Andra lag utskottets utlåtande Nr 10
1924-03-04 · 27 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 21 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1924:10, Andra lag utskottets utlåtande Nr 10
Dokumentets text
Andra lag utskottets utlåtande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1924 kl. 2 e. in.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående lagstiftning rörande statskontroll över truster
och andra monopolistiska sammanslutningar av företag
inom vårt näringsliv.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till
lagutskott hänvisade motionen nr 179 i första kammaren av herrar K. G.
Westman, Johansson i Friggeråker, Svenson i Eskhult, Ericson i Oberga,
Nilsson i Gränebo, Schedin och Andersson i Eliantorp samt motionen nr
269 i andra kammaren av herrar Johansson i Kälkeho, Westman i Brobygård,
Karlström i Lummelunda, Gardell, Pettersson i Stäringe, Johanson
i Hallagården, Lindgren i Dingelvik, Johanson i Hörninge, Ryherg, Månsson
i Backa, Olsson i Golvvasta, Johansson i Bro, Nilsson i Vibberbo,
Johansson i Brånalt, Strindlund, Persson i Trången, Petersson i Broaryd,
Svensson i Grönvik, Nilsson i Hörby och Andersson i Grimbo.
I motionerna, vilka äro lika lydande, har hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville till innevarande
riksdag framlägga förslag till lagstiftning rörande statskontroll över truster
och andra monopolistiska sammanslutningar av företag inom vårt näringsliv.
Beträffande de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för berörda
hemställan, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.
Frågan om åtgärder från det allmännas sida för vinnande av översikt
och eventuellt kontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar
inom vårt land har upprepade gånger varit föremål för överväganden
inom riksdagen.
Vid 1910 års riksdag väckte sålunda herr Palmstierna inom andra kammaren
en motion, vari hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt låta utföra en undersökning
angående inom landet befintliga karteller och truster i syfte att
kunskap måtte erhållas om deras antal, beskaffenhet och arbetssätt m. m.,
samt att Kungl. Maj:t med stöd av den erfarenhet, denna undersökning
komme att lämna, ville låta uppgöra och för riksdagen framlägga förslag
till sådana åtgärder, varigenom möjlighet bereddes att vinna en kontinuerlig
översikt av kartell- och trustväsendets utveckling och verksamhet i
Sverige.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 7 höft. (Nr 10.)
Historik.
1910 års
riksdag.
1
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
Medan andra kammaren biföll det i motionen gjorda yrkandet, avslog
åter första kammaren såväl motionen som ock ett av kammarens första
tillfälliga utskott med anledning av motionen framställt förslag, att första
kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta anordna en väsentligen
statistisk utredning angående inom landet befintliga kartellers och trusters
organisation och verksamhetssätt ävensom åstadkomma en utredning om
kartell- och trustfrågans läge i andra stater.
1911 års Med anledning av att frågan sålunda förfallit vid 1910 års riksdag uppriktda^-
repade herr Palmstierna vid följande års riksdag sin motion, men föranledde
den ej heller då på grund av kamrarnas stridiga beslut till någon
riksdagens åtgärd.
1911 års På grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades emellertid den 22
trustsakkun- december 1911 av chefen för finansdepartementet sakkunniga med uppdrag
bland annat att verkställa utredning angående förekomsten inom landet av
truster och karteller, deras inverkan på landets ekonomiska liv och framför
allt på prisbildningen. Efter det utredningen i nu nämnda hänseende under
senare hälften av år 1913 tagit sin början, blev densamma avbruten pa
grund av världskrigets utbrott utan att sedan av de sakkunniga återupptagas.
1913, 1916, Vid 1913, 1916 och 1917 års riksdagar samt vid 1919 års lagtima riks1917
och! 919 j väcktes motioner, avseende monopolförhållanden inom särskilda nä
års
nksaagar. b .
ringsgrenar berörande handeln med petroleum, mineraloljor, tillverkning
och import av socker samt handeln och industrier inom livsmedelsbranschen,
men blevo samtliga dessa motioner av riksdagen under hänvisning till bl. a.
den åt trustsakkunniga uppdragna utredningen avslagna.
Vid 1917 års riksdag yrkades därjämte i en av herr Palmstierna framburen
motion, att Kungl. Maj:t mätte åt de trustsakkunniga lämna i uppdrag
att verkställa utredning och framlägga förslag till de åtgärder, vilka
befunnes erforderliga för att i de fall, då viktiga samhällsintressen berördes,
samhällets krav måtte kunna gent emot monopolföretag bevakas. Ej heller
denna motion föranledde emellertid någon riksdagens åtgärd, i det att,
sedan densamma bifallits av andra kammaren, första kammaren lämnade
den utan bifall av den anledningen, att det åt de trustsakkunniga givna
uppdraget ansåges innefatta jämväl befogenhet att framlägga förslag till
lämpliga befunna åtgärder i det åt de sakkunniga för utredning hänskjuta
ämnet.
1920 års Vid 1920 års riksdag väcktes motioner inom första kammaren av herrar
riksdag. ''Wohliii och K. G. Westman m. fl. samt inom andra kammaren av herrar
Olsson i Kullenbergstorp och Westman i Brobygård, uti vilka motioner,
med hänvisning till föreliggande engelska och danska regeringsförslag såsom
lämpliga förebilder, hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i skri
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
velse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt utarbetande och framläggande
till nästkommande riksdag av eu provisorisk lag rörande statskontroll över
truster och andra monopolistiska sammanslutningar inom industri och handel.
över motionerna avgav andra lagutskottet ett den ‘23 april 1920 dagtecknat
yttrande, däri utskottet anförde i huvudsak följande:
Det synes utskottet uppenbart, att den tendens till sammanslutning i
monopolist iskt syfte, som i form av truster och karteller framträtt inom
näringslivet i vart land liksom i de flesta andra länder, bör av statsmakterna
följas med den största uppmärksamhet. Att bildandet av truster och
karteller i vissa avseenden kan medföra nationalekonomiska fördelar, synes
icke kunna bestridas. Genom driftskoncentration, enhetlig arbetsledning,
modernare organisation och varornas standardisering kunna sålunda produktionskostnaderna
nedbringas. På grund av den större möjligheten att
samtidigt överskåda det förefintliga behovet av viss vara och tillverkningens
storlek kan eu sammanslutning av dylik art därjämte undvika en icke önskvärd
överproduktion.
Men såsom motionärerna med rätta framhållit kunna ifrågavarande sammanslutningar
inom näringslivet, om de få utveckla sig obundna och utan
övervakning från det allmännas sida, även medföra verkningar, vilka såväl
ur nationalekonomisk som social synpunkt äro ofördelaktiga och böra
föranleda ett ingripande både i samhällets och den enskilde konsumentens
intresse. Möjligheten till kapitalbesparing kan sålunda motverkas genom
överkapitalisering, såsom välbekanta exempel både från vårt eget och andra
land givit vid handen. Sa länge den fria konkurrensen mellan flera företag
inom samma område består, är eu faktor för handen, som verkar i riktning
att skydda konsumenterna mot alltför högt uppskruvade priser. I den
mål'' en sammanslutning i monopolistiskt syfte lyckas i sig förena alla eller
det övervägande antalet företag inom samma arbetsområde, bortfaller denna
faktor, och erfarenheten har visat, att dylika sammanslutningar i talrika
fall begagnat sin maktställning icke blott till att åsätta sina tillverkningar
oskäligt höga en gros-pris utan även, i syfte att nedslå konkurrens, till att
förmå detaljhandlarna att ingå avtal om att endast saluhålla sammanslutningens
varor eller att försälja varor tillverkade av andra till pris ej understigande
sammanslutningens o. s. v.
De olägenheter de i nutidens näringsliv allt vanligare monopolistiska sammanslutningarna
visat sig innebära såväl ur det allmännas som den enskildes
synpunkt, där de fatt ohejdat utveckla sig, hava föranlett, att problemet
om lagstiftningens ställning till dem trängt sig fram till beaktande
inom det stora flertalet av moderna kulturländer. De allvarliga studier och
de talrika lagstiftningsåtgärder, som i utlandet föranletts av ifrågavarande
sammanslutningsrörelse, hava lagt i dagen såväl problemets stora betydelse
som även svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt reglera dessa företeelser
inom näringslivet. Vid lagstiftningen hava i detta avseende tre olika
utvägar föreslagits och försökts: förbud, förstatligande och kontroll. Med
hänsyn till frågans läge vid innevarande riksdag synes det icke vara erforderligt
att lämna en redogörelse för de omständigheter, under vilka var
och en av dessa utvägar försökts, och de erfarenheter, som i fråga om var
och eu av dem vunnits.
Det förslag utskottet anser sig böra framlägga är nämligen i främsta
rummet tillkommet i syfte att få till stånd en myndighet med andra och
bättre möjligheter än en vanlig svensk kommitté att verkställa tillförlitliga
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
utredningar om de monopolistiska sammanslutningarnas verkningar inom
vårt näringsliv, speciellt med avseende å prissättningen å produkterna, för
att på detta sätt erhålla erforderliga utgångspunkter för bedömandet av fragan
om de åtgärder, som böra vidtagas. Det är för detta ändamål utskottet
förordar en provisorisk lagstiftning.
Det synes icke troligt, att med den utredningsmetod, som hittills följts
och som är den vid andra utredningar vanliga, ett resultat skall kunna
vinnas, vilket skulle i enlighet med den hittills följda planen kunna läggas
till grund för en definitiv lagstiftning, åtminstone synes ett sådant resultat
icke kunna vara att påräkna inom en nära framtid.
Den engelska kommittén hemställer i sitt förslag om vidtagande av undersökningsåtgärder,
däribland inrättande av en domstol med vidsträckt befogenhet
att verkställa undersökningar och avgiva yttranden.
Även i Danmark är en liknande anordning under övervägande. 1 »For
slag til midlertidig Lov om offentligt Tilsyn med visse Virksomheder», framlagt
för folketinget den 8 oktober 1919, har den danska regeringen föreslagit
inrättandet av ett kontrollråd med uppdrag att utöva tillsyn över
monopolistiska sammanslutningar inom produktion och omsättning, däri in
begripet transportväsen, infordra upplysningar och avgiva yttrande.
I Norge har det likaledes ansetts nödvändigt att bereda den »Trustkommission»,
som där tillsatts, särskild möjlighet att inhämta upplysningar, och
i detta syfte har en särskild »Lov om meddelclse av oplysningar till Trustkommissionen»
utfärdats den 14 april 1919.
När utskottet för vårt lands räkning förordar en provisorisk lagstiftning
i här föreliggande ämne, avser utskottet närmast att få till stånd en efter
våra förhållanden organiserad myndighet med särskild befogenhet att inhämta
erforderliga upplysningar. Givetvis kan en sådan myndighets verksamhet
anses innebära en viss kontroll över de monopolistiska sammanslutningarna
i vårt land, men denna kontroll skulle icke innesluta eu självständig
befogenhet för den ifrågasatta myndigheten att meddela sammanslutningarna
anvisningar rörande skötseln av deras affärsdrift. Under sådana
förhållanden synes en provisorisk lagstiftning i föreliggande fall icke
kunna anses innebära ett förhastat experimenterande utan tvärtom vara
ägnad att genom sina verkningar förebygga dylikt.
