Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41

1924-05-20 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1924:41, Andra lagutskottets utlåtande Nr 41

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1924 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående åstadkommande av en organisation för

handläggning av de sociala jordärendena.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott

hänvisade motionen nr 98 i första kammaren av herrar Lindhagen,

Möller, Nilsson i Kristianstad, Sandler, Olsson i Göteborg och Wigforss

samt motionen nr 179 i andra kammaren av herrar Johansson i Uppmälby,

Branting, Larsson i Västerås, Hansson i Stockholm, Thorsson, Eriksson i

Grängesberg, Anderson i Bistock, Engberg, Sävström och Johanson i Stockholm.

I motionerna, vilka äro likalydande, har yrkats, att riksdagen måtte i

skrivelse hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville skyndsamt för

riksdagen framlägga förslag till en för handläggning av de sociala jordärendena

lämpad organisation.

Uti jordkommissionens betänkande, del IV, till vilket motionerna hänvisa,

förekommer en detaljerad framställning om gällande statlig organisation för

jordfrågor och framkomna förslag till denna organisations utveckling. Innan

utskottet närmare inlåter sig på den fråga, som genom motionerna dragits

under riksdagens prövning, vill utskottet här i korthet erinra om det huvudsakligaste

i förenämnda organisation och förslag till dess utveckling.

Centralförvaltningen av statens egna domäner handhaves såsom bekant av Gällande

domänstyrelsen. Under dennas överinseende utövas den lokala skogsförvalt- stgtlig orÄ?"

* o . . ° msation för

ningen av skogsstaten, bestående av överjägmästare och jägmästare m. n. jordfrågor.

tjänstemän. Den lokala befattningen med statens jordbruksfastigheter tillkommer

länsstyrelserna, vilka i flertalet län hava till sitt biträde domänintendenter.

Kolonisationen å kronoparkerna handhaves av statens kolonisationsnämnd.

Beträffande den ecklesiastika jorden är att märka, att skogs- och hagmarker

å samtliga åt prästerskapet i territoriella församlingar anslagna

löneboställen är ställd under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning.

I övrigt handhaves förvaltningen av denna jord av länsstyrelserna och dom
Bihang

till riksdagens protokoll 1924. 9 saml. 2 avd. 37 käft. (Nr 41.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

kapitlen. Annan centralförvaltning för denna jord finnes ej än den, som

utövas av Kungl. Maj:t. Till biträde härvid bär på senaste tiden anlitats

liyrlco fond skommittén.

Uppsikten över vården av de enskildes skogar tillkommer en inom varje

landstingsområde tillsatt skogsvårdsstyrelse, vilken vid sin sida kan hava

skogsvårdskommittéer inom de olika kommunerna.

Centralorgan för den tekniska jordbruksvärden å enskild jord är lantbruksstyrelsen,

som enligt sin instruktion jämte annat har att med uppmärksamhet

följa lantbrukets tillstånd och utveckling samt själv vidtaga eller hos Kungl.

Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anser lämpliga för denna närings

befrämjande. Förmedlande organ mellan statsförvaltningen och länen i avseende

å de senares flesta angelägenheter för lanthushållningen äro hushållningssällskapen.

Med dessa bör lantbruksstyrelsen enligt sin instruktion stå

i oavbruten förbindelse.

Enligt av riksdagen sistlidna år antagna grander, vilka skola gälla från

och med den 1 januari 1925, äger en var kommunalt röstberättigad, som

idkar lanthushållning eller därtill hörande binäring eller fiske eller hemslöjd,

efter därom gjord, av ledamotsavgift åtföljd skriftlig anmälan inträda såsom

ledamot i det hushållningssällskap, inom vars område näringen idkas. Den

årliga ledamotsavgiften får ej överstiga tre kronor. Hushållningssällskapet

äger därjämte genom val medelst enkel röstövervikt utse ledamöter i sällskapet.

Hushållningssällskapets beslutanderätt, i den mån den ej tillkommer sällskapets

förvaltningsutskott, utövas å hushållningssällskapets sammanträden av, jämte

medlemmarna i nämnda utskott, ett visst av Kungl. Maj:t bestämt antal

s. k. lantbruksombud, vilka utses valkretsvis av medlemmarna. Vid hushållningssällskaps

sammanträde, vars förhandlingar äro offentliga, äger en

var ledamot av sällskapet rätt att yttra sig. Förvaltningsutskottet, som

handhar förvaltningen av sällskapets angelägenheter, utgöres av sällskapets

ordförande, vice ordförande och sekreterare, samt högst nio av sällskapet

valda ledamöter. Underavdelningar av hushållningssällskap skola inrättas

inom varje socken eller, där särskilda lokala förhållanden så påkalla, annat

motsvarande område.

Statens åtgärder för befordrande av egnahemsrörelsen har hitintills bestått

i tillhandahållande av lån ur egnahems- och jordförmedlingsfonderna åt hushållningssällskapen

samt särskilda för ändamålet bildade bolag och föreningar,

vilka sedan bedriva själva låne- och jordförmedlingsrörelsen, ävensom lämnandet

av vissa bidrag för de med rörelsen förenade utgifterna. Av varje

hushållningssällskap skall utses en särskild egnahemsnämnd med ändamål att

handhava sällskapets låne- och jordförmedlingsrörelse samt att i allmänhet

verka för egnahemsfrågans utveckling. Till sitt biträde har denna nämnd

merendels en jordbrukskonsulent. Ombud för denna nämnd finnas å olika

orter. Den centrala ledningen av hela egnahemsrörelsen är förlagd till

jordbruksdepartementets egnahemsbyrå, vilken förestås aven egnahemsinspektör.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

För att biträda nyttjanderättshavare i frågor, som röra lagen om rätt i

vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område (den s. k. ensittarlagen), skall för varje län av länsstyrelsen förordnas

lämplig person. Dennes biträde kan erhållas kostnadsfritt. Vidare äger

nyttjanderättshavare i vissa fall påfordra statshjälp för täckande av kostnader,

som äro förenade med inlösen.

