Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för N. A. Degerman m. fl. från skyldighet att utgiva vissa vitesoch skadeständsbelopp.

1923-04-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1923:67, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för N. A. Degerman m. fl. från skyldighet att utgiva vissa vitesoch skadeständsbelopp.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 07.

9

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1923 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse för N. A. Degerman m. fl. från skyldighet att

utgiva vissa vites- och skadeständsbelopp.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 16 mars 1923 avlåten proposition, nr 193,

vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har Kungl,

Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsråds,

protokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att G. A. Berg, N. A. Degerman, C. Ekman, F. IsakssonJ.

J. Johansson, J. A. Larsson, Ernst Nilsson, A. Wikström och E. A.

Öhman må befrias från dem på grund av skiljedom åliggande skyldighet

att, i anledning av bristande leverans till statens järnvägar av sliprar,

till nämnda järnvägar utgiva vite och skadestånd till belopp, som i

statsrådsprotokollet närmare angivits; samt att de belopp, från vilkas

gäldande bemälda personer sålunda befrias, må ur statens järnvägars

räkenskaper avskrivas.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Genom kungörelse den 10 oktober 191.5, i behörig ordning införd

i allmänna tidningar och ortstidningar, infordrade distriktsförvaltningen

vid statens järnvägars V distrikt anbud å 122,000 sliprar, varvid anbud

inlämnades av, bland andra, G. A. Berg i Räktjärv, J. A. Larsson i

Sundsnäs, Degerselet, N. A. Degerman och E. A. öhman i Gunnarsbyn,

J. J. Johansson i Rödupp, Aug. Wikström i Brännberg, L. E. Nilsson

i Svartbyn, överkalix, Claes Ekman i Niemisel, Felix Isaksson i Hundsjön,

K. A. Forsen i Vargbacken och Ernst Nilsson i Luleå.

Sedan de av nämnda personer avgivna anbuden antagits och kontrakt

i vederbörlig ordning tecknats, påkallade distriktsförvaltningen i

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 36 höft. (Nr 65—68.) 8)8 23 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

anledning av bristande leverans skiljedom rörande tillämpningen av de

sålunda ingångna kontrakten. I särskilda, den 20 april 1918 meddelade

domar förpliktade skiljenämnden nämnda personer att till statens järnvägar

utgiva dels försuttet vite och dels skadestånd med belopp, som

framgå av nedanstående tablå, däri även angivas de belopp, som sedermera

inbetalts:

Namn

Vite

Skadestånd

Summa

Inbetalt

Återstår att

inbetala

Berg, G. A., Käktjärv.....................

1,895

57

17,478

08

19.373

65

_

19,373

65

Degerman. N. A., Gunnarsbyn.........

730

99

6.654

71

7,385

70

—

—

7,385

70

I Ekman, Claes, Niemisel..................

435

27

4,800

01

5,235

28

—

—

5,235

28

j Forsén, K. A., Vargbacken ...........

255

73

3,000

—

3,255

73

3,255

73

—

—

1 Isaksson, Felix, Hundsjön...............

1,117

75

8,835

76

9,953

Öl

—

—

9,953

51

Johansson, J. 1., Bödupp ..............

633

86

7,340

20

7,974

06

4,800

—

3.174

06

1 Larsson, J. A., Sundsnäs, Degerselet

904

67

8.110

69

9.015

36

—

—

9.015

36

i Nilsson, Ernst, Luleå .....................

1.503

15.809

94

17,313

40

5,500

—

11,813

40

1 Nilsson, L. E., Svartbyn, Över-Kalix

386

36

3,773

69

4.160

05

4.160

05

—

—

[ Wikström, Aug., Brännberg............

223

90

2,948

06

3,171

96

—

—

3,171

96

j Öhman, E. A., Gunnarsbyn ............

596

44

6,526

68

7,123

12

—

—

7,123

12

Summa

8,684

—

85,27782 93,961

82

17,71578

76,246

04

Sedan därefter vissa verkställighetsåtgärder igångsatts, gjorde samtliga

ifrågavarande personer i skrivelse till järnvägsstyrelsen den 19 april

1920 framställning, att styrelsen måtte befria sökandena från utgivande

av de ådömda beloppen eller att, därest denna framställning icke skulle

kunna bifallas, styrelsen måtte tills vidare och intill dess sökandena

blivit i tillfälle att draga sin sak inför regering och riksdag, inhibera

alla exekutiva åtgärder rörande omhandlade domar. Till stöd härför anfördes

i huvudsak följande:

Vid leveranskontraktens avslutande hade icke meddelats och ingen av sökandena

haft anledning tro annat än att, såsom förhållandena varit alla föregående

år, hela V distriktets behov av sliprar utgjordes av det omannonserade antalet,

122,000 stycken. Sökandena hade därför såsom vanligt förutsatt, att något

annat anbud än deras icke skulle komma att antagas samt att sålunda möjlighet

alltid skulle förefinnas för den, vars anbud antagits, att, om han icke själv

kunde tillverka vad han åtagit sig, fylla leveransen genom inköp hos dem,

vilkas anbud underkänts. Emellertid hade distriktsförvaltningen ifrågavarande

år antagit anbud å en betydlig mängd sliprar utöver det omannonserade antalet,

vilket omöjliggjort för sökandena att fylla sina leveranser hos andra, enär

även dessa ingivit anbud, som antagits. Då likväl det omannonserade behovet,

122,000 sliprar, genom att så många anbud antagits, i allt fall inom föreskriven

tid blivit fyllt, hade statens järnvägar genom sökandenas oförmåga att fullgöra

sina leveranser i dessas helhet icke satts i något som helst trångmål. Det brukade

varje år inträffa, att någon leverantör av olika orsaker bleve befriad från

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

11

fullgörande av åtagen leverans, då behovet i allt fall blivit fyllt genom andra

leverantörer. Järnvägsstyrelsens erbjudande, att sökandena skulle få avbetala

ådömda vites- och skadeståndsbelopp genom att leverera sliprar, hade icke kunnat

antagas, då det erbjudna priset för dessa sliprar, varit alldeles för lågt.

