indra la<jutskottets utlåtande Nr 43
1924-06-02 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1924:43, indra la<jutskottets utlåtande Nr 43
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
indra la<jutskottets utlåtande Nr 43.
Kr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1924 kl. 8 f. in.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Majd med anhållan om utarbetande av en lagstiftning om
driftsnämnder.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till
lagutskott hänvisade motionen nr 106 i första kammaren av herrar Wigforss,
Möller, Gustaf Nilsson i Kristianstad, Sandler och Olsson i Göteborg
samt motionen nr 194 i andra kammaren av herrar Johanson i Stockholm,
Branting, Larsson i Västerås, Hansson i Stockholm, Thorsson, Eriksson i
Grängesberg, Anderson i Kåstock, Engberg och Sävström.
I motionerna, vilka äro lika lydande, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande av en lagstiftning
om driftsnämnder i huvudsaklig överensstämmelse med de grundlinjer,
vilka framlagts i ett av kommittén för utredning angående den industriella
demokratiens problem den 31 mars 1923 avgivet förslag till lag om driftsnämnder,
med iakttagande tillika av i motionerna upptagna tilläggsförslag.
Den i motionerna omnämnda kommittén för utredning angående den industriella
demokratiens problem tillsattes enligt beslut av Kungl. Maj:t
den 22 juni 1920. I de direktiv för kommitténs arbete, som därvid i ett
yttrande till statsrådsprotokollet angåvos av dåvarande statsministern,
framhölls, att under de senaste åren i olika länder och från skilda håll
givits uppslag till en nygestaltning av förhållandet inom industrien och
jämförliga företag mellan produktionsmedlens ägare, produktionens tekniska
ledare och de i produktionen i olika ställningar medverkande, varigenom
åt dessa sistnämnda grupper skulle beredas ett tryggat inflytande
på vederbörande företags förvaltning och allmänna utveckling samt därigenom
främjas en nu ofta saknad solidaritet hos industriens arbetare med
den produktion, som deras arbete skapade. Efter erinran, att genom fackföreningarnas
växande inflytande på arbetsvillkoren och genom kollektivavtalens
allt vidsträcktare utbredning arbetsgivarens allenarådande så vitt
rörde arbetsvillkoren redan i hög grad beskurits, anförde statsministern,
att den industriella demokratien erbjöde sig som en komplettering till
fackföreningarnas strävanden att tillvarataga sina medlemmars intressen,
men måste den på samma gång genom själva sin organisatoriska form
fästa arbetarna närmare vid produktionen och sålunda i hela samhällets
Bihanq till riksdagens protokoll 192i. 9 sand. 2 avd. 39 höft. (Nr U3.) 1
Direktiven för
kommittén för
utredning angående
dsn
industriella
demokratiens
problem.
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
intresse skapa en ny sporre till densammas ökning. Genom att så att
säga inifrån få följa företagets förvaltning samt erhålla inflytande på dess
utveckling och förkovran kunde arbetaren och tjänstemannen på ett annat
sätt än förr åter börja känna arbetets glädje. Ingen, som på allvar sökte
sätta sig in i frågans innebörd, kunde förneka den djupa rättvisan i att
de arbetare, som ägnade all sin arbetskraft åt ett företag, även borde hava
medinflytande på företagets drift med minst lika god rätt som de, vilka i
detsamma insatt något av sitt kapital. En utgångspunkt vid behandlingen
av problemet måste emellertid vara hänsynen till att produktionen icke
genom de nya anordningarna i driftsledningen ginge tillbaka, utan tvärtom
kunde förväntas bliva ökad, ej minst genom att många anledningar till
dess störande bleve i ett tidigt stadium förebyggda. Såsom det centrala i
frågan framstode dock alltid spörsmålet om arbetar- och tjänstemannapersonalens
medinflytande å vederbörande företags ekonomiska och tekniska
förvaltning. För att icke i utredningen skulle indragas frågor, vilka med
större fördel kunde behandlas och lösas fristående — såsom exempelvis
spörsmålet om en förhandlingsordning mellan personalen och ledningen
vid statens affärsdri vande verk — borde utredningen icke omfatta företag,
som ägdes och förvaltades av staten eller kommuner, utan begränsas till
sådan produktion, som nu leddes av enskilda eller bolag.
