Sök i Ratio Lex

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonflikt.

1923-03-22 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1923:36, Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonflikt.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 36.

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1923 kl. 9 f. m.

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om

viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp

i fall av arbetskonflikt.

I en till riksdagen den 13 februari 1923 avlåten proposition, nr 52,

vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, hade

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att medgiva sådan ändring i de för meddelande av arbetslöshetshjälp

med tillhjälp av statsmedel gällande direktiven, att vid konflikt inom ett

fack den, som vid konfliktens utbrott var och under de sex närmast föregående

månaderna oavbrutet varit arbetslös, icke behöver avstängas från

arbetslöshetshjälp, ändå att han haft sin sista mera stadigvarande anställning

inom detta fack.

I anledning av förevarande proposition hade inom riksdagens andra

kammare väckts följande motioner, nämligen

nr 211, av herr E. Olovson i Västerås m. fl., som hemställt, att

riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 52 med sådan ändring

av den föreslagna bestämmelsen, att vid konflikt inom ett fack den,

som vid konfliktens utbrott var och under de tre närmast föregående

månaderna varit arbetslös, icke behöver avstängas från arbetslöshetshjälp,

ändå att han haft sin sista mera stadigvarande anställning inom

detta fack;

nr 212, av herr H. Molander m. fl., som hemställt, att riksdagen

måtte upphäva nu gällande direktiv angående understöds- och nödhjälpsBihang

till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 27 käft. (Nr 36.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets memorial Nr 36.

verksamheten bland de arbetslösa samt att riksdagen måtte besluta, att

envar, som varit arbetslös i åtta dagar, är berättigad till arbetslöshetsunderstöd

eller anställning vid nödhjälpsarbeten;

nr 216, av herr M. C. Jensen m. fl., som hemställt, att de ändrade

grunder för meddelande av arbetslöshetshjälp, som riksdagen må komma

att besluta i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 52, må med

retroaktiv verkan tillämpas från och med den 1 februari innevarande år.

I sitt utlåtande nr 30 hade statsutskottet i anledning av dessa förslag

anfört och hemställt följande:

»För egen del vill utskottet till en början erinra om att riksdagen vid

upprepade tillfällen uttalat, att den pågående hjälpverksamheten för de

arbetslösa icke grundar sig på någon rätt som dessa gentemot staten

äga åberopa, utan allenast är en provisorisk, av kristiden och därav

följande nödläge framkallad åtgärd att efter fri behovsprövning och

i mån av tillgängliga medel i särskilda fall söka lindra de för de arbetslösa

uppkomna svårigheterna. Härav följer, att när nu en situation uppstått,

i vilken med tillämpning av hittillsvarande metoder för hjälpverksamheten

vissa grupper av arbetslösa blivit undandragna denna verksamhet, dessa

grupper ej heller kunna göra gällande någon skyldighet för staten att under

alla omständigheter och oaktat det förändrade läget inom vederbörande

arbetsområden tillgodose dem på sätt förut ägt rum. Huruvida och i

vilken omfattning så bör ske, är, såsom ovan antytts, icke en rätts- utan

en lämplighetsfråga, beroende i första hand på en sådan åtgärds överensstämmelse

med den av Kungl. Maj:t och riksdagen hittills hävdade, för

hjälpverksamheten grundläggande principen om statens neutralitet vid

öppna arbetskonflikter. Denna princip har senast av 1922 års riksdag i

de direktiv, som då lämnades för hjälpverksamhetens bedrivande, uttryckts

sålunda att vid allmän konflikt inom ett fack dithörande arbetare

på orten, respektive i landet avstängas från såväl understöd som nödhjälpsarbete

samt att enahanda åtgärder vidtagas för vederbörande ort vid

partiell konflikt, i senare fallet dock med visst närmare angivet undantag.

Vad då den föreliggande propositionen beträffar, är denna föranledd

därav att berörda direktiv, tillämpade vid de under senaste tiden inträffade

omfattande arbetsinställelserna inom vissa industrier, ansetts medföra

synnerligen hårda följder genom att jämväl störa grupper arbetare inom

vederbörande fack, vilka redan vid konfliktens början varit en längre tid arbetslösa,

blivit avstängda från understöd och nödhjälpsarbete och man

har ansett detta missförhållande kunna avhjälpas genom stadgande att

viss tids — 6 månaders — oavbruten arbetslöshet vid konfliktens utbrott

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 36.

3

skulle medföra att vederbörande ej avstängdes från arbetslöshetshjälp.

