Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser i fråga om ersättning till expropriationsnämnd.

1924-02-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1924:3, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser i fråga om ersättning till expropriationsnämnd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

1

» 3.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1924 kl 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till

Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser i fråga

om ersättning till expropriationsnämnd.

I eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 188,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Osberg och Persson i

Björsbyholm hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj.t måtte till nästkommande riksdag inkomma med förslag

till ändrade bestämmelser om ersättning åt expropriationsnämnd i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i motionen anförts.

I motionen har gjorts gällande, att kostnaderna för expropriationsförfarande

ofta visat sig bliva oskäligt höga, beroende på att ledamöterna i

expropriationsnämnderna hade alltför fria händer, när det gällde att begära

arvode. Icke sällan begärdes sålunda för en mindre expropriationsförrättning

i dagtraktamente 100 kronor. Kostnaderna kunde understundom, när

det gällde små förvärv, uppgå till lika stort belopp som ersättningen för

den exproprierade egendomen. För att nedbringa kostnaderna vore det enligt

motionärernas mening lämpligt, att i lag fastställdes för såväl ordförande

som ledamot dagtraktamente jämte reseersättning efter viss klass i

gällande resereglemente. Beträffande dagtraktamente torde detta lämpligen

kunna sättas till 30 kronor, under det att reseersättningen borde utgå efter

tredje klassen i resereglementet. Dessutom borde bestämmas vissa grunder,

efter vilka ersättning skulle utgå till ordförande i egenskap av sammankallande

och protokollsförare.

Körande ersättning åt expropriationsnämnd innehålla 66 och 67 §§ i

lagen om expropriation den 12 maj 1017 följande bestämmelser: Ordförande

och ledamöter i dylik nämnd skola njuta ersättning för uppskattningen samt

ordföranden därjämte för kallelser, protokollsföring och beslutets avfattande

i skrift med belopp, som bestämmes av rätten, om överenskommelse ej

träffas. Har expropriationsmålet återförvisats till nämnden, skall ersättning

för det arbete, som därav föranledes, ej tillkomma nämnden, om ej rätten

av särskild anledning det föreskriver. Den exproprierande är pliktig gälda

all av expropriationsmålets handläggning, expropriationsersättningens bestämmande

och fördelning eller eljest av expropriationen följande kostnad.

Dock äger han, om han utgivit kostnad, som föranletts av ordförandes eller

ledamots utevaro från sammanträde utan laga förfall, söka kostnaden åter

av vederbörande.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 saml. 2 avd. 2 käft. (Nr 3—5)

Redogörelse

för gällande

bestämmelser.

322 24 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Redogörelse

för förarbetena

till de

med motionen

avsedda

lagbestämmelser

m. m.

Kommittébetänkande

den 15 september

1910.

1913 års

riksdag
-

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

Under förarbetena till expropriationslagen bär den med motionen avsedda

frågan varit föremål för ingående övervägande; och tillåter sig utskottet att

för frågans belysande lämna en kortfattad redogörelse liärför.

Enligt 23 § i 1866 års förordning angående jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov gällde, att, därest någon, som suttit i expropriationsnämnd,

skulle vilja taga betalning därför, hade han att anmäla det hos

rätten; och skulle rätten tillägga honom så mycket, som svarade emot hans

verkliga kostnad för förrättningen. Denna ersättning skulle gäldas av den,

som begärt expropriationen.

I det förslag till lag om expropriation, som den 15 september 1910 avgavs

av en för revision av expropriationslagstiftningen tillsatt kommitté, föreslogs,

att ordförande och ledamot i expropriationsnämnd skulle, utöver resekostnadsersättning

efter tredje klassen i gällande resereglemente, erhålla ordförande

25 kronor och ledamot 15 kronor i ersättning för varje rese- eller

förrättningsdag. Därjämte skulle ordföranden njuta gottgörelse för kallelser,

protokollsföring och beslutets avfattande i skrift med belopp, som skulle

bestämmas av rätten, om överenskommelse ej kunde träffas.

