Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av det vid försäkring i riksförsåkringsanstalten utgående bidraget till anstaltens förvaltningskostnader.

1924-05-13 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1924:24, Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av det vid försäkring i riksförsåkringsanstalten utgående bidraget till anstaltens förvaltningskostnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1924 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av det vid

försäkring i riksförsåkringsanstalten utgående bidraget till

anstaltens förvaltningskostnader.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 73,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gardell hemställt, att riksdagen

måtte för sin del besluta, att det i 16 § i olycksfallsförsäkringslagen

omförmälda förvaltningsbidraget måtte vid försäkring i riksförsäkringsanstalten

bestämmas till tio procent av försäkringsavgiften, dock att för arbetsgivare,

som själv svarade för samtliga understöd, bidraget fortfarande skulle

utgå med endast fem procent.

Beträffande vad av motionären anförts till stöd för ifrågavarande hemställan

får utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Den i motionen avsedda 16 paragrafen i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete innehåller följande bestämmelser:

Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och

riksförsäkringsanstaltens verksamhet skall för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten

till statsverket erläggas tilläggsavgift med belopp, motsvarande

fem procent av försäkringsavgiften, beräknad utan hänsyn till den

minskning däri, som inträder för arbetsgivare, vilken genom att lämna

bidrag till pensions- eller annan understödskassa eller genom olycksfallsförsäkring

av arbetare i annan anstalt än riksförsåkringsanstalten direkt

eller indirekt sörjt för att ersättning för genom olycksfall skadade arbetare

till större eller mindre del utgår på annat sätt.

Ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag är ock skyldigt att till statsverket

erlägga bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och

riksförsäkringsanstaltens verksamhet. Bidraget för sådant bolag erlägges

för varje räkenskapsår med belopp, motsvarande tre procent av summan

av försäkringsavgifterna, beräknade på enahanda sätt som ovan nämnts,

för de i bolaget under räkenskapsåret tagna försäkringar.

Övriga omkostnader för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet bestridas av statsmedel.

Bihang till riksdagens protokoll 11924.'' 9 samt. 2 avd. 20 höft. (Nr 24.)

Innehållet i

16 § av

olycksfallsförsäkringslagen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Förslag i

ämnet au

kommittén

för socialförsäkringens

organisation.

Det av motionären väckta förslaget är, såsom motionen utvisar, ursprungligen

framställt av byråchefen Theofil Andersson i en av honom avgiven

reservation till kommitténs för socialförsäkringens organisation den 6 december

1922 avlämnade utlåtande med förslag till anordningar för nedbringande

av riksförsäkringsanstaltens och pensionsstyrelsens administrationskostnader.

I berörda utlåtande har nämnda kommitté, efter undersökning av vilka

åtgärder som i nyssnämnda syfte skulle kunna genomföras utan mera

vittgående principiella förändringar i den nuvarande socialförsäkringslagstiftningen,

föreslagit bland annat, att beträffande arbetsgivarnas bidrag till

försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader för

närvarande endast ett återställande måtte ske av den vid olycksfallsförsäkringslagens

antagande förutsatta proportionen mellan arbetsgivarnas och det

allmännas utlägg för bestridande av ifrågavarande kostnader, så att statsverket

finge vidkännas ungefär hälften av samma kostnader och arbets

givarna med undantag av staten såsom arbetsgivare återstående delen därav.

För vinnande av berörda syfte hemställdes, att sådan ändring måtte vidtagas i

fråga om 16 § i olycksfallsförsäkringslagen, att dels det bidrag i förevarande avseende,

som i form av tilläggsavgifter nu utginge från de arbetsgivare, vilkas

arbetare vore försäkrade i riksförsäkringsanstalten, förhöjdes, så att detsamma

jämte det för samma ändamål från de ömsesidiga bolagen utgående

bidrag kunde antagas väsentligen motsvara hälften av försäkringsrådets och

riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader, dels ock sådan ändrad form

för utgående av förstnämnda förvaltningskostnadsbidrag stadgades, att detsamma

för varje försäkring beräknades med hänsyn till den förvaltningskostnad,

försäkringen kunde antagas komma att föranleda, och tillädes

nettoförsäkringsavgiften, så att arbetsgivaren sålunda påfördes en bruttolorsäkringsavgift,

utgörande summan av nettoavgiften och avgiftstillägget.