Därest verkställiglietsåtgärderna fullföljdes, skulle sökandena bliva satta i

den svåraste ekonomiska situation. Sålunda skulle Berg, Ekman, Johansson,

Larsson och Öhman bliva ruinerade. Deras tillgångar utöver skulderna utgjorde

respektive 3,000, 400, 9,000, 4,800 kronor och ett mindre hemman och de hade

att försörja, Berg hustru och fem barn, Ekman hustru och sex barn, Johansson

hustru och fyra minderåriga faderlösa syskon, Larsson hustru och två barn och

Öhman hustru och nio barn. Isaksson hade intet annat än sitt födoråd från det

hemman, han tidigare ägt. Hos Degerman skulle visserligen statens järnvägar

kunna få ut hela sin fordran, men bleve- Degerman, som hade åldrig fader och

två minderåriga barn att försörja, därigenom utblottad. L. E. Nilsson vore i

goda ekonomiska omständigheter men både hustru och åtta minderåriga barn

samt en åldrig fader att försörja. Ernst Nilsson, Eorsén och Wikström vore

alla i goda ekonomiska förhållanden och skulle icke hava deltagit i framställningen,

därest de icke ansett hela skiljemannaförfarandet i ärendet opåkallat, då

statens järnvägar icke lidit någon som helst förlust eller blivit satta i trångmål.

Järnvägsstyrelsen har visserligen funnit fullgiltiga skäl föreligga för

att vidhålla kravet mot sökandena men har dock ansett föreliggande

omständigheter vara av sådan beskaffenhet, att det torde kunna ifrågasättas,

om icke sökandena av nåd borde befrias från utbetalande av

ifrågavarande belopp. Styrelsen ansåge emellertid, att en sådan befrielse

dock icke borde innebära, att redan inbetalda belopp skulle till vederbörande

återlämnas.

Statskontoret, som den 3 februari 1923 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet, anför bl. a. följande:

Av de sökande hade två, Forsen och L. E. Nilsson, till statens järnvägar

till fullo inbetalt dem ålagd ersättning, och tre, Ernst Nilsson, Wikström och

Öhman, vore enligt vad länsstyrelsen upplyst, numera försatta i konkurs. Enligt

statskontorets åsikt torde det i varje fall icke böra ifrågakomma att återbära

redan erlagda belopp — detta gällde även den avbetalning, som gjorts av en av

de sökande — eller att avstå från utdelning i pågående konkurser. Yad övriga

sökande beträffade, syntes av de verkställda utredningarna framgå, att i några

fall — Berg och Ekman — knappast några utsikter förefunnes för kronan att

utfå någon del av sin fordran, men att i andra åter — Larsson, Johansson och

Degerman — det icke vore uteslutet, att fordringarna helt eller delvis skulle

kunna indrivas. I allmänhet syntes, med hänsyn till vederbörandes levnadsålder,

åliggande försörjningsplikt och små ekonomiska förhållanden, omständigheterna

kunna betraktas såsom mer eller mindre ömmande, och ett fullföljande av de

exekutiva åtgärderna torde komma att ödelägga personernas i fråga ekonomi.

Det sagda torde i mindre grad gälla beträffande Degerman, men syntes vid föreliggande

ansökans prövning någon åtskillnad svårligen kunna göras mellan de

olika sökande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

Utskottets

yttrande.

Ehuru det givetvis alltid måste väcka betänkligheter att eftergiva kronans

genom laga utslag fastslagna rätt mot enskilda, ville statskontoret för sin del på

grund av de särskilda omständigheterna i detta fall icke motsätta sig, att de sökande

efter därom hos riksdagen gjord framställning befriades från erläggande

av omhandlade skadestånd och viten, varvid dock, såsom ämbetsverket förut framhållit,

efterskänkandet icke torde böra avse de belopp, som redan gäldats, eller

den utdelning, som kunde erhållas i pågående konkurser.

Av billighetsskäl vill utskottet tillstyrka förevarande proposition.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva,

a) att G. A. Berg, N. A. Degerman, C. Ekman,

F. Isaksson, J. J. Johansson, J. A. Larsson, Ernst

Nilsson, A. Wikström och E. A. öhman må befrias

från dem på grund av skiljedom åliggande skyldighet

att, i anledning av bristande leverans till statens järnvägar

av sliprar, till nämnda järnvägar utgiva vite

och skadestånd till belopp, som i statsrådsprotokollet

närmare angivits; samt

b) att de belopp, från vilkas gäldande bemälda

personer sålunda befrias, må ur statens järnvägars

räkenskaper avskrivas.

Stockholm den 17 april 1923.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 65.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts ''proposition angående befrielse för N. A. Degerman m. fl. f rån skyldighet att utgiva vissa vitesoch skad a1 i texten