I fråga om den ekonomiska verksamhet, som bör underkastas offentlig
kontroll, hava motionärerna angivit sammanslutningar inom »industri och
handel». Som synes av det danska förslaget går detta längre, enär därunder
falla sådana monopolistiska sammanslutningar »inom produktion och omsättning,
varunder jämväl innefattas transport, vilka äro i stånd att utöva
ett bestämmande inflytande på pris och omsättningsförhållanden å den inhemska
marknaden eller en betydande del därav.» Ehuruväl dylika monopolföretag
äro vanligast förekommande inom industri och handel, finner
utskottet intet avgörande skäl, varför sådana monopolistiska sammanslutningar
inom andra grenar av näringslivet skulle undantagas från en blivande
lags tillämpning.
På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen i
anledning av de förevarande motionerna måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt utarbetande och framläggande om möjligt
till nästkommande riksdag av eu provisorisk lag rörande statskontroll
över truster och andra monopolistiska sammanslutningar inom produktion,
handel och transportväsende.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr JO.
Mot utlåtandet anfördes reservation av herrar von Sneidern, von Sydow,
von Kocli, Boberg, Gunnar Andersson, Andersson i Knäppinge oeli Karlsson
i Gasabåck, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort vara av följande lydelse:
Av nu lämnade översikt framgår, att intresset för åtgärder mot truster
och monopoler ej minskats genom det av tidsliiget förorsakade avbrottet i
1911 års trustsakkunnigas arbete. Av programuttalanden av olika riksdagspartier
synes tvärtom framgå, att förslag till väl övervägda åtgärder i detta
syfte numer kunna förvänta ett allmänt understöd inom riksdagen. Den
nuvarande regeringens sammansättning ävensom dess ställning i förhållande
till den föregående innebär dessutom otvivelaktigt eu garanti, att av föregående
regering planerade åtgärder i trustfrågan komma att i någon form
fullföljas. Under sadana förhållanden kunde synas överflödigt, att riksdagen
genom skrivelse i ärendet gör ytterligare påminnelser. Då motioner emellertid
äro väckta och dessa särskilt taga sikte pa provisoriska lagstiftningsåtgärder,
för vilka vissa direktiv äro givna, har utskottet ansett lämpligt,
att riksdagen genom eu skrivelse ger sin mening tillkänna. Utskottet kommer
därför att föreslå, att riksdagen begär en allsidig utredning rörande
truster och monopolistiska sammanslutningar.
Utskottet förbiser icke, att en sådan utrednings omfattning kan föranleda
ett avsevärt dröjsmål, innan dess slutliga resultat föreligger. Under sådana
omständigheter torde den kommitté eller myndighet, som får utredningen
sig förelagd, få taga under övervägande, i vilken ordning de nya bestämmelser
i ämnet, som kunna visa sig erforderliga, böra genomföras. Det
synes utskottet icke uteslutet, att det kan bliva angeläget att de delar av
den nya lagstiftningen, vilka kunna anses mest av behovet påkallade, genomföras
före övriga delar. Härom torde emellertid den blivande utredningen
giva klarhet. Den särskilda varsamhet, som man på detta lagstiftningsområde
bör iakttaga, framgår emellertid av de svårigheter, med vilka den i
utlandet prövade lagstiftningen på området haft att kämpa. De missförhållanden,
mot vilka lagarna vänt sig, ha kanske kunnat i viss man avlägsnas,
men endast för att lämna ram åt andra av kanske ännu betänkligare
art.
Detta föga tillfredsställande resultat av i utlandet tillämpade lagar har
givit anledning till, att man där nu synes vara beredd att slå in på hittills
oprövade vägar. Man avser att skapa myndigheter, vilka på eu gång skulle
utföra ett ingående utredningsarbete och samtidigt utöva ett kontrollerande
inflytande på ifrågavarande grenar av näringslivet. Motionärerna hänvisa
till de förslag, som i denna riktning äro framlagda i Danmark och England.
I de anvisade länderna har man således endast kommit till förslag,
och varje praktisk erfarenhet, hur det nya systemet verkar, saknas således.
Utskottet anser visserligen, att dessa nya uppslag förtjäna beaktande, men
finner dem vara i behov av att genom Kungl. Maj:ts försorg bliva ingående
prövade, innan riksdagen till dem intager ställning. Det förord för införande
av liknande bestämmelser hos oss, som av motionärerna påyrkas, kan
utskottet därför i frågans nuvarande läge icke tillstyrka.
Utskottet har särskilt funnit arten och omfånget av den nya myndighetens
kontrollerande verksamhet oklara och svara att på förhand bedöma. Dess
nära släktskap med kristidens näringslivet övervakande myndigheter är
omisskänneligt. Detta är även lätt förklarligt, då de nya lagförslagen äro
föranledda av kristidslagstiftningens avveckling i respektive länder. Men
i intet land så starkt som i vårt torde den allmänna meningen vänt sig
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
Trustlagstiftningskommitténs
tillsättande
1920.
6
mot administrativt ingripande mot olika grenar av näringslivet med därav
följande möjligheter till godtycke. En sorgfällig prövning bör därför i varje
fall föregå återinförandet av ett med kristidsorganisationerna besläktat system.
En närmare granskning av de olika förslagen ger vidare vid handen en
påfallande organisatorisk olikhet. Den danska myndigheten — Tilsynsraadet
— har i sig ett starkt politiskt inslag med de olägenheter, som därav
kunna följa. I England åter skulle ledningen av den nya verksamheten
tillkomma handelsdepartementet, vid vars sida ställes en specialdomstol,
där uteslutande den juridiska och yrkesmässiga sakkunskapen äro representerade.
Vad till sist beträffar tillskapandet av den ifrågasatta myndigheten för
ett möjligast verksamt utförande av utredningsarbetet, anser utskottet, att
utredningens närmare anordnande bör ankomma på Kungl. Maj:t. Skulle
Kungl. Maj:t efter närmare prövning finna sig behöva andra organ för
detta utredningsarbete än dem, som stå till Kungl. Maj:ts förfogande, torde
Kungl. Maj:t icke underlåta att till riksdagen inkomma med de förslag,
som härav kunna föranledas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen
i anledning av motionerna måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allsidig utredning rörande
truster och monopolistiska sammanslutningar inom näringslivet samt för
riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar, varefter i enlighet
därmed skrivelse i ämnet den 7 maj 1920 avläts till Kungl. Maj:t.
Den 22 juni samma år uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att skyndsamt
och i god tid före därpå följande riksdag avgiva förslag till en provisorisk
lagstiftning rörande undersökning och kontroll över truster och andra
monopolistiska sammanslutningar inom produktion, handel och transportväsende.
Vid föredragning nämnda dag inför Kungl. Maj:t av riksdagens ovan
omförmälda skrivelse uppdrog chefen för justitiedepartementet vissa riktlinjer
föi1 arbetet inom denna kommitté. Han yttrade därvid, att till en början
torde böra undersökas, vilka lagstiftningsåtgärder kunde vara påkallade,
för att ingående upplysningar rörande monopolistiska sammanslutningars
förekomst och verksamhetsmetoder måtte erhållas. Det vore nämligen, såsom
lagutskottet erinrat, en allmän erfarenhet i de länder, där man gripit
sig an med undersökningar rörande trustväsendet och dess urartningar, att
tillförlitliga uppgifter ej kunde vinnas, utan att undersökningskommissionen
utrustades med särskilda, vidsträckta befogenheter. Förhållandena torde
härutinnan icke vara annorlunda i vårt land. Det kunde icke väntas, att
en utredning av samma art som den hittills hos oss bedrivna skulle inom
rimlig tid giva sådant resultat, att effektiva åtgärder kunde på grundval
därav vidtagas. Därest en särskild kommission upprättades, med i lag given
befogenhet att infordra upplysningar i här ifrågavarande avseenden från
olika slag av näringsföretag, kunde det emellertid ifrågasättas, att denna
kommission tillika erhölle uppdrag att själv fungera såsom en provisorisk
inspektionsmyndighet. Såväl i Danmark som i England hade ett sådant
system föreslagits. I anslutning till denna tankegång torde sålunda den
Andra lag utskottets utlåtande Nr 10. 7
ifrågasätta preliminära undersökningen böra avse även frågan, huruvida
och i vilken omfattning eu undersökningskommission, utrustad med de befogenheter,
som förut antytts, kunde lämpligen utöva verksamhet jämväl
som provisorisk trustinspektion. Innan en mera definitiv plan med stöd av
ett omfattande utredningsmaterial kunnat utföras för de åtgärder, som borde
ifrågakomma gentemot de med monopolistiska sammanslutningar förenade
missförhållanden, torde eu blivande trustinspektions uppgift böra begränsas
till att, där sådana missförhållanden i särskilda fall konstaterats, dels avgiva
yttrande till Kungl. Maj:t angående arten av berörda missförhållanden med
redogörelse, innehållande nödigt upplysningsmaterial, dels ock, där omständigheterna
därtill föranledde, föreslå, att sagda redogörelse offentliggjordes
eller att särskilda åtgärder av statsmakterna vidtoges till skydd för konsumenternas
intressen.
Den 21 december 1921 avgav trustlagstiftningskommittén sitt betänkande
med däri innefattat förslag till lag om vissa åtgärder beträffande monopolistiska
företag och sammanslutningar. Huvudinnehållet i berörda lagförslag
är följande:
Med monopolistiska företag och sammanslutningar förstås enligt förslaget
sadana företag och sammanslutningar mellan företag, som i betydande omfattning
utöva ett bestämmande inflytande på pris- eller omsättnings förhållanden
inom riket. Såsom monopolistisk sammanslutning skall jämväl
anses varje samverkan mellan företag, som utövar sådant inflytande, som
nu nämnts. — För att, på sätt i det följande närmare angives, åvägabringa
utredning m. m. beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar
skall för tre år inrättas en särskild myndighet, benämnd trustkornmissionen
och bestående av nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Av dessa skola
tre utses bland av kommerskollegium föreslagna personer, som äga erfarenhet
och insikter inom de områden av näringslivet, där monopolistiska företag
och sammanslutningar företrädesvis förekomma, tre bland av socialstyrelsen
i samråd med lantbruksstyrelsen föreslagna personer, som kunna anses
äga särskild kännedom om den konsumerande allmänhetens erfarenheter
och synpunkter, samt tre — därav kommissionens ordförande — bland
personer, som kunna förväntas vara i stånd att opartiskt och med hänsyn
till allmänt väl bedöma de ärenden, som av kommissionen skola handläggas.
— Kommissionens uppgift skall i första hand vara att, i den omfattning
så finnes erforderligt för bedömande av behovet av särskild lagstiftning
angående monopolistiska företag och sammanslutningar samt utarbetande
av förslag till eventuell sådan lagstiftning, åvägabringa utredning
rörande förekomsten av dylika företag och sammanslutningar samt verkningarna
därav inom riket. Ändå att nyss angivna förutsättning icke är
för handen, skall kommissionen emellertid hava att företaga utredning
i fall, där det finnes sannolika skäl antaga, att monopolistiskt
företag eller sådan sammanslutning utnyttjar sin ställning på sätt,
Innehållet i
trustlag stift - ningskommxt.
téns betänkande.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
som i betydande omfattning inom riket medför oskäliga prisförhållanden.
