Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32

1924-05-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1924:32, Andra lagutskottets utlåtande Nr 32

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 11)24 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag angående

förbud i vissa fall för enskild person att förvärva fast egendom.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott

hänvisade motionen nr 101 i första kammaren av herrar Lindhagen,

Möller, Nilsson i Kristianstad, Sandler, Olsson i Göteborg och W ig forss

samt motionen nr 182 i andra kammaren av herrar Johansson i Uppmälby,

Branting, Larsson i Västerås, Hansson i Stockholm, Thorsson, Eriksson i

Grängesberg, Anderson i Råstock, Engberg, Sävström och Johanson i

Stockholm.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville för

sin del antaga följande

Lag

angående förbud i vissa fall för enskild person att förvärva fast egendom.

1 §.

Den som är anställd hos bolag, vars verksamhet omfattar utnyttjande av

skog och skogsprodukter eller handel därmed, eller har del i ledningen av

sådant bolag, må ej förvärva och besitta fast egendom å landet. Vad således

stadgats, gäller ock make till sådan person, ävensom alla sådana förvärv,

som ovan sägs, vilka tillkommit efter det lagen angående förbud i

vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom den 4 maj 1906

eller senare tillägg till densamma vunnit laga kraft.

2 $.

Vad i lagen den 4 maj 1906 är stadgat rörande ovillkorliga undantag

från berörda lags tillämpning och om rätt att på grund av särskilda omständigheter

söka Konungens tillstånd till förvärv, skall gälla även förvärv

och besittning, varom i denna lag stadgas.

Även i andra delar skall nämnda lag, med undantag för vad i 3 § föreskrives,

i tillämplig mån gälla för de fall, som i denna lag avses.

Har person, som i 1 § sägs, ej inom ett år från äganderättens förvärvande

blivit mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med

densamma, eller har han sedan upphört att vara sålunda mantalsskriven,

Bihang till riksdagens protokoll 1924. .9 samt. 2 avd. 28 höft. (Nr 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

skall fastigheten åter avyttras på sätt i 6 § av lagen den 4 maj 1906 föreskrives.

3 §.

Förhud enligt denna lag gäller ej förvärv genom arv eller giftorätt.

4 §.

Denna lag gäller tillsvidare intill den 1 juli 1925.

Motionerna I motionerna nr 90 i första kammaren och nr 171 i andra kammaren

har av samma motionärer yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville skyndsamt för riksdagen framlägga

förslag till lag med bestämmelser om förhud att i fråga om äganderätt

till fastighet vara bulvan för annan. I sin motivering till detta yrkande

hava motionärerna anfört: Genom av jordkommissionen föranstaltad utredning

kunde anses fastslaget, att lagen den 4 maj 1906 angående förhud

i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom särskilt på

senare tider i ej obetydlig omfattning kringgåtts därigenom, att bolagen

för förvärv av fastigheter anlitat bulvaner. I händelse att definitiv lagstiftning

mot bolagsförvärv komme till stånd för även delar av landet,

där förenämnda lag nu gällde endast provisoriskt, bleve faran av dylika

bulvanförhållanden givetvis än mera framträdande. Då det tillika för

samhället vore av största vikt, att utfärdade lagar hölles i helgd, vore

det angeläget, att staten förhindrade vidare dylika försök till kringgåenden

samt framtvingade ett avvecklande av de bulvanköp, som i strid mot

gällande bestämmelsers anda och mening redan kommit till stånd.

I anledning av dessa motioner har utskottet avgivit betänkande i utlåtande

nr 31, däri utskottet hemställt, att riksdagen med bifall till

motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t låta skyndsamt utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till

bestämmelser med syftemål att förhindra, att rättssubjekt, för vilka inskränkande

bestämmelser i rätten att förvärva fast egendom gälla, genom

anlitande av bulvaner kringgå dessa bestämmelser, ävensom att avveckla

dylika, redan uppkomna bulvanförhållanden.

