Betänkande, i anledning av väckt motion om rätt för aktiebolag att i visst fall återbekomma erlagd stämpelavgift.
1924-04-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1924:24, Betänkande, i anledning av väckt motion om rätt för aktiebolag att i visst fall återbekomma erlagd stämpelavgift.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1924 kl. 3 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
rätt för aktiebolag att i visst fall återbekomma erlagd
stämpelavgift.
(l:a avd.)
I en inom första kammaren väckt motion, nr 121, har herr Borell hemställt,
»att riksdagen ville vidtaga erforderlig åtgärd för att aktiebolag, som på grund
av den ursprungliga lydelsen av § 93 i aktiebolagslagen av den 12 augusti
1910 för åstadkommande av sitt aktiekapitals nedskrivning måst ombildas till
nytt bolag utan att därvid ha förenats med annat aktiebolag, må kunna återbekomma
stämpelavgift, som erlagts för aktier, vilka utan tillskott av penningar
utgivits i utbyte mot aktier i det förutvarande bolaget».
Enligt 8 § av gällande förordning angående stämpelavgiften skall aktiebrev
i inländskt aktiebolag, innan brevet av bolaget utgives, förses med stämpel
enligt vissa grunder. Undantag härifrån stadgas i andra stycket av paragrafen,
vilket lyder:
Varda aktiebrev utan erläggande av betalning utfärdade såsom ersättning
för förkomna eller förstörda sådana brev eller i utbyte mot aktiebrev i samma
bolag, och hava de äldre breven varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning
eller icke skolat med stämpel beläggas, äro de nya aktiebreven fria från
stämpel, såvida de icke utfärdas å högre belopp än varå de äldre breven lytt.
Utfärdas de nya aktiebreven å högre belopp, skola de förses med stämpel, i
enlighet med vad ovan sagts, för skillnaden mellan beloppen.
Utskottet.
Aktiestämpeln
m. m.
Då vid rekonstruktion av aktiebolag nya aktier till nedsatt belopp utfärdas
i utbyte mot de förutvarande, äro sålunda de nya aktierna, under de förutsättningar
som det återgivna stadgandet innehåller, fria från stämpel.
Angående beslut om nedsättning av aktiekapital innehåller 93 § aktiebolagslagen
olika stadganden beträffande bolag, där alla aktier medföra samma
rätt, och för bolag, där aktier med olika rätt finnas. I fråga om de förra
gäller, att beslut om nedsättning är giltigt såväl då samtliga aktieägare förenat
sig därom som då beslutet fattats å två på varandra följande bolagsstämmor,
därav minst en ordinarie, och å den stämma, som sist hålles, biträtts av
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 15 käft. (Nr 24—25.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
minst två tredjedelar av de röstande. Beträffande de fall, då aktier med olika
rätt finnas, infördes år 1922 i paragrafen en ändring, för vilken nedan skall
redogöras. Före ändringen gällde, att giltigt beslut icke förelåg med mindre
än att samtliga aktieägare förenat sig om beslutet.
Motion 1:55
år 1922.
T eu vid 1922 års riksdag, ävenledes av herr Borell väckt motion, nr 55
i första kammaren, anfördes, att rekonstruktion av aktiebolag genom nedsättning
av aktiekapitalet i vissa fall omöjliggjordes till följd av sistnämnda bestämmelse.
Sålunda hade det i ett namngivet bolag, där aktier med olika
rätt funnits och vilket måst rekonstrueras, varit omöjligt att förena alla aktieägarna
om ett beslut om aktiekapitalets nedsättande till följd av att, enligt vad
man kunde antaga, åtskilliga aktier genom brand eller annorledes förkommit. I
stället hade ett nytt bolag med mindre aktiekapital måst bildas. Det nya bolaget
hade övertagit det gamla bolagets samtliga tillgångar och åtagit sig betalningsansvaret
för samtliga dess skulder och förbindelser. Stamaktierna i det nya
bolaget hade fördelats mellan stamaktieägarna i det gamla bolaget i viss
proportion. De nya aktiebreven hade såsom utgivna i ett nytt bolag måst
stämpelbeläggas, ehuru resultatet av rekonstruktionens genomförande på detta
sätt blivit detsamma, som om aktiekapitalet i det gamla bolaget nedskrivits
i motsvarande utsträckning. Under åberopande av, bland annat, vad sålunda
återgivits, hemställde motionären, att riksdagen måtte medgiva befrielse från
stämpelskyldighet för de i det ifrågavarande nya bolaget tecknade stamaktierna.
