Sök i Ratio Lex

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2

1924-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1924:2, Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1924 kl. 3 e. in.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2,

i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t i f råga om beredande av bättre vård i vissa fall

åt barnsäng skvinnor och nyfödda barn.

liti eu inom andra kammaren avgiven och till dess andra tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 327, har fru Östlund m. fl. hemställt, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att det påbörjade

utredningsarbetet angående åtgärder för beredande av bättre vård i

vissa fall åt barnsängskvinnor och nyfödda barn måtte återupptagas och

av utredningen föranlett förslag i ärendet med snaraste föreläggas riksdagen.

Förevarande motion är lika lydande med en i första kammaren vid

årets riksdag väckt motion, nr 202, till vilken utskottet får hänvisa, vad

motiveringen beträffar.

Med anledning av vid 1914 års senare riksdag väckta motioner (1:80

och 11:168) begärde riksdagen i skrivelse (nr 207) till Kungl. Maj :t

utredning, huruvida och i så fall vilka åtgärder som borde vidtagas för

att dels tillförsäkra mindre bemedlade barnsängskvinnor järnte nyfödda

barn den vård vid förlossningar i hemmet, som dessa till befordrande av

släktets sundhet och hälsa behövde, dels i övrigt bereda mindre bemedlade

barnsängskvinnor jämte nyfödda barn tillfälle att vid tiden omkring

förlossningen i händelse av behov erhålla tjänlig vård utom hemmet å

för ändamålet anordnad plats.

Den 30 oktober 1914 uppdrog Kungl. Maj :t åt medicinalstyrelsen att

verkställa denna utredning, och på grund av samtidigt erhållet bemyndigande

tillkallade medicinalstyrelsen för ändamålet fyra sakkunniga.

Dessas uppdrag utvidgades sedermera till att jämväl omfatta utredningen

av frågan om förbättring av barnmorskornas löneförmåner in. in., i vilket

ärende utlåtande och förslag avgavs till Kungl. Maj :t den 6 oktober 1917.

Den förstnämnda utredningen resulterade däremot icke i något utlåtande

utan blev den 10 februari 1922 tillsvidare uppskjuten, och den 22 november

samma år återkallades det givna bemyndigandet att anlita sakkunniga

för densamma.

Emellertid föreligger inom medicinalstyrelsen ett rikhaltigt utrednings
Bihang

till riksdagens protokoll 1924. 13 samt 2 avd. 2 käft. (Nr 2—3.i 1

Motionen.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Jcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

material, vilket även blivit statistiskt bearbetat och varit tillgängligt för

utskottet. Ett sammandrag härav har publicerats av förste provinsialläkaren

doktor G. Stéenhoff i Svensk läkaretidning och åberopats av motionärerna.

De upplysningar, som detta sammandrag lämnar, jämte vad i övrigt

anförts i den föreliggande motionen och av 1914 års motionärer, bestyrka,

vad som torde vara bekant för varje socialt intresserad person i vårt land,

att allvarliga missförhållanden förefinnas på det i motionen berörda området.

Utskottet vill dock i detta sammanhang påpeka, att de i motionen

anförda, ur det nyssnämnda sammandraget hämtade siffrorna icke giva

någon riktig bild av huru förhållandena nu gestalta sig, då de nämligen

grunda sig på rapporter, som avgåvos år 1915 och gälla förhållandena under

år 1914. Sedan dess bär bl. a. den viktiga omständigheten tillkommit,

att en omorganisation av barnmorskeväscndet vidtagits, som medfört betydande

utgifter för staten, landstingen och kommunerna och säkerligen

åstadkommit avsevärda förbättringar på ifrågavarande område. I samband

med denna omorganisation blev även barnmorskornas rätt att i sin bostad

eller annan lägenhet yrkesmässigt tillhandahålla logi och vård för barnaföderskor

ordnad på ett mera rationellt och tillfredsställande sätt.

Emellertid torde icke något tvivel råda därom, att förhållandena alltjämt

äro sådana, att de i hög grad kräva det allmännas uppmärksamhet

och ingripande. Under de år, som gått sedan riksdagens ovannämnda skrivelse

beslöts, har också frågan på skilda håll varit föremål för varmt intresse,

som givit positiva resultat i form av utredningar, enskildas donationer

samt med tillhjälp av kommuner och landsting uppförda barnbördsanstalter

eller inrättandet av förlossningsplatser vid lasarett eller sjukstugor.

Särskilt hava landstingen, enligt vad utskottet inhämtat, under

de senare åren ägnat frågan ett mycket stort intresse, och vid en del nu

pågående ny- eller ombyggnader av lasarett planeras större eller mindre

barnbördsavdelningar.