För fullgörande av nu angivna uppgifter skall kommissionen hava att,
i den mån den så finner nödigt, förelägga vederbörande företags eller sammanslutnings
ledning att för kommissionen eller dess ombud hålla tillgängliga
alla handelsböcker med tillhörande verifikationer samt övriga böcker och
handlingar, vilka kunna lämna upplysning om företaget eller sammanslutningen,
att bereda kommissionen eller dess ombud tillträde till samtliga
anläggningar och lokaler, vilka användas för företaget eller sammanslutningen,
samt att tillhandagå dem med upplysning i alla avseenden rörande
företaget eller sammanslutningen, allt med förbehåll att skyldighet dock ej
finnes till röjande av yrkeshemlighet av teknisk innebörd. Skulle kommissionen
för fullföljande av upptagen utredning så finna nödigt, skall kommissionen
äga att förelägga jämväl annan än vederbörande företags eller
sammanslutnings ledning att meddela upplysning i visst avseende, dock ej
i underordnad befattning hos företaget eller sammanslutningen anställd
person under annan förutsättning än att företagets eller sammanslutningens
ledning dessförinnan avfordrats upplysning i samma avseende. Upplysning
må, där den uppgiftsskyldige så önskar, i varje fall fullgöras muntligen inför
kommissionen eller dess ombud. Upplysningsskyldig skall av kommissionen
kunna kallas att för upplysningars avgivande personligen inställa sig inför
kommissionen. — Kommissionen skall vidare hava till uppgift att till
Kungl. Maj:t avgiva dels med stöd av verkställda utredningar yttrande om
behovet av särskild lagstiftning rörande monopolistiska företag och sammanslutningar
samt, därest förhållandena därtill föranleda, jämväl förslag
till sådan lag stiftning, dels redogörelse för verkställda utredningar beträffande
särskilda monopolistiska företag eller sammanslutningar eller grupper därav,
efter hand som dylika utredningar slutförts, och dels, i den händelse utredningen
rörande visst företag eller viss sammanslutning skulle giva vid
handen, att företaget eller sammanslutningen utnyttjar sin ställning på
sätt, som i betydande omfattning inom riket medför oskäliga pris förhållanden,
förslag om särskilt ingripande från statens sida, där sådant av kommissionen
befinnes böra ifrågakomma. — Å Kungl. Maj:t skall ankomma
att meddela närmare föreskrifter rörande kommissionens verksamhet. — Från
tillämpningen av lagen undantagas, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar,
sådana företag, som drivas av staten eller kommun. Beträffande
andra monopolistiska företag, vilka tillgodose ett allmänt intresse, skall det
ankomma på Kungl. Maj:t att meddela undantag. — Över kommissionens
beslut må klagan föras hos Kungl. Maj:t. — Tredska att efterkomma av
kommissionen meddelat föreläggande bestraffas med böter till höga belopp
och lämnande emot bättre vetande av oriktig uppgift med böter eller fängelse.
— Kommissionens ledamöter och biträden äro påbjudna viss tystnadsplikt
vid påföljd för överträdelse därav av bötes- eller fängelsestraff.
I den allmänna motivering, som är fogad till lagförslaget, har trustlagstiftningskommittén
bland annat lämnat en genom kommitténs försorg upp
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr JO.
!)
rättad förteckning över monopolistiska sammanslutningar av större betydelse
under de senaste aren inom värt lands industri, handel, hantverk, sjöfart,
bank- och försäkringsväsen samt jordbruk ävensom en ingående redogörelse
för vissa särskilda dylika monopolbildningars organisationsformer och verkningar,
omfattande sockertrusten, kvarnföreningen, havregrynskvarnarnas
försäljningskartell, galoschfabrikantkartellen, sammanslutningar inom järnvar
ubranschen och lantmännens mjölkförsäljningsförening. Därjämte har
kommittén lämnat en redogörelse för trust- och kartellagstiftning i vissa
främmande länder, där de ekonomiska förhållandena ansetts erbjuda större
likheter med vårt eget lands, nämligen i Förenta Staterna, England, Norge
och Danmark.
Tvenne ledamöter i kommittén hava i särskilt yttrande uttalat, att den
av kommittén verkställda undersökningen rörande vissa monopolbildningar
inom vårt land ej jävat den iakttagelsen, att den planerade kommissionen
icke komme att tillföras arbetsuppgifter av större betydelse, så länge nuvarande
allmänna ekonomiska depressionstillstånd rådde.
Över trustlagstiftningskommitténs ifrågavarande betänkande infordrade
Kungl. Maj:t den 4 februari 1922 utlåtanden från bank- och fondinspektionen,
försäkringsinspektionen, lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen och kommerskollegium,
av vilka de båda sistnämnda ämbetsverken tillika anbefalldes
att hava före utlåtandes avgivande berett de sammanslutningar och andra,
vilka verken kunde finna lämpligt, tillfälle att yttra sig över förslaget.
Som i den föreliggande motionen ej till någon del berörts innehållet i de
med anledning av nämnda remisser under senare hälften av mars månad
1922 inkomna yttranden och utlåtanden, anser sig utskottet böra till ledning
för bedömandet av motionärernas hemställan här nedan lämna en redogörelse
för det huvudsakliga innehållet i sagda yttranden och utlåtanden.
Bank- och fondinspektionen har framhållit, att, ehuru förhållandena inom
inspektionens verksamhetsområde enligt inspektionens mening icke hittills
varit sådana, att ett övervakande från de synpunkter, på vilka förslaget
vore byggt, skulle vara erforderligt, inspektionen dock, därest förhållandena
inom andra områden av näringslivet skulle anses betinga genomförande av
den föreslagna lagstiftningen, icke hade någon anledning att avstyrka dess
tillämpning jämväl å företag, som stode under inspektionens tillsyn, och
sammanslutningar mellan dylika företag.
Försäkringsinspektionen har, efter att hava lämnat en redogörelse för
inom vårt land nu bestående monopolistiska sammanslutningar inom försäkringsväsendet,
anfört bl. a. följande:
Å försäkringsområdet vore konkurrensen mellan förefintliga bolag så stark,
att en tarifförening icke längre kunde sammanhållas, om den ville hålla så
höga premier, att bolag, som utträdde ur föreningen, kunde räkna med att
få god affär mot lägre premier. I fråga om sjöförsäkring torde för övrigt
Yttranden
över trustlagstiftningskommitténs
betänkande.
Bank- och
/''ondinspektionen.
Försäkra) gsinspelctioncn.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
Lantbruks•
styrelsen.
gälla, att premietarifferna i väsentlig mån måste rättas efter den internationella
försäkringsmarknaden. Frånsett brandförsäkringsområdet hade tariffföreningarna
hittills icke vunnit någon större styrka, enär det visat sig svårt
att sammanhålla dem. Det skulle ej vara till gagn, om staten genom någon
sin myndighet skulle direkt eller indirekt få inflytande på försäkringsbolagens
premietariffer i annan mån, än att i fråga om livförsäkring och närstående
försäkringsarter, där det funnes tillräcklig statistisk erfarenhet att
bygga på, grunder fastställdes för beräkningen av premierna till förhindrande
av att otillräckliga premiesatser användes av bolagen. Enligt försäkringsinspektionens
mening borde försäkringsbolag och deras sammanslutningar
undantagas från eu blivande trustkommissions verksamhetsområde.
Skulle detta ej bliva fallet, borde försäkringsinspektionen i allt fall beredas
rätt att begränsa de upplysningar, som skulle avfordras försäkringsbolagen,
på sådant sätt, att kostnaden för deras anskaffande och bearbetande ej komme
att stå i oskäligt förhållande till den nytta, som kunde väntas av undersökningen.
Tidsförhållandena vore ej sådana, att man kunde ålägga vare
sig bolagen eller det allmänna stora utredningskostnader, när skäl ej funnes
att antaga, att utredningen kunde komma att blotta allvarliga missförhållanden.
Dylika skäl funnos emellertid enligt försäkringsinspektionens förmenande
icke i fråga om försäkringsbolagen och deras sammanslutningar.
Lantbruksstyrelsen, som över förslaget infordrat yttranden från 1)1. a. hushållningssällskapen
och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, har anfört
bl. a. följande:
I de till lantbruksstyrelsen inkomna yttrandena hade i allmänhet i enlighet
med trustlagstiftningskommitténs utredning konstaterats, att en mycket
stark tendens till sammanslutningar i prisreglerande syfte tämligen allmänt
framträdde inom affärs- och industrivärlden, att dylika sammanslutningar
inom vissa branscher fått en faktisk monopolställning på den inhemska
marknaden ävensom att sammanslutningar med dylik monopolställning i
vissa fall, om ock mera undantagsvis, missbrukat sin maktställning till allmänhetens
uppskörtande. Otvivelaktigt torde ock en fortgående utveckling
i samma riktning vara att emotse för framtiden. Det kunde vid sådant
förhållande icke förnekas, att samhället måste hava ett starkt intresse av
att kunna oavlåtligt och mera ingående följa den vidare utvecklingen å
området. Tillskapandet av ett statens organ, som så att säga hade möjlighet
att hålla en ständig utkik över de monopolistiska sammanslutningarnas omfattning
och verksamhet, särskilt sådan denna framträdde i deras prispolitik
gent emot allmänheten, och som ägde möjlighet att inom vissa utstakade
gränser vidtaga dispositioner för att förekomma sådana utslag av denna
verksamhet, som måste ur det allmännas synpunkt anses skadliga, syntes
närmast kunna karakteriseras som ett rent självförsvar från samhällets sida.
Sa långt hade ock i allmänhet enighet rätt i de inkomna yttrandena. Beträffande
organisationen av detta organ hade meningarna emellertid varit
delade. Sä gott som genomgående hade kommitténs förslag om upprättande
av en trustkommission med synnerligen vittgående befogenheter avvisats.
Endast Västerbottens och Värmlands läns hushållningssällskap hade tillstyrkt
nämnda förslag i mera obeskuret skick. Sex hushållningssällskap hade icke
gjort något mera bestämt uttalande i förevarande avseende. I övrigt hade
de avgivna yttrandena — från sex hushållningssällskap hade yttranden ej
avgivits — gått i avstyrkande riktning. Härvid hade anförts, att den före
-
Andra lagutskottet* utlåtande Nr 10. 11
slakna kommissionen bleve en alltför stol'' och dyrbar apparat, att det i själva
verket vore fråga om upprättande av ett nytt ämbetsverk med stora omkostnader
samt slutligen att kommissionen utrustats med alltför vittgående befogenheter
och att densamma härigenom kunde bliva besvärande och hämmande
även för en sund utveckling av affärsverksamheten inom landet.
