Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om understödsföreningar.
1924-04-29 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1924:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om understödsföreningar.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
1
>r 20.
Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1924 kl. 4 e. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om
understödsföreningar.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 44,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Berglund föreslagit, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring av 2 § i lagen den 29 juni 1912 om
understödsföreningar, att pensionskassa skall oavsett medlemsantalet registreras,
så ock annan understödsförening, vars medlemsantal överstiger femtio.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionärens hemställan, får
Utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
motionens innehåll.
Över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning
härav inkommit, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande; och hänvisar
utskottet till dess innehåll.
Till ledning för bedömandet av det av motionären framställda ändringsförslaget
anser sig utskottet böra förutskicka följande redogörelse för vissa
bestämmelser i den i motionen avsedda lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar:
Under
begreppet understödsföreningar inbegripas enligt lagen sådana föreningar
för inbördes bistånd, som avse att utan affärsmässigt drivande av
försäkringsrörelse och utan att meddela sjukhjälp idka till personförsäkring
hänförlig verksamhet. Hit äro sålunda exempelvis att räkna föreningar,
som avse att bereda pension åt medlem efter avgång från tjänst eller uppnående
av viss ålder, att vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till
bestridande av kostnaderna för hans begravning eller såsom understöd åt hans
familj, att meddela pension åt avliden medlems änka eller barn eller att bereda
medlem understöd vid inträffande invaliditet.
Understödsförening, som avser att bereda pension, kallas i lagen pensionskassa.
I motsats härtill stå föreningar, som avse att meddela understöd i
form av kapital en gång för alla (kapitalförsäkringsföreningar).
Understödsförening, som ej registrerats, äger ej rättskapacitet. De, som
handla å dess vägnar, svara följaktligen för uppkommande förbindelser såsom
för annan sin gäld, en för alla och alla för en.
För registrerad understödsförenings förbindelser häfta åter allenast föreningens
tillgångar.
Bihang till riksdagens protokoll 192A. 9 samt. 2 avd. 16 höft. [Nr 20.)
Redogörelse
för vissa
bestämmelser
i lagen ovi
understödsföreningar.
1
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Rätt till registrering tillkommer enligt lagen understödsförening, som består
av minst fem medlemmar.
Registreringsplikt åter föreligger enligt 2 § i lagen för
dels pensionskassa, som består av flera än 50 medlemmar, och
dels annan understödsförening, så framt den antingen
a) utfäster eller utbetalar understöd, utgående i kapital eu gång för alla,
(kapitalunderstöd) till högre belopp än 300 kronor för en medlem och tilllika
består av derå än 100 medlemmar, eller ock
b) består av flera än 500 medlemmar.
Från lagens tillämpning äro undantagna anstalter, för vilkas utfästelser
av understöd staten eller kommun är ansvarig, sådana pensionskassor för i
offentlig tjänst anställda personer, vilka av Konungen förklarats undantagna
från lagens tillämpning, samt fackföreningar, fackförbund eller andra liknande
föreningar för vårdande av yrkesangelägenheter, änskönt att desamma
meddela understöd vid arbetslöshet.
Registrering och tillsyn av understödsföreningar handhavas av en för hela
riket gemensam tillsynsmyndighet, vilken utgöres av socialstyrelsen.
Registrerade understödsföreningar, vilka utfästa eller utbetala kapitalunderstöd
för medlem till högre belopp än 500 kronor '', äro underkastade
särskild försäkringsteknisk tillsyn 1 2. Beträffande under dylik tillsyn stående
föreningar, vilka benämnas understödsföreningar med godkända stadgar,
skall av tillsynsmyndigheten övas kontroll över, att stadgarna innehålla
tillfredsställande bestämmelser om premier, fondavsättning, medelförvaltning
ocli användning av uppkommande överskott samt jämväl i övrigt äro betryggande
för medlemmarna och övriga understödsberättigade. För sådana
föreningar skall varje år, i den mån ej av tillsynsmyndigheten medgivits
undantag, avgivas viss försäkringsteknisk utredning angående föreningens
ställning vid föregående års slut.
Den reglering, som övriga registrerade understödsföreningar äro enligt
lagen underkastade, är väsentligen av formell natur, såsom avseende bland
annat antagande av stadgar med bestämmelser i vissa angivna hänseenden,
förande av medlemsförteckning, sättet för räkenskapers förande samt föreskrifter
angående styrelse, firmateckning, revision, föreningssammanträden
och likvidation m. m.
För giltighet av vissa beslut å föreningsstämma, innefattande stadgeändringar
av viss innebörd, erfordras, att desamma gillas av tillsynsmyndigheten,
som därvid särskilt har att tillse, att icke genom besluten vissa medlemmar
eller andra understödsberättigade otillbörligt gynnas på övrigas bekostnad.
