Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av lånefonden för rederinäringens understödjande jämte i ämnet väckta motioner.

1923-04-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1923:69, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av lånefonden för rederinäringens understödjande jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

1

Nr 69.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1923 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ökning av lånefonden för rederinäringens understödjande

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

Uti en den 9 februari 1923 till riksdagen avlåten proposition (nr 69),

vilken för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att till kapitalökning för fonden för rederinäringens understödjande å

riksstaten för budgetåret 1923—1924 bland utgifter för kapitalökning

anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet

till behandling förehaft två likalydande motioner, väckta den ena inom

första kammaren (nr 168) av herr E. A. Enhörning och den andra inom

andra kammaren (nr 229) av herr E. Nyländer, däri hemställts, att riksdagen,

med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, i vad

densamma avser den äskade anslagssumman, måtte förklara,

dels att amorteringstiden för redan beviljade lån måtte på ansökan

kunna utsträckas till åtta år, förutom de amorterings fria första tvenne

åren — vadan alltså rederilånens giltighetstid skulle bliva 10 år,

dels att giltighetstiden för de nya lånen ävenledes utsträckes till

10 år, varav de första tvenne åren — i likhet med hittills — amorteringsfria,

dels att hinder icke skall föreligga för Kungl. Maj:t att efter sig

företeende omständigheter samt närmare utredning och prövning i varje

särskilt fall medgiva betalningsanstånd, dock så att härigenom icke

eftersättes kronans säkerhet och rätt samt att lån under alla förhållanden

varder till fullo guldet inom utgången av det tionde året från lyftningsdagen.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning

får utskottet hänvisa till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 37 käft. (Nr 69.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

Departementschefen anför följande:

»Att rederilånefondens kapitaitillgång redan länge vant otillräcklig

för att ens närmelsevis motsvara de krav, som ställts å fonden, torde

tillfyllest belysas av de uppgifter angående sökta och beviljade lånebelopp,

som jag i nedanstående tabell låtit sammanställa.

Utdelade under år

Antal av

jKungl. Maja

] prövade an|

sökningar

Summa sökta

och prövade

lånebelopp

Antal beviljade

ansökningar
-

I de beviljade

ansökningarna

begärda lånebelopp
-

Summa beviljade

lånebelopp
-

1914 .......................i 30 1 7,178,000

1915 ........................ 28 ; 5,968,500

1916 ........ i 76 | 23,107,870

1917 ...................... j 33 '' 8,062,000

1918 ........................1 33 ! 13,611,000

1919 .......................j 54 j 40,173,500

1920 ........................1 39 | 49,956,000

1921 ........................i 46 i 54,950,000

1922 ........................! 28 20,592,000

25

27

33

22

14

16

14

18

9

6.923.000

5,953,500

14,220,870

4.382.000

6.576.000

9.170.000

36.950.000

37.335.000

17.600.000

3.010.000

3.140.000

6.265.000

3,068,500

5.090.000

3.850.000

3.230.000

4.308.000

2.684.000

Såsom av tabellen framgår, hava under senare år till följd av de

tillgängliga medlens knapphet blott ett fåtal av de lånesökande kunnat

tilldelas lån och detta till jämförelsevis obetydliga belopp. Visserligen

har under år 1922 inträtt en avsevärd minskning såväl i antalet lånansökningar

som i sammanlagda summan av de framställda lånekraven.

Orsaken härtill är emellertid väsentligen att söka däri, att, då vid lånfördelningarna

under de föregående åren de lånesökandes anspråk på

grund av fondmedlens otillräcklighet endast i mycket ringa omfattning

kunnat vinna beaktande, redarna i stor utsträckning ansett lönlöst att

inkomma med nya ansökningar.

Ehuru sålunda det lånebehov, som kommit till synes genom ansökningar

om lån från rederilånefonden, under det sist förflutna året

minskats, torde i själva verket sjöfartsnäringens kapitalbehov på grund

av den depression, som övergått och alltjämt övergår denna liksom

andra näringar, hava starkt ökate. Men depressionen -har också i viss

mån förändrat karaktären av detta behov. De hittills utgivna lånen

från fonden hava, särskilt vad angår de senare åren, nästan uteslutande

avsetts såsom bidrag till nybyggnader eller nyförvärv av fartyg. Under

de förutvarande gynnsamma sjöfartskonjunkturerna och den därav föranledda

expansionen har detta varit förklarligt och naturligt. Den

sedermera inträdda lågkonjunkturen har emellertid, på sätt kommerskollegium

närmare utvecklat, i så hög grad försvagat näringens ekono
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

