Sök i Ratio Lex

Betänkande med förslag till lag om behandling av alkoholister, vilket förslag ligger till grund för gällande lagstiftning i ämnet, framhöll kommittén, hurusom det ifrågasatts att inom varje kommun inrätta en särskild nämnd, vilken skulle hav

1924-04-25 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1924:16, Betänkande med förslag till lag om behandling av alkoholister, vilket förslag ligger till grund för gällande lagstiftning i ämnet, framhöll kommittén, hurusom det ifrågasatts att inom varje kommun inrätta en särskild nämnd, vilken skulle hav

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr It».

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1924 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels stadgande om skyldighet

för kommuner utöver viss folkmängd att utse särskild nykterhetsnämnd

och dels meddelande av uppgift i viss ordning om

vilka, som utsetts att vara ordförande i sådan nämnd.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 182

i första kammaren av herrar Ljunggren, Alfred Petrén och Andersson i Eliantorp

samt nr 186 och 187 i andra kammaren av herr Söderberg.

I motionerna I: 182 och II: 186, vilka äro lika lydande, har hemställts, att

riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring i 3 § i lagen om behandling

av alkoholister, att varje kommun, som har 1,500 invånare eller däröver,

bleve skyldig att utse särskild nykterhetsnämnd.

I motionen II: 187 har hemställts, att riksdagen ville för sin del besluta, att

till ovannämnda lagrum måtte göras sådant tillägg, att, där särskild nykterhetsnämnd

funnes, Konungens befallningshavande skulle underrättas om vem,

som utsetts till ordförande i nämnden, samt införa meddelande därom i länskungörelserna.

Över motionerna I: 182 och II: 186 har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i

anledning härav inkommit, är bifogat detta utlåtande; och får utskottet, i

den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till detsammas innehåll.

Den i motionerna avsedda 3 paragrafen i lagen den 30 juni 1913 om behand- innehållet i 3§

ling av alkoholister har följande lydelse: 1 la''Jen om be
»I

varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd. Alkoholister.

Nykterhetsnämnden skall, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsatt, utgöras

av kommunens fattigvårdsstyrelse.

Särskild nykterhetsnämnd må tillsättas, i fall så prövas lämpligt i stad av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga och på landet

av kommunalstämma. Om dylik nämnds sammansättning, val av ledamot

och suppleant däri, ledamots och suppleants tjänstgöringstid och avgång, val

av ordförande och vice ordförande, ordningen för nämndens arbete, avgivande

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 13 höft. (Nr 16.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

av utgifts- och inkomstförslag, räkenskapers förande, redovisning samt ledamots

ansvarighet äger för annan ort än Stockholm vad om fångvårdsstyrelse

finnes stadgat motsvarande tillämpning, och gälla för Stockholm de bestämmelser,

Konungen på förslag av stadsfullmäktige meddelar. Vald ledamot äger

att när som helst avsäga sig uppdraget.»

Motionerna I: 182 och II: 186.

Redogörelse Vad först angår det i motionerna I: 182 och II: 186 framförda förslaget om

{frarbeiennTiil skyldighet för kommuner utöver viss folkmängd att utse särskild nykterhets
alkohoiisi-

nämnd vill utskottet till en början lämna en kortfattad redogörelse för vad

lagen un(jer förarbetena till alkoholistlagen rörande tillsättande av sådan särskild

c/icic sarsKiia

nykterhets- nämnd förekommit.

näkommure'' 1 det av fattigvårdslagstiftningskommittén den 3 december 1910 avgivna betänkande

med förslag till lag om behandling av alkoholister, vilket förslag

ligger till grund för gällande lagstiftning i ämnet, framhöll kommittén, hurusom

det ifrågasatts att inom varje kommun inrätta en särskild nämnd, vilken

skulle hava till uppgift att verka till förekommande och bekämpande av alkoholmissbruk

samt bl. a. hava att i förekommande fall ingå till vederbörande

länsstyrelse med framställning om internering av till alkoholmissbruk hemfallna

personer. Kommittén förklarade sig emellertid ej hava funnit tillräcklig

anledning att i lagstiftningsväg föreslå inrättandet av en dylik nämnd. Att,

anordna en sådan kunde för övrigt enligt kommitténs uppfattning ej ifrågasättas

annat än i de större städerna.

I avgivet yttrande över fattigvårdslagstiftningskoimnitténs betänkande

föreslogs emellertid av en länsstyrelse inrättande i varje kommun av en särskild

nämnd för bekämpande av inom kommunen förekommande alkoholmissbruk.

En av svenska läkarsällskapet tillsatt kommitté för granskning av samma betänkande

uttalade såsom sin mening, att i större och medelstora städer eller eljest

inom kommuner, där större samhällen vore belägna och där dryckenskapen

utgjorde ett utbrett samhällsont, borde av kommunalstyrelsen tillsättas en

särskild alkoholnämnd, under vilken skulle sortera byråer med sig emellan närmare

fördelade uppgifter. Dessa samhällsorgan mot alkoholmissbruket kunde

av lätt insedda skäl ej tillskapas i en hast och samtidigt inom alla de kommuner,

som därav kunde vara i behov. Lagstiftningen borde därför göras sådan, att

kommunerna, i den mån de själva önskade inrättandet av dylika organ, därom

ägde att göra anhållan.

Nykterhetskommittén förklarade i avgivet yttrande sig anse, att vidtagande

av förebyggande åtgärder emot alkoholmissbruk skulle befordras genom tillkomsten

av särskilda kommunala nämnder, och föreslog, att kommun, som

ansåge sådant önskvärt, skulle äga upprätta sådan nämnd med namn av nykterhetsnämnd.