Även lantbruksstyrelsen ställde sig för egen del synnerligen betänksam
gent emot kommitténs förslag. Det torde icke kunna förnekas, att den föreslagna
kommissionens verksamhet lätt kunde få en inkvisitorisk läggning
och att kommissionen härigenom samt genom att ingripa i fall, då dess ingripande
icke vore betingat av föreliggande förhållanden, lätt kunde åstadkomma
mera skada än nytta. Missförhållanden förekomma visserligen, men
förhållandena i vårt land torde dock ännu så länge knappast kunna anses
vara sådana, att de påkallade eu allmän trustlagstiftning. Framhållas kunde
ock, att det numera knappast torde råda mera än en mening därom, att
statens åtgärder i pris- och produktionsreglerande syfte under världskriget
varit mindre tillfredsställande. A andra sidan vore dock lantbruksstyrelsen
fullt ense med kommittén därutinnan, att staten icke finge helt släppa utvecklingen
fri å ifrågavarande område. Statens åtgärder syntes emellertid
tillsvidare böra begränsas till att med uppmärksamhet iakttaga de monopolistiska
sammanslutningarnas verksamhet och, där i visst fall anledning vore
att befara, att dylik sammanslutning utnyttjade sin ställning till att på allmänhetens
bekostnad i allt för hög grad tillgodose sina egna ekonomiska intressen,
verkställa närmare undersökning, så långt detta vore möjligt med
nuvarande metoder för primärmaterialets uppsamlande. Därest en sådan
undersökning skulle ådagalägga ett verkligt missförhållande, syntes vidare
genom pressens medverkan de vunna resultaten av undersökningen böra
bringas till offentligheten och allmänheten givas råd och upplysningar att
genom motorganisationer eller på annat sätt, exempelvis genom minskning
av konsumtionen av viss vara, söka motverka den ifrågavarande sammanslutningens
prispolitik. Ofta torde ett dylikt tillvägagångssätt kunna förväntas
medföra erforderlig rättelse. I svårare fall torde särskilda åtgärder från statsmakternas
sida, exempelvis borttagande eller sänkande av förekommande tullsatser,
kunna tillgripas. Lantbruksstyrelsen liölle emellertid före, att för en
dylik övervakande uppgift icke behövde tillsättas en kommission med de utav
trustlagstiftningskommittén föreslagna måtten. Möjligen skulle uppgiften
ifråga kunna givas åt något statens ämbetsverk eller, där detta ej lämpligen
läte sig göra, till någon mindre omfattande sakkunnig institution.
Tilläggas må, att i flera av de från hushållningssällskap inkomna yttranden
i anslutning till förenämnda tvenne kommittéledamöters särskilda uttalande
betonats angelägenheten av att lagstiftning å området komme till stånd först
efter det näringslivet i vårt land återhämtat sig efter den nuvarande depressionen,
under vilken allt borde undvikas, som vore ägnat att väcka oro,
osäkerhet och missmod hos närings- och industriidkarna i landet, ej minst
bland jordbrukets målsmän.
Socialstyrelsen bär fått emottaga yttranden i ärendet från landsorganisationen
i Sverige, kooperativa förbundet, Sveriges statstjänstemannanämnd,
statstjänarnas dyrtidstilläg g skommitté, trafiktjänstemännens riksförbund,
Sveriges husmoderföreningars riksförbund och försäkrings-tjänstemannaföreningen
i Stockholm.
Socialstyrel
ser.
.
12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
De sammanslutningar, som till socialstyrelsen avgivit yttranden i frågan,
liava i allmänhet uttalat sig för behovet av ett statsingripande gent emot
de monopolistiska företeelserna. Några sammanslutningar, bland dem landsorganisationen,
hava utan förbehåll anslutit sig till kommitténs förslag. Statstjänarnas
dyrtidstilläggskommitté har velat gå längre och förordat, att åt
det föreslagna organet för statsingripandet, trustkommissionen, måtte givas
vidgat uppdrag, så att det kunde föreslå åtgärder till undanröjande av alla
de faktorer, som bidroge till att oskäligt fördyra befolkningens levnadskostnader
— särskilt har kommittén vänt sig mot de onödiga mellanhänderna.
I ett flertal yttranden har uttryck givits för den uppfattningen, att utvecklingen
i monopolistisk riktning borde respekteras och statsingripandet begränsas
till bekämpande av monopolställningens missbruk. Kooperativa förbundet
har visserligen ej velat bestrida behovet av särskilt statsingripande
mot de monopolistiska företagen och sammanslutningarna, men har framhållit
såsom värdefulla botemedel mot här ifrågavarande missförhållanden en handelspolitik,
som medgåve ett ohämmat internationellt varuutbyte, samt en kraftig
konsumentorganisation. Av kooperativa förbundet och Sveriges statstjänstemannanämnd
hava framställts erinringar mot den föreslagna trustkommissionen.
Enligt den förra sammanslutningens mening skulle kommissionens
ledamöter kunna inskränkas till tre eller också skulle kommissionen
ersättas med en särskild befattningshavare, placerad exempelvis inom handelsdepartementet,
vilken i förekommande fall skulle höra representanter för producenter
och konsumenter. Sveriges statstjänstemannanämnd, som ifrågasatt
behovet av ett särskilt statsorgan för ändamålet, har ansett en kommission
av den föreslagna typen olämplig och föreslagit tillsättandet av en särskild
trustinspektör med samma befogenhet, som enligt kommitténs förslag skulle
tillkomma trustkommissionen.
För egen del har socialstyrelsen under framhållande av att förevarande
ärende torde fä anses i viss mån främmande för styrelsens huvudsakliga
ämbetsuppgifter anfört i huvudsak följande:
Enligt styrelsens mening utgjorde den monopolistiska koncentrationen
under för närvarande givna förutsättningar en naturlig och oundviklig fas
i näringslivets utveckling och innebure därjämte i sina högre former möjlighet
till en beaktansvärd rationalisering av produktion, resp. distribution.
I och för sig behövde ej heller ifrågavarande företeelse medföra ogynnsamma
verkningar för konsumenterna. Faran för att monopolistiska företag
eller sammanslutningar skulle missbruka sin ställning läge emellertid, såsom
rätt naturligt vore och av erfarenheten i rik mån bekräftades, nära till
hands.
Att ett ingripande från statens sida mot monopolställningens missbrukande
mötte betydande svårigheter, finge emellertid erkännas, och hade det, såvitt
erfarenheten från andra länder gåve vid handen, hittills icke lett till alltför
betydande direkta resultat. Sannolikt vore dock, att enbart möjligheten till
ett statsingripande många gånger i avsevärd mån motverkat alltför stötande
maktmissbruk. Påpekas finge också, att redan en undersökning och ett
framläggande för offentligheten av eu monopolbildnings affärsmetoder torde
vara ägnade att utöva en ganska starkt korrigerande inverkan.
Styrelsen vore alltså, oavsett om några effektiva direkta lagstiftningsåtgärder
mot monopolbildningarnas olägenheter kunde åvägabringas eller ej,
av den meningen, att en ingående och allsidig undersökning av berörda
bildningar borde komma till stånd. Huruvida och på vilka sätt staten sedan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr K).
skulle reagera mot nyss omförmälda olägenheter, finge bero pa vad undersökningen
gåve vid handen — möjligen finge man nöja sig med att lägga
huvudvikten pa undersökningsresultatens publicerande.
Styrelsen biträdde sålunda i huvudsak kommitténs förslag.
Den av kommittén föreslagna inskränkningen beträffande ifrågavarande
undersökningar till att gälla vad som erfordrades för bedömande av behovet
av särskilda lagstiftningsåtgärder och dessas utformning samt därutöver till
fall av särskilt framträdande missförhållanden syntes styrelsen vara synnerligen
väl påkallad.
Beträffande valet av organ för utredningens verkställande kunde givetvis
olika lösningar komma ifråga. Närmast till hands läge måhända, särskilt
från sparsamhetssynpunkt, att uppdraga utredningen åt någon redan bestående
statsmyndighet. Någon för ett dylikt uppdrag fullt lämpad myndighet
torde emellertid ej förefinnas. De myndigheter, som möjligen skulle kunna
ifrågakomma, stode nämligen med hänsyn till sina huvudsakliga uppgifter
icke fullt fria och obundna eller måste anses sakna tillfredsställande saklig
kompetens. Åt vilken myndighet utredningen än uppdroges, skulle det för
övrigt otvivelaktigt bliva nödvändigt att förstärka myndigheten med ungefär
det mått av arbetskraft, som för utredningen kunde behövas, vadan någon
egentlig besparing sålunda ej skulle vinnas. Tvivelaktigt torde väl också
vara, om det vore lämpligt att vidtaga eu dylik förstärkning för ett uppdrag
av tillfällig natur. Enligt styrelsens asikt torde det således få anses
väl motiverat att för utredningen tillskapa ett särskilt tillfälligt organ, och
syntes det med hänsyn till de stora krav på sakkunskap och omdömesförmåga,
som måste ställas på detta organ, som om kommitténs förslag i förevarande
avseende på det hela taget vore att förorda. Möjligen skulle det
dock låta sig göra att minska antalet ledamöter i den föreslagna trustkommissionen
beträffande de två förstnämnda grupperna till två i vardera
gruppen.
Å några håll, såsom i ett par av de till styrelsen inkomna yttrandena,
hade föreslagits, att trustkommissionen borde ersättas med något slag av
trustinspektör. Såvitt styrelsen kunde finna, torde dessa förslag grunda sig
på eu missuppfattning av det egentliga syftet med förevarande lagförslag,
nämligen att få till stånd eu allsidig, ingående och tillförlitlig utredning
om de monopolistiska företeelserna i vårt land och eventuellt förslag till lagstiftningsåtgärder
mot av desamma föranledda missförhållanden. Sedermera,
när dessa grundläggande men övergående åtgärder genomförts, kunde det
måhända för den fortlöpande kontrollen över den eventuella lagstiftningens
efterlevnad ifrågakomma att tillsätta en trustinspektör.
I fråga om sättet för förverkligandet av trustkommissionens första och
väl även förnämsta uppgift — att utföra den åsyftade utredningen — kunde
de föreslagna metoderna för upplysningars införskaffande och framtvingande
måhända synas väl inkvisitoriska och hårdhänta. Med hänsyn till att upplysningsplikten
onekligen i en del fall torde komma i stark konflikt med
mäktiga intressen, torde väl emellertid ganska stränga bestämmelser i förevarande
avseende vara av behovet påkallade och hade styrelsen i huvudsak
ej något att erinra mot ifrågavarande bestämmelser. Möjligen skulle dock
vara skäl att från upplysningspliktens fullgörande undantaga personer, som
på grund av deras beroende ställning i förhållande till monopolistiska företag
eller sammanslutningar kunde göra troligt, att fullgörandet skulle för
dem kunna medföra allvarlig skada eller dylikt.
Kommers
kollegium.
14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
Anmärkas må, att kooperativa förbundet i sitt yttrande anmärkt, att från
lagens tillämpning borde undantagas konsumentsammanslutningar, såväl
lokala som nationella.
Kommerskollegium, som fått emottaga yttranden i ärendet från följande
institutioner och sammanslutningar inom näringslivet, nämligen Sveriges
industriförbund, fullmäktige i Järnkontoret, Sveriges kemiska industrikontor,
Sveriges hantverksorganisation, Sveriges allmänna sjö farts förening, Sveriges
redareförening, Sveriges segel fa r tygs fö renin g, Kanalflottans rederiförening,
samtliga handelskamrar i riket och Sveriges köpmannaförbund, har sammanfattat
innehållet i de till kommerskollegium inkomna yttrandena sålunda:
Endast två av de hörda sammanslutningarna hade förklarat sig i princip
icke hava något att erinra mot den föreslagna lagstiftningen, nämligen
handelskamrarna för Västernorrlands- och Jämtlands län samt för Norrbottens
och Västerbottens län, ävensom under vissa förbehåll handelskammaren
i Gävle. Vad beträffade de korporationer, som representera sjöfarten,
syntes dessa ställa sig mera främmande för frågan, i det att avsedda företeelser
av monopolistisk art förmenades icke hava i nämnvärd utsträckning
förekommit inom svensk sjöfart och rederirörelse. Sveriges redareförening
hade dock uttalat sin anslutning till handelskammarens i Göteborg yttrande
i ärendet, vilket i likhet med samtliga övriga yttranden innehölle avstyrkande.