Utgångspunkten för detta förslag är, att en dylik anordning icke rimligen

kan betraktas såsom ett ingrepp i konflikten till arbetarepartens

förmån, d. v. s. att den icke innebär något verkligt intrång å principen

om statens neutralitet vid arbetskonflikter. Denna uppfattning kan

utskottot icke dela. Att en bestämmelse sådan som den föreslagna

innebär en formell ändring i ovanberörda av 1922 års riksdag givna

direktiv, vilka i sin ordning voro avsedda att giva uttryck åt just neutralitetsprincipen,

är tydligt. Men även ur saklig synpunkt måste enligt

utskottets förmenande bestämmelsen anses innebära ett avsteg från denna

princip. De skäl, som tala för en sådan uppfattning, äro av arbetslöshetskommissionen

i dess ovanberörda utlåtande utförligt utvecklade och

utskottet kan i huvudsak ansluta sig till vad kommissionen härutinnan anfört.

Särskilt vill utskottet framhålla två betydelsefulla omständigheter,

nämligen dels att även de långvarigt arbetslösa kunna antagas i vissa

fall fortfarande äga möjlighet att utöva inflytande på vederbörande fackorganisations

åtgöranden i avseende å arbetskonflikter, dels ock det förhållandet,

att medvetandet om att fackorganisationen under en konflikt

icke behöver sörja för understöd åt vissa medlemsgrupper givetvis medför

en lättnad för denna part och således ökad möjlighet för densamma

att fullfölja striden.

Även om man emellertid skulle vilja frånse dessa principiella invändningar

mot förslaget, synes detsamma dock, med hänsyn till svårigheten

att erhålla en tillfredsställande tillämpning av den ifrågasatta bestämmelsen,

icke kunna antagas. Kommissionen har påpekat, hurusom

redan frågan om från vilken tidpunkt arbetslösheten skall räknas vållar

svårighet samt att i varje fall tillämpningen av den s. k. »regeln bakåt»

kommer att för olika yrken, vid olika tider och konjunkturer samt för

olika individuella arbetare medföra skiljaktiga samt ofta orättvist verkande

resultat. Dessa olägenheter har kommissionen ansett så stora, att

kommissionen ifrågasatt, om det icke rent av vore lämpligare att, därest

man över huvud vill vidtaga åtgärder i detta avseende, helt upphäva

avstängningsdirektiven beträffande de nu ifrågavarande arbetaregrupperna,

en åtgärd för övrigt som enligt kommissionens mening icke skulle i

realiteten erhålla väsentligt större betydelse än tillämpning av »regeln

bakåt» eller avsevärt öka anspråken på det allmännas medel. Vad av

kommissionen sålunda framhållits anser riksdagen ådagalägga, att även

ur den synpunkt, varom nu är fråga, förslaget måste anses såsom otillfredsställande.

På grund av vad riksdagen här ovan anfört angående

dels de principiella betänkligheterna mot förslaget dels ock de praktiska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottet* memorial Nr 36.

tillämpningssvårigheterna vid den ifrågasatta bestämmelsen, kan utskottet

icke tillstyrka propositionen i dess föreliggande form.

Emellertid torde det icke kunna förnekas att en tillämpning på

de nuvarande arbetskonflikterna av gällande direktiv utan kompletterande

bestämmelser i visst fall giva ett resultat, som ur humanitär synpunkt

måste betraktas såsom hårt. Med anledning härav har utskottet sökt utfinna

erforderliga ytterligare direktivbestämmelser, vilka utan intrång å

neutralitetsprincipen verka till mildring eller undanröjande av de särskilda

svårigheter som avstängningsregelns tillämpning visat sig i detta

fall vålla under nuvarande strider å arbetsmarknaden och jämväl öppna

möjligheter till ett i detta fall mindre hårt verkande avstängningsförfarande

vid hädanefter under kristidens avveckling möjligen uppkommande

konflikter. I sådant avseende vill riksdagen anföra följande.

Då den nuvarande hjälpverksamheten för arbetslösa allenast avser

kristidsförhållandena har arbetslöshetskommissionen i konsekvens härmed

under det sista året i stort sett begränsat den statliga hjälpen till

arbetslösa från sådana industrier och yrken, inom vilka med avseende å

arbetstillgången den svåra depressionens verkningar ännu icke äro övervunna.

I den mån en näringsgren återhämtat sig har arbetslösheten

inom densamma hastigt nedgått, och återstoden av arbetslösa har icke

längre ansetts i första hand kvalificerad för statlig hjälp.