I motiveringen till detta kommitténs förslag anfördes bl. a. följande:

Beträffande den sociala olycksfallsförsäkringen bestridas de egentliga för

säkringskostnaderna av arbetsgivarna frånsett den jämlikt 16 § i olycksfallsförsäkringslagen

å statsverket fallande anparten av administrationskostnaderna

för nämnda försäkringsgrens båda statsinstitutioner försäkringsrådet

och riksförsäkringsanstalten. Enligt vad som framgår av motiven till olycksfallsförsäkringslagen

var det avsett, att de i nyssnämnda § av lagen omförmälda

tilläggsavgifterna från arbetsgivare, vilkas arbetare äro försäkrade

i riksförsäkringsanstalten, samt bidragen från de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen

skulle tillhopa utgöra omkring hälften av försäkringsrådets

och riksförsäkringsanstaltens sammanlagda förvaltningskostnader. Omkostnaderna

för upprätthållandet av nämnda institutioners verksamhet hava

emellertid betydligt överstigit vad som förutsatts vid lagens tillkomst, så

att i genomsnitt för åren 1918—1921 ovan berörda tilläggsavgifter och bidrag

uppgått icke till hälften, utan endast till omkring en tredjedel av institutionernas

förvaltningskostnader.

Ur försäkringsteknisk synpunkt äro vissa olägenheter förbundna med det

för arbetsgivare, vilkas arbetare äro försäkrade i riksförsäkringsanstalten,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2 i.

nu föreskrivna sättet nit till en för nlln försäkringar lika procent av försäkringsavgiften

bestämma arbetsgivarnas förvaltningskoslnadsbidrag. Det

etter sådan grund bestämda bidraget kommer nämligen ofta att icke stå i

rätt förhållande till de av försäkringen föranledda förvaltningskostnaderna.

Systemet leder därhän, att den arbetsgivare, som i riksförsäkringsanstalten

får betala större förvaltningsbidrag än som betingas av anstaltens förvalt

ningsbestyr med hans försäkring, tar sin försäkring i en annan försäkringsinrättning,

där förvaltningsavgiften kan sättas lägre. I anstalten

komma såmedelst att kvarstanna företrädesvis de arbetsgivare, för vilka

förvaltningsbidraget är lägre än det rätteligen borde vara och vilka därför

hava ekonomisk fördel av att kvarstanna. Det torde vara klart, att de

olägenheter, som ovan angivits och som göra sig tydligt gällande redan med

de nu utgående tilläggsavgifterna, skulle ännu mera framträda, om dessa

tilläggsavgifter skulle i någon väsentligare grad höjas. Kommittén har därför,

under förutsättning att förhöjning skall ske av det i form av tilläggsavgifter

nu utgående bidraget till försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

administrationskostnader, ansett det vara nödvändigt, att sättet för detta

bidrags utgående förändras så, att för varje försäkring i sammanhang med

försäkringsavgiftens fastställande bidraget beräknas med hänsyn till den

förvaltningskostnad, försäkringen kan antagas komma att föranleda och

tillägges nettoavgiften, varefter arbetsgivaren påföres en bruttoavgift, utgörande

summan av nettoavgiften och avgiftstillägget.

Beträffande frågan om och i vad mån den nuvarande fördelningen av

olycksfallsförsäkringens förvaltningskostnader mellan statsverket och arbetsgivarna

bör förändras till statsverkets fördel anser kommittén, under förutsättning

att man hade fullt fria händer i fråga om olycksfallsförsäkringens

organisation, det riktiga vore, att försäkringstagarna ensamma finge vidkännas

de av försäkringen föranledda kostnaderna. Kommittén, som visserligen

anser grundsatsen, att envar arbetsgivare bör helt täcka kostnaderna

för sin försäkring, böra bringas i full tillämpning, så snart sådant utan olägenhet

kan ske, har emellertid på i utlåtandet närmare angivna skäl funnit

det nödvändigt, att det i förevarande avseende iakttages nödig varsamhet,

och att man framgår endast successivt i mån av vunnen erfarenhet och

efter erforderlig förändring av olycksfallsförsäkringens organisation. I enlighet

härmed anser sig kommittén därför böra föreslå, att för närvarande

endast ett återställande sker av den vid olycksfallsförsäkringslagens antagande

förutsatta proportionen mellan arbetsgivarnas och det allmännas

utlägg för bestridande av ifrågavarande kostnader, så att statsverket får vidkännas

ungefär hälften av samma kostnader och arbetsgivarna med undantag

av staten såsom arbetsgivare återstående delen därav. Därvid har kommittén,

då arbetsgivarbolagens nuvarande bidrag till olycksfallsförsäkringens

administrationskostnader i huvudsak torde motsvara de kostnader, som de

i bolagen tagna försäkringarna förorsaka olycksfallsförsäkringens båda statsinstitutioner,

ansett någon förändring icke böra äga rum i fråga om arbets

givarebolagens bidrag. Dessa skulle alltså för varje bolag fortfarande utgå

med tre procent av summan av försäkringsavgifterna för de i bolaget under

räkenskapsåret tagna försäkringar. För de arbetsgivare, vilkas arbetare äro

försäkrade i riksförsäkringsanstalten, måste därför ske sådan förhöjning

av det bidrag till förvaltningskostnaderna, som dessa arbetsgivare nu få

vidkännas i form av tilläggsavgifter, att detta bidrag jämte det för samma

ändamål från arbetsgivarbolagen utgående bidrag kan antagas väsentligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

Reservationer

inom

kommittén.

