Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om understödsföreningar.

1924-04-29 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1924:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om understödsföreningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

1

>r 20.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1924 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om

understödsföreningar.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 44,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Berglund föreslagit, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring av 2 § i lagen den 29 juni 1912 om

understödsföreningar, att pensionskassa skall oavsett medlemsantalet registreras,

så ock annan understödsförening, vars medlemsantal överstiger femtio.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionärens hemställan, får

Utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionens innehåll.

Över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning

härav inkommit, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande; och hänvisar

utskottet till dess innehåll.

Till ledning för bedömandet av det av motionären framställda ändringsförslaget

anser sig utskottet böra förutskicka följande redogörelse för vissa

bestämmelser i den i motionen avsedda lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar:
Under

begreppet understödsföreningar inbegripas enligt lagen sådana föreningar

för inbördes bistånd, som avse att utan affärsmässigt drivande av

försäkringsrörelse och utan att meddela sjukhjälp idka till personförsäkring

hänförlig verksamhet. Hit äro sålunda exempelvis att räkna föreningar,

som avse att bereda pension åt medlem efter avgång från tjänst eller uppnående

av viss ålder, att vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till

bestridande av kostnaderna för hans begravning eller såsom understöd åt hans

familj, att meddela pension åt avliden medlems änka eller barn eller att bereda

medlem understöd vid inträffande invaliditet.

Understödsförening, som avser att bereda pension, kallas i lagen pensionskassa.

I motsats härtill stå föreningar, som avse att meddela understöd i

form av kapital en gång för alla (kapitalförsäkringsföreningar).

Understödsförening, som ej registrerats, äger ej rättskapacitet. De, som

handla å dess vägnar, svara följaktligen för uppkommande förbindelser såsom

för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

För registrerad understödsförenings förbindelser häfta åter allenast föreningens

tillgångar.

Bihang till riksdagens protokoll 192A. 9 samt. 2 avd. 16 höft. [Nr 20.)

Redogörelse

för vissa

bestämmelser

i lagen ovi

understödsföreningar.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Rätt till registrering tillkommer enligt lagen understödsförening, som består

av minst fem medlemmar.

Registreringsplikt åter föreligger enligt 2 § i lagen för

dels pensionskassa, som består av flera än 50 medlemmar, och

dels annan understödsförening, så framt den antingen

a) utfäster eller utbetalar understöd, utgående i kapital eu gång för alla,

(kapitalunderstöd) till högre belopp än 300 kronor för en medlem och tilllika

består av derå än 100 medlemmar, eller ock

b) består av flera än 500 medlemmar.

Från lagens tillämpning äro undantagna anstalter, för vilkas utfästelser

av understöd staten eller kommun är ansvarig, sådana pensionskassor för i

offentlig tjänst anställda personer, vilka av Konungen förklarats undantagna

från lagens tillämpning, samt fackföreningar, fackförbund eller andra liknande

föreningar för vårdande av yrkesangelägenheter, änskönt att desamma

meddela understöd vid arbetslöshet.

Registrering och tillsyn av understödsföreningar handhavas av en för hela

riket gemensam tillsynsmyndighet, vilken utgöres av socialstyrelsen.

Registrerade understödsföreningar, vilka utfästa eller utbetala kapitalunderstöd

för medlem till högre belopp än 500 kronor '', äro underkastade

särskild försäkringsteknisk tillsyn 1 2. Beträffande under dylik tillsyn stående

föreningar, vilka benämnas understödsföreningar med godkända stadgar,

skall av tillsynsmyndigheten övas kontroll över, att stadgarna innehålla

tillfredsställande bestämmelser om premier, fondavsättning, medelförvaltning

ocli användning av uppkommande överskott samt jämväl i övrigt äro betryggande

för medlemmarna och övriga understödsberättigade. För sådana

föreningar skall varje år, i den mån ej av tillsynsmyndigheten medgivits

undantag, avgivas viss försäkringsteknisk utredning angående föreningens

ställning vid föregående års slut.

Den reglering, som övriga registrerade understödsföreningar äro enligt

lagen underkastade, är väsentligen av formell natur, såsom avseende bland

annat antagande av stadgar med bestämmelser i vissa angivna hänseenden,

förande av medlemsförteckning, sättet för räkenskapers förande samt föreskrifter

angående styrelse, firmateckning, revision, föreningssammanträden

och likvidation m. m.

För giltighet av vissa beslut å föreningsstämma, innefattande stadgeändringar

av viss innebörd, erfordras, att desamma gillas av tillsynsmyndigheten,

som därvid särskilt har att tillse, att icke genom besluten vissa medlemmar

eller andra understödsberättigade otillbörligt gynnas på övrigas bekostnad.