Innehållet i
kommitténs
förslag till lag
om driftsnämnder.
Det av kommittén den 31 mars 1923 avgivna förslaget till lag om driftsnämnder,
vilket i motsats till vad som förutsattes vid kommitténs tillsättande
jämväl bar avseende å statens och kommunernas arbetare, innehåller
bl. a. följande:
Lagförslaget är avsett att äga tillämpning å företag inom industri och
hantverk. — Såsom driftsnämndernas huvudsakliga uppgifter angivas, att
bereda arbetarna vidgad insikt i produktionen och ökad förmåga till aktiv
verksamhet för dess främjande samt för åvägabringande av en förbättrad
samverkan emellan företagens arbetare och ledning. — Inrättandet av
driftsnämnder skall ej vara obligatoriskt, utan vara beroende av att beslut
därom med viss kvalificerad majoritet fattats i fackförening eller verkstadsklubb
av arbetare vid företaget, vilka organiserat sig i dylik förening eller
klubb, ansluten till organisation, som omfattar arbetare från hela riket
eller viss del därav inom samma fack eller industri. Vidare skall en
ytterligare förutsättning för driftsnämnds inrättande vara, att minst 25
arbetare (organiserade eller oorganiserade) äga full sysselsättning vid
respektive företag. Den kvalificerade majoritet, som erfordras för giltighet
av beslut inom fackförening eller verkstadsklubb om driftsnämnds tillsättande,
är, att i omröstningen skall hava deltagit minst hälften av i företaget
anställad arbetare (inclusive oorganiserade sådana), och att beslutet
skall hava biträtts av minst iU av de i omröstningen deltagande.— I företag,
där 5—24 arbetare äga full sysselsättning, må av vid företaget anställda fackorganiserade
arbetare kunna under enahanda villkor och i samma ordning,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43. 3
som nyss sagts, beslutas utseende nv, i stället för driftsnämnd, tvenne
ombud för arbetarna att sammanträda med arbetsgivaren eller dennes ombud,
varvid i tillämpliga delar skall gälla vad om driftsnämnd stadgats.
— Till arbetare räknas även kontorspersonal, men ej verkmästare, förman
eller annan överordnad. — Medan vederbörande arbetsgivare har att utse
högst tre ledamöter i driftsnämnd, skola de arbetare, som äro anslutna
till den vid företaget förefintliga arbetarorganisationen, hava att bland sig
välja minst tre, högst nio ledamöter i nämnden. I händelse av bristande
enighet mellan arbetsgivaren och arbetareorganisationen angående driftsnämndens
storlek bestämmer arbetsrådet om antalet representanter i driftsnämnden
för vardera parten. — Val till driftsnämnd sker för kalenderår.
— Till ledamöter å arbetarsidan skola såvitt möjligt väljas arbetare över
23 års ålder, vilka under minst ett år före valtillfället varit anställda i
företagets tjänst. Representanterna för arbetsgivaren böra utses så, att
driftsnämnden genom dem tillförsäkras erforderliga tekniska och ekonomiska
insikter. — Driftsnämnden utser inom sig ordförande. — För beslutmässighet
inom nämnden erfordras närvaro av mer än halva antalet ledamöter.
— Vid sammanträdena, vilka skola hållas en gång varje månad,
där icke driftsnämnden själv annorlunda bestämt, skall protokoll föras. —
Ledamot av driftsnämnd äger åtnjuta skäligt, av driftsnämnden fastställt
årsarvode å högst 100 kronor ävensom, då sammanträde enligt arbetsgivarens
bestämmande eller av tekniska skäl hålles å ordinarie arbetstid,
ersättning för därigenom mistad arbetsförtjänst; och skall arbetsgivaren
hava att bestrida arvoden och ersättning till nämndens ledamöter ävensom
övriga med nämndens sammanträden förenade nödvändiga utgifter. Av
arbetareorganisation vald ledamot av driftsnämnd må icke skiljas från sill
anställning vid företaget med mindre tvingande skäl därtill föranleda. I
händelse av tvist härutinnan, som ej kan av driftsnämnd biläggas, skall
anmälan om förhållandet av driftsnämnden göras hos vederbörande förbundsorganisationer.