För varje räkenskapsår skall för registrerad understödsförening till tillsynsmyndigheten
ingivas, förutom statistisk redogörelse rörande föreningen
och dess verksamhet under året, avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser
samt av protokoll, upptagande de å föreningssammanträde i anledning
av nämnda berättelser fattade beslut. Finner tillsynsmyndigheten
nödigt att infordra ytterligare upplysningar, skola sådana ofördröjligen lämnas
av styrelsen. Styrelsen är pliktig att när som helst bereda tillsynsmyndigheten
eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt att
granska föreningens räkenskaper och övriga handlingar.
1 Kapitalunderstöd till högre belopp än 4,000 kronor åt en medlem må ej av registrerad
understödsförening utfästas eller utbetalas.
2 Äldre föreningar äro enligt lagens övergångsbestämmelser fritagna från dylik tillsyn
under förutsättning att kapitalunderstöden för medlem ej överstiga 1.000 kronor.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
3
För pensionskassa, vilkens stadgar icke blivit på förut angivet sätt godkända,
skall styrelsen vart femte år låta upprätta och till tillsynsmyndigheten
ingiva viss försäkringsteknisk utredning angående föreningens ställning
vid föregående års slut. Tillsynsmyndigheten kan emellertid, då en
kassas rörelse är av mindre omfattning eller eljest skälig anledning därtill
föreligger, helt eller delvis befria kassan från dylik skyldighet samt, därest
för eu kassa avgiven försäkringsteknisk utredning utvisar brist, i den mån
tillsynsmyndigheten så finner erforderligt, ålägga sådan kassa att, så
länge bristen fortfar, upprätta och ingiva utredning av förevarande slag
oftare än vart femte år.
Tillsynsmyndigheten åligger att övervaka registrerade understödsföreningars
verksamhet samt tillhandagå dylika föreningar med råd och upplysningar
i ändamål att föreningarnas rörelse må drivas på ett med hänsyn
till deras art och omfattning lämpligt sätt. Finner tillsynsmyndigheten,
att beträffande en förening avvikelse från understödsföreningslagen eller
föreningens stadgar förekommer, skall föreningen av tillsynsmyndigheten
anvisas att inom viss tid hava vidtagit för rättelses vinnande erforderliga
åtgärder. Framgår av försäkringsteknisk utredning angående en förening,
att densamma är oförmögen att fullgöra sina utfästelser, må ock dylik anvisning
kunna av tillsynsmyndigheten lämnas. Fullgöres ej lämnad anvisning,
äger tillsynsmyndigheten ansöka om åläggande för vederbörande
förening att träda i likvidation.
För understödsförening, som ägde bestånd vid lagens ikraftträdande den
1 januari 1913, gällde ej skyldighet att söka registrering förr än tre år förflutit
från lagens trädande i kraft.
För eftersättande av lagens föreskrifter i fråga om bland annat skyldighet
att söka registrering finnas i lagen inrymda bötesbestämmelser.
Till motivering för det i förevarande motion framställda yrkandet har
motionären — under åberopande av vad under förarbetena till understödsföreningslagen
och vid dess tillkomst förebragts till stöd för en mera
utsträckt registreringsplikt för understödsföreningar än den i lagen upptagna
— anfört, att de i detta hänseende nu gällande bestämmelserna ej
vore rationellt avvägda, i det att de i tillämpningen träffade synnerligen
ojämnt, vore lätta att kringgå och ställde utanför lagen en mängd föreningar,
som borde inordnas under densamma. Härtill komme, att, enligt
vad erfarenheten visat, någon olägenhet av registreringen ej förmärkts för
de föreningar, vilka blivit registrerade.
Beträffande vad under förarbetena till lagen och vid dess tillkomst förekommit
i fråga om gränserna för registreringsskyldighet för understödsföreningar
tillåter sig utskottet att hänvisa till den redogörelse, som därutinnan
lämnats i dels motionen och dels socialstyrelsens över densamma
avgivna yttrande.
På sätt av socialstyrelsens yttrande framgår, har den av motionären
väckta frågan om utsträckt registreringsskyldighet för understödsföreningar
av styrelsen förelagts sociala rådets sektion för understödsföreningar (understödsföreningsnämnden)
vid dess sammanträde den 19 nästlidne februari.
Inom sektionen har därvid i allmänhet förordats anslutning i princip till den
Motiveringen
förevarande
motion.
Yttranden
i ämnet av
understödsföreningsnämnden
och socialstyrelsen.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Statistiska
åitferuppgifter
angående
registrerade
understödsföreningar.