Det i nu förevarande motioner framställda förslaget till lag angående

förhud i vissa fall för enskild person att förvärva fast egendom avser att

utgöra ett provisorium i avbidan å den hulvanlagstiftning, varom sålunda

hemställts. Lagförslaget, som har förebild i norsk lagstiftning, har, såsom

i motiveringen anföres, begränsats till de i regel förekommande, lättast

åtkomliga förvärv, som trävarubolag anlita på senare tider för kringgående

av förbudet för dem att utan tillstånd köpa jordbruksfastighet,

nämligen förvärv genom personer, som äro anställda hos eller hava del i

De nu förevarande

motionerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

3

ledningen av sådana bolag, ävensom dessas makar. Nämnda personer

skulle enligt förslaget icke äga rätt att utan särskilt tillstånd av Kungl.

Maj:t annorledes än medelst arv eller giftorätt förvärva fast egendom å

landet, eller besitta sådan egendom. Bestämmelsen skulle äga återverkande

kraft på alla förvärv av förenämnda slag, vilka tillkommit efter det 1906

års lag, respektive senare tillägg till densamma vunnit laga kraft. Tillstånd

till hithörande förvärv skulle av Kungl. Makt meddelas endast

därest »särskilda omständigheter» talade därför. Påföljden av förbudets

eftersättande skulle vara, att fånget bleve ogillt. Om vederbörande köpare ej

inom ett år från äganderättens förvärvande blivit mantalsskriven å fastigheten

eller å fastighet, som vore i sambruk med densamma, eller om han sedermera

upphört att vara sålunda mantalsskriven, äventyrade han därför, att

fastigheten genom länsstyrelsens försorg tvångsvis försåldes. Fastighet,

vars huvudsakliga värde utgjordes av åbyggnaden, eller som huvudsakligen

vore avsedd till tomt, upplagsplats eller dylikt eller utgjorde stenbrott,

grus- eller lertag, torvmosse, vattenfall, fiske eller annan dylik

lägenhet, finge emellertid efter särskild prövning av länsstyrelsen förvärvas

ävensom besittas.

Av utskottets förutnämnda utlåtande nr 31 framgår, att då det gäller

utformandet av en definitiv bulvanlagstiftning ej oväsentliga svårigheter

möta. Olika förslag till frågans lösning hava under loppet av de senare

åren utarbetats och i däröver avgivna yttranden hava ytterligare andra

uppslag för samma ändamål angivits. Utskottet har i sitt utlåtande, utan

att närmare inlåta sig å efter vilka riktlinjer den avsedda lagstiftningen

lämpligast må kunna utformas, inskränkt sig till en hemställan om framläggande

för riksdagen av förslag till lagstiftning i ämnet. Skulle denna

utskottets hemställan vinna riksdagens bifall, lärer vara att antaga, att

frågan om sådan lagstiftning av Kungl. Maj:t med det snaraste åter upptages.

Att under sålunda angivna förhållanden nu skulle på grundval av

förevarande motion antagas en provisorisk lag i ämnet finner utskottet sig

ej kunna tillstyrka, allrahelst som det enligt utskottets mening torde kunna

förutsättas, att den blivande definitiva lagstiftningen i ämnet, såsom utskottet

hemställt, kommer att inriktas ej blott på att förhindra uppkomsten

av nya bulvanförhållanden utan jämväl på att framtvinga ett avvecklande

av redan bestående sådana.

Mot det framlagda lagförslaget vill utskottet vidare anmärka, att detsamma

synes till sina verkningar vara å ena sidan alltför begränsat och

å andra sidan alltför vidsträckt. I det förra avseendet vill utskottet framhålla,

att det näppeligen kan förväntas, att lagen skulle visa sig synnerligen

verksam, då ju för ett bolag den möjligheten alltjämt står öppen

att såsom bulvan kunna anlita annan person än de i förslaget avsedda.

