anvisningen av understödda arbetslösa till blockerat arbetsställe skulle sådan visserligen

kunna ske, men riksdagen gjorde ingen ändring i beslutet av7 den 10

mars, att ingen skyldighet skulle föreligga för den arbetslöse att antaga sålunda

erbjudet arbete. I stället för denna anvisningsprocedur vid partiell konflikt uppställde

statsutskottet nyssnämnda regler för sådan konflikts bedömande, brågon

ändring gjordes icke heller med avseende å det s. k. liberum veto inom kommis
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

sionens arbetsutskott, enligt vilket ett avgörande om arten av en partiell konflikt

automatiskt skall hänskjuta till Kungl. Maj:t, därest enighet ej uppnåtts inom

arbetsutskottet. De nya direktiven stadfäste vidare ånyo den''från början tilllämpade

praxis, att vid allmän konflikt inom ett fack dithörande arbetare på

arbetenreSPektlVe 1 laiulet’ skola avstäDoas från såväl understöd som nödhjälps
«r^S:k,

ararpGaf,0“. foessa n-va direk,tiv voro otvivelaktigt från statsmakternas sida

klarare riktlinjer angivna for dessa svårbedömda spörsmåls behandling. Arbetslos

hetskommissionen får också vitsorda, att dess arbetsutskott, bestående av undertecknad

iregelow, generaldirektören Huss, byråchefen Järte samt riksdagsmännen

extra byraa3sistenten Hagman och ledamoten av arbetsrådet Holmström, haft

motsvarande fördel härav i sin verksamhet, vilken på detta område onekligen

har karaktären av arbetsdomstol med Konungen i statsrådet som överinstans

Omfattningen av denna verksamhet för tiden 1 mars 1921—1 mars 1923 framhår

av vidstaende tablå. 6

■n- ,Fö1ratom d® i tablån angivna anmäldes ett 50-tal andra konflikter, rörande

vilka beslut av olika skäl ej erfordrades. Kör varje vecka under de tvenne sista

aren bär sålunda i medeltal förekommit minst en arbetskonflikt av beskaffenhet

att beröra hjälpverksamheten. Varje beslut föregås städse av en på upplysningar

från vederbörande lokala arbetslöshetskommittéer samt från berörda arbetsgivaroch

fackorganisationer grundad utredning. Av de mera märkliga konflikter som

efter den 10 mars 1922 kommit under behandling, torde en syndikalistblockad av

telegrafverkets kabelbygge Stockholm—Göteborg böra omnämnas, varvid arbetsutskottet,

nied stöd av uttalandet till statsrådsprotokollet den 10 mars 1922, »att

sadana fall förvisso kunna förekomma, då samhällsintresset kräver, att hänsyn

icke tages till arbetargrupps blockadpåbud», enhälligt beslöt, att efter rekvisition

av telegrafverket hos den offentliga arbetsförmedlingen i första rummet för lossmng

av blockerade järnvägsvagnar i Västerås anvisning jämväl av understödda

arbetslösa skulle ske och vägran medföra avstängning. Alla de för ifrågavarande

arbete lampliga arbetslösa, som vid sin dagliga kontrollanmälan på arbetsförmedlingen

anvisades till arbetet, förklarade sig förhindrade att åtaga siff arbetet

med ovannämnd påföljd. Blockaden blev emellertid snart hävd, och därefter utgick

understöd på nytt.

Ifråga om kommissionens politik vid konflikter vid statliga nödhjälpsarbeten

bär ingen förändring skett i kommissionens ursprungliga och av statsmakterna

godkanda förfarande, utan entledigas efter medgiven kortare frist de strej•ii

6 sadana arbetsplatser och anvisas i deras ställe understödda arbetslösa

understöd VägIan att antaSa det sålunda erbjudna nödbjälpsarbetet förlora sitt

, , Något arbetsutskottets beslut i konfliktärende har hittills icke blivit hänskjuta

till Kung! Maj:t pa den grund att enighet städse blivit uppnådd. Först vid

arbetsutskottets beslut den 23 sistlidne februari att förklara några av de för närvarande

pågående partiella konflikterna inom den mekaniska verkstadsindustrien

vala av allmän natur, anmälde herrar Hagman och Holmström reservation Ärendet

har emellertid ännu icke blivit överlämnat till Kungl. Maj:t, enär kommissionen

med hänsyn till den inom ifrågavarande fack igångsatta medlingsaktionen ansett

sig hora droja med beslutets verkställande. Vad angår om konflikten vid Nydqvist

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

13

Arbetslöslietskommissionens beslut rörande konflikter på öppna arbetsmarknaden

under tiden 1 mars 1021—28 februari 1023.

(Enligt kommissionens protokoll.)

1

2

3

4

5

Kommissionen

beslöt

i nedan

Yrkesgren

Antal

konflikter

angivna

antal fall

Anmärkningar

avstäng-

ingen av-

ning

stångning

Betodling................

1

1

—

Brnksindustri..............

12

9

12

—

En konflikt allmän inom

hela landet.

Byggnadsindustri............

7

Byggnadsämnesindustri..........

2

2

—

Elektrisk o. elektrokemisk industri ....

4

4

—

Glasbruk................

2

1

1

Gruvindustri..............

i

1

—

Hamn- ock stuveriarbete.........

3

3

—

Handel.................

1

1

—

Konstgödningsindustri..........

2

2

—

Målareyrket...............

7

7

—

Rörledningsfacket............

1

1

—

Sjömansyrket..............

1

1

—

Allmän inom hela landet.

Skogsarbete och flottning........

3

3

—

Stenindustri...............

1

1

—

Sågverksindustri.............

2

2

2

—

Allmänna inom hela

landet.

Textilindustri..............

2

Träindustri...............

3

3

—

Trämasse- och pappersindustri......

2

2

—

En konflikt allmän inom

3

3

—

hela landet.

Varvsindustri..............

Verkstadsindustri............

19

19

—

Övriga . •..............

4

4

—

Summa

So

82

8

och Holms mekaniska verkstad i Trollhättan, som utbrutit tidigare än de övriga

(se Bilaga 2), hade arbetsutskottet vid sammanträde den 25 januari 1923 bedömt

denna som allmän inom industrien för orten och genast beslutat om motsvarande

avstängning.

Innan ovannämnda beslut beträffande de övriga uppkomna lokala kon- Avstängninflikterna

inom mekaniska verkstadsindustrien blivit fattat, hade arbetsutskottet<tjärna^vid nu

den 1 februari 1923 tagit ställning till de då inom järnbruks-, pappersmasse
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

och sågverksindustrierna utbrutna lockouterna. (För dessas orsaker och hittillsvarande

förlopp redogöres likaledes i .Bilaga 2.) Arbetsutskottet beslöt därvid

enhälligt att verkställa avstängning av samtliga till nämnda industrier

hörande arbetslösa från åtnjutande av arbetslöshetsunderstöd ävensom från anställning

vid sa,väl de statliga nödhjälpsarbetena som de kommunala arbetsföretag,

till vilka bidrag av statsmedel utgår enligt kap. 2 i kungörelsen den 7 juli

1922 (s. k. statskommunala arbeten). Kommissionen tillät sig dock att beträffande

de från södra Sveriges statsarbeten till Norrlands statsarbetens arbetsplatser översända

arbetslösa av ifrågavarande kategori göra den modifikationen, att de fingo

tills vidare och intill dess annorlunda bestämdes kvarbliva vid Norrlands statsarbetens

förläggningar, med undantag likväl för de inom Gävleborgs län sysselsatta,

som omedelbart skulle entledigas och hemskickas.

Avstängningarnas omfattning framgår av följande tablå:

Antal avstängda arbetslösa d. 10/a 1923

från

understöd

från statliga

nödhj älps- arbeten

Summa

Från järnbruksindustrien.....

.....2,171

851

3,022

> pappersmasseindustrien . . .

..... 12

212

224

> sågverksindustrien......

..... 122

682

S04

2,305

1,745

4,050

Arbetsutskottets beslut var, som sagt, i detta fall enhälligt. Arbetarrepresentanterna

inom kommissionen hemställde emellertid, att kommissionen i framställning^

till Kungl. Maj:t, med hänsyn till arbetslöshetens långvarighet och det

därav vållade nödläget för de sålunda avstängda, skulle föreslå utverkande av

lindringar i gällande direktiv. I betraktande av att ett likartat fall i fjol våras

varit underställt Kungl. Maj:ts prövning, nämligen den förut omnämnda sågverkslockouten

under april månad 1922, samt att de av statsmakterna på nytt i juni

1922 fastställda direktiven på denna punkt voro klara och otvetydiga, fann sig

kommissionens majoritet böra avslå arbetarrepresentanternas förslag.

Propositio- Kungl. Maj:t upptog emellertid deras tanke i sin den 13 februari 1923

nensmotiver. dagtecknade proposition nr 52. Med avseende å de av statsmakterna fastställda

bestämmelserna rörande hjälpverksamhetens handhavande i fall av arbetskonflikt

föreslås däri sådan modifikation, att den, som vid konflikts utbrott inom ett fack

var och under de sex närmast föregående månaderna oavbrutet varit arbetslös,

icke behöver avstängas från arbetslöshetshjälp, ändå att han haft sin sista mera

stadigvarande anställning inom detta fack. Till stöd för detta förslag framhålles

huvudsakligen, att under vanliga förhållanden de vid utbrottet av en konflikt

arbetslösa epdast hava en kortare arbetslöshetstid bakom sig, varför de äga ett

gemensamt intresse med sina yrkeskamrater samt en mer eller mindre stark förhoppning

att inom en nära framtid åter få anställning i yrket samt bliva delaktiga

av det, som kan vinnas genom arbetsstriden, men att under den nuvarande

enastående långvariga arbetslösheten i väsentlig mån andra förhållanden råda, så

att många, särskilt inom järnbruksindustrien, förlorat sambandet med sitt förra

yrke samt att man kan förutse en sådan utveckling på det ekonomiska området,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande År 30.

15

att ett avsevärt antal av de nu arbetslösa industriarbetarna åtminstone under de

närmaste åren icke kunna vinna anställning inom sitt gamla yrke. I nu nämnda

och likartade fall, då de arbetslösa måste anses vara praktiskt taget oberoende

av konflikten, borde meddelandet av arbetslöshetshjälp icke rimligen betraktas

såsom något ingrepp i konflikten till arbetarpartens förmån. Humanitära skäl

och den naturliga rättskänslan talade däremot starkt för att sådana arbetslösa

finge behålla arbetslöshetshjälpen; i annat fall torde de i stor utsträckning falla

fattigvården till last, något som under nuvarande ekonomiska förhållanden vore

ägnat att väcka bekymmer även med hänsyn till vederbörande kommuner.

Med hänsyn till de önskemål, som från statsutskottets sida uttalats. Tillgänglig

har kommissionen ansett sig bära i den mån förhållandena medgivit, åvägabringa hjälp för

närmare belysning av de berörda spörsmålen. ai c s os''[''

Till en början torde vara lämpligt att i korthet redogöra för de olika slag Den offentliga

av hjälpverksamhet, som finnas att tillgå för arbetslösas bispringande. ar hjälpen6 B"

Beträffande den av stat och kommun anordnade provisoriska hjälpverksamheten

för arbetslösa torde här endast böra hänvisas till vad härom redan anförts

och i övrigt är allmänt känt.

Erinras bör emellertid, att på några håll kommunala medel anvisats och

använts till understödjande av arbetslösa, utan att arbetslöshetskommissionen

jämlikt gällande bestämmelser för den offentliga arbetslöshetshjälpen lämnat medgivande

därtill. Frågan om sådan anordnings lagenlighet lärer på besvärsvägen

vara underställt Kungl. Maj:ts prövning.

Oberoende av sistberörda spörsmål har kommun givetvis rätt att i den ut- Kommunala

sträckning och på de villkor den finner lämpligt anordna kommunala nödhälps- nödhjälpsarbeten.

Det lär även hava hänt, att sådana igångsatts i direkt syfte att bereda ar e en''

utkomst åt strejkande arbetare.

Beträffande fattigvårdens ställning till de arbetslösas försörjande har kom-Fattigvården,

missionen inhämtat följande:

Förutsättningen för skyldigheten att lämna fattigvård enligt 1 § i gällande

fattigvårdslag är, att den behövande är minderårig eller på grund av ålderdom,

sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter är oförmögen att försörja

sig. Med oförmågan till arbete avses ej en absolut sådan utan oförmåga

att genom arbete skaffa sig vad som erfordras till livets uppehälle. Den, som på

grund av arbetslöshet ej kan försörja sig, är sålunda utesluten från hjälp enligt

1 §. I Kungl. Majt:s proposition till riksdagen år 1918 uttalades, att det var

mindre angeläget att inbegripa arbetslöshet, dä med den föreslagna utvidgningen

av området för den obligatoriska fattigvården sådan skulle utgå till den arbetslöses

hustru eller minderåriga barn, vilka befinna sig i den belägenhet, som omförmäles

i 1 §.

Det särskilda utskott, som vid 1918 års riksdag behandlade förslaget till

den nya fattigvårdslagen, ansåg ej heller att arbetslösheten skulle inbegripas i

1 §, men utskottet tilläde: »Emellertid kunna understundom inträffa fall, då

samhället ej kan undgå att avhjälpa ett föreliggande behov. Ett inordnande av

sådana fall’ under 1 § skulle dock innebära ett borttagande av den begränsning,

som man velat giva åt den obligatoriska fattigvården, och bör således ej äga rum.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Då det likväl måste anses vara av vikt, att fattigvårdssambatlet erinras om att

det bör inskrida även i dylika fall, bär utskottet ansett sig böra föreslå ett tilllägg

härom i 2 §».

Denna paragraf ger fattigvårdsstyrelsen rättighet att lämna hjälp även i

andra fall, för den händelse kommunen ej bestämt annorlunda. Paragrafen har

följande lydelse:

»För beviljande av fattigvård i andra fall än dem, vilka i 1 § omförmälas,

äger fattigvårdssamhälle bestämma de grunder, som böra av samhällets fångvårdsstyrelse

iakttagas. Har sådant bestämmande ej skett, ankommer på styrelsen

att meddela fattigvård, i den mån styrelsen prövar nödigt. Fattigvårdssamhälle

och fattigvårdsstyrelse hava härvid att, på sätt i 23 § sägs, ombesörja, att

den, som finnes vara i behov av fattigvård, erhåller sådan».

Den sista punkten tillädes under riksdagsbehandlingen.

Beträffande den fattigvård, som meddelas enligt 2 § skiljer den sig från

den obligatoriska (enl. 1 §) däri, att fattigvård ej ersättes av försörjningspliktigt

hemortssamhälle, landsting eller staten, men däremot föreligger i båda fallen skyldighet

för understödstagare att återgälda densamma.

Bestämmelserna härom återfinnas i 62 §: »Fattigvårdsstyrelse äger att av

flen, som åbnjutit fattigvård, uttaga ersättning därför, i den mån styrelsen icke

finner skäl till eftergift. För fattigvård, som någon erhållit, innan han fyllt sexton år,

må ersättning dock icke uttagas ur hans arbetsförtjänst».

Beträffande rätten att uttaga ersättning hos försörjningspliktig föreligger

sådan enligt 63 §, när fattigvård utgått enligt 1 8 men ei enligt 2 8. Paragrafen

har följande lydelse: J 0 b

»Har fattigvårdssamhälle tillskyndats kostnad för fattigvård, som enligt 1 §

Jämnats någon, för vilkens försörjning skyldeman eller annan enligt 3 eller 4 §

bort ansvara, äger fattigvårdsstyrelsen att av den, vilken ansvarigheten åligger,

uttaga ersättning för denna kostnad, i den mån styrelsen icke finner skäl till

eftergift.»

Enligt 37 § torde fattigvårdsstyrelse ha skyldighet att taga initiativ till

åtgärder, bland annat, när på grund av förhållandena utom riket vållad allmän

kristid, nöd i större utsträckning kan befaras uppkomma inom samhället. Fattigvårdsstyrelsen

har då att göra framställning till kommunen för vidtagande av

erforderliga åtgärder — t. ex. att särskilda medel ställas till fattigvårässtyrelsens

förfogande för understöd åt arbetslösa. Därvid kan i enlighet med 64 §

fattigvårdssamhället bestämma »huruvida ersättningsskyldighet, varom i 62 och

63 §§ stadgas, skall äga rum för understöd, som utlämnas av dessa medel».

Vid meddelande av fattigvård, såväl enligt 1 § som 2 §, skola vissa principer

följas, vilka meddelas i 25—28 och 30 §§. Enligt dessa skall, innan fattigvård

beviljas, en undersökning ske av den nödställdes levnadsförhållanden och

fattigvårdsbehov samt huru behovet på lämpligaste sätt skall kunna avhjälpas.

Vidare skall understödet lämnas på så sätt, att den behövande, såvitt möjligt,

blir i stånd att för framtiden försörja sig. Fördenskull bör fattigvårdsstyrelsen

göra sig noga underrättad om de arbetstillfällen, som givas, för att kunna anvisa

arbete åt hjälpsökande, vilken är arbetsför, och, om arbetsförmedlingsanstalt finnes

i orten, i sådant syfte samarbeta med denna. Understödet i hemmet bör ej lämnas

åt den, vilkens behov är förorsakat av dryckenskap eller arbetsovillighet, och ej

heller, när anledning eljest finnes till antagande, att understödet icke kommer till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

17

behörig användning. Slutligen skall fattigvårdsstyrelsen vaka över att beviljat

understöd behörigen användes. I de reglementen, som fastställts för varje fattigvårdssambälle

och vari arbetssättet närmare angives, är i regel tillsynen anförtrodd

den ledamot, till vars distrikt understödstagaren hör.

Fattigvårdsstyrelsernas befattning med arbetslösheten har efter den nya

fattigvårdslagens tillkomst ej varit särdeles omfattande, enär den av stat och

kommun anordnade hjälpverksamheten för arbetslösa gjort fattigvårdens inskridande

i stort sett obehövligt. Emellertid har fattigvården ändock på sina håll

haft en stor påkänning av arbetslösheten. Sålunda bär fattigvård i många fall

måst lämnas åldriga föräldrar, vilka tidigare erhållit hjälp av en son, som på

grund av arbetslöshet ej längre kunnat understödja föräldrarna. Vidare bar

hyreshjälp och sjukhjälp måst lämnas i stor utsträckning och i allmänhet, när

extra svårigheter stött till. På sina håll — även å landsbygden — har bespisning

anordnats i skolorna för arbetslösa personers barn. Antalet av fattigvården

tmderstödda, utom äktenskapet födda barn, har också ökats på grund av barnafädernas

oförmåga att betala uppfostringsbidrag. På några håll har framställning

om hjälp gjorts från personer, som ej äro arbetslösa, men i följd av minskad

arbetsinkomst ej kunnat försörja sig (korttidsarbetare). Även har förekommit, att

i nödhjälpsarbeten sysselsatta personer måst anlita fattigvården, enär lönen varit

otillräcklig för underhåll av deras stora familjer.

I en del fall har understöd till arbetslösa lämnats enligt bestämmelserna

i 64 §, varav följt, att ersättningsskyldighet i dessa fåll ej förelegat.

Vad särskilt angår understöd till personer, indragna i konflikt, torde i

något mindre antal fall understöd ha utgått till sådana. När på grund av långvariga

konflikter familjerna blivit utarmade, har sådant understöd måst lämnas.

På en plats har på grund av en blockad, upprätthållen blott av en minoritet bland

arbetarna, fattigvården måst omhändertaga ett jämförelsevis stort antal familjer.

Aven har förekommit vid strejker å nödhjälpsföretag, att fattigvården måst inskrida.

I regel torde vid dessa tillfällen understödet varit avsett för familjen, men

givetvis har detsamma även kommit den arbetslöse till del. Huruvida det utgått

enligt 1 eller 2 §, ha nog fattigvårdsstyrelserna själva varit i ovisshet om. Något

formellt eftergivande av ersättningsskyldigheten torde ej ha förekommit, men å

andra sidan har största hänsynsfullhet visats från kommunens sida och endast i

undantagsfall ha vederbörande blivit krävda å det lämnade beloppet, t. ex. när

ett arv bekommits eller dylikt.

I Stockholm lära i konflikt indragna personer i viss utsträckning anlitat

fattigvården. Därvid har, på något undantag när, ordnats så att vederbörande

anmodats återbetala understödet med vissa belopp i månaden, och söker man i

görligaste mån utfå ersättning genom överenskommelse. I regel synes ej ersättningsbeloppet

ha blivit omedelbart avskrivet vid understödets beviljande.

Organiserad understödsverksamhet vid ofrivillig arbetslöshet utövas inom ett

20-tal fackförbund. Verksamheten är vanligen ordnad genom särskilda arbetslöshetskassor,

vilka dock äro intimt knutna till förbunden såväl organisatoriskt som

ekonomiskt. Inbetalningen av avgifterna till arbetslöshetskassorna sker nämligen

i regel icke fristående, utan upptagas avgifterna i samband med inbetalningen av

kontingenterna till fackförbunden och sker fördelningen av respektive belopp ensligt

i stadgarna fastställda grunder. Medlemskap i arbetslöshetskassa blir på så

Bihang till liksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 käft. {Nr 30 Bilaga.) ?»

Fackförbundens

understödsverksamhet.

n) Arbetslöshetskassor.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

b) Understöd

vid arbetskonflikt.

sätt obligatorisk för alla fackförbundsmedlemmar. Det nära sambandet mellan

förbunds-(konflikt-)kassan och arbetslöshetskassan framträder särskilt starkt inom

metallindustriarbetarförbundet. I stadgarna för dess arbetslöshetskassa heter det:

»Skulle de (i förestående mom.) angivna avsättningsbeloppen på grund av större

arbetslöshet visa sig otillräckliga, äger verkställande utskottet att från förbundskassan,

såvida den överstiger stadgat minimibelopp, överföra erforderliga belopp».

Dylik bestämmelse synes icke förekomma inom något annat förbund, utan vanligen

stadgas, att förbundsstyrelsen äger rätt att höja avgifterna eller eventuellt

nedsätta understödsbeloppen för viss tid, om avgifterna till arbetslöshetskassan

visa sig otillräckliga.

Ifråga om de allmänna villkoren för medlems rätt till arbetslöshetsunderstöd,

om understödstidens längd, understödets storlek, kontingenter m. m. ha

meddelats vissa jämförande uppgifter i bilaga III till socialförsäkringskommitténs

betänkande III.

Självfallet synes vara, att understöd ur arbetslöshetskassa icke skall utgå

till i konflikt indragna medlemmar. Enligt metallindustriarbetarförbundets stadgar

kan »medlem, som deltager i strejk eller lockout icke under den tid sådan

pågår, uppbära understöd ur arbetslöshetskassan». Förhållandet är emellertid ej

alltid lika klart. Inom gjutareförbundet utbetalas ej understöd till medlemmar,

som »deltaga i strejk eller lockout under den tid sådant understöd uppbäres».

Härav framgår icke, huruvida under en av förbundet icke understödd konflikt

den genom konflikten arbetslöse kan uppbära understöd ur arbetslöshetskassan.

Hos måleriarbetarförbundet heter det återigen, att understöd icke utbetalas »vid

strejk eller lockout», varav man är berättigad sluta till att all understödsverksamhet

i denna form upphör vid konflikttillfällen. Om så vore förhållandet, borde

arbetslösa medlemmar överföras till »i konflikten indragna» och erhålla understöd

i denna egenskap. Måleriarbetarförbundets stadgar lämna ingen upplysning härom.

Av metallindustriarbetar- och gjutareförbundens stadgar framgår "däremot indirekt,

att sådan överflyttning icke äger rum: »I händelse större konflikter nödvändiggöra

sänkt konfliktunderstöd, skall för arbetslöshetskassans understödsbelopp

proportionerlig sänkning av verkställande utskottet vidtagas.»

Enligt uppgift från fackförbunden tillämpas med avseende å arbetslöshetsunderstöd

den praxis, att arbetslösa medlemmar fortsätta att uppbära arbetslöshetsunderstöd

(som vanligen är lägre än konfliktunderstöd), även om de i arbete

stående medlemmarna bliva indragna i strejk eller lockout, I

I detta sammanhang torde även böra redogöras för fackorganisationernas

under stödsverksamhet vid fall av arh etskonflikt.

Enligt stadgarna för landsorganisationen har denna bl. a. till uppgift att

understödja anslutna organisationer »vid de tillfällen, då arbetsgivarna genom

lockout söka hindra organisationsarbetet eller arbetarnas försök att förbättra sina

avlöningsförhållanden; ävensom vid alla tillfällen, då föreningsrätten hotas och

arbetarna utestängas vid försök att bilda organisationer samt vid lönenedsättningar».

Landsorganisationen har sålunda i första hand karaktären av en försvarsorganisation,

som vid lockouter skall ekonomiskt stödja till densamma anslutna

fackförbund. Om ett förbunds medlemmar utestängas från arbete genom lockout,

äger sålunda förbundet rätt att erhålla understöd av landsorganisationen. Förutsättningen

är dock, att antalet deltagare i lockout överstiger 3 % av förbundets

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

19

hela medlemsantal.

av förbundet självt,

lydelse:

»Planerar förbund,

antagas, att den länder

Till och med <1 % av dess medlemsantal understödes alltid

De bestämmelser, som hava avseende härå, äro av följande

som tillhör landsorganisationen, strejk, om vilken kan

till lockout av så stor omfattning, att till densamma

fordras landsorganisationens understöd, skall förbundsstyrelsen inrapportera förhållandet

till landssekretariatet, därvid bifogande alla upplysningar, som med

saken äga sammanhang.

Ingen strejk får tillgripas, som kan väntas föranleda lockout, med mindre

sekretariatet därtill lämnat sitt bifall. Över inrapporterat beslut om strejk skall

sekretariatet inom loppet av 8 dagar avgiva utlåtande om sådan strejk med landsorganisationens

stöd får tillgripas eller ej.»

Understöd från landsorganisationen utgår tidigast 14 dagar efter konflikts

utbrott (med vissa undantag i speciella fall). Medlemmar, som tillhört sina resp.

fackförbund i minst 2 månader och i övrigt fylla de villkor förbunds- och avdelningsstadgarna

bestämma härför, kunna erhålla understöd.

Landsorganisationen har även — sedan år 1909 — åtagit sig att lämna

understöd vid av densamma påkallad sympatistrejk. Understödsbeloppet utgör

högst 6 kr. till helt och 4 kr. till halvt betalande medlem per vecka.

Fackförbundens understödsverksamhet vid konflikter är inriktad lika mycket

på s. k. anfallsrörelser som försvarsåtgärder. Understöd lämnas i båda fallen,

men ha förbunden beträffande de förstnämnda (strejker) i regel erhållit större

möjlighet att begränsa understödsskyldighetens inträdande.

Såsom exempel på vanligen förekommande villkor för understöd vid konmå

anföras följande, hämtade ur sågverksindustriarbetarförbundets stadgar:

då en av förbundsstyrelsen godkänd strejk kommit till stånd;

då lockout blir följden på grund av gjord och av förbundsstyrelsen godframställning,

utan att avdelningen kan anses, genom att hava handlat i

mot stadgarna eller mot förbundsstyrelsens givna förhållningsregler, bidragit

därtill;

då medlemmarna blivit indragna i konflikt till följd av strejk eller lockout,

som föres av annat fackförbund;

då lockout eller arbetsavstängning kommer till stånd i avsikt att hindra

medlemmarna att tillhöra förbundet.

Enligt metallindustriarbetarförbundets stadgar äga i konflikt indragna

medlemmar rätt till understöd: vid av verkställande utskottet godkänd strejk,

vid strejk av andra till landsorganisationen anslutna fackförbund, vari förbundsmedlemmar

indragas, vid av arbetsgivaren eller dennes organisation iverksatt

lockout samt vid strider om arbetarnas föreningsrätt.

Förutsättning för understöds lämnande vid lockout är, att framställning

till arbetsgivare (som föranlett lockout) blivit behandlad av vederbörande avdelning

i viss ordning och att förbundsstyrelsens utlåtande inhämtats, om fordringarna

kunnat anses berättigade samt om inga hindrande skäl förelegat att vid

åsyftad tidpunkt göra framställning. Inom några förbund föreskrives uttryckligen,

att uppsägning av avtal eller framställning till arbetsgivare skall godkännas

av förbundsstyrelsen (gjutare-, träarbetar-, grov- och fabriksarbetar-,

skrädderiarbetarförbunden).

När fråga är om arbetsnedläggelse från avdelnings sida, tillkommer därut
-

flikt

känd

strid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

över särskilda förhållningsregler. Avdelning skall först göra allt för att genom

underhandling och utan konflikt söka i godo ordna förhållandena. Vidare skall,

om uppgörelse ej vinnes, frågan om arbetsnedläggelse underställas avdelnings eller

vissa dess medlemmars prövning enligt särskilda bestämmelser. Slutligen skall

förbundsstyrelsens medgivande till arbetsnedläggelse inhämtas. Förbundsstadgarna

innehålla i sistnämnda hänseende vanligen klara och bindande föreskrifter,

t. ex.: »Ingen avdelning eller grupp därav äger rätt att utan förbundsstyrelsens

godkännande utfärda tillkännagivanden i någon form om strejk eller blockad.»

(Sågverksindustriarbetarförbundet). »Avdelning, som utan förbundsstyrelsens godkännande

vidtager arbetsnedläggelse, har ej rätt till förbundets ekonomiska stöd.»

(Måleriarbetarförbundet.) »För vidtagande av arbetsnedläggelse fordras verkställande

utskottets medgivande och beslut». (Metallindustriarbetarförbundet). »Arbetsnedläggelse

får under inga förhållanden ske, förrän förbundsstyrelsen härtill

lämnat sitt bifall, för så vitt understöd från förbundet önskas». (Gjutareförbundet.)

-Enligt murareförbundets stadgar, som i detta hänseende äro synnerligen

oklara, synes understöd kunna utgå vid konflikt, som ej direkt godkänts av förbundsstyrelsen.

I stadgarnas § 20 föreskrives beträffande igångsättande av avtalsoch

lönerörelse, att förbundsstyrelsen skall avgiva utlåtande över avtalsförslag och

andra framställningar, innan de lämnas till arbetsgivarna. »Först sedan avdelningen

vidtagit de eventuella ändringar, som förbundsstyrelsen, jämlikt förbundets

stadgar och kongressbeslut föreslagit, äger den rätt att inlämna förslaget för

underhandling till arbetsgivarna. Kan överenskommelse ej uppnås genom underhandling,

må avdelningen besluta om vilka åtgärder den anser lämpligt att vidtaga

för sakens framgång, varefter detta beslut, med angivande av rösterna för och

emot, jämte uppgift om resultat av förda underhandlingar m. m., insändes till förbundsstyrelsen.

Denna avgör därefter med hänsyn till förhållandena, huruvida

och när av avdelningen beslutade åtgärder få vidtagas eller icke». Vidare stadgas

i momenten 1 och 2 av § 21, att arbetet icke får nedläggas med mindre s/t majoritet

därför uppnåtts å avdelningsmöte samt att underhandling (där så är möjligt

med förbundsstyrelsens biträde) skall äga rum för att söka ordna förhållandet

utan konflikt. Mom. 3 lyder: »Endast för konflikter, som tillkommit på sätt i

dessa moment stadgas, äger avdelning rätt att fordra förbundets understöd». Enligt

sistnämnda paragraf synes sålunda en konflikt, med rätt till förbundets understöd,

kunna igångsättas av avdelningen utan förbundets medgivande, medan föregående

paragraf giver förbundsstyrelsen vidsträckt befogenhet vid prövning av

framställda fordringar och åtgärder för »sakens framgång».

För att erhålla understöd vid godkänd konflikt fordras, att medlem skall

ha tillhört vederbörande fackförbund under viss tid, växlande mellan 6 månader

och 3 år. (I några fall kan lägre understödsbelopp utgå vid kortare tids medlemskap.

)

Understöd utbetalas icke, därest konflikt varat kortare tid än 6 dagar (ett

par fall 3 eller 4 dagar), och utgår inom vissa förbund fr. o. m. lista dagen

(metallindustriarbetar-, målare-, gruvindustriarbetarförbunden m. fl.), inom andra

först efter denna karenstid.

Till medlem, som under konflikt erhåller tillfälligt arbete, utgår icke understöd

för den tid arbetet varar (pappersindustriarbetar-, sågverksindustriarbetarförbunden).

Enligt stadgarna för träarbetarförbundet är medlem skyldig att

söka annat arbete på samma eller annan plats, i den mån detta är möjligt. Den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Av 30.

21

som vägrar att antaga bevisligen erbjudet arbete, mister understödet för så lång

tid det erbjudna arbetet kunde ha varat.

Inom murareförbundet utbetalas icke understöd för dag, da arbetet genom

naturhinder vanligen avstannar, eller till medlem, om vilken det med säkerhet

kan antagas, att han icke velat eller varit i stånd att arbeta, om arbetsförhållandena

varit normala. .

Organisationernas stadgar innehålla ingå direkta bestämmelser, huruvida

konfliktunderstöd endast kan utgå till dem, som voro i arbete vid arbetsnedläggelsens

utbrott, eller om dåvarande arbetslösa eller permitterade sedermera kunna

anses indragna i konflikten och erhålla understöd. Denna fråga är givetvis av

betydelse vid långvariga konflikter och särskilt inom förbund, där understodsverksamhet

vid oförvållad arbetslöshet saknas. Det enda fackförbund, som veterligen

intagit bestämmelser i detta hänseende, är sågverksmdustriarbetarforbundet har

ei arbetslöshetskassa). I dess stadgar återfinnes följande bestämmelse: »Medlemmar,

som ej varit med i striden vid dess utbrott eller som komma från andra

avdelningar, kunna ej få indragas i striden och erhålla understöd»

Rörande denna fråga har från fackförbunden uppgivits, att möjlighet för

arbetslösa medlemmar att vid utbruten konflikt inom den industri (yrke), de tillhöra

uppbära konfliktunderstöd förefinnes inom 5 fackförbund (22,784 medl.) under

det att i 24 fackförbund (262,316 medl.) endast de medlemmar, som direkt avbryta

sin anställning, erhålla understöd. De förstnämnda förbunden äro blott mindre

sådana (jfr tablå i bilaga 3).

Yad angår frågan om arbetslösa fackföreningsmedlemmars ställning till sina Den arbetsfackorganisationer,

må till en början erinras, att enligt fackförbundens stadgar ‘m*™- arbetslöshet icke medför någon inskränkning i medlems rättigheter inom foibun- yrfat.

den. Rätt att deltaga i beslut över fackorganisations allmänna angelägenheter gamh hct

tillkommer en var, som fyller betingelserna för medlemskap och som erlagt medlems- med

avgift i föreskriven ordning eller blivit befriad från erläggande av kontingent organisation,

(s. k. fristämpling). Det sistnämnda förekommer bl. a. vid oförvållad arbetslöshet,

strejk eller lockout. Något principiellt hinder för arbetslösa medlemmar att deltaga

i beslut, som exempelvis avse påbörjande eller avslutande av arbetskonflikter

föreligger icke inom flera förbund, såvitt man av stadgarna kan bedöma.

Då'' det emellertid synes böra ligga i fackförbundens intresse, att avgörandet i

konfliktfrågor tages av de medlemmar, som omedelbart komma att beröras därav,

borde man kunna förvänta särskilda regler för besluts fattande i dylika frågor,

åsyftande begränsning av rätten att deltaga i besluten.

Vad som i detta hänseende i främsta rummet kommer i atanke, är givetvis

beslut om arbetets nedläggande. Men även andra åtgärder, som, ehuru ej

direkt avseende arbetsinställelse, dock omedelbart kunna föranleda och rent av

framtvinga sådan, torde böra uppmärksammas. Det gäller särskilt sadana åtgärder

som uppsägning av kollektivavtal, framställningar av olika slag till arbetsgivare

ti]1 en sådan »avtals- eller lönerörelse» tagits på en arbets
plats,

skall enligt fackförbundens stadgar förslaget, för att komma ifråga till

vidare handläggning, i regel prövas och godkännas av vederbörande avdelning pa

möte i vanlig ordning. Någon som helst inskränkning i medlems rätt att härvid

deltaga i beslutet finnes tydligtvis icke. Inom ett par fackförbund föresknves

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

t. o. m., att väckt förslag om uppsägning av avtal, genomförande av nytt avtal

eller andra krav skall hava godkänts med minst hälften av avdelnings hela medlemsantal,

innan det kan till vidare åtgärd inom förbunden föranleda. Då det i

ett förbunds stadgar heter, att beslut i sådan fråga skall fattas med en majoritet,

motsvarande ^ minst 2/3 av »avdelnings i yrket arbetande medlemmar», torde

därmed avses frånskiljande av arbetare inom andra fack, vilka, på grund av att

förbundsavdelning för det ena facket ej finnes eller kan bildas å orten, få tillhöra

avdelningen; uttrycket torde däremot icke innebära den inskränkningen, att

endast vid tillfället i arbete varande medlemmar äga deltaga i avdelningens beslut.

Det vill sålunda synas, som om vid avgörandet i en avdelning av den betydelsefulla

frågan, huruvida en löne- eller avtalsrörelse skall igångsättas, en var

medlem, även den som är fristämplad på grund av arbetslöshet, äger rätt att avgiva

sin röst. Det låter även i vissa fall tänka sig (åtminstone teoretiskt), att

arbetslösa medlemmars röster måste tagas i anspråk för att över huvud möjliggöra

stadgeenligt beslut, även om full enighet råder bland avdelningens medlemmar.

För beslut om arbetsnedläggelse innehålla fackförbundens stadgar i regel

särskilda villkor om kvalificerad majoritet eller andra garantier för ett noggrant

övervägande. Stadgarna uttrycka emellertid ej alltid fullt klart och tydligt, i

vilken mån fackföreningsmedlemmar äga rätt deltaga i sådana beslut och särskilt

huruvida arbetslösa medlemmar äro förhindrade därtill eller ej.

Fn sträng tolkning efter ordalydelsen i de ifrågavarande bestämmelserna

synes giva vid handen, att förbud för arbetslösa medlemmar att deltaga i beslut om

arbetsnedläggelse icke i något fall föreligger. Vanligen heter det i stadgarna, att

»de medlemmar frågan rör» eller »de arbetare saken gäller» äga deltaga i omröstning.

Dessa uttryck synas i första hand avse själva arbetsnedläggelsen och alltså

böra innefatta endast de arbetare, som vid tillfället stå i arbete och kunna nedlägga

detsamma. Men en omröstning, som omfattar fråga om arbetsinställelse,

torde i de flesta fall ha till föremål ett underhandlingsresultat, avtalsförslag eller

dylikt. »Saken» gäller i sådana fall icke allenast de i arbete varande medlemmarna

utan kan i hög grad beröra också medlemmar av fackförening, som tidigare

haft sysselsättning på platsen och ånyo kunna väntas få arbete därstädes

(permitterade eller avskedade på grund av arbetsbrist).

Inom ett par förbund taga stadgebestämmelserna mera sikte uteslutande

på den eventuellt förestående striden. Den kvalificerade majoriteten skall uppnås

bland dem, som »direkt beröi''as av arbetsnedläggelsen» eller »de medlemmar striden

beräknas komma att omfatta». Dessa uttryckssätt synas direkt peka på dem,

för vilka fackförbundets understödsplikt vid "arbetsnedläggelse tages i anspråk!

och torde därför knappast kunna inrymma även arbetslösa medlemmar. Ifråga

om uttrycket »direkt beröras» ha vederbörande fackförbund också förklarat, att

det alltid tillämpats så, att vid strejkomröstning endast de medlemmar fått deltaga,

som vid tidpunkten för omröstningen varit sysselsatta å vederbörande verkstad.

Inom vissa andra förbund, där omröstning skall ske vid på vederbörligt

sätt sammankallat avdelningsmöte, synas åter alla medlemmar i avdelningen,

oavsett om de ha sysselsättning vid arbetsplatsen eller ej, äga principiell rätt

att deltaga i besluten.

