Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av lånefonden för rederinäringens understödjande jämte i ämnet väckta motioner.
1923-04-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1923:69, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av lånefonden för rederinäringens understödjande jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
1
Nr 69.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1923 kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ökning av lånefonden för rederinäringens understödjande
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
Uti en den 9 februari 1923 till riksdagen avlåten proposition (nr 69),
vilken för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till kapitalökning för fonden för rederinäringens understödjande å
riksstaten för budgetåret 1923—1924 bland utgifter för kapitalökning
anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet
till behandling förehaft två likalydande motioner, väckta den ena inom
första kammaren (nr 168) av herr E. A. Enhörning och den andra inom
andra kammaren (nr 229) av herr E. Nyländer, däri hemställts, att riksdagen,
med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, i vad
densamma avser den äskade anslagssumman, måtte förklara,
dels att amorteringstiden för redan beviljade lån måtte på ansökan
kunna utsträckas till åtta år, förutom de amorterings fria första tvenne
åren — vadan alltså rederilånens giltighetstid skulle bliva 10 år,
dels att giltighetstiden för de nya lånen ävenledes utsträckes till
10 år, varav de första tvenne åren — i likhet med hittills — amorteringsfria,
dels att hinder icke skall föreligga för Kungl. Maj:t att efter sig
företeende omständigheter samt närmare utredning och prövning i varje
särskilt fall medgiva betalningsanstånd, dock så att härigenom icke
eftersättes kronans säkerhet och rätt samt att lån under alla förhållanden
varder till fullo guldet inom utgången av det tionde året från lyftningsdagen.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning
får utskottet hänvisa till motionerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 37 käft. (Nr 69.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
Departementschefen anför följande:
»Att rederilånefondens kapitaitillgång redan länge vant otillräcklig
för att ens närmelsevis motsvara de krav, som ställts å fonden, torde
tillfyllest belysas av de uppgifter angående sökta och beviljade lånebelopp,
som jag i nedanstående tabell låtit sammanställa.
Utdelade under år
Antal av
jKungl. Maja
] prövade an|
sökningar
Summa sökta
och prövade
lånebelopp
Antal beviljade
ansökningar
-
I de beviljade
ansökningarna
begärda lånebelopp
-
Summa beviljade
lånebelopp
-
1914 .......................i 30 1 7,178,000
1915 ........................ 28 ; 5,968,500
1916 ........ i 76 | 23,107,870
1917 ...................... j 33 '' 8,062,000
1918 ........................1 33 ! 13,611,000
1919 .......................j 54 j 40,173,500
1920 ........................1 39 | 49,956,000
1921 ........................i 46 i 54,950,000
1922 ........................! 28 20,592,000
25
27
33
22
14
16
14
18
9
6.923.000
5,953,500
14,220,870
4.382.000
6.576.000
9.170.000
36.950.000
37.335.000
17.600.000
3.010.000
3.140.000
6.265.000
3,068,500
5.090.000
3.850.000
3.230.000
4.308.000
2.684.000
Såsom av tabellen framgår, hava under senare år till följd av de
tillgängliga medlens knapphet blott ett fåtal av de lånesökande kunnat
tilldelas lån och detta till jämförelsevis obetydliga belopp. Visserligen
har under år 1922 inträtt en avsevärd minskning såväl i antalet lånansökningar
som i sammanlagda summan av de framställda lånekraven.
Orsaken härtill är emellertid väsentligen att söka däri, att, då vid lånfördelningarna
under de föregående åren de lånesökandes anspråk på
grund av fondmedlens otillräcklighet endast i mycket ringa omfattning
kunnat vinna beaktande, redarna i stor utsträckning ansett lönlöst att
inkomma med nya ansökningar.
Ehuru sålunda det lånebehov, som kommit till synes genom ansökningar
om lån från rederilånefonden, under det sist förflutna året
minskats, torde i själva verket sjöfartsnäringens kapitalbehov på grund
av den depression, som övergått och alltjämt övergår denna liksom
andra näringar, hava starkt ökate. Men depressionen -har också i viss
mån förändrat karaktären av detta behov. De hittills utgivna lånen
från fonden hava, särskilt vad angår de senare åren, nästan uteslutande
avsetts såsom bidrag till nybyggnader eller nyförvärv av fartyg. Under
de förutvarande gynnsamma sjöfartskonjunkturerna och den därav föranledda
expansionen har detta varit förklarligt och naturligt. Den
sedermera inträdda lågkonjunkturen har emellertid, på sätt kommerskollegium
närmare utvecklat, i så hög grad försvagat näringens ekono
-
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
3
miska bärkraft, att många rederiföretag för närvarande hava att kämpa
med ekonomiska svårigheter av den art och omfattning, att de endast genom
mycket energiska ansträngningar kunna övervinnas. Särskilt är det
bristen på rörelsekapital, som härvid gör sig starkt gällande. Till följd
av de tryckta frakterna tillföres nämligen företagen icke i tillräcklig
grad dylikt kapital genom intäkterna av rörelsen, och kapitalanskaffning
å den allmänna lånemarknaden är under förhandenvarande förhållanden
en både svårtillgänglig och dyrbar utväg. Visserligen har under senare
delen av år 1922 en viss ljusning i läget kunnat skönjas. Sålunda utvisa
de senaste uppgifterna från Sveriges redareförening, avseende situationen
den 30 september 1922, att praktiskt taget allt till föreningen
anslutet tonnage då hade sysselsättning, och genom en verkställd särskild
undersökning har ådagalagts, att det svenska tonnagets andel av
det för fyllandet av landets transportbehov använda totala tonnaget för
tiden 1 januari—30 november samma år utgjort 45.12 procent mot av
kommerskollegium för år 1921 uppgivna omkring 38 procent. Trots denna
ljusning, om vars varaktighet och stadga det för övrigt ännu är för
tidigt att närmare uttala sig, arbetar likväl rederinäringen alltjämt, till
följd av det tryckta läget å fraktmarknaden, under mycket svåra förhållanden.