L t skottets
yttrande.
i motionen ifrågasatta utsträckningen av registreringstvånget. En medlem i
nämnden har emellertid ansett det tveksamt, huruvida icke ett utsträckt registreringstvång
skulle verka hämmande på tillkomsten av sådana till vissa
arbetsföretag anknutna kassor, till vilka bidrag lämnades huvudsakligen
av arbetsgivare, men i viss utsträckning jämväl av arbetare. Av nämnde
ledamot har ifrågasatts, huruvida icke uttrycklig bestämmelse borde införas
i lagen, att registreringstvång skulle föreligga endast för de fall, att de
av medlemmarna erlagda avgifterna vore av väsentlig betydelse för föreningsverksamhetens
ekonomi.
Socialstyrelsen har i sitt till utskottet avgivna yttrande för sin del förordat
bifall till motionen, därvid styrelsen dock på närmare anförda
skäl föreslagit, att registreringsskyldighet icke måtte beträffande pensionskassa
föreskrivas, där medlemsantalet i kassan understege fem. I fråga
om de ovanberörda pensionskassorna med bidrag huvudsakligen från arbetsgivarna
har styrelsen — under erinran att av motiveringen till 1910 års
sakkunnigbetänkande framginge, att dylika kassor vore att anse såsom
understödsföreningar i lagens mening allenast för den händelse arbetarna
förutsattes själva i avsevärd grad bidraga till pensioneringskostnaderna —
anfört, att den förordade utsträckningen av registreringsskyldigbeten icke
syntes kunna komma att vara till hinder för dessa kassor, och att styrelsen
vid lagens tillämpning komme att gå tillväga med största varsamhet och
hänsyn till de i varje särskilt fall gällande faktiska förhållandena.
Till närmare belysning av i socialstyrelsens yttrande lämnade sifferuppgifter
angående icke registrerade understödsföreningar må här återgivas
motsvarande sifferuppgifter rörande registrerade föreningar, hämtade ur
en under fjolåret i Sociala Meddelanden publicerad undersökning angående
»registrerade understödsföreningar åren 1916—1920». Nämnda undersökning
utvisar, att vid 1920 års utgång funnits registrerade 87 pensionskassor
— därav 2 med godkända stadgar — med ett sammanlagt medlemsantal
av 38,651 och en tillgångssumma utöver skulderna å tillhopa
93,656,332 kronor 93 öre samt 132 kapitalförsäkringsföreningar — därav
24 med godkända stadgar — med ett sammanlagt medlemsantal av 162,241
och en tillgångssumma utöver skulderna å tillhopa 12,390,584 kronor 44 öre.
Av inhämtade upplysningar framgår vidare, att i det av socialstyrelsen
angivna antalet registrerade understödsföreningar (105 pensionskassor och
140 kapitalförsäkringsföreningar) ingå 15 pensionskassor och 14 kapitalförsäkringsföreningar,
vilka enligt nu gällande bestämmelser ej varit pliktiga
att låta registrera sig.
Det av socialstyrelsen i ärendet avgivna utlåtandet utvisar, att det inom
styrelsen för närvarande pågår en undersökning, som avser att få utrönt,
dels i vilken utsträckning registreringspliktiga understödsföreningar eftersatt
dem tillkommande registreringsskyldighet, och dels förekomsten av
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 5
understödsföreningar, som enligt nu gällande bestämmelser icke äro registreringspliktiga.
Av denna undersökning har framgått, att av hittills
kända registreringspliktiga understödsföreningar ej mindre än 48 pensionskassor
och 24 kapitalförsäkringsföreningar undandragit sig sin registreringsskyldigliet.
Därjämte har genom undersökningen hittills vunnits kännedom
om förekomsten av icke registreringspliktiga 78 pensionskassor med
en sammanlagd tillgångssumma av cirka 6 V2 miljoner kronor och 58
kapitalförsäkringsföreningar med tillhopa inemot 8,000 medlemmar.
I likhet med socialstyrelsen finner utskottet det ur rättssäkerhetens synpunkt
önskvärt, att registreringsplikten för understödsföreningar utvidgas
utöver de gränser, soin vid tillkomsten av gällande lag om sådana föreningen
bestämdes. En dylik utvidgning, vilken står i full överensstämmelse
med 1912 års lagutskotts uttalande i ämnet, synes erforderlig för att bereda
önsklig effektivitet åt den ifrågavarande lagstiftningen. Genom den av
socialstyrelsen igångsatta undersökningen har det bland annat utrönts, att
ett stort antal pensionskassor med avsevärda kapitalbehållningar för närvarande
stå utanför lagens räckvidd och således äro i avsaknad av det trygghetsmoment,
som registreringen avser att tillgodose. Vad i motionen framhållits
om den ojämnhet i tillämpningen, som är förknippad med de nuvarande
bestämmelserna å området, giver ock stöd för önskvärdheten av att
få åvägabragt utvidgning av den nu gällande registreringsskyldigheten för
föreningar av förevarande slag.