Enligt kommitténs mening funnes grundad anledning till anta
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16. 3

gande, att många av de större kommunerna skulle komma att inrätta dylika

nämnder.

I det förslag i ämnet, som för propositions avlåtande till riksdagen remitterades

till lagrådet den 27 augusti 1912, upptogs i enlighet med nykterhetskommitténs

förslag ett stadgande av innehåll, att om inom kommun ansåges önskvärt,

att verksamheten för alkoholisters återförande till ett nyktert liv och deras

skyddande mot återfall organiserades under enhetlig ledning, särskild nämnd,

med namn av nykterhetsnämnd, finge för ändamålet utses i stad av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej funnes, av allmän rådstuga samt på landet av

kommunalstämma.

I sitt över förslaget avgivna yttrande föreslog lagrådet sådan ändring i förslaget,

att frågorna om internering komme att inom varje kommun behandlas

av en enda nämnd, nykterhetsnämnden. Huruvida en särskild sådan skulle

inrättas eller eu redan befintlig kommunal myndighet skulle fungera som nykterhetsnämnd,

borde överlämnas åt kommunen att bestämma efter vad som

kunde prövas lämpligt. Med hänsyn till grunderna för tvångsinternering syntes

i senare fallet valet bland de kommunala myndigheterna böra falla på kommunens

fångvårdsstyrelse, som under sin verksamhet torde erhålla bästa

kännedomen om de personer, vilka här kunde komma i fråga. Föreskrifter

rörande särskilt utsedd nykterhetsnämnd hämtades bäst från analoga bestämmelser

om fattigvårdsstyrelse.

Mot vad lagrådet sålunda förordat förklarade vederbörande departementschef

sig ej hava något väsentligt att erinra. På grund av sin verksamhet bland de

nödställda i samhället hade fattigvårdsstyrelsen stor erfarenhet i hithörande

spörsmål samt ägde ej sällan på förhand kännedom om de fall, som borde ifrågakomma

till internering. Därtill komme, att fattigvårdsstyrelsen, särskilt i städerna

och de större landskommunerna, redan då arbetade under former, som

lämpade sig för ett dylikt uppdrag. För kommuner, som önskade tillsätta en

särskild nykterhetsnämnd, borde sådant lämnas öppet.

I enlighet med detta departementschefens uttalande gavs i den till 1913 års

riksdag avlåtna propositionen i ämnet åt 3 § i förslaget till alkoholistlag

den sedermera lagfästade lydelse, som ovan återgivits.

Tillämpningen av alkoholistlagen, vilken trätt i kraft den 1 augusti 1916, vilar Nykterhcistill

väsentlig del å nykterhetsnämnderna. Det ankommer enligt lagen å dessa nämndernas

att dels i förekommande fall göra framställning hos vederbörande länsstyrelse huvudsakiiga

om förordnande, att åt alkoholmissbruk hemfallna personer må intagas å all- u/alkohol

män vårdanstalt, och dels i övrigt beträffande dylika personer verkställa i lagen lagen.

omförmälda åtgärder av förebyggande, övervakande eller eftervårdande beskaffenhet.

— Innan ansökning om interneringsförordnande göres, skall nämnden

inhämta noggranna upplysningar om den ifrågavarande personen samt,

därest ej uppenbarligen utsikt saknas att utan tvång återföra honom till ett

nyktert och ordentligt liv, vidtaga härför lämpade åtgärder, såsom att söka

förmå honom att ingå i nykterhetsförening, bereda honom, för minskande av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Nyklerhelsnämndernas

uppgi/ter enligt

rusdrycksförsäljningsförordningen

m. m.

frestelserna till bruk av rusdrycker, anställning lios lämplig person eller ombyte

av verksamhet eller vistelseort, utverka hos försäljare av brännvin, vin

eller Öl, att sådana drycker ej utlämnas till honom, förmå honom att rådfråga

läkare och följa dennes föreskrifter eller att frivilligt söka vård å lämplig anstalt

etc. I fall av behov äger nykterhetsnämnd att för vidtagande av oinförmälda

förebyggande åtgärder till sitt biträde utse ombud antingen bland sina

egna ledamöter eller bland andra för uppgiften lämpade personer, föreningar

eller stiftelser. Finner vederbörande länsstyrelse i fall, då enskild person är

sökande till interneringsförordnande, att erforderliga förebyggande åtgärder

icke hava vidtagits, må länsstyrelsen förelägga nykterhetsnämnden att vidtaga

dylika åtgärder samt inom viss tid inkomma med redogörelse för desamma och

det genom dem vunna resultatet. Nykterhetsnämnd, på vilkens ansökning interneringsförordnande

meddelats, har att i händelse av vederbörandes vägran

att ingå å allmän vårdanstalt, varest plats för honom beretts, hos vederbörande

länsstyrelse söka handräckning för beslutets verkställande. — Fullgör ej den,

som utskrivits från alkoholistanstalt, vad vid utskrivningen för viss tid därefter

honom förelagts i fråga om vistelseort eller i tillsynshänseende, må på ansökan

av nykterhetsnämnd av vederbörande länsstyrelse förordnas om hans återintagande

å allmän vårdanstalt. — Ordförande i nykterhetsnämnd äger att, där

så prövas nödigt, påkalla biträde av kommunal- eller polismyndighet. — Den,

som kallas till inställelse inför nykterhetsnämnd för att höras i något till nämndens

handläggning hörande ärende, är pliktig att hörsamma kallelsen vid påföljd

av bötesansvar och, i händelse av fortsatt tredska, av inställande inför

nämnden medelst handräckning. —- Har kommun bekostat vård åt någon å

alkoholistanstalt, äger nykterhetsnämnden att uttaga gottgörelse därför av

den vårdade, i den mån nämnden icke finner skäl till eftergift.

