Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av legostadgan.

1924-03-28 · 13 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1924:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av legostadgan.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr It.

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1924 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande

av legostadgan.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 11,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Sjölander hemställt, att

riksdagen ville besluta, att legostadgan av den 23 november 1833 måtte

upphävas.

Frågan om omarbetande eller upphävande helt eller delvis av 1833 års

legostadga har upprepade gånger varit föremål för riksdagens prövning.

Utskottet vill här nedan lämna en redogörelse för de i hithörande hänseenden

framställda förslag, som kunna vara av intresse för prövning av nu

föreliggande motion.

Vid 1879 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion, vari hemställdes

om revision av legostadgan. Lagutskottet tillstyrkte med anledning

härav riksdagen att hos Kung!. Maj :t begära utarbetande av förslag till förändrade

lagstadganden angående legoavtal. Till stöd härför åberopade utskottet vad

redan 1862—1863 års sammansatta lag- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskott

anfört därom, att legostadgan genom förändringar i den allmänna

åskådningen rörande förhållandet mellan husbönder och tjänstehjon samt

genom tid efter annan vidtagna förändringar i stadgan hade förlorat det

inre sammanhang och den självöverensstämmelse eu lag borde äga. Stadgande^

grundade på helt olika principer, funnes dåmera däri inrymda bredvid

varandi-a. Ett sådant förhållande krävde ovillkorligen rättelse, därom

ock förslag i eu mängd motioner under årens lopp framställts, men just

emedan de principer, varpå stadgan vilade, vore stridande emot den dåtida

uppfattningen angående förhållandet emellan husbönder och tjänstehjon,

syntes partiella ändringar i stadgan vara mindre lämpliga, enär de alltid

kvarlämnade något av det utdömda gamla. De framställda yrkandena om

en fullständig omarbetning av legostadgan syntes därför utskottet fullt berättigade.

Lagutskottets hemställan bifölls av första kammaren, men avslogs av

andra kammaren, vadan motionen ej föranledde någon riksdagens åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 8 höft. (Nr It.) 67524 1

Historik.

Motion vid

1879 års

riksdag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motion vid

1883 års

riksdag.

Motion vid

1896 års

riksdag.

Motion vid

1898 års

riksdag.

Kommittéförslag

år 1900.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

En vid 1883 års riksdag i andra kammaren vackt motion med hemställan

om utarbetande av en ny legostadga vann ej någondera kammarens bifall.

Vid 1896 års riksdag väcktes i andra kammaren eu motion med hemställan,

att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och till riksdagen inkomma

med förslag till förnyad legostadga, i syfte atUett friare avtal emellan husbönder

och tjänare måtte kunna äga rum.

Lagutskottet avstyrkte motionen under uttalande av den farhågan, att vid

en revision av legostadgan i dess helhet genom ändrade lagbestämmelser

skulle bortfalla den ännu kvarlevande återstod av det patriarkaliska förhållande

mellan husbonde och tjänstehjon, varå gällande legostadga vore grundad,

och vilket förhållande utgjorde kärnpunkten i vår lagstiftning om tjänstehjonsavtal

samt höjde detta avtal över ett vanligt arbetsavtal. En sådan

synpunkt vore ock i stånd att, om man utginge från densamma vid bedömande

inom tjänstehjonsavtalets gränser av ömsesidig rätt och skyldighet, i

tillämpningen mildra mången av legostadgans onekligen något föråldrade

detaljbestämmelser och åstadkomma, att stadgan, ehuru stiftad för över sextio

år sedan, ännu kunde verka till gagn.

Lagutskottets avstyrkande hemställan bifölls av båda kamrarna.

Vid 1898 års riksdag väcktes i första kammaren eu motion med förnyad

hemställan om förslag till ny legostadga.

Med anledning av denna motion hemställde lagutskottet, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande

för riksdagen av förslag till ny legostadga. Utskottet ansåge de rätt många

föråldrade och för dåvarande förhållanden olämpliga bestämmelser, som funnes

i stadgan, medföra ej obetydliga svårigheter samt vara jämväl i många fall

av den beskaffenhet, att partiella förändringar därutinnan skulle föranleda

rubbning av det inbördes sammanhang, som borde finnas mellan en lags

samtliga stadganden. Utskottet ansåge emellertid, att vid en omarbetning

av legostadgan huvudgrunderna för densamma kunde och borde lämnas

orubbade eller i allt fall av en sådan varsamt beröras.

Lagutskottets hemställan bifölls av kamrarna, och en riksdagsskrivelse

med begäran om utarbetande av ny legostadga kom sålunda detta år till

stånd.

Med anledning av nämnda riksdagsskrivelse tillsatte Kungl. Maj: t den 27

oktober 1899 en kommitté med uppdrag bl. a. att vidtaga en revision av

legostadgan. Denna kommitté avgav den 31 oktober 1900 förslag till lag om

tjänsteavtal mellan husbönder och tjänare, vilket förslag var avsett att träda

i stället för legostadgan. Förslaget, som byggde å bibehållandet av legostadgans

grundtanke om ett partriarkaliskt-etiskt förhållande mellan husbönder

och tjänare samt inrymde eu ganska vidsträckt befogenhet för kontrahenterna

att bestämma rörande tjänsteavtalets innehåll, föranledde ej från

Kungl. Maj:ts sida framläggande för riksdagen av något förslag i ämnet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

3

Vid 1908 års riksdag framlades emellertid motionsvis i andra kammaren

nämnda kommittéförslag med några mindre ändringar i syfte att få detsamma

upphöjt till lag.

