Utlåtande i anledning av Kungi. Maj ds proposition angående nybyggnad för lantmäterikontoret i Västerbottens län.
1923-04-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1923:65, Utlåtande i anledning av Kungi. Maj ds proposition angående nybyggnad för lantmäterikontoret i Västerbottens län.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 65
1
Nr 65.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1923 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungi. Maj ds proposition angående
nybyggnad för lantmäterikontoret i Västerbottens län.
(4:e avd.)
Uti eu till riksdagen den 23 februari 1923 avlåten proposition
(nr 119), vilken hännvisats till statsutskottet för förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att till nybyggnad för lantmäterikontoret i Västerbottens
län i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
förordat förslag för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag
av 120,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Departementschefen anför följande:
»Såsom av föreliggande utredning framgår, utlöper tiden för gällande
hyreskontrakt rörande lantmäterikontorets nuvarande lokal i Umeå stads
rådhus den 1 oktober 1924, och har staden bestämt motsatt sig fortsatt
förhyrning för tiden därefter av lokalen i fråga. Det är därför nödvändigt
att till nämnda tidpunkt anskaffa nya lokaler för lantmäterikontorets
räkning.
För beredande av tillfredsställande utrymme för lantmäterikontoret
erfordras, enligt vad lantmäteristyrelsen meddelat, en golvyta av cirka
400 kvadratmeter. Detta utrymme torde emellertid även vara tillräckligt
för inrymmande av avvittringskontoret, för vars räkning särskild lokal
för närvarande förhyres. Detta kontors arbete kommer nämligen i och
med avvittringsförfarandets successiva fullbordande undan för undan att
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 36 Käft. (Nr 65—68.) 8i8 23 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 65.
minskas, varjämte, därest avvittringskontoret sammanföres med lantmäterikontoret,
dess nuvarande personal torde kunna något inskränkas.
Beträffande de olika alternativen till lösande av föreliggande lokalfråga
framgår till en början, att, sedan de under uppförande varande
byggnaderna för det nya dubbelseminariet i Umeå tagits i bruk, lämpliga
och fullt tillräckliga lokaler skulle kunna anordnas för lantmäterikontoret
i den nuvarande seminariebygguaden under förutsättning att
vissa omändriugsarbeten där verkställdes. I denna byggnad skulle jämväl
utrymme kunna vinnas för tillgodoseende av andra lokalbehov för statsverkets
räkning.
Olika uppfattningar hava emellertid bland de i ärendet hörda myndigheterna
yppats beträffande statens rätt att mot stadens bestridande disponera
seminariebygguaden för ifrågavarande ändamål. Åven under förutsättning
av statens oinskränkta rätt härutinnan löser nu berörda alternativ ej
lantmäterikontorets lokalfråga till den 1 oktober 1924. De nya seminariebyggnaderna
kunna nämligen icke förväntas bliva färdiga att tagas i bruk
för seminariets räkning förrän under hösten 1925, och först till våren
1926 torde de erforderliga omändringsarbetena å nuvarande seminariebyggnaden
kunna genomföras.
Att å andra sidan för endast ett eller annat år bereda provisoriska
lokaler för lantmäterikontoret torde knappast vara möjligt, då det med
hänsyn till lantmäterikontorets dyrbara och delvis oersättliga kartmaterial
ej kan ifrågasättas att, även för en relativt kort tid, inrymma kontoret
i lokaler, där brandsäkerheten icke är på tillfredsställande sätt tryggad.
Härtill kommer att, innan riksdagen fattat beslut i fråga om förläggningsorten
för en till Norrland förlagd hovrätt, det icke med bestämdhet
kan avgöras, huruvida den nuvarande seminariebyggnaden kan
bliva behövlig för denna hovrätt. Kostnaderna för de omändringsarbeten
i seminariebyggnaden, som äro nödvändiga för att kunna inrymma
lantmäterikontoret och andra statsinstitutioner därstädes, äro för
övrigt ganska avsevärda; enligt inom byggnadsstyrelsen verkställd beräkning
skulle genomförandet av det utav länsarkitekten uppgjorda förslaget
till nu nämnda omändringsarbeten draga en kostnad av icke mindre än
154,000 kronor.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde förevarande alternativ
icke lämpligen böra läggas till grund för lösande av lantmäterikontorets
lokalfråga. Jag förutsätter emellertid, att, så snart klarhet vunnits, att
den nuvarande seminariebyggnaden ej behöver tagas i anspråk för en
norrländsk hovrätt, frågan om byggnadens användning ånyo upptages
till prövning, därvid man, eventuellt efter förhandlingar med Umeå stad,
Statsutskottets utlåtande Nr 65.