Nykterhetsnämnderna hava emellertid genom förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker, vilken förordning trätt i kraft den 1 januari

1919, fått sina åligganden och befogenheter i flera betydelsefulla avseenden

utökade. Enligt denna förordning, i vilken såsom dithörande lagstiftnings

syftemål angives att ordna all försäljning av rusdrycker så, att därmed åstadkommes

så ringa skada som möjligt, har nykterhetsnämnd att övervaka nykterhetstillståndet

inom kommunen. Brukar någon, som vistas inom kommunen,

alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller andra, äger nykterhetsnämnden,

i händelse av anmälan från någon av vissa kommunala institutioner

eller av vissa personer i offentlig ställning inom kommunen eller från

anhörig eller närstående till den beslutet gäller eller ock efter anhållan av denne,

där så finnes skäligt förordna, att under viss tid, högst tre år från beslutets dag,

rusdrycker icke må till honom utminuteras; och har nämnden för sådant fall

att meddela uppgift om beslutet till respektive systembolag. Nykterhetsnämnden

har ock bl. a. sig ålagt att genom upplysningar och råd till vederbörande

systembolag söka förebygga missbruk av rusdrycker samt att till stadsfullmäktige

eller kommunalstämma göra framställning om vidtagande av nykterhetsfrämjande

åtgärder och avgiva årlig berättelse över nykterhetstillståndet

inom kommunen. — Nykterhetsnämnd är tillförsäkrad rätt att själv eller genom

av nämnden utsett ombud undfå alla för nämndens arbetsuppgifter erforderliga

upplysningar av vederbörande systembolag och innehavare av från bolag överlåtna

rättigheter ävensom att taga del av bolagens förteckningar över motboksinnehavare.

— Ordförande i nykterhetsnämnden å den ort, där ett systembolag

utövar sin verksamhet, eller annan av denna nämnd utsedd ledamot äger

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande År 16. 5

närvara vid sammanträden med bolagets styrelse och att därvid deltaga i överläggningarna.

I nära sammanhang med de befogenheter och åligganden, som sålunda enligt

rusdrycksförsäljningsförordningen tillkomma nykterhetsnämnderna, stå vidare

vissa föreskrifter i förordningarna den 1 juli 1918 angående handel med skattefri

sprit samt angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Genom särskilda beslut av riksdagarna 1921—24 hava från statsverkets

fond av rusdryeksmedel ställts till förfogande tillhopa 150,000 kronor till understöd

åt nykterhetsnämnderna samt till åtgärder, avseende att främja den

uppgift, som åligger dessa nämnder. Av nämnda medel liar en del använts till

bekostande av konferenser och kurser för nykterhetsnämnder samt av för

dem avsedda publikationer m. m., medan åter en del använts såsom direkta

understöd till sådana nämnder. Såsom villkor för utgående av dylika direkta

understöd har gällt, att inom respektive kommun funnes särskild nykterhetsnämnd;

och hava understöden, som ej fått överstiga beloppet av för nämndens

verksamhet anvisat kommunalt anslag, i främsta rummet avsett att bereda

nämnderna tillfälle att för verksamhetens ändamålsenliga bedrivande anlita

särskild arbetskraft.

tm

I de förevarande motionerna I: 182 och II: 186 har, efter erinran om den

valfrihet i fråga om tillsättande av särskild nykterhetsnämnd, som för vederbörande

kommuner nu förefinnes, såsom motivering för motionärernas ändringsförslag

anförts följande:

»Denna valfrihet i fråga om tillsättandet av nykterhetsnämnd har haft till

följd, att i åtskilliga städer och andra större kommuner har särskild nykterhetsnämnd

ej blivit utsedd. Detta har emellertid visat sig vara till olägenhet,

då fattigvårdsstyrelserna, vilkas ledamöter ju äro utsedda för helt andra uppgifter

än dem, som tillkomma nykterhetsnämnden, ofta icke visat något intresse

för dennas verksamhet. Häröver har ofta försports klagomål vid de av

centralförbundet för nykterhetsundervisning i landets olika delar anordnade

kurserna, vid vilka numera städse förekommer föredrag med efterföljande diskussion

rörande nykterhetsnämndens uppgifter. Vid dessa diskussioner har

ofta framhållits, att det vore i hög grad önskvärt, att det bleve föreskrivet, att

särskild nykterhetsnämnd skall utses i varje större kommun. Gränsen synes

därvid lämpligen kunna dragas så, att föreskriften gällde varje kommun, som

har kommunalfullmäktige.»

I sitt över motionerna till utskottet avgivna yttrande har socialstyrelsen —

efter erinran att åtskilliga åtgärder under de senare åren vidtagits för att på

övertygelsens väg förmå vederbörande kommuner att självmant tillsätta särskilda

nykterhetsnämnder samt att vid 1923 års ingång funnits särskilda sådana

nämnder i åtminstone 80 av landets 111 städer och 496 av landets övriga

2,404 kommuner — förklarat sig anse motionärernas förslag, att nuvarande

fakultativa förpliktelse att tillsätta särskild nykterhetsnämnd skulle för vissa

kommuner förbytas till obligatorisk sådan, vara ägnat att ingiva vissa bet änk -

Statsbidrag

till särskilda

nylcterhetsnämnder.