Yttranden

över kommitténs

förslag.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

motsvara hälften av försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens förvalt

ningskostnader.

Den kostnadsbesparing för statsverket, som kommitténs framställda förslag

rörande förhöjning av förvaltningskostnadsbidrag skulle hava åstadkommit,

därest detsamma varit i tillämpning år 1921, skulle hava uppgått

till omkring 550,000 kronor. För år 1922 skulle motsvarande kostnadsbesparing

hava uppgått till omkring 500,000 kronor.

Inom kommittén hava på denna punkt anförts skiljaktiga meningar av

två av kommitténs elva i ärendet deltagande ledamöter. Den ene av dessa

har tillstyrkt en ytterligare förhöjning i förvaltningsavgifterna för de arbetsgivare,

som hava försäkring i riksförsäkringsanstalten, så att dessa avgifter

jämte de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens bidrag kunde antagas

motsvara försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens samfällda

förvaltningskostnader. Den andra reservanten åter har, såsom förut nämnts,

framställt enahanda yrkande som det i nu förevarande motion framförda,

därvid av honom gjorts gällande, att såmedelst det av kommittén åsyftade

målet enklast skulle nås.

Jämväl bland de över utlåtandet hörda myndigheterna hava skilda meningar

å nu förevarande punkt uttalats.

Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot syftet med

de av kommittén i nu förevarande hänseende föreslagna nya bestämmelserna,

men ansett det böra tagas under övervägande, huruvida ej det av

byråchefen Theofil Andersson framlagda förslaget till ändrade bestämmelser

i det föreliggande hänseendet kunde anses innebära en enkel och tillfredsställande

lösning av spörsmålet.

Försäkringsrådet har i så måtto tillstyrkt kommitténs förslag om ändrad

grund för beräknande av tilläggsavgifter för arbetsgivare, vilkas arbetare äro

försäkrade i riksförsäkringsanstalten, att berörda tilläggsavgifter synts försäkringsrådet

böra bestämmas med skälig hänsyn ej såsom f. n. endast till

försäkringsavgiftens belopp, utan även till omfattningen av arbetsgivarens

verksamhet eller andra förhållanden vid densamma, i den mån sådana förhållanden

kunna väsentligt inverka på storleken av omkostnaderna. Emellertid

har försäkringsrådet ifrågasatt, huruvida den av kommittén föreslagna,

synnerligen avsevärda förändringen av grunderna för arbetsgivarnas bidragsskyldighet,

enligt vilken samma bidragsskyldighet skulle ökas och ök

ningen bäras allenast av de arbetsgivare, vilkas arbetare äro försäkrade i

riksförsäkringsanstalten, skulle vara lämplig, innan frågan om en möjligast

enhetlig socialförsäkring kunnat upptagas till behandling. Därest emellertid

en förhöjning av tilläggsavgifterna ansåges nu böra genomföras, vore lämpligare,

att för de nya avgifterna liksom f. n. en viss procent bestämdes i förhållandet

till nettoavgifterna. Denna procentsats borde gälla ej för varje särskild

avgift utan för avgifternas summa. Då kommitténs förslag under nuvarande

förhållanden skulle innebära ungefär eu fördubbling av summan av till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets anlitande Nr 24.

läggsavgifterna för försäkringar i riksförsäkringsanstalten, bleve denna

summa ungefär 10 procent av summan av försäkringsavgifterna.

Tvenne ledamöter i försäkringsrådet avstyrkte för sin del kommitténs förslag

på den grund, att frågan om socialförsäkringens enhetliga organisation

ännu icke av kommittén upptagits till behandling, samt förklarade sig anse,

att i allt fall förvaltningsbidraget borde höjas jämväl för arbetsgivarnas ömsesidiga

olycksfallsförsäkringsbolag i proportion till vad som föreslagits beträffande

försäkringstagarna i riksförsäkringsanstalten.

En annan ledamot i försäkringsrådet tillstyrkte kommitténs förslag oförändrat

under framhållande av angelägenheten av att de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens

ställning i konkurrensen med riksförsäkringsanstalten

ej vore alltför oförmånlig.