Beträffande beslut om konflikts hävande eller fortsättande förekomma mera

sällan särskilda omröstaingsbestämmelser, varför man får förutsätta, att beslut

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

23

härom i regel skall fattas i vanlig ordning på avdelningsmöte. Där särskilda

föreskrifter meddelats, förekomma olika uttrycksätt för omröstningens omfattning:

»de i konflikten deltagande medlemmarna» eller »de i konflikten indragna medlemmarna»

eller »de medlemmar frågan rör». Förhållandet är sålunda enahanda vid

fråga om avslutande av konflikt som vid dess igångsättande, att fackförbundens

stadgar i de flesta fall ej giva tillräckligt klart besked, i vilken mån fackföreningarnas

arbetslösa medlemmar äro förhindrade att deltaga i beslut eller äga

möilighet att påverka omröstningsresultatet. I ett aktuellt fall av denna art har

vederbörande fackförbund meddelat, att endast de kunna i omröstningen deltaga,

som arbeta på de av konflikten berörda verkstäderna eller äro »på kortare tid

permitterade. De, som äro avskedade, hava ingen som helst rätt att deltaga i

omröstningen». ,

Förestående uttalanden bygga på förefintliga bestämmelser i detta hänseende

i organisationernas stadgar. I fråga om den särskilda praxis vid tillämpningen

av bestämmelserna, som genom kongress- och styrelsebeslut eller på annat sätt

kan ha uppkommit, hava i några fåll lämnats upplysningar i bilaga 111 till

landsorganisationens yttrande till kommissionen den 25 februari, ur vilken ovannämnda

meddelande angående omröstning i ett aktuellt fall är hämtat. Landsorganisationen

anför själv, att »fackorganisationernas arbetslösa medlemmar i regel

icke äga rätt att deltaga i fackföreningarnas beslut rörande arbetskonflikter.»

Till ytterligare belysande av frågan har sedermera genom kommissionen gjorts

underhandsförfrågningar hos fackförbunden. Resultatet av denna undersökning

föreligger i bilagda P. M. angående arbetslösa fackföreningsmedlemmars rätt

att deltaga i behandling av frågor, som röra organisationernas förhållande till

arbetsgivare (Bilaga 3), och sammanfattas detta i följande tre huvudpunkter.

Inom 17 fackförbund (136,644 medl.) tillåtas även arbetslösa medlemmar

att deltaga i behandling av frågor om kollektivavtals uppsägning, under det 13

fackförbund (148,456 medl.) icke tillåta detta.

17 fackförbund (136,644 medl.) tillåta, att arbetslösa medlemmar deltaga

i behandlingen av uppgörelse eller förlikningsförslag, medan 13 fackförbund

(148,456 medl.) förbehålla denna prövning åt dem, som stå i arbete.

Inom 7 fackförbund (25,866 medl.) äga arbetslösa_ medlemmar att deltaga

i beslut om arbetsnedläggelse, inom 23 fackförbund (259,234 medl.) förbehalles

dem, som stå i arbete, att härom fatta beslut. I

I anslutning till de från statsutskottet uttalade önskemålen har korn- Arbetslo*- missionen verkställt vissa statistiska undersökningar på grundval av uppgifter, 16yariqhet

som införskaffats från arbetslöshetskommittéer och statsarbetena. Dessa undersökningar,

som på grund av ärendets brådskande beskaffenhet ej kunnat utsträckas

till hela arbetslöshetsklientelet och ej heller kunnat omfatta mer än några

grundläggande spörsmål, avse närmast att belysa Irågan om arbetslöshetens långvarighet

för ej blott de grupper av arbetslösa, som nu drabbats av avstängning

i anledning av arbetskonflikt, utan i viss mån även andra arbetargrupper. Med

ledning härav låter det sig göra att närmare bedöma, huru en tillämpning av

»regeln bakåt» skulle komma att verka dels i den aktuella situationen, dels ock

i allmänhet, ävensom vilka konsekvenser densamma kunde komma att medföra i

avseende å det allmännas kostnader för arbetslöshetshjälpen. Då i särskild prome
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande ATr 30.

moria (bil. 1) lämnas närmare redogörelse för dessa undersökningar, torde här

behöva angivas endast huvuddragen av deras anordnande och resultat.

Utredningen avsåg i första hand dem, som i anledning av pågående konflikter

inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrierna drabbats av arbetslöshetskommissionens

beslut om avstängning från statlig arbetslöshetshjälp och

nödhjälpsarbete. Det ansågs emellertid nödigt att, för möjliggörande av mera

generella slutsatser, utsträcka undersökningen jämväl till vissa andra arbetargrupper.

Därvid hänvände man sig närmast till de arbetslösa inom den mekaniska

verkstadsindustrien å 13 representativa verkstadsorter i landet. Vidare

verkställdes en specialundersökning för Stockholm beträffande dåvarande arbetslöshetskommittés

Dela klientel, i den mån detta ej redan innefattats i förenämnda

båda undersökningar. Liknande undersökningar hava även genom arbetslöshetskommissionens

sociala ombud anordnats i Sundbyberg, Katrineholm och Falun.

Undersökningen rörande järnbruk, sågverk och pappersmassefabriker omfattade

181 orter, men ingingo från 88 av dessa ingå uppgifter, i regel av den

anledning, att inga arbetare inom ifrågavarande näringsgrenar där blivit avstängda,

vanligen av det skälet att de erhållit arbete inom annat arbetsområde.

Från övriga 93 orter inkommo tillhopa 2 249 besvarade frågeformulär, av vilka

2 225 kunnat användas för statistisk bearbetning. Undersökningen inom verkstadsindustrien

resulterade i 4 707 användbara uppgifter, medan vid arbetslöshetsräkningarna

i Stockholm, Sundbyberg, Katrineholm och Falun upplysningar inhämtades

rörande tillhopa 1 709 arbetslösa. Sammanlagt inkommo bearbetningsbara

uppgifter rörande 8 641 arbetslösa, motsvarande närmare en sjättedel av hela

antalet enligt arbetslöshetskommittéernas rapporter den 31 januari 1923 förefintliga

sådana (c:a 55 500).

Rörande det inkomna materialets beskaffenhet torde kunna fällas det omdöme,

att formulären merendels varit noggrant och fullständigt ifyllda, låt vara

att den för uppgifternas avgivande tillmätta ytterst knappa tiden nog här och

var föranlett Bristfälligheter i materialet, vilka vid granskningen blott delvis

kunnat avhjälpas. I fråga om tillförlitligheten av de meddelade uppgifterna och

särskilt av anteckningarna rörande tillfällig arbetsanställning är det svårt att

uttala någon bestämd mening. Arbetslöshetskommittéerna hade anmodats att inhämta

kompletterande upplysningar från vederbörande verks- och brukskontor,

och synes härigenom, av ingångna skrivelser att döma, en ganska god kontroll,

åtminstone vad arbete inom vederbörandes eget fack beträffar, kunnat erhållas på

sådana mindre _ orter, där praktiskt sett egentligen blott ett eller ett par arbetsställen

finnas inom resp. branscher. Där så ej är förhållandet och sålunda särskilt

inom större samhällen, har kontrollen givetvis ställt sig svårare, men hava

kommissionens sociala ombud beträffande av dem besökta orter ansett sig kunna

vitsorda, att materialet blivit så gott och tillförlitligt, som under för handen varande.

förhållanden varit möjligt. För Stockholms vidkommande hava så gott som

samtliga uppgifter jämförts med därvarande understödsbyrås registerkort, diarier

och ansökningshandlingar, varvid överensstämmelsen mellan dessa anteckningar

och de arbetslösas egna uppgifter i regeln varit god. Under alla förhållanden

måste dock de framräknade siffrorna betecknas som utpräglade minimisiffror.

Det må emellertid framhållas, att även om primärmaterialet ur mera formell

synpunkt kan anses som tillfredsställande, erbjuder det på grund av sin art

och de Behandlade spörsmålens natur alldeles särskilda svårigheter för eu mera

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* utlåtande Nr SO.

25

ingående statistisk behandling jiirate därmed förknippad gruppering och klassificering.

Redan själva arbetslöshetsbegreppet lider ju av en viss oklarhet och

mångtydighet, vilken ytterligare ökas genom det för vårt näringsliv så karakteristiska

säsongarbetet jämte därmed sammanhängande övergång och växling såväl

mellan industri och jordbruk som mellan särskilda industrigrenar. Härigenom

möter det stora vanskligheter att draga så klara gränser mellan olika arbetsområden,

som ur statistisk synpunkt skulle vara önskvärt, och svårigheterna ha

ökats på grund av vissa arbetslöshetspolitiska åtgärder, varigenom det för en

arbetslös kan förefalla fördelaktigare att tillhöra en näringsgren än en annan.

Bearbetningen av det vidlyftiga primärmaterialet inriktades i första hand

på en fördelning av de redovisade arbetslösa efter arbetslöshetens varaktighet, varmed

skulle förstås längden av den tidrymd intill 1 februari 1923, under vilken

de till undersökningen redovisade oavbrutet saknat anställning. Härvid visade

det sig nödigt att verkställa åtminstone fyra olika beräkningar, enär den tid,

under vilken vederbörande oavbrutet varit arbetslös, kunde beräknas antingen

från den tidpunkt under den efter världskrigets avslutande inträdda krisen, då

han första gången blivit arbetslös från sin senaste mera stadigvarande anställning,

eller från tiden för första anmälan såsom arbetslös hos vederbörande arbetslöshetskommitté

eller arbetsförmedling eller ock från tiden för avslutandet av senaste,

fasta eller tillfälliga, arbetsanställning (annan än nödhjälpsarbete) antingen över

huvud eller ock inom det arbetsområde vederbörande tillhör. Det må emellertid

framhållas, att nu nämnda beräkningsgrunder i verkligheten icke äro alltför

strängt åtskilda, utan gradvis övergå i varandra. Särskilt gäller det, att ett

arbetes rubricering såsom fast eller som tillfällig arbetsanställning inom egen industri

kan vara en smaksak med hänsyn därtill, att under den sedan mer än två

ar rådande depressionstiden det vid många arbetsställen tillämpats den anordningen,

att driften varit inställd under kortare eller längre tidsperioder och åter

satts i gång, i den mån ordertillgången det medgivit.

Arbetslöshetens varaktighet befinnes te sig rätt olika, allt efter den beräkningsgrund

man anlägger.

Utgår man från senaste mera stadigvarande anställning, befinnas av de den

1 februari 1923 inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrierna redovisade

arbetslösa, vilka utgöra resp. 1,672, 434 och 119 personer eller c:a 7-s, 0-9

och 0'' 7 % av resp. industriers arbetarantal 1920, 92—97 % varit det oavbrutet i

minst 3 män., 90—91 % i 6 män., 87—89 # i 9 mån. och 83—87 % i 12 mån. och

däröver. Den mekaniska verkstadsindustrien (4,707 redovisade eller c:a 9''3 %)

företer delvis ännu högre tal, nämligen resp. 98, 95, 94 och 88 % Specialundersökningen

för Stockholm (1,495 redovisade), Sundbyberg (54), Katrineholm (68)

och Falun (92) ger resp. 95, 89, 84 och 78 /, sålunda lägre tal för de särskilt

för dessa orter redovisade, visserligen nog så heterogena och skäligen olikformigt

företrädda näringsgrupperna.

Övergår man till den »anmälda» arbetslösheten, bliva talen lägre, framför

allt inom sågverks- och pappersmasseindustrien. Sålunda utgöra procenttalen för

oavbrutet arbetslösa sedan minst 6 månader för järnbruksindustrien 82 %, för

sågverks- och pappersmasseindustrierna 69—79 %, för verkstadsindustrien 92 % och

för övriga yrken 83 %. Ökas arbetslöshetstiden till ett år, sjunka siffrorna till

resp. 69, 58—72, 81 och 71 %.

Tages hänsyn till senaste anställning över huvud, vare sig fast eller tillBihang

till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 höft. {Nr 30 Bilaga.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

fätlig (dock räckande minst 14 dagar, om inom annat arbetsområde än det vederbörande

tillhör), reduceras den faktiska arbetslöshetstiden rätt väsentligt. Över

6-månadersgränsen komma nu av de arbetslösa inom järnbruksindustrien 49 %

inom sågverksindustrien 28%, inom pappersmasseindustrien 58% samt inom verkstadsindustrien

66 %. Beträffande övriga yrken kan en sådan beräkning icke

verkställas, utan endast konstateras, att av de vid nu antydda tidpunkter arbetslösa

resp. 47 och 41 % sedermera haft tillfällig anställning.

Göres åtskillnad mellan tillfällig anställning inom det arbetsområde vederbörande

tillhör och inom annat arbetsområde, och tages vid beräkningen endast

hänsyn till anställning inom det förstnämnda (fast eller tillfällig), sjunker jämförelsetalet^

för arbetslöshetsperioden 6 månader beträffande bruksarbetarna till

44 % för sågverksarbetarna till 32 %, för pappersmassearbetarna till 49 % och för

verkstadsarbetarna till 63 %.

Nu meddelade siffror gälla samtliga arbetare. Betraktas grovarbetargruppen

för sig, synas tabellerna, tvärt emot vad man kunde förmoda, häntyda

på, att arbetslöshetens varaktighet här i genomsnitt skulle vara något längre än

för yrkesarbetarna.

I det föregående har uppmärksamheten huvudsakligen riktats på arbetslöshetstidens

förläggning, varemot dess längd endast delvis och ofullständigt kommit

till synes. Särskilt gäller detta i sådana fall, då arbetslöshetsperioden avbrutits

genom tillfälliga arbetsanställningar, ty då har tiden för oavbruten

arbetslöshet (i strängare bemärkelse) räknats från avslutandet av den senaste

av dessa. Vill man beräkna den faktiska arbetslöshetstidens nettolängd, måste

däremot samtliga dylika tillfälliga anställningsperioder hopläggas och summan

dragas från bruttoarbetslöshetstiden, vilken lämpligen kan anses innefatta tidsrummet

mellan räkningsdagen (1 febr. 1923) och avskedet från senaste mera stadigvarande

anställning.

Biktar inan först uppmärksamheten på arbetslöshetstidens nettolängd och

därvid utgår från senaste mera stadigvarande anställning, befinnas av de den 1 februari

1923 inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrierna arbetslösa 9—10 %

varit det oavbrutet i mindre än ett halvt år, 3—8 % i ett halvt till ett år, 39—53^

i ett till två år, samt 30—49 % så länge som två år och däröver, d. v. s. ända sedan

begynnelsen av den efter världskrigets avslutande inträdda krisen i näringslivet.

Den mekaniska verkstadsindustrien företer delvis ännu högre tal för den långvariga

arbetslösheten, i det grupprocenterna här bliva resp. 5, 7, 58 och 30.

Specialundersökningen för övriga näringsgrenar å fyra utvalda orter (Stockholm,

Sundbyberg, Katrineholm och Falun) ger inom de fyra här ifrågavarande grupperna

resp. n, 12, 50 och 27 %. Dessa siffror antyda, att relativa antalet personer,

vilka gått arbetslösa så länge som ett till två år, är något lägre inom de

här upptagna, merendels på hemmamarknaden arbetande näringsgrenarna än inom

förenämnda exportindustrier. En närmare granskning av detaljsiffrorna synes

också utvisa, att man här övervägande har att göra med en, visserligen av kristidsförhållandena

tydligen skärpt säsongarbetslöshet. Dock finnes det även andra

än säsongindustrier, där arbetslösheten synes vara väl så svårartad som inom

förenämnda branscher, exempelvis den grafiska industrien samt de under beteckning

saffärsanställda» sammanfattade merkantila yrkena. Att storstädernas särskilda

förhållanden i och för sig snarare bidragit att skärpa än att mildra den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

27

ekonomiska krisens verkningar framgår bl. a. av den omständigheten, att av

verkstadsarbetarna i Stockholm 41 % men av dem i landsorten 24 % gått arbetslösa

så länge som två år och däröver. ,

övergår man till den »anmälda» arbetslösheten, bliva talen visserligen i

stort sett lägre, men de äro i huvudsak av samma typ och storleksordning, varför

det nyss anförda även kan tillämpas på den på nu ifrågavarande sätt beräknade

»bruttoarbetslöshetstiden». . .

Av betydelse för en riktig uppfattning rörande det tillfälliga arbetets art

är emellertid icke blott dess sammanlagda längd utan även, på huru många särskilda

anställningar denna fördelar sig. Det visar sig då, att 2, resp. 3 o. 11. tillfälliga

anställningar innehafts av 13, resp. 15 % av de redovisade vid järnbruken,

33 resp 20 % vid sågverken, 14 resp. 3 % vid pappersmassefabrikerna och 8, resp.

6 l vid verkstäderna. Detta gäller tillfälligt arbete i allmänhet, medan talen för

sådant inom eget fack givetvis ställa sig lägre.

Beträffande Stockholm och de tre andra orter, där en speciell arbetslöshetsräkning

ägt rum för »övriga yrken», möjliggör det använda formuläret icke nåcron

beräkning av den faktiska nettoarbetslöshetstiden, enär å detsamma endast

angivits sammanlagda längden av tillfällig arbetsanställning under de senaste sex

månaderna. Av samtliga redovisade arbetare hade här 49 % icke haft något tillfälligt

arbete och 4 % haft sådant i 1—2 veckor, 9 % i 3—4 veckor, 15 % i 5—8

veckor, samt 23 % i 9 veckor och däröver. Detta gäller tillfälligt arbete över

huvud, men visa specialtalen för tillfällig anställning inom eget arbetsområde, a

angivna arbete övervägande varit av sådan art.

Vad nu sagts, gäller arbetstagare i gemen, yrkes- och grovarbetare tågna

under ett. Beträffande sistnämnda grupp framträder icke, vad den föregående

mera summariska beräkningen synts antyda, nämligen att de redovisade grovarbetarna

skulle uppvisa långvarigare arbetslöshet än arbetarna i allmänhet.

Medan de mekaniska verkstadsarbetarna i gemen till 58 % hade en bruttoarbetslöshetstid

av 1—2 år och till 30 % av 2 år och däröver, äro för grovarbetarna

inom denna industri motsvarande procenttal nästan alldeles desamma, nämligen

resp. 57 och 31 %.

Även om de bär meddelade undersökningsresultaten må anses väsentligen Anställninhetingade

av de senaste årens abnorma arbetsmarknadsförhållanden, så göra si g gens fasthet.

likartade ojämnheter beträffande olika yrkes- och åldersgrupper gällande även vid

normalt arbetsmarknadsläge. Det är sålunda eu för alla länder och tider gemensam

och helt naturlig företeelse, att yrkes- och platsrörligheten är mycket större

bland yngre och ogifta än bland äldre och gifta arbetare samt bland yrkesiitbildade

i motsats mot icke yrkesutbildade (grov- och diversearbetare). Detta beror främst

på arbetarna själva, vilka i yngre år och obundna av familjeband hava en förklarlig

lust att försöka sig på olika förhållanden och för vilka det oprövade

vanligen innebär en stark lockelse. Denna obeständighet hos de yngre arbetarna

o-ör dem givetvis mindre värdefulla för arbetsgivaren, som helst önskar erhålla

en fast samarbetad stam, som han vid försämrade konjunkturer i första hand

söker bevara. Vid högkonjunktur — under säsong eller av längre varaktighet —

utfylles dennä stam med mera tillfälligt anställda, som sedan entledigas sa snart

de ej längre behövas. Det finnes sålunda inom alla yrken dels en mera, stabil

stamtrupp, på vilken företagen grunda sin verksamhet, dels en lösare och nuk
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

tuerande massa, som söker sig in än här än där till utfyllnad av stamtruppen

Förutom av de övervägande yngre elementen består denna‘ lösare massa av sådana

arbetare, som på grund av mindre yrkesduglighet, bristande pålitlighet, obeständig

naturell eller andra mindre önskvärda egenskaper icke äro eftersökta eller lämpa

sig för eller ens själva önska att införlivas med en fast arbetarstam. I stort sett

torde kunna sägas att dessa företeelser framträda starkare, i samma mån arbetet

kräver mindre yrkesduglighet. För grovarbetare kan man sålunda knappast tala

om viss yrkestillhörighet; många sådana flytta från arbetsplats till arbetsplats

inom än det ena än det andra arbetsområdet på olika orter och hava knappast

någonsin ägt en fastare anställning.

Vad som i vårt land särskilt framkallar starka fluktuationer av arbetskraften,

är den starkt framträdande säsongföreteelsen. Under inflytande av i

främsta rummet våra klimatiska förhållanden förekommer denna företeelse i viss

mån inom nästan alla arbetsområden; med sin största styrka framträder den inom

olika slag av utearbeten, särskilt inom jordbruk, skogsbruk, byggnadsverksamhet,

byggnadsämnesindustri, transportverksamhet o. s. v. men även inom vissa fabriksindustrier.

Såsom exempel på extrema säsongindustrier kunna sålunda anföras

råsockertillverkningen med c:a 2 månaders långvarighet, torvindustrien med c:a 3—4

månaders samt tegelbruksindustrien med c:a 6—9 månaders arbetssäsong. Inom de

störa byggnads- samt väg- och vattenbyggnadsindustrierna måste arbetena i

väsentlig män avstanna under den egentliga vinterperioden varierande mellan c:a

2 manader i Sydsverige och c:a 6 manader i Nordsverige. Lågsäsongen inom jordbruket

under vintern kompenseras i huvudsak genom att skogsbruket samtidio-t

har sin högsäsong. Man kan sålunda beräkna, att medan under sommaren knappast

mer än ett 10,000-tal arbetare bedriva skogsarbeten, dessa under månaderna

januari—mars sysselsätta c:a 100,000 ä 150,000 man, av vilka ett stort antal utgörer

av småbrukare.

Undersöker man nu särskilt anställningsförhållandena inom de närmast

aktuella järnbruks- och mekaniska verkstadsindustrierna, så återfinner man här i

allmänhet en fast arbetarstam. Flertalet företag, synnerligast bland järnbruken

äro gamla och driften kräver i regel en högt utvecklad yrkesskicklighet, som gör

att arbetsgivarna vant intresserade av att genom ordnandet av bostadsförhållandena

och på annat sätt fästa arbetarna vid arbetsstället. Och även om en ganska

stark cirkulation förekommer mellan olika arbetsställen, så hava åtminstone de

aldre > yrkesskickliga arbetarna varit i huvudsak hänvisade till att hålla sin omflyttning

inom den av de båda industrier de tillhöra.

Denna yrkesbundenhet har givetvis medfört särskilda svårigheter för hithörande

arbetare under den depression, som sedan omkring två år tillbaka drabbat

de bada industrierna. För de yngre arbetare, som under högkonjunkturen under

och närmast etter världskriget, drogos till arbetsställena för att utfylla stamtruppen,

erbjöd det mindre svårigheter att vid driftens successiva minskande eller

nedläggande anyo se sig om efter andra anställningar. Många av dem hava också

att döma av tillgängliga upplysningar lvckats härutinnan; sålunda torde åtskilliga

av de direkt^ från jordbruket tagna hava begagnat sina förbindelser med detsamma

för att återvända dit. Arbetslöshetskommissionen har också sökt att, i

den man förhållandena medgivit, medverka till avflyttning av arbetare, som ansetts

icke längre behövliga inom yrket på resp. platser. I samråd med vederbörande

arbetslöshetskommittéer har man sålunda vid fasta förläggningar, d. v. s.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 30.

29

till arbetsplatser på landsbygden, intagit företrädesvis yngre, ogifta arbetare från

förevarande industrier, varemot hjälpätgärderna på platsen och särskilt den direkta

understödsverksamheten begränsats till de äldre.

Av de från arbetsgivarföreningen meddelade uppgifterna framgår nu, att

sedan den 1 januari 1921 antalet arbetare vid järnbruken minskats med c:a 9,000

samt vid mekaniska verkstäderna med c:a 32,000. Enligt arbetslöshetskommittéernas

rapporter skulle åter hela antalet hos dem anmälda arbetslösa uppgå till

högst 4,000 vid järnbruken, resp. 13,000 vid mekaniska verkstäder o. dyl. Aven

om dessa sistnämnda uppgifter få anses icke fullt uttömmande och således antalet

kvarstående arbetslösa i verkligheten är större, så måste dock uppenbarligen en

betydande del av det tidigare arbetarantalet inom de båda industrierna ha uppsugits

inom andra yrken.

Från arbetsgivarföreningen har givits uttryck för den uppfattningen, att

denna avgång varit så stark, att hela det kvarstående antalet behöves för industrierna

vid den tidpunkt, sådana arbetsförhållanden inträda, som ge industrierna

ökade möjligheter att upptaga tillverkningen i konkurrens med utlandet.

Det torde icke låta sig göra att med säkerhet bedöma, när denna tidpunkt

inträffar. Den är ju beroende bland annat av arbetskonflikternas resultat samt av

utländska politiska och ekonomiska förhållanden. Särskilt våra järnbruks förutsättningar

för att återvinna sin tidigare position på världsmarknaden lär därjämte

vara beroende av tekniska faktorer, som undandraga sig åtminstone kommissionens

bedömande. Emellertid torde med större sannolikhet kunna antagas,

att båda industrierna skola kunna successivt återtaga flertalet av de nu såsom

arbetslösa redovisade arbetarna. Därför talar bland annat den omständigheten,

att allt från den tidpunkt, då risken för arbetskonflikter blev mera påtaglig, åtskilliga

beställningar vilat och sålunda order samlats för effektuerande snarast

möjligt efter det arbetsfred vunnits.

Den i det föregående meddelade redogörelsen för de verkställda statistiska

undersökningarna utvisar, att beträffande arbetslöshetens varaktighet kunde urskiljas

tvenne markerat åtskilda typer, representerande av å ena sidan arbetare

vid järnbruk och mekaniska verkstäder, å andra sidan övriga arbetargrupper (dock

delvis med bortseende från de sparsamt företrädda sågverks- och pappersmasseindustrierna,

där vissa höga tal kunna bero på tillfälligheter). Den förstnämnda

typen fick sin prägel av det kända förhållandet, att de förstnämnda båda industrierna

sedan tvenne år tillbaka lidit av en svår depression. För nästan

hela antalet hithörande arbetare konstaterades därför en mycket lång arbetslöshetsperiod,

endast i undantagsfall avbruten av arbete inom det egna eller annat yrke.

En tillämpning av »regeln bakåt» skulle här, om man bortsåga från tillfälliga arbetsanstälfningar,

vare sig karenstiden sattes till, 3, 6, 9 eller 12 månader, ge

praktiskt taget samma resultat, nämligen att det övervägande flertalet av de arbetslösa

kunde komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp,. oberoende av nu gällande

bestämmelser rörande avstängning i fall av arbetskonflikt.

Yad redan anförts rörande de båda industriernas sannolika behov av

arbetskraft, ger vidare vid handen, att det stora flertalet av dessa arbetslösa

troligen kommer att för framtiden behövas inom de förutvarande yrkena, i allmänhet

också på förut innehavda platser. I varje fall torde fa anses säkert,

att den oavbrutna arbetslöshetens större eller mindre varaktighet icke ger någon

Verkningar

av »regeln

bakåt»

s. 30 Kontrollera mot PDF

Tillämp
ngssvårig
lider
-

30 Statsutskottets utlåtande Nr 30.

pålitlig ledning för bedömandet av de särskilda individernas utsiktar härutinnan.

Beträffande de andra arbetargrupperna ställa sig förhållandena annorlunda.

Här förekommer en mängd skiftningar i fråga om arbetslöshetens varaktighet

liksom också beträffande frekvensen av tillfälliga anställningar. Frågan

är då, om dessa skiftningar ge uttryck för några faktiska förhållanden,

som skäligen kunna läggas till grund för avgörandet av deras mer eller mindre

berättigade anspråk på arbetslöshetshjälp. Märkas bör härvid, att de olika här

ifrågakommande yrkesgrenarna i stort sett numera torde bedrivas i normal omfattning.

Givetvis förekomma här även fall av begränsad eller nedlagd drift,

men i allt väsentligt gäller om dem alla, att de nu hava den arbetsstyrka, för vilken

de planerats. Det överskott, som nu kommit till synes, torde icke vara avsevärt

större än det som vid samma årstid plägar normalt förekomma. Det utgör sålunda

den förliga arbetarreserv, som alltid finnes att tillgå på arbetsmarknaden,

efter säsongerna växlande under olika tider på året. Bland denna finnas, särskilt

inom mera markerade säsongyrken, en stor del fullgod arbetskraft, men åtskilliga

torde utgöras av element, som av egen förskyllan i främsta rummet löpa grbetslöshetsrisk

eller sådana, som själva undvika fastare arbete. Om dessa torde gälla

som allmänt omdöme, att arbetslöshetstalens längd är större i samma mån de äro

mindre värdefulla för företagen. Inom industrier med normal arbetstillgång

skulle eu tillämpning av »regeln bakåt» sålunda verka därhän, att företrädesvis

de mindre önskvärda elementen finge tillgodonjuta förmånen av dess skydd. Vad

nu anförts, gäller uppenbarligen ej blott det aktuella läget utan förhållandena i

allmänhet, då ju mindre användbara arbetarelement alltid först entledigas och därför

äro mest utsatta för arbetslöshet.

Principiella olägenheter av »regeln bakåt» framträda på ett särskilt sätt

inom de utpräglade säsongyrkena. Den »mera stadigvarande» anställningen fortvara!

här för en stor del av arbetarstyrkan, understundom hela arbetarstammen,

endast viss kortare tid av året och avbrytes av en regelbundet återkommande 3

å 4 månaders eller stundom längre mellantid, under vilken många icke ens kunna

förskaffa sig kortare tillfälliga arbeten. Allt efter dessa säsongers varaktighet

skulle »regeln bakåt» verka olika för olika säsongyrken. Men även inom ett sådant

framträda verkningarna på olika sätt vid olika tider av året, d. v. s. allt

efter som konflikt utbryter vid början eller slutet av den arbetslösa säsongen. I

varje fall är det även här de förut entledigade och sålunda i regel minst förtjänta

arbetarna, som ha största utsikten att fä gagn av undantagsregeln.

Det torde förtjäna här omnämnas, att till kommissionens kännedom kommit,

hurusom förslaget om »regeln bakåt» hos arbetslösa framkallat motsträvighet

att antaga tillfälligt arbete. Arbetarna i fråga, som tillhört yrke, där arbetsinställelse

hotar, hava hyst en förklarlig farhåga för att genom antagande av

erbjudna anställningar, få sin arbetslöshetsperiod avbruten, varmed kunde följa

risk för ätt, om arbetsinställelse skedde, gå miste om undantagsmöjligheten.

Prövningen av de individuella framställningarna om arbetslöshetshjälp om-

fattar huvudsakligen följande moment: konstaterandet av arbetslöshet och dess

karaktär av oförvållad, tillgången till annat arbete för sökanden samt dennes behov

av hjälp. Med införandet, av en »regel bakåt» skulle nu tillkomma fastställandet

av. dels arbetslöshetsperiodens början och dels den eventuella förekomsten

av tillfälliga arbeten under densamma.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

31

Uppgifter rörande tidpunkten för upphörandet av den senaste mera stadigvarande

anställningen avfordras i allmänhet den hjälpsökande vid anmälningen

till erhållande av hjälp. Då emellertid gällande understödsbestämmelser icke

giva större betydelse åt denna tidpunkt utan åt tiden för anmälan till vederbörande

arbetslöshetskommitté, lärer den arbetslöses egen uppgift om hans arbetslöshetstals

början i allmänhet icke kontrolleras. Sådan kontroll kan visserligen

tämligen lätt verkställas å mindre orter, men möta stora svårigheter å större

platser. Beträffande arbetare, som flyttat till annan ort och undantagsvis där

erhålla arbetslöshetshjälp (resp. uttagits till nödhjälpsarbete), torde denna kontroll

i allmänhet vara praktiskt taget omöjlig. Den förutsätter nämligen kommunikation

med arbetsgivaren, som icke alltid — exempelvis i fråga om skogsbruk, flottning,

jordbruk samt i fråga om diverse smärre arbetsställen — torde själv äga

tillgång till nödiga anteckningar. En viss osäkerhet maste sålunda uppkomma,

därest arbetslöshetsperioden skall räknas tran slutet av den senaste mera stadigvarande

anställningen.

Säkrare ledning för bedömandet erbjuda tidpunkterna för den arbetslöses

anmälan till den offentliga arbetsförmedlingen resp. till vederbörande arbetslöshetskommitté.

Utgår man från den förra blir arbetslöshetsperioden i regel långvarigare,

enär många arbetslösa av olika skäl dröja med ansökan om arbetslöshetshjälp,

särskilt när såsom nu är fallet, denna är begränsad till andra yrken

eller kategorier än den arbetslöse tillhör.

Större svårigheter och ojämnheter kunna befaras vid prövningen äv huruvida

arbetslösheten varit »oavbruten». Det torde sålunda vara omöjligt att grunda

sig på vederbörande arbetslöses egna uppgifter, då härigenom den samvetsgrant

deklarerande skulle komma i oförmånligare ställning än den mera obesvärade.

Det kan till och med knappast begäras, att en av långvarig arbetslöshet lidande,

kanske helt utblottad person skall själv lämna uppgifter, som utestänga honom

från hjälp. I varje fall kan effektiv kontroll å uppgifternas uttömmande karaktär

icke åvägabringas å större orter och för tid före vederbörandes anmälan till

arbetsförmedlingskontor eller arbetslöshetskommitté.

I betraktande kunna därför icke gärna komma andra fall av tillfällig

anställning under arbetslöshetsperioden än sådana, som förmedlats av den offentliga

arbetsförmedlingen (resp. arbetslöshetskommitté) eller som eljest av denna

kunnat Konstateras. Sådant konstaterande underlättas, i fråga om arbetslösa,

som åtnjuta understöd, därav att dessa äro skyldiga regelbundet anmäla

sig hos arbetsförmedlingsorganet på platsen. Utebliven anmälan bör sålunda föranleda

undersökning, huruvida orsaken varit arbetsanställning. Härvid, bör dock

uppmärksammas, att daglig anmälan icke allestädes påkräves — särskilt för arbetslösa

med längre väg till anmälningsstället — samt att arbetsanställning i

dettas närhet icke utesluter, att anmälan göres under rast i arbetet. I dylika

fall blir på större platser kontrollen synnerligen vansklig.

Dessa tillämpnings- och kontrollsvårigheter ökas givetvis, därest tillfällig

anställning av även kort varaktighet skall tagas i betraktande. Såsom redan angivits,

har vid de statistiska undersökningarna så skett, i fråga om anställning

utanför det egna yrket, endast när denna varat minst 14 dagar. Synnerligen

olägligt synes vara att låta en eller annan dags tillfälligt arbete, som åtminstone

på vissa orter mycket ofta förekommer, bliva avgörande för arbetslöshetsperiodens

beräknande; konstaterandet härav blir svårt särskilt beträffande arbetslösa, som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

Statsfinansiella

verkningar.

icke hela tiden erhållit arbetslöshetshjälp och följaktligen icke stått under anmälningstvång.

De arbetslösa skulle ock av sådan bestämmelse föranledas att söka

undvika tillbuds stående arbetstillfällen. En sådan tendens skulle verka skadligt

för de arbetslösa själva, då känt är, att tillfälliga anställningar ej sällan utvecklas

till alt bli permanenta, för det fall arbetsgivaren linner den anställde vara så

värdefull, att han för framtiden önskar behålla honom.

De verkställda statistiska undersökningarna för vilkas huvudsakliga resultat

redogjorts i det föregående (jfr härom närmare bil. 1), lämna utgångspunkter

för ett bedömande av, i vad mån tillämpningen av »regeln bakåt» skulle inverka

på statens kostnader för hjälpverksamheten. Vid beräkningarna härom har man

utgått ifrån en statens medelkostnad per arbetare och arbetsdag av 1 kr. 50 öre

för understödda arbetslösa och 7 kr. 50 öre för de vid statsarbetena anställda.1)

I anledning av de allmänna arbetskonflikterna inom järnbruks-, pappersmasse-

och sågverksindustrierna hava avstängts

från understöd....... 2,305 man.

» nödhjälpsarbeten .... 1,745 »

Summa 4,050 man

Den genom dessa avstängningar inträdda minskningen i utgifter, som bestridas

genom kommissionens försorg, utgör per söckendag c:a 16,500 kr. Då avstängningen

torde hava blivit effektiv f. o. m. den 5 febr., har sålunda t. o. m.

den 10 mars inbesparats för 30 söckendagar 30 x 16,500 = 495,000 kr. Enär emellertid

kostnaden för nödhjälpsarbetena till omkring en tredjedel ersättas av vägstyrelser

m. fl. och denna ersättning här skulle uppgå till c:a 4,300 kr. pr söckendag,

måste från ovan angivna summa avdragas 30 x 4,300 = 129,000 kr., vadan nettobesparingen

för staten skulle bliva 495,000 — 129,000 = 366,000 kr.

Härmed böra sammanställas de kostnader, som ett partiellt frikallande från

avstängning av här ifrågakommande arbetslösa skulle medföra. Beräkningarna

härom hava utförts under förutsättning att karenstiden »regeln bakåt» sättes till

3, 6 (regeringens förslag), 9 och 12 månader, samt vidare att

A arbetslösheten räknas från tiden för slutet av senaste mera stadigvarande

anställning,

B arbetslösheten räknas från tiden för första anmälan hos arbetslöshetskommitté

eller arbetsförmedling,

C arbetslösheten räknas från tiden för senaste tillfälliga ev. fasta anställning.

*) Dessa beräkningsgrunder äro av kommissionen använda i dess framställning den 14 december

1922 till Kungl. Majrt rörande medelstillgängen för den fortsatta hjälpverksamheten. Mot samma beräkningsgrunds

tillämpning i förevarande fall bör i fråga om kostnaden per arbetare vid nödhjälpsarbeten

erinras, att i denna ingå jämväl utgifter för verktyg, vissa arbetsmaterialier samt arbetsledning. Den

besparing, som i texten beräknats vid avstängning från nödhjälpsarbetena, har till följd härav blivit

något för stor. Förhållandena hava emellertid icke medgivit en exakt kalkyl.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

33

Resultaten av dessa beräkningar äro sammanförda i nedanstående tabell.

Järnbruks-, pappersmasse- och sågverksindustrierna.

Karenstid

A

B

C

Antal

frikallade

Dagskostnad

Kr.

Antal

frikallade

Dagskostnad

Kr.

Antal

frikallade

Dagskostnad

Kr.

3 män.......

3,706

15,235

3,466

13,945

2,562

10,518

6 > ......

3,624

14,795

3,302

13,033

1,885

7,446

9 » ......

3,496

14,292

3,189

12,626

1,590

6,225

12 » ......

3,413

13,945

2,955

11,590

1,403

5,433

Liknande beräkningar hava blivit utförda för det fall, att en allmän konflikt,

berörande hela landet, skulle uppstå inom den mekaniska verkstadsindustrien.

Av till denna industri hörande arbetare

uppbära f. n. understöd............. 4,336 man

äro sysselsatta i nödhjälpsarbete . . ...... 2,333 >____

Summa 6,669 man.

Vid en total avstängning av dessa arbetare skulle för staten uppstå en

minskad utgift av c:a 24,000 kr. pr söckendag. Det bidrag från vägstyrelser m. fl.,

som skulle bortfalla, beräknas till c:a 4,500 kr. pr söckendag.

Verkningarna av partiella avstängningar under nyss angivna olika förutsättningar

framgå av följande tabell.

Mekaniska verkstadsindustrien.

Karenstid

A

B

C

Antal

frikallade

Dagskostnad

Kr.

Antal

frikallade

Dagskostnad

Kr.

Antal

frikallade

Dagskostnad

Kr.

3 mån...... .

6,515

23,446

6,341

22,809

5,300

19,074

6 > ......

6,349

22,849

6,145

22,145

4,277

15,692

9 > ......

6,221

22,387

6,002

21,603

4,111

14,758

12 > ......

5,669

19,530

5,374

19,341

3,740

13,458

Uti dessa tabeller är icke någon hänsyn tagen till bidrag från vägstyrelser m. fl.

Vid diskussionen om förevarande spörsmål har framhållits, att den svenska Utländsk

arbetslöshetspolitiken i dessa stycken skulle vara strängare än motsvarande be- la8.st''n''

stämmelser i utlandet. Med avseende härå tillåter sig kommissionen hänvisa till

det betänkande och förslag angående offentlig arbetsförmedling och statsbidrag

till arbetslöshetskassor, som den 30 december 1922 avgavs av socialtorsakrmgskommittén.

I specialmotiveringen till sitt förslag har kommittén upptagit fragan

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 23 käft. (Nr 30 Bilaga.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sammanfat

tande synpunkter.

Arbetarnas

yrkes- och

organisationssamhörighet.

on?’ ^ yilken omfattning under konflikt mellan arbetsgivare och arbetare underarbetslöshetskassa

må utgivas till dem, som kunna anses beröras av

konflikt, samt därvid underkastat de utländska stadgandena i ämnet en granskning.