3

miska bärkraft, att många rederiföretag för närvarande hava att kämpa

med ekonomiska svårigheter av den art och omfattning, att de endast genom

mycket energiska ansträngningar kunna övervinnas. Särskilt är det

bristen på rörelsekapital, som härvid gör sig starkt gällande. Till följd

av de tryckta frakterna tillföres nämligen företagen icke i tillräcklig

grad dylikt kapital genom intäkterna av rörelsen, och kapitalanskaffning

å den allmänna lånemarknaden är under förhandenvarande förhållanden

en både svårtillgänglig och dyrbar utväg. Visserligen har under senare

delen av år 1922 en viss ljusning i läget kunnat skönjas. Sålunda utvisa

de senaste uppgifterna från Sveriges redareförening, avseende situationen

den 30 september 1922, att praktiskt taget allt till föreningen

anslutet tonnage då hade sysselsättning, och genom en verkställd särskild

undersökning har ådagalagts, att det svenska tonnagets andel av

det för fyllandet av landets transportbehov använda totala tonnaget för

tiden 1 januari—30 november samma år utgjort 45.12 procent mot av

kommerskollegium för år 1921 uppgivna omkring 38 procent. Trots denna

ljusning, om vars varaktighet och stadga det för övrigt ännu är för

tidigt att närmare uttala sig, arbetar likväl rederinäringen alltjämt, till

följd av det tryckta läget å fraktmarknaden, under mycket svåra förhållanden.

För landet i dess helhet är det emellertid ett intresse av

yttersta vikt, att den svenska handelsflottan, till vars glädjande utveckling

rederilånefonden otvivelaktigt kraftigt bidragit, åtminstone icke

minskas utan i görligaste mån vidmakthälles, och särskilt att de under

de senaste årtiondena startade transoceana linjerna, vilka för vår exportindustri

varit av utomordentlig betydelse, beredas tillfälle att försvara

den plats, som de i hård konkurrens med andra länders motsvarande

linjer tillkämpat sig. Det synes mig under sådana omständigheter både

befogat och i hög grad önskvärt, att lånemöjligheter i större utsträckning

än hittills öppnas för upprätthållandet av viss fartygslinje eller rörelse

i allmänhet, oberoende av huruvida för tillfället nyförvärv av fartyg är

ifrågasatt eller icke. Härför kräves emellertid oundgängligen en ökning

av rederilånefondens redan sedan lång tid tillbaka otillräckliga kapitaltillgång.

Men även för nyanskaffningsändamål är behovet av ökade lånemöjligheter

i hög grad trängande. Det må härvid ihågkommas, att en

nyanskaffning, även då den avser helt fartyg, icke alltid är liktydig

med en tonnageutökning utan många gånger föranledes av nödvändigheten

att ersätta försliten, omodern eller oekonomisk materiel med ny.

Med den hårda konkurrens, som under de senaste åren kännetecknat

utvecklingen på sjöfartens område, är det givetvis av yttersta vikt, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

vår handelsflotta i fråga om fartygsmaterielens beskaffenhet, kostnadsbesparande

driftsanordningar m. m. icke står efter det tonnage, med

vilket det har att upptaga tävlan. Den måste, om den vill försvara

sin rangplats, tillgodogöra sig den moderna teknikens rön, verkställa

ombyggnader och nyinstallationer och i viss utsträckning helt ersätta

äldre fartygs materiel med ny. För många rederiföretag har detta under

nu rådande förhållanden ställt sig svårt; och särskilt det önskvärda utbytet

av tonnage har nog i viss utsträckning måst eftersättas. Emellertid

torde man vara berättigad att hysa förhoppning, att det uppehåll i

utvecklingen, som av omständigheterna nödvändiggjorts, icke skall bliva

av alltför långvarig beskaffenhet utan så småningom avlösas av gynnsammare

förhållanden. Sålunda befinna sig fartygsbyggnadspriserna

numera i stadigt nedåtgående från den höjd. vartill de uppdrevos under

krisåren, och torde kunna förväntas inom en ganska nära framtid hava

nått ned till den nivå, då det för rederiföretagen blir möjligt och lönande

att i väsentligt ökad omfattning icke blott föranstalta om reparation

och ombyggnad av äldre fartyg*materiel utan även kontraktera om

nybeställningar av fartyg, därav behov i åtskilliga fall redan nu föreligger.

Det är då av stor vikt, att erforderligt kapital kan beredas på

skäliga villkor. En ökning av rederilånefonden, vars utlåningsmöjligheter,

såsom redan nämnts, länge varit otillräckliga, framstår sålunda

även ur nu senast antydda synpunkter såsom i hög grad önskvärd.

Det må i detta sammanhang framhållas, att de statliga åtgärderna

till underlättande av kapitalanskaffningen för den svenska sjöfartens

upprätthållande och utveckling, utöver sitt allmänt näringsfrämjande

Bylte, jämväl äga betydelse för beredande av arbete såväl för sjöfolket

som ock — till följd av den företrädesrätt, som gives lånesökande,

vilken för anskaffande av sin fartygsmateriel begagnar sig av svensk

verkstad — för de arbetare, som äro knutna till den för landet så betydelsefulla

varvsindustrien.