Lagutskottet avstyrkte motionen med erinran att Kungl. Maj:t den 18

oktober 1907 uppdragit åt eu kommitté att undersöka möjligheten av en lagstiftning

angående arbetsavtal och att i samband därmed avgiva förslag även

till ändringar i gällande tjänstehjonsstadga. Då sålunda den fråga, som avsåges

i motionen, ansetts böra göras till föremål för förnyad utredning samt

de bestämmelser, vilka innefattades i omförmälda lagförslag, därvid givetvis

komme under omprövning, hade utskottet, utan att ingå i prövning av förslaget,

ansett sig böra hemställa, att det icke måtte till någon åtgärd föranleda.

Lagutskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.

Den i lagutskottets utlåtande avsedda kommittén upplöstes emellertid den

12 september 1909 utan att dessförinnan hava kommit till definitiva beslut

rörande innehållet i ett tilltänkt och i utkast uppsatt förslag till lag angående

tjänsteavtal mellan husbönder och tjänare.

Vid j.1910 års riksdag framlades proposition med förslag till bland annat

lag om vissa arbetsavtal, vilket förslag avsåg att inbegripa även sådana

arbetsavtal mellan jordbruksidkare och deras arbetare, som slutits i sådan

form och på sådana villkor, att de ej folio under legostadgan. I samband

med propositionens framläggande uttalades av vederbörande departementschef,

att det befunnits oundgängligt att tills vidare uppskjuta det slutliga

utarbetandet av lagförslag rörande avtalsförhållandet mellan husbönder och

nare.

Sedan det i förenämnda proposition innefattade förslaget till avtalslagstiftning

genom kamrarnas stridiga beslut förfallit, framlades vid följande eller

1911 års riksdag ånyo proposition i ämnet med förslag i hithörande hänseende

av i huvudsak enahanda innehåll. I yttranden, som av Kungl. Maj:t

inhämtats från organisationer av arbetsgivare och arbetare inom jordbruksnäringen

samt hushållningssällskapen m. fl. myndigheter, hade från åtskilliga

håll betonats, att legostadgan borde efter genomgången revision fortfarande

utgöra den allmänna grundvalen för arbetsavtalen inom jordbruksnäringen.

I flera av yttrandena hade ock framhållits önskvärdheten av att förslag till

ny legostadga och till lagstiftning rörande de i propositionen avsedda mera

tillfälliga arbetsavtalen inom jordbruksnäringen samtidigt måtte komma under

prövning.

Till följd av kamrarnas skilda beslut i frågan föranledde ej heller denna

proposition någon lagstiftning i ämnet.

Först vid 1918 års lagtima riksdag återkom frågan om legostadgans ersättande

med ny lagstiftning å området. I en inom andra kammaren av

herr Sjölander in. fl. då väckt motion hemställdes nämligen om en utredning

rörande legostadgans avskaffande och ersättande med en efter tidsförhållan
-

Motion vid

1908 års

riksdag.

Proposition

om arb ctsavtalslagstiftning

vid

1910 och 1911

års riksdagar.

Motion vid

1918 års lagtima

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Proposition

vid 1919 års

lagtima riksdag.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

clena avpassad avtalsform jämväl för lantarbetarna samt om framläggande

för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Motionen föranledde eu skrivelse till Kung!. Maj:t av den 11 maj 1918,

däri riksdagen anhöll om utredning avseende legostadgans avskaffande och

ersättande med eu efter tidsförhållandena avpassad avtalsform samt om

framläggande för riksdagen av de förslag, vartill den sålunda påkallade utredningen

kunde föranleda. I motiveringen till denna anhållan framhölls

bland annat, att legostadgan såsom i många avseenden föråldrad och i saknad

av inre sammanhang samt åtminstone i stora delar av landet icke i sin

helhet tillämpad eller tillämpbar borde avskaffas. Å jordbrukets område

förefunnes emellertid enligt riksdagens mening sådana förhållanden, att ur

såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas synpunkt krävdes en särskild avtalsform,

som skänkte behövlig stadga åt förhållandet dem emellan. Å ena

sidan fordrades nämligen garanti för att arbetare, som bereddes anställning,

kvarstannade i tjänst den avtalade tiden. Och å andra sidan vore det av ej

mindre vikt, att den ifrågasatta avtalsformen tillförsäkrade arbetarna behövligt

skydd. Särskilt statkarlarna, som i regel bebodde av arbetsgivaren

upplåtna bostäder, behövde erhålla säkerhet för att få kvarstanna i tjänsten

och innehava bostaden, så länge de fullgjorde sina förpliktelser enligt avtalet.