Kommittén har därvid funnit, att dessa visserligen äro tämligen skiftande,

men att på förevarande område dock såsom grundsats gäller, att de i strejk eller

lockout direkt deltagande, som på grund av konflikt blivit utan arbete, skola

vara uteslutna från rätten till understöd. Huruvida eller i vilken omfattning

rätten till understöd skall frånkännas även arbetare, som icke omfattas av konmkt,

men blivit utan arbete till följd av förhållanden, som uppkommit genom

konflikten, är däremot i de utländska lagarna icke tydligt utsagt, utan överlämnas

avgörandet i dylika frågor åt lagtillämpningen. I allmänhet synes man dock

ej hava gått längre i förevarande avseende än att förvägra understöd i sådana

tall, där utanför konflikten stående arbetare måste anses hava ett sådant intresse

av konfliktens utgång, att även dessa arbetare antagligen skulle hava deltagit i

konflikten, därest, de ej blivit arbetslösa i följd av densamma och strejk från deras

sida sålunda blivit obehövlig. Då det för kommittén gällde att för den föreslagna

statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen i Sverige utforma direktiv

vid fall av arbetskonflikt, fann kommittén efter prövning av de grunder härutinnan,

som 1922. års riksdag fastställt för hjälpverksamheten för arbetslösa, att

dessa grunder visserligen voro något strängare än motsvarande bestämmelser i

vissa utländska lagar angående obligatorisk eller frivillig arbetslöshetsförsäkrino-.

Kommittén ansåg dock, att dessa svenska direktiv kunde anses fullt motiverade

Härmed, att de ifrågavarande understöden i vårt land utgivas utan bidrag från

arbetarna själva, samt att de rådande kristidsförhållandena kräva effektiva åtgärder

för uppehållande av arbetet inom näringarna. Enär det av kommittén ”avgivna

förslaget innebar, att ungefär hälften av utgifterna för arbetslöshetskassornas

understöd skulle bestridas av de försäkrade själva, syntes det kommittén,

som om man vid första påseendet kunde ifrågasätta, huruvida icke någon jämkning

i de av 1922 års statsutskott fastställda riktlinjerna borde förekomma. Kommitténs

majoritet kunde dock icke vara med om någon avvikelse från dessa direktiv

och ville därvid särskilt åberopa, , vad statsutskottet anfört såsom huvudgrund

för sin av riksdagen godkända ställning, nämligen att enligt den allmänt erkända

principen om statens neutralitet gentemot stridande parter på arbetsmarknaden

vid arbetskonflikt understöd icke böra utgå till arbetare, vilka till följd av sin

intressegemenskap med i konflikten deltagande kunna anses solidariska med dem.

Enligt kommittémajoritetens uppfattning inneburo också de av statsutskottet angivna

riktlinjerna i stort sett en följdriktig utveckling av nämnda grundsats,

och även några utländska lagar hava formulerat föreskrifterna i förevarande fråga

sa allmänt, att åtminstone en väsentlig del av vad statsutskottet avsett, täckes

av denna formulering. På grund härav lade också kommittén dessa riktlinjer

till grund för sitt förslag i förevarande avseende.

Med ledning av ovanstående, framställning vill kommissionen till sist söka

sammanfatta de faktorer, som öva inflytande på förevarande spörsmål.

Med avseende på yrkessamhörigheten framträder en markerad skillnad mellan

yrkesskickliga och icke yrkesskickliga arbetare. Den senare kategorien ut
förnämligast

av de grov- och diversearbetare, som utföra det vid alla slag

av företag förekommande hantlangningsarbetet, för vilket i allmänhet endast er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr dO.

H5

fordras visst mätt av kroppsstyrka och skötsamhet. Hit kunna också räknas de

visserligen yrkesutbildade men eljest mindre användbara arbetare, som vid eu

mera tillfällig ansvällning av verksamheten anställas, men vilkas värde för företaget

ej uppskattas så högt, att arbetsgivaren bar anledning att längre än nödvändigt''

kvarhålla dem. Annorlunda är förhållandet med de ur olika synpunkter

verkligt kvalificerade arbetarna. En stamtrupp av sådana är för flertalet yrken

lika nödvändig som tillgången till lämpliga lokaler, god maskinell utrustning

samt skicklig teknisk och affärsmässig ledning. Dessas anställning betraktas därför

av såväl arbetsgivare som arbetstagare såsom av mera fast karaktär och såsom

principiellt ägande bestånd icke blott vid arbetskonflikt utan även vid en driftsinskränkning

av mera tillfällig art, även om tidpunkten för dess upphörande icke

kan med bestämdhet förutses. Sådan latent anställning betecknas vanligen med

uttrycket »permittering». Verkligt avskedande tillgripes ifråga om dugliga arbetare

endast, då arbetsgivare icke ser några utsikter till driftens återupptagande.

Denna samhörighet med arbetsstället gäller i än högre grad beträffande yrket.

Den yrkeslärde arbetare, som av en eller annan anledning lämnar visst arbetsställe,

måste i regel för att få full valuta för sina speciella kvalifikationer vända

sig till annat arbetsställe inom samma yrke.

Detta är förklaringen till att solidariteten arbetarne emellan först framträtt

inom yrkets ram; de genom sin utbildning skarpast avgränsade yrkesgrupperna

ha tidigast och starkast utbildat sina organisationer, vilka ock fingo de

betecknande namnen fackföreningar och fackförbund.

Dessa hava, såsom inledningsvis omnämnts, bland sina uppgifter även upptagit

omsorgen om att skydda medlemmarna mot arletslöshet. Bestämmelser i

sådan riktning har man sökt och delvis lyckats införa i kollektivavtal. Vid avvecklande

av arbetskonflikter är det ett vanligt krav från arbetarsidan, att de

förut anställda skola samtliga återtagas i arbetet eller åtminstone ha företrädesrätt

till de disponibla platserna. Bevarandet av arbetarstammens kontinuitet är

för organisationen såsom sådan ett självintresse, då härigenom dess egen styrka

och dess medlemsantal hålles uppe. Den solidaritetskänsla, som är fackorganisationernas

styrkekälla, gör det också helt naturligt, att yrkes- och organisationssambörighetén

bevaras så länge som möjligt, ofta nog även efter det medlem övergått

till annat arbetsområde, för såvitt denna övergång kan betraktas såsom tillfällig.

Eackorganisationernas understödsverksamhet för sina medlemmar, vid kontliktsarbetslöshet

liksom vid annan arbetslöshet, är icke betingad^ allenast av humanitär

omsorg om medlemmarnas nödtorftiga försörjning. I båda fallen gäller

det ur organisationens synpunkt att genom understöden möjliggöra för de arbetslösa

medlemmarna att undanhålla arbetsgivaren sin arbetskraft. Lämnade utan

understöd, kunde de bliva tvingade att bryta blockad, resp. sänka priset på arbetskraften.

En huvudförutsättning för biläggande av en arbetskonflikt är, att parternas

ekonomiska självintresse fördrar uppgörelse. _ Detta självintresse konstateras

genom ett övervägande av, huruvida de oundvikliga förlusterna under striden

övervägas av de vinster, som stridens fortsättande kan beräknas lämna. Ju mindre

understödet till medlemmarna ä ömse sidor är, desto hårdare drabbar striden och

desto snarare drives man till uppgörelse. Maximitiden för en större konflikts

fortsättande sammanfaller i stort sett med tidpunkten för understödsnföjligheternas

uttömmande för den ena eller båda parterna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Hjä)pverksamHetens

socialpolitiska

konsekvenser.

Arbetarnas samhörighet gent emot arbetsgivaren begränsar sig för övrigt

icke till de organiserade. Vid förhandlingar och konflikter ställa sig de oorgaserade

vanligen solidariska med fackföreningsmedlemmarna; understundom torde

vid konflikt vederbörande organisation ha lämnat understöd även åt utanför stående

arbetare vid arbetsstället för att stärka deras uthållighet gent emot den gemensamma

motståndaren. Sadant samförstånd betingas av det samstämmande

intresset att erhålla så goda arbetsvillkor som möjligt.

I sin praxis har också kommissionen beaktat denna de oorganiserades ställning

samt avstängt oorganiserade, även där de varit anställda hos oorganiserade

arbetsgivare. Detta skedde första gången med anledning av sågverkslockouten under

april månad 1922, enär konfliktens utgång även komme att påverka de oorganiserades

löne- och arbetsvillkor.

I kommissionens förut refererade utlåtande den 9 mars 1922 har påvisats,

hurusom denna arbetarnas och deras organisationers strävan att få goda arbetsvillkor

under de senare åren fått visst stöd genom den offentliga hjälpverksamheten

för de arbetslösa. Denna dess inverkan framträdde mindre under världskriget,

då de hastiga och oberäkneliga omkastningarna inom näringslivet föranledde

arbetslöshet,. som i regel icke sammanhängde med arbetslönens höjd eller

förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetare, utan fastmer hade sin

väsentliga orsak i den rådande avspärrningen från världsmarknaden. De rent

humanitära motiven för arbetslöshetshjälpen sammanföllo under dessa förhållanden

oftast med arbetsgivarnas och samhällets intresse av eu samlad och sund

arbetarstam. Icke desto mindre fann man sig redan då nödsakad att intaga den

standpunkten, att samhället icke kunde stödja viss part, som var invecklad i

arbetskonflikt.

I viss mån annorlunda hava förhållandena varit efter världskriget och särskilt

under den mycket svära fredskrisen.

Landets näringsliv ställdes då inför valet mellan sänkta priser eller minskad

avsättning, vilket för arbetstagarnas del innebar antingen sänkta löner eller

ökad arbetslöshet. Lönearbetarna voro icke ensamma om att först sent och endast

a7 nödtvång foga sig i det oundvikliga. Följden blev den stora arbetslöshet, som

rådde i landet under åren 1921—1922 och vars verkningar ännu äro kännbara.

Hade då det allmännas hjälpverksamhet icke funnits, hade uppenbarligen arbetskraftens

ohejdade konkurrens om arbetstillfällena påskyndat lönernas och därmed

även produktionskostnadernas fall ned mot ett nytt jämviktsläge. Så har skett

i Förenta Staterna och andra transoceaniska länder, vilka också tidigast övervunnit

depressionen. Ehuru hjälpverksamheten sålunda otvivelaktigt förlängde lågkonjunkturen

och därmed arbetslösheten, så medverkade densamma å andra sidan

till att mildra dess för individerna fördärvliga verkningar. Det allmännas av

sociala skål förestavade ingripande till arbetarnas stöd innebar dock, som sagt,

en oförmånlig åtgärd, mot arbetsgivarna, i vilkas intresse det måste ligga att

så skyndsamt som möjligt få ned lönerna. Då principiellt den ståndpunkten fastslagits,

att staten måste ställa sig opartisk vid arbetskonflikt, som icke hotar

vitala samhällsintressen, följde härav, att arbetslöshetshjälpen måste begränsas

till sadana arbetslösa, som icke hade direkt intresse av konfliktens utgång. Denna

inskränkning av den offentliga arbetslöshetshjälpen för arbetarna har tilläm
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande År 30.

37

]>ats allt från dennas införande och konfirmerades av statsmakterna vid nästlidna

riksdag.

Då samtidigt den förut av kommissionen vid fall av partiell konflikt tilllämpade

individuella arbetsanvisningen avskaffades och ersattes av generell avstängning,

för den händelse konflikten ifråga skulle befinnas äga en för löne- och

arbetsvillkor inom facket prejudicerande karaktär, innebar detta otvivelaktigt eu

skärpning av statens neutralitet inför partmotsättningen på arbetsmarknaden.

Härmed befriades också statens organ frän att före tillgripandet av arbetsanvisning

verkställa prövning av arbetsvillkoren vid ifrågakommande arbetsställen

med hänsyn till deras skälighet. Staten förklarade sig på denna punkt såsom

ovidkommande part, men inställde till gengäld all hjälpverksamhet inom berörda

fack för orten eller vid allmän rikskonflikt inom hela landet. En hjälpverksamhet

av den omfattning, som förekommit i Sverige under de tvenne sista åren med

en medelsförbrukning av inemot 140 miljoner kronor, maste som ovan framhållits,

i motsvarande grad anses hava medfört en styrkeökning för arbetarna i lönekampen.

Dessas organisationer hava icke minst därigenom kunnat bevara sin slagkraft

att vid behov användas för ett monopolistiskt hävdande av en viss lönenivå,

som, även om den ur social synpunkt vore aldrig så önskvärd och försvarlig, likväl

vore oförenlig med produktionens villkor vid stigande penningvärde.

Hjälpverksamheten kan därför sägas följdriktigt leda till ett samhällets

förbud mot arbetsinställelser och dess inträdande som skiljedomare i alla arbetstvister.

Sannolikt skulle inför ett sådant perspektiv den organiserade arbetarklassen,

med sin principiella motvilja för varje lagstiftning pa detta område,

hellre giva avkall på hela hjälpverksamheten, och arbetsgivarna skulle säkerligen,

av ovilja mot den tvungna skiljedomen i intressetvister, finna sig i fortsatta

neutralitetsbrott i statens arbetslöshetspolitik. Då de svenska statsmakterna

emellertid icke torde vara benägna att införa obligatorisk skiljedom i arbetstvister,

hava de i stället valt att noga avhålla sig från att taga parti vid arbetskonflikter.

För detta syfte äro de nu gällande direktiven utformade.

Om å ena sidan den vid järnbruk och mekaniska verkstäder rådande långvariga

arbetslösheten medfört verkningar, som kunde tala för ett avsteg från dessa

direktiver, måste å andra sidan depressionens karaktär av långvarig deflationskris

mana staten att undvika varje åtgärd, som kan fördröja arbetsmarknadslägets

omjustering efter det nya penningvärdet. Det torde i själva verket vara

detta led, som för industriarbetarnas vidkommande ännu återstår i stabiliseringsprocessen,

för att det svenska folkhushållets hämmade produktiva krafter skola

kunna komma till full utveckling. De hinder, som därvid ännu resas mot lönens

uppgift att åvägabringa jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft,

drabba i första rummet arbetskraften själv, ty de förlänga och försvåra arbetslösheten.

Den i det föregående verkställda undersökningen rörande innebörden av Frågan om

sregeln bakåt» har givit till resultat, att densamma för olika yrken vid olika

tider och konjunkturer samt för olika individuella arbetare skulle medföra skilj- bestämmelaktiga

samt ofta orättvist verkande resultat. Den skulle i tillämpningen för- serna.

anleda svårigheter, som komne att ytterligare betunga de ofta med små resurser

och otillräckligt skolade arbetskrafter arbetande lokala arbetslöshetsorganen.

Denna regel måste vidare anses principiellt stridande mot statsmakternas bestämt

hävdade mening, att statens av humanitära skäl förestavade stöd åt arbetarna i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

[Statsutskottets utlåtande Nr 30.

ett ekonomiskt nödläge icke får utsträckas därhän, att det innebär ett partitagande

för dem även i fall av arbetskontiikt. Vidhållandet av denna principståndpunkt

kan därjämte åtminstone vid större konflikter äga avsevärd praktisk

betydelse, i det vetskapen om den risk konflikten ådrager arbetslösa medlemmar

inom den fackorganisation, som bereder sig till sådan, ålägger denna organisation

en förpliktelse att beakta även dessa medlemmars behov av understöd.

Ovedersägligen kunna emellertid nu gällande avstängningsbestämmelser medföra

verkningar, som ur humanitära synpunkter te sig alltför hårda. Så synes

vara förhållandet beträffande såväl järnbrukens som de mekaniska verkstädernas

arbetslösa. Medan andra industrigrenar i stort sett återvunnit ekonomisk hälsa

och kunnat återtaga sina arbetare, har depressionen här ännu icke kunnat övervinnas

med den påföljd att några 10,000-tal arbetare sedan 1 å 2 år tillbaka

ännu stå utan anställning och utkomst från sådan. Det obestridliga nödläge,

vari. en stor del av dessa torde befinna sig, har föranlett kommissionen att huvudsakligen

för dessas del vidhålla den hjälpverksamhet, som i fråga om andra arbetargrupper

i stort sett kunnat helt upphöra. I detta läge hava nu mellan vederbörande

organisationer uppkommit arbetstvister, som för järnbrukens del redan

lett till allmän konflikt samt för de mekaniska verkstädernas del till sporadiska

strider och överhängande risk för allmän arbetsinställelse. Konsekvenserna av

denna utveckling med avseende å de arbetslösa ligga i öppen dag. Kommissionen

måste sin plikt likmätigt föranstalta om de avstängningsåtgärder, som påkallas

av statsmakternas för sådana fäll träffade bestämmelser. Till följd därav hava

c:a 3,000 järnbruksarbetare, som hittills åtnjutit arbetslöshetshjälp, på grund av

sin uppenbara intressegemenskap med de i striden direkt invecklade arbetarna,

blivit avstängda från denna hjälp.

Dessas organisationer hava nu angivit att av dem fastställda bestämmelser

icke medgiva att deras från det allmännas hjälp avstängda medlemmar erhålla

vare sig konfliktunderstöd eller arbetslöshetsunderstöd — i senare fallet på den

grund att de redan tagit sin stadgeenliga understödsrätt i anspråk. Det i frågasättes

icke, att organisationernas ifrågavarande stadgebestämmelser skola med

hänsyn till det exceptionella läget ändras eller att, såsom veterligen vid särskilda

tillfällen ägt rum, andra undantagsåtgärder skola vidtagas för att bereda understöd

åt de avstängda medlemmarna. Och likväl finnes anledning antaga, att organisationerna

— som i förevarande fall torde hava anspråk på starkt ekonomiskt

stöd från landsorganisationen, sannolikt även från sina utländska parallellorganisationer

— äga ekonomiska resurser till att förutom till de direkt i konflikten

invecklade 65,000 arbetarna lämna understöd åtminstone tillsvidare även till det

jämförelsevis mindre antal, som hittills hjälpts av det allmänna. Av förklarlig

omtanke om att kunna för den direkta stridens uppehållande under längre tid,

därest eljest icke lämplig uppgörelse kan vinnas, helt reservera sina tillgångar

för de genom konflikt direkt arbetslösa, göra organisationerna anspråk på det

allmännas fortsatta stöd för deras tidigare arbetslösa medlemmar och anse naturligt,

att staten vidtager de ändringar i sina bestämmelser, som skulle möiliffgöra

detta.

Vidhålles denna ståndpunkt och anledning finnes antaga att så skall ske,

blir följden ökat betryck, ja uppenbarligen ren nöd bland en stor del av de från

statshjälpen avstängda. Fattigvården, som redan i viss utsträckning tagits i anspråk

för familjerna, kommer att få taga hand om ytterligare en mängd fall, där

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stata utskottets utlåtande Nr 30.

89

ej kommunala anslag utanför fattigvården ställas till förfogande. Åtskilliga av

de kommuner, som här skulle träda hjälpande till, befinna sig emellertid på grund

av företagens och arbetarnas långvariga bristande skattekraft i ekonomiskt nödläge

och kunna måhända ej åvägabringa erforderliga medel. I varje fall inträda

— därest konflikterna bliva långvariga — sådana förhållanden, att humanitära

skäl lära starkt tala för att särskilda utvägar för nödens avhjälpande undersökas.

Det nu föreliggande förslaget i sådant syfte, som icke tager sikte allenast

på järnbruks- och verkstadsindustrierna utan har allmännare läggning —• och

gäller sålunda även arbetslösa från pappersmasse- och sågverksindustrierna, inom

vilka arbetstillgången under det senaste året varit i det närmaste normal — lärer

till innebörd och verkningar icke låta sig förena med statsmakternas principståndpunkt.

Dess genomförande skulle därjämte bliva förenat med sådana praktiska

tillämpningssvårigheter, att det vore mera ändamålsenligt att borttaga varje restriktion

och utan vidare dispensera från avstängningsbestämmelsernas tillämpning

på förevarande arbetargrupper. Ett sådant förfarande torde, såsom utred

ningarna visat, icke i realiteten erhålla väsentligt större betydelse än tillämpningen

av »regeln bakåt» eller avsevärt öka anspråken på det allmännas medel.

Men givetvis kvarstå gent emot ett sådant förfarande de principiella betänklig
pf

pp

Då det icke lärer ankomma på arbetslöshetskommissionen att bedöma, huru- Kommissiovida

för visst fall konstaterade humanitära skål av särskild styrka kunna föran- nen**ft

leda avsteg från eljest av statsmakterna vidhållen principståndpunkt, har kommissionen

härutinnan icke ansett sig böra framställa något förslag.

I arbetslöshetskommissionens behandling av detta ärende hava deltagit samtliga

ledamöter, nämligen förutom ordföranden, undertecknad Pegelow, hrr Huss,

Järte, von Koch, Hagman, Holmström, Paues, Thorberg och Dahl, av vilka hrr

Pegelow, Huss, Järte och von Koch förenat sig om såväl kommissionens förestående

utlåtande som dess beslut.

På arbetslöshetskommissionens vägnar:

F. W. H. PEGELOW.

Häremot hava följande reservationer avgivits, nämligen:

1) av hrr Paues och Dahl, vilka visserligen anslutit sig till utlåtandet,

men beträffande beslutet ansett, att kommissionen bort avstyrka bifall till förevarande

proposition;

2) av hrr Hagman, Holmström och Thorberg, vilka icke kunnat biträda

vare sig kommissionens utlåtande i vissa delar eller dess beslut, och av vilka hrr

Hagman och Holmström föreslagit, att kommissionen måtte hemställa om bifall

till propositionen i dess föreliggande skick, och hr Thorberg likaledes hemställt

om bifall till densamma men med vissa modifikationer beträffande däri föreslagen

karenstid.

Därjämte hava dels ordföranden och dels ledamöterna Huss, Järte och von

Koch givit uttryck åt vissa synpunkter i frågan, vilka jämte nyssnämnda reservationer

återfinnas här nedan var för sig.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Särskilda yttranden.

1. Herr Pegelow anförde:

»Jag ansluter mig till förestående betänkande, men bar ansett mig böra

därjämte framhålla följande synpunkter.

Ett bifall till Kungl. Maj:ts proposition skulle utgöra ett avsteg från den

av statsmakterna senast år 1922 fastslagna principen om det allmännas neutralitet

vid strider på arbetsmarknaden.

Ett genomförande av »regeln bakåt» skulle oberoende av den karenstid, som

bleve bestämd, bliva svår för att icke säga omöjlig att genomföra med sådan konsekvens,

att befogade klagomål kunde förebyggas.

Av utredningen framgår, att arbetslösheten inom järnbruks- och mekaniska

verkstadsindustrien haft en sådan varaktighet, att avstängning från arbetslöshetshjälp

för dithörande arbetare i ett övervägande antal fall måste medföra ett nödtillstånd,

ovillkorligen krävande hjälp av något slag. Det sagda gäller även

gruvindustrien. Kan sådan hjälp i tillräcklig omfattning av ena eller andra

skälet icke vinnas från fattigvård eller arbetarorganisation, torde ej kunna undvikas,

att staten finge träda emellan.

Såsom ett sätt för statens ingripande kan tänkas, att det som en provisorisk

åtgärd, betingad av föreliggande exceptionella förhållanden, stadgades, att

till järnbruks-, gruv- eller verkstadsindustrierna hörande arbetslösa, som uppbära

understöd eller äro sysselsatta i nödhjälpsarbete, under tiden intill den 1 maj

1924 icke i följd av allmän konflikt skulle drabbas av avstängning från arbetslöshetshjälp.

»

2. Herrar Huss, Jätte och von Kock anförde:

»Då i nuvarande läge utbrutit arbetskonflikter, som jämlikt gällande bestämmelser

nödvändiggjort avstängningar — för järnbrukens del omfattande c:a 3,000

arbetare — synes i första hand uppställa sig frågan, huruvida icke arbetarnas

organisationer kunde här träda hjälpande till. Från dessa organisationers sida

har emellertid framhållits, att deras från det allmännas arbetslöshetshjälp avstängda

medlemmar icke erhålla vare sig konflikt- eller arbetslöshetsunderstöd — i senare

fallet på den grund att de redan tagit sin stadgeenliga understödsrätt i anspråk.

Organisationerna synas icke heller anse sig böra eller kunna genom stadgeändringar

eller, såsom veterligen vid särskilda tillfällen skett, andra undantagsåtgärder

bereda utväg för omhändertagande av sina avstängda medlemmar.

Skulle denna ståndpunkt vidhållas, och anledning linnés antaga att så skall

ske, inträder uppenbarligen för de flesta ett nödtillstånd, inför vilket samhället

icke kan ställa sig likgiltigt. Ehuru det icke torde ankomma på kommissionen

att framställa några förslag, hava vi likväl icke ansett oss böra underlåta att

beröra några tänkbara utvägar till avhjälpande av sådan nöd.

Närmast kunde härvid ifrågasättas, att kommunerna trädde in för sina

medlemmars del. Det har redan konstaterats, att fattigvården i viss utsträckning

tagits i anspråk av arbetslösas familjer, och lagligt hinder lärer icke föreligga

för att den utsträcker sin verksamhet till även de arbetslösa själva. En sådan

utveckling vore emellertid icke förenlig med den tankegång, som varit vägledande

för det allmännas hittillsvarande hjälpverksamhet. Åtskilliga av de kommuner,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

41

som bär närmast skulle komma i fråga, befinna sig för övrigt på grund av töretagens

och arbetarnas utsinade skattekraft i sådant ekonomiskt läge, att de sannolikt

ej skulle kunna åvägabringa erforderliga medel. Enahanda hinder resa sig

mot anvisande utanför fattigvården av kommunala anslag för arbetslösas bispringande,

varförutom lagligheten av dylik anordning lärer vara omtvistad.

''Under sådana förhållanden måste tanken åter inriktas på stat ens mellankomst

Därvid kunde naturligen ifrågakomma statsunderstöd under särskild form

till kommunala åtgärder av det ena eller andra nyss avhandlade slaget. Vissa

praktiska svårigheter skulle emellertid helt visst uppkomma vid prövningen av kommunernas

anspråk härutinnan samt vid kontrollen över deras medelsanvändning.

Naturligare synes i varje fall att inordna den speciella hjälpaktion tran

statens sida, som här kunde ifrågakomma, inom ramen av den pågående hjälpverksamheten,

och härvid inställa sig olika möjligheter. . .,

En sådan möjlighet erbjuder det nu föreliggande förslaget, som emellertid

icke tager sikte allenast på den aktuella situationen utan har allmännare lägg"

ning. Särskilt härigenom lärer detsamma till innebörd och verkningar icke lata

sig förena med statsmakternas principståndpunkt i frågan. Ett genomförande av

»regeln bakåt» skulle därjämte, oberoende av den karenstid, som bleve bestämd,

bliva svår, för att icke säga omöjlig att genomföra med sådan konsekvens, att

befogade klagomål kunna förebyggas. .....

Av sistberörda skäl kunde snarare ifragasättas att tillfälligtvis helt dispensera

från de eljest gällande avstängningsbestämmelsernas tillämpning i vissa aktuella

fall. Ett sådant förfarande torde, såsom utredningarna visat, icke i realiteten

erhålla väsentligt större betydelse än tillämpningen av »regeln bakåt» etter

i mera avsevärd mån öka anspråken på det allmännas medel. Men givetvis

kvarstå här, som sagt, de principiella betänkligheterna.

Tänkas kunde slutligen fortsatt hjälpverksamhet enligt det på behovsprovning

grundade ransoneringssystem, som för närvarande tillämpas betränande arbetarkategorier,

vilka på grund av arbetsmarknadsläget nu icke äga tillgång till

arbetslöshetsbjälpen. Där särskilda omständigheter, såsom större lokalt overskott

av arbetskraft, företags definitiva nedläggande o. dyl. ansetts påkalla undantagsåtgärder,

har sålunda i en mängd fall tillgripits utvägen att medgiva s. k. iriplatser,

d. v. s. att de lokala arbetslöshetsorganen bemyndigats åt ett visst begränsat

antal arbetslösa lämna understöd, resp. anvisa arbete vid nödhjalpsioretag

_ den sistnämnda formen företrädesvis avsedd för arbetare, vilkas avförande tran

orten. resp. yrket ansetts vara för dem liksom för individerna lämpligast. Vid sadana

friplatsers fördelning bland de arbetslösa anlägga hjälporganen i främsta rummet

försörjnings- och andra billighetssynpunkter. i fråga om ett dylikt systems utsträckande

till viss grupp av arbetslösa, som avstängts till följd ^v

konflikt lära de principiella betänkligheterna bliva mindre framträdande, Eme ■

lertid böra icke förbises de svårigheter, som måste uppkomma vid bedömandet

för de särskilda orterna av frågan, huruvida och i vilken omfattning iriplatser

skola medgivas. , ,

Gentemot alla de olika alternativ, som synts kunna ifrågakomma, resa sig

sålunda invändningar av principiell eller praktisk innebörd. Vi hava emellertid

ansett de humanitära skälen med sådan styrka framträda särskilt i avseende a de

avstängda järnbruksarbetarna, att vi velat framföra dessa synpunkter.»

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 23 höft. (År 30 Bilaga.) (>

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Reservationer

1) av herrar Paues och Dahl.

Då Kungl. Maj:ta förevarande förslag synes oss såväl principiellt oriktigt,

med hänsyn till statens neutralitet gentemot stridande parter å arbetsmarknaden,

som ej heller motiverat av sådana särskilda omständigheter, som i propositionen

eller eljest åberopats,

då förslaget vidare synes oss vara i praktiken ogenomförbart och — såsom

redan betänkandet i vissa uttalanden (å sid. 38 o. 39), i vilka undertecknade icke

kunna instämma, utvisar — till sina konsekvenser kunna leda till allmän hjälpverksamhet,

anse vi,

att arbetslöshetskommissionen bort avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag.

2) av herrar Hagman, Holmström och Thorberg.

Mot att arbetslöshetskommissionens utredning och yttrande över Kungl.

Maj:ts proposition nr 52 till årets riksdag blivit så omfattande, som fallet är,

anse vi oss ej böra göra särskilda erinringar, enär riksdagens statsutskott föranlett

detta genom att till kommissionens ledning för utarbetande av begärt yttrande

överlämnat följande

l:o

2:o

3:o

4:o.

»P. M.

Utlåtandet synes böra avse följande punkter.

Frågan huruvida ett bifall till propositionen kan anses stå i överensstämmelse

med statsmakternas principiella ståndpunkt angående statens neutralitet

vid arbetskonflikter.

De ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna anordningen, därvid bör

tagas i betraktande icke allenast den nuvarande situationen på arbetsmarknaden

utan särskilt förhållandena, därest öppen konflikt inom verkstadsindustrien

under den närmaste framtiden nppstår.

Kan något annat och lämpligare sätt än det i propositionen föreslagna

tänkas för vinnande av det med densamma avsedda syftet.

Om man vill biträda propositionens förslag, kunna då de däri formulerade

bestämmelserna anses äga tillräcklig tydlighet för att ej vålla osäkerhet

och svårighet vid tillämpningen. Om så ej är fallet vilka ändringar äro

påkallade.

k ör övrigt förväntar utskottet givetvis alla de upplysningar, som för ett

ingående och allsidigt bedömande av frågan kunna anses erforderliga.»

På grund av den korta tid, kommissionen haft till sitt förfogande, har

endast en del mindre korrigeringar kunnat åstadkommas i kommissionens yttrande.

Detta är därför sådant, att vi ej anse oss kunna ansluta oss till vissa delar av

detsamma och ej heller till yttrandets allmänna tendens. Särskilt vilja vi fästa

uppmärksamhet vid att kommissionen ansett sig kunna uttala förmodan om

att den övertaliga arbetskraften skall kunna pressas in i arbete, men ej verkställt

utredning eller eljest kunnat göra någon anvisning om var eller inom vilka verksamhetsområden

utsikt finnes för de arbetslösa att vinna anställning. Kommissionen

har vidare i sin utredning intagit ett teoretiskt resonemang över innehållet

i fackförbundens stadgar. I den mån de teoretiskt dragna slutsatserna

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottetn utlåtande Nr SO.

43

strida mot uppgifterna i den bilaga, vari lämnas eu utarbetning om de arbetslösa

medlemmarnas rättigheter inom fackorganisationerna, äro de teoretiska slutledningarna

att betrakta såsom vilseledande.

Av den föreliggande utredningen framgår, att de arbetslösa med något

undantag icke kunna inverka på frågan om konflikters tillkomst eller avveckling,

vadan det ur synpunkten av samhällets neutralitet vid arbetskonflikter ej föreligger

anledning att avstänga de vid dessa konflikters utbrott arbetslösa från samhällets

hjälpverksamhet. Utredningen har även givit vid handen, vad man redan

förut på göda grunder hade vetskap om, att arbetslösheten varat så länge, att det

praktiskt taget spelar föga roll vilken tidsbegränsning, som sättes för »regeln bakat».

Vi anse därför, att kommissionen bort tillstyrka antagande av en lösning av

frågan på basis av den föreliggande propositionen. Därutöver synes arbetslöshetskommissionen

böra givas fri prövningsrätt ifråga om tillämpningen av »regeln

bakåt» i ömmande fall och då den arbetslösa haft tillfälliga sysselsättningar, förslag

borde även ställas att de nu på grund av konflikterna från hjälp avstängda

arbetslösa måtte utfå arbetslöshetsunderstöd för den tid de varit avstängda från

samhällets hjälp.

I anslutning till ovanstående yrka:

herrar Hagman och Holmström: ...

att arbetslöshetskommissionen måtte tillstyrka Kungl. Maj:ts proposition

nr 52; samt

herr Thorherg: „

att kommissionen bort uttala sig för att »regeln bakåt» matte sättas till

fyra månader för säsongarbetare och till en månad för övriga arbetare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'' - -V0 ■ 4 Vf

<•£-.

tv. ''ih

!.• Ifirf* i-:1 •: v.-.'';

. itp.

i 1 i •. ■ * ■'' T*>i j ^

gjIUiRmiJn- •• .■ ii J .ihL ■. ..<t \ -

*4 “\‘i tt$é . • i. .. , ...i

■ fliOm.X f; o''. ,1 , fr;

"''v.v;.; ::i i i'':'': :• ''

Sfi" r -:r ft. Vin . .. • >■ a >•> ? , •. - .

■ rr - .f - . in

o T-r t :j ,r: ;,;•»£* ''t<.4Lc. :■ .-•! nv../i.''i x-,;.

-vv, ... /•••:.

f\ t ..1 •? ; '' '' i* ■ ■* . ; *T‘ •'' ,.

y . -‘-t

l>*‘‘ '' 4- .».u . ''i\rrA&: v •

■■■■ V i'':" . u ti ....

V *1 ‘ •-..i-1 •.i.-.-m /•

'' •! vi .

''>■ ■ .1''.. Wx..

• • 1 .

vi> fr. i: . .. ,

\i.J ■ i-/!

•v ^ /ji •

\ •• - -

,/t €, i *>•''

.

. -•/ . ii *fi i* H

* iT ‘ t -I

4 ;

- ! i :;''V V

- i

n.v ‘i...

\ • \••/''t • Ml ••''.>

... -

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

15

Bilagor.

Bilaga 1.

Redogörelse

för en på uppdrag av Statens arbetslöshetskommission verkställd statistisk

undersökning angående vissa arbetslöshetsförhållanden.

1. Undersökningens anordnande och verkställande.

Sedan arbetslöshetskommissionen anbefallts att till riksdagens statsutskott

inkomma med utlåtande i anledning av Kungi. Maj :ts proposition n:r 52 angående

viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonfiikt,

fann kommissionen det för utförande av detta uppdrag nödigt att genom

de lokala arbetslösbetskommittéerna inhämta vissa personliga upplysningar från de

arbetslösa själva. I första hand avsåg denna utredning dem, som i anledning av

pågående konflikter inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrierna drabbats

av arbetslöshetskommissionens beslut om avstängning från statlig arbetslöshetshjälp

och nödhjälpsarbete, och utarbetades för ändamålet ett särskilt kortfattat

frågeformulär. Det ansågs emellertid nödigt att, för möjliggörande av

mera generella slutsatser, utsträcka undersökningen jämväl till vissa andra arbetargrupper.

Därvid hänvände man sig närmast medelst ett särskilt frågeformulär

till de arbetslösa inom den mekaniska verkstadsindustrien å 13 representativa

verkstadsorter i landet. Vidare verkställdes, med användande av ett tredje

formulär, en specialundersökning för Stockholm beträffande härvarande arbetslöshetskommittés

hela klientel, i den mån detta ej redan innefattats i förenämnda

båda undersökningar. Liknande undersökningar hava även genom arbetslöshetskommissionens

sociala ombud anordnats i Sundbyberg, Katrineholm och h alun.

De trenne formulären avsågo i första hand att möjliggöra en noggrann

beräkning av resp. arbetares anmälda och faktiska arbetslöshetstid, den senare

uträknad så väl brutto som netto, d. v. s. med avdrag för tillfällig arbetsanställning

(annan än nödhjälpsarbete) inom eller utom det arbetsområde vederbörande

tillhört. Vid sidan härav upptogos jämväl vissa sociala karakteristika, nämligen

födelseåret och tidpunkten för inträdet i nuvarande industri (yrke). Förstnämnda

frågepunkt förefanns dock icke å det för bruks- och sågverksarbetare avsedda

formuläret, men har likväl på särskild framställning anteckning därom skett a

vissa undersökningsorter (Norra Kåda, Karlskoga och Stora duna). Samtliga

uppgifter skulle vara avgivna före den 24 februari 1923 och beviljades blott i

undantagsfall anstånd utöver nämnda dag.

Undersökningen rörande järnbruk, sågverk och pappersmassefabnker omfattade

181 orter, men ingingo från 88 av dessa inga uppgifter, i regel av den

anledning att inga arbetare inom ifrågavarande näringsgrenar där blivit avstängda,

vanligen av det skälet att de erhållit arbete inom annat arbetsområde. Uran

övriga 93 orter inkommo tillhopa 2,249 besvarade frågeformulär, av vilka 2,225

kunnat användas för statistisk bearbetning. Undersökningen inom verkstadsindustrien

resulterade i 4,707 användbara uppgifter, medan vid arbetslöshetsräk
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

ningarna i Stockholm, Sundbyberg, Katrineholm och Falun upplysningar inhämtades

rörande tillhopa 1,709 arbetslösa. Sammanlagt inkommo bearbetningsbara

uppgifter rörande 8,641 arbetslösa, motsvarande närmare en sjättedel av hela antalet

enligt arbetslöshetskommittéernas rapporter den 31 januari 1923 förefintliga

sådana (c:a 55,500).

Körande det inkomna materialets beskaffenhet torde kunna fällas det omdöme,

att formulären merendels varit noggrant och fullständigt ifyllda, Jåt vara

att den för uppgifternas avgivande tillmätta ytterst knappa tiden nog bär och

var föranlett bristfälligbeter i materialet, vilka vid granskningen blott delvis

kunnat avhjälpas. I fråga om tillförlitligheten av de meddelade uppgifterna och

särskilt av anteckningarna rörande tillfällig arbetsanställning är det svårt att uttala

någon bestämd mening. Arbetslöshetskommittéerna hade anmodats att inhämta

kompletterande upplysningar från vederbörande verks- och brukskontor

och synes härigenom, av ingångna skrivelser att döma, en ganska god kontroll,

åtminstone vad arbete inom vederbörandes eget fack beträffar, kunnat erhållas på

sådana mindre orter, där praktiskt sett egentligen blott ett eller ett par arbetsställen

finnas inom resp. branscher. Där så ej är förhållandet och sålunda särskilt

inom större samhällen, har kontrollen givetvis ställt sig svårare, men hava

kommissionens sociala ombud beträffande av dem besökta orter ansett sig kunna

vitsorda, att materialet blivit sa gott och tillförlitligt, som under för handen varande

förhållanden varit möjligt. För Stockholms vidkommande hava samtliga

llPP§jfter jämförts med därvarande understödsbyrås registerkort, diarier och ansökningshandlingar,

varvid överensstämmelsen mellan dessa anteckningar och de

arbetslösas egna uppgifter i regeln varit god. Under alla förhållanden måste

dock de framräknade siffrorna betecknas som utpräglade minimisiffror.

Det må emellertid framhållas, att även om primärmaterialet ur mera formell

synpunkt kan anses som tillfredställande, erbjuder det på grund av sin art

och de behandlade spörsmålens natur alldeles särskilda svårigheter för en mera

ingående statistisk behandling jämte därmed förknippade grupperingar och klassificeringar.

Kedan själva arbetslöshetsbegreppet lider ju av en viss oklarhet och

mångtydighet, vilken ytterligare ökas genom det för vårt näringsliv så karakteristiska

säsongarbetet jämte därmed sammanhängande övergång och växling så

väl mellan industri och jordbruk som mellan särskilda industrigrenar. Kedan

härigenom^ möter det stora vanskligheter att draga så klara gränser mellan olika

arbetsområden, som ur statistisk synpunkt skulle vara önskvärt, och svårigheterna

växa på grund av vissa arbetslöshetspolitiska åtgärder, varigenom det för en

arbetslös kan förefalla fördelaktigare att tillhöra en näringsgren än en annan.