Ä andra sidan åter synes förslaget gå för långt, då exempelvis en styrelseledamot

i ett norrländskt trävarubolag skulle nödgas söka tillstånd, därest

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

lian ville köpa sig ett sommarställe i annan del av landet. Vidare innebär

den omständigheten, att lagförslaget erhållit tillbakaverkande kraft,

att alla befattningshavare hos och styrelseledamöter i trävarubolag, vilka,

efter det 1906 års lag vunnit laga kraft, förvärvat fastigheter å landet,

skulle, för den händelse de ej kunde erhålla tillstånd att besitta sina

fastigheter eller vara i tillfälle att kunna mantalsskriva sig å desamma,

bliva nödsakade att avyttra fastigheterna, kanske med avsevärd förlust.

På grund av vad sålunda anförts och då lagförslaget jämväl på grund

av sitt innehåll i övrigt icke synes vara av beskaffenhet att böra läggas

till grund för lagstiftning i ämnet, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 maj 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROK PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, greve Spens* Tj(iligren och Sigfrid

Hansson, fröken Hesselgren* samt herrar Lindhagen och Martin Svensson;

från andra kammaren: herrar Karlsson i Gasabäck, Magnusson i Skövde, Johanson i

Stockholm,* Carlsson i Solberga, Johansson i Sollefteå,* Olovson i Västerås och Persson i

Trången.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Linder och Olovson i Västerås; samt

2) av herr Lindhagen, som anfört följande:

»Motiveringen till ifrågavarande motion lyder sålunda:

Uti jordkommissionens förslag till lag om rätt att förvärva och besitta

fast egendom givas särskilda bestämmelser om förbud att i fråga om äganderätt

till fastighet vara bulvan för annan. Dessa bestämmelser äro synnerligen

brådskande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. 5

Då nu emellertid av den huvudsakligen negativa ställning, justitieministern

i remissdebatten intog i de sociala jordfrågorna, bland annat framgick, att

något intresse för nämnda lagförslag och dess ifrågavarande detalj ej synes

föreflnnas hos den nuvarande regeringen, föreligger även här ett fall, där

en vädjan i stället till riksdagen ej får utebliva. Det erfordras en provisorisk

lagstiftning i denna del av ämnet liksom redan skett i fråga om en

annan brådskande del av lagförslaget, nämligen bolagens förvärv av jordbruksfastighet.

(Jmf. motionen sid. 8.)

Den ifrågavarande provisoriska lagstiftningen kan efter förebild av norsk

lagstiftningsformulering begränsas till de i regel förekommande lättast åtkomliga

förvärv, som bolag anlita på senare tider för kringgående av förbudet

för dem att utan tillstånd köpa jordbruksfastighet, nämligen förvärv

genom bolagens tjänstemän och måhända även andra, som hava del i bolagens

ledning.

Det synes vara en tämligen ostridig uppfattning, att en bulvanlagstiftning

bör komma till stånd, och då kan enligt min mening den, som behjärtar

saken livligt, ej undgå att finna det särdeles önskvärt, att även

här en provisorisk lag stiftas för att bana väg för den definitiva lagstiftningen

och undanröja uppkomsten åtminstone i någon mån av en del

missförhållanden, som kunna uppstå i avvaktan på den definitiva lagstiftningen.

Därtill vinnes ett stycke skandinavisk lagstiftning, då formuleringen

är lånad från norsk lagstiftning i närliggande ämne.

Även utskottet framhåller, att svårigheter mött för att finna en effektiv

formulering av den definitiva lagen, som därigenom äventyrar att i tilllämpningen

huvudsakligen stanna på papperet. Ett provisorium av föreslaget

innehåll skulle redan nu ådagalägga, att statsmakten menar allvar

med sina avsikter, och sålunda kunna under väntetiden avskräcka från

en del bulvanköp, vilkas beivrande kanske ej kunnat åstadkommas på

grund av bevisningssvårigheter och domstolarnas obenägenhet att döma

annat än formellt. Den provisoriska lagen skulle vidare redan nu definitivt

förhindra ytterligare tillkomst av huvuddelen eller så gott som alla

sådana bulvanköp, som hitintills enligt verkställda undersökningar pläga

förekomma, samt därigenom även befria det allmänna från en del vanskliga

processer för framtiden.