Med hänsyn särskilt till jordbrukets behov av längre avtalstid borde dock

en eventuell ny avtal slagstiftning enligt riksdagens mening icke gälla anställning

under så kort tid som en månad eller därunder.

I andra kammaren tillkom beslutet efter votering med 102 röster mot 82.

Minoriteten röstade för eu till vederbörande utskotts utlåtande fogad reservation,

däri påyrkats, att den ifrågasatta skrivelsen skulle avse eu utredning,

syftande allenast till legostadgans avskaffande. I motiveringen till denna

reservation hade anförts bland annat, att reglerandet av jordbrukets arbetsförhållanden

borde likaväl som arbetsförhållandena inom andra områden

överlämnas åt det fria avtalet (kollektivavtal), samt att en lagstiftning, som

hölle arbetarna bundna vid en längre avtalstid, skulle beröva lantarbetarna

ett verksamt kampmedel för ernående av en bättre ställning och förkväva

det spirande organisationsarbetet ibland dem.

Med anledning av förenämnda riksdagsskrivelse av den 11 maj 1918 framlade

Kungi. Maj:t till 1919 års lagtima riksdag eu proposition, däri föreslogs

riksdagen att antaga en lag angående upphävande av vissa bestämmelser i

legostadgan för undanröjande av de mest stötande orättvisorna i densamma.

Vid anmälan i statsrådet av berörda riksdagsskrivelse hade föredragande

departementschefen anfört, att frågan om en moderniserad lagstiftning såsom

ersättning för legostadgan vore synnerligen omfattande och invecklad.

Stadgan gällde dåmera för huvudsakligen två sinsemellan olikartade områden,

nämligen dels för arbete i jordbruket och dels för husligt arbete i stad och

på landet. Rådande förhållanden kunde ej motivera i varje avseende gemensamma

bestämmelser för dessa arbetsområden. Även inom jordbrukets område

vore anställningsformerna olika för skilda grupper av jordbruksarbetare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Anilin lagutskottets utlåtande Kr 11. 5

och hven i viss män i olika delar av landet. Uppmärksammas borde ock,

att på sina hall lantarbetarna vore organiserade och börjat genom sina organisationer

sluta kollektiva avtal. Överhuvud syntes jordbruksarbetarnas avtalsfråga

icke kunna lösas annat än i sammanhang med eu kommande ny

utredning av arbets- och avtalsförhållandena inom industrien. Med hänsyn

till den avsevärda tid, som sålunda kunde väntas förflyta, innan lagstiftningsfrågan

vore mogen för en definitiv lösning, hade departementschefen funnit

sig böra medelst det förelagda lagförslaget tillmötesgå riksdagens uttalade

önskan om en revision av legostadgan.

Andra lagutskottet, till vilket propositionen remitterades, tillstyrkte bifall

till densamma. Utskottet framhöll emellertid, att i legostadgan innehölles

jämväl andra stadganden, vilkas uteslutande syntes vara lika påkallade Hide

av departementschefen angivna synpunkter som upphävandet av de i

propositionen avsedda bestämmelserna. Utskottet ansåge sig därjämte böra

uttala sin förvissning därom, att de partiella förbättringar, som lagförslaget

innebure, icke .skulle verka fördröjande på arbetet på den nya fullständiga

lagstiftningen i ämnet.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, varefter lag i ämnet utfärdades

den 9 maj 1919.

\ id 1920 års riksdag väcktes inom andra kammaren tvenne särskilda

motioner, därav en av herr Sjölander, alla avseende legostadgans fullständiga

upphävande.

Över motionerna avgav andra lagutskottet utlåtande, däri utskottet bland

annat anförde, att mot legostadgan i dess reviderade form ej de allvarliga

anmärkningar, som dittills varit berättigade, kunde göras, men att utskottet

givetvis ansåge, att legostadgan fortfarande i många avseenden vore otillfredsställande,

varför den skyndsamt borde avskaffas. Samtidigt borde dock

en ny avtalslag i dess ställe antagas. Den svårlösta frågan om reglerandet

av arbets- och avtalsförhållandena inom industrien syntes enligt utskottets

mening ingalunda behöva verka hindrande på utredningen angående legostadgans

ersättande med bestämmelser, upptagande en efter tidsförhållandena

avpassad avtalsform. Det kollevtiva avtalet på jordbruksområdet torde däremot

icke kunna regleras annat än i sammanhang med liknande avtal på

andra arbetsområden. Under hänvisning till vad utskottet vid 1919 års lagtima

riksdag framhållit därom, att i legostadgan innehölles även efter tillkomsten

av 1919 års lag eu del stadganden, som lämpligen borde upphävas,

föreslog utskottet riksdagen att antaga en lag om upphävande av ytterligare

ett flertal kvarvarande bestämmelser i legostadgan. Härjämte föreslog utskottet,

riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

snarast måtte för riksdagen framlägga förslag om avskaffande av legostadgan

samt till en densamma ersättande, efter nutida förhållanden avpassad lagstiftning,

Eeservation framställdes inom utskottet av sju av dess ledamöter med

yrkande om legostadgans omedelbara upphävande.

Motioner

vid 1920 (b

riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Motioner vid

1921 ars

riksdag.