I detta sammanhang må slutligen erinras, att den uppsikt, som enligt lagen

den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne

och Värmland, tillkommer staten över att jordbruket å trävaruindustriens

hemman ej nedlägges eller eljest utsattes för uppenbar vanhävd, utövas inom

varje län av en jordbrukskommission. Denna består av en ordförande och två

ledamöter, vilka samtliga utses av Konungen för en tid av 3 år.

Förenämnda jordbrukskommissioner hava tillkommit på förslag av norrlandskommittén.

I sitt den 27 oktober 1904 avgivna betänkande framlade

denna kommitté bland annat förslag till lag angående, vissa åtgärder för

beredande åt enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarne av lämpliga

odlingslägenheter. Förslaget avsåg att anskaffa dylika lägenheter å jord,

tillhörig bolag, ekonomiska föreningar och s. k. skogsspekulaDter. Detta

skulle i första hand ske på frivillighetens väg men ytterst genom expropriation.

För lagens tillämpning skulle inom varje län finnas en jordbrukskommission,

vilken jämväl skulle utöva uppsikten i fråga om vanhävd. Därjämte

skulle inom varje kommun finnas en jordbrukskommitté, bestående av

tre, högst fem personer, vilka skulle väljas i samma ordning som skiftesgodemän.

Då emellertid det omförmälda förslaget ej föranledde någon åtgärd

från regeringens sida och den uppsikt, som erfordrades enligt uppsiktslagen,

ej ansågs tarva några lokala organ, vann förslaget om jordbrukskommittéer

ej statsmakternas gillande.

Egnahemssakkunniga, som avgåvo förslag i egnahemsfrågan år 1914, hade

fått till direktiv bland annat att »de mest verksamma organisatoriska åtgärder»

borde vidtagas för ytterligare befordran av egnahemsbildningen,

vilken borde »underkastas den mest allsidiga och fullständiga belysning».

I förslaget föreslogs den förändringen i den dåvarande lokala organisationen,

att varje hushållningssällskap skulle utse en särskild egnahemsnämnd samt på

orterna hava av nämnderna utsedda ombud. Vidare betonades behovet för egnahemsrörelsen

av en central ledning med ökade arbetskrafter för ändamålet.

Inom sakkunniga och uti avgivna yttranden höjdes även röster för en utpräglad

enhetlig organisation. Socialstyrelsen begärde till och med ny utredning

för »att vinna enhet och planmässighet i fråga om statens hela

verksamhet för främjande av egnahemsrörelsen i hela dess omfattning».

Med anledning av sakkunnigas förslag framlades frågan för 1919 års

riksdag. I propositionen betonade chefen för jordbruksdepartementet, att det

vore nödvändigt »att söka på ett mera målmedvetet sätt samla egnahemsrörelsens

olika grenar till ett helt, organiskt samverkande mot ett gemensamt

Norrlandskommittén

år 1904.

Egnahemssakkunniga

1914 och

riksdagen

1919

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Kolonisationskommittéerna

åren 1918

och 1932.

Undersökningen

avg.

verkningarna

av den

norrländska

vanhävdslagstiftningen

1921.

Jord
kommissio
nen.

mål». Det syntes sålunda erforderligt att för egnahemsväsendets del förr

eller senare anordna en särskild ny statsinstitution, till vilken naturligtvis,

om så funnes lämpligt, även vissa närstående områden av statsförvaltningen

kunde förläggas, exempelvis ärendena angående kronans jordbruksdomäner

m. m. Att redan då för detta ändamål inrätta ett särskilt ämbetsverk

kunde han emellertid icke tillstyrka. Åtskilliga frågor, vilka innan en

sådan åtgärd vidtoges, borde ligga klarare än då vore fallet, tarvade ytterligare

utredning. Han ansåg alltså, att frågan om det definitiva ordnandet

av den centrala ledningen borde lämnas beroende av denna utredning, men

att en anordning av mera provisorisk natur träffades genom inrättandet

inom jordbruksdepartementet av en särskild egnahemsavdelning på extra

stat. Den centrala ledningen ansåg han böra göras så stark och arbetsduglig,

att den kunde icke blott utöva en övervakande och kontrollerande

verksamhet utan ock bli mäktig till initiativ och impulser.

Riksdagen biföll regeringens förslag i organisationsfrågan. Riksdagen

betonade, att de reformer, som då beslötos, närmare hade karaktären av kompletteringar

i och för förbättringar av det dittills rådande systemet. I departementschefens

uttalanden om en mera omfattande reformering, byggd

på ytterligare utredning, såg riksdagen en välgrundad antydan om, att en

reform av egnahemsväsendet icke kunde undanskjutas.

Såväl den kommitté, vilken 1917 utsågs av representanter för den norrländska

trävaruindustrien och nationalföreningen mot emigrationen för att

utreda förutsättningarna för ökad kolonisation å bolagsjord i Norrland, som

ock den kommitté, som den 30 juni 1916 av Kungl. Maj:t tillkallades för

utredning angående kolonisationen å vissa kronans marker i Norrland och

Dalarne, hava i sina betänkanden, dagtecknade resp. den 12 juli 1918 och

den 31 maj 1922, påpekat det inbördes sammanhanget mellan kolonisationsfrågan

och egnahemsväsendet samt framlagt förslag till en gemensam organisation

för dessa frågor, byggd på en centralledning, länsorgan samt lokala

organisationer. Sistnämnda kommitté, benämnd kolonisationskommittén, betonade

särskilt, att genom 1919 års riksdagsbeslut måste »en mera omfattande

reform, byggd på ytterligare utredning, anses stå på dagordningen».

De sakkunniga (häradshövdingen N. Wihlborg och överlantmätaren O.

Nilsson), som av Kungl. Maj:t tillkallats för att undersöka verkningarna av

den norrländska vanhävdslagstiftningen, hava i sitt den 10 november 1921

avgivna betänkande framhållit den brist på enhetlighet i ledningen avjordbrukskommissionernas

verksamhet, som vore rådande, samt för avhjälpande

härav ifrågasatt en omläggning i ledningen av denna verksamhet, så att

jordbrukskommissionerna hade att tillgå en rådgivande central myndighet.

