Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i förordningen angående stämpelavgiften.
1924-01-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1924:2, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i förordningen angående stämpelavgiften.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
5
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 30 januari 1924 kl. 1 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
ändring i förordningen angående stämpelavgiften.
(l:a avd.)
I en inom första kammaren väckt motion, nr 9, vilken hänvisats till bevillningsutskottet,
har greve Wachtmeister hemställt, att riksdagen ville
besluta, att det stycke, som i kungl. förordningen angående stämpelavgiften
»rör stämpelbeläggning av lottsedlar måtte i ord eller anda erhålla följande
lydelse:
Lottsedel för deltagande i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats,
skall av lotteriets anordnare före utlämnandet förses med stämpel, då
lotteriet avser penningar av 10 öre för varje hel krona av det belopp, varå
lottsedeln lyder, och då lotteriet avser andra värdeföremål av 10 öre för
varje lottsedel, dock att da lottsedels pris här understiger en krona och
anordnaren av lotteriet sökt och erhållit generalpoststyrelsens tillåtelse att
få begagna sig av i § 56 av ifrågavarande kungl. förordning medgivna
förfaringssätt, stämpelbeloppet skall beräknas efter en tiondel av lottsedelns
pris».
I fråga om motiveringen, i den mån densamma ej nedan beröres, får
utskottet hänvisa till motionen.
Såsom i den förevarande motionen erinrats, väckte motionären vid 1908 Utskottet,
års riksdag i första kammaren en motion, nr 10, med yrkande att riks- Motion 1. io
dagen i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa, att Kungl. Maj:t måtte 1908‘
låta föranstalta om ändring av 3 § i kungl. förordningen den 6 augusti
1881 angående förbud mot lotterier och andra dylika företag samt mot försäljning
av lotter för in- eller utländska lotteriers eller andra sådana företags
räkning (lotteriförordningen) i ungefärlig överensstämmelse med ett i
motionen intaget förslag. Enligt detta förslag skulle Konungens befallningshavande,
som jämlikt berörda paragraf ägde befogenhet att efter prövning
av omständigheterna meddela tillstånd till bortlottning av lösören för
välgörande ändamål eller av konstsaker till svenska konstidkares understöd
och uppmuntran, erhålla befogenhet att meddela tillstånd till bortlottning
av lösören även för allmännyttiga ändamål, när i lotteriet summan av
lotternas försäljningspris icke överstege 1,000 kronor och vinsternas sam
-
Gällande
bestämmelser.
Den ftirelig
gande motionen.
Utskottets
yttrande.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
manlagda värde ungefärligen motsvarade minst halva summan av lotternas
försäljningspris.
Sistnämnda motion avstyrktes av första kammarens första tillfälliga utskott
under hänvisning till en då förestående lotteriutredning. Motionen
avslogs även av riksdagen.
Då år 1917 stämpelavgift å lottsedel av riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag
infördes, skedde detta genom ett tillägg i 8 § av förordningen den 19
november 1914 angående stämpelavgiften av den lydelse, som framgår av
motionärens ovan intagna förslag. Enligt nämnda tillägg skall i sådana
med Kungl. Majds tillstånd anordnade lotterier, som avse andra värdeföremål
än penningar, varje lottsedel förses med stämpel av 10 öre, oberoende
av lottsedelns försäljningspris. Någon stämpelavgift infördes icke för
lottsedlar i de lotterier, som länsstyrelserna jämlikt 3 § lotteriförordningen
äga medgiva.
Genom den förevarande motionen har motionären velat åstadkomma ändring
i det förhållandet, att i lotterier, med Kungl. Majds tillstånd anordnade för
allmännyttiga ändamål och med lottpris, understigande en krona, en fast
stämpelavgift utgår med 10 öre för varje lottsedel, samt särskilt framhållit
obilligheten av denna avgift beträffande lotterier med lottpris om 50—10 öre.
Motionärens hemställan avser att undanröja det påstådda missförhållandet
genom att till förberörda tillägg i 8 § stämpelförordningen lägga en föreskrift,
innefattande att uti med Kungl. Majds tillstånd anordnat lotteri, avseende
andra värdeföremål än penningar och med lottpris understigande en krona,
stämpelavgiften skall, under viss förutsättning, utgå med 10 procent av lottpriset.
Det förhållande, mot vilket motionären vänt sig, har, vilket icke synes
hava blivit av motionären beaktat, nyligen undergått förändring. I 3 §
lotteriförordningen har nämligen Kungl. Majd genom kungörelse den 14
december 1923 (nr 441), vilken trätt i kraft den 1 januari 1924, vidtagit den
ändringen, att åt Konungens befallningshavande inrymts befogenhet att
meddela tillstånd till bortlottning av lösören även för allmännyttigt ändamål.
Det av motionären tidigare framförda önskemålet har härigenom uppfyllts.
Den ändrade lydelsen av 3 § lotteriförordningen innefattar även, att Konungens
befallningshavandes befogenhet inskränkts att omfatta allenast sådana
lotterier, där lotternas sammanlagda försäljningsvärde icke överstiger 3,000
kronor. Kungl. Majd har därmed förbehållit sig beslutanderätten i fråga
om lotterier — oberoende av ändamålet — med en omslutning överstigande
3,000 kronor.
Efter de sålunda vidtagna ändringarna i lotteriförordningen har stämpelfrihet
inträtt för lottsedlar i sådana av motionären åsyftade lotterier, där
lotternas sammanlagda försäljningsvärde utgör högst 3,000 kronor. Endast
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
7
beträffande de fall, då sammanlagda försäljningsvärdet överstiger nämnda
belopp samtidigt som lottpriset understiger en krona, har följaktligen numera
den av motionären framställda anmärkningen giltighet.
I detta nya läge synes behov av den ifrågasatta ändringen i stämpelförordningen
icke längre föreligga. Sistberörda form av lotterier torde nämligen,
efter vad utskottet erfarit, sakna praktisk betydelse.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion I: 9 av greve Wachtmeister
om ändring i förordningen angående stämpelavgiften,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 januari 1924.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Köing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, Örne, Ericson i
Oberga, Boman, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta, Sköld,
Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta, Lövgren, Johansson i
Hornsberg, Svensson i Grindstorp, Åström, Johan Bergman och Olsson i Gävle.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.