Att på grund av föreliggande motion nu omedelbart genomföra en dylik
utvidgning av registreringsskyldigheten anser sig emellertid utskottet ej böra
tillstyrka. Frånsett lämpligheten av att det dessförinnan sörjts för, att den
härutinnan nu gällande skyldigheten, i den mån den visat sig hittills hava
eftersatts, bliver vederbörligen fullgjord, synes det nämligen utskottet lämpligen
böra avvaktas slutförandet av den nu pågående undersökningen rörande
förekomsten av understödsföreningar, som jämlikt nu gällande bestämmelser
icke äro registreringspliktiga. Först efter slutförandet av denna undersökning,
vilken, enligt vad utskottet inhämtat, är avsedd att omfatta bland
annat alla i kungl. biblioteket förefintliga exemplar av stadgar för understödsföreningar,
torde på grundval av den med ledning därav erhållna närmare
kännedomen rörande hithörande föreningar böra slutgiltigt bedömas, huru
gränserna för en utvidgad registreringsskyldighet för dels pensionskassor och
dels kapitalförsäkringsföreningar lämpligen böra avvägas. Ävenledes bör
därvid komma under övervägande, vilka övergångsbestämmelser vid genomförandet
av den sålunda ifrågasatta utvidgningen av registreringsskyldighet
må anses erforderliga.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t, efter slutförandet av ovannämnda undersökning
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
rörande förekomsten av understödsföreningar, vilka
enligt nu gällande bestämmelser icke äro registreringspliktiga,
måtte för riksdagen framlägga det förslag till
utvidgad registreringsskyldighet för understödsföreningar,
vartill undersökningen må giva anledning.
Stockholm den 29 april 1924.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
Irån första kammaren: herrar Bror Petrén, Alfred Petrén*, greve Spens, Tjällgren,
Sigfrid Hansson och Thorberg*, fröken Hesselgren* samt herr Martin Svensson;
från andra kammaren: herrar Karlsson i Gasabäck*, Magnusson i Skövde*, Johanson i
Stockholm*, Nilsson i Vibberbo, Holmström i Stockholm, Johansson i Sollefteå*, Sundling*
och Molander*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Sigfrid Hansson.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
7
Bilaga.
Stockholm den 22 februari 1924.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 25 januari 1924 bär Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen
att avgiva och till utskottet senast den 23 dennes överlämna
yttrande över en inom första kammaren väckt motion, nr 44, om obligatorisk
registrering av pensionskassa samt av annan understödsförening,
vars medlemsantal överstiger femtio.
Efter att hava förelagt ärendet för sociala rådets sektion för understödsföreningar
(understödsföreningsnämnden) får styrelsen anföra följande.
Uppslaget till eu särskild lagstiftning rörande understödsföreningar
kan sägas hava givits i samband med antagandet av 1903 års lag om försäkringsrörelse,
vilken lag enligt föreskrift i 163 § e), sådant detta lagrum
ursprungligen lydde, icke skulle äga tillämpning å »försäkringsanstalter,
sjuk- och begravningskassor eller andra dylika understödsföreningar,
vilkas verksamhet icke avser affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse».
Beträffande dessa sålunda i försäkringslagen undantagna anstalter och
kassor anhöll emellertid riksdagen i sin till Kungl. Maj:t den 20 maj
1903 avlåtna skrivelse med anmälan om lagens antagande om utredning,
huruvida och i vad mån den verksamhet, som utövades av åtskilliga sjukoch
begravningskassor, pensionsanstalter och andra understödsföreningar,
innefattade försäkringsrörelse av beskaffenhet, att bestämmelserna i lagen
om försäkringsrörelse helt eller delvis på dem borde äga tillämpning, samt
därefter framlägga förslag till de lagbestämmelser i ämnet, vartill utredningen
kunde föranleda.
Med anledning av denna riksdagens skrivelse förordnade Kungl. Maj:t
den 24 juli 1903 särskilda kommitterade att inom civildepartementet biträda
vid den sålunda begärda utredningen samt vid utarbetandet av förslag
till lagbestämmelser i ämnet. Kommitterades betänkande med förslag
till lag om understödsföreningar avgavs den 2 december 1905. Förslaget,
som avsåg att gälla såväl sjukhjälpsföreningar som alla andra
ömsesidiga understödsföreningar, vilkas verksamhet icke avsåg affärsmässigt
drivande av försäkringsrörelse, blev dock aldrig föremål för
någon kungl. proposition till riksdagen.