Den allmänna meningen inom landets industriella och kommersiella
kretsar, i den mån den finge anses representerad av sagda avstyrkande yttranden,
syntes alltså avgjort vara emot en lagstiftning av den art, trustlagstiftningskommittén
föreslagit, och detta ej mindre på grund av det sätt,
varpå kommittén löst sin uppgift, än även och — som det förefölle — i än
högre grad, på grund av en helt skiljaktig uppfattning om de påtalade
sammanslutningarnas betydelse inom det moderna näringslivet. Man syntes
redan uppfatta riktlinjerna för förslaget såsom ett underkännande av näringslivets
behov att söka sig de lämpligaste formerna för ekonomisk verksamhet
och såsom ett ensidigt betonande av ett allmänt konsumentintresse, vars
innebörd icke klart fattats. Vidare gjordes den meningen med skärpa gällande,
att förhållandena i vårt land på detta område icke med fog kunde
sägas vara av den art, att ett så drakoniskt ingripande från det allmännas
sida, som föreslagits, vore på något sätt påkallat. Enstaka överdrifter hänfördes
till den nu tilländalupna kristidens företeelser, och man påpekade,
att den inträdande lågkonjunkturen av sig själv åstadkomme en kraftig avveckling
av den ekonomiska överorgaiusation, som tidigare kunde hava givit
upphov till farhågor för den köpande allmänhetens exploatering. Upprättandet
av ett nytt ämbetsverk med befogenhet att under former, som icke ansåges
betryggande för affärslivets oundgängliga behov av diskretion, företaga
omfattande publika utredningar om industriens och handelns organisationer
uppfattades som ett oberättigat misstroende, riktat mot utövarna av
vissa näringsfång. Man framhöll sålunda, att jordbrukarnas och industriarbetarnas
organisationer, vilka icke skulle beröras av den föreslagna inspektionen,
hade minst lika stor, om icke större möjlighet att inverka på prisbildningen
inom landet än de näringssammanslutningar, som kommittén i
första hand velat ställa under övervakning. Flera av de hörda korporationerna
ansåge, att ett omedelbart inrättande av eu trustkommission enligt
föreliggande förslag skulle skärpa affärsolusten, minska förtroendet till fram
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10. IT)
liden och för näringslivet försvåra återhämtningen från den nu radande
depressionen samt därigenom lända till direkt skada för landets ekonomi.
För egen del liar kommerskollegium anfört i huvudsak följande:
Att kartell- och trustsammanslutningarna under senaste decennier jämväl
i vårt land erhållit en betydande omfattning torde fä anses såsom en fas av
den allmänna ekonomiska utvecklingen och såsom ett resultat av de ekonomiska
lagar, som under normala förhållanden reglerade det nutida materiella
framåtskridandet. Den framdrivande kraften vid denna utveckling hade givetvis
i första rummet varit de uppenbara fördelar för produktionen, även rent
nationalekonomiskt sett, som i många avseenden stode att vinna genom de
former för samverkan, driftkoncentration m. in., som kartellen eller trustsammanslutningen
innebure, detta naturligtvis under förutsättning av lämplig
organisation och ekonomiskt klok och måttfull ledning.
Att söka genom lagstiftningsåtgärder mer eller mindre direkt motarbeta
den nämnda ekonomiska utvecklingen syntes lika olämpligt som utsiktslöst.
Statliga regleringsåtgärder, som kunde befinnas nödiga gentemot privata
företag av monopolistisk natur, torde därför höra inskränkas till sådana
bestämmelser, som avsåge förhindrande, såvitt möjligt, av monopolväsendets
avarter och beivrande av uppenbara missbruk. Obestridligt vore nämligen,
att avarter och missbruk förekommit och även för framtiden kunde
befaras, därest viss kontroll ej utövades över monopolistisk verksamhet pa
näringslivets område. Erfarenheten från skilda länder, värt land ej undantaget,
hade därpå givit tillräckliga exempel och hade jämväl inom de flesta
kulturländer gjort frågan om lämpliga motåtgärder i lagstiftningsväg
aktuell.
Bland olägenheterna och vådorna av det privata näring smonopolet fraraliölles
i kommittébetänkandet i första hand den frestelse till överkapitalisering,
som framträdde vid bildandet av en monopolistisk sammanslutning.
Många exempel på dylika företeelser inom vårt lands näringsliv kunde anföras,
särskilt från krigsårens i åtskilliga avseenden konstlade och osunda
högkonjunktur. Hithörande företeelser sammanhängde emellertid i åtskilliga
hänseenden med en mindre önskvärd riktning inom emissionsverksamheten,
vilken riktning likväl på senaste tiden framkallat synnerligen kännbara
och häftiga bakslag. Med hänsyn till rådande konjunkturförhållanden
torde det knappast vara att befara, att missbruk av berörda slag skulle i
avsevärd grad framträda under den närmaste framtiden.
Den allmännast kända och oftast påtalade olägenheten och risken av den
monopoliserade verksamheten inom industri, handel och transportväsende
läge emellertid i den frestelse till maktmissbruk, som monopolet innebure.
Monopolställning kunde sålunda missbrukas till försämring av de utbjudna
varornas eller prestationernas kvalitet, till ett oskäligt uppskruvande av
prisnivån i syfte att bereda monopolinnehavaren otillbörlig vinst, till genomförande
i övrigt av ensidiga och gentemot köparna obilliga försäljningsbestämmelser,
eller till oskälig nedpressning av avsättningen till monopolinnehavarens
leverantörer.
Exemplen på direkt varuförsämring såsom följd av monopolistisk verksamhet
torde i vårt land vara relativt få. I allmänhet torde tvärtom den specialisering
och de ökade möjligheter för tillgodogörande av teknikens utveckling,
som blivit en följd av industriens kartellsammanslutningar och
förtrustade företags stordrift, hava lett till framsteg jämväl med avseende
ä varornas kvalitet.
16 Andra lagutskottets utlåtande Nr LO.
Den allmännaste formen för monopolets maktmissbruk läge däremot i
genomförandet av en i förhållande till produktionskostnaderna oskälig grisnivå,
oftast gentemot köparna, men i vissa fall även beträffande leverantörer,
d. v. s. i beräknande av en ur konsumentsynpunkt oberättigad vinstmarginal
för monopolisten. De rent ekonomiska faktorer, som verkade
reglerande å överdrifter härvidlag, vore som bekant prisbildningens inverkan
på efterfrågan samt risken för själva monopolställningens äventyrande,
den s. k. potentiella konkurrensen. I den mån betydelsen och verkan av
dessa regulativ försvagades, ökades givetvis riskerna för missbruk av en
faktisk monopolställning. Krisårens erfarenheter lämnade allbekanta exempel
härpå, särskilt genom avstängandet, helt eller delvis, av den kraftigast
verkande regulatorn på det inhemska monopolet, nämligen den utländska
konkurrensen.
Det vore naturligt, att de jämförelsevis talrika och obestridliga missbruk
av en okontrollerad monopolställning, som sålunda under krigsårens undantags
förhållanden förekommit, i hög grad stegrat den på många häll rådande
misstron och ogillandet av kartell- och trustväsendet. I många fall
hade de monopolistiska sammanslutningarna sålunda ansetts såsom egentliga
upphovet till den allmänna prisstegring, vars förnämsta orsaker i verkligheten
legat på andra områden. Denna uppfattning torde i sin män hava
bidragit till att framkalla yrkandena om genomförandet snarast möjligt av
kontrollåtgärder gentemot hithörande företag. Sådana yrkanden hade framkommit
i vårt land liksom i åtskilliga andra länder, bland andra England
samt våra grannländer Norge och Danmark, i samband med den nya period
av industriell högkonjunktur, som syntes inträda efter fredsslutet och
som hos oss särskilt gjort sig gällande under förra hälften av år 1920.
Det sedermera inträffade, nästan exempellösa bakslaget på alla näringslivets
områden hade emellertid på många håll framkallat betänkligheter
mot statliga ingripanden, rörande vars verkningar under förhandenvarande
förhållanden man saknade varje erfarenhet och som kunde befaras vara
ägnade att åtminstone i vissa fall öka den rådande industriella och kommersiella
osäkerheten och depressionen.
Sålunda hade i England den lag angående övervakande av prisstegring
och kontroll över truster, som utfärdades den 19 augusti 1919 och erhöll
vissa kompletterande tillägg den 19 maj 1920, upphört att gälla från och
med den 19 maj 1921, utan att det för närvarande syntes ifrågasatt att låta
den följas av någon mera permanent lagstiftning på hithörande område.
Officiellt hade lagens upphävande till och med betecknats såsom »avslutande
av ett experiment». Detta experiment hade givit anledning till mycken
kritik. Dess huvudsakliga vinst hade legat däri, att det bibringat allmänheten
en viss kännedom om viktiga förhållanden inom näringslivet och ådagalagt,
att prisstegringen på det hela taget varit i långt högre grad beroende
av andra faktorer än av oskälig prisuppskörtning, samt att därigenom
samlats en del fakta såsom underlag för diskussion om en blivande permanent
lagstiftning angående näringsmonopol, när dessa frågor eu gång komme
att behandlas av parlamentet.
I Danmark, där ett provisoriskt lagförslag angående viss kontroll över
företag och sammanslutningar av monopolistisk art inom näringslivet framlades
hösten 1919 och av folketinget antogs i februari 1920, hade den vidare
behandlingen fått anstå, varvid såsom skäl för uppskovet från regeringens
sida anförts bland annat, att situationen inom näringslivet dä (på hösten
1921) vore väsentligt olik den, som förelegat 1919 och 1920, och att en na
-
Amlai lagutskottets utlåtande Nr 10. 17
t liflig följd härav vört'', ad man loge under övervägande, ad eventuellt
söka andra utvägar till fragans »försvarliga» behandling än de, som då anvisades.
Inom inrikesministeriet vore man för närvarande sysselsatt härmed.
Bland länder med förhållanden närmast jämförliga med de i värt land
rådande hade i övrigt, såvitt av kommittéutredningen framginge eller kollegium
eljest hade sig bekant, endast Norge genomfört eu provisorisk lagstiftning
angående kontroll över truster och kartellartade sammanslutningar
ävensom över prisöverenskommelser av alla slag, avsedda att reglera konkurrensen
inom näringslivet. I nämnda land hade jämväl utarbetats ett
förslag till permanent lagstiftning om kontroll över sammanslutningar och
monopolföretag, som framlagts den 29 augusti 3 921. De provisoriska förordningarna
inrymde bland annat åt provianteringsdepartementet en synnerligen
vidsträckt befogenhet att fastställa maximipriser inom såväl handel
som industriell och hantverksmässig produktion. Såväl den provisoriska
lagen som lagförslaget ginge vida längre i fråga om ingrepp mot nästan
varje intressesammanslutning inom näringslivet än i vårt land hittills varit
på allvar ifrågasatt eller torde kunna anses överensstämma med någon mera
utbredd opinion härstädes. Närmare erfarenhet rörande den provisoriska
lagstiftningens verkningar torde ännu saknas.