För närvarande kan sågverksindustrien liksom pappersmasseindustrien

blicka tillbaka på ett år med i genomsnitt god arbetstillgång. Järnbruksindustrien

har däremot under det gångna året endast i ringa grad

kunnat öka sin produktion utöver 1921 och 1922 års bottennivå och har

därför av arbetslöshetskommissionen ansetts såsom fortfarande drabbad av

kristidsarbetslöshet. Enär förhållandet är enahanda beträffande de mellansvenska

gruvorna och de mekaniska verkstäderna, hava de arbetslösa från

dessa industrier, jämte arbetslösa f. d. affärsanställda, alltsedan sommaren

1922 i främsta rummet kvalificerats för statlig hjälp. Kontant understöd har

som regel endast utgått till arbetslösa familjeförsörjare tillhörande nämnda

yrkesgrupper. Kommissionen har också vidhållit denna restriktiva ståndpunkt

vad beträffar den kontanta understödsverksamheten, och, enligt uppgift,

endast modifierat densamma under vintern genom att, efter ansökan

från vederbörande kommun och efter undersökning på platsen av kommissionens

sociala ombud, intill den 1 nästkommande april bevilja ett fixerat

antal s. k. friplatser för arbetslösa från andra yrken, säsongarbetare såsom

byggnadsarbetare och skogsarbetare dock undantagna. Till de statliga

nödhjälpsarbetena åter har kommissionen, i mån av tillgång på platser,

hela tiden anvisat enligt gällande författning kvalificerade arbetslösa,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 36.

5

med företrädesrätt för sådana arbetslösa gruv-, järnbruks-, verkstadsarbetare

och affärsanställda, som icke kunnat erhålla kontant understöd,

d. v. s. i allmänhet ungkarlarna. Även från denna hjälp hava säsongarbetare

som regel undantagits.

Genom denna anvisning till statliga nödhjälpsarbeten harman kunnat

förebygga, att oförvitliga och dugliga arbetare behövt lida nöd och bliva

hänvisade till fattigvården, och de kommunala hjälporganen hava å sin

sida vid anvisning till dessa ransonerade arbetsplatser kunnat anlägga

försörjnings- och andra billighetsprinciper. Visserligen synes, av nu tillgängliga

siffror angående antalet ai''betslösa att döma, en betydande del

av överskottet av arbetskraft inom järnbruks- och verkstadsindustrierna

redan hava absorberats av den allmänna arbetsmarknaden. På många

orter torde dock, på grund av vissa företags nedläggande tills vidare

eller för alltid, finnas ett lokalt överskott med ringa eller inga utsikter

att under den närmaste framtiden återfå sina förutvarande platser.

För dessa arbetare gäller det sålunda att vinna tid för successiv antagning

vid andra företag inom yrket eller övergång till nytt verksamhetsområde.

Genom nyss skildrade anvisningsförfarande till statliga nödhjälpsarbeten

hava just dessa lokala överskott av arbetskraft beretts försörjning

och samtidig träning i utearbete, vilket för dem kan öppna nya

levnadsbanor, för den händelse de icke skulle kunna återkomma till sitt

gamla yrke.

Utskottet finner för sin del, att dessa kommissionens åtgöranden

grunda sig på principer, som skulle vara ägnade att mildra verkningarna

av gällande direktiv beträffande hjälpverksamheten vid konflikter, utan

att därmed dessa direktiv och den princip, på vilka de vila, nämligen

statens neutralitet vid arbetskonflikter, behövde förändx-as eller överträdas.

I likhet med Kungl. Maj:t håller nämligen utskottet före, att för de

arbetslösa från de industrier, inom vilka depressionen verkat särskilt förlamande

och arbetslösheten på den grund varit mycket långvarig, den

generella avstängningen vid allmän konflikt i individuella fall kan verka

obilligt. Utskottet anser sig också böra, inom ramen av gällande bestämmelser,

medverka till av rättvisa och humanitet förestavade modifikationer

av det generella avstängningsförfarandet vid allmän konflikt

inom ett fack, där ännu kristidsarbetslöshet i avsevärd omfattning av

arbetslöshetskommissionen konstaterats vara för handen.

Vissa regler för det nu vid allmän konflikt tillämpade schematiska

avstängningsförfarandet med ledning av vederbörande senaste, mera

varaktiga anställning synas sålunda utskottet tillrådliga. För ernåendet

härav skulle otvivelaktigt den utvägen vara enklast, att arbetslös
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets memorial Nr 36.

hetskommissionen bemyndigades att i förekommande fall medgiva sådana

undantag från avstängning, som kunde anses skäliga. Med hänsyn till

det sätt, varpå kommissionen hittills fyllt sin uppgift, och den erfarenhet,

som kommissionens nuvarande medlemmar därvid förvärvat, tvekar utskottet

ej heller tillstyrka att åt kommissionen anförtro en sådan uppgift.

Vid utövandet av denna befogenhet beträffande ifrågasatta undantag från

avstängning vid konflikt torde dock kommissionen behöva stödet av vissa

objektiva normer, vilka det i förevarande fall bör ankomma på riksdagen

att, till fullständigande av de under fjolåret meddelade direktiven, anvisa.