Bland annat ansågos sålunda sjukkassorna, vilka redan tidigare erhållit
rättslig reglering genom lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891, höra
göras till föremål för särskild lagstiftning och icke, som i betänkandet
förutsatts, sammanföras med övriga understödsföreningar under en gemensam
lag.
Sedan den 30 juni 1909 förslag avgivits till ny lagstiftning om sjukkassor,
vilket förslag med vissa ändringar förelädes 1910 års riksdag och
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
av densamma antogs, npptogs emellertid ånyo frågan om lagstiftning beträffande
övriga understödsföreningar, som enligt 163 § e) i lagen om försäkringsrörelse
undantagits från denna lags tillämplighetsområde. Enligt
Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 september 1909 uppdrogs sålunda
åt särskilda sakkunniga att inom civildepartementet biträda vid uppgörande
av förslag om dylika föreningar. Dessa sakkunniga avgåvo den
10 december 1910 betänkande med förslag till bland annat lag om understödsföreningar.
Efter omarbetning i vissa hänseenden inom civildepartementet
förelädes detta förslag 1912 års riksdag och blev med vissa
ändringar, som särskilt berörde den föreslagna registreringspliktens omfattning,
av riksdagen antaget. Lagen om understödsföreningar utfärdades
den 29 juni 1912.
Det ovannämnda, av särskilda kommitterade år 1905 framlagda förslaget
till lag om understödsföreningar vilade i likhet med nu gällande lag i ämnet
på grundsatsen om registreringstvång och avsåg att gälla alla föreningar
»för inbördes livförsäkring, sjukhjälp eller annat dylikt understöd»,
häri inbegripet återförsäkringsforeningar; förutsatt dock att dessa
föreningar icke hade till ändamål affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse.
Undantag från lagens tillämplighetsområde hade, utom för pensionsanstalter,
som inrättats av staten, samt rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,
medgivits endast för understödsföreningar, som bestodo av
mindre än fem medlemmar.
I det av de sakkunniga den 10 december 1910 framlagda förslaget hade
registreringsplikten begränsats till understödsföreningar, som bestodo av
minst femtio medlemmar; dock att registrering medgivits för föreningar
med under femtio men minst fem medlemmar. Undantagna från lagens
tillämpning skulle dessutom vara vissa i 98 § i förslaget angivna anstalter
och kassor. Samma begränsning med avseende på registreringsplikten hade
ock upptagits i Kungl. Maj:ts proposition (nr 2) till 1912 års riksdag.
I sitt utlåtande (nr 34) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition förklarade
visserligen lagutskottet, att betryggandet av understödsföreningarnas
verksamhet enligt dess mening vore av den stora samhälleliga betydelse,
att ett registreringstvång för alla sådana föreningar av någon
större betydelse vore fullt motiverat. Men utskottet, som utgick ifrån, att
registreringstvånget med därav följande underkastelse under lagens bestämmelser,
särskilt i början av lagens tillämpning, innan förmånerna
av denna lagstiftning blivit mera allmänt kända, skulle förefalla betungande
för en del smärre föreningar, fann dock kravet på registrering
kunna och böra i något högre grad eftergivas, än i Kungl. Maj:ts förslag
stadgades.
I huvudsaklig anslutning till eu i andra kammaren av herr Byström
väckt motion föreslog alltså utskottet, att registreringsskyldighet skulle
stadgas för pensionskassor med flera än femtio medlemmar samt för andra
understödsföreningar, så framt de utfäste eller utbetalte understöd, utgående
i kapital en gång för alla (kapitalunderstöd) till högre belopp än
tvåhundra kronor för en medlem och bestodo av flera än femtio medlemmar
eller ock, utan avseende på understödets beskaffenhet eller storlek, bestodo
av flera än tvåhundra medlemmar.
Beträffande utskottets förslag, i vad det gällde gränserna för registreringsskyldigheten
för andra understödsföreningar än pensionskassor, hade
dock i särskilda reservationer yrkats mildring dels av herr Widén m. fl.
och dels av herrar Persson i Norrköping och Lindhagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. <»
Av förstnämnda reservanter yrkades sålunda, att ifråga om annan un
derstödsförening än pensionskassa registreringsskyldighet icke skulle
galla med mindre föreningen utläste eller utbetalte kapitalunderstöd till
högre belopp än tvåhundra kronor för en medlem och bestod av flera än
etthundra medlemmar. I den senare reservationen åter hemställdes, att i
fråga om sådana understödsföreningar registreringsskyldigheter skulle
föreligga endast för förening, som utläste eller utbetalte kapitalunderstöd
till högre belopp än femhundra kronor och bestod av liera än tvåhundra
medlemmar.