Motiveringen

i nu förevarande

motioner.

Socialstyrelsens

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Redogörelse

för en bestämmelse

i propositionen

till

årets riksdag

rörandebarnavårdslagslifiningen

av analog

natur med

den av socialstyrelsen

föreslagna.

ligheter. Styrelsen har för sin del ifrågasatt, huruvida icke motionärernas önskemål

om ernående av ökad effektivitet i det kommunala nykterhetsarbetet

skulle för kommuner utan särskild nykterhetsnämnd kunna lämpligen tillgodoses

på liknande sätt, som enligt en av styrelsen tidigare gjord hemställan

föreslagits i propositionen nr 150 till innevarande riksdag beträffande barnavårdslagstiftningen,

nämligen genom tillsättande i kommuner, där särskild

barnavårdsnämnd ej finnes, av särskild föredragande inom fattigvårdsstyrelsen

för ärenden rörande barnavård. Socialstyrelsen har därvid tillika framhållit,

att spörsmålet om nödig centralisering för de mindre kommunerna av de

olika sociala uppgifterna till ett enda organ torde uppkomma även vid kommande

behandling av det föreliggande förslaget till lag angående lösdrivares

behandling, i den mån nämligen tillämpningen av denna lagstiftning skulle

visa sig komma att föranleda medverkan av lämpligt kommunalt organ. Med

erinran därjämte att förestående ändringar i alkoholistlagen borde om möjligt

vidtagas i ett sammanhang samt att en överarbetning av lagen snart nog torde

tarvas bland annat på grund därav att det föreliggande betänkandet med förslag

till lag om vård av sinnessjuka föranledde vissa ändringar i densamma,

har socialstyrelsen förklarat sig ej kunna tillstyrka en lagändring av den innebörd,

som motionärerna föreslagit.

I anslutning till vad socialstyrelsen anmärkt angående det i propositionen nr

150 till innevarande riksdag innefattade förslaget till lag om samhällets barnavård

m. m. må erinras, att däri upptagits föreskrift om att inom varje kommun

skall finnas en barnavårdsnämnd, hos vilken den samhälleliga barnavårdsverksamheten

skall centraliseras. Emellertid kan enligt förslaget mindre kommun,

där så med hänsyn till förhållandena prövas lämpligen kunna ske, för viss tid

eller tills vidare befrias från skyldigheten att hava särskild barnavårdsnämnd.

I sådant fall skall barnavårdsnämnden utgöras av fattigvårdsstyrelsen, förstärkt

med kyrkoherden i församlingen eller hans ställföreträdare samt en vid

kommunens folkskolor eller fortsättningsskolor anställd lärare eller lärarinna.

I dylik kommun skall en av nämndens ledamöter med särskild insikt i och

intresse för barnavårds- och uppfostringsfrågor av kommunen utses att för

den tid han är vald till ledamot vara föredragande i de ärenden, som ankomma

på nämndens prövning.

Av departementschefens motivering till nu berörda stadganden torde på grund

av de nära liggande beröringspunkterna med nu förevarande spörsmål förtjäna

återgivas följande:

Anlitandet i vissa fall av fattigvårdsstyrelsen såsom barnavårdsnämnd vore

betingat av å ena sidan det på grund av kommunens särskilda förhållanden

mindre starkt framträdande behovet av särskild nämnd och å andra sidan av

svårigheten att uppbringa tillräckligt antal dugande krafter för, förutom övriga

nämnder, jämväl en särskild barnavårdsnämnd. Därest frågan om inrättande

av sådan skulle överlämnas åt kommunens eget avgörande, skulle det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet* utlåtande Nr 10.

kunna befaras, att, ehuru ingendera av nyssnämnda förutsättningar för ett

undantag vore för lianden, vederbörande av liknöjdhet underläte att tillsätta

särskild nämnd. Att binda möjligheten av undantag vid en viss befolkningssiffra

— i sådant hänseende har föreslagits 500,1,500, 3,000 innevånare — kunde

departementschefen icke anse lämpligt. Såsom svenska stadsförbundets styrelse

framhållit, kunde behovet av särskild barnavårdsnämnd vara rätt olika

starkt allt efter samhällets ekonomiska typ, obesett folkmängdssiffrorna. Departementschefen

ansåge därför undantag från skyldigheten att hava särskild

nämnd böra kunna för viss tid eller tills vidare medgivas mindre kommun, där

så med hänsyn till förhållandena prövades lämpligen kunna ske. I kommun

med mera sammanträngd befolkning borde uppenbarligen sådant medgivande

ej lämnas. För de minsta städernas del hade visserligen möjligheten till undantag

ansetts icke böra helt uteslutas, men förutsättningarna härför torde endast

i mycket få fall föreligga. — Av socialstyrelsen hade föreslagits, att inom kommun,

där fattigvårdsstyrelsen fungerade såsom barnavårdsnämnd, en ledamot

av styrelsen skulle utses att fungera såsom föredragande ledamot för barnavårdsärenden.