Sålunda meddelar en arbetslöshetskommitté i Blekinge, att, sedan lantarbetarna

våren 1922 avstängts från understöd, en person där anmält sig som sågverksarbetare

och erhållit nödhjälpsarbete. När nu i februari 1923 sågverksarbetarna

skulle avstängas, uppgav han sig vara jordbruksarbetare. Vid närmare undersökning

befanns, att han hos sin förre arbetsgivare haft anställning som kördräng

huvudsakligen för jordbruket, men att han även någon gång sysselsatts i arbetsgivarens

sågrörelse. — Vid sin undersökning i Sundbyberg fann ett av arbetslöshetskommissionens

sociala ombud det påtagligt, att de arbetslösa allmänt strävade

efter att icke föras till gruppen verkstadsarbetare. Det ombud, som samtidigt

kontrollerade arbetslöshetsräkningen i Falun, kom däremot till en rakt motsatt

uppfattning, nämligen att de arbetslösa, som någon gång haft med verkstads
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

47

industrien att gorå syntes synnerligen angelägna att bibehålla denna sin yrkesbeteckning.

Måhända ligger förklaringsgrunden härtill i det förhållandet, att

man i Falun, i motsats till i Sundbyberg, hade avstängda järnbruksarbetare alldeles

under ögonen.

Nästan omöjlig blir en genomförd yrkesklassificering å orter med mera

odifferentierat näringsliv, där det egentligen blott finnes en enda kategori av

arbetare, nämligen sådana, som åtaga sig i trakten förekommande arbeten av olika

slag. Så skriver arbetslöshetskommittén i en socken i Roslagen, att ortens såsom

»sågverksarbetare» rubricerade nödhjälpsarbetare i verkligheten kunna sägas tillhöra

många olika yrken, i det att de tagit anställning och arbetat, där de kunnat

erhålla arbete, och det ej blott vid traktens småsågar under de en ä två månader

årligen, då tillgång på timmer funnits, utan även såsom gruvarbetare, stenhuggare,

varvsarbetare, linjearbetare o. s. v. Ännu mera flytande och obestämda äro yrkesförhållandena

i övre Norrland, ty där synes jämväl gränsen mellan arbetare och

småbönder flerstädes vara nästan utplånad, i det att de senare på sina otillräckliga

jordbruk i föga mindre grad än de förra för sitt uppehälle äro beroende av

skogs- och flottningsarbeten och andra sig yppande arbetstillfällen. I sådana

trakter kan det sägas, att där ständigt råder om ej arbetslöshet så dock brist på

arbetsförtjänst.

2. De arbetslösas fördelning efter tidpunkten för arbetslöshetens början.

Enligt kommissionens önskan borde bearbetningen av det vidlyftiga primärmaterialet

i första hand inriktas på att ernå en fördelning av de redovisade arbetslösa

efter arbetslöshetens varaktighet, varmed skulle förstås längden av den tidrymd

intill 1 februari 1923, under vilken de till undersökningen redovisade oavbrutet

saknat anställning. Det enklaste svaret på detta spörsmål kunde erhållas

genom att direkt och omedelbart tabellera de å formulären gjorda anteckningarna

rörande tidpunkten för arbetslöshetens inträde. I enlighet härmed grupperades

de redovisade arbetslösa efter antalet tillbragta arbetslöshetskvartal, räknade bukåt

med utgångspunkt från 1 februari 1923. Härvid visade det sig nödigt att verkställa

åtminstone fyra olika beräkningar, enär den tid, under vilken vederbörande

oavbrutit varit arbetslös, kunde beräknas antingen från den tidpunkt under den

efter världskrigets avslutande inträdda krisen då han första gången blivit arbetslös

från sin senaste mera stadigvarande anställning eller från tiden för första

anmälan såsom arbetslös hos vederbörande arbetslöshetskommitté eller arbetsförmedling

eller ock från tiden för avslutandet av senaste, fasta eller tilltalliga,

arbetsanställning (annan än nödhjälpsarbete) antingen över huvud eller ock inom

det arbetsområde vederbörande tillhör. Det må emellertid framhållas, att nu

nämnda beräkningsgrunder i verkligheten icke äro alltför strängt åtskilda utan

gradvis övergå i varandra. Särskilt gäller det, att ett arbetes rubricering såsom

fast eller som tillfällig arbetsanställning inom egen industri kan vara en smaksak

med hänsyn därtill, att under den sedan mer än två år rådande depressionstiden

det vid många arbetsställen tillämpats den anordningen, att driften varit inställd

under kortare eller längre tidsperioder och åter satts i gång, i den mån ordertillgången

det medgivit.

Efter nu angivna grunder ha uppgjorts detaljerade tabeller, utvisande arbetslöshetens

varaktighet för redovisade arbetare inom järnbruks-, sågverks- och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Tab. 1. Redovisade arbetslösa inom vissa industrier,

Därav sådana, som nppgivits varit arbets-

Antal

Näringsgrenar

redo- visade

arbetslösa

den */»

Å. Arbetslösheten räknad från tiden

B. Arbetslösheten

(s = samtliga arbetare,

för avskedet från senaste mera stadig-

för första anmälan

g = därav grovarbetare

o. d.)

varande anställning

mitté eller

1923

Va 1922

Va 1922

V» 1922

Vs 1922

el. tid.

(12 mån.)

Vn 1922

Vs 1922

(3 män.)

(6 mån.)

(9 mån.)

(3 mån.)

(6 mån.)

1

|s

1.672

1.541

1,521

1,457

1,384

1,474

1,396

2

Järnbruks-

antal <

Ig

254

242

238

234

220

234

222

82-8

88-2

83-5

3

(44 orter)

I s

procent {

1000

92-2

91-0

87-1

4

\s

100-0

95-3

93-7

92-1

86-6

921

87-4

5

1 8

434

421

396

387

379

369

343

6

Sågverks-

antal <

Ig

95

93

78

78

77

71

63

87-3

85o

79-0

7

(43 orter)

|s

procent <

Ig

100-0

97-0

91-2

89-2

8

1000

97-9

82-1

82-1

81-1

74’7

66-3

9

Is

119

109

107

104

103

99

82

10

Pappersmasse-

antal <

Ig

23

23

22

22

22

22

21

industri

87-4

86-6

83-2

68-9

11

(27 orter)

procent <

lOOo

91-6

89-9

12

Ig

loo-o

100-0

957

95-7

95-7

95-7

91-3

13

Is

4,707

4,601

4.481

4.399

4,136

4,480

4,343

14

Mek. verkstads-

antal {

Ig

527

520

495

490

464

505

485

87-9

95-2

92-3

15

(13 orter)

Is

procent <

100-0

97-7

95-2

93-5

16

|g

100-0

98-7

939

93-0

88-0

95-8

920

Tab. 2. Redovisade arbetslösa i Stockholm, Sundbyberg, Katrineholm och Falun

arbetslöshetens

Stockholm (1,495 per- soner), Sundbyberg (54),

Katrineholm (68) och

Falnn (92)

(s = samtliga arbetare,

g = därav grovarb. o. d.,

a = affärsanstallda)

Antal

arbets- lösa den

Vs 1923

A.

Arbetslösheten räknad från tiden för avskedet från

stadigvarande anställning

a. Personer, som varit arbetslösa vid

nedanstående tidpunkter och sedan

icke haft tillfällig anställning

b. Personer, som va- nedanstående tid- haft tillfällig

Va 1922

Ve 1922

Ve 1922

Vs 1922

Va 1922

Vs 1922

1

[s

1,569

715

668

626

578

768

729

2

Antal ■

744

371

352

330

305

343

323

3

la

140

81

73

67

62

52

48

4

s

100-0

45-6

42-6

39-9

36-8

48-9

46-5

5

Procent

g

100-0

499

47*3

44-4

410

46-1

43-4

6

a

100-0

57-9

52-1

47-9

44-3

37-1

34-3

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande År 30.

fördelade efter tidpunkten för arbetslöshetens början.

49

lösa vid nedanstående tidpunkter (och sedan dess oavbrutet varit arbetslösa)

räknad från tiden

hos arb.lösh.-kom- arb.förmedling

C. Arbetslösheten räknad från tiden

för senaste (tillfälliga el. fasta)

anställning

D. Därav anställning inom egen j

industri

Vs 1922

(9 mån.)

Va 1922

cl. tid.

(12 män.)

Vn 1922

(3 mån.)

Vs 1922

(6 måu.)

Vs 1922

(9 mån.l

Vs 1922

(12 män.)

Vn 1922

(3 mån.)

Vs 1922

(3 män.)

Vs 1922

(9 mån.)

V* 1922

cl. tid.

(12 mån.)

1,313

1,159

1,022

817

692

592

837

732

632

543

1

213

190

184

147

135

119

154

135

125

114

2

78-5

69-3

61-1

48-9

414

35*4

50*1

43*8

37*8

32*5

3

83''9

74-8

72-4

57''9

53*1

46*9

60*6

53*1

49*2

44*9

4

334

313

193

99

76

66

176

95

67

58

5

62

59

62

31

29

28

57

29

27

26

6

77-0

72-1

44-5

22-8

17*5

15*2

40*6

219

15*4

13*4

7

65''3

62-1

653

326

30*5

29*5

60*0

30 5

28*4

27*4

8

80

69

88

69

62

48

70

58

55

54

9

21

21

21

19

18

17

20

18

18

17

10

672

58-0

73-9

58-0

52*1

40*3

58*8

487

46*2

45*4

11

913

91-3

913

82 c

78*3

73*9

87*0

78*3

78*3

73*9

12

4,243

3,807

3,727

3,104

2,889

2,623

3,348

2,958

2,810

2,571

13

474

434

436

370

350

325

370

331

318

297

14

901

80-9

79-2

659

61*4

55*7

711

62*8

59-7

54 6

15

89-9

82-4

82-7

70''2

66*4

61*7

70*2

1 62*8

60*3

56*4

16

inom andra näringsgrenar än de i tab. 1 angivna, fördelade efter tidpunkten för

början. _ _ .

senaste mora

B. Arbetslösheten räknad från tiden för första anmälan hos arb.lösh.- kommitté el. arb.förmedling

a. Personer, som varit arbetslösa vid

b. Personer, som varit arbetslösa vid

nedanstående tidpunkter och sedan

nedanstående tidpunkter och sedan

anställning

icke haft tillfällig anställning

käft tillfällig anställning

Vs 1922

Vs 1922

Vn 1922

Va 1922

Vs 1922

Vs 1922

Vn 1922

Vs 1922

Vs 1922

Vs 1922

694

638

675

621

578

533

731

676

639

579

1

314

295

355

829

305

282

, 330

307

296

269

2

44

40

73

61

56

47

47

43

37

33

3

44*2

40-7

430

39*6

36*8

34*0

46-6

431

40-7

36-9

4

42*2

39*7

47*7

44-2

41*0

37*9

44-4

41*8

39’8

36*2

6

31-4

28*6

52*1

43*6

40*0

33*6

33*6

307

26*4

23-6 1 6

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 käft. (År 30 Bilaga.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

pappersmasseindustrierna, inom den mekaniska verkstadsindustrien samt inom olika

arbetsområden i Stockholm, Sundbyberg, Katrineholm och Falun, av vilka tabeller

sammandrag lämnas i förestående tab. 1 och 2. Härvid har åtskillnad gjorts mellan

olika arbetargrupper så till vida, att gruppen grovarbetare, innefattande hantlangare,

diversearbetare o. d., särhållits, liksom även affärsanställda (i betydelsen

av butiks-, kontors- och förvaltningspersonal) redovisats för sig. De fåtaliga

kvinnorna bland de anmälda arbetslösa hava däremet ej ansetts behöva un utandas

på tabellerna.

Granskas närmare dessa tabeller, befinnes arbetslöshetens varaktighet te

sig rätt olika, allt efter den beräkningsgrund man anlägger.

Utgår man från senaste mera stadigvarande anställning, befinnas av de den

1 februari 1923 inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrien arbetslösa,

vilka uppgingo till resp. 1,072, 434 och 119 eller resp. 7*5, 0-9 och 0-7 % av nämnda

näringsgrenars hela arbetarantal år 1920, 92—97 % varit det oavbrutet i minst 3

man., 90 91 % i 6 män., 87—89 % i 9 mån. och 83—87 % i 12 mån. och däröver.

Den mekaniska verkstadsindustrien, som representeras av 4,707 arbetslösa eller

9-3 % av dess arbetarantal år 1920, företer delvis ännu högre tal, nämligen resp.

98, 95, 94 och 88 %. Specialundersökningen för Stockholm, Sundbyberg, Katrineholm

och Falun, vars siffror helt få sin prägel av förhållandena i huvudstaden,

ger — om kol. »icke haft» och »haft» tillfälligt arbete hopläggas — resp. 95, 89,

84 och 78 %, sålunda lägre tal för de här redovisade, visserligen nog så heterogena

och skäligen olikformigt företrädda näringsgrupperna.1

Övergår man till den »anmälda» arbetslösheten, bliva talen lägre, framför

allt inom sågverks- och pappersmasseindustrien. Sålunda utgöra procenttalen för

oavbrutet arbetslösa sedan minst 6 månader för järnbruksindustrien 84 %, för sågverksr-

och pappersmasseindustrierna 69—79 %, för verkstadsindustrien 92 % och

för övriga yrken 83 %. Ökas arbetslöshetstiden till ett år, sjunka siffrorna till

resp. 69, 58 — 72, 81 och 71 %.

Tages hänsyn till senaste anställning över huvud, vare sig fast eller till

fällig (dock räckande minst 14 dagar, om inom annat arbetsområde än det vederbörande

tillhör), reduceras den fahtiska arbetslöshetstiden rätt väsentligt. Över

6-månadersgränsen komma nu av de arbetslösa inom järnbruksindustrien 49 %,

inom sågverksindustrien 23 %, inom pappersmasseindustrien 58 % samt inom verkstadsindustrien

66 %. Beträffande övriga yrken kan en sådan beräkning icke

verkställas, utan endast konstateras, att av de vid nu antydda tidpunkter arbetslösa

resp. 47 och 41 % sedermera haft tillfällig anställning.

Göres åtskillnad mellan tillfällig anställning inom det arbetsområde vederbörande

tillhör och inom annat arbetsområde, och tages vid beräkningen endast

hänsyn till anställning inom det förstnämnda (fast eller tillfällig), sjunker jämförelsetalet^

för arbetslöshetsperioden 6 månader beträffande bruksarbetarna till

44 %, för sågverksarbetarna till 22 %, för pappersmassearbetarna till 49 % och för

verkstadsarbetarna till 63 %.

Nu meddelade siffror gälla samtliga arbetare. Betraktas grovarbetargvw^-gen

för sig, synas tabellerna, tvärt emot vad man kunde förmoda, häntyda på, att arbetslöshetens

varaktighet här i genomsnitt skulle vara något längre än för yrkesarbetarna.

De affärsanställda, vilka uteslutande äro frän huvudstaden, åtskilja sig från

arbetarna särskilt därigenom, att de i mindre grad än dessa kunnat erhålla tillfälligt

arbete under arbetslöshetstiden. 1

1 Vilka dessa äro framgår av tab. 6 i det följande.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

51

3. De arbetslösas fördelning efter arbetslöshetens varaktighet (brutto- och

nettoarbetslöshetstid).

I det föregående har uppmärksamheten huvudsakligen riktats pa arbetslöshetstidens

förläggning, varemot dess längd endast delvis och ofullständigt kommit

till synes Särskilt gäller detta i sådana fall, då arbetslöshetsperioden avbrutits

genom tillfälliga arbetsanställningar, ty då har tiden för oavbruten arbetslöshet

(i strängare bemärkelse) räknats från avslutandet av den senaste av dessa. Vill

man nu beräkna den faktiska arbetslöshetstidens nettolängd, måste däremot samtliga

dylika tillfälliga anställningsperioder hopläggas och summan dragas från bruttoarbetslöshetstiden,

vilken lämpligen kan anses innefatta tidsrummet mellan rälcningsdagen

(1 febr. 1923) och avskedet från senaste mera stadigvarande anställning.

Uppgifter i nu berörda avseenden lämnas i efterföljande tab. 3—6, varuti

sammanfattas huvudresultaten av förevarande undersökning.

Riktar man först uppmärksamheten på arbetslöshetstidens bruttolangd och

därvid utgår från senaste mera stadigvarande anställning, befinnas av de 1 februari

1923 inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrien arbetslösa 9—10 %

varit det oavbrutet i mindre än ett hälft är, 3—8 % i ett hälft till ett ar, 39—53 «/.

i ett till två år samt 30—49 % så länge som två år och däröver,, d. v. s. ända

sedan begynnelsen av den efter världskrigets avslutande inträdda krisen i näringslivet

Den mekaniska verkstadsindustrien företer delvis ännu högre tal för den

långvariga arbetslösheten, i det att grupptalen här bliva rest). 5, 7, 58 och 30 %.

Specialundersökningen för övriga näringsgrenar å fyra utvalda orter (Stockholm,

Sundbyberg, Katrineholm och Falun) ger inom de fyra här ifrågavarande grupperna

resp il 12, 50 och 27 %. Dessa siffror antyda, att relativa antalet personer, vilka

gått arbetslösa så länge som ett till två år, är något lägre inom de här upptagna

merendels på hemmamarknaden arbetande näringsgrenarna än inom torenämnda

exportindustrier. En närmare granskning av detaljsiffrorna i tab. 6 synes

också utvisa, att man här övervägande synes ha göra med en, visserligen av kristidsförhållandena

tydligen skärpt, säsongarbetslöshet. Dock finnes det även andra

än säsongindustrier, där arbetslösheten synes vara val så svårartad som inom

förenämnda branscher, exempelvis den grafiska industrien samt de under beteckningen

»affärsanställda» sammanfattade merkantila yrkena. Att storstädernas särskilda

förhållanden i och för sig snarare bidragit att skärpa än att mildra den

ekonomiska krisens verkningar framgår bl. a. av tab. 5, enligt vilken av verkstadsarbetarna

i Stockholm 41 % men av dem i landsorten 24 % gatt arbetslösa

så länge som två år och däröver, .

Övergår man till den tcmtnäldci» arbetslösheten, bliva talen visser ligen i

stort sett lägre, men de äro i huvudsak av samma typ och storleksordning, varför

det nyss anförda även kan tillämpas på den på nu ifrågavarande sätt beräknade

»bruttoarbetslöshetstidem. ,, . ,

Däremot bliva siffrorna rätt förändrade, om man söker beräkna nettoarbetslöshetstiden

genom att från bruttoarbetslöshetstiden (i betydelsen av tiden från

senaste stadigvarande anställnings slut) subtrahera tidslängden för tillfälliga

arbetsanställningar, antingen så väl inom som utom det arbetsområde vederbörande

tillhör eller ock blott arbete inom facket. Uppgifter härom återfinnas under avd.

C av tab. 3 och 5. Inom 1-2-, resp. 2-årsgruppen komma nu av de arbetslösa

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Tab. 3. Redovisade arbetare inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasse
-

Därav med en arbetslöshetsperiod i månader (brutto)

Antal

redo-

A

Räkn. fr.

tiden

för

Industri- och yrkesäldersgrupper

visade

avskedet fr. senaste mera

anmälan hos arb.lösh.knm-

arbets

lösa

stadigvarande anställning

mitte

el. arb.förmedliug

un-

3-

6-

-|9—

12-

24 0

där-

över

un-

3-

-6-

9—

12-

24 0.

der

5S

8-S

111-s

23-£

jdcr 2

5<

8-t

11 £

23-t

där-

över

Jiirnbrnksindustri, samtl. arb. . .

1,672

131

26

64

73

882

502

198

78

84

153

1,102

57

2

Samtliga

arbetare

find.arb. före 1915 ....

841

95

5

35

31

488

187

126

38

50

6b

535

26

3

| > 1915 el. sen. . .

719

34

14

27

39

353

252

66

35

31

78

481

28

4

[år i yrket ej uppg. . . .

112

2

1

2

3

41

63

6

5

3

9

86

3

5

[samt! grovarb......

254

12

4

4

14

146

74

20

12

9

23

180

10

4

6

Därav

grov-

1 ind.arb. före 1915 . . . .

107

5

2

1

5

68

26

10

8

3

11

71

7

arbetare

> 1915 el. sen. . . .

138

6

2

3

9

73

45

9

4

6

12

101

6

8

år i yrket ej uppg.....

9

1

—

—

5

3

1

—

—

—

8

—

9

Sågverksindustri, samtl. arb. . .

434

13

25

9

8

167

212

65

26

9

21

201

112

10

Samtliga

arbetare

ind.arb. före 1915 ....

202

2

2

2

2

80

114

27

5

1

7

104

58

11

> 1915 el. sen. . .

215

10

23

7

5

84

86

37

21

8

13

93

43

12

år i yrket ej uppg. . . .

17

1

—

—

1

3

12

1

—

—

1

4

11

13

Därav

fsamtl. grovarb......

95

2

15

—

1

34

431

24

8

1

3

54

5

14

15

grov- <

arbetare

ind.arb. före 1915 . . . .

» 1915 el. sen. . . .

38

—

1

—

-

13

24

9

2

—

1

23

3

57

2

14

—

1

21

It

16

6

1

2

31

2

16

Pappcrsmasseindustri, samtl. arb.

no]

10

2

3

1

63

40

20

17

2

11I

64

5

17

18

Samtliga 1

arbetare ]

ind.arb. före 1915 ....

> 1915 el. sen. . .

28

81

4

6

i

i

3

1

13

44

10

26

7

13

4

11

2

5

6

11

45

1

4

19

1

år i yrket ej uppg. . . .

10

—

—

—

—

6

4!

—

2

_

_

8

_

20

|

samtl. erovarb......

23

—

i

—

—

13

9

1

1

_

19

2

21

Därav I

grov- ''

ind.arb. före 1915 . . . .

4

—

l

—

—

1

2!

—

1

—

—

2

1

22

arbetare

> 1915 el. 8eu. . . .

12

—

—

—

—

7

5

1

—

—

_

10

1

23

1

år i yrket ej uppg.....

7

—

—

—

-1

5

2

—

—

—

I

7

-1

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statautalcottcta utlåtande Nr 30.

53

industrierna, fördelade efter arbetslöshetens varaktighet. Samtliga orter.

C. Faktisk arbetslöshetslängd (netto, d. v. s. med

frånräknande av tillfällig arbetsanställning)

D. Antal personer, som under arbetslöshetsperioden

haft följande antal anställningar

a) inalles

b) enbart inom egen

industri

a) inalles

b)

enbart inom egen

industri

1111-

der3

3-

5''9

6—

8-9

9-

119

12-

239

24 o.

där- över

un- der 3

3-

5-9

3—

8-9

9-

11-9

12—

23''9

24 o.

där

över

0

1

2

3

4

5

0. fl.

0

1

2

3

4

5

0.11.

145

92

190

175

849

215

140

64

185

144

784

355

676

532

211

81

35

137

967

387

136

12

25

125

103

47

121

73

430

67

100

32

117

64

411

117

306

276

108

41

17

93

436

202

83

17

15

88

40

42

70

93

365

109

38

29

63

72

330

187

303

231

91

36

16

42

451

165

48

12

8

35

2

3

5

9

54

39

2

3

5

8

43

51

67

25

12

4

2

2

80

20

5

3

2

2

14

10

20

25

150

35

13

8

22

25

123

63

134

75

29

8

1

7

181

51

12

2

1

7

6

5

12

9

64

11

5

4

15

12

47

24

48

37

15

3

—

4

73

26

4

—

—

4

7

5

8

16

81

21

7

4

7

13

71

36

78

37

14

5

1

3

100

24

8

2

1

3

1

—

—

—

5

3

1

—

—

—

5

3

8

1

—

—

—

—

8

1

—

—

—

—

23

47

SO

55

200

23

18

45

79

56

198

38

79

127

141

62

18

7

120

120

144

38

12

—

4

17

53

28

91

9

4

13

48

27

94

16

19

54

77

38

9

5

35

60

79

22

6

—

18

29

29

26

99

14

13

31

27

28

94

22

57

72

53

23

8

2

81

59

55

15

5

—

1

1

4

1

10

—

1

1

4

1

10

—

3

1

11

1

1

—

4

1

10

1

i

—

6

15

3

6

51

14

4

17

1

6

47

20

29

32

14

17

3

—

45

23

23

3

i

—

1

3

2

3

26

3

1

3

—

3

24

7

6

9

9

14

1

-

13

6

17

2

—

—

5

12

1

3

25

11

3

14

1

3

23

13

24

23

5

3

2

—

32

17

6

1

i

—

11

2

9

12

G5

20

10

o

8

10

59

30

58

40

17

4

—

—

83

31

4

1

—

—

4

1

4

3

13

3

4

i

3

4

10

6

11

10

5

2

—

—

17

8

2

1

—

—

7

1

5

9

43

16

6

i

5

6

40

23

40

27

12

2

—

—

59

20

2

—

—

—

—

—

—

—

9

1

—

—

—

—

9

1

7

3

—

—

—

—

7

3

—

—

—

—

—

1

1

2

12

7

—

i

—

2

12

8

16

6

1

—

—

-

19

4

—

—

—

—

—

1

1

—

—

2

—

l

—

1

—

2

3

1

—

—

—

-

4

—

—

—

—

—

—

—

—

2

6

4

—

—

—

1

6

5

7

4

1

—

—

—

9

3

—

—

—

—

—

—

—

—

6

1

—

—

—

-

fi

1

6

1

—

—

—

—

6

1

—

—

—

—

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Tab. 4. Redovisade arbetare inom jämbruksindustrien å vissa orter (Norra

Därav med en arbetslöshetsperiod i månader (brutto)

Antal

redo-

A.

Räkn.

fr. tiden för

B. Räkn. fr. tiden för för-

Industri-, ålders- och yrkesgrupper

visade

avskedet fr.

senaste mera

sta anmälan hos arb.-lösh.-

arbets-

stadigvarande anställning

kommitté el. arb.-förmedling

lösa

un-

3—

6-

9-

12—

24 o.

där- över

un-

3—

6-

9-

12-

24 o.

der 3j 5''9

8-9

11-9

23-9

der 3

5-9

8-9

11-9

23''9

där-

över

1

Samtliga arbetare . . .

768

124

15

35

53

367

174

176

63

59

116

330

24

2

lind.arb. före 1915 . . .

81

21

1

4

3

42

10

25

8

7

18

20

3

3

Födda 18721 1Q1K ,

el, tidigare! * ’ 1915 eL senare

31

3

—

—

—

14

14

8

2

2

5

14

4

[år i yrket ej nppg. . .

3

—

—

—

—

2

1

j —

1

—

—

2

—

5

lind.arb. före 1915 . .

268

69

2

12

15

135

35

89

22

25

31

95

6

6

Födda 1873] 1Q1F. ,

_2897 \ y * lyio el. senare

199

21

8

15

26

78

51

36

24

17

45

72

5

7

| år i yrket ej nppg. . .

13

1

—

1

2

7

2

2

2

2

3

4

—

8

find.arb. före 1915 . .

12

2

_

_

1

6

3

3

_

__

1

7

1

9

Födda 18981 .a,, .

el. senare | * » 1915 el. senare

149

6

3

3

5

79

53 11

3

4

12

112

7

10

(år i yrket ej nppg. . .

5

1

—

—

—

1

3

2

—

—

—

2

1

11

Åldersuppg. saknas ....

7

—

1

—

1

3

2 —

1

2

1

2

1 !

!

12

.

Därav grovarbetare . . .

163

9

4

2

9

99

40

15

11

8

17

104

8

13

lind.arb. före 1915 . . .

14

__

_

_

_

12

2

8

1

1

8

1

14

Födda 18721 1Qle. ,

8

I

el. tidigare ’ * 1915 el- senare

—

—

—

—

4

4

—

—

—

8

15

(år i yrket ej uppg. . . .

1

—

—

-

—

1

1

_ j

16

lind.arb. före 1915 . . .

45

2

1

_

1

31

10

6

3

1

26

2

Födda 1873 .

17

_]g97 \ » > 1915 el. senare

39

3

1

2

6

14

13

5

3

4

8

15

4

13

[år i yrket ej uppg. . . .

3

1

—

—

—

1

1

1

—

—

—

2

— !

19

lind.arb. före 1915 . . .

6

2

4

_

4

20

Födda 1898 lo1, ,

el. senare) ’ 1 1915 el- senaIe

42

1

1

—

1

31

8

1

1

1

1

38

—

21

(år i yrket ej uppg. . . .

1

—

—

—

—

1

—

—

—

-i

1

~

22

Aldersnppg. saknas.....

4

1

1

1

1

—

1

1

—!

1

11

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

55

Råda, Karlskoga, Stora Tima), fördelade efter arbetslöshetens varaktighet.

C.

Faktisk arbetslöshetslängd (netto d. v. s. med

frånräknandc av tillfällig arbetsanställning)

D. Antal personer, som uiider arbetslöshets- perioden haft följande antal anställningar

a) inalles

b) enbart inom egen

industri

a) inalles

b) enbart inom egen

industri

un-

der3

3-

5*9

6-

8-9

9-

11-9

12—

23''9

24 o.

där- över

un- der 3

3—

5-9

6-

8-9

9-

11-9

12-

23-9

24 o.

där- över

0

1

2

3

4

5 o.

fl.

0

1

2

3

4

5 o.

fl.

130

05

134

98

275

00

131

47

132

79

252

127

317

299

112

21

S

ii

441

237

70

11

4

5

1

23

5

23

10

18

2

23

4

23

11

15

5

30

38

11

2

-

—

41

29

10

1

—

—

2

3

5

4

6

11

2

3

2

3

4

11

8

7

11

8

2

—

3

17

o

7

4

2

—

1

3

74

1

27

54

21

2

83

9

71

19

55

14

84

25

94

120

44

6

3

1

133

104

24

4

2

1

5I

26

20

41

44

54

14

24

15

36

38

50

36

74

81

33

3

3

5

in

69

15

1

2

1

6

1

—

4

3

4

1

1

—

4

3

3

2

7

5

1

—

—

—

8

4

1

—

—

—

7

2

1

2

—

6

1

2

1

2

—

5

2

5

7

—

—

—

—

6

2

4

—

—

—

8

6

5

4

11

94

29

0

4

5

8

80

46

91

34

12

8

2

2

115

20

9

3

—

2

9

1

—

—

1

2

1

1

—

1

2

1

4

—

1

—

—

—

4

—

1

—

—

—

10

—

1

2

2

1

1

—

1

4

—

—

2

3

3

1

—

—

—

4

2

1

—

—

—

11

11

5

17

20

97

13

10

5

17

20

78

33

83

60

18

2

—

—

113

44

5

1

—

—

12

—

—

4

1

7

2

—

—

4

8

—

2

6

7

1

—

—

—

8

6

—

—

—

—

13

—

—

—

1

6

1

—

—

—

1

4

3

4

3

1

—

—

6

2

—

—

—

—

14

151

3

1

7

2

30

2

2

1

7

—

26

9

18

21

5

1

—

—

28

16

1

—

—

—

1G1

4

2

6

12

13

2

4

2

4

10

9

10

13

17

9

—

—

—

23

14

2

—

—

—

17

1

—

—

—

1

1

1

—

—

—

1

1

2

1

—

—

—

—

2

1

—

—

—

—

18:

2

—

—

--

4

—

2

—

—

—

4

—

6

1

—

—

—

—

6

—

—

—

—

—

19

1

1

—

2

34

4

1

1

—

1

33

6

31

8

2

1

—

—

35

4

2

1

—

—

20

21

—

1

—

2

1

—

—

1

2

-

—

1

2

2

—

—

—

3

i

—

—

—

—

22

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Tab. 5. Redovisade arbetare inom mek. verkstads
-

Antal

redo-

Därav

med

en arbetslöshetsperiod i

månader (brutto)

A.

läka. fr. tiden för avskedet

B.

Räkn. fr. tiden för första

Industri-, ålders-

och yrkesåldcrsgrupper

visade

fr.

senaste mera stadigvarande

anmälan hos orb.lösh.kommitté

arbets-

anställning

eller arb.-förmedliug

loss

un-

3-

6-

9-

12-

24 o.

un-

3-

6-

9-

12-

24 o.

.

der 3

5''9

8-9

Ilo

23-9

däröver

der 3

5-9

8''9

119

23-9

däröver

I

A. Samtliga orter.

1

Samtliga arbetare.....

4 707

106

120

82

263

2 748

1388

227

137

100

436

3161

646

2

födda

[ind.arb. före 1915 . .

800

22

21

24

57

463

213

41

20

32

71

549

87

!3

tidigare

> 1915 el. senare

207

1

7

4

14

139

42

5

6

8

22

146

20

i4

år i yrket ej uppgivet

2

—

—

—

—

1

1

—

—

—

—

1

1

1 5

[ind.arb. före 1915 . .

2143

63

61

39

123

1224

633

117

73

42

230

1389

292

! 6

»

1873-1897

> 1915 el. senare

850

6

17

9

46

569

203

30

18

11

77

613

101

7

[år i yrket ej uppgivet

19

1

—

—

1

10

7

3

—

—

2

13

1

S8

ind.arb. före 1915 . .

140

3

4

1

5

53

74

9

3

1

6

80

41

i 9

senare

> 1915 el. senare

527

9

9

5

IT

280

207

21

16

6

27

357

100

|10

år i yrket ej uppgivet

6

—

—

—

—

1

5

—

—

—

_

4

2

11

åldersnppgift saknas .

13

1

1

—

—

8

3

1

1

1

9

1

12

Därav grovarbetare ....

527

7

25

5

26

298

166

22

20

11

40

347

87

13

födda

1872 eller

ind.arb. före 1915 . .

68

3

3

2

7

36

17

5

1

4

7

43

8

] 14

115

tidigare

» 1915 el. senare

år i yrket ej uppgivet .

97

1

z

4

2

6

68

1

17

3

3

4

10

G8

1

9

no

ind.arb. före 1915

79

—

6

—

5

40

28

1

6

_

46

19

17

>

1873-1897

> 1915 el. senare

157

1

11

1

6

93

45

8

8

3

9

108

21

18

ur i yrket ej uppgivet .

3

—

—

—

—

1

2

—

—

—

—

2

1

19

20

21

>

1898 eller

senare

ind.arb. före 1915 . .

> 1915 el. senare

år i yrket ej uppgivet .

15

105

2

3

1

—

1

1

4

65

10

45

2

5

2

—

1

6

9

69

1

5

23

1

B. l)ärav Stockholm.

22

Samtliga arbetare.....

1493

26

23

55

77

694

618

67

44

58

96

1 C09

219

23

födda

1872 eller l

ind.arb. före 1915 . .

389

7

7

19

29

209

118

16

9

23

30

275

36

24

tidigare

> 1915 el. senare

46

—

2

1

3

25

15

1

1

3

5

32

4

25

år i yrket ej uppg. .

2

—

—

—

—

1

1

—

—

—

—

1

1

26

1873-1897

ind.arb. före 1915 . .

751

13

11

28

33

325

341

35

24

26

44

502

120

27

>

» 1915 el. senare

148

—

1

6

8

66

67

5

3

4

11

91

34

28

år i yrket ej uppg. .

9

1

—

—

—

4

4

2

—

—

6

1

29

>

1898 eller /ind.arb. före 1915 . .

30

1

_

—

1

8

20

1

1

1

1

19

7

30

senare j > 1915 el. senare

118

4

2

1

3

56

52

7

6

1

5

83

16

31

Därav grovarbetare ....

154

3

4

3

5

77

63

7

3

7

7

103

27

32

födda

1872 eller

ind.arb. före 1915 . .

25

1

—

1

2

16

5

1

—

3

1

19

1

33

34

tidigare

> 1915 el. senare

år i yrket ej uppg. . .

21

1

_

2

1

15

1

3

1

1

3

1

15

1

—

35

ind.arb. före 1915 . .

33

_

__

_

3

12

18

4

19

10

36

>

1873-1897 i

> 1915 el. senare

37

—

1

1

—

18

17

2

—

1

1

24

9

37

år i yrket ej uppg. . .

1

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

i

38

»

1898 eller

ind.arb. före 1915 . .

5

—

_

_

_

1

4

_

_

_

4

1

39

senare

> 1915 el. senare

31

2

1

—

—

14

14

3

2

—

—

21

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

,r>7

industrien, fördelade efter arbetslöshetens varaktighet.

C.

Faktisk nrbetslöshctslungd (netto d. v. s. med franräk- nande av tillfällig arbetsanställning)

D. Antal personer, som under arbetslöshetsperioden

haft följande antal anställningar

a) inalles

b) enbart

inom egen industri

a) inalles

b) enbart inom egen

industri

un-

3-

6-

9-

12

24 o.

un-

3-

6-

9-

12-

24 o.

o

1

2

3

4 c

0.

0

1

2

3

4 £

0.

der 3

5*9

8''9

11-9

23''9

äröver (

er 3

5-9

8-9

119

23-9

läröver

fl.

fl.

144

201

232

399

2 989

742

128

109176

333

2 741

1100

2 8131

206

108]

L64

04

525

1543

775 :

132

8S

37

32 l

31

35

54

67

487

126

28

33

46

69

482

142

503

184

63

24

12

14

575

138

44

20

11

12 2

2

10

11

13

142

29

2

8

6

15

140

36

158

30

12

—

2

5

184

14

9

—

—

— 3

__

_

__

_

1

1

—

—

—

—

1

1

2

—

—

—

—

—

2

—

—

—

—

— 4

83

109

119

193

1335!

304

72

90

94

165

1128

594

1151

618

219

95

36

24

1493

428

133

54

18

17 5

i 13

30

30

85

587

105

12

22

16

54

590

156

544

195

65

30

9

7

713

99

22

9

4

3 6

1

1

3

1

9

4

1

—

3

1

10

4

10

5

3

1

—

—

13

5

—

1

—

— 7

4

4

2

6

89

35

3

4

2

5

75

51

80

44

10

4

2

—

105

27

6

1

i

— 8

9

11

13

33

329

132

9

11

9

23

305

170

352

128

33

9

3

2

444

62

16

2

3

— 9

2

4

_

_

_

—

2

4

5

—

—

1

—

—

5

—

—

1

—

— 10

1

1

—

1

8

2

1

1

—

1

8

2

8

2

3

—

—

—

9

2

2

—

—

—11

10

29

22

35

328

103

9

27

12

29

312

138

359

no

35

11

9

3

448

50

18

6

4

1 12

4

4

5

5

38

12

3

4

4

8

36

13

50

14

2

—

1

1

58

7

1

—

2

— 13

1

6

5

6

65

14

1

5

2

7

65

17

7h

13

6

—

2

—

87

5

5

—

—

— 14

_

—

—

—

1

—

—

—

—

—

1

—

i

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

— 15

_

6

4

4

44

21

_

6

3

5

42

23

54

15

6

2

1

1

66

7

3

1

1

1 16

2

12

4

14

99

26

2

10

2

7

99

37

103

35

11

5

3

—

135

16

4

2

—

— 17

_

_

—

—

1

2

—

—

—

—

1

2

3

—

—

—

—

—

3

—

—

—

—

— 18

__

1

12

2

_

_

_

i

8

6

6

7

1

—

1

—

10

4

1

—

—

— 19

3

1

4

5

67

25

3

2

1

i

59

39

65

26

9

3

1

1

87

11

4

2

1

— 20

—

—

—

—

i

1

-

1

1

1

1

1

—

1

— 21

48

70

112

136

878

249

39

53

95

no

638

558

604

410

252

126

60

51

911

293

156

68

33

32 22

15

19

34

34

236

51

13

17

31

34

231

63

193

94

55

21

12

14

235

74

39

18

11

12 23

1

3

1

3

31

7

1

3

1

3

26

12

25

9

6

—

1

b

38

4

4

— 24i

j _

_

_

—

1

1

—

—

1

1

2

—

—

—

2

—

— *25

25

39

57

68

431

131

19

28

46

58

215

385

256

231

140

70

30

24

419

176

84

40

15

17 26

1

6

13

2(J

80

28

_

3

11

9

78

47

61

29

27

23

2

6

, 10b

15

1E

6

3

3 27

1

1

1

5

1

1

1

5

2

3

3

2

1

6

2

_

1

— 28

1

1

25

3

1

1

17

11

1C

£

F

4

2

_

2C

E

1

1

— 29

4

2

b

1C

69

27

4

2

P

5

6c

37

54

3i

17

7

1

S

17

11

2

— 30

4

i

U

%

30

4.

t

6

8i

47

8i

3'',

It

i

l

t

lli

11

1

5

C

1 31

5

17

2

\

2

it

3

1E

_

11

—

i

— 32

15

1

1

—

it

8

11

—

—

r

—

— 33

—

-

— 34

15

12

11

14

2

-

2

3

-

1 35

21

8

2<

13

V

-

2

4

_

- —36

1

1

-

-

- — 37

_

3

2

1 -

-

-

1 -

- — 38

1''

6

<

—

1

10

\‘

1

0

3

2

2

0

2

— 39

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 käft. (Nr 30 Bilaga.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Tab. 6. Redovisade arbetare inom övriga näringsgrenar i Stockholm, Sundby
-

Industri- och åldersgrupper

(s = samtliga, g = därav grovarbetare)

Antal

redo
visade
arbets
lösa
-

Arbetslöshets
-

A. Räkn. från tiden för avskedet från

senaste mera stadigvarande anställning

under

3

3-5-9

6-8-9

9—

11-9

12-

23-9

24 o.

däröver
-

I. Industrigrupper.

A. Arbetare.

Jord- och skogsbruk.....