Vid frågans behandling i riksdagen stannade kamrarna i olika beslut
i fråga om bland annat gränserna för registreringsskyldigheten för andra
understödsföreningar än pensionskassor, i det att första kammaren på
denna punkt antog utskottets förslag, men andra kammaren herrar Perssons
och Lindhagens nyssnämnda reservation. Enligt inom lagutskottet
verkställd, av båda kamrarna godkänd sammanjämkning erhöll därefter
ifrågavarande lagrum sin nuvarande lydelse. Enligt denna föreligger sålunda
registreringsskyldighet för pensionskassa, som består av flera än
femtio medlemmar samt för annan understödsförening, som a) utfäster
eller utbetalar kapitalunderstöd till högre belopp än trehundra kronor
för en medlem och består av flera än etthundra medlemmar, eller b) består
av flera än femhundra medlemmar.
Om också förklarligt med hänsyn till den misstro, som på många håll
och särskilt från målsmännen för de tidigare mer än nu omhuldade uttaxeringsföreningarna
mötte den föreslagna lagstiftningen, lärer det dock
icke kunna bestridas, att understödsföreningslagens betydelse med de sålunda
genomförda begränsningarna i fråga om registreringsskyldigheten
kom att i alltför hög grad förringas. Genom dessa i och för sig föga rationellt
avvägda begränsningar komma nämligen ett jämförelsevis mycket
betydande antal understödsföreningar att bliva i avsaknad av de båda huvudsakliga
förmåner, en tryggad rättsställning och offentlig tillsyn, som
utgjorde lagstiftningens syftemål. Motståndarna till lagen synas hava
förbisett, att denna lämnade understödsföreningarnas verksamhet i det
hela obunden av materiella föreskrifter och — såsom lagutskottet i sitt
utlåtande framhöll — huvudsakligen innehöll, dels föreningsrättsliga bestämmelser,
avseende att ordna frågan om föreningarnas rättskapacitet,
giva stadga åt deras organisation, inom föreningarna skydda minoritetens
rätt gentemot majoriteten, med mera dylikt, och dels föreskrifter med
ändamål att möjliggöra och reglera den särskilda kontroll å föreningarnas
verksamhet, som påkallades därav, att nämnda verksamhet gränsade
till eller vore en art av försäkringsverksamhet.
Även i ett annat hänseende har registreringspliktens begränsning visat
sig vara till olägenhet. Då lagen föreskriver endast villkorlig registreringsplikt
har genom förbiseende eller obekantskap med lagens föreskrifter
en stor mängd både pensionskassor och andra understödsföreningar,
som otvetydigt varit registreringsskyldiga, kommit att allt fortfarande
förbli oregistrerade. Otvivelaktigt hava också många föreningar med full
avsikt begagnat sig av de utvägar, som lagen erbjuder på denna punkt, att
till skada för föreningsmedlemmarnas intressen undandraga sig registreringsskyldigheten.
För att söka utröna dels i vad mån pensionskassor och andra understödsföreningar,
som enligt lagen hemfalla under registreringsskyldigheten,
kommit att undandraga sig denna, och dels förekomsten av sådana
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 16 höft. (Nr 20.) 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
kassor och föreningar, som äro undantagna från nämnda skyldighet, påbörjade
styrelsen mot slutet av nästlidet år med anlitande av tillgängliga
källor en undersökning. Undersökningen, som ännu icke hunnit fullständigt
avslutas och som med säkerhet icke på långt när omfattar alla sammanslutningar
av denna natur, har givit vid handen, att den ömsesidiga
understödsverksamhet, som med eller utan lagens medgivande, kommit
att undandraga sig registreringsplikten, är till sitt omfång och de
intressen den har att företräda, mycket betydande.
Undersökningens hittillsvarande resultat framgår av följande sammanställning:
-
Pensi onskassor.
Antal
kassör
Antal
medlemmar
Tillgångar
(över skulder)
kronor
Registreringspliktiga, icke registrerade...
Icke registreringspliktiga.....................
48
78
9,966
1,642
7,559,373: 97
6,565,698: 98
Summa
126
11,608
14,125,072: 9ft
Andra understödsföreningar.
Antal
föreningar
Antal
medlemmar
Tillgångar
(över skulder)
kronor
Registreringspliktiga, icke registrerade • •
Icke registreringspliktiga....................
24
58
13,873
7,898
987,030: 98
433,876: 59
Summa
82
21,771
1,420,907: 6 7
Registreringspliktiga, icke registrerade • •
Icke registreringspliktiga ....................