Jordkommissionen har i sitt den 11 november 1922 avgivna betänkande

del IV upptagit frågan om en enhetlig organisation för jordfrågor till övervägande

i samband med de av kommissionen avgivna förslagen angående

expropriation av jord för bildande av nya jordbruk. I sistnämnda fråga

föreligger, såsom utskottet i annat sammanhang närmare berört, två förslag. Det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 5

förslag, som betecknats såsom nr I, innehåller även ett förslag till lag om

en statsorganisation för sociala jordfrågor. I motiven till detta lagförslag

har till en början erinrats om att förslaget till lag om statsåtgärder förbildande

av nya jordbruk för sitt genomförande förutsatte en särskild organisation.

Vidare har framhållits, att på dagordningen stode dera andra

sociala frågor såsom frigörelse ytterst genom expropriation av arrendatorers

och torpares jordbruk samt av bostadslägenheter med egna hus på annans

grund, tillvaratagandet av arrendators och torpares skäliga anspråk på

trygghet genom arrendebestämmelser, förekommande av jordbruks vanhävdande

i vissa fall, frågan om tryggande av bestående bondejordbruk gentemot

jordförvärv från främmande, anskaffandet av tomtmark även expropriationsvis,

upphävandet av fideikommisstiftelser i jord m. fl. Alla dessa

spörsmål avsåge samma huvudsak, anskaffandet av jord med tillbehör åt

den jordlösa befolkningen. Med desammas aktualisering ställdes ännu större

anspråk på statens organisation för sociala jordfrågors lösning. Då emellertid

olika författningar nu gällde för olika slag av jord, hade här uppkommit

ansatser till en splittring på jordfrågans område, som äventyrade att icke

blott skapa olika villkor för samma ändamål utan även belastade statsverket

med flera organisationer, som arbetade efter olika grundsatser, oberoende av

varandra, och föranledde ökade kostnader. Ett oavvisligt behov förelåge

således att nu föra organisationstanken vidare framåt. Tiden vore inne att

samla den sociala jordfrågan, såvitt den rörde jordbruket och bostäderna

samt därmed sammanhängande ämnen, under enhetliga synpunkter och någorlunda

enhetlig tillämpning. Detta behövde icke betyda ett uppgivande av

de nuvarande organisationerna. Tvärtom borde den nya organisationen

endast uppfattas såsom en sammanfattning och utbyggning av desamma.

Av dessa här allenast i korthet angivna skäl har föreslagits, att för en

enhetlig och verkningsfull handläggning av jordfrågor, som vore av social

betydelse, skulle finnas en organisation, inrättad och ledd av staten. Denna

organisation skulle grundas på en utbyggning av de anstalter, som genom

statens medverkan redan tillkommit för ändamålet och vilka följaktligen

borde väsentligen uppgå i den nya organisationen. Genom särskilda lagar

och författningar skulle i mån av behov bestämmas omfånget av statsorganisationens

verksamhet. Högsta ledningen skulle utövas av centralstyrelsen

för sociala jordfrågor. Denna styrelse kunde organiseras fristående eller i

omedelbar samverkan med annan institution, därvid dock borde iakttagas, att

den kunde verka självständig och ej hämmades av främmande inflytelser.

Centralstyrelsens uppgift vore att representera enhetligheten i arbetet för

den sociala jordfrågans lösning, att taga de ledande initiativen i de förehavanden,

som bleve organisationen förelagda, samt utöva effektiv inspektion

över läns- och kommunalorganens verksamhet. Styrelsen skulle ock utgöra

instans för besvär och klagomål, som ej skäligen behövde eller lämpligen

kunde dragas under Konungens prövning. Centralstyrelsen skulle bestå av

eu ordförande och två andra ledamöter, vilka jämte tre suppleanter skulle

utses av Konungen för tre år i sänder. Styrelsen skulle för vissa frågors

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41

behandling kunna efter Konungens förordnande förstärkas med en eller flera

personer, som ägde att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Inom

varje län skulle finnas en jordkommission. Denna skulle företräda det praktiska

initiativtagandet på orterna och det omtänksamma verkställande arbetet

därstädes samt tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar.

Jordkommissionen skulle bestå av tre ledamöter, nämligen en ordförande, utsedd

av Konungen, och två andra ledamöter, valda den ena av landstinget

och den andra av hushållningssällskapets ombudsmannamöte. Dör varje

ledamot skulle utses en suppleant. Inom varje kommun skulle i mån av behov

finnas en jordkommitté. Dylik kommitté skulle ock kunna tillsättas för

två eller flera kommuner gemensamt. För skilda trakter inom kommun av

stor omfattning skulle kunna tillsättas två eller flera jordkommittéer. Jordkommitté

skulle åligga att uti frågor, som berörde jord inom dess verksamhetsområde,

medverka vid utförandet av jordkommissionens uppgift. Kommittén

skulle med uppmärksamhet följa de angelägenheter, som berördes av

statens ifrågavarande verksamhet, skyndsamt bereda de till kommittén ingivna

eller till den remitterade framställningar, tillmötesgå allmänheten med

råd och upplysningar samt själv taga de initiativ, som av förhållandena

påkallades. Jordkommitté skulle inrättas, när kommunalfullmäktige eller,

där sådana ej funnes, kommunalstämma ansåge sådant önskligt eller jordkommissionen

i länet eller minst tjugu i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigade personer därom hos kommunalfullmäktige eller kommunalstämma

gjorde framställning. I kommun, där jordkommitté ej funnes, skulle

kommunalnämnden vara jordkommitté, intill dess sådan inrättats. Ordförande

och övriga ledamöter i jordkommitté skulle väljas av kommunalfullmäktige,

eller, där sådan ej funnes, av kommunalstämma. Antalet ledamöter

skulle vara minst tre med lämpligt antal suppleanter. För gemensam överläggning

skulle på centralstyrelsens kallelse jordkommissionernas ordförande

eller samtliga medlemmar i kommissionerna eller vissa av dem sammankomma.