2.

Gruv-, jord- och stenindustri......j8

3. Metall- och maskinindustri

4.

Trävaruindustri............j8

Byggnadsverksamhet..........j8

Läder-, textil- och beklädn.-industri . . . j

Näringsmedels- och kem.-tekn. industri . . -J

Pappers- och grafisk industri......|8

Handel och samfärdsel m. m.......i8

Ig

Annan yrkesrörelse...........j8

B. A ffärsanställda.......

|arbetare ......

Samtliga < därav grovarbetare

(affärsanställda . . .

II.

födda

Levnads- och yrkesåldersgrupper.

Samtliga arbetare:

1872 el. tidigare . j!ndarb- > 19,!5 • • .

° l > 1915 el. senare

1873—1897

före 1915 . . .

1915 el. senare

ålder

före 1915 . . .

1915 el. senare

ind.arb. före 1915 . . .

1915 el. senare .

före_ 1915 . . .

1915 el. senare .

1898 el. senare

ej uppgiven........

Därav grovarbetare:

födda 1872 el. tidigare . j''

» 1873-1897 ... |

> 1898 el. senare . j

A ffärsanställda:

1872 el. tidigare . J1 rrket lbl5 ■ • •

6 » 1915 el. senare

1873-1897 . . J’ ’ 1®15 '' ■ •

I » » 1915 el. senare

1898 el. senare . '' ’

|» » 1910 el. senare

före 1915 . . .

1915 el. senare .

födda

37

33

102

36

181

70

82

28

201

150

65

8

177

67

174

29

418

237

132

86

140

1569

744

140

215

218

354

557

19

204

2

73

165

79

320

4

103

15

11

55

21

36

2

1

1

6

2

4

2

6

1

14

6

4

7

3

15

3

21

10

8

2

86

30

7

10

6

20

34

3

13

7

5

1

12

5

10

1

28

11

12

5

12

86

39

12

3

7

23

25

7

20

1

1

5

4

20

1

8

1

1

1

18

3

2

5

4

8

2

10

5

8

3

20

9

4

4

10

77

31

10

8

14 [

16

26

4

9

3

11

2

12

1

1

4

2

10

3

3

9

9

2

1

13

4

22

2

33

18

7

4

9

104

44

9

16

7

22

44

15

5

5

4

20

10

20

18

59

19

84

35

43

11

112

87

35

5

78

22

80

12

200

125

77

57

76

78S

391

76

115

121

185

273

3

90

1

43

93

43

161

2

49

9

6

27

13

20

1

9

7

26

10

60

23

28

16

54

39

15

57

28

39

8

116

64

24

14

26

428

209

26

63

63

88

155

2

57

17

47

22

99

24

4

3

12

3

4

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

59

berg, Katrineholm och Falun, fördelade efter arbetslöshetens varaktighet.

period i månader

B. Räknat från tiden för första anmälan

hos arb.lösh.kommitté cl. arb.förmedling

C. Antal arbetare, som sedan

tillfällig anställning —

den 1 aug. 1922

-- veckor

1

haft

under

3

3—5*9 J

6—8''9

9—

11-9

12—

239

24 o.

där- över

0

1—2

1

ce

CO

1

iO

9-12

13—23

24 o.

däröver

3

5

1

1

2

16

10

14

1

1

1

7

5

1

5

4

1

1

3

4

1

2

14

9

12

1

6

4

5

4

1

2

8

6

1

5

65

17

51

9

8

12

8

14

—

3

4

3

_

3

20

6

18

3

4

4

2

5

—

4

12

9

15

9

114

22

92

9

16

15

19

23

7

5

4

4

3

4

45

10

45

3

4

7

6

4

1

6

7

i

2

5

58

9

32

1

6

12

11

14

6

7

2

_

23

3

17

1

3

2

1

4

—

8

22

10

6

6

123

34

89

5

19

39

22

26

1

9

13

8

6

G

93

24

66

3

17

29

13

21

1

10

8

i

6

4

37

9

35

1

2

8

5

11

3

11

1

1

1

5

—

7

—

—

1

—

—

—

12

13

17

10

11

95

3L

86

8

21

29

12

18

3

13

5

8

4

2

32

16

42

3

4

10

5

3

—

14

30

17

8

21

90

8

97

4

17

25

10

18

3

15

4

2

2

3

14

4

19

—

3

3

2

2

—

16

39

35

24

37

229

54

198

23

43

57

49

43

5

17

17

13

11

25

135

36

108

12

28

34

28

23

4

18

21

8

7

5

70

21

71

7

9

24

11

10

—

19

7

6

7

4

45

17

50

4

6

14

7

6

—

20

20

16

11

13

76

4

86

3

16

19

9

5

2

21

163

109

80

105

897

215

765

68

148

226

152

181

29

22

59

49

35

50

426

125

384

30

74

108

69

72

7

23

20

16

11

13

76

4

86

8

16

19

9

0

2

24

15

7

10

17

132

34

in

6

20

26

25

25

,

25

8

7

17

16

134

36

1:6

9

15

30

12

22

4

26

41

24

19

23

206

41

150

14

39

58

30

53

10

27

69

41

26

32

311

78

249

24

53

88

67

64

12

28

1

7

3

_

3

5

14

1

1

2

1

—

—

29

28

23

5

17

no

21

! 114

14

19

22

17

17

1

30

1

—

-

1

—

1

1

—

31

4

2

2

9

43

13

41

4

10

6

6

7

_

32

5

4

14

12

104

26

101

6

11

20

10

15

2

33

9

3

2

5

43

17

35

6

9

12

6

11

1

34

24

29

14

15

179

59

139

10

34

59

42

32

4

35

1

1

_

2

—

4

—

—

—

—

—

—

86

IG

10

3

9

55

JO

64

5

10

11

6

7

87

4

1

1

9

11

1

3

_

_

_

38

1

1

2

6

1

9

—

—

1

—

—

1

39

5

11

7

5

26

1

31

—

11

6

4

3

—

40

3

_

1

2

14

1

10

—

3

3

3

2

—

41

7

4

1

3

20

1

24

3

1

6

1

—

1

42

1

—

—

—

1

—

1

—

—

1 1

—

—

43

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

inom järnbruksindustrien 51 resp. 13 %, inom sågverksindustrien 46 resp. 5 %,

inom pappersmasseindustrien 55 resp. 17 % samt inom verkstadsindustrien 64

resp. 16 %, om man räknar med tillfälligt arbete under ett. Tager man blott

hänsyn till anställning inom eget fack, ändras procenttalen till 47 resp. 21 46

resp. 9, 50 resp. 25 samt 58 resp. 25 %

Av betydelse för en riktig uppfattning rörande det tillfälliga arbetets art

är emellertid icke blott dess sammanlagda längd utan även, på huru många särskilda

anställningar denna fördelar sig. Upplysningar härom lämnar avd. D av

tab. 3 och 5, varav framgår, att 2, resp. 3 o. fi. tillfälliga anställningar innehafts

av 13 resp. 15 % av de redovisade vid järnbruken, 33 resp. 20 % vid sågverken,

14 resp. 3 % vid pappersmassefabrikerna och 9 resp. 6 % vid verkstäderna. Detta

gäller tillfälligt arbete i allmänhet, medan talen för sådant inom eget fack givetvis

ställa sig lägre.

Beträffande Stockholrn och de tre andra orter, där en speciell arbetslöshetsräkning

ägt rum för »Övriga yrken», möjliggör det använda formuläret icke

någon beräkning av den faktiska nettoarbetslöshetstiden, enär å detsamma endast angivits

sammanlagda längden av tillfällig arbetsanställning under de senaste sex

månaderna. Såsom framgår av avd. C i tab. 6, hade av samtliga där redovisade

arbetare 49 % då icke haft något tillfälligt arbete och 4 % haft sådant i 1—2

veckor, 10 % i S—4 veckor, 14 % i 5—8 veckor samt 23 % i 9 veckor och däröver.

Detta gäller tillfälligt arbete över huvud, men visa specialtalen för tillfällig anställning

inom eget arbetsområde, att angivna arbete övervägande varit av sådan

art.

Vad nu sagts, gäller arbetstagare i gemen, yrkes- och grovarbetare tagna

under ett. Beträffande sistnämnda grupp bekräfta tabellerna knappast, vad den

i föregående avdelning lämnade mera summariska beräkningen synts antyda,

nämligen att de redovisade grovarbetarna skulle uppvisa långvarigare arbetslöshet

än arbetarna i allmänhet. Talen i tab. 5 ge vid handen, att medan

de mekaniska^ verkstadsarbetarna i gemen till 58 % hade en bruttoarbetslöshetstid

■] av.l ^ ar oc^ 30 % av 2 år och däröver, äro för grovarbetarna inom denna

industri motsvarande procenttal nästan alldeles desamma, nämligen resp. 57 och 31 %. 4

4. De arbetslösas fördelning efter levnadsålder och ålder i yrket.

Här ifrågavarande undersökning har visserligen tillkommit i direkt syfte

att statistiskt belysa vissa, för tillfället aktuella problem i arbetslösbetspolitiken,

men den utgör även i viss mån en efter representativa grunder verkställd arbetslöshetsräkning,

vilken åtminstone i några avseenden kan bidraga att belysa den

sociala sammansättningen av arbetslöshetskommittéernas nuvarande klientel.

Detta får sin karaktär därav, att det så att säga utgör restbeståndet utav

en här av arbetslösa, vartill vårt land aldrig förut sett motstycke, men varav

drygt två tredjedelar numera efter hand åter uppsugits av näringslivet och insatts

i produktivt arbete. Gången av nu berörda utvecklingsprocess belyses genom

följande siffror för totalantalet uppgivna arbetslösa vid olika tidpunkter enligt

arbetslöshetskommissionens rapporter:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutelcottels utlåtande Nr 30.

(il

1921 1922

Tidpunkt:

so/,1

31/i»

s7*

as/,

373

30 /t

31/6

3°/e

Arbetslösa . . .

. 117,000

132,000

1922

163,000

156,000

1923

149,300

124,700

81,500

49,300

Tidpunkt:

31/,

31/s

30/o

31/io

3 °/n

31/ia

31/i

Arbetslösa . . .

. 38,300

36,000

35,100

37,300

43,500

45,900

55,500

Enär den successiva nedgången, av kristidsarbetslösheten alltifrån febr.

1922 — vilken endast skenbart avbrytes genom den hösten 1922 såsom vanligt återkommande

säsongarbetslösbeten — kunde tänkas ha föranletts av en selektionsprocess

från industriens sida, skulle man kunna förvänta, att inom det nuvarande beståndet

av arbetslösa borde, åtminstone inom andra branscher än de egentliga säsongyrkena,

förefinnas ett förhållandevis stort antal sadana arbetare, vilka även under

mera normala förhållanden i första hand rekrytera den »industriella reservarmén»,

sålunda å ena sidan de gamla arbetarna, vilkas avtagande kroppskrafter gorå

dem mindre eftersökta och användbara, å den andra de helt unga arbetarna, beträffande

vilka de humanitära skälen för bibehållande och återtagande äro jämförelsevis

svaga, och vilka arbetsgivaren på grund av deras obetydliga yrkesvana

merendels relativt lätt kan avvara.

Fördelningen på ungn, yngre och. medelålders Scimt gamla arbetare bland

de i februari 1923 arbetslösa belyses, i den mån den bland dem undersökta gruppen

kan anses vara representativ för hela beståndet, genom nedanstående uppställnings

första avdelning, vars siffror äro hämtade ur förestående tab. 4—6,

medan den senare anger den normala åldersuppbyggnaden inom ifrågavarande

yrkesgrupper före kriget på grundvalen av 1910 års folkräkning:

Järnbruksarbetare . .

Arbets- lösa med

ålders- uppgifter

1923

. . 761

Därav (i %) i

intill 25—50

25 år år

218 63T

Mek. verkst.arbetare .

. . 4,694

14-3

64-2

Typografer o. d.

. . 105

17-1

68-6

Byggnadsarbetare . .

. . 201

135

57-0

Antal ar
-

äldern

betare enl.

Därav (i %) i

åldern

över

1910 års

intill

25-50

över

50 år

folkräk-

ning

25 år

år

50 år

15''1

11,602

19-7

56''5

23-8

21-5

28,061

250

598

152

14-3

5,989

42-7

49-G

7-7

29-5

36,845

24-5

53''ö

220

Såväl den säsongindustrien representerande gruppen av arbetslösa byggnadsarbetare

som de arbetslösa inom de för den egentliga tillverkningsindustrien

representativa arbetarfacken förete vissa avvikelser från folkräkningstalen. Beträffande

järnbruksarbetarna framträder någon övertalighet i fråga om de mycket

unga arbetarna, medan för verkstads- och övriga arbetare detsamma gäller beträffande

de gamla arbetarna. Detta är dock knappast det mest utmärkande

draget för de arbetslösa av februari 1923, utan detta synes fastmer vara en starkare

representation än normalt för just de arbetskraftigaste åldrarna mellan 25

och 50 år. Detta anmärkningsvärda förhållande — som står i strid mot vad man

närmast vore böjd att antaga — är tydligen en verkan av vissa särskilda faktorer.

En sådan torde kunna sökas däruti, att 1920 års oerhört våldsamma kris

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

bragt ett sa stort antal företag och fabriksavdelningar att helt inställa sin rörelse

och avskeda sin personal, att dessa grupper tryckt sin prägel på beståndet

i dess helhet mera än de från bestående företag successivt entledigade enskilda

arbetarna. Huvudfaktorn torde emellertid vara arten av den från det allmännas

sida, särskilt under den senaste tiden, förda arbetslöshetspolitiken, till följd av

vilken särskilt ungkarlar i mycket stor utsträckning avskiljts från de understödda

och såsom en konsekvens därav antagligen även från de anmälda arbetslösa.

Dessa ha därför till större delen kommit att utgöras av familjeförsörjare,

vilka varit med starkare band knutna till hemorten och ansett sig äga grundade

förhoppningar om att inom icke alltför lång tid bliva återtagna på sitt gamla

arbetsställe. ö

Av intresse i detta sammanhang är en jämförelse med åldersuppgifterna

från de enda arbetslöshetsräkningar, som tidigare företagits i vårt land, nämligen

de, som avhöllos i januari månad åren 1909 och 1910. Några huvudsiffror därifrån

anföras här nedan:

Antal

arbets- lösa 12/i

1909

Därav (i %) i

intill 95—50

åldern

över

ej

upp-

Antal

arbets- lösa sl/i

1910

Därav (i %)

intill 25—50

i åldern

över ei

ZO är

är

50 år

giv.

25 år

år

50 år

nppgiv.

Järnbruksarb. o. d. . . 657

46-7

43-1

9-6

0-fi

1,022

328

54-5

12-3

0-4

Mek. verkst.arb. o. d. . 1,794

504

40-0

9-2

0-4

1,269

34-7

49-9

15-1

0-3

Typografer o. d. . . . 69

435

53-7

2-8

—

264

40-9

47-3

11-8

Byggnadsarbetare ... 7 693

23-0

54-6

22-1

0''3

4,598

155

574

26-3

0-8

Såväl 1909 som 1910 års siffror, vilka senare i någon mån präglats utav

efterverkningarna från 1909 års storstrejk, synas häntyda på en arbetslöshet av

Togen. avvikande typ från den, som efter undersökningsmaterialet att döma

förelag i februari 1923. Tydligen hade man 1909—10 i huvudsak att göra med

en genom vissa, i jämförelse med de nuvarande rätt lindriga och tillfälliga, krisförhållanden

skärpt säsongarbetslöshet.

I det föregående ha vid redogörelsen för 1923 års arbetslöshetsförhållanden

de särskilda industriernas arbetare tagits under ett, utan hänsyn till de växlande

yrkesspecialiteter, som ingå bland desamma. Tab. 3—6 möjliggöra emellertid

en viss differentiering härutinnan, i det att grovarbetare o. d. redovisats för

sig. Det framgår härav, att bland grovarbetarna den arbetsdugligaste gruppen

25 50 ar är ungefär lika talrikt företrädd som bland yrkesarbetarna.

Att antalet unga arbetare bland de redovisade arbetslösa icke är större

än det ovan uppvisats vara, är ägnat att väcka en viss förvåning även med hänsyn

till de betydande förändringar, som under senaste årtionde inträtt i vårt

folks åldersuppbyggnad genom^ den av den avstannade emigrationen föranledda

kraftiga ökningen av ungdomsåldrarnas numerär. Under krigskonjunkturen löstes

problemet att bereda nya lönande sysselsättningar för de c:a 100,000 manliga

individer, som kunna beräknas inga i denna merbetolkning, utan synbar svårighet

genom industriens enorma expansion — vilken enbart inom den mekaniska

verkstadsindustrien lär ha medfört arbetarstockens utökning med c:a 30 000 man_

samt de ökade arbetstillfällen, som bl. a. genom statens ingripande bereddes vid

bränsleavverkning och nyodling. Till belysning av denna den industriella arbets
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr DO.

63

kraftens kristidsexpansion lämna även föreliggande arbetslöshetsuppgilter ett bidrag,

i det att å desamma upptagits en fråga om, när den arbetslöse inträtt

i sin nuvarande industri (yrke). Svaren på denna trågepunkt hava sammanfattats

här nedan:

Antal arbetslösa med uppg. i detta avseende

Därav sådana, som inträtt i ind. arb

år 1915 el. senare

antal

*

Järn-

bruks-

indu-

stri

Såg-

vcrks-

indu-

stri

Pappers-

masse-

industri

Mek. verk- stadsin- dustri

Övrig ind. i

Stockholm o.

vissa andra

orter

1,560

417

109

4,667

1,567

719

215

81

1,584

979

46-1

51-6

74-3

33-9

62-5

i tab.

4—6

meddelas rörande yrkesåldern i

kombination med levnadsåldern, befinnes det, att de i tablån angivna, f. n. övertaliga

arbetare, som under krigskonjunkturen inträtt i industrien, ej blott innefatta

de ovan angivna »unga» arbetslösa, utan även ett stort antal yngre och medelålders

sådana.

Stockholm den 6 mars 1923.

Bertil Nyström.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Bilaga 2.

P. M.

angående aktuella arbetskonflikter av större omfattning.

(Utarbetad inom K. Socialstyrelsen).

Lockout vid järnbruken.

Den 5 mars 1920 träffades mellan järnbruksförbundet och svenska metallindustriarbetarförbundet

en överenskommelse om bl. a. arbetstidens förläggning

och fördelning vid järnverken efter arbetstidslagens ikraftträdande. Ifråga om

2-skiftsarbete bestämdes i uppgörelsen, att sådant finge förläggas till vilken tid

som helst av veckan, under villkor av 39 timmars stillestånd för sön- och helgdagsvila.

Vid arbete i 3-skift skulle ordinarie arbetstiden likaledes kunna förläggas

till vilken tid som helst av veckan, under förutsättning att för sön- och

helgdagsvila bereddes stillestånd om 24 timmar eller, där särskild måltidsrast anordnades

under skiftet, 18 timmar. Därest arbetsrådet, jämlikt arbetstidslagens

§ 5 mom. 2, medgåve längre arbetstid än i genomsnitt 48 timmar i veckan, skulle

som ordinarie arbetstid räknas hela veckan (med visst procenttillägg å timpenning

för arbete under sön- och helgdagar). Detta gällde även för andra fall, där

kontinuerlig drift anordnades, men arbetsrådets medgivande ej erfordrades på

grund av att arbetstiden för varje arbetare icke överstege i genomsnitt 48 timmar

i veckan.

Vid tillämpningen av dessa bestämmelser uppstodo svårigheter på en del

platser, framför allt vid verk, där kontinuerlig drift veckan runt (ständig eld)

ifrågasattes. Från arbetarsidan restes nämligen ett bestämt motstånd mot införande

av söndagsarbete. Vid förekommande medgivande av arbetsrådet att uttaga

56 timmars arbetsvecka (helkontinuerlig drift med sju 8-timmars skift per

man) godkände arbetarna sådan skiftsindelning å driftsavdelningar, där arbetet

tidigare hade fortgått veckan runt (bl. a. hyttor), men motsatte sig borttagande

av söndagsstillestånd i fall, där sådant förut tillämpats. Detta avsåg särskilt en

del martinverk.

Sedan uppgörelsen av den. 5 mars 1920 utgått vid årsskiftet 1920/21, har

nytt_ avtal ej blivit upprättat vid järnbruken. Ifråga om arbetstidsindelningen

har i stort sett följts bestämmelserna i 5-mars uppgörelsen, med den inskränkning

i tillämpningen av helkontinuerlig drift, som ovan antytts. Förhandlingar hava

upprepade gånger förts mellan parterna, utan att överenskommelse kunnat vinnas.

Järnbruksförbundet har vid dessa förhandlingar, med stöd av arbetsrådets

beslut, sökt genomdriva kontinuerlig drift vid martinverken, medan metallindustriarbetarförbundet

fasthållit vid förutvarande anordning med söndagsstillestånd.

Vidare har järnbruksförbundet påyrkat omläggning av skiftindelningen vid valsverken.

Arbetet vid dessa har gått i dels 2-skift, dels 3-skift med söndagsstille
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

/Statsutskottets utlutande Nr 30.

65

stånd (48 timmars arbetsvecka). I syfte att åstadkomma besparingar i bränsle - kostnader och för att avlägsna vissa tekniska olägenheter vid framställning av

kvalitetsstål föreslogo nu arbetsgivarna en koncentration av drifttiden vid valsverk

till omkring 4’/a dygn i början av veckan. Arbetstiden .skulle bliva 11 ä

12 timmar per dygn, men utan att överstiga 48 timmar i veckan. Arbetarna

voro icke villiga att godtaga en sådan skiftindelning, vilken enligt deras mening

innebure ett alltför stort avsteg från lagens rätta mening och syfte. Även befarade

man på arbetarsidan, att arbetsgivarna komme att söka utnyttja ledigheten

i slutet av veckan (2Va dygn) till övertidsarbete, varigenom den .sammanhängande

vilotiden, som med hänsyn till det ovanligt tunga och krävande arbetet vore

nödvändig, bleve illusorisk.

Efter det att förhandlingar mellan parterna i december månad 1922 strandat,

huvudsakligen på grund av ovannämnda meningsskiljaktigheter ifråga om

arbetstiden, beslöt järnbruksförbundet att fr. o. m. den 15 januari 1923 tillämpa

den föreslagna skiftindelningen.

Lönefrågan har vid järnbruken för närvarande varit mindre framträdande

än tvisten om arbetstiden. I varje fall synes den icke hava varit i sådant läge,

att den ensam skulle ha framkallat en allmän konflikt. Från 1920 års topplöner

torde lönerna vid senaste årsskifte i medeltal ha reducerats med c:a 46 %. Någon

ytterligare generell nedsättning har sedan dess icke vidtagits, meD har järnbruksförbundet

fr. o. m. den 15 januari borttagit de s. k. barnbidragen samt verkställt

en reglering nedåt för vissa arbetargrupper vid en del verk, vilkas löner i förhållande

till andra arbetares legat jämförelsevis högt.

Vid fullföljandet av beslutet om ändrad skiftindelning den 15 januari 1923

utbröto omedelbart öppna konflikter å en del platser. Arbetarna infunno sig icke

till arbetet på av arbetsgivarna bestämda tidpunkter för skiftens början utan inställde

sig i förutvarande ordning. Från arbetsgivarsidan betraktades arbetarnas

uteblivande från föreskrivna arbetstider såsom strejk. Arbetarna åter ansågo sig,

då de icke fingo börja arbetet i enlighet med den gamla skiftindelningen, utestängda

eller m. a. o. lockoutade. Denna situation inträffade den 15 januari vid

valsverken i Forsbacka, Hagfors, Munkfors, Stjärnsund och Söderfors. '' Sedermera

utvidgades konflikten den 21 januari av samma anledning till valsverk vid Avesta,

Bofors, Degerfors, Domnarvet, Fagersta, Kolsva, Långshyttan, Nyby, Nykroppa,

Smedjebacken, Surahammar och Österby järnbruk samt den 24 januari till Laxå

valsverk. Den 15 januari hade arbetsinställelse dessutom utbrutit vid smältvalsverket

i Boxholm på grund av att mottagareplatserna vid lancashiresmedian indragits,

vilket arbete arbetsgivaren påfordrade utfört av smederna själva. Samma

dag inställdes arbetet även vid en del glödgningsugnar i Sandviken.

Med anledning av konflikterna beslöt svenska arbetsgivareföreningen den

17 januari medgiva järnbruksförbundet att, därest icke före den 29 januari samtliga

konflikter blivit bilagda på villkor, som vunnit godkännande av järnbruksförbundet

och svenska arbetsgivareföreningen, nämnda dag verkställa lockout vid

samtliga till förbundet anslutna järnverk.

Sedan ett sista försök den 23 januari att genom förhandlingar lösa konflikterna

misslyckats, trädde lockouten i kraft på utsatt dag. Antalet av densamma

berörda arbetare uppgår till omkring 20,000.

Den 6 februari förordnade Kungl. Maj:t direktör Allan Cederborg att såsom

särskild förlikningsman medla i konflikten vid järnbruken. Förlikningsman
Bihang

till riksdagens protokoll 1923. 6 samt 23 käft. (Nr 30 Bilaga.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Statsutskottets utlåtande Nr 30.

nen kallade parterna till förhandlingar till den 26 februari, vilka emellertid bievo

utan resultat.

Lokala arbetsinställelser inom mekaniska verkstadsindustrien.

Med 1921 års utgång utlöpte det mellan Sveriges verkstadsförening och

vederbörande fackförbund slutna riksavtalet inom mekaniska verkstadsindustrien

ävensom därmed sammanhängande lokala överenskommelser. Förhandlingar mellan

organisationerna i december månad 1921 och inför en av Kungl. Maj:t särskilt

förordnad förlikningskommission i februari och mars månader 1922 ledde icke till

uppgörelse, Arbetet fortgick under år 1922 (med tidvis lokala arbetsnedläggelser)

utan avtal. Utgående löner hade under år 1921 reducerats med omkring 20 %,

och i början av år 1922 vidtogs ytterligare nedsättning med i genomsnitt 24 %.

Vid årsskiftet 1922—23 var lönenivån sålunda omkring 44 % under 1920 års topplöner

(enligt uppgifter från arbetarsidan c:a 46 %). Därjämte hade genomförts

vissa ändringar i övriga arbetsvillkor, såsom nedsättning av övertidsprocenten,

borttagande av timlönsgaranti vid allt ackordsarbete m. m.

Den 11 januari 1923 tillställde verkstadsföreningen sina medlemmar en

cirkulärskrivelse av följande lydelse:

»Efter det samtliga Sveriges verkstadsförenings medlemmar å kretsmöten beretts

tillfälle att yttra sig i fråga om löne- och arbetsförhållandena för arbetarna samt därvid

från medlemmarnas sida med mycken skärpa framhållits, att en reduktion av lönerna måste

äga rum, för att söka vinna förutsättningar för industrien att erhålla arbete, bar nu föreningens

överstyrelse, som funnit de av medlemmarna sålunda framförda önskemålen fullt

befogade — det är bl. a. konstaterat, att levnadskostnadsindex sedan de nuvarande lönerna

fastställdes nedgått från 216 till 183 — beslutat sänkning av löneförmånerna för arbetare,

anställda hos medlemmarna, att utföras i enlighet med närmare angivna grunder. Vidare

skall, intill dess av överstyrelsen annorlunda bestämts, iakttagas:

Arbetsgivaren är icke berättigad att under alla förhållanden garantera timpenningen.

Om ett arbete misslyckas, bör arbetsgivaren, där han finner det uppenbart, att misslyckandet

icke berott på försumlighet eller vårdslöshet från arbetarens sida, betala efter arbetarens

timpenning.

Extra förmåner, såsom dyrtidstillägg, familjebidrag, kortare ordinarie arbetstid än

48 timmar per vecka, fri medicin, betalning för gångtid, »extra timmar», kafferaster, »tvättminuter»,

»stämplingsminuter», respittider, naturaförmåner, såsom fria eller underbetalda förnödenheter

m. m. skola nu definitivt bortfalla. Hyror böra efter hand regleras efter i orten

gällande priser.

För arbete, utfört å övertid, betalas, utöver eljest utgående avlöning, ett tillägg utgörande

nedan angivna procent å arbetarens timlön:

å vardagar:

2 timmar närmast före eller närmast efter ordinarie arbetstid 25 %;

övrig arbetstid 50 %;

å sön- och helgdagar:

50 % för verkstadens eget arbete;

100 % för annat arbete.

Sön- och helgdagstider räknas fr. o. m. kl. 6 em. dagen före sön- och helgdag till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30. 07

kl. 10 em. nästa dag, eller när två eller flera sön- och helgdagar följa på varandra till kl.

10 em. den sista av dem.

Obs! Här erinras om bestämmelsen ang. arbetstiden i verkstadsreglerna av 1920:

Den vid vederbörande verkstad fastställda allmänna arbetstiden avser de vanliga

verkstadsarbetarna och det normala arbetet, medan för särskilda fall och arbetare annan

arbetstid må fastställas; och åligger det envar arbetare att noggrant iakttaga den för honom

gällande arbetstiden. Vid arbetstidens början skall han befinna sig, arbetsklädd, på sin

plats och omedelbart börja arbetet.

Med avseende å denna bestämmelse påpekas, att därunder exempelvis bör komma

det fall, då enligt lagen om arbetstidens begränsning (resp. särskilt tillstånd av arbetsrådet)

för förberedelse- och avslutningsarbeten medgives en längre arbetstid än för arbetarna vid

verket i allmänhet. I sådant arbete kan resp. arbetare icke göra anspråk på övertidsersättning.

Arbetet utom verkstaden. Vid arbete å annan ort än där verkstaden är belägen —

varest arbetaren måste övernatta — erhåller arbetaren utöver sin vanliga lön, antingen fritt

logi och vivre, båda av tillfredsställande beskaffenhet, eller ock ersättning därför, som må

avvägas efter levnadskostnaderna på platsen, men som vid normala förhållanden bör hålla

sig vid 4: — å 5: — kr. pr dag.

Tidpunkt för genomförande. Ovanstående lönereglering skall vara genomförd, senast

fr. o. m. den avlöningsperiod, som infaller näst efter den 1 februari 1923.

Den beslutade sänkningen av löneförmånerna har beräknats till i medeltal

10 %. Då reduktion tidigare verkställts med 44 ä 46 %, skulle alltså nedsättningen

fr. o. m. den 1 februari utgöra 49 ä 51 % på 1920 års topplöner.

En särställning inom verkstadsindustrien intog under år 1922 Nydqvist &

Holms A. B. i Trollhättan på grund av vissa leveranser till Ryssland. Separatavtal

hade upprättats vid verkstaden, innebärande i stort sett bibehållande av de

gamla löneförmånerna. Detta avtal uppsades från arbetsgivarsidan den 4 oktober

1922, enär enligt arbetsgivarens mening förändrade leveransvillkor nödvändiggjorde

en sänkning av lönerna till paritet med lönenivån inom verkstadsindustrien i

övrigt. Beslutet om lönesänkning sattes i verket från nyåret 1923. Även vidtogs

ändring av arbetsvillkoren i övrigt, bl. a. därutinnan, att timpenningen icke längre

finge vara utan vidare garanterad vid ackordsarbete. Denna princip både verkstadsföreningen

sökt genomföra vid övriga verkstäder redan från och med år 1922.

Arbetarna hos Nydqvist & Holms A.B. gjorde framställning till verkstadsledningen

om viss begränsning av reduceringar utav timlöner och ackordspriser samt om

garanterad timlön vid ackordsarbete.

Förhandlingar med anledning av denna hänvändelse medförde ingen uppgörelse,

och den 18 januari nedlades arbetet av gjuteriarbetarna, följande dag den

19 av övriga arbetare. Ett medlingsförsök av statens förlikningsman, i slutet av

januari månad ledde ej heller till konfliktens biläggande. Antalet i arbetsnedläggelsen

deltagande arbetare uppgår till inemot 2,000.

Den allmänna lönereduktionen inom verkstadsindustrien (i enlighet med

anförda cirkulärskrivelse från verkstadsföreningen) föranledde öppna konflikter på

åtskilliga platser. Den 30 januari nedlades arbetet vid A.B. International Harvester

C:o i Norrköping (bindgarnsfabrik), den 1 fe ruari hos A.B. Bröderna Ljungdell,

Malmö, den 4 februari vid Motala verkstad, den 5 februari vid A.B. Sundsvalls

Förenade verkstäder, A.B. Mohögs mekaniska verkstad och Kockums mekaniska

verkstads A.B. (gjuteriet), den 7 februari vid A.B. Hässleholms verkstäder,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

dei! 8 k$ruari Vld A B‘ Grötaverken, A.B. Växlar och Signaler i Örebro (giuteriet)

A^B. Alingsås verkstäder, A. J. Anderssons & C:o gjuteri, Malmö, samt den 16

februari vid Ljunggrens verkstads A.B. i Kristianstad. Dessa arbetsnedläggelser

omfatta c:a 3,000 man. Tillsammans med arbetarna vid Nydqvist & Holm uppgå

de av konflikterna inom verkstadsindustrien berörda arbetarna sålunda till omkring

5,000.

Den av Kungl. Makt i januari månad 1922 förordnade förlikningskommissmnen

ingrep nu och kallade ombud för verkstadsföreningen och berörda fackförbund

till underhandlingar i Stockholm den 15 februari. Dessa förhandlingar

avslutades den 20 februari, varvid kommissionen framlade förslag till avveckling

av pågående öppna konflikter jämte förslag till kollektivt avtal för verkstadslndustrien

att gälla till årets slut. Om förslaget godkännes, skola alla stridsåtgärder

vara hävda senast den 5 mars. Svar avgives den 2 mars, men har

fristen på arbetsgivarnas begäran förlängts till den 9 mars.

Lockout inom sågverksindustrien.

Den 1 februari 1923 utlöpte mellan sågverksförbundet och svenska sågyerksmdustriarbetarförbundet

gällande allmänna bestämmelser för kollektivavtal

ävensom de lokala löneavtalen inom sågverksindustrien. Uppsägning hade verkställts

från arbetsgivarsidan, som påyrkade reduktion av löneförmåner med 12 %

och ändringar av de allmänna bestämmelserna, särskilt i fråga om övertids- och

semesterersättning. Arbetarpartens motförslag innebar löneförhöjning med 15 %

och vissa krav utöver tidigare allmänna bestämmelser ifråga om olycksfalls- och

sjukersättning, semester m. m.

Genom förhandlingar inför landshövding Kvarnzelius, som den 9 november

1922 förordnats att medla i tvisten, utjämnades så småningom skiljaktigheterna

mellan parterna, så att vid sammanträden den 19 och 20 januari det syntes vara

möjligt att vinna enighet i lönefrågan genom prolongation av 1922 års avtal. På

grund av vissa starka motsättningar ifråga om allmänna bestämmelser kunde

emellertid uppgörelse icke komma till stånd.

Två (lagar före sistnämnda förhandlingstillfälle hade sågverksförbundet hos

svenska arbetsgivarföreningen begärt och erhållit tillstånd att från den 1 februari,

därest icke före nämnda dag överenskommelse träffats, verkställa lockout

vid samtliga arbetsplatser inom förbundet med undantag av de till förbundet anslutna

flottningsföreningarna.

Ett; sista medlingsförsök den 30 januari, två dagar före lockoutens verkställig!)

etstid, blev utan resultat. Någon realbehandling av kvarstående tvistepunkter

i de allmänna bestämmelserna förekom icke vid detta tillfälle, enär landsorganisationens

ombud omedelbart vid förhandlingarnas början avgav den förklaringen,

att man pa arbetarsidan som villkor för uppgörelse inom sågverks- och

pappersmasseindustrierna krävde en lösning samtidigt av skogskonflikterna, i vad

dessa berörde enskilda arbetsgivare, som jämväl vore intresserade i de båda förstnämnda

industrierna.1 Svenska arbetsgivarföreningens representanter förklarade,

Medlings sam man träde i skogskonflikterna hade dagen förut, den 29 januari, avbrutits, sedan

därvid närvarande representanter för ett antal skogsintressenter bestämt vägrat att ingå i någon som

helst diskussion med arbetarnas ombud.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 30.

(1!)

att vare sig arbetsgivareföreningen eller sågverksförbundet ägde befogenhet att

föra förhandlingar rörande skogsavverkningskonflikterna. Då givetvis ingen förhandling

beträffande sistnämnda konflikter kunde ifrågakomma mellan de tillstädesvarande

förbundsrepresentanterna, blevo förhandlingarna för sågverksindustrien

avbrutna.

Lockouten trädde sålunda i kraft den 1 februari. Det berörda arbetarantalet

beräknas utgöra 24,000.

Den 7 februari sammanförde förlikningsmannen parterna ånyo, sedan utsikter

visat sig till lösning av skogskonflikterna eller i varje fall till avlägsnande

av arbetarsidans villkor för uppgörelse inom sågverksindustrien. Underhandlingarna

blevo den 10 februari ajournerade för beredande av tillfälle till vissa

specialförhandlingar beträffande avtal vid en del platser, där svenska träarbetareförbundet

representerade arbetarparten, och återupptogos den 17 februari.

Även denna gång måste emellertid förhandlingarna avbrytas utan uppgörelse,

ehuru tvisterna i stort sett voro begränsade till övertidsprocentens och. semesterersättningens

storlek. För träarbetareförbundets del kvarstodo dock tvister även

i lönefrågorna.

Sedermera framlade förlikningsmannen den 23 februari medlingsförslag,

varå parterna avgåvo svar den 3 mars. Detta blev nekande.

Lockout inom pappersmasseindustrien.

Det i mars månad 1922 ingångna huvudavtalet mellan pappersmasseförbundet

samt svenska pappersindustriarbetarförbundet och svenska grov- och

fabriksarbetarförbundet, innehållande lönebestämmelser, utlöpte den sista december

1922 utan uppsägning. (Giltighetstiden för de allmänna arbetsvillkoren,

som träffades 1921, utgår först den 31 december 1923.) Pappersmasseförbundets

förslag till nytt avtal innebar nedsättning med omkring 11 # av i november och

december månader 1922 utgående löner och med c:a 16 % av genomsnittslönen

för 1922 års avtalsperiod. För huvudmassan av fabriksarbetare i högsta ortsklassen

(flertalet Norrlandsfabriker) var timförtjänsten enligt 1922 års avtal beräknad

till 96 öre under månaderna mars—juni, 88 öre juli—oktober och 86 öre november-december

(medeltal 908 öre). Den föreslogs nu av arbetsgivarna nedsatt till

76 öre. På arbetarsidan yrkade man förhöjning av motsvarande siffra till Ilo

öre ävensom sammanträngning av ortsklasserna, d. v. s. ytterligare ökning av

lönerna i de lägsta klasserna, samt höjning av utearbetarnas lönenivå till 85 %

av standardgruppens, från förutvarande 78 %.

Förhandlingar mellan parterna i november månad och . sedermera inför

landshövding Kvarnzelius, som den 30 november av Kungl. Maj:t förordnats att

såsom särskild förlikningsman medla inom pappersmasseindustrien, medförde vissa

jämkningar i parternas ståndpunkter. Uppgörelse kunde dock ej ernås före avtalets

utgång den 31 december.

Efter den 1 januari 1923 tillämpade arbetsgivarna, i enlighet med tidigare

meddelat beslut, de föreslagna lönerna. Som en följd härav utbröto omedelbart

strejker vid en del fabriker och efter hand utvidgades dessa, så att vid mitten

av januari månad arbetet var nedlagt vid ett 30-tal fabriker av omkring 6,000

arbetare.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

På grund av konflikterna erhöll pappersmasseförbundet det 17 januari

svenska arbetsgivarföreningens tillstånd att, därest icke före den 29 januari samtliga

konflikter inom förbundet vore bilagda på villkor, som godkändes av förbundet

och arbetsgivarföreningen, nämnda dag verkställa lockout vid samtliga

arbetsplatser inom förbundet med undantag av pappersbruken i Jössefors och

Brättne, där lockouten skulle träda i kraft den 1 februari. (Avtalen vid dessa

båda bruk utlöpte först den 1 februari).