Det skulle åligga denne ledamot att förskaffa sig noggrann kännedom

om gällande författningsföreskrifter på området, att aktgiva på alla

förhållanden, som vore ägnade att påkalla nämndens uppmärksamhet, att förbereda

och för nämnden föredraga barnavårdsärenden samt tillse, att av nämnden

beslutade åtgärder bringades i verkställighet. Detta uppslag syntes departementschefen

böra förverkligas. Utan tvivel skulle i kommun, där särskild

barnavårdsnämnd ej tillsattes, eu dylik föredragande i barnavårdsärenden

kunna bliva till verkligt gagn. I fråga om de åligganden, som borde ankomma

på denne föredragande, kunde departementschefen i huvudsak ansluta sig till

vad socialstyrelsen anfört.

Att det med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som påvila nykterhetsnämnderna,

skulle vara ur allmän synpunkt önskligt, om särskilda dylika nämnder

komme till stånd i många av de kommuner, där sådana ännu saknas, håller

utskottet för visst. Yad motionärerna anfört angående av erfarenheten bestyrkta

olägenheter av anordningen med fattigvårdsstyrelserna såsom nykter - hetsnämnd torde för åtskilliga kommuners del svårligen kunna jävas. Att i

en fattigvårdsstyrelse icke alltid kan påräknas samma intresse för nykterhetsarbetet

som i en särskilt tillsatt nykterhetsnämnd är lätt förklarligt, då vid

val till fattigvårdsstyrelse hänsyn i främsta rummet merendels torde tagas till

vederbörandes lämplighet för de speciella fattigvårdsuppgifterna.

Utskottet hyser emellertid i likhet med socialstyrelsen betänkligheter emot att,

på sätt av motionärerna föreslagits, obligatorisk förpliktelse skulle införas för

kommun, som bär 1,500 innevånare eller däröver, att utse särskild nykterhetsnämnd.

De synpunkter, som härutinnan utvecklats av socialstyrelsen och till

vilka utskottet tillåter sig hänvisa, delas i väsentliga delar av utskottet. I samma

mån insikten om nykterhetsnämndernas betydelsefulla samhällsuppgifter alltmera

väckes och intresset för fyllandet av desamma i motsvarande grad ökas,

synes utskottet kunna förväntas, att allt flera kommuner, inom vilka behov därav

gjort sig gällande, självmant skola skrida till utseende av särskilda dylika nämnder.

Såsom ovan nämnts har av socialstyrelsen ifrågasatts, huruvida icke motionä
-

Utskoltets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

rernas önskemål om ernående av ökad effektivitet i det kommunala nykterhetsarbetet

skulle med fördel kunna vinnas på en annan väg än den av

motionärerna föreslagna, nämligen genom införande av en föreskrift i alkoholistlagen,

att i kommun, där fångvårdsstyrelse fungerar såsom nykterhetsnämnd,

lämplig person bland styrelsens ledamöter av kommunen utses att för den tid,

han är vald till ledamot, vara föredragande inom styrelsen för de ärenden, som

ankomma på nämndens prövning. Detta av socialstyrelsen framförda förslag

synes utskottet vara värt allt beaktande och, i händelse den av Kungl. Maj:t i

proposition till innevarande riksdag föreslagna liknande anordningen för handläggning

av barnavårdsärenden inom fångvårdsstyrelse^ vilka fungera såsom

barnavårdsnämnd, skulle vinna riksdagens godkännande, synes såsom följd

därav socialstyrelsens ifrågavarande förslag böra upptagas till närmare prövning.

Frågan därom äger, såsom framgår av socialstyrelsens till utskottet avgivna

yttrande, ett nära samband med det i samma yttrande ävenledes berörda

spörsmålet om önskligheten av en centralisering av de å kommunerna ankommande

skilda arbetsuppgifterna på det sociala området.

Att med anledning av de nu förevarande motionerna hemställa om avlåtande

av en skrivelse till Kungl. Maj:t med framställning om beaktande av det av

socialstyrelsen framställda förslaget om anordnande inom fattigvårdsstyrelser,

vilka fungera såsom nykterhetsnämnd, av särskild föredragande för de å sådan

nämnds prövning ankommande ärenden synes utskottet ej vara erforderligt,

då det torde kunna förutsättas såsom visst, att i samband med av socialstyrelsen

omnämnda andra förslag till ändringar i alkoholistlagen jämväl nu ifrågavarande

förslag inom en nära framtid, utan särskild framställning från riksdagens sida,

kommer under vederbörligt övervägande.

Motionen 11: 187.

Vad därefter angår det i motionen II: 187 framförda förslaget att, där särskild

nykterhetsnämnd finnes, vederbörande länstyrelse skall underrättas om

vem som utsetts till ordförande i nämnden samt införa meddelande därom i

länskungörelserna, har såsom motivering till detta förslag anförts följande:

»I anslutning till den motion, som överlämnats till riksdagen avseende sådan

ändring av 3 § i lag om behandling av alkoholister, att särskild nykterhetsnämnd

skall tillsättas i kommun, vars folkmängd överstiger ett visst antal, synes det

vara lämpligt, att till nämnda paragraf göres det tillägget, att Konungens befallningshavande

skall underrättas om vem som utsetts till ordförande i nämnden

och införa meddelande därom i länskungörelserna. Ett dylikt kungörande

synes vara lika berättigat, som då det gäller valet av o införande i kommunalnämnd

och fångvårdsstyrelse, samt har även visat sig vara av behovet påkallat.