För varje räkenskapsår skall för registrerad understödsförening till tillsynsmyndigheten

ingivas, förutom statistisk redogörelse rörande föreningen

och dess verksamhet under året, avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser

samt av protokoll, upptagande de å föreningssammanträde i anledning

av nämnda berättelser fattade beslut. Finner tillsynsmyndigheten

nödigt att infordra ytterligare upplysningar, skola sådana ofördröjligen lämnas

av styrelsen. Styrelsen är pliktig att när som helst bereda tillsynsmyndigheten

eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt att

granska föreningens räkenskaper och övriga handlingar.

1 Kapitalunderstöd till högre belopp än 4,000 kronor åt en medlem må ej av registrerad

understödsförening utfästas eller utbetalas.

2 Äldre föreningar äro enligt lagens övergångsbestämmelser fritagna från dylik tillsyn

under förutsättning att kapitalunderstöden för medlem ej överstiga 1.000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

3

För pensionskassa, vilkens stadgar icke blivit på förut angivet sätt godkända,

skall styrelsen vart femte år låta upprätta och till tillsynsmyndigheten

ingiva viss försäkringsteknisk utredning angående föreningens ställning

vid föregående års slut. Tillsynsmyndigheten kan emellertid, då en

kassas rörelse är av mindre omfattning eller eljest skälig anledning därtill

föreligger, helt eller delvis befria kassan från dylik skyldighet samt, därest

för eu kassa avgiven försäkringsteknisk utredning utvisar brist, i den mån

tillsynsmyndigheten så finner erforderligt, ålägga sådan kassa att, så

länge bristen fortfar, upprätta och ingiva utredning av förevarande slag

oftare än vart femte år.

Tillsynsmyndigheten åligger att övervaka registrerade understödsföreningars

verksamhet samt tillhandagå dylika föreningar med råd och upplysningar

i ändamål att föreningarnas rörelse må drivas på ett med hänsyn

till deras art och omfattning lämpligt sätt. Finner tillsynsmyndigheten,

att beträffande en förening avvikelse från understödsföreningslagen eller

föreningens stadgar förekommer, skall föreningen av tillsynsmyndigheten

anvisas att inom viss tid hava vidtagit för rättelses vinnande erforderliga

åtgärder. Framgår av försäkringsteknisk utredning angående en förening,

att densamma är oförmögen att fullgöra sina utfästelser, må ock dylik anvisning

kunna av tillsynsmyndigheten lämnas. Fullgöres ej lämnad anvisning,

äger tillsynsmyndigheten ansöka om åläggande för vederbörande

förening att träda i likvidation.

För understödsförening, som ägde bestånd vid lagens ikraftträdande den

1 januari 1913, gällde ej skyldighet att söka registrering förr än tre år förflutit

från lagens trädande i kraft.

För eftersättande av lagens föreskrifter i fråga om bland annat skyldighet

att söka registrering finnas i lagen inrymda bötesbestämmelser.

Till motivering för det i förevarande motion framställda yrkandet har

motionären — under åberopande av vad under förarbetena till understödsföreningslagen

och vid dess tillkomst förebragts till stöd för en mera

utsträckt registreringsplikt för understödsföreningar än den i lagen upptagna

— anfört, att de i detta hänseende nu gällande bestämmelserna ej

vore rationellt avvägda, i det att de i tillämpningen träffade synnerligen

ojämnt, vore lätta att kringgå och ställde utanför lagen en mängd föreningar,

som borde inordnas under densamma. Härtill komme, att, enligt

vad erfarenheten visat, någon olägenhet av registreringen ej förmärkts för

de föreningar, vilka blivit registrerade.

Beträffande vad under förarbetena till lagen och vid dess tillkomst förekommit

i fråga om gränserna för registreringsskyldighet för understödsföreningar

tillåter sig utskottet att hänvisa till den redogörelse, som därutinnan

lämnats i dels motionen och dels socialstyrelsens över densamma

avgivna yttrande.

På sätt av socialstyrelsens yttrande framgår, har den av motionären

väckta frågan om utsträckt registreringsskyldighet för understödsföreningar

av styrelsen förelagts sociala rådets sektion för understödsföreningar (understödsföreningsnämnden)

vid dess sammanträde den 19 nästlidne februari.

Inom sektionen har därvid i allmänhet förordats anslutning i princip till den

Motiveringen

förevarande

motion.

Yttranden

i ämnet av

understödsföreningsnämnden

och socialstyrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Statistiska

åitferuppgifter

angående

registrerade

understödsföreningar.