Ett nytt medlingsingripande av förlikningsmannen den 18—20 januari medförde

ej konflikternas biläggande. Parterna närmade sig varandra vid detta tillfälle,

så att skiljaktigbeterna i stort sett begränsats till knappa 5 öre på timförtjänsten

för den ovannämnda standardgruppen av arbetare. Arbetsgivarna voro

sålunda villiga att medgiva en prolongation av november-decemberlönerna (86 öre),

medan arbetarna syntes benägna att reflektera på medeltalet av 1922 års avtal’

(90-8 öre).

Den beslutade lockouten trädde i kraft på bestämda dagar. Dessförinnan

både strejkerna utvidgats till att omfatta ett 90-tal fabriker och inemot 13,000

arbetare. Lockouten berör 90 fabriker, sysselsättande 17,000 arbetare.

Sedermera kombinerades denna konflikt, liksom avtalstvisten inom sågverksindustrien,

av landsorganisationen med skogskonflikterna. Efter avkopplingen

av detta^ binder för uppgörelse (jfr sågverken) och efter förnyade underhandlingar

den 7 och 8 februari framlade förlikningsmannen ett förslag till uppgörelse,

som emellertid vid företagen omröstning bland arbetarna blev med stor

majoritet förkastat. Arbetsgivarna godkände detsamma.

Enligt förlikningsmannens förslag skulle den beräknade timförtjänsten för

standardgruppen av arbetare i högsta ortsklassen bliva densamma som under

november—december månader 1922 eller 86 öre. Men därjämte föreskrevs, att

normalproduktionen, som ligger till grund för löneberäkningen, skulle vid varje

fabrik, sedan den blivit fastställd i enlighet med vissa överenskomna regler, sänkas

med 5 %. Ju lägre normalproduktionen är beräknad, desto större möjligheter

föreligga för arbetarna att uppnå en förtjänst som ligger över den beräknade

timinkomsten. Arbetsförtjänsten ökas nämligen för driftsarbetarna i samma

proportion, som det producerade tontalet massa stiger över den beräknade, i avtalet

fastställda produktionssiffran.

Vidare skulle enligt förslaget lönenivån i de lägsta ortsklasserna (III, IV

och V), som huvudsakligen omfatta värmlandsfabrikerna, böjas från resp. 89, 84

och 78 % av högsta klassens till resp. 90, 85 och 80 %. Slutligen skulle vid samtliga

fabriker utearbetarnas timlön fastställas till 80 % av standardgruppens i

i stället för förutvarande 78 % (69 öre i ortsklass I mot tidigare 67 öre).

Sedan parterna den 14 februari avlämnade svar å förlikningsmannens förslag,

hava ytterligare förhandlingar icke förekommit.

Stockholm den 6 mars 1923.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr dt).

71

Bilaga 3.

P. M.

angående arbetslösa fackföreningsmedlemmars rätt att deltaga i behandling

av frågor, som röra organisationernas förhållande till arbetsgivare

samt rätten att erhålla konfliktunderstöd.

(Enligt uppgifter, meddelade av vederbörande fackförbund).

Som allmän regel gäller, att arbetslös medlem, som erlagt förfallna medlemsavgifter,

eller under den tid, som arbetslösheten varat, erhållit befrielse från

dylika genom s. k. fristämpling. äger deltaga i sin fackförbundsaydelnings sammanträden

beträffande alla ärenden, som ej röra sig om gällande kollektivavtals

uppsägning, förslag till nytt avtal, fråga angående arbetsnedläggelse eller om förslag

till uppgörelse med arbetsgivarna under eller utan pågående arbetskonffikt.

Rörande sistnämnda frågor tillämpas inom fackförbunden något växlande

tillvägagångssätt, men i de flesta och i vane fall de största fackförbunden föreligga

bestämda föreskrifter, antingen i gällande stadgar eller genom särskilda

kongressbeslut, att arbetslös medlem icke får deltaga i behandlingen av ovan

angivna frågor, samt ej heller är berättigad att uppbära konfliktunderstöd vid

arbetsnedläggelse^^.^ eUer generellt svar kan därför icke utan vidare lämnas,

utan har det blivit nödvändigt att undersöka detta problem antingen genom underhandsförfrågningar

hos olika fackförbund eller genom granskning av fackförbunden^

st-^e|ujtatet ^ärav framgår av närslutna tablå, och särskilt uppgives från

de fackförbund, där förbud ännu icke genomförts för arbetslös medlem att deltaga

i vissa ärendens behandling, att en bestämd tendens förefinnes att förbehålla de i

arbete kvarstående medlemmarna rätten att ensamma avgöra frågor om avtalsuppsägning,

uppgörelse om nytt avtal samt beslut om arbetsnedläggelse.

Av närslutna förteckning framgår, att inom 17 fackförbund tillatas även

arbetslösa medlemmar att deltaga i behandlingen av kollektivavtals uppsägning,

under det att 13 fackförbund icke tillåta detta.

17 fackförbund tillåta, att arbetslösa medlemmar deltaga i behandlingen av

uppgörelse eller förlikningsförslag, under det att 13 fackförbund förbehålla denna

prövning åt dem, som stå i arbete. . , . , , ,

7 fackförbund tillåta, att arbetslösa medlemmar deltaga i beslut om arbetsnedläggelse,

och 22 fackförbund förbehålla dem, som stå i arbete, att härom fatta

beslut

I ett fackförbund tillämpas beträffande i kol. 1 och 2 av tablån upptagna

frågor olika tillvägagångssätt för olika yrkesgrupper inom förbundet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande Ni'' 30.

Tablå

utvisande arbetslösa medlemmars ställning till vissa frågor inom till landsorganisationen

hörande fackförbund. (Enligt gällande stadgar, kongressbeslut eller

praxis — uppgifter, meddelade av vederbörande fackförbund.)

i

I

Namn

1

1

2

1

3

4

| |

Får åt

i beslut om

! uppsägning

av kollektiv- avtal.

betslös medlen

i behandling

av uppgörels

eller förlik- ningsförslag

a deltaga

, i beslut om

arbetsned- läggelse

Erhåller ar- betslös med- lem konflikt- understöd vit

strejk eller

lockout

Anmärkningar

Träarbetarförb......

Ja

1 -

Nej

Ja

Nej

! _

I Nej

'' Nej

[Beträffande 1 o. 2 1

•j olika för olika

Bleck- o. plåtslag. förb. .

J a

_

1 ___

1 Nfii

I grupper.

Sågverksindustriarb. förb.

1 Ja

—

Ja

—

! Nej

_

i Nej

(Ingå bestämm. fin- |

1 nas beträff. 1 o. !

Måleriarb.-förbundet . .

Ja

_

Ja

_

Ja

I 2.

1 Skrädderiarb.-förb. . . .

Ja

j Ja

—

Ja

| _

Ja

_

[Någon kontroll

< betr. 4 utövas i j

[ Sko- o. läderind.-arb.-förb.

—

Nej

—

I Nej

—

Nej

—

Nej

1 regel icke.

j Tobaksindustriarb.-förb. .

—

Nej

Nej

i

Nej

—

Nej

Livsmedelsarb.-förb. . . .

Ja

—

Ja

—

Ja

_

Ja

[ Bryggeriind.-arb.-förb. . .

—

Nej

Nej

—

Nej

—

Nej

Grov- o. fabriksarb.-förb.

Tnnnbinderiarb.-förb. . .

Ja

Nej

Ja

Nej

Ja

Nej

-

Nej

Nej

[Detta uppgives

< dock i regel ei

Gjutareförbundet ....

—

Nej

—

Nej

—

Nej

—

Nej

} ske.

1 De förenade förb.....

—

Nej

—

Nej

—

Nej

—

Nej

! Murareförbundet ....

J a

—

Ja

—

—

Nej

—

Nej

Stenind.-arb.-förb. . . .

—

Nej

—

Nej

—

Nej

—

Nej

Gruvind.-arb.-förb. ...

Ja

—

Ja

—

_

Nej

_

Nej

Bokbindareförbundet . .

Ja

—

Ja

—

Ja

_

Nej

Väg- o. vattbyggn.-arb.- 1

förb.........

Ja

—

Ja

—

—

Nej

Nej |

| Transportarb.-förb. . . .

Ja

—

Ja

—

—

Nej

_

Nej ;

| Kommunalarb.-förb. . . . |

Nej

—

Nej

_

Nej

_

Nej

j Handelsarb.-förb.....

Litografiska förb.....!

_

Nej

Nej

Nej

Nej

—

Nej

Nej

_

Nej

Nej

[I regel betalas ej

kont. underst.

j Frisörbiträdesförb. . . . !

Ja

_

_

Ja

1 men de arbetsl.

I Metallindnstriarb.-förb. . j

—

Nej

Nej

Nej

Nej |

erhålla arb. på

de provisoriska

j Eldarennionen.....

Ja

—

Ja

—

J a

_

Ja

_

[ rakstugorna.

Typografförbundet ... 1

—

Nej

—

Nej

—

Nej

_ 1

Nej j

Skogs- o. flottn.-arb.-förb.

Ja

_

Ja

Npi

■NToi

Pappersindustriarb.-förb. .

Ja i

—

Ja

—

—

Nej

_ !

Nej

Någon direkt kon- troll utövas ej

Järnvägsmannaförb. . . .

Ja 1

—

Ja |

—

— i

Nej

—

Nej

betr. 1 o. 2.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr HO.

73

1 de fall då understöd utbetalas från landsorganisationen sker detta till

förbunden och för enskilda medlemmar kommer härigenom förbundens olika bestämmelser

i tillämpning.

I landsorganisationens skrivelse till kommissionen av den 25 februari 1923

finnas i en ansluten bilaga 3 intagna vissa utdrag ur olika fackförbunds stadgar

berörande hithörande angelägenheter.

Sålunda bestämmes i stadgarna för bleck- och plåtslagareförbundet, att

arbetet ej kan nedläggas å en arbetsplats »såvida ej minst 3A av de medlemmar

frågan rör med sina namnunderskrifter försäkra sig vilja nedlägga arbetet». _

Bryggeriindustriarbetarförbundets stadgar bestämma, att strejk ej får

igångsättas »utan att minst 2/3 av avdelningens på platsen arbetande medlemmar

godkänt densamma».

Grov- och fabriksarbetarförbundets stadgar använda uttrycket »de medlemmar

saken berör», gruvindustriarbetarförbundets »de medlemmar frågan rör», järnvägsmannaförbundets

»den personal saken gäller», kommunalarbetarförbundets

»*/s majoritet av de medlemmar, vilka eventuellt komma att indragas däri», metallindustriarbetarförbundets

»som direkt beröras», sågverksindustriarbetarförbundets

»de arbetare saken gäller», tobaksindustriarbetarförbundets »beslut om strejk gällande

för viss yrkesgren avgöres av respektive specialarbetare», transportarbetarförbundets

»de arbetare saken gäller» och träarbetarförbundets »av de i yrket arbetande

medlemmarna» etc.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 23 käft. {Nr 30 Bilaga.'') 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Yttrande av Svenska Arbetsgivarföreningen.

Bilaga 4.

Till Statens Arbetslöshetskommission.

Sedan Statens Arbetslöshetskommission berett Svenska Arbetsgivareföreningen

tillfälle att yttra sig över Kungl. Maj:ts proposition n:r 52 till innevarande

års riksdag angående viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp

i fall av arbetskonflikt, får föreningen vördsamt anföra följande.

Den statliga verksamheten till avhjälpande av arbetslöshetens följder är

från början reglerad genom den vid krigets utbrott utfärdade, i sina huvudsakliga

delar ännu gällande K. K. angående understöd åt arbetslösa samt bidrag av statsmedel

därtill. Såsom ett av villkoren för statsbidrags utgående gäller, att den

understödssökande skall hava varit oförvållat arbetslös under viss angiven tid.

Denna oförvållade arbetslöshet skall vara dokumenterad därigenom, att han hos

organ för offentlig arbetsförmedling sökt men ej erhållit arbete. Dessa bestämmelser

hava emellertid ej varit tillfyllest, utan måst under tillämpningen kompletteras

genom föreskrifter av de kontrollerande understödsorganen, däribland främst

Statens Arbetslöshetskommission. Särskilt i fall av arbetskonflikt har det varit

synnerligen omtvistat, huru ovan angivna bestämmelser skulle tillämpas. Statens

Arbetslöshetskommission synes emellertid ända till i början av 1922 upprätthållit

kravet på att arbetskonflikt i och för sig ej befriade vederbörande frän skyldigheten

att antaga av offentlig arbetsförmedling anvisat arbete, även om detta var

av fackföreningen blockerat. Vägrades detta, skulle understödstagaren avstängas

från arbetslöshetshjälp. Kommissionens praxis i detta avseende blev emellertid ändrad

genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 mars, enligt vilket avstängning från arbetslöshetshjälp

ej finge ske annat än efter en prövning av Statens Arbetslöshetskommissionsarbetsutskott,

eller om detta ej var enigt, av Kungl. Maj:t. Sedermera blevo

samtliga regler angående arbetslöshetshjälpens utgående i fall av konflikt underkastade

den då sammanträdande riksdagens prövning och beslut, vilket finnes

angivet i statsutskottets memorial n:r 118. Efter att hava inledningsvis uttalat,

att den allmänt erkända principen om statens neutralitet gent emot stridande parter

å arbetsmarknaden syntes höra vidhållas jämväl ifråga om arbetslöshetspolitiken,

sammanfattade riksdagen sina bekanta direktiv för hjälpverksamhetens bedrivande

och bestämde bl. a.

att vid allmän konflikt inom ett fack, dithörande arbetare på orten resp. i

landet avstängas från såväl understöd som nödhjälpsarbeten;

att enahanda åtgärder vidtagas för vederbörande ort vid partiell konflikt,

dock icke i de fall, då densamma icke skäligen kan anses i avsevärd mån inverka

på de allmänna löne- och arbetsvillkoren inom facket för orten resp. landet.

I enlighet med dessa av riksdagen angivna grunder har sålunda i fäll av

arbetskonflikt hänvisningen till blockerat arbete genom arbetsförmedlingen blivit

i ovan angivna fall upphävd och ett mera summariskt förfarande med allmän avstängning

infört. Riksdagen har utgått ifrån, ej blott att denna hänvisning vore

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ■''!<). 7i>

onödig, utan att eu statlig hjälpverksamhet i dylika fall vore oförenlig med statens

neutralitet gent emot stridande parter å arbetsmarknaden.

Omedelbart efter det dessa direktiv, vilka regeringen år 1922 förklarade

sig godkänna, givit anledning till avstängning under innevarande år från arbetslöshetshjälp

av alla till sågverks-, pappersmasse- och järnbruksindustrierna hörande

arbetslösa, finner regeringen sig böra underställa samma direktiv riksdagens förnyade

prövning under framhållande av bl. a., att ett avsevärt antal av de nu

arbetslösa industriarbetarna åtminstone under de närmaste åren icke skulle kunna

vinna anställning inom sitt gamla yrke, och att det därför av humanitära skäl

skulle vara oriktigt att för dessa arbetslösa, som mist gemenskapen med sina

forna yrkeskamrater, indraga arbetslöshetshjälpen. Regeringen har fördenskull

föreslagit riksdagen ,

satt medgiva sådan ändring i de för meddelande av arbetslöshetshjälp med

tillhjälp av statsmedel gällande direktiven, att vid konflikt inom ett fack den, som

vid konfliktens utbrott var och under de sex närmast föregående månaderna oavbrutet

varit arbetslös, icke behöver avstängas från arbetslöshetshjälp, ändå att

han haft sin sista mera stadigvarande anställning inom detta fack.»

Innan föreningen går att yttra sig angående verkningarna av det föreliggande

förslaget i vad det berör de intressen, som föreningen har^ att bevaka, vill

föreningen något dröja vid ordalydelsen av själva förslaget, da det synes föreningen

ej fullt klart, hur detsamma bör tolkas. _

Det synes föreningen böra till en början utredas, vad som menas med

uttrycket »oavbrutet arbetslös». Om nu en arbetare, som under de sex manadema

närmast före konfliktens utbrott icke haft något som helst arbete vare sig inom

sitt eget eller annat arbetsområde, utan vidare är att hänföra till dem, som enligt

den föreslagna regeln icke skulle behöva avstängas, skall da även arbetslös, som

under nämnda sex-månadersperiod haft tillfälligt arbete vare sig inom sitt eget

eller annat arbetsområde under en kortare tid, anses kvalificerad för den statliga

arbetslöshetshjälpen? Möjligt är ju, att om det tillfälliga arbetet varat^endast en

vecka, vederbörande arbetslöshetskommitté anser sig böra lata nåd ga för rätt,

men om den arbetslöse från t. ex. verkstadsindustrien under en tid av t. ex. tre

månader berett sig tillfälligt arbete inom byggnadsindustrien, skall han då fortfarande

betraktas såsom kvalificerad för understöd? Om det senare är fallet, val

skall i så fall gränsen gå mellan arbete, som skall inräknas och icke inräknas i

sexmånadersperioden, och om dylikt tillfälligt arbete skall diskvalificera för understöd,

huru skall under sådana förhållanden den arbetslöse förmås att antaga

dylikt tillfälligt arbete, som, särskilt inför en hotande arbetskonflikt, kan beröva

honom möjligheten att därunder erhålla arbetslöshetshjälp?

Vidare, vad menas med arbetslös i detta sammanhang? Vilken tidpunkt

bakåt är det, som skall läggas till grund vid beräkningen av. sexmånadersperioden?

Är det den tidpunkt, då vederbörande arbetare slutade sin anställning inom

sitt fack, eller den, då han som arbetslös anmälde sig hos organ för offentlig arbetsförmedling

för erhållande av arbete, eller den, då han anmälde sig hos vederhörande

arbetslöshetskommitté för erhållande av det allmännas hjälp, eller slutligen

den, då han erhållit statlig hjälp i ena eller andra formen? Skall perioden

beräknas från den förstnämnda tidpunkten, löper man fara att under de kvalificerade

inrycka person, som av ena eller andra anledningen konsekvent undandragit

sig att söka nytt arbete; räknar man från dagen för anmälan å arbetsför
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

medlingsanstalt, kan person, som nämnda dag visserligen sökt arbete, men i

övrigt ej varit i behov av understöd, bliva befriad från avstängning. Utgår man

från dagen för anmälan om understöd, torde person, som val sökt, men förklarats

för det dåvarande oberättigad till understöd, inryckas under uuderstödsverksamketen.

Tager man slutligen dagen för erhållande av det allmännas hjälp till utgångspunkt,

hur skall man da förfara, därest en person under sexmånadersperiod^a

oj haft oavbruten hjälp, utan t. ex. på grund av vägran att antaga erbjudet

nödhj årsarbete för en tid av två månader avstängts från statlig hjälp?

Om en tillämpning av det förevarande förslaget alltså synes bereda obestridliga

svårigheter redan ifråga om det nuvarande klientelet av arbetslösa, torde

det bliva så mycket svårare att bedöma dess verkningar i allmänna, endast teoretiskt

givna fall. Om föreningen ändock vill göra ett försök därtill, så är det

för att söka belysa, huru oberäkneliga dessa verkningar kunna bliva beroende på

tidpunkten för konfliktens utbrott i förhållande till arbetslöshetens början. Föreningen

vill därvid till en början endast fästa sig vid förslagets rent kvantitativa

verkningar m. a. o. söka angiva antalet af de kvalificerade för vissa industrier

för vilka en undersökning hunnit verkställas på den korta tid, som stått till buds,’

Den första svenska industri, som drabbades av den ännu pågående krisen’

var textilindustrien. Krisen började här redan i maj månad 1920, nådde kvantitativt

sin kulmen mer än ett år därefter eller i juli 1921 för att efter ytterligare

14 månader eller i september 1922 vara praktiskt taget slut. Vid denna tidpunkt

hade textilindustrien ej blott återintagit så godt som samtliga sina förutvarande

arbetare i arbete, utan anmälde även brist på arbetskraft, särskilt kvinnlig sådan.

Krisens förlopp belyses av följande utredningar om arbetarantalet. Den första

berör 141 företag, vilka vid alla undersökningar varit desamma, och angiver arbetarantalet

dels under 1913, dels vid olika tidpunkter under åren 1920—1922

Denna utredning visar följande resultat:

Den */«

1913 . .

» V 0

1920 . .

» I5/l

1921 . .

» l6/s

> . .

> V4

* . .

> ,S/5

> . .

» \ 8

> . .

> Yio

> . .

> S1/l2

» . .

» \u

1922 . .

i Va

>

i synes

hade

Tidpunkt Antal arb.

1913.................. 26,531

27,032

Minskning sedan

den 1920

1921 .................. 20,825 23-0 %

.............. 20,287 25-0 »

.............. 20,079 25-7 >

.............. 18,506 31-5 »

.............. 17,873 33-9 »

.............. 21,639 20-0 >

.............. 24,775 8’3 >

1922 .................. 25,250 6''6 >

....... 26,137 3-3 »

bom synes hade dessa företag i stort sett samma arbetarantal åren 1913,

1920 och 1922. Något överskott av arbetskraft av det slag, varom den kungb

propositionen talar, torde ej kunna påvisas inom denna industri.

Verkningarna av den av regeringen föreslagna förändrade regeln för avstängning

torde emellertid bliva bättre belysta genom en sammanställning av de

uppgifter angående medeltalet av de hos Sveriges Textilindustriförbunds medlemmar

anställda arbetare, som årligen avlämnas till Svenska Arbetsgivareföreningen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

77

Här nedan angives det genomsnittliga arbetarantalet inom förbundet för varje

månad under åren 1920, 1921 och 1922 med början vid maj månad 1920, då arbetarantalet

stod högst, och i särskilda kolumner där bredvid dels antalet arbetslösa

vid samma tidpunkter, dels ock antalet arbetslösa, som i fall av konflikt inom textilindustrin

skulle vid olika tidpunkter blivit befriade från avstängning, därest

den av Kungl. Makt föreslagna regeln hade tillämpats.

Bni. Kung], Maj:ts

Tidpunkt

Antal arb. inom

Sv. Textilind.- förbnnd

Antal arbets- lösa

förslag ersätt- nings berättigade

vid eventuell kon

flikt

1920 maj..........

.......... 27,943

—

—

juni........

......... . 27,919

24

—

juli..........

.......... 27,691

252

—

augusti........

.......... 27,428

515

—

september.......

..........27,017

926

—

oktober ........

.......... 26,493

1,450

—

november.......

..........25,121

2,822

—

december.......

.......... 23,448

4,495

24

1921 januari ........

..........19,812

8,131

252

februari........

..........21,829

6,114

515

mars.........

..........21,073

6,870

926

april.........

.......... 20,058

7,885

1,450

maj.........

..........19,780

8,163

2,822

juni........

..........18,984

8,959

4,495

juli..........

..........18,562

9,381

6,114

augusti........

..........19,704

8,239

6,114

september.......

..........21,169

6,774

6,774

oktober ........

.......... 22,730

5,213

5,213

november.......

.......... 23,983

3,960

3,960

december.......

..........24,816

3,127

3,127

1922 januari........

.......... 24,021

3,922

3,127

februari........

.......... 24,546

3,397

3,127

mars.........

......■ ... 25,456

2,487

2,487

april.........

.......... 25,873

2,070

2,070

maj..........

.......... 25,758

2,185

2,070

juni..........

........• . 25,652

2,291

2,070

juli..........

.......... 25,426

2,517

2,070

augusti........

.......... 26,353

1,590

1,590

september.......

.......... 26,740

1,203

1,203

oktober ........

.......... 26,881

1,062

1,062

november.......

. . •....... 27,490

453

453

december.......

.......... 27,853

90

90

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Betrakta vi förhållandena exempelvis vid tiden 14 månader efter krisens

början — alltså vid tiden omkring den 1 juli 1921 — framgår av tabellen, att

antalet arbetslösa kunde beräknas till 9,381. Vid tiden 6 månader tidigare eller

uti januari 1921 utgjorde enligt tabellen antalet arbetslösa 8,131, men nedgick

under februari samma år till 6,114 för att därefter åter ökas under de återstående

månaderna av den. i detta fall avgörande sexmånadersperioden. I fall av

konflikt under nämnda juli manad skulle — därest de nuvarande direktiven för

arbetslöshets hjälp hade tillämpats — hela antalet arbetslösa vid denna tid

— 9,381 —- hava avstängts från eventuell rätt till statshjälp; om åter den av

Kungl. Maj:t nu föreslagna regeln följts, skulle däremot av nyssnämnda antal

6,114 ha kvarstått i nödhjälpsarbete respektive understöd, medan 3,267 skulle avstängts

därifrån. Föreningen har därvid räknat med, att av det sex månader

före konfliktens utbrott förefintliga antalet arbetslösa arbetare eller 8,131 endast

6J14 — eller det lägsta antalet arbetslösa under sexmånadersperioden — kunnat

betraktas såsom oavbrutet arbetslösa under perioden. Därest man åter skulle

anse, att det arbete, som tydligen beretts ett avsevärt antal arbetslösa inom

deras eget arbetsområde under februari och följande månader, såsom tillfälligt

arbete ej skulle tagas^ i betraktande vid beräkningen av den tid oavbruten arbetslöshet

förelegat — något varom enligt ovanstående olika meningar synas kunna

göras gällande — skulle 8,131 arbetslösa hava fortsatt såsom understödsberättigade

och endast 1.250 arbetslösa avstängts.

Rörande järnbruksindustrien, där konflikt för närvarande råder och som

sålunda skulle direkt beröras av den av Kungl. Maj:t föreslagna regeln bakåt,

har föreningen låtit verkställa en liknande utredning över antalet hos Järnbruksförbundets

medlemmar anställda arbetare avseende tiden från den 1 juni 1920 då

antalet var störst, till och med år 1922.

Tidpunkt

1920 1 juni ......

Antal arb. inom

Järnbruks- förbundet

Antal arbets- lösa

Enl. Kungl. Maj :ts

förslag ersätt- ningsberättigade

vid event. kon- flikt

i juli......

275

—

1 ang.......

354

_

1 sept.....• .

760

—

1 okt.......

652

—

1 nov.......

918

_

1 dec.......

1,740

—

1921 1 jan.......

5,626

275

1 febr.......

5,159

354

1 mars .....

5,641

760

1 april......

6,107

652

1 maj......

5,215

918

1 juni.......

6,426

1,740

1 juli.......

........ 26,042

7,526

5,159

1 aug........

8,777

5,159

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30. 79

Enl. Kungl. Maj:ts

Tidpunkt

Antal arb. inom

Järnbruks- förbundet

Antal arbets- löB.a

förslag ersätt- ningsberättigade

vid event. kon- flikt

1921 1 sept.......

........ 22,977

10,591

5,215

1 okt........

........ 23,121

10,447

5,215

1 nov........

........ 24,140

9,428

5,215

1 dec.......

........ 24,128

9,440

6,426

1922 1 jan.......

........ 21,542

12,026

7,526

1 febr. . •.....

........ 22,603

10,965

8,777

1 mars......

........ 22,801

10,767

9,428

1 april......

........ 23,171

10,397

9,428

1 maj......

........ 23,130

10,438

9,440

1 juni......

........ 23,696

9,872

9,440

1 juli......

........ 24,212

9,356

9,356

1 aug......

........ 24,262

9,306

9,306

1 sept.......

........ 24,496

9,072

9,072

1 okt.......

........ 24,331

9,237

9,072

1 nov.......

........ 24,748

8,820

8,820

1 dec.......

........ 24,651

8,917

8,820

Utredningen ger vid handen, att antalet arbetslösa arbetare inom Järnbruksförbundet

den 1 december 1922 ntgjorde 8,917 och att av detta antal 8,820 skulle

enligt den föreslagna avstängningsregeln hava blivit undantagna från avstängning,

därest konflikt utbrutit under nämnda december månad. Då förhållandena

inom Järnbruksförbundet icke torde hava undergått någon nämnvärd förändring

sedan dess, torde alltså den föreslagna avstängningsregelns inverkan på nu pågående

konflikt blivit enahanda.

Då det i den kungl. propositionen anförts, att det särskilt inom järnbruksindustrien

funnes många arbetslösa, som icke vidare skulle kunna vinna anställning

inom sitt gamla yrke, har det synts föreningen angeläget att undersöka, om

och i vad mån detta påstående kan vara riktigt. Föreningen kan därvid givetvis

icke ingå i en ren individuell undersökning av de arbetslösa, utan måste nöja

sig med att söka utreda vilket antal arbetare Järnbruksförbundet skulle kunna

återintaga, därest arbetet vid järnbruken återupptoges i full utsträckning, och huru

detta antal förhåller sig till det konstaterade antalet arbetslösa inom järnbruksindustrien.

Nu har sedan ett par år tillbaka inom Järnkontoret förts anteckningar

rörande arbetarantalet vid ett visst antal järnbruk, vilka anteckningar undan för

undan överlämnats till vederbörande minister för belysande av läget inom järnbruksindustrien.

Dessa anteckningar, vilka icke upptaga några gruvor, äro sammanställda

här nedan:

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

A n

tal ar

beta

r e

1921.

Antal verk.

vi

normal

drift.

den

sysselsatta

(inkl. strej- kande).

utgörande

i %.

permitterade

el. entledi- gade.

utgö- rande

i %.

jan. . .

... Öl

22,950

‘/I

15,341

67 %

7,609

33 %

mars

... 52

23,791

Va

14,983

63 >

8,808

37 .

april .

... 50

21,565

‘,4

12,702

59 >

8,863

41 .

maj . .

... 53

23,181

Va

13,210

57 >

9,971

43 >

juni .

... 55

23,295

Va

12,420

53 .

10,875

47 >

juli . .

23,265

Vv

9,890

42''5 .

13,375

57-6 .

sept.

... 55

23,269

V»

9,709

42 .

13,560

58 »

okt. . .

... 55

22,928

Vio

10,779

47 >

12,149

53 »

nov. . .

... 55

23,196

Va

10,740

46 .

12,456

54 .

dec. . .

... 55

23,198

V13

11,452

49 >

11,746

51 >

1922.

jan. . .

... 55

23,119

Vi

10,960

47 >

12,159

53 .

febr.

... 55

23,284

Va

10,904

47 »

12,380

53 .

mars

... 55

23,219

Vs

11,844

51 >

11,375

49 .

april .

... 55

23,226

V*

12,404

53 >

10,822

47 >

maj . .

... 55

23,266

Vs

12,537

54 .

10,729

46 .

juni . .

... 55

23,221

Vs

13,800

59 >

9,421

41 >

juli . .

... 55

23,124

V»

14,524

63 >

8,600

37 .

aug. . .

... 55

23,124

Ve

14,892

64*5 >

8,232

35*5 »

sept. . .

... 55

23,124

v»

14,818

64 .

8,306

36 >

okt. . .

... 55

23,124

Vio

14,774

64 »

8,350

36 >

nov. . .

... 55

23,124

■/.i

14,998

65 »

8,126

35 >

dec. . . .

... 55

23,165

V12

14,985

64''5 >

8,180

35*6 >

1923.

jan. . . .

... 55

22,960

Vi

14,034

61 >

8,926

39 >

Härav framgår, att antalet permitterade eller entledigade i januari 1923

utgjorde 8,926 eller i det närmaste samma antal, vartill enligt här ovan återgivna

uppgifter det totala antalet arbetslösa inom hela Järnbruksförbundet, omfattande

såväl gruvor som järnbruk, uppgick. Jämföras vidare dessa siffror med den specifikation

över antalet arbetslösa inom olika yrken den 31 januari 1923 (Bil.), som

upprättats inom Statens Arbetslöshetskommission på grundvalen av arbetslös hetskommittéernas

rapporter, finner man, att det officiella antalet arbetslösa inom

gruppen gruvdrift och malmförädling nämnda dag utgjorde endast 4,250 eller ej

fullt hälften av det antal, som endast 55 järnbruk förklarat sig ytterligare behöva

vid normal drift.^ Tillgängliga uppgifter lämna alltså intet stöd för det i propositionen

gjorda påståendet om ett större överskott av arbetskraft inom järnbruksindustrien.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

81

Mera förklarligt skulle det hava varit, därest Kungl. Maj:t hänfört detta

påstående till den mekaniska verkstadsindustrien. Det är ju allmänt bekant, att

nämnda industri under krigsårens högkonjunktur vann en exempellös utveckling,

men även, att den efter kriget måste krympa ihop till ungefär sin förutvarande

omfattning. På grund av den samtidigt inträffade depressionen minskades arbetareantalet

ytterligare vid verkstäderna. Inom Sveriges Verkstadsförening har

under de senaste åren infordrats vissa uppgifter angående bl. a. arbetareantalet,

av vilka här nedan lämnas en uppställning:

Tidpunkt.

Antal arbetare.

Antal permitterade

eller entledigade.

1920

1

september.....

.... 60,000

—

1921

15

februari......

.... 47,400

12,600

,

15

mars........

.... 43,200

16,800

»

7

maj........

.... 37,200

22,800

>

1

juli........

.... 32,400

27,600

>

1

oktober ......

.... 28,800

31,200

1922

1

januari......

.... 27,000

33,000

>

1

april........

.... 25,200

34,800

)

1

juli........

.... 26,400

33,600

»

1

oktober......

.... 26,400

33,600

1923

1

januari.......

.... 28,200

31,800

Då Sveriges Verkstadsförening beräknar, att dess nuvarande medlemmar

vid normal drift skulle kunna giva sysselsättning åt omkring 50,000 arbetare,

skulle man uppenbarligen inom denna industri hava att räkna med tillvaron a\

ett dylikt överskott, varom den kungl. propositionen talar för järnbruksindustrien.

Det finnes emellertid anledning att antaga, att den allmänna arbetsmarknaden

redan uppsugit ett betydande antal av verkstadsindustriens förutvarande arbetare.

Om man nämligen jämför det ovan atergivna antalet avskedade och permitterade

med Arbetslöshetskommissionens ovan omförmälda specifikation den 31

januari 1923, finner man, att de arbetslösa inom metall- och maskinindustrien

uppgingo till det visserligen i och för sig betydande, men i förhållande till de

permitterade inom verkstadsindustrien dock ej särskilt höga antalet av 13,073.

Vid beräkningen av huruvida detta antal kan återvinna anställning inom sitt

förra fack, har man emellertid att taga hänsyn även därtill, att den i specifikationen

angivna gruppen metall- och maskinindustri omfattar arbetslösa ej blott

från den mekaniska verkstadsindustrien utan även från metallvaruindustrien, till

vilken bl. a. även den av depressionen i hög grad träffade Eskilstunaindustrien hör.

Det antal arbetare, som vid normal drift angivits inom verkstadsindustrien, maste

följaktligen här ökas med antalet arbetare inom metallvaruindustrien, som beräknas

utgöra omkring 1,500. Det är därför sannolikt, att ej heller inom metailoch

maskinindustrien något överskott av det slag, den kungl. propositionen omtalar,

kommer att förefinnas. . .

Huru en regel bakåt skulle komma att verka inom nämnda industrier kan

på grund av anförda omständigheter ej bedömas med samma säkerhet> som i fråga

om förut berörda industrier, men åtminstone för verkstadsindustriens vidkommande

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 23 käft. (Nr 30 Bilaga.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

torde det nog vara sannolikt, att så gott som alla arbetslösa komme att bliva

undantagna från avstängning, i händelse konflikt nu uppkomme inom nämnda

industri.

Inom sågverksindustrien, där konflikt f. n. likaledes råder, arbetades i full

utsträckning vid konfliktens utbrott. Enligt en här nedan återgiven utredning

rörande arbetslösheten hos Sågverksförbundets medlemmar under tiden 1li 1921_

V7 1922, utgjorde antalet arbetslösa den ''It 1922 endast c:a 3 *. Huru en regel bakåt

på 6 månader skulle hava verkat, därest den ägt giltighet vid föregående års

konflikt inom sågverksindustrien, framgår av utredningen:

Enl. Kungl. Maj:ts

Tidpunkt

Arbetande

Arbetslösa

förslag ersättnings- berättigade vid

event. konflikt.

1921 1 juli...........

51 %

_

> 1 augusti .... •.....

53 >

_

> 1 september.........

48 >

_

> 1 oktober ..........

40 »

_

» 1 november.........

38 .

_

> 1 december .........

40 >

_

1922 2 januari..........

56 >

38 %

> 1 februari..........

Öl >

38 .

> 1 mars .... ....

39 »

38 »

> 1 april..........

> 1 maj............

41 >

38 »

> 1 juni .........

3 >

_

» 1 juli............

3 >

_

Avstängningsregeln torde emellertid för sågverksindustrien få verkningar,

som ej framgå av ovanstående tablå. Arbetarantalet inom sågverksindustrien

växlar nämligen normalt med sommar och vinter, i det att sågverken för sommaren

intaga ett stort antal arbetare, som sedermera vid vinterns inbrott entledigas

för att då finna arbetstillfällen vid arbetet inom skogarna. Denna växling

av arbetarantalet har beräknats på det sätt, att om medeltalet anställda inom

sågverksindustrien sättes till 100, kan antalet anställda under 7 sommarmånader

(maj—november) betecknas med 118 och under 5 vintermånader (december—april)

med 85.

Det_ blir en ny fråga att taga ståndpunkt till, huru regeln bakåt skall

tillämpas inom denna och närsläktade industrier. Om konflikt utbryter inom

skogsarbetet i slutet av januari månad, hava normalt de däri sysselsatta arbetarne

ej kunnat hava arbete inom sitt fack under de närmaste sex månaderna

före konfliktens utbrott. Samtliga dessa skogsarbetare, sålunda även de, som

under sommaren haft anställning vid sågverken, måste sålunda bliva ersättningsberättigade

omedelbart vid konfliktens utbrott. Elottningsarbetarne skulle sannolikt

bliva lika ställda, då flottningsarbetet i Norrland i regel ligger nere mer än

sex månader på året. De redan förut omtvistade orden >oavbrutet arbetslös» i

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

83

sitt fack giva bär, där en arbetare normalt kan anses tillhöra flere fack, anledning

till förnyad ovisshet rörande avstängningsregelns tolkning och tillämpning.

För pappersmasseindustrien redovisas i föreningens statistik följande ar
-

betare :

Tidpunkt

Antal

arbetare

Antal

arbetslösa

Enligt Kungl.

Maj:ta förslag

ersättningsberättigade

vid

event. konflikt

1920 januari

febrnari .

mars . .

april . .

maj . . .

juni . .

juli . . .

augusti .

september

oktober .

november

december

14,885

15,618

16,105

16,500

17,298

17,689

18,118

18,616

18,594

18.473

18,691

18,110

581

1921 januari..................... 16,544 2,147

februari.................... 16,392 2,299

mars...................... 15,900 2,791

april...................... 15,430 3,261

mtti 13,932 4,759 -

iuni 14,061 4,630 581

1nli '' 13,127 5,564 2,147

augusti..................... 12,871 5,820 2,299

september.................... 12,377 6,314 2,791

oktober..................... 12,576 6,115 3,261

november.................... 12,998 5,693 4,630

december.................... 13,036 5,655 4,630

1922 januari..................... 12,876 5,815 5,564

februari..................... 13,857 4,834 4,834

mars...................... 14,014 4,677 4,677

april 14,592 4,099 4,099

ma; 15,158 3,533 3,533

1uni .............. 16,005 2,686 2,686

jali 16.550 2,141 2,141

augusti..................... 16,645 2,046 2,046

september.................... 16,905 1,786 1,786

oktober..................... 16,565 2,126 1,786

november .................... 16,632 2,059 1,786

december.................... 16,054 2,637 1,786

Bland arbetsgivarne inom pappersmasseindustrien anses emellertid, att industrien

vid årets slut arbetade i normal utsträckning och då det officiella an
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

talet arbetslösa inom denna industri och den närstående pappersindustrien den 31

januari 1923 var mycket ringa eller 494, understigande 2 % av det normala arbetarantalet,

synes antagligt, att de entledigade arbetarna inom denna industri

uppsugits av någon^ annan näringsgren. Härav skulle man kunna draga den slutsatsen,

att en sexmånadersregel inom denna industri skulle hava ringa betydelse,

men det är da att taga hänsyn till, att denna industri liksom sågverksindustrien

i viss mån är säsongindustri, vilket komplicerar förhållandena.