Enligt utskottets uppfattning borde sålunda för varje arbetslös,

som omhändertagits av arbetslöshetsorgan, viss tid efter det han anmält

sig för erhållande av arbetslöshetshjälp, anställas en undersökning för

fastställande av, huruvida den av honom vid anmälningen lämnade yrkesuppgiften

fortfarande kan anses riktig. Skulle därvid konstateras, att

hans sista mera stadigvarande anställning varit vid arbetsställe, där

driften definitivt eller åtminstone för längre tid nedlagts av annan anledning

än arbetskonflikt, bör det lokala arbetslöshetsorganet betrakta

honom såsom icke längre tillhörande yrket och beteckna honom såsom,

exempelvis, f. d. järnbruksarbetare. Med arbetsställe likställes i förevarande

avseende avdelning av fabriksanläggning eller annat industriellt

företag.

I brist på sådan mera fast utgångspunkt bör arbetslöshetsorganet i

regel godtaga den arbetslöses egen förklaring, rörande huruvida han anser

sig tillhöra yrket eller icke. Dock bör förklaring om avgång från

yrket icke godtagas i fall, där arbetaren vid de tillfällen, då företaget

tidvis uppehållit driften (intermittent eller i skift), plägat få sysselsättning

eller där på annat sätt konstaterats att arbetaren ifråga kan mera

säkert räkna på att vid driftens igångsättande eller utvidgande återfå

arbete. När nu angivna förutsättningar föreligga, har arbetslöshetsorganet

att fortfarande upptaga honom såsom tillhörande sitt förutvarande

yrke.

Den yrkesbeteckning, som på detta sätt fastställts för den arbetslöse,

blir därefter avgörande för hans förhållande till arbetslöshetshjälpen.

De inom yrket kvarstående få, om yrket prövas lida av

kristidsarbetslöshet, fortfarande förmånsställning till erhållande av arbetslöshetshjälp,

så länge arbetsfred varar. Inträder åter inom yrket arbetskonflikt,

som påkallar avstängning, drabbas de av denna.

För de från yrket avskilda upphör givetvis den av yrkets krisläge

motiverade, ovan skildrade förmånsställningen, men då de representera ett

lokalt överskott på arbetskraft, kunna de få tillträde till friplatser, i regel vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 36.

7

statliga nödhjälpsarbeten. De bliva naturligen oberoende av de avstängningsåtgärder

som komma att vidtagas i anledning av arbetskonflikt inom

deras dittillsvarande yrke.

Något hinder synes ej möta för att tillämpa det nu angivna tillvägagångssättet

beträffande olika yrken, som av arbetslöshetskommissionen

prövas lida av kristidsarbetslöshet och för vilka sålunda hjälpverksamhet

kan ifrågakomma. Det torde i allmänhet vara lämpligt att i denna tid

av stark omkastning i de ekonomiska förhållandena utgå ifrån, att yrkesrörligheten

måste vara större än vanligt och att sålunda de av långvarig

arbetslöshet drabbade ställas inför spörsmålet om kvarhållande vid förutvarande

eller övergång till nytt verksamhetsområde. Då sådan omprövning

lika för alla automatiskt genomföres efter viss tids förlopp, utan

samband med eventuella arbetskonflikter, lärer resultatet av omprövningen

bliva i huvudsak rättvisande.

I detta sammanhang finner sig utskottet böra ännu en gång understryka,

att den nu utövade arbetslöshetshjälpverksamheten måste betraktas

såsom en kristidsföreteelse, vilken får förutsättas snarast möjligt bliva helt

avvecklad.

Beträffande den arbetarkår, vars ställning till hjälpverksamheten

är aktuell, nämligen järnbruksarbetarna, synes emellertid ett särskilt tillvägagångssätt

böra, dels för undvikande av dröjsmål dels med hänsyn

till under kristiden hårdt betryckta kommuner, nu komma till användning.

Det bör sålunda stå arbetslöshetskommissionen fritt att med ledning

av till buds stående uppgifter omedelbart ställa friplatser i erforderligt

antal till de lokala arbetslöshetskommittéernas förfogande för att

provisoriskt användas för de arbetslösa, vilka i enlighet med nyss angivna

grunder prövas tillhöra det lokala arbetskraftsöverskottet. Det

definitiva bestämmandet får sedermera verkställas på grundval av de utredningar,

som kommittéerna efter närmare undersökning och samråd

med vederbörande företagsledare och fackorganisationer samt efter inhämtande

av de berörda arbetslösas förklaring om viss yrkestillhörighet

ingiva till kommissionen samt med hänsyn till de övriga upplysningar,

som kommissionen genom sina konsulenter eller på annat sätt

inhämtar.