Till medlemmar i de olika organen borde endast utses personer, som

kunde antagas äga erforderlig erfarenhet samt håg och förståelse för jordfrågorna.

Några konturer till utgiftsstat för en sådan enhetlig statsorganisation hava

ej uppdragits. Det betonas av jordkommissionen, att organisationen givetvis

icke för närvarande får göras vidlyftigare än som är tillräckligt för de

uppgifter, som till en början påläggas den, samt att utvidgningar endast

höra ifrågakomma i den mån nya uppgifter tillkomma. En av kommissionen

gjord sammanställning av de kostnader, som staten för närvarande finge vidkännas

för den sociala jordfrågans organisation, nämligen för egnahemsrörelsen,

för tillämpning av norrländska uppsiktslagen, för ensittarlagens tilllämpning,

för tillämpning av den norrländska ägostyckningslagen och för

kolonisationsnämnden samt för egnahemsbyrån i jordbruksdepartementet, utvisade

emellertid ett belopp för år 1923 av minst 511,000 kronor. En ny

enhetlig organisation borde kunna beräkna att få till sitt förfogande åtminstone

detta belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Beträffande lagförslaget, bakom vilket i dras helhet etta komaisaionens

ordförande herr Lindhagen, hava herrar Johansson i Uppmålby och J a ers jordko

son i Hällbacken i särskilt yttrande förklarat sig icke vara i tillfälle att ut- s,o,

tala sin slutliga mening om avlösningsorganisationen. Den borde dock kunna

provisoriskt lösas för närvarande. Skulle i framtiden eu friköpmngslag bliva

antagen, som möjliggjorde för torpare och arrendator att friköpa sina arrenderade

hemmansdelar och hemman, borde en organisation skapas, omslutande

samtliga för jordavlösning och även för andra sociala jordfrågor antagna lagförslag.

Ett förslag i sådan riktning vore det av herr Lindhagen framlagda.

Herrar Ehrenhorg och Jansson i Edsbäcken hava avgivit ett särskilt förslag

till lag angående anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk å

enskild mark, betecknat förslag II. I sammanhang härmed hava de berört

även organisationsfrågan. De hava härvid anfört: Anskaffandet av jord förbildande

av nya jordbruk torde ej lämpligen kunna anförtros något redan

förefintligt förvaltningsorgan. Man skulle därvid närmast tänka på de organ,

som hade egnahemsverksamheten om hand, men då dessa, såsom av kolonisationskommitténs

betänkande framginge, såvitt angmge Norrland, dar kolonisationen

genom bildande av nya jordbruk borde hava sin tyngdpunkt, ej

kunnat fullt motsvara sitt ändamål, torde det riktigaste vara att tillskapa

nya organ för kolonisationen, därvid emellertid såvitt möjligt den genom

egnahemsverksamheten vunna erfarenheten borde tillgodogöras. Om en särskild

organisation för kolonisationen inrättades, syntes man jämväl böra taga

under övervägande, huruvida ej egnahemsverksamheten borde överföras å densamma.

Att ingå i prövningen av denna fråga torde emellertid falla utom

ramen för jordkommissionens uppgift. För handhavandet av anskaffandet av

jord till nya jordbruk torde inom varje län böra utses ett organ, vilket torde

kunna benämnas jordkommission, bestående av tre med jordbruksförhållandena

i länet förtrogne män, vilka borde utses för tre år i sänder, en såsom ordförande

av Kungl. Maj:t, en av landstinget och en av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott. Till lika antal och på enahanda sätt borde utses suppleanter.

För att medverka vid utförandet av de jordkommissionen tillkommande

uppgifter torde böra inom kommun, som sådant önskade eller beträffande

vilken jordkommissionen i länet sådant förordnade, tillsättas en jordkommitté

av tre ledamöter, vilka för en tid av tre år borde utses, en av

jordkommissionen samt de två övriga av kommunalfullmäktige eller, där

sådana ej funnes, av kommunalstämma.

Herrar Olsson i Kullenbergstorp och Woihlin hava framhållit, att frågorna

om avlösning av jordbruk icke borde anförtros åt mer eller mindre lösligt

sammansatta samt för jordbruksförhållanden och skogsindustriella synpunkter

främmande kommissioner eller därmed närsläktade organ.

Herr Ingeström har ej deltagit i denna frågas avgörande.

Uti jordkommissionens betänkande del Yl har emellertid beträffande fragan

om avlösning av arrendejordbruk m. m. kommissionens majoritet (herrar

Lindhagen, Ingeström, Johansson och Pettersson) uttalat sig i organisationsfrågan

sålunda:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Beträffande avlösningens administrativa organiserande får jordkommissionen

rnrna ut.t. coonm r\r> It- i 1-.---____ • ti i • ^ ^

r«rAjn , ,4. « , °. i 7.7 , —,-----w*6uxuowauuc juiujtummissionen

ororda att, såsom ock i betänkandet om nya jordbruk ifrågasatts, ledningen

uppdrages åt jord kommissioner i varje län. Med dessa böra medverka, där

O j V/ UiA • IT ■ I ^ ^ Q ^ Q, U ^ j | j ^ y ^1 '' I Q I

sa erfordras, jordkommittéer i de särskilda socknarna eller kommunalnämnderna

för det fall att jordkommittéer ej inrättats. Jordkommittéerna böra

utses av kommunalfullmäktige, eller, där sådana ej finnas, av kommunalstamman.

Over det hela bör stå en central ledning.

I detta sammanhang vill kommissionen särskilt betona vikten, att nämnda

centrala organisation inrättas för handhavande av sociala iordfrågor i allmänhet.