För landet i dess helhet är det emellertid ett intresse av
yttersta vikt, att den svenska handelsflottan, till vars glädjande utveckling
rederilånefonden otvivelaktigt kraftigt bidragit, åtminstone icke
minskas utan i görligaste mån vidmakthälles, och särskilt att de under
de senaste årtiondena startade transoceana linjerna, vilka för vår exportindustri
varit av utomordentlig betydelse, beredas tillfälle att försvara
den plats, som de i hård konkurrens med andra länders motsvarande
linjer tillkämpat sig. Det synes mig under sådana omständigheter både
befogat och i hög grad önskvärt, att lånemöjligheter i större utsträckning
än hittills öppnas för upprätthållandet av viss fartygslinje eller rörelse
i allmänhet, oberoende av huruvida för tillfället nyförvärv av fartyg är
ifrågasatt eller icke. Härför kräves emellertid oundgängligen en ökning
av rederilånefondens redan sedan lång tid tillbaka otillräckliga kapitaltillgång.
Men även för nyanskaffningsändamål är behovet av ökade lånemöjligheter
i hög grad trängande. Det må härvid ihågkommas, att en
nyanskaffning, även då den avser helt fartyg, icke alltid är liktydig
med en tonnageutökning utan många gånger föranledes av nödvändigheten
att ersätta försliten, omodern eller oekonomisk materiel med ny.
Med den hårda konkurrens, som under de senaste åren kännetecknat
utvecklingen på sjöfartens område, är det givetvis av yttersta vikt, att
4
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
vår handelsflotta i fråga om fartygsmaterielens beskaffenhet, kostnadsbesparande
driftsanordningar m. m. icke står efter det tonnage, med
vilket det har att upptaga tävlan. Den måste, om den vill försvara
sin rangplats, tillgodogöra sig den moderna teknikens rön, verkställa
ombyggnader och nyinstallationer och i viss utsträckning helt ersätta
äldre fartygs materiel med ny. För många rederiföretag har detta under
nu rådande förhållanden ställt sig svårt; och särskilt det önskvärda utbytet
av tonnage har nog i viss utsträckning måst eftersättas. Emellertid
torde man vara berättigad att hysa förhoppning, att det uppehåll i
utvecklingen, som av omständigheterna nödvändiggjorts, icke skall bliva
av alltför långvarig beskaffenhet utan så småningom avlösas av gynnsammare
förhållanden. Sålunda befinna sig fartygsbyggnadspriserna
numera i stadigt nedåtgående från den höjd. vartill de uppdrevos under
krisåren, och torde kunna förväntas inom en ganska nära framtid hava
nått ned till den nivå, då det för rederiföretagen blir möjligt och lönande
att i väsentligt ökad omfattning icke blott föranstalta om reparation
och ombyggnad av äldre fartyg*materiel utan även kontraktera om
nybeställningar av fartyg, därav behov i åtskilliga fall redan nu föreligger.
Det är då av stor vikt, att erforderligt kapital kan beredas på
skäliga villkor. En ökning av rederilånefonden, vars utlåningsmöjligheter,
såsom redan nämnts, länge varit otillräckliga, framstår sålunda
även ur nu senast antydda synpunkter såsom i hög grad önskvärd.
Det må i detta sammanhang framhållas, att de statliga åtgärderna
till underlättande av kapitalanskaffningen för den svenska sjöfartens
upprätthållande och utveckling, utöver sitt allmänt näringsfrämjande
Bylte, jämväl äga betydelse för beredande av arbete såväl för sjöfolket
som ock — till följd av den företrädesrätt, som gives lånesökande,
vilken för anskaffande av sin fartygsmateriel begagnar sig av svensk
verkstad — för de arbetare, som äro knutna till den för landet så betydelsefulla
varvsindustrien.
