Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av internationella arbetskonferensen åren 1922 och 1923 fattade beslut.

1924-03-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1924:12, Utlåtande i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av internationella arbetskonferensen åren 1922 och 1923 fattade beslut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 30 mars 1924 kl. 7 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av

internationella arbetskonferensen åren 1922 och 1923

fattade beslut.

Genom en den 14 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 112, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kung!

Maj:t, under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande rörande de

i nämnda protokoll omförmälda, av internationella arbetskonferensen åren

1922 och 1923 fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av tvänne s. k. rekommendationer, vilka

i översättning till svenska språket hava följande lydelse:

I.

Rekommendation angående avgivande till internationella arbetsbyrån av

statistiska och .andra upplysningar rörande ut- och invandring

samt reparering och genomfärd av utvandrare.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 18 oktober 1922 till sitt fjärde sammanträde
samt

beslutit antaga vissa förslag angående avgivande till internationella

arbetsbyrån av statistiska och andra upplysningar rörande

ut- och invandring samt repatriering och genomfärd av utvandrare,

vilken fråga är upptagen såsom den andra punkten på dagordningen

- för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna andra dag av november år ettusenniohundratjugotvå efterföljande

rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av

de övriga fredsfördragen.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 sand. 2 avd. 9 käft. (Nr 12) 696 24 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets uttalande nr 12.

1.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella arbetsorganisationen

måtte meddela internationella arbetsbyrån alla tillgängliga

uppgifter rörande ut- och invandring, repatriering samt genomfärd av utvandrare

på ut- eller hemresa, ävensom rörande vidtagna eller planerade

åtgärder i samband med dessa frågor.

Dessa uppgifter böra såvitt möjligt meddelas för varje kvartal och senast

tre månader efter utgången av den tidrymd, som de avse.

2.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella arbetsorganisationen

måtte bemöda sig att inom sex månader efter utgången av

varje år, i den mån uppgifter äro tillgängliga, meddela internationella arbetsbyrån

hela antalet in- och utvandrare under året, med särskiljande av inoch

utlänningar, samt med angivande i fråga om egna medborgare och så vitt

möjligt även för utlänningar av:

1. Kön. 4. Nationalitet.

2. Ålder. 5. Land för senaste hemvist.

3. Yrke. 6. Land för tillämnad hemvist.

3.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella arbetsorganisationen

måtte såvitt möjligt träffa överenskommelse med andra medlemmar

om:

a) antagande av en identisk definition å begreppet »emigrant»;

b) fastställande av uppgifter, som böra likformigt förekomma å de identitetshandlingar,

som utfärdas för ut- och invandrare av vederbörande myndigheter

i de fördragsslutande staterna;

c) användande av en gemensam metod för insamling av statistiska uppgifter

rörande ut- och invandring.

II.

Rekommendation angående de allmänna grunddragen för anordnandet

av inspektionssystem till tryggande av arbetarskyddslagstiftningens

tillämpning.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 22 oktober 1923 till sitt femte sammanträde
samt

beslutit antaga vissa förslag angående fastställandet av allmänna

grunddrag för yrkesinspektionen, vilken fråga är uppförd på

dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna tjugonionde dag av oktober år ettusenniohundratjugotre efterföljande

rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

stämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av

de övriga fredsfördragen.

I betraktande att Versaillesfördraget och de övriga fredstraktaterna bland

metoder och principer av särskild och trängande vikt för arbetarnas fysiska,

moraliska och intellektuella välfärd ha framhållit nödvändigheten av, att

varje stat upprättar ett system av inspektionstjänst, vari kvinnor taga del,

för att säkerställa tillämpningen av lagar och förordningar rörande arbetarnas

skyddande;

i betraktande att de resolutioner, som antogos av internationella arbetskonferensen

å dess första sammanträde beträffande vissa länder, som befinna

sig under särskilda förhållanden, för dessa länder medföra nödvändigheten

att, därest de icke redan äga sådant, upprätta ett inspektionssystem;

i betraktande att nödvändigheten att upprätta ett inspektionssystem blir

särskilt trängande vid den tidpunkt, då de vid föregående konferenssammanträden

antagna konventioner ratificeras av organisationens medlemmar och

bringas till verkställighet;

i betraktande att, ehuru upprättandet av ett inspektionssystem obestridligen

är att förorda såsom ett av de mest verksamma medlen till tryggande

av genomförandet av konventionerna och andra åtaganden beträffande arbetsförhållandenas

reglering, det tillkommer varje medlem av organisationen —

inom området för sin suveränitet eller myndighet ensam ansvarig för verkställigheten

av de av honom ratificerade konventioner — att med hänsyn

till de lokala förhållandena bestämma de kontrollåtgärder, som kunna sätta

honom i stånd att påtaga sig en dylik ansvarighet;

i betraktande att det, för att bereda medlemmarna tillfälle att draga nytta

av vunnen erfarenhet vid upprättandet eller reorganiserandet av deras inspektionssystem,