I motiverna till de sålunda föreslagna bestämmelserna hade kommittén

anfört följande:

»Den lydelse stadgandet om nämndens rätt till ersättning för sitt arbete

erhållit i 23 § av 1866 års förordning synes vara grundad på antagande, att

sådan ersättning i allmänhet icke skulle begäras. Emellertid har motsatsen

blivit regel, såsom också är naturligt. Det lär även icke så sällan förekomma,

att ersättningen till nämnden bestämmes rikligare, än som ku»de

vara nödvändigt, och detta förhållande torde stundom hava ganska väsentligt

bidragit till expropriationskostnadernas förökande.

Ersättningen torde nu lämpligen begränsas i lag. Enligt kommitténs förslag

skall själva resekostnaden, då resor föranledas av expropriationen, ersättas

efter tredje klassen i resereglemente!, och skall härutöver ersättning, innefattande

såväl dagtraktamente som skälig gottgörelse för tidsspillan och

arbete, utgå till ordföranden med tjugufem kronor och till ledamot med

femton kronor för varje rese- eller förrättningsdag. Ordföranden synes därjämte

böra erhålla gottgörelse för protokollsföring. uppsättande av nämndens

utlåtande och annat dylikt arbete, vars verkställande det kan åligga honom

att besörja. Vid större expropriationer torde ordföranden ofta behöva anställa

sekreterare eller annat biträde, och bör ersättningen då bestämmas

så, att kostnaden härför betäckes.»

I det till grund för proposition i ämnet till 1913 års riksdag ursprungligen

utarbetade, till lagrådet remitterade förslaget blevo emellertid de av

kommittén föreslagna bestämmelserna, då grunderna för ersättningen ansåges

böra bestämmas i administrativ ordning, utbytta mot ett stadgande av innehåll,

att ordförande och ledamöter i expropriationsnämnd skulle vara berättigade

till ersättning för uppskattningen enligt vad därom särskilt stadgades,

med rätt därjämte för ordföranden till särskild gottgörelse för kallelser

m. m. i enlighet med kommittéförslagets innehåll därutinnan.

Mot det sålunda föreslagna stadgandet framställdes vid granskning av förslaget

inom lagrådet anmärkning, därvid lagrådet yttrade följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr .''i. 3

»Att, såsom i förevarande lagrum förutsättas skola ske, fastställa allmängiltiga

grunder, efter vilka ordförande och ledamöter i expropriationsnämnd

skola åtnjuta ersättning för uppskattningen, torde stöta på stora praktiska

svårigheter. Ena gången kan det gälla ett vidlyftigt och invecklat expropriationsärende,

varför kräves ett tidsödande förberedande studium av handlingarna,

åtminstone från ordförandens sida, den andra gången åter ett

ärende, vars hela behandling av nämnden är undangjord på en eller annan

timme. Vid expropriation för en järnväg inträffar i allmänhet, att flera särskilda

expropriationsmål handläggas samma dag av expropriationsnämnder

med delvis växlande sammansättning.

Med hänsyn till det anförda hemställes, att bestämmelsen i fråga undergår

sådan ändring, att i enlighet med nu gällande ordning det anförtros åt

rätten att bestämma beloppet av den ersättning för uppskattningen, som skall

utgå till ordförande och ledamöter i expropriationsnämnd. för den händelse

överenskommelse därom ej träffas.»

På grund av lagrådets anmärkning fick stadgandet sedermera i propositionen

till 1913 års riksdag den avfattning, som detsamma numera äger; och framställdes

vid nämnda riksdag, därvid frågan om ny lagstiftning i ämnet på

grund av kamrarnas stridiga beslut förföll, ej något förslag till ändring beträffande

det ifrågavarande stadgandets innehåll.