I likhet med kommerskollegium finner jag det således angeläget,
att den ökning av rederilånefonden, som sedan lång tid tillbaka från
olika håll påyrkats, nu kommer till stånd. Ökningen, vilken givetvis
bör komma icke blott den större utan, i den mån sådant kan befinnas
lämpligt, jämväl den mindre sjöfarten till godo, synes mig böra avse
hela det belopp, om vars beräknande framställning, på sätt jag förut
erinrat, gjorts i årets statsverksproposition, eller 3,000,000 kronor. Jag
tillstyrker alltså, att ett mot detta belopp svarande anslag, att utgå av
lånemedel, bland utgifter för kapitalökning äskas å riksstaten för budgetåret
1923—1924. Det är min förhoppning, att beloppet i fråga, vilket
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
är det högsta, som nu kan för ändamålet avses, skall, även om det väsentligen
understiger det av kommerskollegium begärda, dock bliva till avsevärt
gagn för strävandena att upprätthålla och stödja svensk sjöfart.
Beträffande förvaltningen och användningen av de medel, vilka
vid bifall till mitt förslag nu skulle tillgodoföras rederilånefonden, samt
dispositionen av inflytande räntor och kapitalavbetalningar å därav utlämnade
lån torde böra gälla samma regler, som finnas meddelade i
fråga om de redan till fonden anvisade medlen.
Vidkommande slutligen kommerskollegii uttalanden om önskvärdheten
i vissa fall av något års uppskov med erläggande av föreskriven
amortering å erhållet rederilån ber jag att få erinra, att Kungl. Maj:t,
då framställning år 1903 gjordes tili riksdagen om anslag för bildande
av en rederilånefond, utgick från, att lånetiden borde sättas till tio år,
men att riksdagen för sin del bestämt uttalade sig för en något kortare
lånetid. I anledning härav föreskrevs, såsom redan nämnts, i kungörelsen
den 18 december 1903, att lån, sedan detsamma innehafts amorteringsfritt
under två år, skulle under de därpå följande sex åren årligen återbetalas
med en sjättedel av det ursprungliga lånebeloppet, så att hela
lånet bleve senast inom utgången av det åttonde året tillfullo guldet.
I den maximilånetid, som sålunda i anslutning till riksdagens direktiv
stadgats, anser jag mig icke böra ifrågasätta någon ändring. Huruvida
i något undantagsfall, där särskilt tungt vägande skäl kunna föreligga
för frångående av den fastställda amorteringsplanen, utsträckning må
beviljas av den amorteringsfria tiden eller uppskov medgivas helt eller
delvis med något års amortering, dock alltid så, att lånet tillfullo återbetalas
inom den stadgade åttaårsperioden, lärer böra ankomma på
Kungl. Maj:t att efter närmare utredning och prövning av de förebragta
omständigheterna bedöma.»
Utskottet anser sig böra tillstyrka Kungl. Majrts förslag.
Beträffande de motionsvis gjorda yrkandena om vissa lättnader med
avseende å lånevillkoren vill utskottet erinra, att redan i propositionen
förutsatts, att Kungl. Maj:t skulle äga, efter närmare utredning och
prövning av de förebragta omständigheterna bedöma, huruvida i något
undantagsfall, där särskilt tungt vägande skäl kunna föreligga för frångående
av den fastställda amorteringsplanen, utsträckning må beviljas
av den amorteringsfria tiden eller uppskov medgivas helt eller delvis
med något års amortering, dock alltid så, att lånet tillfullo återbetalas
inom den stadgade åttaårsperioden. Mot en sådan anordning har utskottet
intet att erinra. Beträffande redan beviljade lån synas emellerBihang
till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 37 höft. (Nr 69.) 2
Utskottets
yttrande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 69.
tid omständigheterna tala för att möjlighet beredes Kungl. Maj:t att i
vissa fall medgiva den ytterligare lättnad i återbetalningsvillkoren, som
innebäres i motionärernas förslag om utsträckning av lånetiden till 10
år. Utskottet anser således, att, under samma förutsättningar som ovan
angivits för ändring av amorteringsplanen inom gällande lånetid av
åtta år, Kungl. Maj:t bör äga rätt att i avseende å äldre låa medgiva
utsträckning av lånetiden till tio år.
Utskottet hemställer,
a) att riksdagen må till kapitalökning för fonden
för rederinäringens understödjande å riksstaten för
budgetåret 1923—1924 bland utgifter för kapitalökning
anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor, att
utgå av lånemedel,
b) att herrar Enhörnings och Nyländers i ämnet
väckta motioner må anses besvarade med vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 17 april 1923.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar A. C. Lidblad, C. J. G. Swartz, N. A. Nilsson i
Kabbarp, J. Nilsson i Skottlandshus, H. F. Lamm, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. U.
B. Olsson, C. G. Ekman, O. Bergkvist, E. A. Hallin, P. A. Bergström och F. O. Strutz
samt »
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, J. Jönsson
i Revinge, O. H.son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, O. R. Jansson i Falun, O,
Olsson i Kullenbergstorp, S. Bengtsson i Norup, J. D. Norman, L. J. Carlsson-Frosterud,
A. Å Törnkvist i Karlskrona och P. M. Olsson i Blädinge.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ökning av lånefonden för rederinäringens understödjande jämte i ämnet väckta motioner s. 6 i texten