I likhet med kommerskollegium finner jag det således angeläget,

att den ökning av rederilånefonden, som sedan lång tid tillbaka från

olika håll påyrkats, nu kommer till stånd. Ökningen, vilken givetvis

bör komma icke blott den större utan, i den mån sådant kan befinnas

lämpligt, jämväl den mindre sjöfarten till godo, synes mig böra avse

hela det belopp, om vars beräknande framställning, på sätt jag förut

erinrat, gjorts i årets statsverksproposition, eller 3,000,000 kronor. Jag

tillstyrker alltså, att ett mot detta belopp svarande anslag, att utgå av

lånemedel, bland utgifter för kapitalökning äskas å riksstaten för budgetåret

1923—1924. Det är min förhoppning, att beloppet i fråga, vilket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

är det högsta, som nu kan för ändamålet avses, skall, även om det väsentligen

understiger det av kommerskollegium begärda, dock bliva till avsevärt

gagn för strävandena att upprätthålla och stödja svensk sjöfart.

Beträffande förvaltningen och användningen av de medel, vilka

vid bifall till mitt förslag nu skulle tillgodoföras rederilånefonden, samt

dispositionen av inflytande räntor och kapitalavbetalningar å därav utlämnade

lån torde böra gälla samma regler, som finnas meddelade i

fråga om de redan till fonden anvisade medlen.

Vidkommande slutligen kommerskollegii uttalanden om önskvärdheten

i vissa fall av något års uppskov med erläggande av föreskriven

amortering å erhållet rederilån ber jag att få erinra, att Kungl. Maj:t,

då framställning år 1903 gjordes tili riksdagen om anslag för bildande

av en rederilånefond, utgick från, att lånetiden borde sättas till tio år,

men att riksdagen för sin del bestämt uttalade sig för en något kortare

lånetid. I anledning härav föreskrevs, såsom redan nämnts, i kungörelsen

den 18 december 1903, att lån, sedan detsamma innehafts amorteringsfritt

under två år, skulle under de därpå följande sex åren årligen återbetalas

med en sjättedel av det ursprungliga lånebeloppet, så att hela

lånet bleve senast inom utgången av det åttonde året tillfullo guldet.

I den maximilånetid, som sålunda i anslutning till riksdagens direktiv

stadgats, anser jag mig icke böra ifrågasätta någon ändring. Huruvida

i något undantagsfall, där särskilt tungt vägande skäl kunna föreligga

för frångående av den fastställda amorteringsplanen, utsträckning må

beviljas av den amorteringsfria tiden eller uppskov medgivas helt eller

delvis med något års amortering, dock alltid så, att lånet tillfullo återbetalas

inom den stadgade åttaårsperioden, lärer böra ankomma på

Kungl. Maj:t att efter närmare utredning och prövning av de förebragta

omständigheterna bedöma.»

Utskottet anser sig böra tillstyrka Kungl. Majrts förslag.

Beträffande de motionsvis gjorda yrkandena om vissa lättnader med

avseende å lånevillkoren vill utskottet erinra, att redan i propositionen

förutsatts, att Kungl. Maj:t skulle äga, efter närmare utredning och

prövning av de förebragta omständigheterna bedöma, huruvida i något

undantagsfall, där särskilt tungt vägande skäl kunna föreligga för frångående

av den fastställda amorteringsplanen, utsträckning må beviljas

av den amorteringsfria tiden eller uppskov medgivas helt eller delvis

med något års amortering, dock alltid så, att lånet tillfullo återbetalas

inom den stadgade åttaårsperioden. Mot en sådan anordning har utskottet

intet att erinra. Beträffande redan beviljade lån synas emellerBihang

till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 37 höft. (Nr 69.) 2

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

tid omständigheterna tala för att möjlighet beredes Kungl. Maj:t att i

vissa fall medgiva den ytterligare lättnad i återbetalningsvillkoren, som

innebäres i motionärernas förslag om utsträckning av lånetiden till 10

år. Utskottet anser således, att, under samma förutsättningar som ovan

angivits för ändring av amorteringsplanen inom gällande lånetid av

åtta år, Kungl. Maj:t bör äga rätt att i avseende å äldre låa medgiva

utsträckning av lånetiden till tio år.

Utskottet hemställer,

a) att riksdagen må till kapitalökning för fonden

för rederinäringens understödjande å riksstaten för

budgetåret 1923—1924 bland utgifter för kapitalökning

anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor, att

utgå av lånemedel,

b) att herrar Enhörnings och Nyländers i ämnet

väckta motioner må anses besvarade med vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 17 april 1923.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar A. C. Lidblad, C. J. G. Swartz, N. A. Nilsson i

Kabbarp, J. Nilsson i Skottlandshus, H. F. Lamm, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. U.

B. Olsson, C. G. Ekman, O. Bergkvist, E. A. Hallin, P. A. Bergström och F. O. Strutz

samt »

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, J. Jönsson

i Revinge, O. H.son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, O. R. Jansson i Falun, O,

Olsson i Kullenbergstorp, S. Bengtsson i Norup, J. D. Norman, L. J. Carlsson-Frosterud,

A. Å Törnkvist i Karlskrona och P. M. Olsson i Blädinge.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ökning av lånefonden för rederinäringens understödjande jämte i ämnet väckta motioner s. 6 i texten