I samband med att förslag till ny lag i ämnet genom proposition förelädes

1916 års riksdag — vilket förslag i nu förevarande del upptog enahanda

stadgande som i den föregående propositionen — väcktes inom andra kammaren

tvänne motioner i nu föreliggande spörsmål, den ena nr 245 av ett

trettiotal kammarledamöter, däribland herrar Osberg och Persson i Björsbyholm,

och den andra nr 250 av herrar Liibeck och von Hofsten.

I den förra motionen framhölls, att vid domstolarnas fastställande av

ersättning åt expropriationsnämnd så olikartad uppfattning gjort sig gällande

om vad som kunde anses vara skälig ersättning för sådant uppdrag, att en

allmän önskan förefunnes om reglerande av dylik ersättning medelst enhetliga

bestämmelser i lag. I anslutning härtill yrkades av motionärerna,

att åt nu förevarande stadgande måtte givas sådan avfattning, att ordförande

och ledamöter i expropriationsnämnd bereddes ersättning med femton

kronor för dag jämte gottgörelse för resekostnader samt därutöver ordförande

särskild gottgörelse för kallelser m. m. i enlighet med propositionens

innehåll därutinnan.

I den av herrar Liibeck och von Hofsten väckta motionen framhölls, att,

på sätt svenska vattenkraftföreningen och svenska elektricitetsföreningen i

gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t redan den 28 juni 1910 framhållit, erfarenheten

givit vid handen, att dagarvoden för expropriationsnämnders ledamöter

i regeln beräknades oskäligt högt, nämligen till 50 ä 75 kronor förutom

gottgörelse för resor och vivre. Som följd härav hade det visat sig,

att i fråga om elektriska kraftledningar expropriationskostnaden ofta överstege

själva skadeersättningen. Det vore därför önskligt, att i lagen infördes

en sådan begränsning i förevarande hänseende, som upptagits i 1910 års

komittéförslag; och framställdes av motionärerna förslag därom.

1916 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

1917 års

riksdag.

Utskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Någon realbehandling av ämnet medlianns emellertid ej vid 1916 års

riksdag, varför de i motionerna innefattade framställningarna ej kommo under

bedömande.

Påföljande riksdag förelädes lagförslaget i oförändrad form åter riksdagen,

i anledning varav herrar Liibeck och von Hofsten inom andra kammaren

i motion nr 272 ånyo framställde ovan berörda ändringsförslag.

Lagutskottet hemställde emellertid, under åberopande av lagrådets förut

återgivna yttrande, att motionen icke måtte föranleda någon ändring i det

kungl. förslaget,; och blev denna lagutskottets hemställan utan meningsskiljaktighet

av riksdagens båda kamrar bifallen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava de i motionen framförda

synpunkterna redan vid lagens antagande förelegat till bedömande utan

att då vinna beaktande. Vid övervägande av vad i motionen anförts har

utskottet ej heller funnit skäl föreligga till en omläggning av sättet för bestämmande

av ersättning åt expropriationsnämnd i enlighet med de av motionärerna

föreslagna grunder. Den härutinnan nu gällande ordning, enligt

vilken domstolen, som handlägger ett expropriationsmål, har att, i händelse

överenskommelse om ersättningens storlek ej kunnat emellan vederbörande

träffas, meddela bestämmelse därom, synes på de av lagrådet anförda skälen

vara att föredraga framför den av motionärerna föreslagna ordningen. Utskottet

vill härvidlag särskilt erinra om, att, då en exproprierande part finner

framkomna ersättningsanspråk vara för högt tilltagna, han städse äger tillfälle

att vid domstolen före ärendets avgörande muntligen eller i ingiven inlaga

göra de erinringar emot de fordrade beloppens storlek, vartill han kan

finna sig äga fog.

Med stöd av det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 12 februari 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow*, Alfred Petrén*, greve Spens,

von Kock, Sigfrid Hansson*, Schedin* och Wahl*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hagman, Karlsson i Gasabäck,

Magnusson i Skövde, Nilsson i Vibberbo* Holmström i Stockholm, Johansson

i Sollefteå* och Sundling.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.