Dessutom förordas, att det administrativa förfarandet i möjligaste

man gores enhetligt för skapandet av tomtmark enligt ensittarlagen och

annan denna komnletterande författning 6

SS- , AV ? mJndiSheter- som yttra! sig över jordkommissionens betänkande,

ett statens centrala förvaltningsorgan för hela komplexen av jordfrågor I

orterna torde egnahemsnämnderna efter vederbörlig omorganisation kunna

bilda grunden för lokalorganen, vilket dock synes påkalla någon omläggning

av egnahemslanerörelsen. Länsstyrelsen, som anser eu lämplig lösning av

organisationsfrågan vara en oundgänglig förutsättning för det lyckliga genomförandet

av åtgärder pa förevarande område, hemställer, att denna fråga måtte

bliva föremal för erforderlig utredning;

länsstyrelsen y Västerbottens län: En organisation för hela kolonisationsverksamheten

maste skapas, som söker tillvarataga alla de möjligheter som

kunna yppa sig för att väsentligen på frivillighetens väg, jämte å statens

egna. marker, vinna tillräckliga områden för bildande av nya jordbruk. Utan

en tillfredsställande organisation blir statens direkta eller indirekta verksamhet

till främjande av jordanskaffningen åt de jordbehövande icke av tillrack

ligt gagn Blir en fäst organisation och ledning av hela denna verksamhet

skapad och får den sträcka sina rötter tillräckligt djupt, skall mycket

kunna vinnas i det syfte, som avses med eu social expropriationslagstiftning,

och det även om eu sådan lagstiftning icke kan komma till stånd eller densamma

maste givas dyn. snävaste omfattning. Med avseende å organisationsspöi^malet

är det viktigt, att verksamheten till jordförmedling och iordanskaffning

närmast handhaves av jordkommissioner för varje län (länsnämnder)

under visst samarbete med landshövdingarna eller länsstyrelserna. Till dessa

nämnder torde sannolikt också kunna med fördel i sinom tid överföras den

av hushållningssällskapets egnahemsnämnder nu utövade låneverksamheten.

basom underorgan böra i de olika socknarna skapas jordkommittéer med

lepresentanter jämväl för de jordbehövande. Den centrala ledningen av verksamheten,

som uppenbart är nödig, torde kunna vinnas genom enklare och

mera blygsamma anordningar, åtminstone till en början, än vad förslag I

inneha]ler. Att de nuvarande förhållandena i detta avseende icke äro tillfyllest,

° synes emellertid uppenbart;

hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Norrbottens län: Åtgärder böra

omedelbart vidtagas att giva jordförmedlingen en sådan organisation och en

sådan statlig garanti, att den kan sammanföra köpare och säljare och att

kommissio- ciiuast

nensförslag, har anförts av

“‘"''T -L/cu •\tucs onsavärr, art eu mera organiskt sammanhörande

system astadkommes, avseende såväl den centrala ledningen som de lokala

organen Uti egnahemsbyrån i jordbruksdepartementet finnes en kärna till

länsstyrelsen i Hallands län: Organisationsfrågan kräver ett allsidigt och

omsorgsfullt övervägande. Jord frå erm-nn a™ ,■

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

den lian inköpa jordbruk för försäljning till jordhungrande. Jordfrågan kan

icke lösas utan ett effektivt jordförmedlingsorgan, som jordhungrande och

säljare hava att vända sig till. Ett sådant organ gör lagstiftning för expropriation

av jord obehövlig;

nationalföreningen mot emigrationen: Föreningen kan ansluta sig till för
slagets

huvudgrunder: en enhetlig central ledning med självständiga, lokalt

utgrenade organ för kolonisationsarbetet och därmed sammanhängande sociala

intressen. Varje statlig organisation på detta område bör inriktas på att så

långt möjligt taga det enskilda initiativet i sin tjänst, detta må sedan fä

sitt uttryck i kommunalt betonade lokala sammanslutningar, egnaheinsföreningar

o. d. eller rent affärsmässig verksamhet;

socialstyrelsen: För att lösa de invecklade frågor, som sammanhänga med

tillgodoseendet av den åstundan att förvärva och besitta jord, som gör sig

gällande bland landets jordlösa befolkning, erfordras ett vidlyftigt utrednings-,

prövnings- och verkställighetsarbete. För utförande av detta kräves

en därtill avpassad organisation: eu enhetlig central ledning med självständiga,

lokalt utgrenade organ för kolonisationsarbetet och därmed sammanhängande

sociala intressen. Det erfordras organ för såväl länen som kommunerna.

Tiden för en fullt genomförd enhetlig organisation torde dock

ännu icke vara fullt mogen. Förut befintlig värdefull erfarenhet bör tillgodogöras.

Möjligen är att föredraga att åtminstone för en tid bibehålla den

nuvarande splittringen med till äventyrs en svagare grad av centralisation,

exempelvis eu av representanter för de olika verksamhetsområdena sammansatt

kommission under sakkunnig auktoritativ ledning. En dylik kommission

torde också kunna tänkas bliva ett lämpligt organ att föra den sociala jordfrågan

vidare framåt, och då närmast genom ytterligare utredning i syfte

att vinna fastare riktlinjer och närmare anpassning efter de rådande förhållandena

och nuvarande organisationerna på detta område;

lantmäteristyrelsen: Det angelägnaste av allt torde vara, att man griper

sig an med organisationsfrågan. Det är frånvaron av en såvitt möjligt enhetlig

och målmedveten ledning samt lämpliga ortsorgan, som fört med sig,

att man på ifrågavarande område icke hunnit längre än vad fallet är. Det

kan visserligen invändas, att man först bör bestämma uppgiften, innan man

fattar beslut beträffande organisationen. Det förhåller sig på ifrågavarande

område dock så, att en mångfald av åtgärder redan beslutats och att statens

verksamhet på området i fråga redan är ganska omfattande. Ostridigt är

emellertid, att en enhetlig ledning saknas och att skilda verkställande organ

anlitas eller skapats för olika uppgifter. Då härtill kommer, att man bör

räkna med att nya åtgärder under närmaste åren komma att beslutas, framstår

frågan om anordnande av en lämplig organisation såsom det måhända

viktigaste spörsmålet. Uppskjutes längre en sådan, kan det förutses, att de

mer eller mindre provisoriska åtgärder, som vidtagits, växa sig så starka,

ätt man väjer för att rubba dem och att följden blir en splittring, varigenom

resultatet äventyras och kostnaderna bliva proportionsvis stora. Under

den nya organisationen böra givetvis i främsta rummet sammanföras förvaltningen

av Matens jordbruksdomäner samt egnahemsväsendet samt därjämte

jordkommissionernas uppgift och uppsikten över tillämpningen av lagen om

rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område. Ledningen av kolonisationen å statsskogarna torde dock böra

tillhöra samma förvaltning som dessa. I mån som statsmakterna bliva färdiga

med lösning av nya frågor på ifrågavarande område, böra de verkställighetsåtgärder,

som erfordras, överlämnas åt den nya organisationen.

