Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om tillägg till fjärde stycket av 5 § i förordningen med tulltaxa för inkommande varor.

1924-01-30 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1924:1, Betänkande, i anledning av väckt motion om tillägg till fjärde stycket av 5 § i förordningen med tulltaxa för inkommande varor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 30 januari 1024 kl. 1 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

tillägg till fjärde stycket av 5 § i förordningen med tulltaxa

för inkommande varor.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren vackt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 16, har herr Lindberg föreslagit, att till fjärde stycket i § 5 av förordningen

med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 måtte tilläggas

orden: »dock äger för särskilda fall generaltullstyrelsen härifrån medgiva

undantag», och att fjärde stycket alltså måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

»Tullfrihet, varom i denna paragraf sägs, gäller icke för varor, som i

handelsavsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för att

utlämnas såsom ersättning för verkställt arbete, ej heller för varor, som av

handlande eller för handlandes räkning införas, såvitt de äro av de slag, med

vilka han idkar handel; dock äger för särskilda fall generaltullstyrelsen

härifrån medgiva undantag.»

I motiveringen till det nu återgivna förslaget har motionären erinrat om

den proposition (nr 114) med förslag till åtskilliga ändringar i gällande tulltaxas

bestämmelser rörande gränstrafiken mot Norge, vilken förelädes 1922

års riksdag.

Den viktigaste av de i nämnda proposition föreslagna ändringarna avsåg,

att vissa lättnader skulle införas för gränshandeln söder om tullstationen i

Mitandersfors i Värmland, beträffande vilken del av gränsen genom förordningen

den 16 maj 1906 all tullfrihet upphävts. Propositionen hade emellertid

avseende även å gränshandeln norr om Mitandersfors, bland annat i följande

hänseende. Enligt § 5 i tulltaxeförordningen är tullfrihet icke medgiven för

varor, vilka införas i handelsavsikt. I denna regel föreslogs genom propositionen

den inskränkningen, att generaltullstyrelsen skulle erhålla bemyndigande

att för särskilda fall medgiva undantag för dylika varor. Förslaget i

sistberörda del hade tillkommit med hänsyn till förhållandena i vissa av de

nordligaste gränstrakterna. Från befolkningen i nämnda trakter hade nämligen

framhållits, att vissa lanthandlande därstädes vore hänvisade till

att hämta sina för avsalu avsedda förnödenheter i Norge, varför något prinBihaiuj

till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 1 höft. (Nr 1—2.) 1

Utskottet.

Pr oposition

114/1022.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

cipiellt skäl för bibehållande i sådana trakter av berörda undantag från bestämmelserna

om tullfrihet icke förefunnes.

I fråga om den myndighet, vilken bestämmanderätten angående tullfrihet

vid dylik införsel borde tillkomma, hade departementschefen till statsrådsprotokollet

i ärendet anfört, att avgörandet av ärenden rörande sådan tullfrihet

syntes kunna ofta förutsätta utredningar av den art, att underordnad

myndighet icke förmådde att på egen hand tillfredsställande verkställa desamma,

samt att departementschefen med hänsyn härtill ansåge, att dylika

frågor icke borde prövas av de lokala tullmyndigheterna utan borde hänskjutas

till generaltullstyrelsen.

Motion U:ai7 I en av de motioner, som väcktes i anledning av omförmälda, vid 1922

’’ 193 '' års riksdag framlagda proposition (motionen nr 217 i andra kammaren),

föreslog samme motionär, som väckt det nu föreliggande förslaget, sådan

ändring i den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen av § 5 tulltaxeförordningen,

att befogenheten att medgiva undantag skulle tillkomma icke generaltullstyrelsen

utan vederbörande tullmyndighet vid gränsen, vilken myndighet därvid

skulle följa allmänna anvisningar, som generaltullstyrelsen hade att utfärda

i ämnet. Till stöd för sistnämnda yrkande hade i huvudsak anförts, att

prövningen av dylika frågor borde vara så anordnad, att minsta möjliga

besvär förorsakades, ävensom att det syntes tillräckligt att åt generaltullstyrelsen

överlämna bestämmandet av de allmänna riktlinjerna för ifrågavarande

införsel, under det att, beträffande tillämpningen, det borde få bero

på de lokala myndigheternas beprövande.

