Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd m. m.

1924-04-25 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1924:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1924 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för

telegrafering eller telefonering utan tråd m. m.

Genom en den 14 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 155, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen hilagda, i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering

eller telefonering utan tråd m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd, vilken

ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik anläggning,

benämnes i denna lag radioanläggning.

Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av

utsändning från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsapparat.

2 §.

Vill någon här i riket på land eller å stationärt fartyg utföra eller

nyttja radioanläggning, söke Konungens tillstånd därtill.

3 %.

Konungens tillstånd skall ock sökas, då någon vill å svenskt fartyg, som

ej är stationärt, utföra eller nyttja radioanläggning.

4 §.

Tillstånd, varom i 2 eller 3 § sägs, må meddelas endast för viss tid. Vid

tillstånds meddelande föreskriver Konungen, under förbehåll av enskild

rätt, på vilket sätt och under vilka villkor radioanläggningen må utföras och

nyttjas. Därvid må även fastställas viss avgift för anläggningens nyttjande.

Bihang till riksdagens protokoll 192i. 9 samt. 2 avd. 11 håft. (Nr U.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

5 §.

Var, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande

av tillstånd givna föreskrifter utför eller nyttjar radioanläggning, straffes

med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor, där ej å

överträdelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.

6

Utföres eller nyttjas radioanläggning utan Konungens tillstånd eller i

strid mot de vid meddelande av tillstånd givna föreskrifter, eller förklarar

Konungen meddelat tillstånd till sådan anläggnings utförande eller nyttjande

förverkat, ankomme på Konungens befallningshavande att vidtaga

erforderlig åtgärd till förekommande av anläggningens nyttjande.

7

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

8 §.

Vad i denna lag är stadgat rörande radioanläggning avser icke dylik

anläggning för kronans räkning.

9 $.

De föreskrifter, vilka med avseende å främmande fartyg, som ej äro å

svenskt område stationära, må erfordras i fråga om nyttjande här i riket

av radioanläggning, meddelas av Konungen.

10 §.

I fråga om rätt att här i riket samt utom riket å svenskt fartyg, som

ej är stationärt, innehava radiomottagningsapparat samt om avgiftsskyldighet

för innehavare av dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag lagen

den 31 augusti 1907 (nr 94) om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning

för telegraf er in g eller telefonering utan tråd upphör att gälla,

dock att på grund härav tillstånd, som meddelats med stöd av sistnämnda

lag, icke skall förlora sin giltighet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, tilllåter

sig utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, att

hänvisa till propositionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

.Indra lagutskottets utlåtande Nr 14. 3

De ändringar i gällande lagbestämmelser om utförande och nyttjande av

elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd, som

förevarande lagförslag innebär, hava föranletts av den trådlösa telefoniens

utnyttjande för rundradioändamål, varmed avses överföring av tal och

musik från en centralpunkt till ett godtyckligt antal för enbart mottagning

apterade apparater inom visst av avsändningsstationens och mottagarapparaternas

beskaffenhet bestämt område.

Beträffande rundradioverksamhetens ordnande inom landet har Kungl.

Maj:t genom beslut den 29 juni 1923 godtagit vissa av chefen för kommunikationsdepartementet

därutinnan föreslagna riktlinjer, syftande bland

annat till att ställa rundradiorörelsen redan från början under statens

kontroll. Enligt nämnda riktlinjer skulle anordnandet av för rundradioändamål

avsedda avsändarstationer ankomma på staten, som jämväl skulle

förbehålla sig äganderätten till stationerna. Utövandet av den egentliga

rundradioverksamheten skulle däremot överlämnas åt den enskilda företagsamheten,

därvid statens stationer — beräknade till ett antal av tio

med en kostnad i uppförande av omkring 115,000 kronor för var — på

lämpliga tider och villkor skulle ställas till förfogande för ändamålet.

Åtminstone till en början skulle verksamheten i ekonomiskt hänseende

baseras på bland annat årliga bidrag från innehavare av mottagningsapparater

för avlyssnande av rundradioutsändning. För rätt att innehava

mottagningsapparater skulle erfordras särskild genom telegrafverkets försorg

tillhandahållen licens; och skulle för erhållande av sådan licens,

vilken tänktes skola gälla allenast ett år i sänder, erläggas viss avgift,

varav en del skulle tillfalla staten och återstoden det eller de företag,

som kunde komma att övertaga rundradioverksamheten. Avgiftens storlek

horde avvägas så, att å ena sidan tillräckligt bidrag erhölles för bedrivande

av en vederhäftig rundradioverksamhet, men å andra sidan allmänheten

icke bleve benägen att söka undandraga sig avgiftens erläggande.