L t skottets

yttrande.

i motionen ifrågasatta utsträckningen av registreringstvånget. En medlem i

nämnden har emellertid ansett det tveksamt, huruvida icke ett utsträckt registreringstvång

skulle verka hämmande på tillkomsten av sådana till vissa

arbetsföretag anknutna kassor, till vilka bidrag lämnades huvudsakligen

av arbetsgivare, men i viss utsträckning jämväl av arbetare. Av nämnde

ledamot har ifrågasatts, huruvida icke uttrycklig bestämmelse borde införas

i lagen, att registreringstvång skulle föreligga endast för de fall, att de

av medlemmarna erlagda avgifterna vore av väsentlig betydelse för föreningsverksamhetens

ekonomi.

Socialstyrelsen har i sitt till utskottet avgivna yttrande för sin del förordat

bifall till motionen, därvid styrelsen dock på närmare anförda

skäl föreslagit, att registreringsskyldighet icke måtte beträffande pensionskassa

föreskrivas, där medlemsantalet i kassan understege fem. I fråga

om de ovanberörda pensionskassorna med bidrag huvudsakligen från arbetsgivarna

har styrelsen — under erinran att av motiveringen till 1910 års

sakkunnigbetänkande framginge, att dylika kassor vore att anse såsom

understödsföreningar i lagens mening allenast för den händelse arbetarna

förutsattes själva i avsevärd grad bidraga till pensioneringskostnaderna —

anfört, att den förordade utsträckningen av registreringsskyldigbeten icke

syntes kunna komma att vara till hinder för dessa kassor, och att styrelsen

vid lagens tillämpning komme att gå tillväga med största varsamhet och

hänsyn till de i varje särskilt fall gällande faktiska förhållandena.

Till närmare belysning av i socialstyrelsens yttrande lämnade sifferuppgifter

angående icke registrerade understödsföreningar må här återgivas

motsvarande sifferuppgifter rörande registrerade föreningar, hämtade ur

en under fjolåret i Sociala Meddelanden publicerad undersökning angående

»registrerade understödsföreningar åren 1916—1920». Nämnda undersökning

utvisar, att vid 1920 års utgång funnits registrerade 87 pensionskassor

— därav 2 med godkända stadgar — med ett sammanlagt medlemsantal

av 38,651 och en tillgångssumma utöver skulderna å tillhopa

93,656,332 kronor 93 öre samt 132 kapitalförsäkringsföreningar — därav

24 med godkända stadgar — med ett sammanlagt medlemsantal av 162,241

och en tillgångssumma utöver skulderna å tillhopa 12,390,584 kronor 44 öre.

Av inhämtade upplysningar framgår vidare, att i det av socialstyrelsen

angivna antalet registrerade understödsföreningar (105 pensionskassor och

140 kapitalförsäkringsföreningar) ingå 15 pensionskassor och 14 kapitalförsäkringsföreningar,

vilka enligt nu gällande bestämmelser ej varit pliktiga

att låta registrera sig.

Det av socialstyrelsen i ärendet avgivna utlåtandet utvisar, att det inom

styrelsen för närvarande pågår en undersökning, som avser att få utrönt,

dels i vilken utsträckning registreringspliktiga understödsföreningar eftersatt

dem tillkommande registreringsskyldighet, och dels förekomsten av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 5

understödsföreningar, som enligt nu gällande bestämmelser icke äro registreringspliktiga.

Av denna undersökning har framgått, att av hittills

kända registreringspliktiga understödsföreningar ej mindre än 48 pensionskassor

och 24 kapitalförsäkringsföreningar undandragit sig sin registreringsskyldigliet.

Därjämte har genom undersökningen hittills vunnits kännedom

om förekomsten av icke registreringspliktiga 78 pensionskassor med

en sammanlagd tillgångssumma av cirka 6 V2 miljoner kronor och 58

kapitalförsäkringsföreningar med tillhopa inemot 8,000 medlemmar.

I likhet med socialstyrelsen finner utskottet det ur rättssäkerhetens synpunkt

önskvärt, att registreringsplikten för understödsföreningar utvidgas

utöver de gränser, soin vid tillkomsten av gällande lag om sådana föreningen

bestämdes. En dylik utvidgning, vilken står i full överensstämmelse

med 1912 års lagutskotts uttalande i ämnet, synes erforderlig för att bereda

önsklig effektivitet åt den ifrågavarande lagstiftningen. Genom den av

socialstyrelsen igångsatta undersökningen har det bland annat utrönts, att

ett stort antal pensionskassor med avsevärda kapitalbehållningar för närvarande

stå utanför lagens räckvidd och således äro i avsaknad av det trygghetsmoment,

som registreringen avser att tillgodose. Vad i motionen framhållits

om den ojämnhet i tillämpningen, som är förknippad med de nuvarande

bestämmelserna å området, giver ock stöd för önskvärdheten av att

få åvägabragt utvidgning av den nu gällande registreringsskyldigheten för

föreningar av förevarande slag.