Särskilda tvivel om den av Kung! Maj:t föreslagna regelns lämplighet, får

man,_ om man undersöker dess verkningar på säsongindustrierna. Förslaget innebär

ju, att oavbruten arbetslöshet, oavsett av vad slag den i övrigt är, kvalificerar

arbetaren till erhållande av understöd, blott arbetslösheten varat 6 månader.

Härav följer, att för säsongarbetaren kan i denna sexmånadersperiod inrymmas

även deri normala säsongarbetslösheten, för vilken han redan åtnjuter ersättning

i sin högre avlöning. Längden av denna säsongarbetslöshet varierar ju högst väsentligt

för olika arbetare och industrier, men är för den viktigaste av dem, byggnadsfackens,

i regel beräknad till 3 månader, vilka, som bekant, vanligen ''infalla

under månaderna november—mars. Denna döda säsong har en stark benägenhet

att utökas till följd av de numera så gott som årligen återkommande avtalsrörelserna,

vilka på grund av den därmed följande faran för konflikt städse medföra

en stark begränsning av byggnadsverksamheten under tiden före avtalets utlöpande.

För belysande av i vilken omfattning bj^ggnadsarbetare enligt förslaget

skulle kunna bliva berättigade till understöd vid den tidpunkt, då en konflikt

inom facket vanligen utbryter, d. v. s. på våren eller försommaren, vill föreningen

framhålla, att vid hithörande arbeten det högsta arbetareantalet förefinnes i slutet

av augusti och det lägsta i slutet av januari månad, varvid i medeltal skillnaden

mellan lägsta och högsta arbetarantalet torde uppgå till c:a 20 %. Arbetarantalet

inom byggnadsindustrien är av lättförklarliga skäl starkt varierande, men

torde beträffande de arbetaregrupper, som tillhöra dess verksamhetsområden, kunna

beräknas till normalt mellan 30,000 å 40,000. Härav inses att, om det förhållandet

inträffar^ som ovan omnämnts, att byggnadsverksamhetens omfattning ej ökas

i början av aret pa grund av hotande konflikt, ett mycket stort antal byggnadsarbetare

vid den vanliga tiden för konflikt inom facket skulle kunna göra anspråk

på och bliva delaktiga av understöd av denna art.

För byggnadsindustriens arbetslösa är som bekant för närvarande ingen

understödsverksamhet anordnad, då arbetsmarknaden inom detta fack anses hava

återgått till normala förhållanden. Det är emellertid mycket sannolikt, att, därest

en generell avstängningsregel av det slag, Kungl. Maj:t föreslagit, blir antagen,

en var arbetare, som varit arbetslös i sex månader, kommer att framställa anspråk

på att komma i åtnjutande av det allmännas hjälp, vilket fack han än

tillhör. Och det måste ju sägas, att det föreligger ett visst berättigande för ett

dylikt anspråk. Ty om en arbetare inom ett fack, där konflikt råder, tiller kännes

statligt understöd, om han varit arbetslös i sex månader, bör icke då den

arbetare, som varit arbetslös lika lång tid, men icke tillhör fack, där konflikt råder,

sa mycket mera bliva delaktig av det allmännas hjälpverksamhet? Detta

resonemang blottar en av avstängningsregelns farligaste konsekvenser, nämligen

faran för införandet av en allmän hjälpverksamhet, oavsett fack och konjunkturläge,

för alla arbetare, som varit mer än sex månader arbetslösa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 30.

8f>

För att närmare belysa detta torde det vara nödvändigt att i korthet

erinra om de bestämmelser, som f. n. reglera den offentliga hjälpverksamheten.

De äro som förut nämnts sammanfattade i K. K. angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp

den 7 juli 1922. Denna författning uppställer ingen facklig begränsning

för arbetslöshetshjälpen, utan envar arbetslös, som fyller de rent yttre

betingelserna för erhållande av understöd, kan sålunda bliva tillerkänd understöd,

såvitt han befinnes vara i behov därav. Under den depression, som uppkom 1920

och som under vintern 1921—1922 förlamade verksamheten inom större delen av

vårt näringsliv, bedrevs sålunda en allmän statlig hjälpverksamhet. I samma

mån som tecken till näringslivets tillfrisknande förmärktes, utmönstrades från

hjälpverksamheten vissa fack, och f. n. äro blott arbetslösa inom de av depressionen

ännu tryckta näringsgrenarna föremål för hjälpverksamheten. I denna fackbegränsning

ligger det nuvarande hjälpsystemets största styrka. Därigenom

möjliggöres ett avklippande av hjälpverksamheten ej blott för dem, för vilka

normåla arbetsförhållanden inträtt, utan även för de personer inom facket, som

antingen utgöra den normala arbetarreserven inom facket — av fackföreningarna

uppskattad till minst 2 % — eller tillhöra den ej obetydliga kategori, som icke

vilja eller kunna arbeta, arbetslöshetens bottensats, som samhället aldrig kan

gorå sig kvitt. Regeln bakåt såsom princip för hjälpverksamheten innebär ett

avbrytande av yrkeslinjen, vilket inom kort skulle underminera hela grunden för

den nuvarande hjälpverksamheten och föra densamma på glid in mot allmän

hjälpverksamhet. Vilka sociala och ekonomiska följder detta skulle hava nu,

då den offentliga hjälpverksamheten står inför sin avveckling, är ju uppenbart,

för att nu icke nämna, i vad mån det skulle prejudicera lösningen av den störa

frågan om försäkring mot arbetslöshet, som f. n. står på dagordningen. I förbigående

må ju ock framhållas, att de av riksdagen uppställda och av Statens Arbetslöshetskommission

nu tillämpade avstängningsdirektiven i fall av konflikt

blivit ej blott av Soeialförsäkringskommitterade antagna och uppförda i dess förslag

till lag om arbetslöshetsförsäkring utan även betecknade såsom ett krav, från

vilket man icke kan avstå.

Föreningen har i det föregående sökt visa, att en av de förutsättningar

den övertaliga arbetarreserven — på vilka regeringen byggt sitt förslag, icke

blott icke har något stöd i de faktiska förhållandena, utan snarare motsäges av

dessa. Arbetsmarknadens naturliga tillfrisknande har redan ombesörjt överflyttningen

av den övertaliga arbetarreserven till andra arbetsområden. Det återstår

nu för föreningen att undersöka, i vad mån den andra av förslagets förutsättningar

— upphörandet av de inom facket kvarstående arbetslösas samhörighet

med sina förra yrkeskamrater — kan sägas vara förhanden, och om den av riket

dagen uppställda och i övrigt även av regeringen godtagna principen om statsmakternas

neutralitet i striderna på arbetsmarknaden kan sägas stå i överensstämmelse

med den av regeringen föreslagna avstängningsregeln.

Föreningen vill därvid till en början dröja vid de arbetslösas ställning till

sina fackföreningar, arbetsgivarnes motpart i arbetsstriderna. Såvitt föreningen

har sig bekant, har en medlem av fackförening, som blir arbetslös, rätt att erhålla

befrielse från avgiften till föreningen. Bevis härom — den s. k. fristämplingen

— införes i hans medlemsbok. Medlemmens rättsliga ställning till sm

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

förening blir emellertid ej härigenom påverkad, utan äger han liksom förut bevista

fackföreningens möten samt deltaga i dess överläggningar och beslut. Detta

synes ingalunda tyda pa, att hans samhörighet med sina forna yrkeskamrater

upphört, utan synes tvärtemot vad regeringen antagit ge honom tillfälle att i

konfliktfrågor gorå sin mening gällande. Det kan t. o. m. tänkas, att de arbetslösa

kunna vara i majoritet inom fackföreningen och sålunda överrösta dem, som

ännu äro i arbete. Så lär, enligt vad för föreningen uppgivits, hava varit förhållandet

vid ett järnbruk, där för övrigt fackföreningens ordförande, som alltid

plägat representera föreningen vid kongresser och möten, sedan en tid av två år

varit så gott som oavbrutet arbetslös. Visserligen är det sant, att exempelvis en

omröstning om ett förlikningsförslag kan av en förbundsstyrelse begränsas till de

av konflikten direkt berörda, men detta torde vara av mindre betydelse inför det

faktum, att de arbetslösa inom fackföreningen, där omröstningen försiggår, kunna

giva sin mening tillkänna,

Vidare^ torde det böra påpekas, att arbetslösa fackföreningsmedlemmar äga

rätt att erhålla understöd av föreningens arbetslöshetskassa. Medel till denna

kassa erhålles _ genom att en viss del av medlemsavgiften avsättes för kassan.

Skulle de därvid erhållna medlen i följd av stor arbetslöshet ej visa sig tillräckliga,

äger förbundsstyrelsen att från förbundskassan, såvitt den övergår stadgad

minimisumma, överföra erforderligt belopp till arbetslöshetskassan. I svårare

fall kan förbundsstyrelsen dessutom höja avgiften per medlem och vecka. Skulle

medlen likväl ej räcka till, så äger förbundsstyrelsen nedsätta understödet. Inträffar

större lockout, får arbetslöshetsunderstödet ej utgå med högre belopp än

det, som de av lockouten direkt berörda uppbära i lockoutunderstöd. För närvarande

torde det vara sä, att understöd frän arbetslöshetskassan icke utgår till

dem, som åtnjuta understöd eller arbete från den statliga hjälpverksamheten. Då

antalet arbetslösa inom t. ex. Sv. Metallindustriarbetareförbundet, ur vars stadgar

förestående uppgifter äro hämtade, enligt den officiella statistiken utgör c:a

17,000, om gruppen gruvdrift och malmförädling inräknas, ligger det i öppen

dag, att en avstängning av de arbetslösa från den statliga arbetslöshetshjälpen

skulle öka arbetarförbundets egen understödsskyldighet gent emot de arbetslösa,

och att den föreslagna regeln bakåt, som enligt vad som i det föregående visats

skulle befria samtliga nu arbetslösa från avstängning, skulle för arbetarförbundet

medföra en motsvarande lättnad.

Föreningen torde icke taga mycket miste, om den i nyss angivna förhålllanden

och Landsorganisationens på grund härav riktade hemställan till regeringen

ser en mycket vägande orsak till regeringens proposition. Den organiserade

arbetarrörelsen, som finner sin ställning i ar betsstriderna starkt hotad, söker, under

förebärande av att avstängningen av de arbetslösa inom de av konflikterna

berörda facken skulle te sig som en samhällets hämndeakt mot de arbetslösa,

rubba de för arbetarorganisationen ytterst besvärliga direktiven från 1922 års

riksdag. Och regeringen går den villigt till möfes. Det torde vara svårt att

förneka att ett flagrant brott mot den av statsmakterna godtagna neutraliteten i

arbetsstriderna skulle begås, därest den av regeringen framlagda propositionen

blir av riksdagen bifallen.

Vad vidare de arbetslösas samband med sin industri angår har föreningen

från just järnbruksindustrien, vars förhållanden regeringen särskilt framdragit,

inhämtat, att de arbetslösa, som haft sin sista sysselsättning inom nämnda indu
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet» utlåtande Nr 30. 87

stri, i stor utsträckning kvarbo i arbetsgivarnas bostäder, oftast utan att härför

erlägga hyra.

Vid ett bruk voro sålunda i januari 1923 178 arbetare sysselsatta i nödhjälpsarbete

eller åtnjöto arbetslöshetsunderstöd. Av dessa voro 143 bosatta i

brukets hus. Hyra har av arbetarna ej erlagts.

Vid ett annat bruk åtnjöto vid konfliktens utbrott 170 arbetare arbetslöshetsbjälp

i en eller annan form. Av dessa bo omkring hälften i bolagets bostäder.

Hyra har ej av dem erlagts.

Vid ett tredje (mindre) bruk åtnjöto vid konfliktens utbrott 22—25 arbetare

arbetslöshetshjälp. Dessa voro så gott som samtliga bosatta i bolagets hus.

Hyra betalades av'' »dem som kunde».

Vid ett fjärde bruk åtnjöto cirka 100 man arbetslöshetshjälp. Omkring 85

kvarbodde i bolagets hus; »ingen kunde sägas erlägga hyra».

Vid ett femte bruk voro 35 man delaktiga av arbetslöshetshjälpen. De av

dessa, som voro familjeförsörjare, bodde endast till ett antal av några stycken i

bolagets hus. Däremot funnos bland de ogifta ett flertal, vilka i egenskap av

söner till järnbruksarbetare kommo i åtnjutande av bostad i brukets hus.

Ett sjätte bruk hade vid lockoutens början en total arbetsstyrka av 265

man, varav 186 åtnjöto arbetslöshetshjälp. Av dessa voro 45 stycken bosatta i

brukets bostäder, utan att på senare tid hava erlagt hyra.

Vid ett sjunde bruk voro 12 man sysselsatta i nödhjälpsarbete. Samtliga

voro bosatta i bolagets hus, likaledes utan att under senare tid erlägga hyra.

Vad här uppgivits för järnbruksindustrien torde äga sin motsvarighet inom

flera andra industrier och särskilt för de företag, som äro belägna på landet.

Den knappa tiden har emellertid icke medgivit inhämtandet av särskilda uppgifter

därom.

Dessa förhållanden bestyrka i hög grad den förut meddelade uppgiften,

att åtminstone inom järnindustrien en mängd arbetare, som längre tid varit arbetslösa,

fortfarande äga samband med industrien.

En regel bakåt synes emellertid under vissa förutsättningar kunna få ofördelaktiga

verkningar även på förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetare och

därigenom rent av motverka arbetsfreden. Om nämligen förhandlingar upptagas

för viss näringsgren t. ex. en månad före den tidpunkt, då enligt tillgänglig

arbetslöshetsstatistik ett större antal arbetare inom näringsgrenen skulle hava

passerat sexmånader sgränsen, är det ingalunda osannolikt, att arbetarparten söker

draga ut på förhandlingarna för att i fall av öppen konflikt få ett fördelaktigare

stridsläge. Skulle detta bliva uppenbart, är det väl ej osannolikt, att arbetsgivarne

försöka att förtaga verkan av förhandlingarnes förhalande genom att

förklara lockout, öppna konflikter synas sålunda rent av kunna framkallas genom

avstängningsregeln, en omständighet, som borde mana tiH eftertanke, vilken

uppfattning man nu än har om regelns lämplighet i övrigt.

På grund av vad föreningen sålunda anfört, får föreningen avstyrka bifall

till Kungl. Maj:ts förevarande förslag om ändring av gällande direktiv om avstängning

från arbetslöshetshjälp.

Stockholm den 27 febr. 1923.

SVENSKA ARBETSGIVAREFÖRENINGEN.

Hjalmar von Sydow.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Bil.

Specifikation över yrkesfördelningen av hela antalet arbetslösa den

31 januari 1923.

Yrkesgrupp Summa

I. Jordbruks- och skogshushållning.

Jordbruk..................................... 2,432

Skogshushållning.................................. 1,432

II. Industri och hantverk m. in.

Gruvdrift och malmförädling............................ 4,258

Jord-, sten- och glasindustri............................. 4,698

Metall- och maskinindustri.............................13,073

Trävaruindustri.................................. 2,719

Byggnadsverksamhet................... 4,196

Läder, hår, gummi o. d. industri.......................... 245

Textilindustri................................... 178

Beklädnadsindustri................................. 239

Närings- och njutningsmedelsindustri......................... 525

Kemisk, teknisk och belysningsindustri....................... 312

Trämasse- och pappersindustri............................ 494

Grafisk industri.................................. 321

Industri och hantverk, ej särskilt specif........................ 4,484

III. Sjöfart och fiske................................. 1,360

IV. Handel och samfärdsel m. in.

Kontors-, bank- och försäkringspersonal....................... 405

Butiks- och magasinspersonal............................ 781

Hotell-, kafé- och restaurangrörelse......................... 110

Landtransport................................... 1,124

Allmän och litterär verksamhet........................... 29

Handel och samfärdsel, ej särskilt specif....................... 342

V. Husligt arbete.................................. 348

VI. Arbete, ej hänförligt till annan grupp ...................... 9,218

Samma 53,323

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 30.

«9

Yttrande av Landsorganisationen.

Bilaga 5.

Till Statens Arbetslöshetskommission.

Grenom skrivelse av den 16 dennes har kommissionen, i anledning av erhållet

uppdrag att avgiva utlåtande över Kungl. Maj:ts proposition nr 52 till riksdagen

angående viss ändring av reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall

av arbetskonflikt, hemställt om att före den 24 i denna månad få bekomma det

yttrande rörande det i propositionen omhandlade spörsmålet, som landsorganisationen

ur synpunkten av de intressen, densamma har att bevaka, kunde finna vara

av omständigheterna påkallat. I anledning därav får landssekretariatet anföra

följande.

På grund av den stora, alltjämt fortgående folkökningen i Sverige, som

medfört en ökning av cirka 300,000 innevånare sedan år 1914, måste för varje år

nya arbetstillfällen skaffas den arbetsföra delen av befolkningen om ej ett överskott

av arbetskraft skall uppstå. Detta problem var rätt lätt löst under de år,

då industrien sög till sig och hade användning ej blott för de nya årsringar

arbetsföra, som uppstodo inom industribefolkningen, utan även kunde absorbera

jordbruksbefolkningens årstillskott av arbetskraft. I och med depressionen inträdde

en förändring i dessa förhållanden. Massor av inom industrien anställda

arbetare avskedades och gjordes arbetslösa och de senaste årsringarna av ny arbetskraft

få börja söka sin utkomst i skarp konkurrens med äldre, arbetslösa kamrater.

Då handeln och de flesta industrier skurit ned sin arbetarstock, och lantbruket har

svårt att nyanställa arbetskraft på grund av att depressionen sträckt sina verkningar

även dit, måste man förstå att ett arbetaröverskott finnes, som ej genom

en än så hård och restriktiv arbetslöshetspolitik kan pressas in i arbete på något

område. Över huvud taget är det ett gott bevis på arbetsvilligheten hos Sveriges

arbetareklass, att de arbetslösas antal för närvarande ej är större än vad fallet

är. Det skulle vara ett brott, som komme att medföra allvarliga faror för framtiden,

om detta goda arbetarmaterial brötes ned genom att samhället undandroge

sitt ekonomiska stöd under depressionstiden, verkningar som icke blott komme

att göra sig gällande ifråga om den nuvarande arbetarstammen, utan även ifråga

om det uppväxande släktets fysiska och psykiska sundhet.

På grund av den korta tid, som stått oss till buds, har det ej varit möjligt

att åstadkomma något tillförlitligt siffermaterial, som allmänt kan belysa

förhållandena på arbetsmarknaden. Fackförbundens funktionärer ha av underhandlingar,

resor och sammanträden i vissa fall varit förhindrade att åstadkomma

några som helst uppgifter, och i andra fall kunnat lämna endast rätt så summariska

sådana. Det synes oss dock att de uppgifter, som ingå i här vidlagda

bilaga A, »P. M. angående uppgifter om arbetslöshetens omfattning och långvarighet

för vissa fackförbunds medlemmar», giver stöd åt vår tidigare till uttryck

komna uppfattning, att säsongarbetslösheten i vanliga fall icke överstiger tre ä

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 höft. {Nr 30 Bilaga.'') 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

fyra månader. 1 de fall de döda säsongerna nu äro längre måste detta betraktas

vara en kristidsföreteelse. Man synes därför med fog kunna göra gällande att

den av Kungl. Maj:t föreslagna karenstiden av 6 månader är onödigt lång ur

synpunkten av att densamma skall vara en säkerhetsåtgärd mot att statsunderstöd

ej skall lämnas vid »ordinarie» arbetslöshet. Även med hänsyn till att de arbetare,

som vid tidpunkten för konflikts utbrott äro arbetslösa, icke före sin iråkade

arbetslöshet skulle ha kunnat deltaga i beslut, som kunnat giva anledning till

arbetskonflikt, synes oss karenstiden kunna göras kortare. I intet fall torde beslut,

som kan föranleda öppen konflikt, på arbetaresidan bliva fattat längre tid

före konfliktens utbrott än inom loppet av en månad. Det synes oss ur dessa

synpunkter vara riktigt att »rigeln bakåt» sättes till fyra månader för säsono-- arbetare och till en månad för icke säsongarbetare.

Beträffande frågan huruvida de arbetare, som före en konflikts utbrott varit

anställda vid den plats, konflikten omfattar, men vid tidpunkten för konfliktens

utbrott äro arbetslösa, överhuvud skall uppbära arbetslöshetshjälp eller avstängas

därifrån under tid, konflikten pågår, vill sekretariatet anföra följande.

Som vi tidigare här ovan anfört äro törhållandena å arbetsmarknaden sådana,

att de arbetslösa icke kunna erhålla arbete. Någon obstruktion från deras

sida mot att förskaffa sig annan anställning han sålunda icke föreligga. För bedömande

av denna fråga torde det vara nog att hänvisa till det allmänt kända

förhållandet att det inom flertalet verksamhetsområden sysselsättes mindre antal

arbetare nu än år 1920. Av särskilt intresse vid bedömande av nu aktuella fall

av avstängning av arbetslösa från arbetslöshetshjälp torde i detta hänseende vara

de uppgifter, metallindustriarbetareförbundet lämnar i bilaga I om reduceringen

av arbetsstyrkan vid järnbruk och mekaniska verkstäder. Av dessa uppgifter

synes att arbetarstyrkan vid järnbruken minskats med 20.3 7 % och vid verkstäderna

med

givet att denna stora mängd arbetare icke kunnat erhålla arbete inom andra

verksamhetsområden, och att det sålunda ur denna synpunkt ei föreligger skäl

till avstängning. s

Man har velat göra gällande, att fackorganisationerna skulle ha ett stort

intresse utav att deras arbetslösa medlemmar finge åtnjuta arbetslöshetshjälp,

enär detta skulle tillförsäkra fackorganisationerna möjlighet till ekonomiska bidrag

från de av statsmedel understödda medlemmarna. Denna uppfattning är

fullständigt oriktig. Som av här vidlagda bilaga B, »P.M. angående i fackförbundens

_ stadgar ingående bestämmelser beträffande medlemmarnas rätt till avgiftsbefrielse

vid arbetslöshet», tydligt och bestämt torde framgå, äro arbetslösa

medkmmar befriade från erläggande av avgifter till fackorganisationerna under

den tid, de äro arbetslösa. Inom ett par av de förbund, vars medlemmar äro

säsongarbetare, ingå bestämmelser om att avgift erlägges för t. ex. endast 40 av

arets 52 veckor. Inom något av dessa förbund få de arbetslösa svara för avgiften

till arbetslöshetskassan och förbundets administration för det antal veckor, som

arbetslösheten kan överstiga det antal fri veckor, stadgarna bestämma, men äro

däremot befriade från erläggande av avgifter för konfliktändamål under alla

arbetslösa veckor. Genom särskilda beslut har avgiftsbefrielse, i de fall stadgarna

icke givit detta direkt vid handen, tillerkänts även de arbetslösa, som äro

sysselsatta vid nödhjälpsarbete. Fackorganisationerna erhålla sålunda ingen in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Öl

kemist från de arbetslösa, varför (let ur den synpunkten icke föreligger anledning,

att vid arbetskonflikt avstänga de arbetslösa från statens arbetslöshetshjälp.

Man har även velat göra gällande, att de arbetslösa kunna genom deltacrande

i omröstningar vid fackföreningarnas möten öva inflytande på iaekorganisationernas

beslut om igångsättandet eller avvecklandet av konflikter. Aven denna

uppfattning är oriktig. "Av vidlagda bilaga C, »P. M. angående i förbundens

stadgar ingående bestämmelser om arbetslösa medlemmars rätt att deltaga i beslut

om påbörjandet eller avslutandet av arbetskonflikter», torde tydligt framgå,

att de arbetslösa ej äga deltaga i beslut om konflikter. I några av de mindre

förbundens ej så utförligt utarbetade stadgar är detta ej så tydligt utskrivet,

men regleras i praktiken av den rätt, som alla förbundsstyrelser har att vägra

o-odkänna tillgripandet av konflikt om omständigheterna därtill föranleda. Det

ligger nämligen i förbundens intresse att beslut om arbetsinställelse eller avslutning

av sådan förbehåll de i arbete varande medlemmarna, som saken berör.

Ty förbunden kunna icke göra sin understödsplikt beroende av de arbetslösa medlemmarnas

vilja, enär dessa icke vare sig bidraga till kostnaderna för konflikten

eller uppbära understöd. De i arbete varande medlemmarna vilja ej heller överlämna

till de arbetslösa något inflytande på konflikts påbörjande resp. avslutande.

För bedömande av förhållandena för nu aktuella fall hänvisa vi särskilt till uppgifterna

rörande Metallindustriarbetareförbundet i nyssnämnda bilaga C. Ur

denna synpunkt föreligger sålunda ingen anledning att från statens arbetslöshetshjälp

avstänga de arbetslösa.

De arbetslösa föranleda ej heller förbunden nagra utgifter för konfliktunderstöd,

enär de arbetslösa ej äga att bekomma sadant. I de förbund, som ha

arbetslöshetskassor, äga de arbetslösa utfå arbetslöshetsunderstöd, men detta utgår

oberoende av arbetskonflikt, i enlighet med arbetslöshetskassornas stadgar,

av de medel, som för detta ändamål fonderats. Sålunda föreligger ej heller av

denna anledning skäl till att undandraga de arbetslösa statens stöd.

Vad här anförts ifråga om fackorganisationernas medlemmar gäller naturligtvis

även ifråga om de oorganiserade arbetarna, vilka ej ha något som helst

inflytande på fackorganisationernas åtgöranden.

Återstår således att staten genom indragning av arbetslöshetshjälpen skall

bringa de arbetslösa i ett nödtillstånd, som skall tvinga dem att bliva strejkbrytare.

I allmänhet äro de arbetare, som äro intelligenta nog att utbilda sig

till göda arbetare och yrkesutövare, för hederliga för att ens genom svält låta

tubba sig till en sådan handling. Man måste likväl ifrågasätta huruvida åtgärder

i syfte att förmå arbetarna att bliva strejkbrytare äro förenliga med statens

neutralitet vid arbetskonflikter. Det torde även i detta sammanhang vara befogat

att erinra om statsmakternas självklara skyldighet att ej kränka medborgarnas

allmänna rättsuppfattning. Och bland det ojämförligt största antalet

av Sveriges befolkning råder den uppfattningen, att utförande av strejkbryteriarbete

är en mindrevärdig och ärelös handling, en uppfattning sålunda, som det

bort givas uttryck för i lagstiftningen, om denna i detta avseende skulle bringas

i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet. I varje fall bör väl staten

åtminstone icke vidtaga åtgärder i syfte att förmå arbetare, som drabbats av

oförvållad arbetslöshet, till utförande av strejkbryteriarbete. Sålunda borde även

ur denna synpunkt skäl ej föreligga till indragning av statens arbetslöshetshjälp.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

ställa 1 anslutmnS vad ovan anförts vågar Landssekretariatet härmed hem
då

de arbetslösa äro oförskyllt utan arbete,

„ da de arbetslösa fackföreningsmedlemmarna icke lämna ekonomiskt bidrag

till lackorganisationernas strejkkassor, °

, ,, dd fackorganisationernas arbetslösa medlemmar i regel icke äga rätt att

deltaga i fackföreningarnas beslut rörande arbetskonflikter,

Sikter ddcharbetslösa medlemmar i regel ej åtnjuta understöd vid arbetskon
,

da0 d®*j väl må anses riktigt att den allmänna hjälpverksamheten icke inriktas

pa att vid arbetskonflikter söka förmå de arbetslösa att bliva strejkbryX8.

r6, samt " *

då det på av oss här ovan anförda skäl må anses att den av Kund. Mai-t

loreslagna karenstiden är onödigt lång

att Arbetslöshetskommissionen ville tillstyrka antagande

av Kungl. Maj:ts proposition med den förändring, att

»rigeln bakåt» sättes till lyra månader för säsongarbetare och

till en månad för övriga arbetare.

Stockholm den 25 februari 1923.

Kör Landssekretariatet:

Arvid Thorberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

03

Bilaga A.

P. M.

angående uppgifter om arbetslöshetens omfattning och långvarighet för

vissa fackförbunds medlemmar.

Här nedan återgivas några var för sig fristående uppgifter om arbetslösheten

inom vissa förbunds verksamhetsområden.

Sv. bleck- och plåtslagareförbundet.

Förbundsstyrelsen framhåller att arbetslösheten under de senaste två åren

haft en mycket stor omfattning i jämförelse med tidigare år. Under det att

arbetslöshetsperioderna förr utgjorde en, två å tre månader är det nu många

medlemmar, som varit arbetslösa 6 ä 8 manader etter en ganska kort tids tillgång

till arbete. Förbundets arbetslöshetskassa har i understöd utbetalt:

År 1920 .......... kronor 8,989: —

, 1921................ > 66,330:35

> 1922 ................ » 81,218:75

Förbundets medlemmar utgöra ungefär 95 % av yrkets utövare. MedlemssifFran

har ända sedan 1908 hållit sig nästan oförändrat omkring 1,500.

Sv. bryggeriindustriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen meddelar, att arbetslösheten inom bryggeriindustrien

varit av ganska liten omfattning före år 1921. På grund av minskad tillverkning

och nya maskinella anordningar har arbetsstyrkan minskats. Under år 1921

voro 250 och under år 1922 330 arbetare arbetslösa.

Sv. grov- och fabriksarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen har lämnat vissa uppgifter om arbetslösheten inom olika

industrier där förbundet har medlemmar. Tyvärr äro uppgifterna ej uppgjorda

enhetligt för någon längre period, varför det är svart att tå jämförbara siffror

över förhållandena före och under krisen. Nedanstående tabell visar arbetslösheten

inom vissa industrier under åren 1914—1918, för vilken period förbundet

på sin tid gjorde noggranna undersökningar för erhållande av materiel till grund

för upprättandet av eu arbetslöshetskassa.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Medeltalet arbetslösa dagar per medlem.

Industri

Byggnadsindustrien..................

Kalk- och cementindustrien..............

Västergötlands kalkbrott . •.............

Tegelindustrien....................

Glasindustrien...................

Porslinsindustrien.................

Mek. verkstadsindustrien...............

Skånes gruvindustri.................

Pappersindustrien..................

Pappersmasseindustrien................

Sockerindustrien*)..................

> s)..........•.......

Tändsticksindustrien............

Konstgödningsindustricn ...............

Torvindustrien...................

Diverse andra industrier...............

Avdelningar med liera industrier ej uppdelade i sektioner

Halvbetalande................

Medeltal för hela förbundet...........

1914

49-1

15- 4

57-5

26-9

8-0

34-5

1-8

21-4

13-1

16- 7

162-5

28-2

390

131-5

20-3

75’5

64-2

39 l

1915

42-8

22-8

90-5

250

8-8

30-0

IT

10-3

6-7

17- 1

180-0

8-3

430

122-7

18- 1

94-0

47-2

35-5

1916

28-0

19- 4

52-5

26-6

2-2

18-9

4-3

4-3

4- 2

24-2

91-0

5- 9

20- 1

106-2

103

47-5

42-5

22-1

1917

29- 8

16-3

01

48-5

26-8

7- 3

18- 4

1-3

10-0

29

30- 2

129-0

8- 5

19- 7

100-0

10-7

61-5

79-8

25-0

1918

28-6

19-0

3-3

54-8

26-0

13-6

23-1

1-9

7-3

3-5

16-4

135-0

85-3

23-5

94-2

20l

51-7

50-7

26-0

Som synes översteg arbetslösheten icke inom någon industri i medeltal för

något år tre månader, med undantag för kampanjarbetarna inom sockerindustrien

och för arbetarna inom torvindustrien. Inom dessa industrier sysselsatta arbetare

arnbulera dock i vanliga fall mellan sockerbrukens kampanjarbete och tegelbruken

och mellan torvmossarna och arbete i skogarna.

Någon fortsättning av ovanstående tabell finnes ej. Nedanstående sammanställning

visar dock arbetslöshetens procentuella omfattning inom vissa industrier

vid fem olika tidpunkter under år 1921.

Arbetslösa i % av alla medlemmar år 1921.

In dustri

Byggnadsindustrien........

Byggnadsämnesindustrien.....

Hmåglasindustrien........

Buteljglasiudustrien .......

Fönsterglasindustrien.......

u/l

15/s

Ve

t 9

Via

27-6

29-0

29-5

30-4

46-8

41-3

42-1

27-6

37-7

51-9

300

s)

a)

47-5

42-2

—

21-1

1-fi

32-3

50-5

74-4

91-7

82-8

85-3

41-3

'') Årsarbetare.

2) Kampanjarbetare.

3) Den 15 mars och 1 juni voro medlemmarna inom småglasindustrien indragna i konflikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30. 9-r>

Industri

16/,

16/a

Va

V»

V12

Gummiindnstrien...........

......23-6

203

25-7

22-9

16-0

Kol- och lerindustrien..........

...... It

11''4

12

60

6-2

Konstgödningsindustrien.........

...... 7-4

43-3

590

38-3

43-8

Jiirnbruksindustrien...........

...... 3-3

2-2

5''C

6 6

5-0

Mek. verkstadsindustrien.........

......23-0

28-8

350

39-6

39-6

Porslinsindustrien............

....... 2-6

Ilo

11-9

1-8

7-1

Pappersindustrien............

......18-7

31''2

27-61

22-4

Pappersmasseindustrien..........

....... 4-0

41-5

2G-i|

Sockerindustrien.............

.......33-4

11-0

15-4

24-7

9-7

Torvindnstrien.............

.......42-2

507

18-2

27-6

57-4

Tändsticksindustrien...........

....... 1-6

3-9

4-1

16-2

19-8

Olika slag av fabriker..........

......21-3

43-6

37-7

49-1

45-3

Olika slag av arbete....... . .

.......30-4

24-6

30-7

27-3

24-9

Summa 21''4

27-7

23-0

27-3

32-5

Arbetslösheten inom förbundet under år 1922 synes av nedanstående siffror.

Arbetslösheten bland Svenska grov- och fabriksarbetareförbundets medlemmar

under år 1922.

Arbetslöshetsveckor

M ä n a d

Medlems-

antal

Arbetsveckor

Arbetslösa

medlemmar

Antal

i % av alla

arbetsveckor

januari......

..... 32,113

128,452

17,010

54,868

42-7

februari.....

..... 31,228

124,912

14.010

48,603

38-9

mars.......

..... 31.013

155,065

12,550

46.501

30-0

april .......

..... 30,949

123,796

13,525

42,211

34-0

maj.......

..... 30,700

122,800

11,591

35,773

29-1

juni.......

..... 30,651

153,255

12,365

38,168

24-9

juli.......

..... 30,713

122,852

10,328

28,934

236

augusti .....

..... 30,788

123.152

8,222

25,410

20-6

september ....

..... 30,753

153,765

8,466

27,210

17-7

oktober .....

..... 30,887

123,548

8,269

26,136

22-0

november.....

..... 31,016

124,064

8,275

25,865

209

december.....

..... 30.627

153,135

11,384

39,429

25‘8

Summa 371,488

1,G08,79G

135,995

437,108

—

Medeltal 30,936

134,066

11,333

36,425

27-2

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sv. gruvindustriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver, att arbetsstyrkan vid de gruvfält, där arbete

pågår, för närvarande är cirka 25 % mindre än år 1920. Arbetslösheten inom

gruvindustrien har under de senaste tvenne åren varierat mellan 23 och 35 % mot

1 ä 2 % under normala år.

Sv. Han delsarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver, att arbetslösheten inom handeln är lika stor

detta ar som under de två töregående åren. På grund av den under föregående

år förda handelsarbetarekonflikten i städerna Malmö, Lund, Trelleborg, Ystad

och Eslöv blevo 29 medlemmar avstängda från statens arbetslöshetsunderstöd, och

på grund av den helt nyligen avslutade handelsarbetarekonflikten i Skåne blevo

sammanlagt 38 medlemmar avstängda från det allmännas understöd. Bland dessa

var det ett 20-tal, som ej arbetat inom handeln på över ett års tid.

Sv. Järnvägsmannaförbundet.

Förbundsstyrelsen meddelar, att vid statens järnvägar de anställdas antal

reducerats med 14,322 från i februari 1919, då 39,893 voro anställda, till i december

1922, då endast 25,571 hade anställning. Även vid de enskilda järnvägarna

har personalen minskats med några tusen man, varförutom en del ha inskränkt

arbetstid med därav följande minskade inkomster. Anledningen till den starka

reduceringen av personalens antal är dels depressionen, dels ändrad arbetsfördelning

särskilt ifråga om banans bevakning samt dels införandet av Kuntze-Knorrbroms.

Sv. Kommunalarbetareförbundet.

Styrelsen uppgiver, att de ordinarie anställda arbetarnas antal starkt reducerats

från år 1920. Kommunerna ha dock anordnat nödhjälpsarbeten i sådan

utsträckning att de ordinarie arbetarna tillsammans med nödhjälpsarbetarna torde

uppgå till ungefär samma antal som de ordinarie utgjorde år 1920. Av förbundets

16,000 medlemmar voro nedanstående antal arbetslösa

År 1918 iso

» 1919 150

» 1920 200

» 1921 500

* 1922 vid bästa tidpunkt 500 och vid sämsta tidpunkt

1,03b. Ett stort antal arbetar inskränkt arbetstid.

Sv. Metallindustriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver att arbetsstyrkan vid järnbruken reducerats

med 20-3 7 % och vid de mekaniska verkstäderna med 36 i i %, eller för hela järnindustrien

med ungefär 29 %. På grund av bristande tid har inga uppgifter

kunnat lämnas om arbetslöshetens längd för respektive arbetslösa medlemmar av

förbundet.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

97

Sv. Måleriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen har meddelat, att måleriarbetarna i stort antal lämnade

yrket och sökte sig till andra arbetsområden under den tid högkonjunktur rådde

inom industrien. Dessa arbetare söka sig nu tillbaka till yrket och öka därigenom

rådande arbetslöshet. För närvarande äro cirka 2,000 eller ungefär 50 % av

förbundets medlemmar arbetslösa. Under vanliga förhållanden ha mäleriarbetarna,

såsom förbundet gjorde gällande i skrivelse till Arbetslöshets kom missionen i januari

1922, en arbetslöshetsperiod av 3 månader, men under de senaste åren ha

medlemmarna gått arbetslösa längre tid.

Sv. Sko- o. Läderindustriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver, att det under år 1920 inom skoindustrien sysselsattes

9,000 arbetare, men att antalet nu anställda utgör endast 7,200. De 1,800

arbetare, som entledigats, torde ej ha några utsikter att ånyo få arbete inom skoindustrin.

enär industrins produktionskapacitet mer än väl täcker landets behov,

och det med stor sannolikhet ej kan påräknas någon möjlighet för export inom

närliggande tid. Under tidigare år var genomsnittssiffran arbetslösa pr år i medeltal

2 %, under åren 1921 och 1922 däremot 18 % av förbundets medlemsantal.

En stor del av de arbetslösa ha varit i saknad av arbete sedan början av år

1920.

Sv. Stenindustriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen påpekar att normala förhållanden icke varit rådande

inom stenindustrien sedan år 1914. Då sysselsattes cirka 15,000 arbetare. För

närvarande äro endast cirka 5,000 arbetare kvar inom denna industri, men även

bland dessa arbetare råder arbetslöshet. Före kriget hade man att räkna med en

viss arbetslöshet under de tre kallaste månaderna för byggnadsstenhuggarna, men

nu kan arbetslöshet inträffa allt emellanåt.

Sv. Träarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver att det vid mek. verkstäder och varv voro

anställda 2,400 träarbetare den 1 jan. 1920, 2,700 den 1 jan. 1921 och 1,425 den

1 jan. 1923. Om förhållandena inom andra industrier kan styrelsen ej lämna

uppgifter. Antalet arbetslösa veckor i procent har under nedanstående år ut
-

gjort

År 1912.................4-7 %

» 1913..........•......4-5 ,

» 1914.................7-5 »

> 1921 ................. 29 5 »

» 1922 ................. 29-5 >

År 1912 utgjorde verkstadsträarbetarnas andel av arbetslöshetsveckorna

12 %, 1921 däremot 60 % och år 1922 55 %.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 0 samt. 23 käft. (Nr 30 Bilaga.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sv. Tunnbinderiarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver att man förr knappt hade att räkna med någon

arbetslöshet inom yrket, men att under de senaste två åren cirka 38 å 40 * av

förbundets medlemmar varit arbetslösa.

Sv. Typografförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver, att man inom typografförbundet ej har att

räkna med någon särskild säsongarbetslöshet, enär den minskade tillgången till

arbete under sommaren uppväges av då utgående semestrar. Under år 1920 voro

omkring 4,500 av förbundets 7,311 medlemmar anställda å 200 civiltryckerier. Nu

sysselsätta samma tryckerier högst 3,000 arbetare, och ändock kan denna reducerade

arbetsstyrka ej beredas full sysselsättning. De 1,500 typografer, som avskedats,

torde ej ha möjlighet till återanställning inom yrket, enär civiltryckerierna

ej sysselsatte mera än 3,000 arbetare före den våldsamma högkonjunkturen.