I samband med godkännande av dessa riktlinjer uppdrog Kungl. Maj:t

åt telegrafstyrelsen att, efter föregående utredningar rörande de ekonomiska

och tekniska förutsättningarna för rundradioverksamhetens ordnande

enligt nämnda riktlinjer, på lämpligt sätt infordra anbud om rätt till utövande

av rundradiorörelse samt att till Kungl. Maj:t inkomma med de

förslag i ämnet, vartill anledning kunde förefinnas. Särskilt skulle styrelsen

hava att till närmare övervägande upptaga frågan om storleken av

de årliga avgifterna för mottagningsapparater ävensom den andel av

dessa avgifter, som borde tillkomma staten för tillhandahållandet av avsändarstationer.

Enligt vunna upplysningar hava de av Kungl. Maj:t sålunda påkallade

utredningarna ännu icke av telegrafstyrelsen slutförts.

De lagändringar, som påkallas mod hänsyn till rundradioverksamhetens

ordnande, sammanhänga närmast med frågan om rätten att innehava anordningar

för mottagande av radioutsändning samt skyldigheten för innehavare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14•

Ut-kotte?s

yttrande.

av dylika anordningar att bidraga till kostnaderna för nämnda verksamhet.

Det riksdagen i nu föreliggande proposition förelagda lagförslaget innehåller

i dessa delar (10 §), att därom skall gälla vad Konungen i nämnda

hänseenden förordnar.

Till stöd för förslaget härutinnan har av föredragande departementschefen

anförts bland annat följande:

För närvarande måste utgås ifrån, att rätten att innehava mottagningsanordningar

skall vara beroende av särskilt tillstånd, ehuru sättet för erhållande

av sådant tillstånd bör i möjligaste mån förenklas. Att genom lagstiftning

fastslå, huru denna fråga praktiskt bör lösas, är uppenbarligen ej lämpligt.

Det torde därför böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser i

förevarande avseende, som kunna finnas erforderliga. — Något närmare förslag

rörande den lämpliga storleken av de avgifter, som innehavare av radiomottagningsanordningar

skola hava att erlägga, kan ej nu framläggas. Då

det emellertid ej lärer kunna ifrågasättas att i lag fastlåsa avgifternas storlek,

synes Kungl. Maj:t böra bemyndigas att i samband med fastställande av

villkoren för rätt att innehava mottagningsanordningar även fastställa ifrågavarande

avgifter. Ävenledes bör det ankomma å Kungl. Maj:t att bestämma,

huru stor andel av dessa avgifter bör tillkomma företag såsom ersättning

för ombesörjande av rundradioprogrammens tillhandahållande.

Utskottet anser sig böra erinra, att i årets statsverksproposition ifrågasatts

uppförande medels statsmedel av ett mindre antal avsändarstationer

för rundradioändamål under budgetåret 1924 1925, och att vad sålunda

av Kungl. Maj:t ifrågasatts blivit av riksdagen, efter hemställan av

statsutskottet i dess utlåtande nr 9, lämnat utan erinran.

Vid granskning av det i föreliggande proposition innefattade lagförslaget

har utskottet ej funnit anledning till någon anmärkning beträffande

detsamma. Utskottet vill emellertid uttrycka önskvärdheten av att de

avgifter, som må komma att av Kungl. Maj:t fastställas för rätten att

innehava radiomottagningsanordningar, ej matte sättas högre, än att praktiskt

taget en var må kunna bereda sig rätt att innehava dylika anordningar.

Med erinran att det i 10 § av lagförslaget inrymda stadgandet får anses

innefatta rätt för Kungl. Maj:t att även föreskriva lämplig befunnen påföljd

för olovligt nyttjande av däri avsedda mottagningsanordningar får

utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 april 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

tran första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow'', Alfred Petrén", greve Spens,

Sigfrid Hansson och Thorberg, fröken Hesselgren* samt herr Scliedin;

från andra kammaren: herrar Öberg, Hagman, Karlsson i Gasabäck, Nilsson i Vibberbo,

Holmström i Stockholm, Carlsson i Solberga, Svensson i Skönsberg och Johansson i Sollefteå.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 sand. 2 avd. 11 höft. (Nr 14.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller a1 i texten