Att på grund av föreliggande motion nu omedelbart genomföra en dylik

utvidgning av registreringsskyldigheten anser sig emellertid utskottet ej böra

tillstyrka. Frånsett lämpligheten av att det dessförinnan sörjts för, att den

härutinnan nu gällande skyldigheten, i den mån den visat sig hittills hava

eftersatts, bliver vederbörligen fullgjord, synes det nämligen utskottet lämpligen

böra avvaktas slutförandet av den nu pågående undersökningen rörande

förekomsten av understödsföreningar, som jämlikt nu gällande bestämmelser

icke äro registreringspliktiga. Först efter slutförandet av denna undersökning,

vilken, enligt vad utskottet inhämtat, är avsedd att omfatta bland

annat alla i kungl. biblioteket förefintliga exemplar av stadgar för understödsföreningar,

torde på grundval av den med ledning därav erhållna närmare

kännedomen rörande hithörande föreningar böra slutgiltigt bedömas, huru

gränserna för en utvidgad registreringsskyldighet för dels pensionskassor och

dels kapitalförsäkringsföreningar lämpligen böra avvägas. Ävenledes bör

därvid komma under övervägande, vilka övergångsbestämmelser vid genomförandet

av den sålunda ifrågasatta utvidgningen av registreringsskyldighet

må anses erforderliga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t, efter slutförandet av ovannämnda undersökning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

rörande förekomsten av understödsföreningar, vilka

enligt nu gällande bestämmelser icke äro registreringspliktiga,

måtte för riksdagen framlägga det förslag till

utvidgad registreringsskyldighet för understödsföreningar,

vartill undersökningen må giva anledning.

Stockholm den 29 april 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

Irån första kammaren: herrar Bror Petrén, Alfred Petrén*, greve Spens, Tjällgren,

Sigfrid Hansson och Thorberg*, fröken Hesselgren* samt herr Martin Svensson;

från andra kammaren: herrar Karlsson i Gasabäck*, Magnusson i Skövde*, Johanson i

Stockholm*, Nilsson i Vibberbo, Holmström i Stockholm, Johansson i Sollefteå*, Sundling*

och Molander*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Sigfrid Hansson.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

7

Bilaga.

Stockholm den 22 februari 1924.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 25 januari 1924 bär Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att avgiva och till utskottet senast den 23 dennes överlämna

yttrande över en inom första kammaren väckt motion, nr 44, om obligatorisk

registrering av pensionskassa samt av annan understödsförening,

vars medlemsantal överstiger femtio.

Efter att hava förelagt ärendet för sociala rådets sektion för understödsföreningar

(understödsföreningsnämnden) får styrelsen anföra följande.

Uppslaget till eu särskild lagstiftning rörande understödsföreningar

kan sägas hava givits i samband med antagandet av 1903 års lag om försäkringsrörelse,

vilken lag enligt föreskrift i 163 § e), sådant detta lagrum

ursprungligen lydde, icke skulle äga tillämpning å »försäkringsanstalter,

sjuk- och begravningskassor eller andra dylika understödsföreningar,

vilkas verksamhet icke avser affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse».

Beträffande dessa sålunda i försäkringslagen undantagna anstalter och

kassor anhöll emellertid riksdagen i sin till Kungl. Maj:t den 20 maj

1903 avlåtna skrivelse med anmälan om lagens antagande om utredning,

huruvida och i vad mån den verksamhet, som utövades av åtskilliga sjukoch

begravningskassor, pensionsanstalter och andra understödsföreningar,

innefattade försäkringsrörelse av beskaffenhet, att bestämmelserna i lagen

om försäkringsrörelse helt eller delvis på dem borde äga tillämpning, samt

därefter framlägga förslag till de lagbestämmelser i ämnet, vartill utredningen

kunde föranleda.

Med anledning av denna riksdagens skrivelse förordnade Kungl. Maj:t

den 24 juli 1903 särskilda kommitterade att inom civildepartementet biträda

vid den sålunda begärda utredningen samt vid utarbetandet av förslag

till lagbestämmelser i ämnet. Kommitterades betänkande med förslag

till lag om understödsföreningar avgavs den 2 december 1905. Förslaget,

som avsåg att gälla såväl sjukhjälpsföreningar som alla andra

ömsesidiga understödsföreningar, vilkas verksamhet icke avsåg affärsmässigt

drivande av försäkringsrörelse, blev dock aldrig föremål för

någon kungl. proposition till riksdagen.