är önskvärt att fastställa de allmänna principer, som, efter

vad praktiken utvisat, äro bäst ägnade att på ett likformigt, noggrant och

verkningsfullt sätt trygga konventionernas tillämpning och över huvud taget

alla åtgärder för arbetarnas skyddande;

hemställer konferensen,

som beslutit att till varje lands bedömande hänskjuta, i vilken omfattning

dessa allmänna grunder skola tillämpas beträffande särskilda slag av verksamhet,

och som väsentligen låtit sig leda av den vid inspektionen av industriella

anläggningar redan förvärvade långa erfarenheten,

att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte beakta

följande grundsatser och regler.

I. Inspektionens verksamhetsområde.

1) Det system av inspektionstjänst, som varje medlem enligt den princip,

som angives i art. 427: 9) av Versaillesfördraget, är pliktig organisera, bör

ha till väsentlig uppgift att trygga tillämpningen av lagar och förordningar

rörande arbetsförhållandena och skyddandet av arbetarna under utövningen

av deras yrke (arbetstid och raster; nattarbete; förbud mot användande av

vissa personer till farliga, ohälsosamma eller alltför ansträngande arbeten;

sundhet och säkerhet etc.).

2) I den mån det med hänsyn till lättheten för inspektörerna att utöva

kontroll eller till den erfarenhet, deras huvudsakliga åligganden giva dem,

kan synas möjligt och ändamålsenligt att anförtro inspektörerna biuppgifter

— vilka för övrigt kunna växla efter uppfattning, traditioner eller seder i

olika länder — må dylika uppgifter tilldelas dem under villkor:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

a) att de på intet sätt kunna inkräkta på fullgörandet av inspektörernas

huvudsakliga åligganden;

b) att de såvitt möjligt till själva sill natur äro nära förbundna med inspektionens

ursprungliga uppgift att trygga skyddandet av arbetarnas hälsa

och säkerhet;

c) att de på intet sätt kunna kompromettera den auktoritet och den

opartiskhet, varav inspektörerna ha behov gentemot arbetsgivare och arbetare.

II. Inspektionens åligganden och befogenheter.

A. Allmänna bestämmelser.

3) Inspektörerna, försedda med behörighetsintyg, böra äga lagstadgad rätt:

a) att vid vilken tid som helst under dagen eller natten besöka och inspektera

sådana ställen, där de kunna ha skälig anledning antaga, att det

användes personer, som åtnjuta lagstadgat skydd, ävensom att under dagen

besöka alla ställen, som de kunna ha skälig anledning antaga vara anläggningar,

underkastade deras tillsyn, eller till sådana hörande utrymmen; åliggande

det emellertid inspektörerna att, förrän de avlägsna sig, såvitt möjligt

underrätta arbetsgivaren eller representant för honom om besöket;

b) att utan vittnen utfråga den vid anläggningen fastade personalen samt

att för fullgörande av sitt uppdrag för upplysningars erhållande hänvända

sig till alla andra, vilkas vittnesmål kunna synas dem erforderliga, ävensom

att begära tillhandahållande av alla register eller handlingar, om vilkas förande

stadgas i lagarna angående arbetets reglering.

4) Inspektörerna böra genom ed eller på annat, med varje lands administrativa

praxis eller dess seder överensstämmande sätt, och vid äventyr av

straff eller lämpliga disciplinära åtgärder tillförbindas att icke yppa de

fabrikationshemligheter eller över huvud taget de driftsförfaranden, om vilka

de under sin tjänstutövning kunna få kännedom.

5) Med tillbörlig hänsyn tagen till varje lands administrativa och judiciella

organisation samt under förbehåll för den kontroll av överordnad myndighet,

som kan anses nödvändig, böra inspektörerna äga att direkt inför vederbörande

judiciella myndighet draga de förseelser, som de konstaterat; börande

i länder, där detta icke är oförenligt med rådande rättssystem eller

rättsprinciper, de av inspektörerna upprättade protokoll äga vitsord, till dess

motsatsen bevisas.

