Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i förordningen angående stämpelavgiften.

1924-01-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1924:2, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i förordningen angående stämpelavgiften.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

5

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 30 januari 1924 kl. 1 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

ändring i förordningen angående stämpelavgiften.

(l:a avd.)

I en inom första kammaren väckt motion, nr 9, vilken hänvisats till bevillningsutskottet,

har greve Wachtmeister hemställt, att riksdagen ville

besluta, att det stycke, som i kungl. förordningen angående stämpelavgiften

»rör stämpelbeläggning av lottsedlar måtte i ord eller anda erhålla följande

lydelse:

Lottsedel för deltagande i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats,

skall av lotteriets anordnare före utlämnandet förses med stämpel, då

lotteriet avser penningar av 10 öre för varje hel krona av det belopp, varå

lottsedeln lyder, och då lotteriet avser andra värdeföremål av 10 öre för

varje lottsedel, dock att da lottsedels pris här understiger en krona och

anordnaren av lotteriet sökt och erhållit generalpoststyrelsens tillåtelse att

få begagna sig av i § 56 av ifrågavarande kungl. förordning medgivna

förfaringssätt, stämpelbeloppet skall beräknas efter en tiondel av lottsedelns

pris».

I fråga om motiveringen, i den mån densamma ej nedan beröres, får

utskottet hänvisa till motionen.

Såsom i den förevarande motionen erinrats, väckte motionären vid 1908 Utskottet,

års riksdag i första kammaren en motion, nr 10, med yrkande att riks- Motion 1. io

dagen i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa, att Kungl. Maj:t måtte 1908‘

låta föranstalta om ändring av 3 § i kungl. förordningen den 6 augusti

1881 angående förbud mot lotterier och andra dylika företag samt mot försäljning

av lotter för in- eller utländska lotteriers eller andra sådana företags

räkning (lotteriförordningen) i ungefärlig överensstämmelse med ett i

motionen intaget förslag. Enligt detta förslag skulle Konungens befallningshavande,

som jämlikt berörda paragraf ägde befogenhet att efter prövning

av omständigheterna meddela tillstånd till bortlottning av lösören för

välgörande ändamål eller av konstsaker till svenska konstidkares understöd

och uppmuntran, erhålla befogenhet att meddela tillstånd till bortlottning

av lösören även för allmännyttiga ändamål, när i lotteriet summan av

lotternas försäljningspris icke överstege 1,000 kronor och vinsternas sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Gällande

bestämmelser.

Den ftirelig

gande motionen.

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

manlagda värde ungefärligen motsvarade minst halva summan av lotternas

försäljningspris.

Sistnämnda motion avstyrktes av första kammarens första tillfälliga utskott

under hänvisning till en då förestående lotteriutredning. Motionen

avslogs även av riksdagen.

Då år 1917 stämpelavgift å lottsedel av riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag

infördes, skedde detta genom ett tillägg i 8 § av förordningen den 19

november 1914 angående stämpelavgiften av den lydelse, som framgår av

motionärens ovan intagna förslag. Enligt nämnda tillägg skall i sådana

med Kungl. Majds tillstånd anordnade lotterier, som avse andra värdeföremål

än penningar, varje lottsedel förses med stämpel av 10 öre, oberoende

av lottsedelns försäljningspris. Någon stämpelavgift infördes icke för

lottsedlar i de lotterier, som länsstyrelserna jämlikt 3 § lotteriförordningen

äga medgiva.

Genom den förevarande motionen har motionären velat åstadkomma ändring

i det förhållandet, att i lotterier, med Kungl. Majds tillstånd anordnade för

allmännyttiga ändamål och med lottpris, understigande en krona, en fast

stämpelavgift utgår med 10 öre för varje lottsedel, samt särskilt framhållit

obilligheten av denna avgift beträffande lotterier med lottpris om 50—10 öre.

Motionärens hemställan avser att undanröja det påstådda missförhållandet

genom att till förberörda tillägg i 8 § stämpelförordningen lägga en föreskrift,

innefattande att uti med Kungl. Majds tillstånd anordnat lotteri, avseende

andra värdeföremål än penningar och med lottpris understigande en krona,

stämpelavgiften skall, under viss förutsättning, utgå med 10 procent av lottpriset.

Det förhållande, mot vilket motionären vänt sig, har, vilket icke synes

hava blivit av motionären beaktat, nyligen undergått förändring. I 3 §

lotteriförordningen har nämligen Kungl. Majd genom kungörelse den 14

december 1923 (nr 441), vilken trätt i kraft den 1 januari 1924, vidtagit den

ändringen, att åt Konungens befallningshavande inrymts befogenhet att

meddela tillstånd till bortlottning av lösören även för allmännyttigt ändamål.

Det av motionären tidigare framförda önskemålet har härigenom uppfyllts.

Den ändrade lydelsen av 3 § lotteriförordningen innefattar även, att Konungens

befallningshavandes befogenhet inskränkts att omfatta allenast sådana

lotterier, där lotternas sammanlagda försäljningsvärde icke överstiger 3,000

kronor. Kungl. Majd har därmed förbehållit sig beslutanderätten i fråga

om lotterier — oberoende av ändamålet — med en omslutning överstigande

3,000 kronor.

Efter de sålunda vidtagna ändringarna i lotteriförordningen har stämpelfrihet

inträtt för lottsedlar i sådana av motionären åsyftade lotterier, där

lotternas sammanlagda försäljningsvärde utgör högst 3,000 kronor. Endast

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

7

beträffande de fall, då sammanlagda försäljningsvärdet överstiger nämnda

belopp samtidigt som lottpriset understiger en krona, har följaktligen numera

den av motionären framställda anmärkningen giltighet.

I detta nya läge synes behov av den ifrågasatta ändringen i stämpelförordningen

icke längre föreligga. Sistberörda form av lotterier torde nämligen,

efter vad utskottet erfarit, sakna praktisk betydelse.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion I: 9 av greve Wachtmeister

om ändring i förordningen angående stämpelavgiften,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 januari 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Köing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, Örne, Ericson i

Oberga, Boman, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta, Sköld,

Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta, Lövgren, Johansson i

Hornsberg, Svensson i Grindstorp, Åström, Johan Bergman och Olsson i Gävle.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.