A.v de avskedade ha 700 kunnat vinna anställning inom andra arbetsområden

medan 775 ännu äro arbetslösa. I medeltal ha dessa varit arbetslösa ett år under

det att arbetslösheten förr i medeltal utgjorde endast några få veckor.

Sv. Väg- o. Vattenbyggnadsarbetareförbundet.

Styrelsen framhåller, att nästan hela industrin ockuperats för nödhjäipsarbeten.

^ Det hela är därför så onormalt, det gärna kan vara, och att det därför

ej låter sig gorå att säga vad som är normalt eller onormalt. Emellertid

voro i trots av alla igångsatta nödhjälpsarbeten inom industrien 225 av förbundets

medlemmar arbetslösa år 1921 och i december 1922 saknade 443 anställning.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

99

Bilaga B.

P. M.

angående i fackförbundens stadgar ingående bestämmelser beträffande

medlemmarnas rätt till avgiftsbefrielse vid arbetslöshet.

Här nedan anföres utdrag ur fackförbundens stadgar, som visa i vilken

mån fackorganisationernas medlemmar äro befriade från erläggande av avgifter

under tid, de äro arbetslösa.

Sv. Bleck- o. Plåtslagareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 2 lyder:

»Mom. 2. Medlem, som är arbetslös, är befriad från extra kontingent. Nyingången

medlem, som blir arbetslös innan lian är understödsberättigad, är befriad

från all kontingent från och med veckan efter då anmälan därom skett, och varar

befrielsen så länge arbetslösheten pågår eller understödsrätten inträder. Fnstämpling

härför skall ske varje vecka. Vid längre sjukdom eller värnpliktstjänstgöring

skall boken vederbörligen avstämplas minst eu (1) gång i månaden.

Medlem, som deltagit i strejk eller lockout minst 4 veckor i följd, är befriad från

extra kontingent de två första veckorna efter konfliktens avslutande.»

Befrielse från avgifter till arbetslöshetskassan medgives ej, varför ordinarie

kontingent till denna och till förbundets administration avdrages vid utbetalningen

av förbundets arbetslöshetshjälp.

Sv. Bryggeriindustriarbetareförbundet.

Förbundsstadgarna § 2 mom. 3 lyder:

»Mom. 3. Avdelning är befriad från avgift för de medlemmar, som under

minst 14 dagar i en månad genom sjukdom eller arbetslöshet varit urståndsätta

att sig försörja, ävensom för värnpliktiga medlemmar under den tid de äro inkallade

till vapenövning.» .

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 1 har följande innehåll:

»Mom. 1. Medlem, som under 14 dagar varit av sjukdom eller arbetslöshet

urståndsatt att sig med sitt arbete försörja, är från all kontingent befriad

under den tid sjukdomen eller arbetslösheten varar, om detta av uppbördsman nen

styrkes. Som arbetslös i detta fall räknas icke den, vilken som deltagare i konflikt

åtnjuter understöd; dock är sådan medlem befriad från erläggande av kont

in gentförhöjning. Värnpliktig medlem, som inkallas till vapentjänst, är för den

tid denna pågår likaledes befriad från all kontingent och hans rättigheter inom

förbundet anses under denna tid vilande.»

Alltså befrias detta förbunds medlemmar från erläggande av något slags

avgifter vid arbetslöshet, som har längre varaktighet än 14 dagar.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sv. Grov- o. Fabriksarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 4 lyder:

»Mom. 4. Befriad från att betala veckokontingent är den, som under samma

arbetsvecka vant sjuk eller arbetslös minst 3 arbetsdagar. Detsamma gäller även

medlem som fullgör värnplikt. Anmälan om sjukdom, arbetslöshet, värnplikt

eller deltagande i konflikt skall dock, för att kontingentbefrielse må erhållas

omedelbart anmälas till vederbörande styrelse.»

_‘^ejslösa medlemmar äro befriade även för erläggande av uttaxeringar.

Avgiftsbefrielse är även beviljad de medlemmar, som under de senaste åren varit

hänvisade till arbete varannan vecka.

Sv. Gruvindustriarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 2 lyder:

»Monn 2. Medlem, som blivit arbetslös, är, om arbetslösheten varar i 14

. <= ■ *ri irån kontingent för hela månaden, såvida han hänvänder sig till avdelningens

kassör, som dä fristämplar boken. Som arbetslös i detta fall räknas även

den, vilken som deltagare i strejk och lockout åtnjuter understöd.»

Denna bestämmelse har verkat sa att förbandets alla medlemmar vid t ex

avgiftsbefriade sedan 1 jan. 1921, vid Stripa sedan 1 april

„ wullblanka sedan 1 maj 1921, vid Kärrgruvan, Norberg, Finnmossen,

Pershytte, Spexeryd och Saxberget sedan 1 juli 1921.

Sv. Handelsarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 2 lyder:

*2) Medlem som varit sjuk eller arbetslös eller den som för sin yrkesutbildning

bevistar läroanstalt är befriad från att betala kontingent och uttaxering

under den tid sjukdomen, arbetslösheten eller utbildningen varar. Medlem

som fullgör vapenövning är likaledes befriad under den tid densamma pågår och

da densamma anmäles till vederbörande styrelse, men räknas ej befrielsen förrän

tiden överstiger 6 arbetsdagar.»

Sv. Järnvägsmannaförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 1 lyder:

»Mom. 1. Medlem, som över lö dagar i en månad varit av sjukdom eller

arbetslöshet urstandsatt att sig med sitt arbete försörja och icke åtnjuter full

lön, är från samtliga under denna månad fastställda avgifter befriad, om detta

styrkes av uppbördsman. Efter samma grunder är även medlem, som fullgör sin

värnplikt, befriad från erläggande av kontingent. Vid kontingentbefrielse i här

uppräknade fall skall medlemsboken avstämplas med fristämpel för de månader

kontingenten eljest skulle erläggas.»

Grenom särskilt beslut ha även de vid nödhjälpsarbete sysselsatta medlemmarna

befriats från erläggande av avgifter.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

101

Sv. Kommunalarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 4 lyder:

»Mom. 4. Medlem, som varit sjuk eller arbetslös minst 3 arbetsdagar i

följd, är befriad från att betala kontingent och uttaxering för den vecka eller den

längre tid sjukdomen eller arbetslösbeten varar. Medlem, som fullgör vapenövning

är likaledes befriad under deu tid densamma pågår (med vapenövning

avses icke frivillig militärtjänstgöring). All dylik befrielse skall dock anmälas

till vederbörande styrelse.»

Sv. Metallindustriarbetareförbundet.

Förbundsstadgarna § 8 mom. 1, 4 och 5 lyder:

»Mom. 1. Då medlem av en eller annan anledning blivit arbetslös skall

han omedelbart anmäla detta till sin avdelningskassör och äger då, förutsatt att

han på grund av fortsatt arbetslöshet i minst 7 dagar ej haft arbetsinkomst,

att befrias från erläggande av veckoavgift.

Mom. 4. Har en medlems ordinarie arbetstid nedsatts till 30 timmar per

vecka eller därunder, kan, om extra veckoavgift då utgår, efter avd.-styrelsens

beslut medgivas befrielse från erläggande av den extra avgiften. Beslut härom

fattas i varje särskilt fall.

Mom. 5. Inskränkes arbetstiden till 25 timmar pr vecka av den annars

ordinarie, kan medlem, under för övrigt lika förfaringssätt som ovan enligt mom. 4

angives, även medgivas befrielse från den ordinarie avgiften.»

I anslutning till dessa bestämmelser har förbundsstyrelsen genom särskilt

beslut befriat alla vid nödhjälpsarbeten sysselsatta medlemmar från erläggande

av avgifter till förbundet.

Sv. Måleriarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 4 lyder:

»4) Medlem, som är arbetslös, är befriad från avgifter då arbetslösheten

uppgår till 4 dagar i veckan och då anmälan sker samma vecka arbetslösheten

pågår, eller i avdelning, där uppbörd ej äger rum varje vecka, vid närmaste

uppbördssammanträde. Fristämpling för arbetslöshet härutöver förbj udes.. Arbetslös

medlem, som vistas å plats, där avdelning ej finnes, och som genom intyg av

två vederhäftiga personer styrker sin arbetslöshet, befrias irån avgifter, då nämnda

intyg inlämnats till avdelningens styrelse under löpande året. Medlem, som arbetar

för lägre lön i annat yrke, är befriad från avgifter till förbundskassan,

då hans veckoinkomst ej uppgår till hälften av den inom yrket på platsen enligt

avtal gällande.»

Sv. Sko- o. Läderindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 6 mom. 1 innehåller följande bestämmelse:

»Medlem, som längre tid än en vecka varit arbetslös på grund av arbetsbrist,

är befriad från erläggande av alla avgifter så länge arbetslösheten varar,

så vitt han ställer sig till efterrättelse av avdelningens styrelse anordnad kontroll.»

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets utlåtande AV 30.

Sv. Skrädderiarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 2 mom. 6 lyder:

»Mom. 6. För den tid medlem till följd av sjukdom, vapentjänst eller

arbetsnedläggelse förhindrats arbeta erlägges ej avgift till förbundet, såvida sådant

hinder pågått minst en vecka. Samma gäller ifråga om medlem som bevisligen

utan eget förvållande varit helt arbetslös under minst två veckor i följd.»

Sv. Stenindustriarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 2 mom. 3 innehåller följande bestämmelser:

»Mom. 3. Benna avgift inbetalas på av avdelningen bestämd tid och plats.

Befriade från avgifter äro de medlemmar som genom sjukdom minst 8 dagar varit

urståndsätta att försörja sig, ävenså arbetslösa medlemmar och de som äro inkallade

till vapenövning. Dock åligger det dessa medlemmar att genast därom

underrätta uppbördsmannen eller avdelningens kassör om dessa förmåner skola

erhållas.»

Sv. Sågverksindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 2 mom. 5 andra stycket lyder:

»2:o) Undantag göres dock för medlemmar, som genom oförvållad arbetslöshet,

strejk eller lockout, sjukdom eller invaliditet under minst 4 dagar varit urståndsätta

att intjäna arbetslön; dessa äro befriade från avgifter för hela denna vecka

eller de veckor de sålunda icke kunnat utföra sitt arbete. Likaledes äro medlemmarna

befriade från avgifter den tid de äro inkallade till militärtjänst. Kortare

arbetslöshet, högst 3 dagar, berättigar ej till kontingentbefrielse.»

Sv. Tobaksarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 2 mom. 3 lyder:

»Mom. 3. Vid sjukdom, militärtjänst och arbetslöshet är medlem, efter

anmälan hos avdelningsordföranden, fri från veckoavgift. Alla sjuk-, militärtjänst-

och arbetslöshetsstämplar (för arbetslöshet utan eget förvållande) räknas

som betald veckoavgift. Arbetslöshet och sjukdom för 3 dagar och därunder

räknas icke.»

Sv. Transportarbetareförbundet.

Förbundet stadgar § 2 mom, g lyder:

>>g). Befriade från erläggande av avgifter (undantag kongresskontingent)

äro sjuka och i värnpliktstjänst varande medlemmar, medlem som deltager i av förbundsstyrelsen

godkänd konflikt, medlem som är arbetslös (ej har någon arbetsförtjänst

vare sig i eget fack eller utom detsamma) under 14 dagar i följd samt sådana

medlemmar, som uppnått 65 års ålder och i 20 år i oavbruten följd ha tillhört

förbundet. Anmälan om sjukdom, värnplikt, deltagande i konflikt eller arbetslöshet

skall dock, för att kontingentbefrielse må erhållas, omedelbart anmälas till

vederbörande avdelningsstyrelse.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande AV 30.

LOo

Sv. Träarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 9 mom. b och c lyder:

»b). Medlem som minst en vecka varit arbetslös på grund av arbetsbrist

eller arbetskonflikt, är befriad från erläggande av alla avgifter så länge arbetslösheten

varar, såvitt han ställer sig till efterrättelse av avdelningens styrelse

anordnad kontroll.

c). Medlem vars arbetstid under en vecka är mindre än 25 V* timmar, är

befriad från avgifter.»

Sv. Tunnbinderiarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 1 mom. 6 lyder:

»Mom. 6. Medlem som är sjuk eller arbetslös eller fullgör sin värnplikt

är befriad från alla avgifter till förbundet från och med första veckan.»

Sv. Typografförbundet.

Förbundets stadgar § 4 moln. h. lyder:

»h. Medlem är befriad från avgifter, då han är arbetslös, då han fullgör

militärtjänst samt under sjukdom, såvida han minst en gång under varje månad

hos avdelningsstyrelse därom gör anhållan.»

Genom särskilt beslut äro de vid nödhjälpsarbete sysselsatta medlemmarna

avgiftsbefriade.

Sv. Väg- o. Vattenbyggnadsarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 4, första stycket lyder:

»Mom. 4. Medlem som varit sjuk eller arbetslös minst tre arbetsdagar

under samma arbetsvecka är befriad från att betala kontingent för den veckan

och i övrigt för den tid, sjukdomen eller arbetslösheten varar. Medlem, som fullo-ör

vapenövning, är likaledes befriad under den tid, densamma pågår. Befrielse

från kontingentbetalning i här sagda fall förutsätter, att vederbörande medlem

därom fortast möjligt gör anmälan till vederbörande avdelnings- eller sektionsstyrelse.

»

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Bilaga C.

P. M.

angående i fackförbundens stadgar ingående bestämmelser om arbetslösa

medlemmars rätt att deltaga i beslut om påbörjandet eller avslutandet

av arbetskonflikter.

Här nedan an föres utdrag ur fackförbundens stadgar, som visa i vilken

män arbetslösa medlemmar äga deltaga i beslut, som avser påbörjandet eller avslutandet

av arbetskonflikter. Därjämte är i vissa fall tillfogad upplysning om

gällande praxis eller särskilda beslut.

Sv. Bleck- o. Plåtslagareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 4 mom. 2 och 4 lyder:

»Mom. 2. Arbetet kan ej nedläggas å en arbetsplats eller verkstad, såvida

fjärdedelar av de medlemmar frågan rör, med sina namnunderskrifter

försäkra sig vilja nedlägga arbetet.

Mom. 4. Det är de strejkandes skyldighet att infinna sig till möte så ofta

kommittén det påbjuder samt var för sig iakttaga ett värdigt uppförande. Den,

som utebliver från av kommittén påbjudet möte utan anmälan av laga förfall,

riskerar för den dagen sitt understöd. Vid arbetskonflikt, som gäller avdelnings

samtliga eller flesta medl. får ej arbetsnedläggelse (strejk) tillgripas, med mindre

tre fjärdedelar av de på sammanträdet närvarande genom sluten omröstning därför

avgivit sitt votum samt förbundsstyrelsen i enlighet med förbundsstadgarna därtill

givit sitt bifall. Medlem, som på beslut av avdelning deltager i partiell strejk

(blockad) för upprätthållande av gällande avtal eller för att uppnå rättelse i

eventuella missförhållanden, erhåller utom det understöd, som utgår ur förbundskassan,

ett tillägg av högst 5 kr. pr vecka, som utgår ur avdelningskassan.

Dessa medel kunna uttaxeras.»

Förbundsstadgarnas § 8 mom. 5 och 6 innehålla följande bestämmelser:

»Mom. 5. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök att få

fragan löst på fredlig väg visa sig icke medföra önskat eller godkänt resultat,

äger avdelning vädja till förbundsstyrelsen om stöd för vidtagande av kraftåtgärder,

såsom eventuellt en arbetsnedläggelse för fordringarnas genomförande.

Förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan kan få vidtagas, varvid hänsyn

bör tagas dels till ställningen inom förbundet och dels till förhållandena på den

plats rörelsen pagär. Dock kan ej förbundsstyrelsen neka sådan arbetsnedläggelse,

såvida beslut därom med 3,U majoritet är fattat av vederbörande avdelning. Sådan

röstning företages sluten. Avdelning äger rätt att, då enhälligt beslut därom är

rattat, deltaga i av andra fack etablerade strejker och blockader.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

105

Mom. 0. Förbundsstyrelsen äger rätt, ifall tidpunkten anses olämplig eller

andra skäll därför föreligga, att bestämma det fordringarnas framställande uppskjutes,

liksom den oek kan besluta att arbetsnedläggelse för framställd fordran

ej må äga rum. Dock bör nödig hänsyn tagas till de lokala förhållandena vid

en lönerörelses genomförande.»

Sv. Bryggeriindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 7 mom. 6 och 7 lyder:

»Mom. 6. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök, att få

frågan på fredlig väg löst, visat sig icke medföra önskat eller godkänt resultat,

äger avdelningen vädja till förbundsstyrelsen om förbundets stöd för vidtagande

av kraftåtgärder, såsom eventuellt en arbetsnedläggelse för fordringarnas genomförande,

varefter förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan åtgärd kan få

vidtagas, varvid hänsyn bör tagas dels till ställningen inom förbundet och dels

till förhållandena på den plats där rörelsen pågår. Dock får ej strejk igångsättas,

utan att minst två tredjedelar av avdelningens på platsen arbetande medlemmar

godkänt densamma.

Mom. 7. Förbundsstyrelsen äger rätt, ifall tidpunkten anses olämplig eller

andra skäl därför föreligga, att bestämma att såväl fordringars framställande

uppskjutes som ock att en av avdelning begärd arbetsnedläggelse för framställd

fordrans genomförande ej må äga rum.»

Sv. Grov- o. Fabriksarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 5 mom. 3 lyder:

»Mom. 3. I frågor, som gäller mellanhavanden med arbetsgivaren, såsom

avtalsförslag. förkastande av underhandlingsresultat, beslut om strejk, blockad etc.,

fordras för giltigt beslut att minst 2/s av de medlemmar saken berör genom sluten

omröstning biträtt detsamma.»

Förbundsstadgarnas § 7 mom. 4 innehåller följande bestämmelser:

»Mom. 4. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök att få

frågan på fredlig väg löst visat sig icke medföra önskat resultat, äger avdelninggöra

framställning till förbundsstyrelsen om förbundets stöd för vidtagande av

arbetsnedläggelse. För beslut härom gäller vad i »Grundstadgar för avdelningar»

§ 5 mom. 3 är stadgat. Ifall tidpunkten för en arbetsnedläggelse anses olämplig

eller andra skäl föreligga, må förbundsstyrelsen i samråd med vederbörande avdelning

(avdelningar) bestämma, om uppskov med ifrågasatt arbetsnedläggelse

bör äga rum. Samma gäller även om tiden för inlämnande av avtalsförslag eller

annan framställning anses olämplig.»

Härtill fogar förbundsstyrelsen följande upplysningar:

Dessa stadgebestämmelser ha alltid tolkats och tillämpats så att inga

andra än av lönerörelser, strejker eller blockader direkt berörda medlemmar,

d. v. s. de vid ifrågavarande arbetstöretag anställda, deltaga i dylika beslut. I

de fall en avdelning består av flera arbetsgrupper, anställda inom olika industrier,

är det således endast den arbetsgrupp, som skall företaga lönerörelse, strejk eller

blockad, som äger rätt fatta beslut ifråga om de åtgärder, som i dylika fall skola

vidtagas.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 23 höft. (Nr 30 Bilaga.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets utlåtande AV 30.

Sv. Gruvindustriarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 4 mom. 2 lyder:

»Mom. 2. Arbetet kan ej nedläggas å en arbetsplats, såvida ej minst tre

fjärdedelar av de medlemmar frågan rör med sluten omröstning försäkrat sig vilja

nedlägga arbetet. Vid omröstning angående arbetsnedläggelses fortsättande fordras

därför även ®/4 majoritet.»

Förbundsstadgarnas § 8 mom. 4 har följande avfattning:

»Mom. 4. Skulle det icke lyckas att medelst underhandling om de framställda

fordringarna komma till önskat resultat, skola de medlemmar saken i

första band berör, uttala sig om vad vidare skall åtgöras. Medlemmarnas beslut,

jämte avdelningens eller dess styrelses utlåtande däröver, insändas ofördröjligen

till förbundsstyrelsen, och får arbetsnedläggelse icke äga rum utan förbundsstyrelsen

sådan godkänt och det blivit avdelningen och medlemmarna delgivet.»

Förbundsstyrelsen anför att arbetslösa medlemmar enligt tillämpningen av

stadgarna icke äga rätt att deltaga i omröstning om konflikter, enär de ej kunna

försäkra sig vilja inställa ett arbete de ej ha eller försäkra sig vilja upptaga ett

arbete, som de ej ha tillgång till.

Sv. Handelsarbetareförbundet.

. I förbundets stadgar ingå ej särskilda bestämmelser om vilka av avdelningarnas

medlemmar, som äga deltaga i omröstning rörande konflikter, men förbundsstyrelsen

förklarar kategoriskt att enligt givna direktiv arbetslösa medlemmar

icke äga deltaga i beslut om arbetsnedläggelse eller i beslut om avslutning

av konflikt. 6

Sv. Järnvägsmannaförbundet.

Förbundsstadgarna § 8 mom. 7 bar följande lydelse:

»Mom. 7. Arbetet kan ej nedläggas på plat-en förrän två tredjedelar av

den personal saken gäller med sina namnunderskrifter försäkrat sig velat nedlägga

arbetet.»

Sv. Kommunalarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 5 mom. 3 lyder:

»Mom. 3. I frågor angående strejk eller höjande av timpenning eller lönen

fordras 2/s majoritet av de medlemmar, vilka eventuellt komma att indragas däri,

samt sluten omröstning.»

De arbetslösa äro sålunda även inom detta förbund förhindrade att deltaga

i beslut rörande konflikter, vilket även belyses av nedanstående protokollsutdrag

rörande omröstningen före tillgripandet av nu pågående strejk i Sundsvall.

Till förbundet rapporterat medlemsantal.

Avdelning Nr 29, Sundsvall. 80 medlemmar, därav 17 arbetslösa. Avdelning

Nr 44, Sundsvall. 36 medlemmar, därav 4 arbetslösa.

Stockholm den 22/s 1923.

För Sv. Kommunalarbetareförbundet.

L. Nordgren.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ''SO.

107

Utdrag ur protokoll fört vid extra sammanträde med avd. nr 29 av Svenska

Kommunalarbetareförbundet i Sundsvall måndagen den M/i 1923.

§ 5.

För att utröna medlemmarnas ställning till en eventuell arbetsnedläggelse

företogs omröstning med slutna sedlar, och bar avdelningen med 60 röster mot 3

beslutat att nedlägga arbetet, om ej en för densamma antaglig uppgörelse kan

komma till stånd.

Sundsvall den 22/1 1923.

Rätt utdraget intygar:

F. Enqvist. A. 11. Lundahl. Erland Lilo. Carl Löf.

Ordf. Sekreterare Utsedda justeringsmän.

Utdrag ur protokollet fört vid avd. 44 sammanträde den 21 jan. 1923.

§ 2.

Vid företagen omröstning om arbetsinställelse utföll röstning på följande sätt

nämligen 23 Ja, 3 Nej. ... . . ... , . , .. „

Avd. medlemsantal är 36, därav är 1 sjuk, 4 arbetslösa arb. som ej beröras

av arbetsinställelsen.

B. Åhlin. H. Svensson. Werner Tegman. J. J. Bylund.

Sekr. Ordf. Justeringsmän.

Till Förbundsstyrelsen. , , , , .,

Avd. beslöt på sitt senaste möte att tillfråga förbundsstyrelsen huruvida

icke våra arbetslösa medlemmar skulle komma i åtnjutande av konfliktunderstöd

enär dessa genom konflikten berövas alla möjligbeter till arbete, under normala

förhållanden ha dessa medlemmar företrädesrätt som extra vid renhållningsverket

samt av staden igångsatta arbeten.

Sundsvall den 14/* 1923.

För avd. 29.

A. Westling.

Till avdelning Nr 29, Sundsvall.

Eder begäran av den 14 d:s att avdelningens arbetslösa medlemmar skulle

komma i åtnjutande av konfliktunderstöd under nu pågående konflikt kan icke av

förbundsstyrelsen bifallas. De arbetslösa, som därtill enligt stadgarna äro berättigade,

erhålla i vanlig ordning arbetslöshetsunderstöd.

Stockholm den 22 febr. 1923.

Med kamratlig hälsning för Sv. Kommunalarbetareförbundets styrelse.

L. Nordgren.

De arbetslösa medlemmarna stå sålunda i alla avseenden utanför arbet.skonflikterna,

konstaterar förbundsstyrelsen i sin p. m. till Landssekretanatet.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sv. Metallindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 14 mom. 6 lyder:

»Mom. 6. För vidtagande av arbetsnedläggelse fordras verkställande utskottets

medgivande och beslut. Verkställande utskottet äger därvid att fordra

bevis för att minst 3/i av de medlemmar över 18 år, som direkt beröras av arbetsnedlaggelsen,

vid foretagen sluten omröstning röstat för arbetsnedläggelse I rec-el

bor ej heller verkställande utskottet medgiva arbetsnedläggelse med mindre minst

/» av vederbörande arbetare äro organiserade.»

Förbundsstyrelsen har i skrivelse till Landssekretariatet meddelat, att uttrycket

»direkt berörda» alltid tillämpats så att vid strejkomröstningen endast de

medlemmar fatt deltaga, som vid tidpunkten för omröstningen voro sysselsatta å

vederbörande verkstad. I fråga om det nu föreliggande förslaget till nytt avtal

inom verkstadsindustrien har beträffande omröstningen verkställande utskottet besluta

att endast de kunna i omröstningen deltaga, som arbeta på verkstäder,

anslutna till Sveriges Verkstadsförening, eller äro från sådana verkstäder på kortare

tid permitterade. De, som äro avskedade, hava ingen som helst rätt att deltaga

i denna omröstning.

Sv. Måleriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 6 mom. 1 och 4 ha följande lydelse
.

. T'',1'' , fa? Tm avdelning, där förut ingånget avtal med arbetsgivare

ar gällande beslut fattats om avtalets uppsägning och nya fordringars framstäl„nde.

’ skall därest yrkande härom omedelbart framställes, beslutet sanktioneras

pa nästföljande sammanträde, i överensstämmelse med avdelningsstadgarnas 8 12

innan det sättes i verkställighet. Sedan beslut om uppsägning fattats, skall meddelande

härom omedelbart insändas till förbundsexpeditionen.

Mom. 4. Först då alla försök att på underhandlingens väg uppnå överenskommelse

visat sig resultatlösa må arbetsnedläggelse tillgripas sedan beslut

härom fattats pa samma sätt, som i mom. 1 föreskrives, och förbundsstyrelsen

givit sitt bifall härtill. Anser förbundsstyrelsen nödvändigt att till avdelning

dar konflikt hotar, sända förbundets ombudsman eller annat ombud för att undersöka

ställningen och, om möjligt få överenskommelse till stånd utan konflikt

skall densamma meddela avdelningen detta. Är ombudsmannen eller annat förhundsstyrelsens

ombud närvarande på i konflikt invecklad plats, är han skyldig

att tillsammans med avdelningens styrelse leda den utbrutna striden. Avdelning

/ i T ,dsstyr? sens godkännande vidtager arbetsnedläggelse, har ei rätt

till förbundets ekonomiska stöd.» 06 ’ J

■ i i V11 för^unds stadgar finnes intet förbud för de arbetslösa att deltaga

i beslut om strejk, men genom bestämmelsen om samstämmiga beslut på två på

varandra följande möten kunna de arbetslösa ej utöva något avgörande inflytande

pa avdelningarnas beslut. J

Sv. Sko- och Läderindustriarbetareförbundet.

fråga

Förbundets stadgar § 13 mom. 5 lyder:

»Mom o. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök att få

n pa fredlig väg löst visat sig icke medföra önskat eller godkänt resultat,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

100

äger avdelningen anhålla hos förbundsstyrelsen om förbundets stöd för vidtagande

av arbetsnedläggelse för fordringarnas genomförande, varefter förbundsstyrelsen

beslutar om och när en sådan åtgärd kan få vidtagas, varvid hänsyn bör tagas

dels till ställningen inom förbundet och dels till förhållandena på den plats, där

rörelsen pågar.»

Enligt gällande praxis äga endast de medlemmar, som direkt äro eller

bliva berörda av konflikt, rätt att deltaga i omröstning angående densammas

utbrott eller biläggande.

Sv. Skräddoriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 7 mom. 5 lyder:

»Mom. 5. Ingen arbetsinställelse må genom avdelningens åtgörande komma

till stånd utan att minst 2/3 av samtliga röster avgivas därför på möte, som

är sammankallat för att därom fatta beslut.»

På grund av inom yrket rådande säregna förhållanden har ingen särskild

bestämmelse rörande de arbetslösas rätt till deltagande i omröstningen blivit införd

i stadgarna, men detta har hittills ej haft något praktiskt inflytande på

beslutens fattande.

Sv. Stenindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 7 mom. 6 och 7 ha följande lydelse:

»Mom. 6. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök att få

frågan löst på fredlig väg visat sig icke medföra önskat eller godkänt resultat,

äger avdelningen vädja till förbundsstyrelsen om förbundets stöd för vidtagande

av kraftåtgärder, såsom eventuellt en arbetsnedläggelse, för fordringarnas genomförande,

varefter förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan åtgärd kan få

vidtagas, varvid största hänsyn bör tagas dels till ställningen inom förbundet

och dels till förhållandena på den plats där rörelsen pågår.

Mom. 7. Förbundsstyrelsen äger rätt, ifall tiden anses olämplig eller andra

skäl därför föreligga, att bestämma, att såväl sådana fordringars framställande

uppskjutes, som ock att en av avdelningen begärd arbetsnedläggelse för framställd

fordrans genomförande ej må äga rum.»

Förbundsstyrelsen uppgiver, att, ehuru stadgarna ej innehålla särskilda

bestämmelser därom, de arbetslösa medlemmarna icke äga deltaga i beslut om

arbetsnedläggelse resp. återupptagandet av arbetet, enär förbundet ej kan göra

sin understödsplikt beroende av den mening, som kan vara rådande bland de arbetslösa

medlemmarna, vilka icke vare sig bidraga till konfliktens kostnader

eller uppbära understöd.

Sv. Sågverksindustriarbetareförbundet.

Förbundsstadgarna § 8 mom. 6 och 7 ha följande lydelse:

»Mom. 6. Först sedan alla av förbundsstyrelsen och avdelningen gjorda

försök att få frågan på fredlig väg löst visat sig icke medföra önskat eller godkänt

resultat, äger avdelningen vädja till förbundsstyrelsen om förbundets stöd

för vidtagande av kraftåtgärder, såsom eventuellt en arbetsnedläggelse för ford
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

ringarnas genomförande, varefter förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan

åtgärd kan få vidtagas, varvid hänsyn bör tagas dels till ställningen inom förbundet

och dels till förhållandena på den plats där rörelsen pågår.

Mom. 7. Förbundsstyrelsen äger rätt, ifall tidpunkten anses olämplig

eller andra skal därför föreligga, att bestämma att såväl fordringarnas framställande

uppskjutes som ock att en av avdelningen begärd arbetsnedläggelse för

framställd fordrans genomförande ej må äga ruin.»

Förbundets avdelningsstadgar § 4 mom. 2 inskränker beslutanderätten till

de medlemmar å arbetsplatsen som saken gäller.

»Mom. 2. Arbetet kan ej nedläggas å arbetsplatsen förrän två tredjedelar

(2/s) av de arbetare saken gäller röstat därför. Och må röstningen därom ske

öppen eller sluten, beroende på av avdelningen före röstningen fattat beslut,

vilket hälst bör ske med namnupprop.»

Sv. Tobaksindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 10 mom. 3 lyder:

»Mom. 3. Förekommande förslag till avtal skola underställas respektive

medlemmar för beslut genom allmän omröstning. Endast de medlemmar, för vilka

avtalsförslaget gäller, äga att deltaga i omröstningen. För omröstningen gäller

enkel majoritet.»

Samma stadgar § 11 mom. 1 är av följande lydelse:

»Mom. 1. Varje beslut om strejk skall underställas förbundsstyrelsens

prövning och under ingå omständigheter får strejk iscensättas om förbundsstyrelsen

vägrar godkänna densamma. Beslut om allmän strejk fattas av förbundet i

sin helhet genom allmän omröstning. Beslut om strejk gällande för viss yrkesgren

avgöres av respektive specialarbetare; dock skola alla beslut om strejk biträdas

av minst 4/B av de i omröstningen deltagande. Röstning sker medelst

hemlig röstavgivning i därtill förhyrda lokaler.»

Sv. Transportarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 10 mom. 6, 7 och 8 lyder:

»Mom. 0. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök att få

frågan på fredlig väg löst visat sig icke medföra önskat eller godkänt resultat,

äger avdelning vädja till förbundsstyrelsen om förbundets stöd för vidtagande av

kraftatgärder, såsom eventuellt om arbetsnedläggelse för fordringarnas genomförande,

varefter förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan åtgärd kan få

vidtagas,^ varvid hänsyn bör tagas dels till ställningen inom förbundet och dels

till förhållandena på den plats där tvisten pågår.

Mom. 7. Vid särskilt trängande fäll skall förbundsstyrelsen hava rättighet

att giva tillstånd till omedelbar strejk.

Mom. 8. Förbundsstyrelsen äger. rätt, när tidpunkten anses olämplig eller

andra skäl därför föreligga, att bestämma, att såväl sådana fordringars framställande

uppskjutes, som ock att en av avdelningen begärd arbetsnedläggelse för

framställd fordrans genomförande ej må äga rum.»

Samma förbunds avdelningsstadgar § 4 mom. 3 inskränker beslutanderätten

till de medlemmar saken gäller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

in

»Mom. 3. Arbetet kan ej nedläggas å arbetsplats förrän tre fjärdedelar av

de arbetare, saken gäller, försäkrat sig vilja nedlägga arbetet.»

Sv. Träarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 14 mom. 8, 9, 10 och 11 ha följande lydelse:

»Mom. 8. Först sedan alla av förbtfcidsstyrelsen påbjudna försök att få den

föreliggande tvistefrågan på fredlig väg löst visat sig icke medföra önskat eller

godkänt resultat, äger avdelningen, efter att beslut därom fattats med Va majoritet

av de i yrket arbetande medlemmarna, anhålla hos förbundsstyrelsen om förbundets

stöd för vidtagande av lämpliga åtgärder för fordringarnas genomförande.

Förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan åtgärd kan få vidtagas, varvid

hänsyn bör tagas dels till ställningen inom förbundet och dels till förhållandena

på den plats, där rörelsen pågår. Innan förbundsstyrelsen beslutar därom får ej

arbetsinställelse företagas.

Mom. 9. Ifråga om röstning om arbetsinställelse äger förbundsstyrelsen

tillåta undantag för sådan specialgrupp, som omnämnes i mom. 2, såtillvida att

röstningen om arbetsinställelse företages inom gruppen med 2/ss majoritet, under

förutsättning att beslutet godkänts å avdelningsmöte med enkel majoritet av de

å mötet närvarande.

Mom. 10. För att arbetsnedläggelse skall av förbundsstyrelsen kunna medgivas

fordras att minst 2/s av arbetarna å den plats arbetsnedläggelsen avser äro

medlemmar av förbundet.

Mom. 11. För konflikt, vid vars tillkomst ej förfarits som i denna § är

stadgat, kunna medlemmarna icke erhålla förbundets understöd.»

Konfliktunderstöd utgår ej till arbetslös medlem.

Sv. Tunnbinderiarbetareförbundet.

I detta förbunds stadgar finnas ej införda särskilda bestämmelser rörande

omröstningen vid strejker. Förbundsstyrelsen uppgiver att de arbetslösa medlemmarna

i regel ej deltaga i sådana beslut, beroende på att de arbetslösa ej vilja

deltaga i beslut om strejk och att de i arbete varande medlemmarna själva vilja

fatta avgörande i frågor om tillgripande eller avveckling av arbetsnedläggelse.

Sv. Typografiförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver, att de arbetslösas ställning till frågan rörande

avtal och arbetskonflikter icke är närmare reglerad i stadgarna, men under de

senaste åren har tillämpats, att endast de som arbeta under ett visst avtal ha

beslutanderätt angående detta. Under senare år har också alla omröstningar rörande

uppsägning och antagande av avtal förlagts till arbetsplatserna, varigenom

endast de i arbete varande medlemmarna bliva i tillfälle att deltaga.

Sv. Väg- o. Vattenbyggnadsarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 4 mom. 6 lyder:

»Mom. 6. För att besluta om lönerörelses påbörjande, underhandlingsresultats

förkastande, strids och blockads tillgripande eller strids fortsättande och dylikt

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

kräves 2/s majoritet av de genom sluten omröstning avgivna rösterna. Berör lönerörelse

eller strid vid en arbetsplats flera avdelningar, sammanräknas antalet röster

av förbundsstyrelsen, och kräves i sådant fall 2/s av de av avdelningarnas medlemmar

avgivna röster, för att beslut om, vad som ovan sägs, kan anses fattat.»

Förbundsstyrelsen uppgiver, att arbetslös medlem äger rätt att deltaga i

möten och överläggningar, men att i beslut om strejk, blockad e. d. endast de av

striden eller saken direkt berörda medlemmarna äga deltaga.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

113

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

Sid.

Hjälpverksamhetens grundprinciper........ 1

Hjälpverksamhetens förhållande till arbetskonflikter:

Tidigare bestämmelser....... 2

Principer och praxis våren 1921—10 mars 1922 ............. 3

Kommissionens utlåtande den 9 mars 1922 ............... 4

Gällande direktiv för tiden 10 mars—9 juni 1922 9

Statsutskottets uttalanden vid 1922 års riksdag.............. 10

Nu gällande direktiv .......... 11

Kommissionens praxis......................... 12

Propositionens motiver........................... 14

Tillgänglig hjälp för arbetslösa:

Den offentliga arbetslöshetshjälpen................... 15

Kommunala nödhjälpsarbeten..................... 15

Fattigvården............................ 15

Fackförbundens understödsverksamhet:

a) Arbetslöshetskassor......................... 1"

b) Understöd vid arbetskonflikt.................... 18

Den arbetslöses samhörighet med yrket

Samhörigheten med organisationen................... 21

Arbetslöshetens långvarighet........................ 23

Anställningens fasthet.......................• • . . 27

Verkningar av »regeln bakåt»........................ 29

Tillämpningssvårigheter........................ 30

Statsfinansiella verkningar....................... 32

Utländsk lagstiftning........................... 33

Sammanfattande synpunkter:

Arbetarnas yrkes- och organisationssamhörighet.............. 34

Hjälpverksamhetens socialpolitiska konsekvenser.............. 36

Frågan om undantag från avstängningsbestämmelserna........... 37

Kommissionens ståndpunkt......................... 39

Särskilda yttranden............. 40

1) Av hr Pegelow.......................... 40

2) Av hrr Huss, Järte och von Koch.................. 40

Reservationer .............................. 42

1) Av hrr Paues och Dahl...................... 42

2) Av hrr Hagman, Holmström och Thorberg .............. 42

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 23 Käft. {Nr 30 Bilaga.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bil. 1.

Bil. 2.

Bil. 3.

Bil. 4.

Bil. 5.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sid.

Redogörelse för en på uppdrag av statens arbetslöshetskommission verkställd

statistisk undersökning angående vissa arbetslöshetsförhållanden...... 45

P. M. angående aktuella arbetskonflikter av större omfattning...... 64

P. M. angående arbetslösa fackföreningsmedlemmars rätt att deltaga i behandling

av frågor, som röra organisationernas förhållande till arbetsgivare samt

rätten att erhålla konfliktunderstöd........ ......... 71

Yttrande av svenska arbetsgivareföreningen.............. 74

Yttrande av landsorganisationen ................... 89

Bilagor till landsorganisationens yttrande:

Bil. A. P. M. angående uppgifter om arbetslöshetens omfattning och långvarighet

för vissa fackförbunds medlemmar . .......... 93

Bil. B. P. M. angående i fackförbundens stadgar ingående bestämmelser beträffande

medlemmarnas rätt till avgiftsbefrielse vid arbetslöshet . . 99

Bil. C. P. M. angående i fackförbundens stadgar ingående bestämmelser om

arbetslösa medlemmars rätt att deltaga i beslut om påbörjandet eller

avslutandet av arbetskonflikter . ............... 104

Stockholm 1923. Kung! Boktryckeriet, P. A. Norstedt & S8nef.

23078a

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:79 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i reglerna om avstängning frän arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonflik a1 i texten