6) I sådana fall, där det finnes påkallat att vidtaga omedelbara åtgärder

för att bringa installation eller anordning av lokaler eller redskap till överensstämmelse

med bestämmelserna i lagar eller förordningar, böra inspektörerna

kunna meddela förelägganden (eller, där sådant tillvägagående icke

är förenligt med landets administrativa eller judiciella organisation, hänvända

sig till vederbörande myndighet för utfärdande av dylikt föreläggande),

gående ut på verkställande inom bestämd tid av sådana förändringar i avseende

å lokaler eller redskap, som kunna vara nödvändiga för tryggande

av en fullständig och noggrann tillämpning av de lagar och förordningar,

som avse arbetarnas hälsa och säkerhet.

I de länder, där inspektörernas förelägganden äga exekutiv kraft, bör

verkställandet av sådant föreläggande icke kunna undanskjutas annat än

genom överklagande hos överordnad administrativ myndighet eller hos

domstol; i intet fall böra bestämmelser, avsedda att skydda arbetsgivarna

mot godtycke, få hindra verkställandet av sådana åtgärder, som föreskrivits

till förekommande av överhängande fara, som är vederbörligen styrkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

f)

It. Säkerhet.

7) Om det är av vikt, att inspektionen förses med alla lagstadgade befogenheter,

som erfordras för fullgörandet av dess uppgift, är det likaledes,

för att inspektionens verksamhet må bliva allt mer effektiv, av vikt, att inspektionen,

i öveiensstämmelse med den tendens, som gör sig gällande i de

äldsta och mest erfarna industriländerna, allt mer inriktar sig på användandet

av de lämpligaste säkerhetsmetoder att förekomma olycksfall och

sjukdomar samt genom intelligent förståelse, uppfostran och samverkan av

alla intresserade gör arbetet mindre farligt, mer hälsosamt och även mindre

ansträngande. Efterföljande åtgärder synas ägnade att i alla länder påskynda

nämnda utveckling:

a) alla olycksfall böra anmälas till vederbörande myndighet, och eu av

inspektörernas främsta uppgifter bör vara att företaga utredning rörande

olycksfall och särskilt rörande sådana, som äro av allvarlig beskaffenhet eller

ofta inträffande, för att utröna genom vilka åtgärder de kunna förekommas;

b) inspektörerna böra upplysa och råda arbetsgivarna i fråga om de bästa

typerna av anordningar för säkerhet och sundhet;

c) inspektörerna höra uppmuntra samverkan mellan arbetsgivarna, deras

arbetsledare och arbetare i ändamål att främja personlig försiktighet, användandet

av säkerhetsmetoder och fulländandet av säkerhetsutrustningen;

d) inspektörerna böra genom systematiskt studium av de tekniska metoderna

för arbetsställenas inre utrustning, genom särskilda utredningar av

problem rörande sundhet eller säkerhet eller på annat sätt inriktas på förbättrande

och fulländande av åtgärderna för sundhet och säkerhet;

e) i de länder, där man ansett det vara att föredraga att ha en särskild,

av inspektionsväsendet fullständigt oberoende organisation för försäkring mot

och för förekommande av olycksfall i arbete, böra denna organisations speciella

tjänstemän låta sig leda av ovan angivna principer.

III. Inspektionens organisation.

A. Organisation av personalen.

8) För att inspektörerna måtte komma i så nära beröring som möjligt

med de anläggningar, de övervaka, och med vederbörande arbetsgivare och

arbetare samt för att den största möjliga delen av deras tid måtte ägnas

åt verkningsfull inspektion av anläggningarna, är det önskvärt att inspektörerna,

där landets förhållanden det medgiva, äro bosatta i industridistrikten.

9) I länder, som äro uppdelade i inspektionsdistrikt, är det — till tryggande

av likformighet i lagtillämpningen inom de olika distrikten och till

vinnande av bästa möjliga inspektionsresultat — önskvärt, att distriktsinspektörerna

ställas under allmänt överinseende av en inspektör med höga

kvalifikationer och långvarig erfarenhet. För det fall att landets industri är

av sådan betydenhet, att den kräver tillsättandet av mer än en överordnad

inspektör, böra de överordnade inspektörerna tid efter annan sammanträda

till överläggning om frågor, som i de deras kontroll underkastade delarna

av landet framkommit rörande lagtillämpningen eller förbättrandet av arbetsförhållandena.