I likhet med ett flertal av de över förslaget hörda representationerna för
näringslivet funne kollegium det efter dansk förebild föreslagna tillskapandet
av en kommission, utrustad med extra ordinära befogenheter och avsedd
att verka på en gång såsom utredande kommitté och kontrollorgan,
vara ägnat att väcka starka betänkligheter.
Kollegium ansåge sig visserligen böra förorda, att åtgärder vidtoges i
syfte att genom lämpligt statsorgan åstadkomma en permanent kontroll
över ifrågavarande monopolistiska företag och sammanslutningar. Åtskilliga
fördelar syntes vara att vinna genom en dylik fortlöpande kontroll. Å
ena sidan torde ur konsumentsynpunkt ett påvisande och beivrande av
uppenbara maktmissbruk i fråga om prispolitik och övriga leveransvillkor,
som kunde föranledas av monopolinnehav, få anses lämpligt och berättiga!.
Å andra sidan torde det ligga i näringslivets eget välförstådda intresse, att
dylika missbruk ej finge större omfattning och därigenom bringade hela
den nationalekonomiskt och produktionstekniskt gynnsamma utveckling, som
kartellsammanslutningarna liksom förtrustade industriella storföretag representerade,
i orättvis misskredit hos allmänheten.
Därest nämnda fördelar skulle kunna vinnas utan större olägenheter för
näringslivet i dess helhet eller vissa grenar därav, vore det nödvändigt, att
den kontrollerande myndigheten erhölle en lämplig organisation i närmaste
anslutning till hävdvunna och på närbesläktade verksamhetsområden
prövade former, samt att ett fullt betryggande skydd åvägabragtes för
iakttagande av företagarnas berättigade krav på sekretess i fråga om lämnade
uppgifter.
Mot den av kommittén föreslagna niomannakommissionen, som skulle
samtidigt erhålla ställningen av utredande kommitté och provisorisk kontroll-
och inspektionsmyndighet, syntes befogade invändningar kunna göras.
Den mera tillfälliga karaktär och organisation, denna kommission skulle
erhålla, liksom det stora antalet medlemmar jämte biträden, densamma
skulle omfatta, torde knappast erbjuda tillfredsställande garantier, vare sig
i fråga om ärendenas fullt konsekventa och sakliga behandling eller beBihang
till riksdagens protokoll 192-''i. 9 samt. 2 avd. 7 käft. (N:r 102 2
18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
träffande iakttagande av nödig sekretess. Likaså torde det bliva förenat
med icke obetydliga svårigheter att för en så mångtalig provisorisk kommission
kunna påräkna fullt sakkunniga, ojäviga och i övrigt kompetenta
ledamöter, i alla avseenden lämpade att fullgöra de synnerligen maktpåliggande
och ömtåliga uppdrag, kommissionen enligt förslaget fått sig anförtrodda.
Slutligen torde de avsevärda kostnader — enligt kommittéförslaget
beräknade till högst 100,000 kronor, dock utan närmare angiven specifikation
— som tillskapandet av en dylik kommission skulle medföra,
särskilt under nu rådande tider höra väcka synnerligen stora betänkligheter.
På grund härav ansåge kollegium, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som alternativt förordats av bland andra Stockkolms med flera handelskammare,
Sveriges industriförbund och fullmäktige i järnkontoret, att kontrollmyndigheten
borde erhålla en mera klar ställning såsom statsorgan
med ämbetsmannaansvar, förslagsvis under namn av »trust- och kartellinspektion-».
Denna inspektion, som lämpligen borde, på sätt föreslagits av
Stockholms handelskammare, utgöras av en trustinspektör med nödiga biträden
samt rådgivande representanter för näringslivet och konsumentintressena,
torde kunna organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med
bank- och fondinspektionen samt försäkringsinspektionen och vara ålagd
motsvarande diskretionsplikt. Att åt en inspektionsmyndighet av nu föreslagen
beskaffenhet inrymma vittgående och ansvarsfull befogenhet rörande
infordrande från näringsidkare av upplysningar och uppgifter av grannlaga
natur torde möta vida mindre gensaga än i fråga om den mera tillfälliga
niomannakommissionen med biträden m. m., som kommittéförslaget upptoge.
I flera av de till kollegium avgivna yttrandena hade ifrågasatts, att den
föreslagna inspektionsmyndigheten skulle på ett eller annat sätt anknytas
till kollegium. Såsom stöd för en sådan anordning hade anförts, dels den
nära kontakt, som kollegium i övrigt i sin verksamhet hade med näringslivet,
dels särskilt de fördelar i organisatoriskt hänseende, som utnyttjandet
i viss mån av de resurser i ena och andra avseendet — bland annat beträffande
näringsstatistiska uppgifter — varöver kollegium förfogade, skulle
innebära, dels slutligen de möjligheter till besparing, som härigenom skulle
uppstå för staten.
Kollegium måste för sin del ställa sig tvekande till lämpligheten av en
dylik anordning. Den uppgift, kollegium hade att inom statsförvaltningen
närmast företräda, nämligen tillvaratagandet av näringarnas intressen, nödvändiggjorde
givetvis, om den över huvud taget skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt fyllas, ett förtroendefullt samarbete med representanterna
för privata företag och sammanslutningar inom olika områden av näringslivet.
Det vore att befara, att detta önskvärda samarbete kunde lida ett visst
avbräck, därest den uppfattningen vunne insteg, att sålunda vunnen kännedom
om speciella näringsförhållanden kunde förväntas utnyttjad för andra
syften än dem, som direkt avsåge näringarnas egen utveckling. Så skulle
exempelvis införskaffandet av de erforderliga primäruppgifterna för industristatistiken,
vilket redan nu i många fall erbjöde avsevärda svårigheter, antagligen
i hög grad motverkas av en eventuell farhåga, att de lämnade uppgifterna
komme att brukas för andra syften än den officiella statistiken.
Införlivandet med kommerskollegium av en trast- och kartellinspektion kunde
befaras även i andra avseenden verka förryckande på kollegii övriga verksamhet.
Kollegium ville emellertid framhålla, att vissa av de motsedda för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1!)
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
delarna eventuellt skulle kunna vinnas genom åvägabringande av visst samarbete,
varemot kollegium för sin del ej funne anledning framställa erinran.
Vad beträffade bevarandet av nödig sekretess i fråga om av inspektions
myndigheten inhämtade konfidentiella uppgifter funne kollegium, i likhet
med liera av de hörda sammanslutningarna, fyllandet av detta berättigade
krav nödvändiggöra en ändring i tryckfrihetsförordningen, varigenom de
införskaffade meddelandena liksom inspektionsmyndighetens protokoll ocli
Övriga handlingar undantoges från offentliggörande, i den mån offentliggörande
ej i särskild ordning beslötes. På annat sätt torde man nämligen
knappast kunna komma ifrån den dubbla svårighet, som läge i att på samma
gång skaffa ett särskilt gent emot den utländska konkurrensen nödigt skydd
för lämnade uppgifters hemlighållande och att möjliggöra det även för inspektionsmyndigheten
själv erforderliga, oomtvistliga fastställandet av lämnade
uppgifters innehåll. Det av trustlagsstiftningskommittén såsom provisorium
förordade muntliga förfarandet vid avlämnandet av uppgifter torde icke
kunna erbjuda erforderlig trygghet i berörda hänseenden.
Därest nu anförda synpunkter, som av kollegium ansåges böra tillmätas
synnerlig vikt, vunne beaktande, skulle icke den ifrågasatta inspektionsmyndigheten
kunna träda i verksamhet, förrän tidigast efter det tryckfrihetsförordningen
blivit i angivet avseende kompletterad.
Kollegium funne detta uppskov ej innebära någon större olägenhet, utan
fastmera avsevärda fördelar. Såsom framginge av vad ovan anförts, vore
riskerna för missbruk från monopolitiska sammanslutningars och företags
sida vida mindre under en utpräglad lågkonjunktur än under högkonjunkturen.
Å andra sidan vore det stöd, som kartellerna erbjöde det enskilda
företaget, liksom de tekniska och organisatoriska företräden, som det för
stordrift ordnade trustföretaget möjliggjorde, av särskild betydelse under
depressionstider.
Om sålunda den sammanhållning, som särskilt kartell väsendet skänkte
under depressionstider, vore av speciellt värde, bland annat fiir motarbetandet
av eu osund konkurrens, vore givetvis påfrestningen på sådana sammanslutningar
under förhållanden, sådana som de nu rådande, betydande. I de
till kollegium inkomna yttrandena hade med styrka gjorts gällande, att inrättandet
under närvarande tid av en kommission med dubbelt uppdrag att
dels utreda, dels i viss mån kunna ingripa mot näringslivets sammanslutningar
skulle innebära en ytterligare belastning å handeln och industrien
samt bidraga till ökande av rådande ekonomiska osäkerhetstillstånd. Det
hade vidare framhållits, att undersökningar baserade på nuvarande förhållanden
skulle hava föga värde, sedan mera normala tider inträtt, och att
de åtgärder, som kunde ifrågakomma för beivrande av missbruk, vore under
nuvarande tidsläge onödiga, verkningslösa eller direkt ägnade att mer skada
än gagna.
Kollegium, som i huvudsak anslöte sig till denna uppfattning, ansåge pa
grund härav, att genomförandet av den ifrågasatta lagstiftningen och tillsättandet
av lämpligt inspektionsorgan för detta ändamål borde kunna
anstå. Några egentliga olägenheter för konsumentintressena av ett sådant
uppskov torde av ovan angivna skäl knappast behöva befaras. Emellertid
borde nödiga förberedelser härför vidtagas genom införande av ovan antydda
tillägg i tryckfrihetsförordningen samt genom vidare utarbetande
av förslag till lag i ämnet ävensom till organisation av inspektionsmyndigheten.
Den härför erforderliga utredningen, som lämpligen syntes kunna upp
-
20 Andra lagutskottets utlåtande Nr JO.
dragas åt en enda sakkunnig, torde bland annat böra ingå något på frågan
om åtgärder, som kunde tänkas ifrågakomma från det allmännas sida för
stävjande av eventuella monopolistiska övergrepp — ett område, som endast
i mycket ringa grad berörts i det nu framlagda betänkandet. Hittills föreliggande
erfarenhet från verkningarna av utländsk lagstiftning på området
torde visserligen kunna sägas vara huvudsakligen av negativ art. Men det
vore att förmoda att de närmaste åren komme att, särskilt från grannländerna,
lämna ytterligare material för bedömande av hithörande spörsmål.
Den föreslagna utredningen torde sålunda böra bland annat avse de medel,
som nu gällande lagstiftning i vårt land medgåve för stävjande av sådana
övergrepp, som här ovan avsåges, samt förslag rörande de former, under
vilka sådana medel borde tillgripas, varvid avseende särskilt torde böra
fästas vid nödiga garantier till skyddande av näringslivets befogade intressen.
Ävenså torde utredningen böra omfatta en fortsatt närmare redogörelse
för de. särskilda lagstiftningsåtgärder, som under senaste tid genomförts
i andra länder med förhållanden jämförliga med vårt lands samt
verkningarna av sådan lagstiftning.