Rörande driftsnämnds åligganden jämte arbetsgivares skyldigheter gent
emot driftsnämnderna innehåller lagförslaget, förutom vissa föreskrifter i
arbetarskyddshänseende, följande i 16—18 §§ av lagförslaget inrymda bestämmelser:
16
§.
1 mom. Driftsnämnden åligger att tillvarataga arbetarnas tekniska erfarenheter
och insikter, så att dessa i möjligaste mån komma produktionen
till godo, ävensom att utveckla arbetarnas förmåga till aktiv verksamhet i
produktionen.
Arbetsgivaren åligger att bereda driftsnämndens ledamöter tillfälle att taga
kännedom om produktionstekniken vid företaget och att lämna härför erforderliga
upplysningar samt att, i den mån så utan särskild kostnad eller uppenbar
olägenhet kan ske, inför driftsnämnden klargöra produktionsprocessen,
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
dock att arbetsgivare icke är pliktig visa eller omtala sådana tekniska anordningar
eller rön, vilkas uppenbarande kan medföra skada för företaget.
Driftsnämnden bör, i den mån så ske kan, bereda arbetarna inom företaget
tillfälle till ökad kunskap angående det arbete de utföra, ävensom angående
företagets tekniska organisation.
2 mom. Driftsnämnd skall, i den mån så ske kan, beredas tillfälle att
avgiva yttrande ifråga om förändringar i de tekniska anordningarna inom
företaget. Nämnden äger rätt att, när den så finner påkallat, till arbetsgivaren
inkomma med yttrande eller förslag i tekniska frågor berörande
företaget.
17 §.
1 mom. Driftsnämnden skall verka för bästa möjliga ekonomi i driften,
såsom undvikande av slöseri med arbetskraft, råmaterial, bränsle, drivkraft,
verktyg, maskiner och inventarier, driftsmaterialier och förbrukningsartiklar
m. m. För den skull äger nämnden rätt att av arbetsgivaren, där så är
möjligt, erhålla erforderligt material för beräknande av driftskostnaderna
och i övrigt för bedömande av hithörande förhållanden. Det åligger arbetsgivaren
att efter framställning från driftsnämnden i detta hänseende lämna
erforderliga förklaringar. Driftsnämnden äger dock icke kräva kännedom om
sådana ekonomiska förhållanden, som hänföra sig till arbetsgivarens allmänna
affärsställning, eller vilkas uppenbarande kan medföra skada för
företaget.
2 mom. Diftsnämnden skall, i den mån så ske kan, av arbetsgivaren beredas
tillfälle att avgiva yttrande ifråga om avsevärda förändringar i de
ekonomiska förhållandena inom företaget. Nämnden äger rätt att, när den
så finner påkallat, till arbetsgivaren inkomma med yttrande eller förslag i
ekonomiska frågor berörande företaget.
3 mom. Arbetsgivaren skall en gång var tredje månad lämna driftsnämnden
en redogörelse över företaget och affärernas allmänna läge och gång.
18 §.
1 mom. Driftsnämnd åligger att till produktionens säkerställande och
främjande verka för ett gott förhållande mellan företagets arbetare och arbetsledningen,
och äger driftsnämnden att upptaga till behandling alla sådana
frågor, vilka beröra arbetarna personligen i deras förhållande till företaget,
och icke falla under ifrågakommande arbetareorganisations givna verksamhetsområde,
samt däröver avgiva yttranden och förslag.
2 mom. Där avskedande av arbetare ägt rum eller ifrågasättes under
omständigheter, som kunna tolkas såsom kränkning av föreningsrätten eller
avskedandet eljest kan anses såsom oberättigat, må driftsnämnden, på begäran
av arbetareorganisation inom företaget, varom i 2 § förmäles, avgiva
yttrande i ärendet. Där arbetsgivare finner sig icke kunna godkänna sådant
nämndens yttrande, ma ärendet hänskjutas till vederbörande förbundsorganisa
tioner.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43. 5
3 mom. Diir inskränkning i driften finnes nödvändig, skall arbetsgivaren
snarast möjligt, innan åtgärd vidtages, giva driftsnämnden meddelande
härom. Där i sammanhang med driftsinskränkningen avskedande av arbetare
av arbetsgivaren ifrågasättes, må driftsnämnden i ärendet avgiva yttrande
och förslag. Där arbetsgivare icke finner sig kunna godtaga sådant driftsnämndens
yttrande eller förslag, må ärendet hänskjutas till vederbörande
förbundsorganisationer.