Utskottet menar nu, att lagen näppeligen skulle visa sig synnerligen verksam,

då ju för ett bolag den möjligheten alltjämt står öppen att såsom

bulvan kunna anlita annan person än de i förslaget avsedda. Detta synes

mig vara ett belysande exempel på benägenheten att låta det bästa vara en

fiende till det goda. Det är säkerligen icke av en slump, som bolagen hitintills

såsom bulvaner nästan uteslutande använt sådana personer, som i förslaget

sägs. Andra personer hava de icke på samma sätt i sin hand, vadan

det måste möta vida större betänkligheter och svårigheter att inlåta sig i

stället med dylika främmande personer. Även den norska lagstiftningen

har insett detta och trott mycket, kanske allt, vara vunnet genom att slå

ned på den påtagligaste och farligaste klientelen för bulvaner.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 28 höft. (Nr 32.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet finner vidare förslaget gå för långt, då exempelvis en styrelseledamot

i ett norrländskt trävarubolag skulle nödgas söka tillstånd, därest

han ville köpa sig ett sommarställe i annan del av landet. Detta är ingenting

märkvärdigare än om en ledamot i ett sydsvenskt trävarubolag ville

köpa sig ett dylikt sommarställe. I hela landet gäller för närvarande

som bekant en förbudslag för bolag, vilken kan kringgås genom bulvaner

söderut så väl som norrut. Erfordras för landstället, såsom väl är vanligast,

allenast en tomt, behöver för övrigt dispens ej sökas hos Konungen.

Vare sig köpet avser tomt eller jordbruk synes utskottet finna det mindre

betänkligt, då yrkesutövningen och landstället ligga någorlunda i samma

landsdel, och de fall, då de ligga på de av utskottet fruktade långa avstånden,

torde väl bliva så fåtaliga, att någon överväldigande olycka för

landet ej uppstår genom att vederbörande få till åtlydnad av lagarna och

till gagn för landet begära ett tillstånd. Detta äventyr kommer emellertid

i varje fall icke heller att kunna undgås genom den av utskottet i särskild

skrivelse livligt tillstyrkta bulvanlagen (utlåtandet nr 31), såvida ej utskottet

möjligen med sitt angivna exempel velat giva en antydning om sin

förhoppning att en definitiv koncessionslag för bolagsförvärv för södra och

mellersta Sverige ej skall komma till stånd (jfr det särskilda yttrandet i

utlåtandet nr 30).

I sammanhang med det föreslagna provisoriet har förslaget även ifrågasatt

att definitivt drabba tidigare bulvanförvärv av ifrågavarande slag, som

tillkommit i strid mot lagstiftningens anda och fortfarande bestå. Enligt

formuleringen skulle för lojala fall befrielse från lagen äga rum genom att

tillstånd söktes och givetvis också beviljades. Utskottet synes emellertid

hava trott, att tillstånd skulle kunna vägras även för lojala förvärv, vilket

väl ej får förutsättas. Då emellertid det ifrågavarande tillägget till förslaget

innefattar en utvikning ifrån provisoriets egentliga ändamål och väl

kan sparas till den definitiva lagstiftningen, så synes mig lämpligt, att andra

stycket i 1 § utgår.

På grund av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen ville för sin del antaga det i motionen

framlagda lagförslag, dock med den förändring, att

andra punkten i 1 § utgår, varjämte 4 § torde böra

erhålla följande numera brukliga lydelse: »Denna lag

gäller tillsvidare intill den 1 juli 1925 och träder i kraft

dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk författningssamling.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.