Hänsyn till framtida uppgifter torde därför böra tagas särskilt vid prövningen

av det lämpligaste sättet för ortsorganisationernas anordnande. Först

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Motionärernas

motivering.

genom tillkomsten av en sådan permanent organisation vinnes möjlighet att

erhålla tillfredsställande upplysningar om förhållandena i de särskilda orterna

såväl vad angår behovet av jordbrukslägenheter som möjligheten och lämpligaste

sättet att åstadkomma dylika, och härigenom kan på billigaste och

bästa sätt åstadkommas material för problemets belysning och nya uppslag

till dess lösning. . Den sålunda ifrågasatta organisationen bör hava till upjn

gift att ombesörja jordmobiliseringen, och bör i detta begrepp inläggas en

mycket _ vidsträckt betydelse. Man bör göra klart för sig uppgiftens stora

omfattning och ej låta tidsläget stå hindrande i vägen. Uppgiftens natur är

visserligen sådan, att densamma närmast hör samman med lantmäteristyrelsens

verksamhet, men enligt styrelsens mening är densamma av den omfattning,

att den icke bör uppdragas åt något redan befintligt ämbetsverk, utan

bör man oförtövat taga steget fullt ut och upprätta ett nytt ämbetsverk.

Vad organen i orterna angår ansluter sig styrelsen till förslaget om länsnämnder

och ortskommittéer. De förstnämnda böra få hos sig anställda statsavlönade

personer, som uteslutande ägna sig åt ifrågavarande uppgift. Ortsorganen

böra först och främst idka jordförmedlingsverksamhet;

ordföranden i jordahalkskommissionen: För den inre kolonisationens framgång

är administrationens ordnande en fråga av yttersta vikt. Att administrationen

icke tilltages mera omfattande än det föreliggande behovet oundgängligen

kräver, betingas icke blott av statsfhiansiella hänsyn utan även

av risken av överproduktion av nya jordbruk. Åtminstone tillsvidare synes

det vara ^ obehövligt att skapa en särskild centralstyrelse för sociala jordfrågor;

sa länge verksamheten bedrives i den begränsade omfattning, som

under nuvarande förhållanden är tillrådlig, kan förmodligen administrationen

handhavas av jordbruksdepartementets egnahemsbyrå. Det bör tillses, om

icke för. verksamheten i de särskilda länen en officiell jordförmedling kan

ordnas i anslutning till hushållningssällskapens egnahemsnämnder. För

primärkommunernas del kan man tveka, om särskild organisation för hithörande

ärenden erfordras eller om verksamheten kan handhavas av kommunalnämnderna.

Möjligen är den förra anordningen nödvändig för de stora

socknarna i Norrland, Dalarne och Värmland; i övriga delar av riket torde

däremot de kolonisationsärenden, som tilläventyrs förekomma, kunna handläggas

av kommunalnämnderna; samt

länsstyrelsen i Värmlands län: Det kan icke annat än väcka förvåning, att

i närvarande tid, då kraftiga beskärningar göras inom statsförvaltningen för

nedbringande av dess kostnader, för det av kommissionen åsyftade ändamålet

föreslås inrättandet av ett nytt ämbetsverk. Visar sig en utvidgning

i en eller annan form av statens verksamhet för bildande av smärre jordbruk

nödvändig, synes det riktiga tillvägagångssättet vara, att denna verksamhet

omhändertages av jordbruksdepartementets extra byrå för egnahemsärenden,

vars göromål stå i naturligt sammanhang med en sådan verksamhet.

Såsom stöd för sin hemställan hava motionärerna anfört följande:

I det föregående ha berörts de lagstiftnings- och kreditfrågor, vilka kunna

inordnas under begreppet jordfrågan. För att de ifrågasatta refofmerna skola

bli av verkligt praktiskt gagn, måste emellertid, såsom jordkommissionen

framhållit, tillses, att det finnes en för sin uppgift lämpad organisation, som

effektivt tillgodoser de sociala synpunkterna.

Här skall icke nu uppdragas några närmare riktlinjer för en sådan organisation;

en plan för densamma har framlagts av jordkommissionen, och

denna plan torde nu höra bliva föremål för övervägande. I detta sammanhang

må endast erinras om ett par allmänna synpunkter i ämnet. Fn central

ledning av jordfrågorna är givetvis erforderlig; huruvida denna ledning bör

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

11

utövas genom något organ inom jordbruksdepartementet eller av byra (iller

avdelning inom centralt ämbetsverk må lämnas därhän. Tillses bör emellertid,

att därvid skapas, verkliga förutsättningar att befrämja och leda de sociala

jordfrågorna. Även för länen och kommunerna erfordras särskilda

organ för de sociala jordärendenas handläggning. Huruvida jämkning i den

av jordkommissionen uppgjorda planen för länskommissionernas och sockenkommittéernas

arbete och sammansättning _ bör ifrågakomma, lärer komma

under omprövning i samband med organisationsfrågan i dess helhet. Redan

nu må dock framhållas till övervägande, huruvida möjligen landstingen borde

ensamma utse länskommissioner och om åt dessa senare borde inrymmas

större befogenhet med avseende å sockenkommittéernas tillsättande och sammansättning.