Av de nu återgivna bestämmelserna i lagförslaget framgår, att åt driftsnämnderna
e.j avses någon beslutanderätt, i vad angår ledningen av företagen,
utan endast en rådgivande ställning.
Slutligen innehåller lagförslaget straffbestämmelser å böter eller fängelse
för ledamot i driftsnämnd, som under den tid han innehar sådan befattning
eller under därpå närmast följande två år obehörigen använder sig av eller
yppar fabrikationssätt, anordning, affärsförhållande eller annat, varom han i
denna sin befattning erhållit kännedom och som han vet utgöra en arbetsgivarens
yrkeshemlighet.
I sin allmänna motivering till förslaget har kommittén framhållit, att
detsamma icke vore ett försök att lösa den industriella demokratiens problem,
utan innebure allenast vissa förberedande åtgärder, varigenom förutsättningarna
för en eventuell vidare utveckling kunde bringas att klarna och
uppmärksamheten inriktas på de viktiga problem, som här väntade sin lösning.
Det framlagda förslaget vore sålunda icke något försök att på lagstiftningens
väg skaffa arbetarna »medbestämmanderätt över industrien» eller
»tryggat inflytande på vederbörande företags förvaltning och allmän utveckling».
Det vore i stort sett ingenting annat än en förhandlingsordning mellan
arbetsgivare och fackföreningar rörande en rad för båda parterna betydelsefulla
problem, som dessa tidigare i regel undvikit att diskutera, jämte bestämmelser
om tillhandahållande av vissa fakta och upplysningar för att åt förhandlingarna
giva nödigt underlag. Förslaget vore liktydigt med en av lagstiftningen
öppnad dörr, genom vilken fackföreningsrörelsen, om den så ville, genom att.
vid respektive företag påkalla tillsättande av driftsnämnder kunde träda i
beröring med produktionens problem på ett annat sätt än hittills. Den naturliga
förutsättningen för en framgångsrik lagstiftning på detta område vore emellertid,
att icke blott behovet av en förändring gjort sig känt på det ifrågavarande
området utan även de föreslagna åtgärderna uppbures av en tillräckligt
stark opinion bland de närmast intresserade eller i alla händelser
icke bland dem möttes med likgiltighet, misstänksamhet eller ovilja. Skulle
ömsesidig vilja till samverkan definitivt saknas, betydde det, att den föreslagna
vägen visat sig oframkomlig och att problemet finge tagas upp
till behandling med andra medel och i annan ordning. Emot de med förslaget
förknippade möjliga risker, för vilka man ryggade tillbaka — kanske
icke på grund av de föreslagna omedelbara åtgärderna, men då man hörde
Kommitténs
allmänna
motivering.
Reservation
inom
kommittén.
Yttranden
över kommitténs
betänkande.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
dem framställas såsom inledande steg till en ntveelding, som ingen kunde
överblicka — Ange man väga den bistra verkligheten omkring oss, de
faktiska riskerna i ett såsom i längden ohållbart allmänt betecknat tillstånd.
Från denna utsiktspunkt skulle fackföreningsrörelsens strävan efter inflytande
över industrien, arbetarklassens alltmera vaknande intresse för produktionen
kanske, för att bruka ett berömt gammalt ord, te sig, icke såsom en fara,
utan som en möjlighet till räddning ur en stor fara för näringsliv och
samhälle.
Kommitténs ifrågavarande betänkande är ej enhälligt. Skiljaktiga
meningar hava sålunda anförts av fem ledamöter. Fyra av dessa (Gunnar
Dillner, B. Almgren, H. G. Hammar och Chr. Storjohann) hava förenat
sig om ett principuttalande av innehåll, att de under kommittéarbetet
kommit till den bestämda övertygelsen, att en lagstiftning på detta område
ej vore nödig, utan till och med, synnerligast under nu rådande
tryckta förhållanden inom industrien, direkt skadlig. En successiv utveckling
av de allmänna bestämmelserna i kollektivavtalen har synts dessa
ledamöter vara den lösning, som riktigast och måhända även raskast skulle
löra till det önskade målet, en förtroendefull samverkan mellan arbetare
och arbetsgivare inom samma företag. En ledamot åter (Johan-Olov Johansson)
har såsom sin mening uttalat, att den föreslagna lagen skulle bliva
i tillämpningen verkningslös, samt tillkomsten av driftsnämnderna vid
sidan av de förutvarande avdelnings- och klubbstyrelserna för facktöreningarna
innebära en fara för dualism med ty åtföljande decentralisation.