72
136
23,839
9,540
8,546,404: 95
6.999,575: 5 7
Summa 208 33,379 15,545,980*. 62
Sammanställas dessa siffror, vilka, såsom redan framhållits, med all
sannolikhet äro långt ifrån fullständiga, med uppgifterna angående antalet
registrerade understödsföreningar, finner man, att medan antalet icke
registrerade pensionskassor uppgår till 126, utgör antalet registrerade sådana
kassor endast 105. Och även om man som ju tillbörligt är utgår
ifrån, att de 48 pensionskassor, som hittills underlåtit att söka registrering,
omedelbart komma att gå i författning härom, så skulle ändock gentemot
153 registrerade stå 78 oregistrerade pensionskassor. Andra understödsföreningar
äro för närvarande registrerade till ett antal av 140.
Läggas härtill de 24 föreningar, som visserligen äro registreringsskyldiga
men ännu icke blivit registrerade, skulle i allt fall mot 164 registrerade
stå 58 icke registrerade. I fråga om de här anförda siffrorna må vidare
framhållas, att den ovan påpekade ofullständigheten i uppgiftsmaterialet
med all sannolikhet föreligger framför allt i fråga om andra understödsföreningar
och i mindre grad i fråga om pensionskassor.
Det torde icke kunna bestridas, att ett dylikt sakernas tillstånd är framför
allt ur rättssäkerhetens synpunkt föga tillfredsställande. Med nu gällande
begränsning av registreringsplikten kommer ju ett stort antal sammanslutningar,
som ofta företräda mycket betydande och långt fram i
tiden sig sträckande intressen att leva och verka utan det trygghetsmoment,
som ligger i en lagligen erkänd rättskapacitet. För medlemmarnas
vidkommande erbjuder ju icke heller en oregistrerad understödsförening
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 11
Kamma rättsskydd som den registrerade, vars stadgar ju skola vara ur
föreningsrätts]ig synpunkt fullt betryggande och erbjuda garanti för att
icke vissa medlemmar eller understödsberättigade otillbörligt gynnas på
övrigas bekostnad. Även ur försäkringsteknisk synpunkt är frånvaron av
registrering och därmed följande offentlig tillsyn en olägenhet, som kan
för medlemmarna medföra mycket obehagliga överraskningar.
Någon olägenhet av att nu utvidga registreringsskyldigheten utöver
de onekligen alltför snäva gränser, som drogos vid lagens antagande,
synes icke heller vara att befara. Lagen om understödsföreningar
har nu varit i gällande kraft i mer än tio år och därunder haft tillfälle
visa sina goda verkningar framför allt i större reda och ordning inom
rörelsen samt ökad stadga och säkerhet i dess verksamhet. Någon hämsko
på rörelsen har lagen icke heller lagt i annan mån än att den hindrat
alltför osunda verksamhetsformer och i stor utsträckning framtvungit
en omläggning efter mera rationella och bärande grunder. Något missnöje
med lagen har icke, styrelsen veterlig!, försports. Tvärtom torde
dess goda verkningar numera allmänt erkännas.
Styrelsen finner därför för sin del goda skäl tala för, att den av motionären
föreslagna utvidgningen av registreringstvånget nu kommer till
stå ad.
Beträffande motionärens förslag, att registreringsskyldighet skulle
föreskrivas i fråga om annan understödsförening, vars medlemsantal överstiger
femtio, har styrelsen för sin del icke någon invändning att göra.
Ved åter beträffar förslaget, att varje pensionskassa, oavsett medlemsantalet
skulle vara underkastad registrering, finner styrelsen detta yrkande
gå alltför långt. Styrelsen vill i stället föreslå, att gränsen för pensionskassornas
vidkommande sättes vid ett medlemsantal av minst fem, och
får till stöd härför anföra följande.
Varken i det år 1905 eller år 1910 framlagda förslaget till lag om understödsföreningar
hade i fråga om registreringsplikten någon åtskillnad
gjorts mellan pensionskassor och andra understödsföreningar. I det senare
förslaget hade sålunda denna skyldighet för båda fixerats vid ett
medlem san tal av minst 50. Enligt det förra förslaget åter skulle registreringsskyldighet
vara ovillkorlig för alla understödsföreningar, men hade
från lagens tillämplighetsområde undantagits alla såväl pensionskassor
som andra föreningar med mindre än fem medlemmar.
Att 1910 års sakkkunniga på detta sätt gjorde lagens tillämplighetsområde
vida snävare, än vad tidigare förutsatts, berodde framför allt därpå,
att av dessa sakkunniga huvudvikten lades på frågans försäkringstekniska
sida. Ur denna synpunkt ansågs att »den verksamhet,.som idkas
av understödsföreningar med mindre än femtio medlemmar, icke kan i
någon högre grad äga karaktär av försäkran gsverksamhet».