Jämfört med år 1914 funnos vid föregående års utgång på ett avsevärt

större antal platser uppförda förlossningsanstalter, nämligen -—- förutom

barnbördslhusen i Stockholm, Göteborg och Malmö samt de med universiteten

och barnmorskeundervisningsanstalterna förenade barnbördshusen

— i Linköping, Karlskrona, Norrköping, Gävle, Ystad, Landskrona, Vänersborg,

Borås, Eskilstuna, Nyköping, Kalmar, Sundsvall, Örnsköldsvik,

Jönköping, Västerås, Västervik, Trollhättan och Hälsingborg. Anstalterna

i Jönköping, Västervik, Kalmar, Sundsvall och Örnsköldsvik äro länsavdelningar,

vilka delvis uppförts med särskilt tillskott av intresserade

stadskommuner och donationer av enskilda personer.

Sistnämnda förhållande synes utskottet giva en anvisning, i vilken riktning

utvecklingen av denna för samhället så viktiga fråga bör gå. Med

tanke på landstingens och med dem jämförliga städers storartade arbete

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3

lör våra lasarett och sjukhus och deras kraftiga understödjande av de på

kommuners initiativ tillkomna mindre sjukvårdsanstaltcrna (sjukstugor

o. dyl.) samt nu senast deras påtagliga intresse för vården av barnsängskvinnor

synes denna frågas lösning bäst befrämjas genom att fortfarande

låta initiativet utgå från landsting, kommuner och enskilda donatorer.

Detta synes så mycket mera lämpligt, som arten av och formen för de

åtgärder, som kunna och böra vidtagas, härigenom lättare kunna anpassa

sig efter behov och andra skiftande omständigheter. Olika meningar om

ändamålsenligheten av större eller mindre förlossningsanstalter kunna

vinna beaktande; mindre, men tätt befolkade områden kunna erhålla relativt

små ”hem”; vid lasarett kunna inrättas större avdelningar, där även

de fall!, som kräva allvarligare ingripande, mottagas o. s. v.

Det synes utskottet vara av stor vikt, att icke någon åtgärd vidtages från

statsmakternas sida, som kunde verka hämmande på det hittills så lyckligt

verksamma initiativet på ifrågavarande område från kommuner och

enskilda. En sådan verkan torde icke vara utesluten, om den förevarande

motionen bifölles, då därigenom en och annan kunde ingivas den föreställningen,

att staten stode i begrepp att taga saken i sin hand. Att å

andra sidan genom lagstiftning ålägga kommuner och landsting att vidtaga

vissa anstalter för vården av barnsängskvinnor synes utskottet icke

tillrådligt med hänsyn till både vad dessa samhällsorganisationer på eget

initiativ uträttat på området och de många ekonomiskt betungande uppgifter,

som staten under senare tider pålagt särskilt landstingen.

Däremot vill utskottet för sin del icke avvisa tanken på statens understöd

åt anstalter och åtgärder med i motionen avsett syfte. Det synes utskottet

tvärtom mycket rimligt, att staten genom lämpliga bidrag utjämnar

de differenser i ekonomisk bärkraft, som förefinnas mellan olika

landsdelar och samfälligheter, och detta så mycket mer som det torde

komma att visa sig — liksom det visat sig beträffande tuberkulos- och

epidemianstalter — att ju mer ömmande behovet av förlossningshjälp och

vård är, ju mindre är landstingets eller kommunens ekonomiska bärkraft.

En statens understödjande verksamhet på detta område synes utskottet

också böra få den formen, att den icke utesluter understöd i lika mån åt

redan anordnade förlossningsavdelningar eller hem.

Då emellertid statsbudgeten f. n. icke lärer tåla någon belastning för här

ifrågavarande ändamål och det är ovisst, när ändrade förhållanden i det

avseendet kunna komma att inträda, anser utskottet det vara lyckligast

för den fråga, vars lösning motionärerna avsett att befrämja, att icke nu

genom ett bifall till motionen ingiva iförhoppningar, som kunde hindra ett

fortgående på den hittills inslagna vägen.

Utskottet finner sig således böra hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 2.

att förevarande motion icke måtte till någon andra

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1924.

På utskottets vägnar:

AXEL EURÉN.

Närvarande: herrar Eurén, Andersson i Katrineholm, Brännberg, Wikström, Wagnsson,

Corneliusson, fru Thiiring, herrar Holmberg, Ernjors och Gustafsson i Al vs ered.

Reservation:

av fru Thiiring, som ansett att utskottet bort förorda bifall till motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.