Bland annat ansågos sålunda sjukkassorna, vilka redan tidigare erhållit

rättslig reglering genom lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891, höra

göras till föremål för särskild lagstiftning och icke, som i betänkandet

förutsatts, sammanföras med övriga understödsföreningar under en gemensam

lag.

Sedan den 30 juni 1909 förslag avgivits till ny lagstiftning om sjukkassor,

vilket förslag med vissa ändringar förelädes 1910 års riksdag och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

av densamma antogs, npptogs emellertid ånyo frågan om lagstiftning beträffande

övriga understödsföreningar, som enligt 163 § e) i lagen om försäkringsrörelse

undantagits från denna lags tillämplighetsområde. Enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 september 1909 uppdrogs sålunda

åt särskilda sakkunniga att inom civildepartementet biträda vid uppgörande

av förslag om dylika föreningar. Dessa sakkunniga avgåvo den

10 december 1910 betänkande med förslag till bland annat lag om understödsföreningar.

Efter omarbetning i vissa hänseenden inom civildepartementet

förelädes detta förslag 1912 års riksdag och blev med vissa

ändringar, som särskilt berörde den föreslagna registreringspliktens omfattning,

av riksdagen antaget. Lagen om understödsföreningar utfärdades

den 29 juni 1912.

Det ovannämnda, av särskilda kommitterade år 1905 framlagda förslaget

till lag om understödsföreningar vilade i likhet med nu gällande lag i ämnet

på grundsatsen om registreringstvång och avsåg att gälla alla föreningar

»för inbördes livförsäkring, sjukhjälp eller annat dylikt understöd»,

häri inbegripet återförsäkringsforeningar; förutsatt dock att dessa

föreningar icke hade till ändamål affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse.

Undantag från lagens tillämplighetsområde hade, utom för pensionsanstalter,

som inrättats av staten, samt rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,

medgivits endast för understödsföreningar, som bestodo av

mindre än fem medlemmar.

I det av de sakkunniga den 10 december 1910 framlagda förslaget hade

registreringsplikten begränsats till understödsföreningar, som bestodo av

minst femtio medlemmar; dock att registrering medgivits för föreningar

med under femtio men minst fem medlemmar. Undantagna från lagens

tillämpning skulle dessutom vara vissa i 98 § i förslaget angivna anstalter

och kassor. Samma begränsning med avseende på registreringsplikten hade

ock upptagits i Kungl. Maj:ts proposition (nr 2) till 1912 års riksdag.

I sitt utlåtande (nr 34) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition förklarade

visserligen lagutskottet, att betryggandet av understödsföreningarnas

verksamhet enligt dess mening vore av den stora samhälleliga betydelse,

att ett registreringstvång för alla sådana föreningar av någon

större betydelse vore fullt motiverat. Men utskottet, som utgick ifrån, att

registreringstvånget med därav följande underkastelse under lagens bestämmelser,

särskilt i början av lagens tillämpning, innan förmånerna

av denna lagstiftning blivit mera allmänt kända, skulle förefalla betungande

för en del smärre föreningar, fann dock kravet på registrering

kunna och böra i något högre grad eftergivas, än i Kungl. Maj:ts förslag

stadgades.

I huvudsaklig anslutning till eu i andra kammaren av herr Byström

väckt motion föreslog alltså utskottet, att registreringsskyldighet skulle

stadgas för pensionskassor med flera än femtio medlemmar samt för andra

understödsföreningar, så framt de utfäste eller utbetalte understöd, utgående

i kapital en gång för alla (kapitalunderstöd) till högre belopp än

tvåhundra kronor för en medlem och bestodo av flera än femtio medlemmar

eller ock, utan avseende på understödets beskaffenhet eller storlek, bestodo

av flera än tvåhundra medlemmar.

Beträffande utskottets förslag, i vad det gällde gränserna för registreringsskyldigheten

för andra understödsföreningar än pensionskassor, hade

dock i särskilda reservationer yrkats mildring dels av herr Widén m. fl.

och dels av herrar Persson i Norrköping och Lindhagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. <»

Av förstnämnda reservanter yrkades sålunda, att ifråga om annan un

derstödsförening än pensionskassa registreringsskyldighet icke skulle

galla med mindre föreningen utläste eller utbetalte kapitalunderstöd till

högre belopp än tvåhundra kronor för en medlem och bestod av flera än

etthundra medlemmar. I den senare reservationen åter hemställdes, att i

fråga om sådana understödsföreningar registreringsskyldigheter skulle

föreligga endast för förening, som utläste eller utbetalte kapitalunderstöd

till högre belopp än femhundra kronor och bestod av liera än tvåhundra

medlemmar.