Bland de medel för beivrande av monopolmissbruk, som torde kunna av
inspektionsmyndigheten användas utan genomförande av något för svensk
lagstiftning främmande kunde i första rummet framhållas direkta hänvändelser
till vederbörande företag eller sammanslutningar beträffande önskade ändringar
i fråga om prispolitik eller affärsmetoder. Därest sådan hänvändelse
icke ledde vare sig till ändring eller tillfredsställande förklaring, torde
anmälan till Kungl. Maj:t om de anmärkta förhållandena kunna tillgripas.
Redan i ingivandet av sådan anmälan torde, bland annat, genom den
stimulering till upptagande av utomstående konkurrens, som densamma i
vissa fall skulle innebära, kunna ligga eu viss möjlighet till vinnande av
rättelse i påtalade missförhållanden. Emellertid torde, såsom särskilt framhållits
av Sveriges industriförbund, en sådan anmälan, i den mån den vore
offentlig handling, kunna befaras i vissa fall i otillbörlig grad skada industriföretag
och torde dessutom i sådana fall hårdare drabba lojala företag än
mera hänsynslöst ledda dylika. Anmälan borde därför tillgripas med största
varsamhet och garantier mot förhastande beredas.
Bland de åtgärder, som ytterligare skulle såsom korrektiv kunna ifrågakomma,
borde nämnas en tillfällig suspension eller nedsättning av gällande
tullsatser för sådan vara, som befunnes vara utsatt för oskälig prisstegring
till följd av inhemsk monopolistisk verksamhet. Vidare skulle eventuellt
såsom, yttersta medel kunna tänkas, att Kungl. Maj:t på därom av inspektionsmyndigheten
gjord framställning beslöte antingen exportförbud för vissa
varuslag eller införande av maximipris för desamma. Utan att närmare
ingå på lämpligheten av sådana åtgärder, ansåge sig kollegium nu endast
böra framhålla, hurusom av krigsårens erfarenhet syntes otvetydigt framgå,
att sådana åtgärder endast borde i yttersta nödfall tillgripas.
Bland de än längre gående skydds- eller bestraffningsåtgärder mot kartellers
och trustmonopols övergrepp, som i utländsk lagstiftning kommit till användning
eller föreslagits, finge framhållas: upplösning av aktiebolag eller andra
ekonomiska organisationer av monopolistisk trustnatur, upplösning av och
förbud mot kartellsammanslutningar, expropriation för statens eller kommuns
räkning av företag samt statskonkurrens direkt eller genom subvention av
från monopolet fristående företag in. m. Ehuru hithörande åtgärder, som
hittills så gott som uteslutande prövats i länder, där trustmissbruk och förtryck
genom privata näringsmonopol och sammanslutningar erhållit en om
-
Arulru lagutskottets utlåtande Nr 10.
21
fattning och karaktär utan motsvarighet i vart land, torde strida mot den
här allmänt rådande uppfattningen av näringsfriheten och icke syntes kollegium
ägnade att under nuvarande förhållande vinna tillämpning hos oss,
torde dock ett utredande och klarläggande av dylika lagstiftningsåtgärders
art och verkningar vara önskligt.
Med stöd av det ovan anförda har kommerskollegium hemställt, att det
remitterade provisoriska lagförslaget icke måtte läggas till grund för lagstiftning
i ämnet, att i stället förslag utarbetades dels till definitiv lagstiftning
för stävjande av privatmonopolistiska missbruk och övergrepp, dels ock
till organisation av inspektionsmyndighet över monopolistiska sammanslutningar,
allt i enlighet med de grundlinjer, som av kollegium uppdragits,
samt att förslag jämväl utarbetades till nödiga ändringar i tryckfrihetsförordningen
för beredande av skydd för vissa uppgifter, lämnade till sagda
myndighet.
För den händelse trustlagstiftningskommitténs förslag skulle komma att
läggas till grund för blivande lagstiftning i ämnet, har kommerskollegium
uttalat sig för att under »företag» i förslagets mening måtte komma att falla
ej blott — vad som närmast avsetts — företag inom industri, hantverk,
handel och rederirörelse, utan jämväl monopolistiska sammanslutningar av
jordbruksproducenter, vilka sammanslutningar till sina verkningar kunde för
konsumenterna vara av minst lika stor betydelse som industrikartellerna.
Till förebyggande av att under den ifrågasatta kommissionens arbetsuppgifter
skulle komma att falla även lönestriderna emellan arbetsgivar- och
arbetarorganisationer borde däremot från lagens tillämpning uttryckligen undantagas
såväl arbetarnas som arbetsgivarnas fackliga sammanslutningar,
i den mån de avsåge att reglera arbets- och lönevillkor. Kollegium ansåge
det vidare med fog kunna ifrågasättas, om ej den i förslaget stadgade upplysningsskyldigheten
borde kunna begränsas till att gälla endast respektive
företags eller sammanslutningars ledning.
Det av trustlagstiftningskommittén avgivna betänkandet har, såsom i
föreliggande motion anmärkts, icke Dittills föranlett något Kungl. Maj:ts
förslag till riksdagen.
Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Maj:t genom beslut den 7 april
1923 överlämnat handlingarna i berörda ärende till socialiseringsnämnden
för att tagas i övervägande vid sagda nämnds fullgörande av det åt densamma
lämnade uppdrag.
Tillsatt den 22 juni 1920 eller samtidigt med trustlagstiftningskommittén
har socialiseringsnämnden till uppgift att verkställa utredning angående
lämpligheten och betingelserna för ett överförande i samhällets ägo eller
under samhällelig kontroll av naturtillgångar och produktionsmedel, som
iiro för landets ekonomi och befolkningens välstånd av större vikt eller eljest
prövas böra omhänderhavas av samhälleliga organ.
I det anförande till statsrådsprotokollet vid nämndens tillsättande, vari
dåvarande statsministern uppdrog riktlinjerna för nämndens arbete, framhölls
Trustlag stiftningskommitténs
betänkande
överlämnat
till
socialiseringsnämnden.
Ifrågasatt
särskild kon•
troll övtr
mononolistiska
fö>etag
av statsfru
änne il betydelse.
22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
bl. a., hurusom den samhälleliga affärsverksamheten under senare tiden alltmera
utvidgats, samt lämnades en översikt å olika hittills hos oss använda
sätt för lösning av det organisatoriska problemet vid enskilda företags överförande
i allmän ägo eller under allmän kontroll. I sistnämnda hänseenden
erinrades bl. a. om den såsom monopol för statens riikning under form av
aktiebolag bedrivna tobakstillverkningen, om statens ställning till A.-B. Vinoch
Spritcentralen och om den särskilda form för blandad stats- och enskild
besittning, som tillämpats vid statens uppgörelse med Grängesbergsbolaget.
Efter att hava hänvisat även till utländska förebilder å särskilda, »samhällsekonomiska»
bolag eller anstalter för förvaltningen av socialiserade företag
samt efter att tillika hava erinrat om att organiserad samverkan mellan
konsumenterna jämväl kunde komma att direkt uppbära vissa företag, framhöll
statsministern bl. a., att utredningen i ärendet borde upptaga till prövning
både frågan om de områden, för vilka en socialisering vore påkallad,
och frågan om de former, under vilka den borde komma till utförande. Det
gällde å ena sidan att företaga speciella undersökningar rörande behovet
och lämpligheten av att viss rörelse dreves för det allmännas räkning, de
ekonomiska, tekniska och organisatoriska betingelserna härför, de förberedande
åtgärder som erfordrades m. m. Men å andra sidan borde utredningen
även avse en prövning, i vad mån vissa allmänna normer borde på lagstiftningens
väg eller eljest uppställas, t. ex. i vilka hänseenden en utsträckning
av gällande expropriationsgrunder vore påkallad samt revision av reglerna
om ersättning vid inlösen nödvändig, huruvida särskilda anordningar
påkallades för finansieringen vid övergång till statlig eller kommunal drift
m. m. — Så snart och i den mån omständigheterna det påkallade borde
nämnden genom särskild lag bemyndigas att infordra från vederbörande
näringsföretag alla de upplysningar, som för dess utredningar funnes behövliga.
— I vad mån åt nämnden borde uppdragas att medverka vid verkställandet
av en av statsmakterna beslutad socialiseringsåtgärd borde ankomma
på senare övervägande och beslut.
Enligt de till riksdagen lämnade berättelser om kommittéer och sakkunnige
har det huvudproblem, som hittills sysselsatt nämnden, varit spörsmålet
om förvaltningen av de utav det allmänna ägda och drivna företag
samt i anslutning därtill utformandet av principiella riktlinjer för erforderlig
omläggning av statens affärsverksamhet.
I detta sammanhang må erinras, att uti en av herr Olsson i Kullenbergstorp
vid 1922 års riksdag väckt motion II: 196 påyrkades, att statsrevisionens
granskning måtte komma att omfatta även sådana monopolistiska
företag av statsfinansiell betydelse, vilka tillskapats genom statens direkta
åtgärd utan att drivas av staten själv. I skrivelse den 23 maj samma år
hemställde riksdagen med anledning av berörda motion hos Kungl. Maj:t
om utredning angående åvägabringandet av en statlig revision genom statsrevisionen
eller på annat sätt rörande förvaltningen av dylika monopolis
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
23
tiska företag, särskilt A.-B. Vin- och Spritcentralen och A.-B. Tobaksmonopolet.
Utredning i detta hänseende har sedermera jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 20 oktober 1923 av chefen för finansdepartementet uppdrag^
åt särskilda sakkunniga.
Efter det att trustlagstiftningskommittén avgivit sitt betänkande, hava Mellanhandsslutförts
tvenne andra av sakkunniga verkställda utredningar, vilka haft sakkunni!)atill
föremål vissa med nämnda kommittés arbetsuppgift närbesläktade spörsmål,
nämligen de av de s. k. mellanhandssakkunniga och prisockersakkunniga
respektive den 17 juni 1922 och den 4 december 1922 avlämnade utredningarna.
Mellanhandssakkunniga, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
16 juli 1920 tillkallats av chefen för jordbruksdepartementet, hade till uppgift
att verkställa utredning angående avhjälpande av olägenheterna av
mellanhandssystemet vid livsmedelshandeln ävensom vid handeln med vissa
till nödvändighetsvaror hänförliga alster av industri och hantverk. I sitt
i ämnet avgivna betänkande hava de sakkunniga förklarat sig finna lagstiftnings-
eller andra tvångsåtgärder för avhjälpande av de ifrågavarande
olägenheterna vara förenade med stora vanskligheter och föga effektiva samt
därför lämnat dylika åtgärder helt ur räkningen. Däremot hava av de
sakkunniga för ändamålet ifrågasatts vissa praktiska åtgärder, syftande till
att möjliggöra påvisande och offentliggörande av å förevarande område
förekommande missförhållanden. I sådant hänseende hava av de sakkunniga
föreslagits dels åtgärder till organiserande och upprätthållande genom
socialstyrelsens försorg av en fortlöpande statistik över producentpriser och
dels tillsättande genom vederbörande samhällens försorg av kommunala
prisnämnder med uppgift att följa prisbildningen inom orten. Såsom bästa
medlet till undanröjande av de ^ i f råga vara n d e olägenheter/ia har emellertid
av de sakkunniga framhävts en såsom önsklig betecknad allt kraftigare utveckling
av den kooperativa verksamheten bland såväl konsumenter som
producenter.''