Sakkunnig

för utredning

av frågan om

upphävande

av legostadgan

oi. ni

Motiveringen

i nu föreliggande

motion.

Antalet under

resp. kollektivavtal

och

legostadgans

bestämmelser

hörande jordbruksarbetare.

6 Andra lagutskottets utlåtande ''Nr 11.

Utskottets hemställan blev av riksdagens båda kamrar bifallen, av den

första med 68 röster mot 31 och av den andra med 65 röster mot 51, därvid

minoriteterna avgåvo sina röster för reservationen. I enlighet med detta riksdagens

beslut blev skrivelse av ovan angivna lydelse den 12 juni 1920 avlåten

till Kung! Maj:t. Den av riksdagen antagna lagen promulgerades den

18 i samma månad.

Vid 1921 års riksdag väcktes ånyo inom båda kamrarna motioner, avseende

legostadgans upphävande.

Andra lagutskottet, till vilket motionerna remitterades för förberedande

behandling, hänvisade till sitt yttrande vid 1920 års riksdag under förklarande,

att utskottet vidliölle sin däri angivna ståndpunkt. Utskottet hemställde

därför, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Mot detta utlåtande anfördes av sex ledamöter i utskottet liknande reservation,

som i ärendet avgivits vid 1920 års riksdag.

Utskottets hemställan blev emellertid godkänd av riksdagens båda kamrar,

av den första utan votering och av den andra med 100 röster mot 68, vilka

senare avgåvos för reservationen.

På grund av 1920 års ovannämnda riksdagsskrivelse tillkallade chefen för

socialdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juli 1921 en

sakkunnig person att inom departementet biträda med utredning angående

frågorna om vidtagande av åtgärder, utöver vad som redan skett, till arbetsfredens

bevarande samt om upphävande av legostadgan och dess ersättande

med en efter nutida förhållanden avpassad lagstiftning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 är emellertid berörda

utredningsarbete vilande alltsedan den 1 januari 1923; och skall detsamma

därefter icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande upptagas.

Till stöd för det i nu föreliggande motion återupptagna yrkandet om legostadgans

upphävande har av motionären anförts bl. a. följande: Under de

senast förflutna fem åren hava lantarbetarna i stor utsträckning organiserat

sig. Åtminstone inom de förnämsta jordbruksprovinserna i landet hava såsom

följd härav kollektivavtal kommit till allt större användning och legostadgan

i samma mån spelat ut sin roll. Den kollektiva avtalsformen möter

numera förståelse även från arbetsgivarnas sida. Bestämmelserna i respektive

kollektivavtal tillämpas i mycket stor utsträckning även av icke organiserade

arbetsgivare och arbetare. Medan avtal enligt legostadgan i regel

mycket litet respekteras, är förhållandet alldeles motsatt beträffande kollektiva

avtal. I realiteten har legostadgan såmedelst kommit att förlora varje

praktisk betydelse och är nu mera till skada än gagn.

Till belysning av, i vilken utsträckning kollektivavtal hos oss förefinnas

å jordbruksområdet, må framhållas, att enligt Sveriges officiella statistik gällde

vid 1923 års ingång å nämnda område 24 kollektivavtal, innefattande i anknytning

till ett för åren 1922—1925 ingånget riksavtal med allmänna be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr It.

t

stämmelser särskilda lokalavtal med lönebestämmelser in. m. för ett år samt

berörande inemot 1,000 arbetsgivare och 16,000 arbetare, fördelade å tolv

av landets provinser — däribland främst Skåne, Uppland, Södermanland,

Östergötland, Västmanland och Halland. För jämförelse med sistnämnda

sifferuppgift anmärkes, att enligt en inom socialstyrelsen nyligen gjord beräkning

de vid det svenska jordbruket sysselsatta lönearbetarna torde kunna

uppskattas till omkring 400,000, därav något mer än en fjärdedel torde vara

anställd vid större lantegendomar (om minst 50 hektar åker). Nu nämnda

antal omfattar emellertid såväl s. k. tjänare (tjänstefolk i arbetsgivares kost)

och statare som ock daglönare (med avlöning i form av daglön, timlön eller

ackordsbetalning) samt torpare. Antalet vid jordbruk sysselsatta tjänare beräknades

vid 1910 års folkräkning till omkring 89,000, därav 38,000 manliga

och 51,000 kvinnliga, medan såsom statare vid samma folkräkning redovisades

cirka 25,000 personer.

Rörande den omfattning, i vilken anställning enligt legostadgan numera

förekommer bland s. k. tjänare och statare, föreligga i en inom socialstyrelsen

nyligen slutförd specialundersökning angående löne- och arbetsförhållandena

för olika arbetsgrupper inom det större jordbruket under tjänsteåren

1920—1922 följande uppgifter:

Tjänare och statare äro väl alltjämt, åtminstone i vissa landsdelar, i stor

utsträckning lagstadda, varvid förhållandet mellan dem och arbetsgivaren

regleras enligt 1833 års legostadga. Detta innebär bland annat, att arbetaren

träder i tjänst hos arbetsgivaren genom att av denna mottaga städja eller

handpenning, som rättsligen konstituerar tjänsteförhållande för helt tjänsteår,

varvid den 24 oktober är laga flyttningsdag. Vid städslingen träffas ock

överenskommelse om arbets- och lönevillkor under tjänsteåret. Emellertid

blir det alltmera vanligt, att nämnda avlöningsformer icke förenas med anställning

enligt legostadgan, vars bestämmelser nutidens lantarbetare äro

obenägna att underkasta sig och söka få ersatta av friare, från industrien

hämtade avtalsformer. Sålunda äger i många fall städsling icke rum, ehuru

avtal (kollektivt eller personligt eller båda delarna) ingås för helt tjänsteår.