Av denne har vidare gentemot innehållet i 16—18 §§ av lagförslaget
anmärkts, att första förutsättningen för införande av en verklig industriell
demokrati vore, att arbetarna erhölle medbestämmanderätt i fråga om arbetares
antagande och avskedande, om arbetets ledning och fördelning
ävensom rätt till säte och stämma i företagens olika styrelser.
Över kommitténs betänkande hava yttranden infordrats från armé- och
marinförvaltningarna, socialstyrelsen, arbetsrådet i viss begränsad del,
telegraf-, järnvägs- och vattenfallsstyrelserna samt kommerskollegium, varjämte
ett flertal sammanslutningar, representerande arbetsgivar- och arbetarintressen,
beretts tillfälle att avgiva yttranden. Av de ifrågavarande myndigheterna
hava socialstyrelsen och kommerskollegium ännu icke inkommit
med begärda yttranden av anledning, som nedan närmare omförmäles.
Det föreliggande lagförslaget har avstyrkts av såväl armé- och marinförvaltningarna
som ock telegraf-, järnvägs- och vattenfallsstyrelserna, av
de tre sistnämnda styrelserna under framhållande bland annat att något
behov att genom driftsnämnder bereda arbetarna vidgad inblick i de ekonomiska
förhållandena vid de skilda statliga företagen ej erfordrades, då
uppgifter därom funnos i annan ordning tillgängliga.
Från samtliga sammanslutningar å arbetsgivarsidan har förslaget på
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.1. 7
det bestämdaste avstyrkts, därvid bland annat anförts följande: Lagförslagets
hela tendens vore att åt den ena parten i eu intressekonflikt giva
nya vapen i händerna till bekämpande av den andra. Förslaget utgjorde
en första etapp på vägen mot ett genomförande på lagstiftningens väg av
en tryggad medbestämmanderätt över företagen åt arbetarna. Arbetarnas
fackliga organisationer, hos vilka det föreslagna driftsnämndssystemet vore
fast förankrat, kunde såsom kamporganisationer icke hava det sanna intresset
för det bestående samförstånd, som skulle vara den industriella
demokratiens mål. I stället för att åstadkomma en förbättrad samverkan
skulle driftsnämnderna otvivelaktigt komma att föranleda ökade slitningar
mellan arbetsgivare och arbetare. De tvångsanledningar till driftsrådssystemets
införande, som på sin tid givit anledning till systemets införande
i vissa länder på kontinenten, förefunnes ej hos oss. De svenska arbetarna
hade för övrigt genom sina fackorganisationer redan tillkämpat sig lika mycket
inflytande som arbetarna i andra länder med tillhjälp av driftsråd och driftsrådslagar.
Men trots dessa landvinningar, som allt mer och mer utvidgats, hade på
det industriella området i allmänhet ingalunda förmärkts något tecken till
avspänning i arbetstvisterna. Från arbetsgivarsidan i de länder, där driftsnämnder
införts, hade lämnats ett enstämmigt omdöme, att rådens tillskapande
minskat ordningen och disciplinen på arbetsplatserna, skadat arbetsfreden
och minskat produktionen. Ett genomförande av den industriella
demokratien måste jämväl leda till ett minskat kapitaltillskott till industrien.
Från kommunala sammanslutningars sida har dessutom särskilt anförts, att
beträffande den företagarverksamhet, som bedreves av kommunerna, arbetarna
liksom alla andra intresserade kommunmedlemmar hade medelbart inflytande
över ledningen och möjlighet att i största utsträckning sätta sig in i
ecb följa företagens gång.