Av den ståndpunkt till det i Kungl. Maj:ts proposition behandlade

spörsmålet, som utskottet sålunda intager, följer, att herrar Olovsons i

Västerås m. fl. och Molanders m. fl. ovanberörda motioner icke kunna

föranleda någon åtgärd.

I enlighet med samma ståndpunkt anser sig utskottet jämväl böra

avstyrka den av herr Jensen m. fl. i ärendet väckta motionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets memorial Nr 36.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition

och med avslag å herrar Olovsons i Västerås m. fl. och Molanders

m. fl. ovanberörda motioner, må besluta, att vid utövandet av den statliga

ar betslöshetshjälp verksamheten skola, utöver nu gällande direktiv,

tillämpas de regler för yrkesbestämningen, som ovan angivits;

b) att herr Jensens m. fl. ovanberörda motion icke må vinna riksdagens

bifall.»

I en vid utlåtandet fogad reservation hade herr A. C. Lindblad m. fl.

anfört och hemställt följande:

»Det vidlyftiga material till den föreliggande frågans belysning,

som statens arbetslöshetskommission sammanbragt, har på alla väsentliga

punkter bestyrkt de förutsättningar, på vilka propositionen vilar.

Inom de fack, där allmän konflikt nu råder, har arbetslösheten varat

mycket länge, i fråga om cirka 90 procent av de arbetslösa över 6 månader

och beträffande mera än 80 procent av dem över 1 år. Det säger

sig självt, att dessa arbetslösa i många fall förlorat sambandet med sitt

förra yrke och intressegemenskapen med sina yrkeskamrater på samma gång

de blivit i allt högre grad ekonomiskt utblottade och urståndsätta att själva

förskaffa sig och de sina ens det nödvändigaste. Inom fackförbunden

råder en allmän regel — som med avseende å de fack, inom vilka allmän

konflikt nu härskar, är undantagslös — att konfliktsunderstöd icke

utgår till arbetslösa medlemmar, och arbetslöshetsunderstöd från förbunden

utgår endast under en kortare tid årligen, och torde detta understöd

för här ifrågakommande grupper redan vara förbrukat. I allmänhet äro ock

de arbetslösa medlemmarna utestängda från alla avgöranden av förbundets

angelägenheter; detta gäller utan undantag beträffande den i nu förevarande

fall ojämförligt viktigaste gruppen, nämligen metallindustriarbetarna.

Även om arbetslöshetskommissionen som sådan icke uttalat någon

uppfattning i frågan, huruvida nu föreliggande förhållanden tala för

något avsteg från de enligt direktiven gällande piinciperna, synas av de

skilda medlemmarnas särskilda yttranden otvetydigt framgå, att dessa

med undantag för de två arbetsgivarerepresentanterna anse skäl för en

sådan modifikation av större eller mindre omfattning nu föreligga. Direktiven

såsom uttryck för statens neutralitet i arbetstvister torde icke rimligen

kunna från ensidigt teoretiserande utgångspunkter en gång för alla

fixeras till undantagslösa, linjeraka satser; såsom praktiska regler måste

de kunna modifieras efter förekommande lämplighetsskäl och humanitära

krav. Detta har även av arbetslöshetskommissionen indirekt erkänts på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 36.

9

fyrfaldiga sätt. Här må endast erinras därom, att kommissionen i sitt

till utskottet avgivna utlåtande talar om en vid föregående års riksdag

gjord ändring i direktiven såsom »en skärpning av statens neutralitet»

samt att kommissionen vid den nu ifrågavarande avstängningen från arbetslöshetshjälp,

i trots av direktiven, gjort undantag för de från Södra

Sveriges statsarbeten till Norrlands statsarbetens arbetsplatser, bortsett

från Gävleborgs län, översända arbetslösa. Ett starkt stöd för uppfattningen,

att en modifikation av direktiven icke behöver av principiella

skäl anses utesluten, synes ock ligga däri, att motsvarande regler i andra

europeiska länder äro, såvitt den för utskottet på denna punkt tillgängliga

utredningen givit vid handen, gent emot de arbetslösa mildare än

de svenska direktiven, även med den genom propositionen föreslagna

ändringen av desamma.