Bevillnivgs- Bevillningsutskottet, som (betänkande nr 40) i huvudsak förordade bifall

utskottet 1022. Kungl. Maj:ts förslag, anförde bland annat följande.

Utskottet hade funnit den i nyssnämnda motion föreslagna lättnaden vid

behandling av ifrågavarande ärenden kunna ha goda skäl för sig, särskilt

beträffande sådana gränstrakter, där den förmån, varom fråga vore, kunde

antagas komma att bliva av allmännare betydelse. Utskottet hade emellertid

ansett den sålunda föreslagna lättnaden icke böra ifrågasättas för andra

fall än sådana, där densamma vore nödvändig för att icke den med tullfriheten

avsedda nyttan skulle äventyras. Då emellertid någon utredning i sistnämnda

hänseende icke stått utskottet till buds, men utskottet å andra sidan

icke funnit lämpligt, att den utvidgade tullfriheten i övrigt fördröjdes

av en sådan utredning, hemställde utskottet, att riksdagen måtte, med

bifall till Kungl. Maj:ts förslag även i den ifrågavarande delen, i sin

skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta

verkställa utredning av frågan, huruvida och i vilken omfattning den i Kungl.

Maj:ts förslag beträffande § 5 tulltaxeförordningen generaltullstyrelsen tillerkända

befogenheten att medgiva undantag från den i samma paragraf meddelade

bestämmelsen beträffande fall, då tullfrihet icke ägde rum, skulle

kunna överflyttas till lokala tullmyndigheter, samt att Kungl. Maj:t ville,

därest utredningen därtill föranledde, för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

I en vid betänkandet fogad reservation yrkade åtta av de i beslutet del
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1. 3

tagande avslag å propositionen. Reservationens motivering avsåg emellertid

endast de beträffande gränstrafiken söder om Mitandersfors föreslagna förändringarna.

Vid behandlingen av utskottets nämnda betänkande stannade kamrarna i

skiljaktiga beslut, i det att första kammaren beslöt att, med hemställan om

förnyad utredning i ärendet, för det dåvarande avslå såväl utskottets hemställan

som propositionen, varemot andra kammaren biföll utskottets hemställan.

I det memorial (nr 50), som bevillningsutskottet avgav med anledning av

kamrarnas sålunda fattade skiljaktiga beslut, anmälde utskottet till en början,

att frågan om den av utskottet föreslagna begäran om utredning beträffande

den myndighet, vilken bestämmanderätten angående tullfrihet vid införsel i

handelsavsikt borde tillkomma, enligt utskottets mening förfallit. I fråga om

kamrarnas skiljaktiga beslut i övrigt föreslog utskottet gemensam votering.

Kamrarna, som lade utskottets nyssnämnda anmälan till handlingarna,

förrättade enligt utskottets förslag gemensam votering, vilken utföll i överensstämmelse

med första kammarens mening. I enlighet härmed avlät riksdagen

till Kungl. Maj:t en skrivelse (nr 284) i vilken riksdagen, med hemställan

om förnyad utredning i ärendet, tillkännagav, att riksdagen avslagit

såväl propositionen nr 114 som utskottets hemställan.

Till stöd för den föreliggande motionen har bland annat anförts, att något

behov av förnyad utredning beträffande tullfrihet i de norra gränsområdena vid

införsel av varor i handelsavsikt icke förelåge och att riksdagen heller icke

ifrågasatt någon sådan utredning. Denna fråga syntes så mycket hellre kunna

lösas utan sammanhang med spörsmålet om gränshandeln söder om Mitandersfors,

som en reform i det förra hänseendet påtagligen icke vore avhängig

av någon motsvarande åtgärd från norsk sida eller fortsatt samråd mellan

svenska och norska myndigheter. Vidare har motionären anfört följande.