Riksförsäkringsanstalten har framhållit, att den av kommittén föreslagna

formen för överflyttning från statsverket till arbetsgivarna av en del av

förvaltningskostnaderna för olycksfallsförsäkringen innebure en rubbning

av statsanstaltens och de ömsesidiga bolagens inbördes ställning enligt det

nuvarande försäkringssystemet. I sin praktiska tillämpning skulle kommitténs

förslag leda till konsekvenser, som för ett försäkringsföretag med

riksförsäkringsanstaltens ställning och arbetsuppgifter måste anses obilliga

och uppenbart orimliga. Gentemot det av byråchefen Theofil Andersson

reservationsvis framförda förslaget framhölls, att enligt detsamma skulle de

större arbetsgivarna, vilkas försäkringar droge de relativt minsta förvaltningskostnaderna,

komma att i stor utsträckning bekosta de mindre arbetsgivarnas

försäkring. En sådan anordning måste därför rättvisligen medföra eu

höjning av det nu utgående förvaltningsbidraget från de ömsesidiga bolagen.

Under förutsättning att dessa ålades skyldighet att taga del i den f. n.

enbart å riksförsäkringsanstalten fallande, till cirka 270,000 kronor beräknade

årliga kostnaden för hos okända arbetsgivare inträffande skador funne

sig riksförsäkringsanstalten kunna godtaga, att bidraget från dess försäkringstagare

till anstaltens och försäkringsrådets förvaltningskostnader höjdes

från 5 till 8 procent att, liksom de ömsesidiga bolagens motsvarande bidrag,

utgå å summan av de till riksförsäkringsanstalten årligen inflytande försäkringsavgifter.

Varje höjning därutöver för riksförsäkringsanstaltens försäkringstagare

måste enligt anstaltens mening med nödvändighet betinga

en motsvarande höjning jämväl i de ömsesidiga bolagens förvaltningsbidrag.

Fråga om ändring av 16 § i olycksfallsförsäkringslagen förevar till behandling

vid fjolårets riksdag på grund av en inom andra kammaren av

herr af Ekenstam då väckt motion. I motionen hemställdes i hithörande

avseende, att de ömsesidiga bolagen måtte helt befrias från skyldighet att

erlägga bidrag till riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader, samt att

bolagens bidrag till försäkringsrådets verksamhet måtte begränsas till högst

eu procent av försäkringsavgifterna.

Andra lagutskottet, som för förberedande behandling förehade motionen,

Förslag i

ämnet nid

1923 års

riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottets

yttrande.

anförde i sitt över densamma avgivna utlåtande följande: Enligt vad ut
skottet

inhämtat, hade de i kommitténs för socialförsäkringens organisation

förenämnda utlåtande innefattade förslagen ännu ej varit föremål för

beslut av Kungl. Maj:t och någon proposition med anledning av samma förslag

vore icke heller att förvänta till 1923 års riksdag. Då det av motionären

i nu förevarande del framställda förslaget om ändringar i olycksfallsförsäkringslagen

icke lämpligen läte sig upptaga till prövning fristående från

de förslag i samma och närliggande spörsmål, som innefattades i kommitténs

ovan berörda utlåtande, samt sistnämnda förslag ännu vore på Kungl.

Maj:ts prövning beroende, funne utskottet motionen i denna del ej lämpligen

böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets avstyrkande hemställan, som avgavs utan ineningsskiljaktig

het, godkändes av riksdagens båda kamrar.

Enligt vad utskottet inhämtat har det av kommittén för socialförsäkringens

organisation den 6 december 1922 avlämnade utlåtandet med förslag till

anordningar för nedbringande av riksförsäkringsanstaltens och pensionsstyrelsens

administrationskostnader med de i samma utlåtande reservationsvis

framförda särmeningar ännu icke i nu förevarande del varit föremål för

ståndpunktstagande från Kungl. Maj:ts sida.

Den ovan lämnade redogörelsen åskådliggör, huru vitt skiftande meningarna

i förevarande fråga äro samt det nära samband densamma äger

med det sedan länge omstridda spörsmålet om lämpligaste sättet för den

obligatoriska olycksfallsförsäkringens handhavande genom statligt eller enskilda

organ och i händelse av bådaderas användning om avvägandet dem

emellan.

Nämnda spörsmål, vilket å sin tid hänskjutits till en numera tillsvidare

avbruten kommittéutredning, är, enligt vad utskottet erfarit, f. n. under ingående

övervägande av den av Kungl. Maj:t den 1 sistlidne september tillsatta

kommittén med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag

angående åtgärder för vinnande av besparingar i statsförvaltningen (statens

besparingskommitté).

Att under sålunda angivna förhållanden riksdagen skulle på grund av

förevarande motion taga ståndpunkt till det nu ifrågavarande, i förenämnda

kommittéutlåtande reservationsvis framförda förslaget finner utskottet ej

vara att tillråda.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åt(

. gärd föranleda.

Stockholm den 13 maj 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

7

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow*, Alfred Petrén, greve

Spens, von Kock*, Tjällgren, Sigfrid Hansson* och Franzén;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Oberg, Hagman*, Karlsson i

Gasabäck, Nilsson i Vibherbo, Holmström i Stockholm, Carlsson i Solherga och

Svensson i Skönsberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.