Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

1924-03-07 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1924:15, Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1924 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om

vissa ändringar i förordningen om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats två motioner, avseende ändringar

i taxeringsförordningen i syfte att vid taxeringen erhålla en mera effektiv

kontroll över skattskyldigs ränteinkomster.

I motionen nr 141 i andra kammaren hava herrar Norsell och CarlssonFrosterud

hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl.

Maj:t förordning av den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering, att penningförvaltande inrättningar åläggas obligatorisk

uppgiftsplikt beträffande skattskyldigs ränteinkomster, ävensom beloppet

av skattskyldigs innestående medel vid viss tidpunkt, samt att i

skattskyldigs deklaration, vari yrkas avdrag för ränta å gäld, skall uppgivas

till vem denna ränta utbetalats och till hur stort belopp».

Samtidigt hemställes, att bevillningsutskottet måtte utarbeta de författningsändringar,

som kunde föranledas av ett bifall till samma motion.

Herr Hage föreslår i en inom andra kammaren väckt motion, nr 144,

att riksdagen måtte besluta att i 11 § i förordningen den 28 oktober 1910

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering införa en bestämmelse

av innehåll, »att bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande

inrättning, som mottager medel till förvaltning av insättare, bosatt

i annan ort än där bankens kontor är beläget, skall till taxeringsmyndigheterna

å den ort, där sådan person är bosatt, lämna uppgift å dels ränta

å insatta^medel och dels medlens storlek».

Beträffande de till stöd för de särskilda förslagen anförda motiveringarna

får utskottet hänvisa till motionerna.

Genom beslut vid 1920 års riksdag infördes i 11 § förordningen den Utskottet.

28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering Gällande

den bestämmelsen, att styrelse för bankbolag, sparbank eller annan pen
plikt

uv annan

än skattskyldig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

Olika principer

för

uppgift splikt.

ningförvaltande inrättning skulle efter anmaning av ordförande i taxeringsnämnd

eller kronans ombud hos prövningsnämnd lämna uppgift om namngiven

skattskyldigs ränteinkomst från den penningförvaltande inrättningen

ävensom om beloppet av den skattskyldiges innestående medel vid viss

angiven tidpunkt. Till förekommande av att, såsom vid 1921 års taxering

på några håll skulle hava inträffat, taxeringsnämnd från bankinrättning

infordrade uppgifter rörande samtliga insättare, boende inom viss namngiven

kommun, vidtogs år 1922 den ändringen i sistberörda bestämmelse,

att uppgift rörande insättares ränteinkomst och innestående medel skulle

lämnas efter anmaning i särskilda fall.

Det är obestridligt, att gällande bestämmelser om skyldighet att lämna

uppgifter till ledning för annans taxering lida av brist på erforderlig

följdriktighet. Medan sådana uppgifter lämnas beträffande det övervägande

flertalet av de inkomster, som härflyta av arbetsanställning eller tjänst

samt rörande inkomst genom utdelning från aktiebolag, solidariska bankbolag

och ekonomiska föreningar, bliva exempelvis räntor och lotterivinster

icke föremål för sådan kontroll. I fråga om ränteinkomst gäller dock, förutom

berörda uppgiftsplikt för penninginsättningar, att förmyndarkammare

och gode män för tillsyn å förmynderskap skola lämna uppgift om omyndigs

inkomst, därest denna uppgått till minst 100 kronor. I övrigt hava

beskattningsnämnderna icke någon möjlighet att erhålla kännedom om

åtnjutna ränteinkomster genom uppgifter, som enligt taxeringsförordningen

skola lämnas av annan än den skattskyldige.

Redan av det nu anförda framgår, att ifrågavarande uppgiftsplikt kan

ordnas efter två olika principer. Enligt den ena ålägges en var, som

till annan person utbetalat ett belopp av beskaffenhet att för mottagaren

utgöra inkomst av kapital eller tjänst eller av tillfällig natur, att lämna uppgift

härom till taxeringsmyndigheten. Enligt den andra principen åter

inträder skyldigheten att lämna sådana uppgifter först efter anmaning från

taxeringsmyndigheten i det särskilda fallet. Skäl kunna anföras såväl för

som emot båda de nu omnämnda kontrollmetoderna. Genom den förstnämnda

skulle sannolikt en i stort sett tillfredsställande kontroll kunna

vinnas, men ett mera fullständigt utnyttjande av metoden skulle medföra

ett mycket avsevärt arbete såväl för dem, vilka ålades att lämna uppgifter,

som även och icke minst för de myndigheter, som hade anordna och

granska uppgifterna. Gent emot utvägen att göra kontrolluppgifternas

lämnande beroende av anmaningar från taxeringsmyndigheterna kan erinras,

att framför allt i de större städerna, där taxeringsmyndigheterna sakna

erforderlig kännedom om de skattskyldigas personliga förhållanden, en

sådan uppgiftsplikt säkerligen bleve utan större effekt. Å andra sidan

skulle genom denna metod upplysningar kunna erhållas rörande ett långt

större antal inkomstslag än vid begagnande av den förstnämnda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande AV 15.