De mellanhandssakkunnigas betänkande, över vilket yttranden infordrats
från respektive verk och myndigheter, lärer i övrigt ej hittills hava föranlett
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Prisockersakkunniga, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 Frisockerapril
1920 tillkallats av chefen för justitiedepartementet, hade till uppgift sakhunni9aatt
inom departementet biträda vid undersökning av lämpligheten av en
lagstiftning rörande prisocker. De sakkunnigas den 4 december 1922 i ämnet
avgivna betänkande innefattade ett förslag till lag angående oskälig handelsvinst.
I betänkandet, vid vilket fogats en översikt av de senare årens utländska
prisockerlagstiftning, har även frågan om maktmissbruk i prishänseende
från monopolistiska sammanslutningars sida blivit belyst; och hava de sakkunniga
av närmare anförda skäl ansett det kunna ifrågasättas, om en lag
-
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
Tull- och
traktatkommittén.
Utvecklingen
å ifrågavarande
område
de senat e
åren i Danmark
och
Norge.
stiftning i enlighet med det av dem avgivna förslaget borde genomföras
annorledes än i sammanhang med avgörandet av frågan om genomförandet
av ifrågasatt trustlagstiftning och statsmakternas ställningstagande till frågor
i övrigt å näringslagstiftningens område.
De prisockersakkunnigas betänkande, vilket ej blivit till tryck befordrat,
har, såvitt utskottet erfarit, ej hittills föranlett annan Kungl. Maj:ts åtgärd
än att detsamma genom beslut den 7 april 1923 överlämnats till socialiseringsnämnden
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.
Såsom av den föregående framställningen framgår, äger frågan om
regleringsåtgärder från statens sida gent emot enskilda företag av monopolistisk
natur nära samband med arten av det tullsystem, som är rådande.
Den utredning angående det hos oss gällande tullsystemets verkningar, som
den 31 januari 1919 uppdragits åt den då tillsatta tull- och traktatkommittén
och vilken utredning inom den närmaste framtiden är att förväntas slutförd,
kommer med all säkerhet att lämna åtskilligt material till ytterligare belysning
av det nu föreliggande spörsmålet. Enligt vad berättelsen till fjolårets
riksdag rörande kommittéer och sakkunniga utvisar, har genom tulloch
traktatkommitténs föranstaltande en kompletterande utredning skett rörande
monopolistiska sammanslutningar inom den svenska industrien med
särskild hänsyn till tullskyddets inverkan därå.
Då det för bedömandet av det i motionen avsedda spörsmålet synts utskottet
vara av intresse att äga kännedom om utvecklingen å ifrågavarande
område under de senare åren i Danmark och Norge, har utskottet härutinnan
sökt erhålla upplysningar från kommerskollegii upplysningssektion
samt därvid bekommit följande uppgifter i nu nämnda hänseenden:
Danmark: Sedan med den vidare behandlingen av förslaget om trustlag
på hösten 1921 förklarats skola anstå, synes frågan icke hava varit föremål
för dryftande i Danmark. Några rapporter eller tidningsurklipp i saken
finnas icke tillgängliga hos kommerskollegium, och vid en genomgång av
danska facktidskrifter för 1922 och 1923 hava inga upplysningar i ämnet
stått att erhålla.
Norge: över det i augusti 1921 framlagda förslaget till permanent trustlagstiftning
hava under åren 1922 och 1923 yttranden avgivits av näringsidkarekorporationer
m. fl.; och har förslaget därvid rönt motstånd från bl. a.
Norges Industriförbund, den Norske Bankförening och Christiania Handelsstands
Förening.
I statsverkspropositionen till 1924 års storting har meddelats, att det inom
kort komme att framläggas en proposition med förslag till lag om truster
m. m. Något senare meddelande om den sålunda avsedda propositionen
har icke ingått.
Vad beträffar den provisoriska lagstiftningen på området må nämnas, att
statens prisdirektorat, som har att emottaga anmälningar om konkurrens
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr JO. 25
inskränkande sammanslutningar in. m„ mast pa grund av bristande fullgörande
av bestämmelserna om dylik anmälan utfärda ett cirkulär, vari
med framhävande av straffhot lämnats erinran om anmälningsplikten.
Frågan om vidtagande av statliga regleringsåtgärder gent emot inom
näringslivet förekommande monopolistiska sammanslutningar är, enligt vad
erfarenheten nogsamt visar, ett synnerligen invecklat och svårlöst problem.
Att dylika sammanslutningar äro att räkna såsom en naturlig utvecklingsprocess
å hithörande område samt i mångt och mycket ägnade att medföra
verkningar av för samhällslivet gynnsam art torde alltmera allmänt inses.
Samtidigt torde emellertid få anses obestridligt, att missbruk av dylika sammanslutningars
monopolställning förekommit och även för framtiden kunna
befaras, samt att till avvärjande av därav följande olägenheter nödig kontroll
å området bör från det allmännas sida åvägabringas. Ett uttryck för
denna uppfattning torde ock ligga i riksdagens den 23 april 1920 i ämnet
till Kungl. Maj:t avlatna skrivelse. Vid behandlingen inom riksdagen av
nämnda skrivelseförslag förekommo ej stridiga meningar angående behovet
av statliga kontrollåtgärder beträffande ifrågavarande monopolbildningar,
utan gällde meningsskiljaktigheten, såsom av den föregående redogörelsen
framgår, huruvida riksdagen skulle under hänvisning till förebilder i då
föreliggande engelska och danska regeringsförslag påkalla förslag tili en
provisorisk lagstiftning i ämnet eller — såsom minoriteten påyrkade —
hemställa om en allsidig, av nämnda förebilder obunden utredning i frågan
samt om framläggande av de förslag, vartill denna utredning kunde komma
att föranleda. Det av trustlagstiftningskommittén sedermera i enlighet med
riksdagens skrivelse utarbetade lagförslaget syftar till att för en period av
tre år få till stånd en mångtalig kommission med vittgående befogenheter
med den dubbla uppgiften att verka på en gång såsom utredande kommitté
och såsom kontrollorgan. Emot detta förslag hava i de däröver avgivna
yttrandena framställts tungt vägande erinringar i skilda hänseenden; och
torde det kunna förutsättas, att från Kungl. Maj:ts sida ej är att förvänta
något förslag till lagstiftning i ämnet i enlighet med de riktlinjer, som
innefattas i det av kommittén avgivna förslaget.
Motionärerna påkalla ej heller framläggandet av ett å dylika linjer fotat
lagförslag i ämnet, utan hemställa i motionerna — utan att inlåta sig å det
av dem avsedda innehållet i den påyrkade lagstiftningen — om avlåtande
av en framställning till Kungl. Maj:t med begäran, att till nu pågående
riksdag måtte framläggas förslag till lagstiftning rörande statskontroll över
monopolbildningar inom vårt näringsliv. Att i det skick, vari förevarande
spörsmål nu föreligger, förutsätta framläggande redan vid innevarande riksdag
av förslag till den av motionärerna sålunda åsyftade lagstiftningen
synes utskottet vara uteslutet.
Vid bedömandet, huruvida grundad anledning nu förefinnes till avlåtande
av en ny skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet, förtjänar erinras, att varken
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 7 höft. (Nr 10.) 3
Utskottets
yttrande.
26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
den tidigare riksdagsskrivelsen, som ju åsyftade en provisorisk ordning för
frågans lösning, emot vilken vid dess praktiska utformande starka erinringar
gjorts, eller innehållet i tull- och traktatkommitténs blivande betänkande
torde utgöra en borgen för att Kungl. Maj:t utan förnyat initiativ från
riksdagens sida finner anledning att ånyo upptaga frågan i syfte att söka
bringa densamma till en lösning. Med fästat avseende härå och då frågan
är av den samhälleliga vikt och betydelse, att den ej utan olägenhet kan
undanskjutas, finner utskottet sig böra med anledning av motionerna tillstyrka
avlåtandet av en ny skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet.
I denna synes utskottet hemställan böra göras om dels fullföljande av
den redan verkställda utredningen å hithörande område i syfte att såmedelst
få ytterligare klarlagt, vilka åtgärder som lämpligen böra vidtagas för att
genom ett statens organ få åvägabragt en fortlöpande översikt och kontroll
över monopolistiska sammanslutningar inom vårt lands näringsliv, och dels
om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill berörda utredning kan
föranleda.
Vid den sålunda ifrågasatta utredningen bör givetvis vederbörligt beaktande
lämnas åt de erinringar och uttalanden, som i yttrandena över
trustlagstiftningskommitténs betänkande gjorts beträffande bl. a. bestämningen
och avgränsningen av de monopolistiska sammanslutningar, som avses
att träffas av den kontrollerande verksamheten, arten av samma verksamhet,
de medel, som vid dess utövande må komma till användning för
stävjande av förekommande missbruk av innehavd monopolställning, formerna
för dylika medels tillitande, beredandet av nödig sekretess rörande
de av respektive företagare till den kontrollerande myndigheten lämnade
uppgifter samt den lämpligaste organisationen av samma myndighet m. m.
I sistnämnda hänseende har föreslagits, att den ifrågasatta kontrollerande
verksamheten skulle uppdragas antingen åt en särskild trustinspektör eller
en befattningshavare i handelsdepartementet med rådgivande representanter,
i bådadera fallen, för näringslivet och konsumentintressena eller ock åt något
av statens ämbetsverk såsom kommerskollegium. Varken i nu nämnda
eller övriga hithörande spörsmål synes med hänsyn till den föreslagna ytterligare
utredningen i frågan riksdagen nu lämpligen böra närmare uttala sig.
Önskligt synes emellertid vara, att, därest för beredande av betryggande
sekretess för ovan berörda uppgifter jämte andra i kommerskollegii yttrande
omförmälda handlingar ändring av tryckfrihetsförordningen befinnes
erforderlig, förslag därom kunde om möjligt bliva framlagt redan till innevarande
års riksdag, så att icke till följd av underlåtenhet härutinnan tiden
för genomförandet av den tilltänkta kontrollanordningen må komma att
över hövan förskjutas.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med anledning av förevarande motioner
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
27
Maj:t ville låta fullfölja ovan berörda, redan verkställda
utredning för vinnande genom lämpligt statsorgan av en
fortlöpande kontroll över monopolistiskasammanslutningar
å näringslivets område ävensom för riksdagen framlägga
de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 4 mars 1924.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
Iran första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow, Alfred Petrén,'' Linder,'' greve
Spens, von Koch, Sigfrid Hansson och Schedin;
Iran andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar,* Hagman,'' Karlsson i Gasabäck,
Hage, Magnusson i Skövde, Johanson i Stockholm,* Nilsson i Vibberbo och Sundling.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar von Sydow, greve Spens och Magnusson i Skövde, vilka anfört
följande.
Då frågan genom en föregående riksdagsskrivelse blivit framlagd till
Kungl. Maj:ts prövning och eventuella åtgärd och då, särskilt med hänsyn
till de förändrade förhållanden, som inträtt efter nämnda riksdagsskrivelses
avlåtande, anledning synes saknas att nu göra en ytterligare hänvändelse
till Kungl. Maj:t i frågan, anse vi, att utskottet bort föreslå, att motionerna
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:47 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning rörande statskontroll över truster och andra monopol a1 i texten