Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges deltagande i garantien för ett för Österrikes återuppbyggande avsett internationellt lån.

1923-04-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1923:46, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges deltagande i garantien för ett för Österrikes återuppbyggande avsett internationellt lån.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 46.

Nr 4(».

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges

deltagande i garantien för ett för Österrikes återuppbyggande

avsett internationellt lån.

(4:e avd.)

Uti en den 16 februari 1923 till riksdagen avlåten proposition

(nr 86), vilken för beredande behandling hänvisats till statsutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen dels medgiva, att Kungl. Maj:t må under i propositionen

angivna förutsättningar förbinda svenska staten att intill det belopp, som

erfordras för amortering och förräntning av högst 13 millioner österrikiska

guldkronor av kapitalbeloppet av det planerade internationella lånet för

Österrikes finansiella återuppbyggande, deltaga i garantien av sagda lån;

dels ock bemyndiga riksgäldskontor att tillhandahålla statsobligationer

eller kontanta medel till det belopp, som erfordras för fullgörande av

de förbindelser, Kungl. Maj:t sålunda kan komma att ikläda staten.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I propositionen erinras, hurusom den i London i augusti månad

1922 ''församlade konferensen av de allierade huvudmakterna beslöt anmoda

Nationernas förbunds råd att göra den österrikiska frågan till föremål

för undersökning ävensom att rådet med anledning härav uppdrog åt förbundets

finanskommitté att avgiva rapport rörande problemets finansiella

sida samt tillsatte för frågans vidare behandling en underkommitté av

fem personer, bestående av representanter för Frankrike, Italien, Storbritannien,

Tjeckoslovakiet och Österrike.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 46.

11

Departementschefen anför i detta hänseende vidare:

»Resultatet av underkommitténs och finanskommitténs arbete föreligger

i ett omfattande program för Österrikes ekonomiska och finansiella

återuppbyggande, som fastställts i en av Nationernas förbunds råd

godkänd överenskommelse, innefattad i trenne den 4 oktober 1922 i

Geneve dagtecknade protokoll jämte bilagor, av vilka tvenne protokoll

undertecknats av representanter för Frankrike, Italien, Storbritannien,

Tjeckoslovakiet och Österrike och ett ensamt av Österrikes representant.

Ifrågavarande handlingar torde i svensk översättning få såsom

bilagor fogas till detta protokoll.

Enligt den del av den i Geneve träffade överenskommelsen, som

innehålles i det andra av nämnda protokoll, må Österrike, under den

däri angivna garanti, upplägga ett internationellt lån å sammanlagt högst

650 millioner österrikiska guldkronor, avsett att täcka dels Österrikes till

520 millioner guldkronor uppskattade budgetära brist under de båda år,

som enligt Nationernas förbunds finanskommittés det tredje av protokollen

bilagda betänkande förväntas åtgå för de österrikiska statsfinansernas

återställande, dels ock vissa av brittiska, franska, italienska och

tjeckoslovakiska regeringarna lämnade förskott å sammanlagt 130 millioner

guldkronor.

Såsom realsäkerhet för förräntning och amortering av detta lån,

vartill av finanskommittén beräknats ett årligt belopp ej överstigande 70

millioner österrikiska guldkronor, pantförskrivas genom det tredje av förutnämnda

protokoll de österrikiska tullinkomsterna samt avkastningen av det

österrikiska tobaksmonopolet, vilka säkerheter enligt sagda kommittés

mening, under förutsättning att det av densamma för Österrike utarbetade

reformprogrammet genomföres, kunna anses vara för ändamålet tillräckliga

och för övrigt, därest så visar sig nödvändigt, skola tillökas med andra panter.

Lånet skall emellertid därjämte garanteras av främmande makter,

för vilka Österrikes återupphjälpande är av intresse. För de 130 millioner

guldkronor, som avsetts till täckande av tidigare gjorda förskott,

hava de stater som lämnat dessa, nämligen Frankrike, Italien, Storbritannien

och Tjeckoslovakiet, åtagit sig full garanti. Vad däremot beträffar

återstoden av lånesumman, 520 millioner guldkronor, hava nämnda stater

vardera iklätt sig garanti intill 20 %, under det att garantien för amortering

och ränta av återstående 20 % beräknats skola övertagas av andra stater.»

För egen del framhåller departementschefen, att den ekonomiska

utvecklingen i Tyskland visserligen kunde komma att ofördelaktigt påverka

effektiviteten av de för Österrikes upphjälpande avsedda åtgärderna eller i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande Nr 46.

övrigt medföra konsekvenser, ägnade att mana till betänksamhet mot

ett deltagande däri.

Emellertid kunde eller borde icke Sverige det oaktat undandraga

sig sin insats. I detta avseende anföres bl. a. följande:

»Såvitt nu kan bedömas, synes en medverkan från Sveriges sida ej

behöva erbjuda alltför stora risker, då de österrikiska statsinkomster,

som äro avsedda att säkerställa lånets amortering och förräntning, enligt

sakkunnig uppskattning torde kunna anses tillräckliga och det ekonomiska

läget i Österrike, enligt vad ovan framhållits, synbarligen märkbart

förbättrats under intrycket av den emotsedda hjälpen.

Det har emellertid framstått såsom uppenbart, att med hänsyn till

det nuvarande finansiella läget en eventuell svensk garanti måste begränsas

till en jämförelsevis obetydlig del av lånebeloppet, och har det

därvid ansetts, att Sveriges andel borde fastställas till 2x/2 % av det belopp,

som erfordras för amortering och förräntning av den del — 520

millioner österrikiska guldkronor — av ifrågavarande lån, för vilken garanti

ifrågasatts utanför de makters krets, som undertecknat Genéveprotokollen.