A somliga egendomar och i vissa trakter, särskilt i mellersta Sveriges bruksocli

industridistrikt, äro motsvarande fasta arbetare anställda och avlönade

per månad.

Ett särskilt intresse vid bedömandet av det genom förevarande motion

väckta spörsmålet erbjuder lagstiftningen å förevarande område i Danmark

och Finland.

Den lag, som i Danmark motsvarade vår legostadga, nämligen »Tyendeloven»

av den 10 mars 1854 har från och med 1922 års ingång ersatts av

en den 6 maj 1921 promulgerad lag, benämnd »Lov om Retsforholdet mellem

Husbond og Medhjaelpere».

Beträffande tjänare, som vid tjänsteavtalets ingående äro under IS år, innehåller

lagens kap. 1 i huvudsak följande:

De i kapitlet givna bestämmelserna, från vilka ej genom överenskommelse

får göras någon avvikelse till nackdel för tjänaren, gälla med få undantag

icke beträffande avtal, som ingåtts för kortare tid än en månad.

De allmänna flyttningstiderna för anställning å halvår eller å längre tid

Lagstiftning

å området i

Danmark och

Finland.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

äro den 1 maj och den 1 november. Anställningstidens längd bestämmes

genom parternas överenskommelse, dock att anställning ej kan träffas för

längre tid än^ ett år. Anställning, som träffas för längre tid än en månad,

upphör vid den avtalade tidens utgång, så vitt överenskommelse om anställningens

fortsättande ej mellankommer. Anställning för en månad fortsättes^

tills uppsägning från endera sidan sker, därvid efter senast den 15 i

en månad skedd uppsägning anställningen upphör den 1 i påföljande månad.

I saknad av upplysning om den tid, för vilken ett tjänsteavtal träffats, anses

detsamma ingånget i stad för en månad och å landet för tiden till den första

allmänna flyttningsdag, som infaller efter en månad från anställningens

början.

Tjänares bostadsrum skola vara ljusa, luftiga och försedda med fönster,

som lätt kunna öppnas. Rum för en person skall hava en rymd av minst

16 kubikmeter och för två personer av minst 25 kubikmeter. Ett rum får

ej användas till sovplats för flera än två personer. Beträffande byggnader,

som äro uppförda före lagens ikraftträdande, gälla emellertid dessa bestämmelser

ej förrän efter tre år från nämnda tid med möjlighet dock till än

ytterligare uppskov med bestämmelsernas tillämpning efter tillstånd av kommunal

myndighet. Till bostadsrum i stallbyggnad får ej finnas ingång direkt

från stall.

Varje tjänare skall hava egen bädd. Bostaden skall vidare vara försedd

med bord, tvättanordning och stol för däri inrymd tjänare, vilken minst en

gång i månaden skall erhålla rena lakan och en gång i veckan ren handduk.

''Vintertid skall tjänare beredas tillgång till ett vederbörligen uppvärmt

rum för vistelse under fritid.

Vid kortare anställningstid än ett halvt år äger tjänare rätt till utfående

av intjänt lön vid utgången av varje månad. Vid längre anställningstid åter

äger tjänare rätt till utfående av den första månadslönen efter tre månaders

tjänst, den andra efter fyra månaders tjänst o. s. v., så att intill tjänstetidens

upphörande städse två månaders lön är innestående.

Om annat ej överenskommits, anses % av en årslön belöpa å sommarhalvåret

och 2/3 av lönen för sommarhalvår avse dess sista tre månader.

Husbonde är skyldig att hava tjänares lösegendom försäkrad mot eldskada

för ett belopp intill 500 kronor.

Husbonde är vidare pliktig att under tjänares sjukdom draga försorg om

hans vård. Då tjänare iråkar sjukdom, som ej är att tillskriva vare sig husbondens

eller tjänarens förvållande, bär tjänaren, så länge tjänsteavtalet

fortvara!’, rätt till avtalad lön samt till logi och kost, respektive kostpenningar,

men har tjänaren att själv bekosta läkar- och sjukvård. Om sjukdomen

varat över en månad, kan vardera parten uppsäga avtalet att upphöra

efter 14 dagar.

Tjänare äger rätt att åtnjuta frihet från arbete vid halvårstjänst under

tre och vid årstjänst under sex söckendagar.