3
har att avgöra, huruvida byggnaden bör försäljas eller utnyttjas för tillgodoseende
av något statens lokalbehov i Umeå.
Vidare har ifrågasatts att inrymma lantmäterikontoret i postkontorets
nuvarande lokaler i Umeå, därvid nya lokaler skulle beredas postverket.
Enligt föreliggande utredning skulle postkontorets nuvarande lokaler,
vilka äro belägna å nedre botten i riksbankens fastighet därstädes, kunna
iordningställas för lantmäterikontorets räkning för en kostnad av omkring
40,000 kronor.
För belysande av detta alternativ må erinras, att sedan flera år tillbaka
behov av ökat utrymme förelegat såväl för postkontoret som ock
för telegrafstationen i Umeå, vars lokaler äro belägna en trappa upp i
riksbankshuset. Utredningar hava tidigare verkställts angående möjligheten
att genom om- eller tillbyggnad av riksbankshuset bereda erforderligt
utrymme för de båda verken, men hava vidare åtgärder i sådan
riktning, särskilt med hänsyn till kostnadsfrågan, hittills fått anstå. Med
anledning av vissa uttalanden rörande dessa lokalbehov i den av riksdagens
revisorer till 1921 års riksdag avgivna berättelsen har generalpoststyrelsen
i avgiven förklaring den 29 december 1920 ytterligare
framhållit behovet av en snar lösning av postkontorets lokalfråga, därvid
styrelsen emellertid uttalat sig mot ett redan då av byggnadsstyrelsen
under hand framlagt föi''slag om förflyttning av postkontoret till den
nuvarande seminariebyggnaden samt i sådant hänseende framhållit, att
med hänsyn till denna byggnads mindre centrala läge inom staden postkontorets
förläggande dit torde komma att möta mycket starkt motstånd
från posttrafikanternas sida.
Ett ordnande av lantmäterikontorets lokalfråga genom kontorets
förflyttning till riksbankshuset förutsätter, att nya lokaler beredas postkontoret
i så god tid före den 1 oktober 1924, att lantmäterikontoret
vid denna tid kunde inflytta i de nuvarande postkontorslokalerna. Detta
lärer å andra sidan knappast kunna ske utan nybyggnad för postverkets
räkning, enär någon staten tillhörig byggnad i Umeå ej kan förväntas
vara i erforderlig tid för ändamålet disponibel samt, på sätt länsstyrelsen
framhållit, lämplig lokal för postkontoret icke torde kunna anskaffas
genom förhyrning. Generalpoststyrelsen är emellertid, enligt vad jag
inhämtat, icke för närvarande villig att förorda en dylik nybyggnad,
särskilt som styrelsen finner postkontorets lokalfråga lämpligast böra
lösas genom vissa ifrågasatta utvidgningar av den nuvarande lokalen.
Jämväl detta alternativ synes därför böra lämnas ur räkningen.
Beträffande härefter möjligheten att genom förhyrning på ett mera
stadigvarande sätt bereda lokaler för lantmäterikontoret, så har Umeå
4
Statsutskottets utlåtande Nr 65.
byggnadsaktiebolag erbjudit sig att mot en hyra av 5,000 kronor per år
upplåta en lägenhet i den bolaget tillhöriga fastigheten i kvarteret Frigg.
Hyrestiden har föreslagits till 15 å 20 år med rättighet för statsverket
till förlängning av hyrestiden. Detta anbud torde emellertid vara för
statsverket mindre fördelaktigt, då lägenheten i fråga icke kan användas
för lantmäterikontoret utan betydande ändringsarbeten, vilka beräknats
draga en kostnad av 30,000 kronor, varjämte, därest hyresvärden så
fordrade, lägenheten vid hyrestidens utgång skulle återställas i sitt ursprungliga
skick. Vidare är att märka, att det utrymme, som här kunde
beredas för lantmäterikontoret, uppgår till allenast 325 kvadratmeter och
alltså icke kan anses tillräckligt för någon längre tid.
Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna torde, så vitt jag
kunnat finna, annan möjlighet att tillfredsställande lösa lantmäterikontorets
lokalfråga än genom nybyggnad icke föreligga. I sådant hänseende
har alternativt ifrågasatts tillbyggnad av länsresidenset eller uppförandet
av en särskild byggnad för ändamålet å den tomt i kvarteret Tju-,
som av staden erbjudits staten till inköp. Då förstnämnda alternativ
torde ställa sig avsevärt dyrare än en nybyggnad å nyssnämnda tomt
och ej heller i övrigt vara lämpligt, har jag ansett mig böra stanna vid
det av länsstyrelsen och lantmäteristyrelsen förordade förslaget, vilket
avser uppförande av en byggnad å tomten nr 2 i kvarteret Tyr, tills
vidare avsedd allenast för lantmäterikontoret, men planlagd på sådant
sätt att tillbyggnad kan ske. Byggnadsstyrelsens förslag att redan från
början uppföra byggnaden till den storlek, som erfordras för beredande
av lokaler därstädes även för vattendomstolens kansli, har jag icke kunnat
biträda. Denna utvidgning skulle föranleda en merkostnad av omkring
80,000 kronor och torde icke för närvarande vara behövlig, då, enligt
vad jag erfarit, vattendomstolens lokalfråga blivit på ett tillfredsställande
sätt löst genom förhyrning.
Genom det av mig förordade förslaget skulle fullt tillfredsställande
och tillräckliga lokaler beredas lantmäterikontoret. Det ifrågasatta läget
är jämväl synnerligen lämpligt med hänsjm till länsresidensets omedelbara
närhet. På grund av denna närhet torde det icke vara uteslutet,
att de utvidgningsmöjligheter, som finnas å tomten i fråga, framdeles
kunna komma till nytta även för tillgodoseende av länsstyrelsens lokalbehov,
därest tillbyggnad för annat ändamål icke blir behövlig. Det av
staden fordrade priset för tomten, vilken innehåller en areal av cirka
1,521 kvadratmeter, torde vara fullt skäligt.
Kostnaden för fullbordande av ifrågavarande byggnadsföretag har
av länsstyrelsen beräknats till 120,000 kronor, under det byggnads
-
Statsutskottets utlåtande Nr 65.
5
styrelsen uppskattat kostnaden till 170,000 kronor. I båda fallen har
tomtkostnaden medräknats. Oavsett vilken av dessa beräkningar kan
komma att visa sig riktigast torde dock för budgetåret 1923—1924 icke
behöva anvisas större belopp än länsstyrelsen ifrågasatt och som i statsverkspropositionen
beräknats. Därest det sålunda föreslagna anslagsbelcppet
visar sig otillräckligt, kan återstoden av det erforderliga anslaget
anvisas för budgetåret 1924—1925.»
Av den i ärendet lämnade utredningen synes framgå, att med ordnandet
av ifrågavarande lantmäterikontors lokalfråga knappast kan anstå.
Då den i propositionen föreslagna lösningen synes vara den under nuvarande
förhållanden gynnsammast möjliga, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till nybyggnad för lantmäterikontoret
i Västerbottens län i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 23 februari 1923 av departementschefen
förordat förslag för budgetåret 1923—1924 anvisa ett
extra reservationsanslag av 120,000 kronor.
Stockholm den 17 april 1923.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar A. G. Lindblad, C. J. G. Swartz, N. A. Nilsson i
Kabbarp, J. Nilsson i Skottlandshus, H. F. Lamm, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. U.
B. Olsson, G. G. Ekman, O. Bergqvist, E. A. Hallin, P. A. Bergström och F. O. Strutz;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, J. Jönsson
i Revinge, O. H:son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, O. Olsson i
Kullenbergstorp, S. Bengtsson i Norup, J. D. Norman, L. J. Carlsson-Frosterud, A. A.
Törnkvist i Karlskrona och P. M. Olsson i Blädinge.
Utskottets
yttrande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:139 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts ''proposition angående; nybyggnad för lantmäterikontoret i Västerbottens lön. s. 1 i texten