En sådan utfästelse skulle motsvara vad man från Nationernas förbunds

sida tänkt sig såsom den på Sverige belöpande delen av en önskad

garanti å sammanlagt 5 % från de nordiska staternas sida. Sveriges

garanti skulle sålunda inskränkas till för amortering och förräntning av

13 millioner österrikiska guldkronor erforderliga belopp.

Vidare har det synts, att ett deltagande från Sveriges sida i den

här ifrågavarande hjälpaktionen borde göras beroende av, att den särskilda

garanti å 500,000 pund, som Sverige på sin tid ställt i utsikt för

att möjliggöra upprättandet av ett internationellt finansinstitut för Europas

ekonomiska återuppbyggande (The International Corporation), finge

ingå i den föreslagna garantien.

I sådant avseende torde böra erinras därom, att Kungl. Maj:t för

att bliva i tillfälle att genom svensk statsgaranti bidraga till upprättande

av ifrågavarande internationella finansorganisation i proposition nr 262

till förra årets riksdag anhöll om bemyndigande att förbinda svenska

staten att intill en kostnad av 9 millioner kronor deltaga i det internationella

arbetet för Europas ekonomiska återuppbyggande, vilket bemyndigande

även av riksdagen lämnades, samt att Kungl. Maj:t sedermera

vid föredragning av handelsärenden den 15 juni 1922 förordnade, att

genom ministern i London anmälan skulle göras därom, att Sverige för

sin del vore i princip villigt deltaga i den ifrågavarande verksamheten,

under förutsättning, att programmet för den tilltänkta internationella

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 46.

13

finansorganisationen befunnes kunna förverkligas på det sätt och i den

omfattning, som avsetts.

Då, enligt av mig på vederbörligt håll inhämtade uppgifter, planen

på ifrågavarande finansorganisation numera synes vara uppgiven,

torde den av Sverige gjorda utfästelsen icke komma att tagas i anspråk.

Det synes mig emellertid vara lämpligt, att för undvikande av varje

missförstånd på denna punkt uttryckligen göra Sveriges deltagande i garantien

för det internationella lånet till Österrike beroende av en frigörelse

från den tidigare lämnade utfästelsen i fråga om det internationella

finansinstitutet.

Slutligen synes ett svenskt deltagande i lånegarantien böra göras

beroende av, att även Danmark ikläder sig motsvarande förbindelse. Med

hänsyn till den från olika sidor vitsordade angelägenheten av att snarast

möjligt kunna emittera åtminstone en del av lånet och då ett ytterligare

uppskjutande av Sveriges ställningstagande i frågan torde vara ägnat

att menligt inverka på genomförandet av den för Österrikes återuppbyggande

utarbetade planen, synes däremot det villkor om norskt deltagande,

som ursprungligen angivits såsom förutsättning för den från svensk sida

i utsikt ställda anslutningen till lånegarantien, icke böra vidhållas, sedan

norska regeringen förklarat sig ej vara beredd att för närvarande taga

ställning till spörsmålet.»

Utskottet har icke ansett sig böra motsätta sig ett bifall till Kungl.

Majrts förevarande förslag om deltagande från Sveriges sida vid åvägabringandet

av ifrågavarande lån för Österrikes återuppbyggande. Ett beslut i

dylik riktning torde stå i överensstämmelse med och närmast kunna betraktas

såsom en konsekvens av det medgivande, som lämnades vid 1922

års riksdag rörande svenskt deltagande i en internationell finansorganisation

med ändamål att främja Europas ekonomiska återuppbyggande.

Det nu framlagda förslaget avser i huvudsak att tjäna samma huvudsyfte,

nämligen en insats från Sveriges sida i det gemensamma mellanfolkliga

arbete, som synes vara en nödvändig förutsättning för åstadkommandet

av ordnade ekonomiska förhållanden i Europa. På sätt av

propositionen närmare framgår, skulle såsom ett villkor för den nu ifrågasatta

nya förbindelsen uppställas, att Sverige frikallades från sin ovannämnda

tidigare gjorda utfästelse. En ytterligare förutsättning skulle

också vara, att Danmark iklädde sig en motsvarande förbindelse. Vad

Norge beträffar är frågan om dess deltagande ännu icke så klarlagd, att

den svenska utfästelsen ansetts böra därav göras beroende.

Den ifrågasatta svenska garantien är, såsom i propositionen omför
-

Utskottets

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 46.

mäles, avsedd att omfatta högst 2 % av hela lånebeloppet, 650 millioner

österrikiska guldkronor, eller alltså högst 13 millioner österrikiska guldkronor.

1 Enligt vad som från utrikesdepartementet meddelats, skulle

emellertid härtill körrima den del av kostnaderna för lånets emitterande

och placering, som belöper å Sveriges andel i detsamma; i detta hänseende

torde det av Kungl. Maj:t begärda medgivandet böra erhålla en

något förändrad avfattning.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) medgiva, att Kungl. Maj:t må under de förutsättningar,

som angivas i statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

den 16 februari 1923, förbinda

svenska staten att intill det belopp, som erfordras

för amortering och förräntning ävensom emitterande

och placering av högst 13 millioner österrikiska

guldkronor av kapitalbeloppet av det planerade internationella

lånet för Österrikes finansiella återuppbyggande,

deltaga i garantien av sagda lån;

b) bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla

statsobligationer eller kontanta medel till det belopp,

som erfordras för fullgörande av de förbindelser, Kungl.

Maj:t sålunda kan komma att ikläda staten.

Stockholm den 13 april 1923.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 45.

1 Fredskursen å en österrikisk krona var i svenskt mynt 76 öre.

Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

231243

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:106 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges deltagande i garantien för ett för Österrikes återuppbyggande avsett internat s. 7 i texten