Vid frågans behandling i riksdagen stannade kamrarna i olika beslut

i fråga om bland annat gränserna för registreringsskyldigheten för andra

understödsföreningar än pensionskassor, i det att första kammaren på

denna punkt antog utskottets förslag, men andra kammaren herrar Perssons

och Lindhagens nyssnämnda reservation. Enligt inom lagutskottet

verkställd, av båda kamrarna godkänd sammanjämkning erhöll därefter

ifrågavarande lagrum sin nuvarande lydelse. Enligt denna föreligger sålunda

registreringsskyldighet för pensionskassa, som består av flera än

femtio medlemmar samt för annan understödsförening, som a) utfäster

eller utbetalar kapitalunderstöd till högre belopp än trehundra kronor

för en medlem och består av flera än etthundra medlemmar, eller b) består

av flera än femhundra medlemmar.

Om också förklarligt med hänsyn till den misstro, som på många håll

och särskilt från målsmännen för de tidigare mer än nu omhuldade uttaxeringsföreningarna

mötte den föreslagna lagstiftningen, lärer det dock

icke kunna bestridas, att understödsföreningslagens betydelse med de sålunda

genomförda begränsningarna i fråga om registreringsskyldigheten

kom att i alltför hög grad förringas. Genom dessa i och för sig föga rationellt

avvägda begränsningar komma nämligen ett jämförelsevis mycket

betydande antal understödsföreningar att bliva i avsaknad av de båda huvudsakliga

förmåner, en tryggad rättsställning och offentlig tillsyn, som

utgjorde lagstiftningens syftemål. Motståndarna till lagen synas hava

förbisett, att denna lämnade understödsföreningarnas verksamhet i det

hela obunden av materiella föreskrifter och — såsom lagutskottet i sitt

utlåtande framhöll — huvudsakligen innehöll, dels föreningsrättsliga bestämmelser,

avseende att ordna frågan om föreningarnas rättskapacitet,

giva stadga åt deras organisation, inom föreningarna skydda minoritetens

rätt gentemot majoriteten, med mera dylikt, och dels föreskrifter med

ändamål att möjliggöra och reglera den särskilda kontroll å föreningarnas

verksamhet, som påkallades därav, att nämnda verksamhet gränsade

till eller vore en art av försäkringsverksamhet.

Även i ett annat hänseende har registreringspliktens begränsning visat

sig vara till olägenhet. Då lagen föreskriver endast villkorlig registreringsplikt

har genom förbiseende eller obekantskap med lagens föreskrifter

en stor mängd både pensionskassor och andra understödsföreningar,

som otvetydigt varit registreringsskyldiga, kommit att allt fortfarande

förbli oregistrerade. Otvivelaktigt hava också många föreningar med full

avsikt begagnat sig av de utvägar, som lagen erbjuder på denna punkt, att

till skada för föreningsmedlemmarnas intressen undandraga sig registreringsskyldigheten.

För att söka utröna dels i vad mån pensionskassor och andra understödsföreningar,

som enligt lagen hemfalla under registreringsskyldigheten,

kommit att undandraga sig denna, och dels förekomsten av sådana

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 16 höft. (Nr 20.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

kassor och föreningar, som äro undantagna från nämnda skyldighet, påbörjade

styrelsen mot slutet av nästlidet år med anlitande av tillgängliga

källor en undersökning. Undersökningen, som ännu icke hunnit fullständigt

avslutas och som med säkerhet icke på långt när omfattar alla sammanslutningar

av denna natur, har givit vid handen, att den ömsesidiga

understödsverksamhet, som med eller utan lagens medgivande, kommit

att undandraga sig registreringsplikten, är till sitt omfång och de

intressen den har att företräda, mycket betydande.

Undersökningens hittillsvarande resultat framgår av följande sammanställning:
-

Pensi onskassor.

Antal

kassör

Antal

medlemmar

Tillgångar

(över skulder)

kronor

Registreringspliktiga, icke registrerade...

Icke registreringspliktiga.....................

48

78

9,966

1,642

7,559,373: 97

6,565,698: 98

Summa

126

11,608

14,125,072: 9ft

Andra understödsföreningar.

Antal

föreningar

Antal

medlemmar

Tillgångar

(över skulder)

kronor

Registreringspliktiga, icke registrerade • •

Icke registreringspliktiga....................

24

58

13,873

7,898

987,030: 98

433,876: 59

Summa

82

21,771

1,420,907: 6 7

Registreringspliktiga, icke registrerade • •

Icke registreringspliktiga ....................