Utskottet, som således i likhet med departementschefen anser ett

omedelbart ingripande från statsmakternas sida till vinnande av rättelse

på nu ifrågavarande punkt vara av nöden, vill också uttala sin anslutning

till det förslag, som i detta hänseende i propositionen framlagts. I kommissionens

utlåtande har anmärkts, att den i propositionen föreslagna ändringen

i direktiven skulle medföra svårigheter vid tillämpningen. Det

ligger dock för utskottet i öppen dag, vilket företräde i dylikt avseende

det i propositionen framlagda förslaget äger framför den i herrar Huss’,

Järtes och von Kochs särskilda yttrande senast antydda utvägen. Den

i propositionen föreslagna linjen torde enligt utskottets mening kunna

förväntas komma att i allmänhet väl fylla sin uppgift att, utan uppgivande

av principen om statens neutralitet vid arbetstvister, bereda

skälig plats för den naturliga billigheten och oavvisliga humanitära krav.

Vad beträffar lättheten att tillämpa denna regel, synes den — särskilt

om de sex månaderna, såsom utskottet förutsätter, räknas från den arbetslöses

första anmälan hos vederbörande arbetslöshetskommitté — i

enkelhet vara närmast jämförlig med den i herr Pegelows särskilda yttrande

antydda utvägen att beträffande vissa fack för tiden intill den

1 maj 1924 helt suspendera principen om avstängning från arbetslöshetshjälp

vid fall av allmän konflikt.

Den av herrar Huss, Järte och von Koch antydda utvägen är för

det första mycket svartillämplig och omständlig. Den lämnar vidare ej

erforderliga garantier för att ens de mest trängande humanitära kraven

bliva tillgodosedda. Den är till sin verkan alltför mycket beroende av

den personliga uppfattningen hos dem, som för tillfället handhava tilllämpningen,

och leder sålunda till godtycke. Det torde slutligen kunna

ifrågasättas, om icke införandet av en anordning för meddelande av arbetsBihang

till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 21 Käft. (Nr 36.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets memorial Nr 36.

löshetshjälp helt vid sidan av de nu gällande direktiven innebär ett

principiellt frångående av dessa.

Vid tillämpning av den i propositionen föreslagna regeln bör, enligt

utskottets mening, uttrycket »oavbrutet varit arbetslös» icke medföra, att

den, som under de sex månaderna baft något mera tillfälligt arbete,

vilket icke kunnat anses innebära en verklig återgång till anställning

inom facket, av sådan anledning måste avstängas från arbetslöshetshjälp.

Vad till sist beträffar de ekonomiska verkningarna av det i propositionen

framlagda förslaget behöver endast framhållas, att dessa ur statsfinansiell

synpunkt icke äro av större betydelse; å andra sidan skulle

den nu föreslagna kompletterande regeln medföra en välbehövlig lättnad

för vissa genom den långvariga arbetslösheten, särskilt inom järnbruksindustrien,

nu mycket hårt betungade kommuner.

Gent emot det av herr Olovson m. fl. i den inom andra kammaren

väckta motionen nr 211 framställda förslaget, att den i propositionen

föreslagna tidsbegränsningen av sex månader skulle utbytas mot tre månader,

kan erinras, att sistnämnda tid i allt fall synes för kort i fråga om

fack, där säsongarbetslösbet plägar råda. Då vidare enligt arbetslöshetskommissionens

utredning propositionens regel med avseende å de nu

aktuella konflikterna skulle leda till i det närmaste samma resultat som

motionens regel samt den i motionen jämväl föreslagna uteslutningen av

ordet »oavbrutet» med hänsyn till vad utskottet ovan anfört icke torde

vara påkallad, finner sig utskottet sakna tillräcklig anledning att tillstyrka

bifall till de av motionärerna föreslagna ändringarna.

Vad beträffar den av herr Molander m. fl. i andra kammaren väckta

motionen nr 212 vill utskottet framhålla, hurusom detta motionsvis gjorda

förslag till sitt syfte och sina verkningar torde sträcka sig vida utöver

den föreliggande propositionens ram. Redan på grund härav kan utskottet

ej tillstyrka motionen.

Yad slutligen angår det i den av herr Jensen m. fl. i andra kammaren

väckta motionen nr 216 gjorda yrkandet, att de ändrade grunderna

skola tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 februari 1923,

vill utskottet tillstyrka bifall till samma yrkande. I betraktande av det

inträdda dröjsmålet med ärendets avgörande och den skärpning av de i

och för sig hårda verkningarna för de avstängda arbetslösa, som detta

medfört, torde det nämligen få anses med billighet överensstämmande att

gottgörelse i möjligaste mån nu i stället lämnas. Vid den retroaktiva

tillämpningen torde den, som avstängts från arbetslöshetshjälp — vare

sig det gäller kontant understöd eller nödhjårsarbete — böra beredas

möjlighet att för den tid, under vilken avstängningen räckt, erhålla kontant

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 36. 11

understöd, såsom om den i propositionen föreslagna regeln varit i tillämpning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må, i enlighet med förevarande proposition och

med avslag å de av herr Olovson m. fl. och herr Molander m. fl. i ämnet

väckta motionerna, medgiva sådan ändring i de för meddelande av arbetslöshetshjälp

med tillhjälp av statsmedel gällande direktiven, att vid konflikt

inom ett fack den, som vid konfliktens utbrott var och under de sex

närmast föregående månaderna oavbrutet varit arbetslös, icke behöver

avstängas från arbetslöshetshjälp, ändå att han haft sin sista mera stadigvarande

anställning inom detta fack;

b) i anledning av herr Jensens m. fl. ovanberörda motion medgiva,

att de sålunda beslutade ändrade grunderna för meddelande av arbetslöshetshjälp

må tillämpas retroaktivt, räknat från och med den 1 februari

1923.»

