Utlåtande i anledning av väckt motion om visst tillägg till 18 kap. 15 § strafflagen.
1924-05-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1924:39, Utlåtande i anledning av väckt motion om visst tillägg till 18 kap. 15 § strafflagen.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1924 kl. 3 e. m
Utlåtande i anledning av väckt motion om visst tillägg till 18 kap. 15 § strafflagen.
Uti en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 9,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Andersson i Easjön m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte för sin del besluta, att till 18 kap 15 § strafflagen
måtte göras följande tillägg:
Därest någon, som är förare av motorfordon, järnvägståg, spårvagn eller
passagerarefartyg, under tjänst i denna sin egenskap finnes av starka drycker
överlastad, som ovan sägs, straffes med böter, ej under 100 riksdaler, eller
fängelse i högst tre månader.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.
Ifrågavarande motion står i visst samband med tre andra vid innevarande
riksdag inom kamrarna väckta motioner, nämligen nr 135 i första kammaren
och nr 305 i andra kammaren samt nr 21 i andra kammaren. I de bägge förstnämnda
av dessa motioner hava föreslagits skärpta bestämmelser i fråga om
trafikpersonals förhållande till starka drycker i syfte att förebygga den risk
för den trafikerande allmänheten, som alkoholförtäring av trafikpersonalen
måste anses medföra. I den sistnämnda motionen hemställdes åter, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådant tillägg till förordningen
om motorfordon den 15 juni 1923, att förare av motorfordon, som i
denna sin egenskap ställes under åtal för förseelse mot motorförordningen,
vägtrafikstadgan eller andra författningar, måtte straffas med böter eller fängelse,
om det under sakens behandling framkommer, att han har förtärt rusdrycBihang
till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 1 avd. 28 häft. [Nr 89.)
1
2 Första lagutskottets utlåtande Nr - 39.
ker under sådana omständigheter, att han därav vid förseelsens begående kunnat
vara påverkad.
I anledning av nu berörda motioner har riksdagen, på hemställan av första
kammarens första och andra kammarens tredje tillfälliga utskott, beslutat att
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd
utredning antingen själv meddela eller, därest så ansåges erforderligt, för riksdagen
framlägga förslag till skärpta bestämmelser i syfte att förebygga trafikolyckor
till följd av trafikpersonals förtäring av alkoholhaltiga drycker.
De bestämmelser, om vilkas utfärdande riksdagen sålunda anhållit, äro avsedda
att komma i tillämpning allenast då en förare av motor- eller därmed jämförligt
fordon ställts under åtal för någon förseelse, som han i denna sin egenskap
låtit komma sig till last. I den här föreliggande motionen åter avses att åstadkomma
ett tillägg till 18 kap. 15 § strafflagen av innehåll att den omständigheten
i och för sig, att en förare av nyssnämnda slag av fordon eller passagerarefartyg
under tjänstgöring i denna sin egenskap är av starka drycker överlastad,
belägges med straff samt att detta straff skall utmätas efter eu vidare latitud än
straffet för fylleri i allmänhet. Detta skärpta fylleristraff skall alltså komma i
tillämpning, även om vederbörandes berusade tillstånd icke resulterar i vare
sig förseelse mot trafikstadga eller brott mot andra lagbud.
Utskottet delar tillfullo motionärernas åsikt, att en trafikmedelsförare, som
trots den stora risk, för vilken han därigenom utsätter trafikanterna, överlastar
sig med starka drycker, bör kunna drabbas av strängare straff än det nu
gällande fylleristraffet.
Då utskottet ändock finner sig höra avstyrka bifall till den föreliggande motionen,
så beror detta därpå, att riksdagen så sent som år 1920 i skrivelse till
Kungl. Maj:t (nr 204) anhållit, att Kungl. Maj:t ville skyndsammast möjligt
låta verkställa utredning om revision av gällande lagbestämmelser emot fylleri
och dryckenskap samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Utskottet anser, att i den utredning, varom riksdagen sålunda år 1920 anhållit,
de synpunkter, som motionärerna här givit uttryck åt, icke kunna undgå
att bliva beaktade. Under sådana omständigheter finner utskottet lämpligare,
att, såsom ock med 1920 års beslut avsetts, samtliga med bestraffningen av
fylleribrottet sammanhängande frågor samtidigt företagas till behandling och
avgörande.
Utskottet vill emellertid uttala en förhoppning, att den utredning, vars verkställande
genom nyssberörda skrivelse begärts, måtte inom en snar framtid
vara slutförd och att förslag till lagstiftningsåtgärder i ämnet snarast måtte
föreläggas riksdagen. En sådan förhoppning synes utskottet vara väl grundad,
då, enligt vad utskottet inhämtat, yttranden, som av Kungl. Maj:t i ämnet
infordrats från fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, kontrollstyrelsen, överståt
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
3
hållarämbetet och länsstyrelserna, under år 1923 inkommit och ärendet sedan
dess är på Kungl. Maj:ts prövning beroende.
Med anledning av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 maj 1924.
På första lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hedersiierna, Edw. Larson, Åkerman, Olaus Pellersson, Berglund*,
J. O. Karlsson, Ernsl Svensson* och Julin*;
från andra kammaren: herrar Pettersson i Södertälje, Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam*,
Strid, Lindley, Johansson i Brånalt, Söderberg och Olsson i Kalmar.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.