72

136

23,839

9,540

8,546,404: 95

6.999,575: 5 7

Summa 208 33,379 15,545,980*. 62

Sammanställas dessa siffror, vilka, såsom redan framhållits, med all

sannolikhet äro långt ifrån fullständiga, med uppgifterna angående antalet

registrerade understödsföreningar, finner man, att medan antalet icke

registrerade pensionskassor uppgår till 126, utgör antalet registrerade sådana

kassor endast 105. Och även om man som ju tillbörligt är utgår

ifrån, att de 48 pensionskassor, som hittills underlåtit att söka registrering,

omedelbart komma att gå i författning härom, så skulle ändock gentemot

153 registrerade stå 78 oregistrerade pensionskassor. Andra understödsföreningar

äro för närvarande registrerade till ett antal av 140.

Läggas härtill de 24 föreningar, som visserligen äro registreringsskyldiga

men ännu icke blivit registrerade, skulle i allt fall mot 164 registrerade

stå 58 icke registrerade. I fråga om de här anförda siffrorna må vidare

framhållas, att den ovan påpekade ofullständigheten i uppgiftsmaterialet

med all sannolikhet föreligger framför allt i fråga om andra understödsföreningar

och i mindre grad i fråga om pensionskassor.

Det torde icke kunna bestridas, att ett dylikt sakernas tillstånd är framför

allt ur rättssäkerhetens synpunkt föga tillfredsställande. Med nu gällande

begränsning av registreringsplikten kommer ju ett stort antal sammanslutningar,

som ofta företräda mycket betydande och långt fram i

tiden sig sträckande intressen att leva och verka utan det trygghetsmoment,

som ligger i en lagligen erkänd rättskapacitet. För medlemmarnas

vidkommande erbjuder ju icke heller en oregistrerad understödsförening

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 11

Kamma rättsskydd som den registrerade, vars stadgar ju skola vara ur

föreningsrätts]ig synpunkt fullt betryggande och erbjuda garanti för att

icke vissa medlemmar eller understödsberättigade otillbörligt gynnas på

övrigas bekostnad. Även ur försäkringsteknisk synpunkt är frånvaron av

registrering och därmed följande offentlig tillsyn en olägenhet, som kan

för medlemmarna medföra mycket obehagliga överraskningar.

Någon olägenhet av att nu utvidga registreringsskyldigheten utöver

de onekligen alltför snäva gränser, som drogos vid lagens antagande,

synes icke heller vara att befara. Lagen om understödsföreningar

har nu varit i gällande kraft i mer än tio år och därunder haft tillfälle

visa sina goda verkningar framför allt i större reda och ordning inom

rörelsen samt ökad stadga och säkerhet i dess verksamhet. Någon hämsko

på rörelsen har lagen icke heller lagt i annan mån än att den hindrat

alltför osunda verksamhetsformer och i stor utsträckning framtvungit

en omläggning efter mera rationella och bärande grunder. Något missnöje

med lagen har icke, styrelsen veterlig!, försports. Tvärtom torde

dess goda verkningar numera allmänt erkännas.

Styrelsen finner därför för sin del goda skäl tala för, att den av motionären

föreslagna utvidgningen av registreringstvånget nu kommer till

stå ad.

Beträffande motionärens förslag, att registreringsskyldighet skulle

föreskrivas i fråga om annan understödsförening, vars medlemsantal överstiger

femtio, har styrelsen för sin del icke någon invändning att göra.

Ved åter beträffar förslaget, att varje pensionskassa, oavsett medlemsantalet

skulle vara underkastad registrering, finner styrelsen detta yrkande

gå alltför långt. Styrelsen vill i stället föreslå, att gränsen för pensionskassornas

vidkommande sättes vid ett medlemsantal av minst fem, och

får till stöd härför anföra följande.

Varken i det år 1905 eller år 1910 framlagda förslaget till lag om understödsföreningar

hade i fråga om registreringsplikten någon åtskillnad

gjorts mellan pensionskassor och andra understödsföreningar. I det senare

förslaget hade sålunda denna skyldighet för båda fixerats vid ett

medlem san tal av minst 50. Enligt det förra förslaget åter skulle registreringsskyldighet

vara ovillkorlig för alla understödsföreningar, men hade

från lagens tillämplighetsområde undantagits alla såväl pensionskassor

som andra föreningar med mindre än fem medlemmar.

Att 1910 års sakkkunniga på detta sätt gjorde lagens tillämplighetsområde

vida snävare, än vad tidigare förutsatts, berodde framför allt därpå,

att av dessa sakkunniga huvudvikten lades på frågans försäkringstekniska

sida. Ur denna synpunkt ansågs att »den verksamhet,.som idkas

av understödsföreningar med mindre än femtio medlemmar, icke kan i

någon högre grad äga karaktär av försäkran gsverksamhet».