»Det huvudskäl, som talar för här ifrågavarande förändring i förordningen

den 9 juni 1911, är att nu gällande generella förbud mot tullfri införsel av

varor i handelsavsikt mycket kännbart drabbar den fattigare befolkningen i

gränstrakterna. I saknad av dragare och av ekonomiska resurser för att kunna

på en gång införa högsta tillåtna varumängd, vilket är nödvändigt med hänsyn

till de höga transportkostnaderna, är den fattigare befolkningen hänvisad

att verkställa sina varuinköp hos ortens handlande och kunna med nu gällande

bestämmelser där endast erhålla med tull belagda varor. Den nuvarande tullfriheten

gynnar således endast de ekonomiskt bäst situerade och motsvarar

följaktligen icke sitt syfte. Härtill kommer ett annat skäl, nämligen att

med nu tillämpad förordning smyghandel uppmuntras.»

Bevillningsutskottet har inhämtat, att i anledning av den av 1922 års

riksdag sålunda framställda begäran, utredning pågår inom handelsdepartementet

samt att utredningen, vilken sannolikt icke kommer att föranleda

proposition till årets riksdag, avser endast frågan om gränshandeln söder om

Mitandersfors.

Kamrarna

1922.

Den föreliggande

motionen.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

Den nu föreliggande frågan kan följaktligen upptagas till övervägande

utan hänsyn till berörda pågående utredning.

Den ovan lämnade redogörelsen för vad i detta ämne förekom vid 1922

års riksdag giver vid handen, att enighet rådde därom, att med hänsyn till

de nordligare gränstrakterna undantag från regeln, att tullfrihet icke gäller

för varor, införda i handelsavsikt, borde få medgivas. Vad Kungl. Maj:t i

sådant hänseende föreslagit tillstyrktes av bevillningsutskottet; och reservanterna,

som yrkade avslag å propositionen, inlade icke någon gensaga mot

förslaget i nu ifrågavarande del.

Däremot ställde sig, som ovan är nämnt, utskottet tveksamt till frågan,

huruvida och i vad mån bestämmanderätten rörande tullfrihet vid införsel

i handelsavsikt borde tillkomma vederbörande lokalmyndighet. Emellertid

förordade utskottet bifall till vad Kungl. Maj:t i denna del föreslagit, i syfte

att frågan framdeles skulle efter utredning ånyo upptagas till behandling.

I likhet med 1922 års bevillningsutskott har även utskottet funnit, att de

skäl, som tala för att tullfrihet må kunna efter prövning medgivas för varor,

som över nordligare delar av gränsen införas i handelsavsikt, äro behjärtansvärda.

Huruvida avgörandet bör alltid tillkomma generaltullstyrelsen eller i någon

utsträckning lämpligen kan anförtros åt lokal tullmyndighet, därom är utskottet

lika litet som 1922 års bevillningsutskott i tillfälle att utan föregående

utredning avgiva bestämt omdöme. Detta oaktat har utskottet ansett sig

kunna förorda bifall till det föreliggande förslaget, vilket i varje fall är

ägnat att väsentligen avhjälpa de olägenheter, som äro förenade med det

nuvarande förhållandet, att all införsel i handelsavsikt är avstängd från

möjligheten att komma i åtnjutande av tullfrihet.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att fjärde stycket i § 5 av förordningen den 9 juni

1911 med tulltaxa för inkommande varor skall erhålla

följande förändrade lydelse:

»Tullfrihet, varom i denna paragraf sägs, gäller icke

för varor, som i handelsavsikt införas vare sig för att

i vanlig ordning försäljas eller för att utlämnas såsom

ersättning för verkställt arbete, ej heller för varor, som

av handlande eller för handlandes räkning införas, såvitt

de äro av de slag, med vilka han idkar handel; dock

äger för särskilda fall generaltullstyrelsen härifrån

medgiva undantag.»

Stockholm den 30 januari 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: Se under betänkandet nr 2.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:43 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om tillägg till viss del av § 5 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor. a1 i texten