Inom arbetarnas fackförbundsorganisa tioner har uppfattningen varit enig
i fråga om önskvärdheten att å lagstiftningens väg söker trygga ett ökat
inflytande för arbetarna på arbetsföretagens tekniska och ekonomiska ledning,
medan däremot meningarna varit mera delade beträffande det föreliggande
lagförslaget. Styrelserna för en del fackförbund hava sålunda uttalat sig
för att lagförslaget med vissa jämkningar måtte läggas till utgångspunkt
för vidare lagstiftning i ämnet. En motsatt uppfattning har åter uttalats
av styrelserna för andra fackförbund under förklarande bl. a. att den
föreslagna lagen gåve ytterst ringa inflytande åt arbetarna, särskilt beträffande
frågor om arbetarnas anställning, men däremot många förpliktelser.
Man kunde därför enligt dessa styrelsers mening knappast beräkna,
att arbetarna komme att medverka i eller ens intressera sig för driftsnämndsorganisationen
i dess föreslagna skick. Lagförslaget ansåges betydelselöst
för de mera avancerade yrkesgrupperna, då dessa i sina nuvarande
avtal lyckats från arbetsgivarparten frampressa mera betydelsefulla
eftergifter än vad de skulle kunna uppnå med tillhjälp av lagförslaget.
Yttranden
till utskottet
från kommerskollegium
och socialstyrelsen
över
förevarande
motioner.
Motionernas
innehåll.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
För att eu verklig industriell demokrati skulle tränga sig fram, erfordrades
fortsatt kamp mellan arbetare och arbetsgivare. Röster saknades ej heller
för den uppfattningen, att lagförslaget icke komme att befrämja arbetsfreden.
Landsorganisationens representantskap har emellertid enhälligt beslutat
att, med framförande av de synpunkter respektive förbundsstyrelser anfört
och med särskilt framhävande av att driftsnämnderna böra grundas å
fackorganisationerna till förebyggande av dualism dem emellan, begära utarbetande
av proposition till lag i ämnet, upptagande även de i nu förevarande
motion innefattade tilläggsförslagen.
Över motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
begärt yttranden av kommerskollegium och socialstyrelsen.
Kommerskollegium har i avgivet yttrande anfört följande: Sedan Kungl.
Maj:t genom kollegium den 19 december 1923 tillhandakommen remiss anbefallt
kollegium att avgiva utlåtande över det föreliggande lagförslaget,
hade Kungl. Maj:t den 12 januari 1924 bemyndigat chefen för socialdepartementet
att uppdraga åt två personer att under år 1924 företaga en studieresa
i syfte att i Norge, Storbritannien, Tjeckoslovakiet och Österrike taga
närmare kännedom om därstädes praktiskt tillämpade former av industriell
demokrati ävensom vid dylik tillämpning vunna erfarenheter, och hade departementschefen
uppdragit åt byråchefen i socialstyrelsen A. Molin och kommerserådet
R. Sohlman att företaga ifrågavarande studieresa. I avvaktan på
resultaten av resan hade kollegium ännu icke kunnat avgiva det genom
Kungl. Maj:ts ovan omförmälda remiss anbefallda utlåtandet. På grund
härav torde kollegium icke vara i tillfälle att avgiva det av utskottet begärda
yttrandet inom sådan tid, att detsamma kunde komma till användning
vid behandling av ifrågavarande motion.
Socialstyrelsen har avgivit yttrande av i huvudsak samma innehåll som
det av kommerskollegium avgivna.
Motionärerna hava under hänvisning till ovannämnda betänkande hemställt,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande av
en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommittén
uppdragna linjerna. I trenne särskilda punkter hava motionärerna emellertid
föreslagit utvidgningar av lagförslaget i överensstämmelse med vad
som därutinnan ifrågasatts av den fackliga landsorganisationen i dess över
förslaget avgivna yttrande. Sålunda har föreslagits dels att lagens tilllämplighetsområde
skulle utsträckas att gälla företag, förutom inom industri
och hantverk, jämväl inom transportverksamhet och handel, dels att i
driftsnämndernas befogenhet (18 §) måtte ingå att taga befattning även
med frågor om arbetares antagande och dels att straffpåföljd måtte stadgas
även för arbetsgivare, som direkt sökte göra lagen overksam antingen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43. •''
genom att vägra lämna föreskrivna upplysningar eller oek genom att
lämna medvetet falska och vilseledande uppgifter.