»

Såsom motiveringen angiver har nu förevarande motion väckts i anknytning

till de förut behandlade motionerna I: 182 och II: 186. Då nu sistnämnda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

9

motioner av utskottet ansetts ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd, samt,

även om behov av kungörande om val av ordförande i särskild nykterhetsnämnd

i den av motionären föreslagna ordning skulle hava gjort sig gällande, frågan

därom i allt fall ej är av den vikt att böra upptagas utan samband med annan

ändring i alkoholistlagen, synes utskottet ej heller nu förevarande motion

böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att motionerna 1:182 och II: 186 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda; samt

B) att motionen II: 187 likaledes icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Peirén, Alfred Petrén*, greve Spens, von Kock, Tjällgren*,

Sigfrid Hansson, Thorberg och Lundell;

från andra kammaren: herrar Hagman, Karlsson i Gasabäck, Hage, Nilsson i Vibberbo,

Holmström i Stockholm, Carlsson i Solberga, Svensson i Skönsberg och Sundling.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Hage.

Reservation

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Till riksdagens andra lagutskott.

Bilaga.

Genom beslut den 7 februari 1924 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande, bland annat, över en av

herr A. Ljunggren m. fl. den 21 januari 1924 i första kammaren väckt motion

(nr 182) angående viss ändring av 3 § i lagen om behandling av alkoholister

och en av herr K. J. Söderberg samma dag i andra kammaren väckt i huvudsak

likalydande motion (nr 186). Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

Genom en vid årsskiftet 1922/23 utsänd cirkulärskrivelse har styrelsen sökt

utröna, i vilken utsträckning särskild nykterhetsnämnd vore tillsatt inom landets

kommuner. Av de inkomna svaren framgick, att vid sagda tidpunkt

sådan nämnd förefanns i 80 städer och 496 andra kommuner. En del kommuner

besvarade icke styrelsens förfrågan, men torde man hava skäl antaga, att svar

därifrån, om sådant avgivits, hade utfallit nekande. Antagligen hava ytterligare

några kommuner sedermera tillsatt särskild nämnd. De meddelade uppgifterna

torde emellertid få anses ungefärligen angiva förekomsten av särskild

nykterhetsnämnd inom våra kommuner.

Från nu givna förutsättningar torde tillsättandet av särskild nykterhetsnämnd

i regel vara den lämpliga vägen för ernående av vederbörlig effektivitet

i det kommunala nykterhetsarbetet. Åtminstone lärer så vara fallet i de kommuner,

där hithörande arbetsuppgifter äro av nämnvärd omfattning, och där

lämpliga personer för dessas handhavande finnas att tillgå. Anmärkas kan

emellertid, att en av våra största kommuner funnit berörda arbetsuppgifter

lämpligare kunna anförtros åt fattigvårdsstyTelsen än åt en särskild nykterhetsnämnd.

Styrelsen har på flera sätt sökt verka för att kommunerna självmant skola

tillsätta särskild nämnd. I den av socialstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt

utgivna publikationen »Båd och anvisningar till nykterhetsnämnderna»,

varav ett exemplar bilägges1), har socialstyrelsen sålunda redan i inledningen

(sid. 1) framhållit önskvärdheten av att särskild nykterhetsnämnd tillsättes.

Tillika har styrelsen vid avgivande av förslag till författningsföreskrifter rörande

de sedan år 1922 utgående statsunderstöden till nykterhetsnämnder

sökt giva dessa föreskrifter ett innehåll, som vore ägnat att stimulera kommunerna

till beslut i dylik riktning. Även enskilda krafter ha varit livligt verksamma

i samma syfte.

Ku berörda åtgärder från socialstyrelsens liksom från enskildas sida ha gått

ut på att på övertygelsens väg förmå vederbörande att beakta vikten av nykterhetsnämndernas

arbetsuppgifter och, på det sätt alkoholistlagen anvisar,

självmant vidtaga med hänsyn härtill påkallade anordningar. På sådant

sätt skulle livskraftiga nykterhetsnämnder mera spontant framväxa i mån av

behov.

Motionärernas förslag innebär, att nuvarande fakultativa förpliktelse att

tillsätta särskild nykterhetsnämnd skulle för vissa kommuners vidkommande

l) Denna bilaga är ej tryckt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 16.

11

förbyta» till obligatorisk sådan. Detta förslag bar synts styrelsen ägnat att

ingiva vissa betänkligheter.

Kommunernas uppgifter, ej minst på det sociala området, hava under senare

tider visat en stadig tendens att växa i omfattning, och anspråken på

lämpliga kommunala organ för nämnda uppgifters handhavande hava tilltagit

i samma mån. Styrelsen bär vid avgivande den 31 maj 1923 av utlåtande

över fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkande angående barnavårdslagstiftningen

haft anledning beröra detta spörsmål. Därvid har styrelsen beträffande

ifrågasatta föreskrifter om inrättandet av ett obligatoriskt organ för

den offentliga barnavården anfört bland annat följande:

»Styrelsen har ej känt sig övertygad om att i det stora flertalet mindre kommuner,

särskilt de rena landskommunerna, hithörande ärenden äro av den

omfattning, att arbetsbördan i och för sig skulle göra ett särskilt organ påkallat.