10) Inspektionen bör stå under en central statsmyndighets omedelbara

och uteslutande uppsikt; den bör ej beträffande utövandet av sina åligganden

kontrolleras eller på något sätt bero av lokala myndigheter.

11) Med hänsyn till de svåra vetenskapliga och tekniska frågor, som härröra

från den moderna industriens förhållanden i avseende å användandet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

av farliga råämnen, avlägsnandet av damm och skadliga gaser, användandet

av elektrisk ström etc., är det av vikt, att experter med speciell medicinsk,

mekanisk, elektrisk eller annan sakkunskap och erfarenhet av staten användas

för handläggandet av dylika frågor.

12) I enlighet med de principer, som angivas i art. 427 av fredsfördraget,

bör inspektionspersonalen innefatta såväl kvinnor som män. Då det tydligt™

beträffande vissa frågor eller vissa arbeten är lämpligare att anförtro

inspektionen åt män och beträffande vissa andra åt kvinnor, böra de kvinnliga

inspektörerna, för så vitt de ha erforderlig utbildning och erfarenhet,

i regel äga samma befogenheter och åligganden samt utöva samma myndighet

som de manliga; de böra ha samma möjlighet till befordran till högre

tjänster.

B. Inspektörernas ställning och utbildning.

13) Med hänsyn till den moderna industriens invecklade beskaffenhet och

karaktären av de administrativa funktioner, inspektörerna ha att utöva i avseende

å lagtillämpningen, och med hänsyn likaledes till de förbindelser,

vari de böra stå till arbetsgivare och arbetare, arbetsgivar- och arbetarsammanslutningar

samt lokala och judiciella myndigheter, är det av vikt, att

inspektörerna i allmänhet äga framstående teknisk utbildning och erfarenhet,

att de ha god allmänbildning samt att de genom sin duglighet och karaktär

kunna vinna allas förtroende.

14) Inspektionspersonalen bör beredas en anställningsform, som gör den

oberoende av regeringsskiftena. Åt inspektörerna bör givas sådan ställning

och avlöning, att de säkerställas mot alla yttre, otillbörliga inflytanden. De

böra ej få vara ekonomiskt intresserade i de företag, som äro ställda under

deras uppsikt.

15) Inspektörerna böra, innan de definitivt utnämnas, genomgå en tids provtjänstgöring,

avsedd att visa deras kvalifikationer och utbilda dem i deras

åligganden; deras utnämning bör vid provtjänstgöringens slut icke kunna

fastställas, med mindre de visat sig fullt kvalificerade för inspektörsgöromålen.

16) Beträffande länder, som äro uppdelade i inspektionsdistrikt, och särskilt

där landets industrier åro olikartade, är det önskvärt, att inspektörerna,

synnerligast under sina första tjänsteår, med lämpliga mellantider förflyttas

från det ena distriktet till det andra, på det att de måtte förvärva en fullständig

erfarenhet om inspektionstjänsten.

C. Inspektionsarbetets gestaltning-.

17) Med hänsyn till att vid statlig inspektionstjänst inspektörernas besök

vid varje särskild anläggning nödvändigtvis måste äga ruin med större eller

mindre mellantider, är det av vikt:

a) att arbetsgivarna och deras ställföreträdare ovillkorligen skola anses

ansvariga för lagens iakttagande och att de i fall av avsiktlig kränkning av

lagen eller grov försummelse i fråga om dess iakttagande skola kunna åtalas

utan föregående varning; denna grundsats äger dock icke tillämpning i de

särskilda fall, där lagen förutsätter, att meddelande av inspektör först skall

givas rörande vidtagandet av vissa åtgärder;

b) att inspektörernas besök i regel avläggas utan föregående underrättelse

till arbetsgivaren.

Det är önskvärt, att lämpliga åtgärder vidtagas av staten till tryggande,

att arbetsgivarna, deras ställföreträdare och arbetarna äga kännedom om

lagens bestämmelser och de åtgärder, som böra vidtagas till skyddande av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

arbetarnas hälsa och säkerhet, exempelvis genom åläggande för arbetsgivaren

att i anläggningen anslå ett utdrag av lagens bestämmelser.