Vid övervägande av de skäl, som av motionärerna sålunda anförts till stöd

för det av dem framställda yrkandet, vill utskottet till en början erinra, att

utskottet i anledning av det knippe motioner i den sociala jordfrågan, som

motionärerna framlagt, ansett sig böra tillstyrka skrivelser till Kungl. Maj:t

med anhållan om framläggande för riksdagen av förslag till lagstiftning i

syfte dels att förhindra uppkomsten av vissa bulvanförhållanden i fråga om

fast egendom samt avveckla redan uppkomna sådana förhållanden, dels att

bereda vissa grupper av arrendatorer och andra brukare av annans jord en

tryggare ställning än dessa för närvarande äga, dels och att förhindra vanhävd

av ‘jordbruk. Däremot har utskottet ej kunnat biträda motionärernas

hemställan om lagstiftning rörande koncession för enskilda svenska medborgare

vid förvärv av fäst egendom, tvångsinlösning av arrendejordbruk

samt expropriation för bildande av nya jordbruk.

Även med den begränsning av de ifrågasatta lagstiftningsspörsmålen, för

vilken utskottet således uttalat sig, torde frågan om en enhetlig, därför lämpad

organisation vara redan nu förtjänt av särskilt beaktande.

För den uppsikt, som en lagstiftning angående vanhävd av jord förutsätter,

lärer sålunda, oavsett huruvida denna lagstiftning kommer att avse

all i enskild ägo varande jord eller begränsas till vissa jordbruk, erfordras

särskilda organ i orterna. Huruvida dessa organs verksamhetsområde lämpligen

bör omfatta ett helt län, såsom för närvarande är fallet enligt den

norrländska uppsiktslagen, eller begränsas till en eller flera kommuner inom

länet eller huruvida för uppsiktens utövande, såsom norrlandskommittén och

jordkommissionen förordat, erfordras både länsorgan och kommunala sådana,

är givetvis i sista hand beroende på den omfattning, som gives åt lagstift"

ningen. Då utskottet icke ansett sig för närvarande böra intaga definitiv

ståndpunkt till den svårlösta frågan om omfattningen av vanhävdslagstiftningen,

är utskottet sålunda icke heller i tillfälle att närmare inlåta sig på

frågan om organiserandet av uppsikten. Utskottet vill emellertid framhålla,

att olika möjligheter för frågans lösande givetvis finnas. Sålunda kan ifrågakomma

antingen att anförtro uppsikten åt något redan befintligt organ, därvid

hushållningssällskapens förvaltningsutskott av vissa myndigheter förordats

såsom för uppgiften lämpade, eller ock att efter mönster från den

norrländska uppsiktslagen inrätta helt nya organ för ändamålet.

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

I samband med spörsmålet om en förbättrad arrendelagstiftning för vissa

grupper av nyttjanderättshavare torde frågan om det praktiska organiserandet

av den hjälp statsmakterna avsett att skänka genom lagstiftningen, tränga

till sin lösning. Utskottet vill härutinnan erinra, att den undersökning, som

av därtill utsedda sakkunniga nyligen verkställts angående verkningarna

av den norrländska arrendelagen, givit vid handen, att nämnda lag ingalunda

vunnit tillämpning i full utsträckning. Det har sålunda konstaterats, att i

åtskilliga arrendekontrakt intagits bestämmelser, som i jordägarnas intresse

än i det ena och än i det andra avseendet avvikit från lagens föreskrifter.

Arrendatorerna hava sålunda trots den till deras förmån stiftade särskilda

an en del agen icke alltid varit i stånd att vid avslutande av arrendeavtal i

tillräcklig grad göra sin rätt gällande gentemot jordägarna. Ofta hava

arrendatorerna ej heller ägt någon kännedom om ifrågavarande lagstiftnings

innehåll. För att arrendelagen skulle vinna full tillämpning enligt sitt innehåll,

hava dessa sakkunniga ansett nödigt, att för varje län förorduades en eller

dera personer med åliggande att tillhandagå arrendatorerna med råd och

uPplysningai> angående med arrendeavtalen sammanhängande frågor. Jordkommissionen

har i sitt förslag till arrendelag även betonat vikten av att

arrendatorerna dels mera allmänt erhölle kunskap om de förmåner, som genom

lagstiftningen vore avsedda att tillförsäkras dem, dels ock sattes i tillfälle

att vid arrendeavtalens upprättande och eljest erhålla råd och upplysningar.

Kommissionen har därför föreslagit, att de av kommissionen i annat sammanhang

förordade jordkommittéerna skulle i detta hänseende tillhandagå arrendatorerna.

Därest en lagstiftning, som riktar sig mot bulvanförhållanden i fråga om

fast egendom, skall erhålla önskvärd effektivitet, kräves givetvis framför allt,

att uppsökandet och beivrandet av bulvanskap, som även bör avse äldre

sådana, anförtros åt en myndighet, som med intresse för saken förenar god

kännedom om fastighetsförhållandena inom orten. Enligt jordkommissionens

den 15 december 1921 avgivna förslag i denna fråga skulle det åligga länsstyrelsen

att verkställa utredning rörande inom länet förekommande bulvanskap

samt därest skäl därtill förelåge, förordna om talan vid domstol. Till

sin hjälp skulle länsstyrelsen enligt detta förslag kunna påräkna åtskilliga

myndigheter såsom allmän åklagare, mantalsskrivningsförrättare, kommunalnämnd,

jordbrukskommission, skogsvårdsstyrelse, skogsvårdskommitté ävensom

i visst fall länsjägmästare, vilka skulle hos länsstyrelsen anmäla förmodade

bulvanskap. Såsom av flera myndigheter framhållits vid deras granskning

av detta förslag, torde det emellertid icke utan fog kunna ifrågasättas, huruvida

icke med hänsyn till den arbetsbörda, som i allmänhet åvilar länsstyrelserna,

tillsynen över lagens efterlevnad bör med större fördel anförtros

åt särskilda organ.