Att frågan om den s. k. industriella demokratin utgör ett av nutidens
allra viktigaste och på samma gång mest svårlösta samhällsproblem, erkännes
alltmera allmänt. Behovet att finna medel, som kunna leda till
samförstånd eller åtminstone ett närmande mellan arbetsgivare och arbetare
på grundvalen av gemensamma intressen, gör sig med växande styrka
gällande. Varje åtgärd, som kan vara ägnad att åvägabringa ett minskande
av spänningen emellan ifrågavarande båda intressegrupper, måste hälsas
med uppriktig tillfredsställelse. För samhällslivets lugna utveckling
är det utan tvivel av synnerlig betydelse att få till stånd en ordnad samverkan
emellan arbetsgivare och arbetare, grundad å den förefintliga
intressegemenskapen dem emellan.
Det nu föreliggande, av motionärerna åberopade förslaget till lag om
driftsnämnder utgör ett försök att å lagstiftningsväg närmast skapa förutsättningar
för en regelbunden förhandling emellan arbetsgivare och arbetare
rörande deras gemensamma intresse av produktionens förkovran samt
arbetarnas ställning inom produktionsprocessen.
Den ovan lämnade redogörelsen för de över lagförslaget avgivna yttrandena
giver emellertid vid handen, att förslaget mötts av motstånd och
misstro å såväl arbetsgivaresidan som ock endels inom styrelserna för
arbetarnas fackliga organisationer. Den av de kommitterade såsom en
förutsättning för en framgångsrik lagstiftning å området angivna betingelsen,
att de föreslagna åtgärderna skulle visa sig uppbäras av en tillräckligt
stark opinion bland de närmast intresserade synes således åtminstone för
närvarande icke finnas för handen.
Vid bedömandet av motionärernas hemställan, att riksdagen skulle i skrivelse
till Kungl. Maj:t, anhålla om utarbetande av en lagstiftning om driftsnämnder
i huvudsaklig överensstämmelse med de i förenämnda lagförslag
innefattade grundlinjerna med vissa i motionerna angivna tilläggsförslag,
måste man emellertid taga hänsyn till det läge, vari denna fråga enligt den
förut lämnade redogörelsen för närvarande befinner sig. Såsom ovan nämnts
hava nämligen socialstyrelsen och kommerskollegium, vilka ämbetsverk ju
stå i särskilt intim beröring med hithörande förhållanden, ännu icke haft
tillfälle att avgiva yttranden över kommittéförslaget, utan avvakta för ändamålet
resultatet av den för någon tid sedan anträdda, flera månader omfattande
studieresa till vissa främmande länder, som av representanter för
dessa ämbetsverk företagits i syfte att taga närmare kännedom om i nämnda
länder praktiskt tillämpade former av industriell demokrati ävensom vid
dylik tillämpning vunna erfarenheter. Den pågående studieresan synes
utskottet kunna bliva av så mycket större betydelse för bedömandet av
ifrågavarande spörsmål, som den av kommittén förebragta utredningen anBihang
till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. il!) höft. (Nr bil.) 2
Utskottets
yttrande.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
gående hithörande förhållanden i utlandet synes vara byggd huvudsakligen
å studium av å området tillgänglig litteratur.
I det läge, vari förevarande fråga sålunda för närvarande befinner sig,
synes icke skäl föreligga för riksdagen att nu taga ståndpunkt till den i
ifrågavarande lagförslag avsedda, synnerligen ömtåliga och omstridda frågan
om driftsnämnder samt såmedelst föregripa slutförandet av den prövning
av ifrågavarande förslag, som förestår hos de ämbetsmyndigheter, vilka
få anses besitta särskild sakkunskap å området.
Utskottet håller fastmera före, att det är till sakens gagn, att den föreliggande
frågan ej, innan utredningen av densamma föreligger i slutfört
skick, göres till föremål för prövning och ståndpunktstagande från riksdagens
sida.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 juni 1924.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
Irån första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow, Linder*, greve Spens*, Tjällgren,
Sigfrid Hansson och Thorberg samt fröken Hesselgren*;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg*, Karlsson i Gasabäck, Hage,
Johanson i Stockholm*, Nilsson i Vibberbo", Holmström i Stockholm och Carlsson i Solberga.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Linder, Sigfrid Hansson och Thorberg, fröken Hesselgren samt
herrar Magnusson i Kalmar, Hage och Holmström i Stockholm.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.