18) Under erkännande, att skiljaktigheter förefinnas mellan olika anläggningar

i avseende a storlek och betydenhet och att svårigheter kunna förorsakas

av det förhållandet, att anläggningarna stundom ligga spridda i

trakter av lantlig karaktär, är det önskvärt, att varje anläggning för allmän

inspektion besökes av en inspektör minst en gång om året och detta oberoende

av de särskilda besök, som kunna nödvändiggöras av särskilda klagomål

eller andra skid. J)ot är likaledes önskvärt, att betydande anläggningar

och sådana, i vilka anordningarna icke äro tillfredsställande i avseende

å asbetarnas säkerhet eller hälsa, ävensom anläggningar, vari liälsoskadliga

eller farliga arbeten utföras, besökas mycket oftare. För det fall

att ett allvarligt missförhållande upptäckts i en anläggning, är det önskvärt,

att densamma, till konstaterande om missförhållandet avhjälpts, snart ånyo

besökes av inspektören.

1). Samverkan med arbetsgivare och arbetare.

19) Det är av vikt: att för arbetarna och deras representanter på allt sätt

underlättas att fritt upplysa inspektören om varje bristfällighet eller förseelse

mot lagen inom den anläggning, vari de sysselsättas; att varje dylikt klagomål

såvitt möjligt av inspektören skyndsamt upptages till utredning; att

klagomål av inspektören behandlas fullt förtroligt och att åt arbetsgivaren

eller hans ställföreträdare ej gives någon antydan, att ett inspektionsbesök

företages med anledning av ett klagomål.

20) För att vinna full samverkan med arbetsgivare och arbetare samt deras

resp. organisationer med hänsyn till åvägabringandet av förbättrade förhållanden

i avseende å arbetarnas hälsa och säkerhet är det önskvärt, att inspektionen

tid efter annan rådgör med representanter för arbetsgivarnas

och arbetarnas organisationer om de för nämnda ändamåls vinnande bästa

åtgärderna.

IV. Inspektörernas rapporter.

21) Periodiska rapporter över inspektionstjänstens resultat och verksamhet,

avfattade enligt bestämd plan, böra av inspektörerna avgivas till den centrala

myndigheten, och bör denna myndighet i en årsrapport, offentliggjord

så skyndsamt som möjligt och i varje fall inom ett år från slutet av det år

densamma avser, framlägga eu översikt över de uppgifter, inspektörerna

meddelat; kalenderåret bör enhetligt läggas till grund för dessa rapporter.

22) Nämnda årsrapport bör innehålla en förteckning å de lagar och förordningar

rörande reglering av arbetsförhållandena, vilka utfärdats under det

år, rapporten avser.

23) I årsrapporten böra likaledes intagas sådana statistiska översikter, som

erfordras för att giva alla upplysningar rörande inspektionens organisation

och verksamhet samt de resultat, som uppnåtts av densamma. De meddelade

uppgifterna böra såvitt möjligt lämna upplysning om:

a) organisation och sammansättning av inspektionstjänstens personal;

b) antalet anläggningar, som äro underkastade här åsyftade lagar och förordningar,

fördelade efter industrigrupper och med angivande av antalet

sysselsatta arbetare (män, kvinnor, unga personer och barn);

c) antalet inspektionsbesök, ägnade varje kategori av anläggningar, med

angivande av antalet arbetare, som sysselsättas i de inspekterade anläggningarna

(det antal som konstaterats vid första besöket under året) och av

antalet anläggningar, som inspekterats mer än eu gång under årets lopp;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

d) antalet och beskaffenheten av de förseelser mot lagar och förordningar,

som dragits inför vederbörande myndigheter, samt antalet och arten av de

fällande domar, som avkunnats av myndigheterna;

e) antalet och beskaffenheten av samt orsaken till de olycksfall och yrkessjukdomar,

fördelade efter olika slag av anläggningar, som gjorts till föremål

för anmälan.

Såsom i den föreliggande propositionen omförmäles och närmare utvecklats

i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag, åligger det enligt bestämmelse

i de fredsfördrag, varigenom världskriget avslutades, regeringen i stat, som

tillhör den till nationernas förbund anknutna internationella arbetsorganisationen,

att inom ett år eller vid förhinder på grund av exceptionella omständigheter

senast inom 18 månader efter avslutandet av ett sammanträde

av organisationens beslutande församling, internationella arbetskonferensen,

underställa vid sammanträdet antagna rekommendationer —- beslut avsedda

att underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller

andra åtgärder — och konventionsförslag — beslut avsedda att ratificeras

av organisationens medlemmar — den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för beslutens omgestaltande till lag

eller vidtagande av andra åtgärder.

Till fullgörande av nu berörda bestämmelse har Kungl. Maj:t åren 1921

och 1923 genom till riksdagen avgivna propositioner anhållit om dess yttrande

angående de rekommendationer och konventionsförslag, som antagits

av internationella arbetskonferensen å dess tre första sammanträden åren

1919, 1920 och 1921.