Även tillämpningen av ensittarlagen kräver ostridigt, icke minst ifall

den ytterligare utvidgas, en bättre tillsyn än som nu kommer den till del.

De uppgifter, som sålunda kunna ifrågakomma, synas utskottet stå i det

inbördes samband, att de icke lämpligen kunna anförtros åt olika organ.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

13

Följden torde eljest lätt kunna bliva en splittring, varigenom resultat äventyras

och kostnaderna för statsverket ökas. Huru denna organisation lämpligen

bör anordnas, är, såsom irtskottet redan framhållit, uppenbarligen

beroende av det resultat en blivande fortsatt utredning av de olika lagstiftningsspörsmålen

kan giva. Att redan nu uppdraga några riktlinjer härför

torde därför icke böra ifrågakomma. Utskottet vill endast framhålla, att

enligt utskottets förmenande starka skäl tala för att jordfrågorna givas en

central ledning, som möjliggör enhetlighet i deras behandling. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra, att den förut omförmälda undersökningen

angående den norrländska vanhävdslagstiftningen visat, att enhetlighet i de

olika jordbrukskommissionernas verksamhet icke alltid förefunnits.

Erfordras för nu omförmälda frågor en enhetlig organisation, synes utskottet

det jämväl böra tagas under övervägande, huruvida icke, såsom

jordkommissionen förordat och åtskilliga myndigheter tillstyrkt, därunder

böra i större eller mindre omfattning hänföras även övriga spörsmål,

som innefattas under benämningen den sociala jordfrågan, såsom statens

kolonisationsverksamhet samt tilläventyrs jämväl jordförmedlingen och egnahemslånerörelsen.

En omorganisation av de senare påkallas i vissa avseenden

fortfarande från många håll. Utskottet vill dock ej taga ståndpunkt

till frågan, huruvida jordförmedlingen och egnahemslånefrågan böra fortfarande

i organisationsavseende avskiljas från de övriga sociala jordfrågorna,

vilket på många håll anses tillrådligast.

Att i fråga om statens hela verksamhet på detta område vinnes större

enhet, målmedvetenhet och planmässighet, måste emellertid givetvis i hög

grad verka befrämjande för resultatet. Det dubbelarbete, som med frågornas

nuvarande splittring å olika organ är i viss mån ofrånkomligt, bör ock i

huvudsak kunna undvikas. En inskränkning av de kostnader, som statsverket

för närvarande måste vidkännas för de skilda organisationerna, synes

möjligen också genom ett sådant sammanförande av frågorna kunna förväntas.

Utskottet vill härutinnan framhålla, att det ej är ringa belopp, som

för ifrågavarande ändamål årligen utgå. I huvudtiteln för kommande budgetår

upptagas sålunda kostnaderna för ensittarlagens tillämpning till 9,000

kronor, för egnahemsbyrån i jordbruksdepartementet till 26,100 kronor, för

hushållningssällskapens befattning med jordförmedlingen till 98,000 kronor,

för jordbrukskonsulenter — vilka till avsevärd del sysselsättas med sociala

jordfrågor — till 265,000 kronor samt för jordbrukskommissionerna till 15,000

kronor. Dessutom utgår till förmedlarna av egnahemslånen i förvaltnings- och

räntebidrag för varje år V2 procent å det ej till betalning förfallna kapitalbelopp,

varför varje låneförmedlare vid början av året häftar till statsverket.

Under 1923 utbetaltes i sådant hänseende 444,000 kronor och för 1924 torde

komma att utgå cirka 500,000 kronor. De administrativa utgifterna för statens

kolonisationsverksamhet äro också betydande. Därest besparingar och

åtminstone större effektivitet av utgifterna här stode att vinna, skulle detta

säkerligen ur statsfinansiell synpunkt vara i hög grad önskvärt.

Aven från allmänhetens synpunkt måste det vara välkommet, att de svå
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

righeter och olägenheter, som frågornas nuvarande splittring å olika organ

givetvis måste medföra för menige man, undanröjas genom deras sammanförande

i görligaste mån under en enhetlig organisation.

Slutligen får icke förbises, att det i varje fall ej kan undgås att för de

nya sociala jordlagar, som även enligt utskottets förmenande böra tillkomma,

kräves en organisation för deras tillämpning. Möjligheten av dessa organisationers

inpassning i ett enhetligt och planmässigt system kan ej vara annat

än ett framstående önskemål.

Synas sålunda stora fördelar i olika avseenden stå att vinna genom ett

dylikt sammanförande av frågorna, torde det emellertid, såsom redan antytts,

ingalunda böra förbises, att därmed även äro förenade åtskilliga vanskligheter.

Det närmare bedömandet av de olika synpunkter, som härvid kunna

göra sig gällande, kan icke äga rum annat än i samband med det eventuella

framläggandet av de lagförslag, som av utskottet förordats till antagande.

Utskottet är emellertid fullt enigt med jordkommissionen därutinnan, att

en nyorganisation endast bör planläggas såsom en sammanfattning och utbyggning

av de nuvarande organisationerna. Det var utan tvivel en så

lagd ny utredning, som påkallades av 1919 års riksdag samt därefter påbörjats

av jordkommissionen och nu ytterligare påkallats uti förevarande

motioner.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner I: 98 och

II: 179 måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj :t måtte taga under övervägande behovet och lämpligheten

av en för sociala jordärenden lämpad organisation samt för riksdagen

framlägga de förslag, som härutinnan kunna erfordras.

Stockholm den 20 maj 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, greve Spens*, von Kock, Tjällgren,

Sigfrid Hansson*, Lindhagen och Lundell;

från andra kammaren: herrar Hagman, Karlsson i Gasabäck, Hage, Magnusson i

Skövde, Nilsson i Yibberbo, Svensson i Skönsberg, Johansson i Sollefteå* och Sundling*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Bror Petrén, greve Spens, Lundell och Magnusson i Skövde, vilka

ansett, att utskottet bort hemställa, att förevarande motioner ej bort till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

241799

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.