9

De åtgärder, som föreslagits av herrar Norsell och Carlsson-Frosterud, Motionen il:

skulle helt säkert täcka några av de luckor, som förefinnas i det nuvarande

kontrollsystemet. Ehuru sålunda ett bifall till sistberörda förslag skulle

kunna komma att i viss mån bidraga till ett bättre resultat av taxeringen,

äro dock de olägenheter, som äro förenade med samma förslag, så avsevärda,

att ett bifall till detsamma icke synes böra ifrågakomma. Ett

effektivt utnyttjande av de i deklarationerna lämnade uppgifterna om

utbetalade räntor skulle kräva, såväl att taxeringsnämndernas ordförande

ålades att lämna underrättelse om mottagare av räntebelopp och dessas storlek

till vederbörande taxeringsnämnd i alla de fall, där gäldenär och borgenär

vore bosatta inom olika taxeringsdistrikt, som även att deklarationerna innehölle

specifika uppgifter om storleken av från olika personer bekomna räntor.

Den föreslagna bestämmelsen, att skattskyldig skulle i av honom avgiven

deklaration uppgiva beloppen av till särskilda personer erlagda räntor,

skulle helt säkert icke kunna efterkommas av de stora aktiebolagen, som

hade lån placerade i obligationer. Vidare synas motionärerna hava förbisett,

att även med ett bifall till deras förslag åtskilliga ränteinkomster,

särskilt räntor å statens och kommunernas obligationslån, icke skulle bliva

föremål för kontroll.

Åven om en lagändring skulle inskränkas till obligatorisk uppgiftsskyldighet

för penninginrättningarna, vilket givetvis komme att förringa

värdet av densamma, skulle de praktiska olägenheterna bliva avsevärda.

Utom den betungande arbetsbörda uppgiftsplikten komme att föranleda för

bankerna och sparbankerna med deras stora antal insättare, skulle därigenom

taxeringsmyndigheternas arbetsmaterial högst väsentligt ökas.

Redan nu yppa sig mången gång svårigheter för dessa myndigheter att

fullt utnyttja tillgängligt arbetsmaterial. Den kommunala beskattningens

omläggning kommer med säkerhet att medföra nya och betungande åligganden

för beskattningsnämnderna. Skulle dessa nämnder dessförinnan

påläggas arbetsuppgifter av den omfattning, varom här är fråga, komme

detta otvivelaktigt att försvåra genomförandet av den blivande kommunalskattereformen.

Ehuru kontrollen över de skattskyldigas inkomster icke synes böra ordnas

enligt det av herrar Norsell och Carlsson-Frosterud framlagda förslaget,

har utskottet dock funnit angeläget, att åtgärder vidtagas för erhållande

av större möjligheter till kontroll över vissa inkomster. Vissa skäl

tala sålunda för att utvidga skyldigheten att efter anmaning lämna uppgift

till ledning för annans taxering att omfatta över huvud taget varje

till annan person utbetalat belopp, som för mottagaren är att hänföra

till inkomst. Vidare kan ifrågasättas, om icke den obligatoriska uppgiftsplikten

borde så tillvida omläggas, att densamma komme att omfatta jämväl

andra inkomstslag än för närvarande, varjämte för att minska de med

metoden förenade olägenheterna uppgiftsplikten kunde begränsas att avse

inkomster överstigande vissa minimibelopp. Genom sådana åtgärder skulle

lUhana till riksdagens protokoll 192i. 7 samt. 9 höft. (Nr l''t—15.) 1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

Motionen

144.

en förbättrad kontroll kunna vinnas i fråga om en del ränteinkomster

och inkomster av tillfällig natur ävensom i viss mån beträffande inkomst

av fastighet. Det måste emellertid anses minst lika viktigt, att

en mera effektiv kontroll erhålles i fråga om inkomst av rörelse eller yrke.

I detta hänseende vill utskottet framhålla vikten av, att frågan om en

reformerad lagstiftning rörande handelsböckers förande snarast möjligt

löses. En annan åtgärd, som kunde tagas under omprövning, vore att genom

stickprovsundersökningar utav de skattskyldigas handelsböcker, utförda av

därför särskilt lämpade personer, skärpa kontrollen över inkomst av rörelse.

Emellertid har vederbörande departementschef i juli 1923 uppdragit åt 1923

års taxeringssakkunniga att verkställa utredning angående omorganisation

av taxeringsväsendet. Det torde kunna antagas, att de sakkunniga icke

underlåta att därvid taga förevarande viktiga spörsmål under övervägande.

Utskottet har följaktligen icke ansett sig hava tillräcklig anledning att

föreslå någon åtgärd i ämnet.

U: Det av herr Hage framställda förslaget berör endast en detalj av ifråga
varande

spörsmål. Sålunda föreslår han införande av obligatorisk uppgiftsskyldighet

för penninginrättningar i de fall, där insättaren är bosatt

å annan ort än där bankens kontor är beläget. Oavsett att ett bifall till

detta förslag skulle innebära en ny inkonsekvens, skulle detsamma, utan

att medföra några större fördelar, säkerligen komma att åsamka ett icke

obetydligt besvär för de uppgiftsskyldiga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att ifrågavarande motion II: 141 av herrar Norsell

och Carlsson-Frosterud icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd; samt

2) att ifrågavarande motion II: 144 av herr Hage

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Örne, Rune, Roman, Jönsson i Roa, Olsson i

Ramsta, Sköld, Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta, Lövgren,

Heyman, Johansson i Hornsberg, Alexis Rjörkman, Alexander Nilsson, Carlsson

i Gävle, Åström, Olsson i Gävle och Pettersson i Hällbacken.

Stockholm, Isaac Marcus’ Roktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.