Genom nu föreliggande proposition har motsvarande åtgärd vidtagits beträffande

de beslut av hithörande slag, som fattats å arbetskonferensens fjärde

och femte sammanträden i Geneve åren 1922 och 1923.

I nämnda konferenssammanträden, vilka bevistades av ombud för respektive

39 och 42 stater, deltogo från Sveriges sida tvänne ombud för regeringen

samt ett ombud för var av arbetsgivar- och arbetargrupperna.

Båda de nu ifrågavarande rekommendationerna hava enhälligt antagits å

respektive konferenssammanträden.

Den förra av rekommendationerna, avseende avgivande till internationella

arbetsbyrån av statistiska och andra upplysningar rörande ut- och invandring

samt reparering och genomfärd av utvandrare, har till syfte att hopbringa

erforderliga upplysningar för åvägabringande av ett ordnat internationellt

samarbete beträffande emigrationsspörsmålen.

I anslutning till innehållet i ett av socialstyrelsen över rekommendationen

avgivet yttrande har föredragande departementschefen uttalat, att de hemställanden,

som innefattas under I och II i rekommendationen, ej torde påkalla

andra åtgärder från Sveriges sida, än att man, med fortsättande av den

rapportering i ämnet, som redan upptagits, söker utvidga den till att, så

länge passtvånget upprätthålles, beträffande utvandrare till eller från utomeuropeiska

länder även avse uppgifter rörande repatriering och genomfärd,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12. 9

samt att beträffande årsstatistiken över in- och utvandringen denna kompletteras

med upplysningar rörande även vederbörandes nationalitet. Den

under III i rekommendationen upptagna hemställan har departementschefen,

likaledes i överensstämmelse med socialstyrelsens uttalade uppfattning, förklarat

sig anse ej böra för närvarande föranleda någon åtgärd från Sveriges

sida, enär det lämpligen torde böra avvaktas, huruvida ej från internationella

arbetsorganisationens sida möjligen komme att givas direktiv till ledning

vid avslutandet av överenskommelser av hithörande slag.

Den senare av rekommendationerna, avseende de allmänna grunddragen för

anordnandet av inspektionssystem till tryggande av arhetar skyddslagstiftningens

tillämpning, torde, på sätt socialstyrelsen i ett över rekommendationen avgivet

yttiande närmare utvecklat, för Sveriges vidkommande redan få anses vara i

allt väsentligt förverkligad. Av föredragande departementschefen har framhållits,

att i de avseenden, rekommendationens grunddrag hos oss icke

redan genomförts, tillfälle finnes att, i den mån så prövas lämpligt för våra

förhållanden, ytterligare beakta deras innehåll vid den revision av lagen om

arbetarskydd, som Kung! Maj:t den 30 november 1922 upjKlragit åt socialstyrelsen

att förbereda.

I enlighet härmed har departementschefen förklarat sig anse rekommendationen

ej böra giva anledning till annan åtgärd från Sveriges sida, än att

man vid det nämnda revisionsarbetet tillser, i vad mån rekommendationens

principer lämpligen kunna ytterligare beaktas vid reglerandet av yrkesinspektionens

organisation och verksamhet.

Enligt utskottets mening torde den ståndpunkt beträffande ifrågavarande

båda rekommendationer, åt vilken av vederbörande departementschef givits

uttryck i det propositionen bilagda statsrådsprotokollet, få anses välgrundad

och följaktligen böra av riksdagen godtagas.

Under erinran att i de fall, då en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd

eller annat åtgörande för dess genomförande, respektive medlem

av den internationella arbetsorganisationen icke är underkastad någon

vidare förpliktelse med hänsyn därtill, får utskottet på grund av vad ovan

anförts hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t meddela, att

riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot vad i

det propositionen bilagda statsrådsprotokollet av vederbörande

departementschef uttalats beträffande ifrågavarande, för yttrande

riksdagen underställda rekommendationer.

Stockholm den 28 mars 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROK PETRÉN.

Utskottets

yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 9 höft. (Nr 12.) «96 24 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, greve Spens, von Kock, Tjällgren,

Sigfrid Hansson, Thorberg och Lundell;

från andra kammaren: herrar Hagman, Karlsson i Gasabäck, Hage, Nilsson i

Yibberbo, Holmström i Stockholm, Carlsson i Solberga, Svensson i Skönsberg och

iSundling.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:91 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av internationella arbetskonferensen åren 1 a1 i texten