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kamkammaren

bifallit utskottets hemställan, varemot andra kammaren med

avslag å samma hemställen bifallit den av herr A. C. Lindblad m. fl.

vid utlåtandet fogade reservationen.

Då kamrarna således stannat i skiljaktiga beslut, har det ålegat

utskottet att söka åstadkomma en sammanjämkning mellan dessa beslut.

Med hänsyn till de väsentliga olikheter som förefinnas i de av kamrarna

intagna olika ståndpunkterna till det föreliggande spörsmålet, har detta

givetvis mött stora svårigheter, men har utskottet emellertid trott sig

finna att en lämplig lösning av frågan skulle vinnas genom antagande

av nedan framställda förslag. Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må, båda kamrarna med frånträdande

av sina förut i ärendet fattade beslut, godkänna

följande yttrande och förslag i förevarande

fråga:

Utskottet har visserligen, i likhet med vad i propositionen framhålles,

funnit att åtgärder äro erforderliga för vinnande i vissa fall av

ett ur humanitär synpunkt mera tillfredsställande resultat av statens

hjälpverksamhet än vad hittillsvarande tillämpning av gällande direktiv

lämna. Ett sådant resultat har emellertid utskottet, efter prövning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 36.

1 °

-L«

alla på saken inverkande omständigheter, ansett kunna vinnas på ett

annat och lämpligare sätt än det i propositionen angivna.

Vissa regler för det nu vid allmän konflikt tillämpade schematiska

avstängningsförfarandet med ledning av vederbörande senaste, mera

varaktiga anställning synas sålunda utskottet tillrådliga. För ernåendet

härav skulle otvivelaktigt den utvägen vara enklast, att arbetslöshetskommissionen

bemyndigades att i förekommande fall medgiva sådana

undantag från avstängning, som kunde anses skäliga. Med hänsyn till

det sätt, varpå kommissionen hittills fyllt sin uppgift, och den erfarenhet,

som kommissionens nuvarande medlemmar därvid förvärvat, tvekar utskottet

ej heller tillstyrka att åt kommissionen anförtros en sådan uppgift.

Vid utövandet av denna befogenhet beträffande ifrågasatta undantag från

avstängning vid konflikt torde dock kommissionen behöva stödet av vissa

objektiva normer, vilka det i förevarande fall bör ankomma på riksdagen

att, till fullständigande av de under fjolåret meddelade direktiven, anvisa.

Enligt utskottets uppfattning borde sålunda för varje arbetslös,

som omhändertagits av arbetslöshetsorgan, viss tid efter det han anmält

sig för erhållande av arbetslöshetshjälp, anställas en undersökning för

fastställande av, huruvida den av honom vid anmälningen lämnade yrkesuppgiften

fortfarande kan anses riktig. Skulle därvid konstateras, att

hans sista mera stadigvarande anställning varit vid arbetsställe, där

driften definitivt eller åtminstone för längre tid nedlagts av annan anledning

än arbetskonflikt, bör det lokala arbetslöshetsorganet betrakta

honom såsom icke aktivt tillhörande yrket och beteckna honom såsom,

exempelvis, allmän arbetssökande från järnbruksindustrien. Med arbetsställe

likställes i förevarande avseende avdelning av fabriksanläggning

eller annat industriellt företag.

I brist på sådan mera fast utgångspunkt bör arbetslöshetsorganet i

regel godtaga den arbetslöses egen förklaring rörande, huruvida han kan

anses äga anställning inom yrket eller inom närmaste tiden förväntas

erhålla sådan anställning. Dock bör förklaring om avgång från yrket

icke godtagas i fall, där arbetaren vid de tillfällen, då företaget tidvis

uppehållit driften (intermittent eller i skift), plägat få sysselsättning eller

där på annat sätt konstateras att arbetaren ifråga kan mera säkert räkna

på att vid driftens igångsättande eller utvidgande återfå arbete. När nu

angivna förutsättningar föreligga, har arbetslöshetsorganet att fortfarande

upptaga honom såsom tillhörande sitt förutvarande yrke.