Framför allt synes det tvivelaktigt, att för uppgiften lämpliga personer

skulle i erforderligt antal kunna såsom ett nytt tillskott tillföras det kommunala

livet i småkommunerna. Till belysande härav må erinras, att vid ingången

av år 1923 funnos i landet 111 städer, 35 köpingar, som bildade egen kommun,

samt 2,369 landskommuner, alltså tillhopa 2,515 kommuner. För inrättande

av barnavårdsnämnder av den sammansättning, som 6 § i lagförslaget angiver,

skulle alltså, då sammanslutning av kommuner till barnavårdssamhällen väl

ej kan förväntas äga rum i någon större omfattning, förutom präster, lärare

och läkare tagas i anspråk inemot 8,000 över hela landet fördelade »för nit

och intresse för ungdoms- och barnavård kända män och kvinnor». Härtill

kommer, att arbetsdugligheten hos eu barnavårdsnämnd i kvalitativt avseende

bör fylla högt ställda anspråk, vilket lärer påkalla, att de smärre kommunernas

i allmänna värv mest tränade arbetskrafter skulle behöva anlitas. Sannolikt

är, att valet komme att stå mellan blott ett fåtal för andra kommunala förtroendeuppdrag

redan förut starkt engagerade personer. Om i själva verket

något personligt krafttillskott icke tillföres en verksamhetsuppgift, därigenom

att för dess fyllande konstitueras ett särskilt organ, synes emellertid föga vara

vunnet genom en sådan organisatorisk åtgärd.

Allmänt har under senare tider från kommunernas sida klagats över en

tendens inom lagstiftningen att utan tillräcklig hänsyn till kommunernas växlande

storlek och behov ålägga dem att inrätta särskilda kommunala organ

för handhavande av olika uppgifter. Små landsortskommuner på några hundra

personer hava erhållit en organisatorisk utrustning, som knappast skiljer sig

från de större städernas, oaktat dessa kunna äga en ända till tusen gånger så

stor folkmängd. Enligt styrelsens mening borde det därför tagas under övervägande,

om icke förvaltningen inom de smärre kommunerna snarare kunde

förenklas genom uttryckligen medgivna sammanslagningar av olika kommunala

organ.»

Det vill synas, som det nu återgivna uttalandet skulle äga tillämpning jämväl

i förevarande sammanhang. Särskilt må framhållas, att vad styrelsen anfört

angående behovet av kvalitativt framstående sammansättning även måste

gälla ifråga om nykterhetsnämnd. Med hänsyn till de synnerligen grannlaga

värv, som tillkomma sådan nämnd — dess åtgärder kunna ju faktiskt leda till

att personer genom internering berövas sin frihet för ganska lång tid — vore

det nämligen uppenbarligen förenat med stor fara att låta berörda uppgifter

handhavas av därtill mindre väl skickade personliga krafter.

Styrelsen har ej heller känt sig övertygad, att kommunens storlek alltid bör

vara avgörande för frågan, huruvida särskild nykterhetsnämnd bör tillsättas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande År 16.

eller ej. Ovan har erinrats om ett. fall, där så icke ansetts lämpligt i en av våra

största kommuner, och styrelsen har ej anledning betvivla, att kommunen

haft sakligt stöd för sin uppfattning. Vidare torde det finnas kommuner med

mer än 1,500 invånare, där den allmänna folknykterheten står så pass högt,

att tillsättande av särskild nykterhetsnämnd knappast motsvarar ett verkligt

behov — åtminstone kan det vara Anda mindre trängande än i en liten kommun,

där råare alkoholvanor äro rådande. Styrelsen anser sig slutligen i detta sammanhang

ej kunna underlåta att erinra om nu rådande knapphet på vårdplatser

vid befintliga alkoholistanstalter.

I ovan omförmälda utlåtande föreslog styrelsen med hänsyn till vad ur detsamma

nyss återgivits, att barnavårdsuppgifterna borde kunna anförtros åt

annat befintligt kommunalt organ, enligt majoriteten inom styrelsen, åt fattigvårdsstyrelsen.

För att emellertid i dylika fall åt de speciella barnavårdsärendena

trygga en intresserad och sakkunnig handläggning föreslog styrelsen, att

viss ledamot inom fattigvårdsst.yrelsen borde kunna utses att vara föredragande

för sådana ärenden. I det förslag till lag om samhällets barnavård, som Kungl.

Maj:t framlagt för innevarande års riksdag, innehåller också 8 § 2 mom. bestämmelser

i den riktning, som styrelsen sålunda förordat. Det synes kunna

ifrågasättas, om man icke på liknande sätt skulle kunna tillgodose motionärernas

önskemål att ernå ökad effektivitet i det kommunala nykterhetsarbetet och

på samma gång undgå de olägenheter, som kunde befaras uppstå, därest man

i enlighet med deras förslag frånginge grundsatsen om kommunernas bestämmanderätt

ifråga om tillsättande av särskild nykterhetsnämnd.

Emellertid är styrelsen tveksam, huruvida man för närvarande över huvud

taget bör vidtaga ändring i alkoholistlagen. Givet är, att lagen icke bör göras

till föremål för allt för ofta återkommande ändringar. Om behov av flera sådana

yppar sig, böra de sa vitt möjligt vidtagas i ett sammanhang. Det är ej uteslutet,

att lagen snart nog kommer att tarva någon öAfarbetning. Sålunda

föreslås i ett föreliggande betänkande med förslag till lag om vård av sinnessjuka

vissa ändringar i alkoholistlagen. Jämväl eljest torde ATissa ändringar

förtjäna tagas under övervdigande. Blott en enda detalj i sådant hänseende må

här påpekas, enär den äger direkta beröringspunkter med motionärernas föreliggande

förslag. I lagen angives ej, huru skall förfaras, då en kommun tillsatt

särskild nykterhetsnämnd men sedan på nytt önskar låta fattigvårdsstyrelsen

fungera såsom sådan. De valda ledamöternas uppdrag utgår ej vid eu gemensam

tidpunkt, och om kommunen icke anställer nyval, då vissa ledamöter

äro i tur att avgå, lärer tvekan uppstå, huruvida de öArigas mandat fortfarande

skola gälla. Styrelsen har sig bekant fall, då detta spörsmål varit aktuellt.