Gentemot detta uttalande kan emellertid förtjäna anföras, vad 1905 års
kommitterade yttrat till stöd för stadgandet, att från lagens giltighetsområde
borde undantagas endast föreningar med mindre än fem medlemmar.
»Det kunde vid en ytlig betraktelse» — heter det sålunda i utlåtandet
(sid. 54) »synas betänkligt att medgiva registrering av föreningar
med så ringa medlemsantal, som sålunda enligt förslaget skulle vara tilllåtet.
Givet är nämligen, att ett vida större medlemsantal fordras, för att
en sannolikhetsberäkning skall kunna förväntas komma att något så näi
motsvaras av verkligheten» — — — — »Att kommitterade det oaktat
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
stannat vid ett så ringa medlemsantal som fem, beror emellertid därpå,
att, å ena sidan, om önskvärd trygghet skall vinnas, minimiantalet medlemmar
i alla händelser måste sättas mycket högre än till tjugufem,1 och,
å andra sidan, icke så få kassor faktiskt finnas, i vilka medlemsantalet
på grund av särskilda förhållanden aldrig kan komma att uppgå ens till
nämnda tal.»
Alldeles oavsett de försäkringstekniska synpunkterna synes dock hänsynen
till rättssäkerheten kräva, att i fråga om pensionskassorna gränsen
för registreringsskyldigheten sättes vida lägre än vad 1910 års förslag
innehar. Den av styrelsen påbörjade undersökningen har nämligen
visat att många av dessa, av relativt mycket få medlemmar bestående kassor
äro innehavare av så betydande förmögenheter, att rättskapacitet
för deras räkning borde utgöra en ofrånkomlig fordran. Att i fråga om
pensionskassor utsträcka registreringsplikten lika långt som 1905 års
kommitterade ifrågasatte, nämligen till kassor med minst fem medlemmar,
. synes så mycket mindre möta några betänkligheter ur försäkringsteknisk
synpunkt, som ju understödsföreningslagen redan nu medgiver
rätt för både pensionskassor och andra understödsföreningar med så
ringa medlemsantal att frivilligt söka och erhålla registrering. Att
åter gå ännu längre och, på sätt motionären föreslagit, stadga registreringstvång
för alla pensionskassor oavsett medlemsantalet, synes dock
icke böra ifrågasättas. Pensionskassor med så ringa medlemsantal som
högst fyra förekomma nämligen dels endast rent undantagsvis och hava
i övrigt en så utpräglat privat karaktär, att deras registrering icke kan
anses vara ur samhällsnyttans synpunkt påkallad.
Att den här förordade utsträckningen av registreringsskyldigheten
skulle kunna komma att utgöra hinder exempelvis för en mindre arbetsgivare
att med i huvudsak egna medel, om ock med bidrag även av arbetarna,
söka ordna pensionsfrågan för dessa, synes icke vara att befara.
Av motiveringen till 1910 års sakkunnigebetänkande framgår nämligen
otvetydigt, att en sådan anordning icke i allmänhet skulle kunna anses
falla under lagen om understödsföreningar. Endast för den händelse arbetarna
förutsättas själva i avsevärd grad bidraga till pensioneringskostnaderna,
skulle en anordning av här ifrågasatt art vara att betrakta såsom
understödsförening. Det torde i övrigt kunna förutsättas att tillsynsmyndigheten
även framgent kommer att vid understödsföreningslagens
tillämpning gå till väga med den största varsamhet och hänsyn till
de i varje särskilt fall gällande faktiska förhållandena.
På grund av det ovan anförda, och då en utsträckning av registreringsplikten
synes vara nödvändig för att göra understödsföreningslagens
stadgande i detta hänseende fullt effektivt, får styrelsen för sin del förorda
bifall till motionen, med det förbehåll likväl, att i fråga om pensionskassa
registreringsskyldighet icke må stadgas, där medlemsantalet i kassan
understiger fem.
Under förutsättning att en dylik utvidgning av registreringsplikten
kommer till stånd, synes vidare 2 § sista stycket i lagen om understödsföreningar
böra omformuleras så, att det där gjorda medgivandet må gälla
endast för andra understödsföreningar än pensionskassor.
1 Syftar på bestämmelsen i lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891, där som villkor
för registrering fordrades ett medlemsantal av minst 25.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 13
Utdrag av protokollet vid sociala rådets sektions för understödsföreningar
sammanträde den 19 februari 1924 bifogas.1
I detta ärendes slutliga handläggning hava utom undertecknade deltagit
byråchefen Molin.
GUNNAR HUSS.
Theo fil Andersson.
1 Denna bilaga är ej tryckt.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 16 haft. (Nr 20.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.