I kapitlet inrymmas vidare bestämmelser om skyldighet för tjänare att

under vissa förutsättningar utföra även annat än åtaget arbete, om reglering

av nattligt arbete och hänsynstagande till skol- och annan undervisning för

tjänare, om förhållandena vid husbondes flyttning till annan ort eller iråkande

av konkurs eller dödsfall, om de omständigheter, som medgiva rätt

för endera parten att vägra ett träffat tjänsteavtals trädande i kraft, samt

om de förhållanden, under vilka parterna var för sig äga rätt att häva eu

redan påbörjad anställning.

Såsom påföljd för underlåten inställelse i tjänst eller lämnande av tjänst

utan giltig anledning föreskrives skyldighet för tjänare att gälda husbonde

hälften av den överenskomna lönen och såsom påföljd för husbondes av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

visande av tjänare eller sådans skiljande från tjänst utan giltig orsak förcskrives

skyldighet för husbonde att gälda tjänare den överenskomna kontanta

lönen för tjänstetiden jämte kostpenningar för samma tid, dock icke

över åtta veckor.

Beträffande tjänare över 18 år föreskrives åter i lagens kap. 2, att rättsförhållandet

emellan husbonde och sådan tjänare är beroende av parternas

avtal, dock att, i den män parterna icke överenskommit om avvikelser från

de i kap. 1 givna bestämmelser, dessa skola äga tillämpning även å dylik

tjänare. Det är emellertid tillika förbjudet för parterna att träffa överenskommelse,

varigenom vissa i kap. 1 angående bostadsrum och förhållandena

vid tjänares sjukdom givna bestämmelser frångås.

I lagens kap. 3 föreskrives slutligen, att i varje landskommun skall tillsättas

en för! ikn ing skön vm ission, vilken skall hava att handlägga alla tvistiglieter,

som äro avhängiga av rättsförhållandet emellan husbönder och tjänare.

Uppnås ej inför kommissionen förlikning, kan saken fullföljas vid domstol.

I Finland har den 1 juni 1922 utfärdats en lag om arbetsavtal, genom

vilken upphävts den dittills gällande legostadgan av den 30 januari 1865.

Nämnda stadga, som ursprungligen avsett att reglera arbetsavtalsförhållandena

inom jordbruket och hemhushållningen, hade efter hand kommit att

äga tillämpning endast å en del av arbetsavtalen inom nämnda områden,

medan återstoden av dithörande avtal vore i avsaknad av reglering.

Den omnämnda lagen om arbetsavtal gäller alla arbetsområden och inskränker

sig fördenskull till meddelande av allenast allmänna bestämmelser,

medan den lämnar den detaljerade regleringen åt blivande speciallagar.

Av de i lagen inrymda bestämmelserna hava några avseende särskilt

å arbetsavtal inom hemhushållningen, respektive jordbruket. Sålunda föreskrives,

att om arbetsavtal avser till jordbruket hörande eller i omedelbart

samband därmed stående arbete samt arbetaren antingen har rum och kost

hos arbetsgivaren eller ock åtnjuter såsom löneförmåner bostad och andra

naturaförmåner, anses avtalet, därest angående arbetstiden icke är särskilt

överenskommet eller av omständigheterna tydligen framgår, att vederbörande

annat avsett, såsom ingånget till den 1 påföljande november, räknat från

dagen för arbetets början.

Innan utskottet övergår att yttra sig över den i motionen innefattade

hemställan, att riksdagen nu måtte besluta om legostadgans upphävande,

må förutskickas en kortfattad redogörelse för det huvudsakliga innehållet i

de ännu kvarstående bestämmelserna i stadgan.

Enligt densamma fordras för dess tillämplighet å ett tjänsteavtal, att, efter

det uppgörelse om tjänstevillkoren skett, husbonden såsom bekräftelse därå

giver tjänaren en städjepenning. Person i annans tjänst skall enligt stadgan

vid städsel avlämna orlovssedel från sin dåvarande husbonde såsom

bevis för att han blivit ledig att antaga ny tjänst. Städjepennings emottagande

betraktas emellertid allmänt såsom det för tjänsteförpliktelsernas

inträdande avgörande momentet.

I stadgan innehållas detaljerade föreskrifter angående innehållet i orlovssedel,

städjebevis och avskedsbetyg ävensom om den rätt, som tillkommer

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 8 käft. (Nr 11.) eu 24 2

Redogörelse

för de kvarstående

bestämmelserna

i legostadgan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

tjänare, därest dylika bevis förvägras honom, eller om lian är missnöjd med

innehållet i orlovssedel eller afskedsbetyg.

Flyttningsdag är enligt stadgan den 24 oktober samt i Stockholm även

den 24 april. Enligt praxis tillämpas emellertid stadgan även annorstädes

än i Stockholm å årsavtal från den 24 april, varemot avtal utlöpande å annan

än de nu nämnda tiderna ej anses falla under stadgan.

Sker ej uppsägning från någondera sidan i laga tid (mellan omkring två

och tre månader före respektive flyttningsdag), fortfar avtalet mot lika städja

och lön till nästa flyttningsdag.