Med hänsyn till det anförda anser sig styrelsen icke kunna tillstyrka en lagändring

av den innebörd motionärerna föreslagit. Om det emellertid skulle

anses lämpligt att för tillgodoseende av motionärernas syfte för närvarande

över huvud taget skrida till särskilda lagstiftningsåtgärder, föreslår styrelsen,

att åt 3 § andra stycket i lagen om behandling av alkoholister måtte givas

följande eller till innehållet liknande, ändrade lydelse:

»Nykter het snämnden skall, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsatt, utgöras

av kommunens fattigATårdsstyrelse; börande i sådant fall kommunen utse

lämplig person bland fattigvårdsstyrelsens ledamöter att för den tid han är

vald till ledamot vara föredragande inom styrelsen för de ärenden, som ankomma

på nykterhetsnämnds prövning.»

Styrelsen förutsätter sålunda, dels att den ifrågasatta föredragande ledamoten

för nykterhetsfrågor skulle utses obligatoriskt i alla de fall, där fattigvårds
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

13

styrelse fungerar såsom nvkterhetsnämnd, och dels att det speciella uppdrag,

som därvid lomme att åligga denne ledamot, borde meddelas av den myndighet,

som utser fattigvårdsstyrelsens ledamöter.

Styrelsen, som för närvarande har att avgiva utlåtande över ett föreliggande

förslag till lag angående lösdrivares behandling, överväger, huruvida icke även

vid denna lagstiftnings tillämpning medverkan borde sökas av lämpligt kommunalt

organ. Härvid har hos styrelsen ytterligare mognat uppfattningen,

att de mindre kommunerna icke lämpligen kunna åläggas att för varje ny uppgift

tillskapa ett särskilt organ. Tvärtom synes man ha anledning att söka möjliggöra

en centralisering av de olika sociala uppgifterna till ett enda organ.

Samtidigt torde man böra sträva att göra detta organ så mycket mera kvalificerat

och jämväl i övrigt så vitt möjligt trygga en sakkunnig, intresserad och

ansvarsmedveten behandling av de olika frågorna. Påpekas må för övrigt, att

de uppgifter rörande lösdrivares behandling, som enligt styrelsens åsikt lämpligen

borde åvila kommunerna, torde uppvisa nära frändskap med motsvarande

uppgifter enligt alkoholistlagen.

Sedan riksdagen nyligen fattat beslut, som medgiver kommun att bereda

ledamot av kommunala organ arvode, lär det måhända även från ekonomisk

synpunkt möta betänkligheter att utan trängande skäl i lagstiftningsväg tillskapa

nya sådana organ.

Tanken på eu centralisering av de sociala arbetsuppgifterna torde i vad angår

de mindre kommunerna närmast vara att hänföra till följande synpunkter.

Arbetsuppgifterna äro i dessa kommuner till sin omfattning icke större, än

att de kunna handhavas av ett gemensamt organ; med hänsyn till kandidatbristen

blir för övrigt inrättandet av flera särskilda sådana ofta en tom formalitet,

som icke motsvaras av sakligt ökad kapacitet utan snarare tvärtom.

Ofta utses en och samma person till ordförande i flera eller i samtliga nämnder

inom kommunen, och i realiteten kommer då dessa nämnders hela arbetsbörda

att ligga på hans axlar. Den på så sätt samlade arbetsbördan blir för en enda

person så pass tyngande, att han ej hinner att på nöjaktigt sätt förbereda ärendena.

I rege kan ej heller förväntas, att en enda person skall hysa positivt

intresse för alla hithörande slag av ärenden. Genom den ifrågasatta föredragandeinstitutionlen

får man hoppas, att man efter hand skulle mobilisera flera intresserade

och dugande personliga krafter för handhavandet av de sociala

uppgifterna inom det kommunala livet.

Beträffande åter de stora och synnerligen de allra största kommunerna torde

väsentligen andra skäl göra sig gällande. Här göra arbetsuppgifternas stora

omfattning och mångsidighet behovet av en samlande överblick kännbart.

Man vill söka förekomma, att onödigt dubbelarbete utföres inom olika organ

och vidare — och detta är kanske det mest bärande motivet — att bespara

hjälpsökande att under lång tidsutdräkt hänvända sig till än den ena än den

andra institutionen, innan de få sitt ärende framställt inför rätt forum. (Jfr

Stockholms Stadskollegii utlåtanden och memorial, bihang, år 1923 nr 44:

Förhandlingarna vid den skandinaviska kommunalkonferensen den 21 och 22

juni 1923, sid. 37.)

Styrelsen vill med anledning av det anförda ifrågasätta, om icke utvecklingen

över huvud taget bör gå i den riktningen, att man i de mindre kommunerna

söker att centralisera olika uppgifter, åtminstone på det sociala området,

hos en enda nämnd — denna borde dock i så fall icke benämnas fattigvårdsstyrelse

— och att man inom denna nämnd uppdroge åt olika ledamöter att var

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

för sig förbereda och inför nämnden föredraga vissa grupper av ärenden. En

sådan grupp skulle utgöras av ärenden, som det f. n. tillkommer fattigvårdsstyrelse

i egenskap av nykterhetsnämnd att handlägga.

Stockholm den 18 mars 1924.

Gunnar Huss.

Kurt Bergström.

Victor Pettersons Bokindustri A. B., Stockholm 1924

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.