Gentemot detta uttalande kan emellertid förtjäna anföras, vad 1905 års

kommitterade yttrat till stöd för stadgandet, att från lagens giltighetsområde

borde undantagas endast föreningar med mindre än fem medlemmar.

»Det kunde vid en ytlig betraktelse» — heter det sålunda i utlåtandet

(sid. 54) »synas betänkligt att medgiva registrering av föreningar

med så ringa medlemsantal, som sålunda enligt förslaget skulle vara tilllåtet.

Givet är nämligen, att ett vida större medlemsantal fordras, för att

en sannolikhetsberäkning skall kunna förväntas komma att något så näi

motsvaras av verkligheten» — — — — »Att kommitterade det oaktat

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

stannat vid ett så ringa medlemsantal som fem, beror emellertid därpå,

att, å ena sidan, om önskvärd trygghet skall vinnas, minimiantalet medlemmar

i alla händelser måste sättas mycket högre än till tjugufem,1 och,

å andra sidan, icke så få kassor faktiskt finnas, i vilka medlemsantalet

på grund av särskilda förhållanden aldrig kan komma att uppgå ens till

nämnda tal.»

Alldeles oavsett de försäkringstekniska synpunkterna synes dock hänsynen

till rättssäkerheten kräva, att i fråga om pensionskassorna gränsen

för registreringsskyldigheten sättes vida lägre än vad 1910 års förslag

innehar. Den av styrelsen påbörjade undersökningen har nämligen

visat att många av dessa, av relativt mycket få medlemmar bestående kassor

äro innehavare av så betydande förmögenheter, att rättskapacitet

för deras räkning borde utgöra en ofrånkomlig fordran. Att i fråga om

pensionskassor utsträcka registreringsplikten lika långt som 1905 års

kommitterade ifrågasatte, nämligen till kassor med minst fem medlemmar,

. synes så mycket mindre möta några betänkligheter ur försäkringsteknisk

synpunkt, som ju understödsföreningslagen redan nu medgiver

rätt för både pensionskassor och andra understödsföreningar med så

ringa medlemsantal att frivilligt söka och erhålla registrering. Att

åter gå ännu längre och, på sätt motionären föreslagit, stadga registreringstvång

för alla pensionskassor oavsett medlemsantalet, synes dock

icke böra ifrågasättas. Pensionskassor med så ringa medlemsantal som

högst fyra förekomma nämligen dels endast rent undantagsvis och hava

i övrigt en så utpräglat privat karaktär, att deras registrering icke kan

anses vara ur samhällsnyttans synpunkt påkallad.

Att den här förordade utsträckningen av registreringsskyldigheten

skulle kunna komma att utgöra hinder exempelvis för en mindre arbetsgivare

att med i huvudsak egna medel, om ock med bidrag även av arbetarna,

söka ordna pensionsfrågan för dessa, synes icke vara att befara.

Av motiveringen till 1910 års sakkunnigebetänkande framgår nämligen

otvetydigt, att en sådan anordning icke i allmänhet skulle kunna anses

falla under lagen om understödsföreningar. Endast för den händelse arbetarna

förutsättas själva i avsevärd grad bidraga till pensioneringskostnaderna,

skulle en anordning av här ifrågasatt art vara att betrakta såsom

understödsförening. Det torde i övrigt kunna förutsättas att tillsynsmyndigheten

även framgent kommer att vid understödsföreningslagens

tillämpning gå till väga med den största varsamhet och hänsyn till

de i varje särskilt fall gällande faktiska förhållandena.

På grund av det ovan anförda, och då en utsträckning av registreringsplikten

synes vara nödvändig för att göra understödsföreningslagens

stadgande i detta hänseende fullt effektivt, får styrelsen för sin del förorda

bifall till motionen, med det förbehåll likväl, att i fråga om pensionskassa

registreringsskyldighet icke må stadgas, där medlemsantalet i kassan

understiger fem.

Under förutsättning att en dylik utvidgning av registreringsplikten

kommer till stånd, synes vidare 2 § sista stycket i lagen om understödsföreningar

böra omformuleras så, att det där gjorda medgivandet må gälla

endast för andra understödsföreningar än pensionskassor.

1 Syftar på bestämmelsen i lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891, där som villkor

för registrering fordrades ett medlemsantal av minst 25.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 13

Utdrag av protokollet vid sociala rådets sektions för understödsföreningar

sammanträde den 19 februari 1924 bifogas.1

I detta ärendes slutliga handläggning hava utom undertecknade deltagit

byråchefen Molin.

GUNNAR HUSS.

Theo fil Andersson.

1 Denna bilaga är ej tryckt.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 16 haft. (Nr 20.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.