Bland de förpliktelser, som enligt stadgans kvarvarande bestämmelser åligga

tjänare, märkas följande: I saknad av annan överenskommelse har tjänare

att inställa sig i tjänst å landet sist å 7:e dagen och i stad sist å 4:e dagen

efter flyttningsdag. Han är pliktig att tjäna ut hela tjänstetiden samt därunder

utföra vad skäligt arbete husbonden honom föresätter utan rätt att

till någon del utfå lönen förr än vid tjänstetidens slut och sedan han gjort

reda för sig. Brister något av vad tjänare under sin tjänstetid om händer

haft eller liar tjänare något av husbondens egendom av vårdslöshet förfarit,

har husbonde rätt att kvarhålla tjänares tillhörighet till dess husbonden

blivit förnöjd. Har husbonde på egen kostnad låtit lära tjänstehjon hantverk,

skriv- eller räknekonst e. d., må ej tjänare skiljas vid husbonde, förr

än denne skäligen förnöjts, där han så fordrar. Försummar tjänare utan

laga förfall att inställa sig i tjänsten eller avviker han ur densamma före

tjänstetidens utgång eller innan han gjort redo för sig, är han pliktig att

ersätta därav föranledd skada. Om husbonde sätter annan i sitt ställe, tillkommer

denne från tjänarens sida samma hörsamhet, som husbonden själv

äger fordra. I händelse husbonde dör, är tjänare, om arvingarna det fordra,

pliktig att tjäna ut den bestämda tjänstetiden, men äger rätt, i händelse han

avskedas, till åtnjutande av lön och kostpenningar till nästa flyttningsdag,

om tjänaren ej förskaffat sig annan tjänst dessförinnan eller honom anvisats

sådan tjänst, varmed han finner sig belåten. Avstår husbonde fast egendom

till borgenärers förnöjande eller skiljes han eljest från sådan egendom och

därför ej vadare behöver en tjänare, är denne, i händelse den nye ägaren

vill behålla honom i tjänsten, pliktig att kvarstanna däri på de villkor, som

överenskommits med den förre husbonden.

I fråga om husbondes skyldigheter gent emot tjänare föreskrives i stadgan

bl. a. följande: Tjänares flyttning till tjänst skall husbonden ombesörja och

bekosta. Likaså skall husbonde ansvara för tjänares personella kronoutskylder,

dock med rätt till avdrag därför å lönen, i den mån ej annat överenskommits.

Husbonde åligger vidare att förse tjänare med försvarligt underhåll

och tjänligt husrum. Sjuknar tjänare, bör husbonde låta vårda och

sköta honom med rätt dock att, om han vill, å lönen avräkna vad lian till

läkare eller läkemedel utgivit. Husbonde må ej förskjuta tjänare, som oavbrutet

hos honom troget och väl tjänat från sitt 30:e år till dess att på

grund av'' hans ålder ingen vidare kan vara belåten med hans tjänst, utan

har husbonden att draga försorg om att sådan tjänare till sin död har skälig

utkomst och skötsel mot det arbete, han förmår uträtta.

Slutligen innehåller stadgan bestämmelse att, i händelse tjänare är försumlig,

gensträvig eller i sin levnad oordentlig utan att låta sig med godo

rättas eller ock otrogen eller till åtagen tjänst oskicklig, husbonden äger skilja

en sådan tjänare ifrån sig. Kan ej överenskommelse träffas, må husbonde i

tvänne gode mäns närvaro tillsäga tjänaren att träda ur tjänsten, men vägrar

tjänaren att efterkomma eu dylik tillsägelse eller vill ej husbonde tillkalla

gode män, har husbonde att anmäla förhållandet hos vederbörande polismyndighet,

som äger att vräka tjänaren ur tjänsten, denne dock obetaget att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 11. 11

sedan utföra sin rätt vid domstol. Vräkor husbonde tjänare ur tjänst annorlunda

än sålunda sagts eller tinnes tjänare vara från tjänsten skild utan laga

skäl, är husbonde pliktig att till tjänaren utgiva råd denne i lön eller andra

förmåner äger att fordra för legotiden så ock nödigt underhåll för samma

tid eller, där tjänaren därunder antager annan tjänst, för den del av samma

tid, varunder tjänaren saknat sådan tjänst.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att riksdagen i skrivelse till

Kung]. Maj:t såväl den 11 maj 1918 som den 12 juni 1920 uttalat sig för att

legostadgan, såsom i många avseenden otillfredsställande och oj tillämplmr,

matte avskaffas. Skilda meningar hava emellertid vppats, huruvida i samband

med stadgans avskaffande borde sörjas för tillkomsten i dess ställe av

för nutida förhallanden — särskilt för arbete å jordbruksområdet — avpassade

avtalsbestämmelser eller avskaffandet av stadgan borde ske oberoende

därav. Medan i båda de förenämnda riksdagsskrivelserna uttalats anslutning

till den förra meningen, bygger åter den föreliggande motionen liksom de

vid 1921 års riksdag i ämnet väckta motionerna å den senare uppfattningen.

Till stöd för denna kan anföras, att, enligt vad av vunna upplysning;! r

synes framgå, legostadgan för stora delar av landet alltmera kommit ur tilllämpniug.