Den beteckning, som på detta sätt fastställts för de arbetslösa, blir

därefter avgörande för deras förhållande till arbetslöshetshjälpen. De

till den nya gruppen »arbetssökande från etc.» överförda arbetslösa bliva

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutakotteta memorial Nr 36.

13

oberoende av de avstängningsåtgärder, som kunna komma att vidtagas

i anledning av arbetskonflikt inom deras dittillsvarande yrke, men bibehållas

beträffande förmånsrätten till arbetslöshetshjälp i samma ställning

som i sin tidigare yrkesgrupp.

Något hinder synes ej möta för att tillämpa det nu angivna tillvägagångssättet

beträffande olika yrken, som av arbetslöshetskommissionen

prövas lida av kristidsarbetslöshet och för vilka sålunda hjälpverksamhet

kan ifrågakomma.

Beträffande den arbetarkår, vars ställning till hjälpverksamheten är

aktuell, nämligen järnbruksarbetarna, synes emellertid ett särskilt tillvägagångssätt

böra, dels för undvikande av dröjsmål, dels med hänsyn

till under kristiden hårt betryckta kommuner, nu komma till användning.

Utskottet förutsätter sålunda att arbetslöshetskommissionen med

ledning av till buds stående uppgifter omedelbart ställer friplatser i erforderligt

antal till de lokala arbetslöshetskommittéernas förfogande för att

provisoriskt användas för de arbetslösa, vilka i enlighet med nyss angivna

grunder äro därtill berättigade. Det definitiva bestämmandet

får sedermera verkställas på grundval av de utredningar, som kommittéerna

efter närmare undersökning och samråd med vederbörande

företagsledare och fackorganisationer samt efter inhämtande av de berörda

arbetslösas förklaring om viss yrkestillhörighet ingiva till kommissionen

samt med hänsyn till de övriga upplysningar, som kommissionen

genom sina konsulenter eller på annat sätt inhämtar. Härigenom torde

för ifrågavarande arbetargrupp i allt väsentligt vinnas vad som på annan

väg skulle hava ernåtts genom bifall till propositionen.

Slutligen finner sig utskottet böra understryka, att den nu utövade

arbetslöshetshjälpverksamheten måste betraktas såsom en kristidsföreteelse,

vilken får förutsättas snarast möjligt bliva helt avvecklad.

Av den ståndpunkt till det i Kungl. Maj:ts proposition behandlade

spörsmålet, som utskottet sålunda intager, följer, att herrar Olovsons i

Västerås m. fl. och Molanders m. fl. ovanberörda motioner icke kunna

föranleda någon åtgärd.

Vad till sist angår det i den av herr Jensen m. fl. i andra kammaren

väckta motionen nr 216 gjorda yrkandet, vill utskottet i så måtto

tillstyrka detsamma, att den föreslagna retroaktiviteten räknas från den

1 mars 1923. Därvid torde den som enligt ovannämnda grunder skulle

ifrågakommit till nödhjälpsarbete i stället böra beredas kontant understöd.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande propo
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets memorial Nr 36.

sition och med avslag å herrar Olovsons i Västerås m. fl. och Molanders

m. fl. ovanberörda motioner, må besluta, att vid utövandet av den

statliga arbetslöshetshjälpverksamheten skola, utöver nu gällande direktiv,

tillämpas de regler för yrkesbestämningen, som ovan angivits;

b) att herr Jensens m. fl. ovanberörda motion må anses besvarad

genom vad utskottet här ovan anfört.

Stockholm den 22 mars 1923.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAENZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, N. A. Nilsson

i Kabbarp, J. Nilsson i Skottlandshus, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. U. B. Olsson,

J. L. Widell, C. G. Ekman, O. Bergqvist, C. I. Asplund, F. O. Strutz och C. Johansson

i Hälsingborg, samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, J. Jönsson i

Revinge, O. H:son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, O. Olsson i Kullenbergstorp,

S. Bengtsson i Norup, J. D. Norman, L. J. Carlsson-Frosterud, A. Å. Törnkvist

i Karlskrona och P. M. Olsson i Blädinge.

Reservation

av herrar C. J. G. Swartz, J. Nilsson i Skottlandshus, C. P. V. Nilsson

i Gränebo J. L. Widell, O. Bergqvist, P. Nilsson i Bonarp, O. Olsson i

Kullenbergstorp, J. D. Norman och P. M. Olsson i Blädinge, vilka ansett,

att sammanjämkning i frågan icke kunnat äga rum samt att utskottet

bort framlägga förslag till proposition för ärendets avgörande medels

gemensam omröstning.

Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

231050

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:79 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i reglerna om avstängning frän arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonflik a1 i texten