Anledningen härtill är att söka dels däri. att kollektiva avtal, utan

tillitande tillika av städselförfarande, numera inom jordbruksområdet kommit

till större användning än förut, samt att i län, där dylika avtal förekomma,

desamma till större eller mindre del tillämpas jämväl å avtal på förevarande

område emellan till respektive organisationer ej anslutna personer, och dels

däri, att anställningar överhuvud såväl inom jordbruket som ock i husligt

arbete i stad och på landet allt oftare tillkomma utan iakttagande av de

förmer legostadgan föreskriver. Även i fall, där nämnda former vid avtalets

ingående iakttagits, torde stadgans kvarvarande bestämmelser, såsom i många

avseenden föråldrade, endast till en del efterföljas.

Ehuru vägande skäl ur de av riksdagen förut angivna synpunkter alltjämt

synas tala för tillkomsten av nya i lag reglerade avtalsbestämmelser å ifrågavarande

område, torde dock tvivel kunna råda, huruvida tillräcklig grund

numera förefinnes för den av riksdagen tidigare intagna ståndpunkten att

gorå legostadgans upphävande direkt beroende av genomförandet i dess

ställe av eu dylik lagstiftning. Utsikterna att inom eu beräknelig framtid

få till stånd en sådan lagstiftning, till vilken förarbeten ej påbegynts, synas

ej vara stora. Oförnekligt torde även vara, att vissa av de ännu kvarvarande

bestämmelserna i legostadgan, särskilt stadgandet om husbondes rätt

att, om han så vill, till tjänstetidens slut få innehålla hela den överenskomna

lönen, präglas av eu påtaglig obillighet emot vederbörande tjänare.

Kravet å stadgans snara upphävande torde ock uppbäras av eu allt starkare

opinion bland arbetstagarna å området, särskilt från lantarbetarnas sida.

Innan ståndpunkt tages till det genom förevarande motion ånyo framförda

kravet a stadgans omedelbara upphävande oberoende av tillkomsten

av nya, densamma ersättande bestämmelser, synes emellertid ensidigt att

fa närmare utrönt, dels i vilken utsträckning inom landet stadgan alltjämt

Utskott ets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

tillämpas och dels i vad mån, där så ej är fallet, olägenheter för respektive

kontrahenter mött genom att densamma, såsom ersatt av avtal i annan ordning,

bragts ur tillämpning.

Ett ytterligare skäl för att ej nu på grund av motionen omedelbart skrida till

upphävande av legostadgan ligger i det samband, som förefinnes emellan samma

stadga och andra lagbestämmelser. Sålunda föreskrives exempelvis i fattigvårdslagens

4 §, att, där på grund av särskild författning husbonde eller

annan arbetsgivare har att lämna underhåll och vård åt tjänare eller arbetare,

det åligger honom att gentemot det allmänna ansvara för att detta

fullgöres så, att tjänare och arbetare ej falla fattigvården till last. Ett upphävande

av legostadgan har således till följd, att husbonde befrias från den

honom i detta hänseende hittills påvilande skyldigheten.

Härtill kommer, att för upphävande av legostadgan synas vissa övergångsbestämmelser,

syftande till reglerande av de vid tiden för stadgans upphävande

löpande tjänsteavtal, vara erforderliga.

Med hänsyn till att frågan om legostadgans upphävande i de av riksdagen

förut i ämnet till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelserna gjorts direkt beroende

av åvägabringande i dess ställe av nya lagbestämmelser å området,

synes utskottet i anslutning till vad ovan anförts, att giltiga skäl förefinnas

till avlåtande av en förnyad skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, däri med hemställan

om utredning i ovan av utskottet angivna hänseenden påkallas framläggande

för riksdagen av de förslag, syftande till legostadgans upphävande,

vartill utredningen kan giva anledning.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande motion ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t snarast

måtte, efter förebragt utredning i ovan av utskottet angivna

hänseenden, för riksdagen framlägga de förslag, syftande till

upphävande av legostadgan, vartill utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 28 mars 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder*, greve Spens, Tjällgren,

Sigfrid Hansson, Thorberg, Martin Svensson* och von Stockenström;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Öberg*, Hagman, Karlsson i

Gasabäck, Nilsson i Vibberbo, Svensson i Skönsberg, Sundling och Olovson i Västerås.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

13

Reservation

av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Thorberg, Magnusson i Kalmar, Hagman,

Svensson i Skönsberg och Olovson i Västerås, vilka ansett, att utskottet

bort hemställa, att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte besluta

att för sin del antaga följande

Lag

angående upphävande av legostadgan för husbönder och tjänstehjon

den 23 november 1833.

Härigenom förordnas, att legostadgan för husbönder och tjänstehjon den

23 november 1833 skall upphöra att gälla den 24 oktober 1924; dock att i

fråga om avtal, som enligt legostadgan slutits före nyssnämnda dag, bestämmelserna

i stadgan fortfarande skola äga tillämpning. — Där i lag eller

särskild författning förekommer hänvisning till stadgande, som genom denna

lag blivit upphävt, vare hänvisningen förfallen.

Bihang till riksdagens protokoll 1024. U saml. 2 avd. 8 höft. (Nr 11.) ess 21 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:90 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om upphävande av legostadgan. a1 i texten