1922 års be- I sitt i anledning av sistberörda motion avgivna betänkande, nr 29, för°utskott
klarade 1922 års bevillningsutskott bland annat, att det synts utskottet stå i
överensstämmelse med grundtanken i ovan återgivna stadgande om frihet i
vissa fall från emissionsstämpel för aktiebrev, att dylik stämpel icke utkrävdes
för stamaktierna i det i motionen omnämnda nybildade bolaget, men att utskottet,
då stadgandenas ordalydelse lagt hinder i vägen för stämpelbefrielse,
ansett uppenbart, att motionens syfte borde tillgodoses endast i samband med
motsvarande författningsändringar. Efter att hava lämnat vissa antydningar
om innebörden av de undersökningar, som ett författningsförslag i ämnet förutsatte,
förklarade sig utskottet vilja föreslå, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning i ämnet. Därvid anförde utskottet,
att, därest en sådan utredning komme att leda till förslag från Kungl. Maj:ts
sida om författningsändring, innefattande utvidgad möjlighet att ernå stämpelfrihet
vid utfärdande av aktier, liknande möjlighet även borde beredas sådana
aktiebolag, vilka, i likhet med det i motionen omnämnda, fått sina aktier
stämpelbeskattade enligt då gällande bestämmelser.
skrivehe^r 1 enlighet med bevillningsutskottets förslag hemställde 1922 års riksdag i
134 år 1922. skrivelse nr 134, under åberopande av utskottets nyss omförmälda, av riks
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
3
dagen godkända betänkande, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning
av frågan, huruvida och under vilka förutsättningar vidgad möjlighet borde
beredas aktiebolag att vid utfärdande av .aktier åtnjuta sådan stämpelfrihet,
varom stadgades i andra stycket av 8 § i gällande stämpelförordning, samt,
därest utredningen därtill föranledde, för riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Vid 1922 års riksdag genomfördes på Kungl. Maj:ts i propositionen nr 256
gjorda förslag, såsom ovan antytts, en ändring i 93 § aktiebolagslagen. Från
regeln om att i bolag, där aktier med olika rätt finnas, beslut om nedsättning
av aktiekapitalet är giltigt endast om samtliga aktieägare därom förenat sig,
stadgades nämligen ett undantag för det fall, att enligt bolagsordningen aktier
med företrädesrätt icke medföra rätt till större del av bolagets behållna tillgångar
än som med företrädesrätt tillkommer dem. Avser i sådant fall nedsättningsbeslutet
endast den icke företrädesberättigade delen av aktiekapitalet
och innefattar beslutet tilllika föreskrift om motsvarande belopps avsättning
till reservfonden, må beslutet, enligt den ändrade lydelsen av paragrafen, ske
i den ordning, som är stadgad för nedsättning av aktiekapital i bolag, där
samtliga aktier medföra samma rätt.
Vid 1922 års riksdag förelågo samtidigt med nyssberörda proposition jämväl
motioner, vilka åsyftade ytterligare lättnader vid nedsättning av aktiekapital.
I anledning av dessa motioner anhöll riksdagen på första lagutskottets hemställan
i den skrivelse, nr 199, genom vilken riksdagen tillkännagav sitt i anledning
av propositionen fattade beslut, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning,
huruvida och på vad sätt de i gällande aktiebolagslag givna bestämmelser
om nedsättning av aktiekapital och i samband därmed stående stadgande!!
kunde ombarbetas i syfte att underlätta en berättigad dylik nedsättning, samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Sedan 1922 års riksdags på bevillningsutskottets förslag avlåtna skrivelse,
nr 134, remitterats till statskontoret och generalpoststyrelsen föredrogs densamma
inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 9 februari 1923. Kungl. Maj:t,
som fann, att det i skrivelsen avsedda syftemål dåmera i huvudsak tillgodosetts
genom den år 1922 genomförda ändringen i 93 § aktiebolagslagen,
förklarade den av riksdagen i skrivelsen gjorda framställningen icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
I den föreliggande motionen har motionären, under erinran om bland
annat Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut, anfört följande:
»Regeringen har alltså ansett, att någon vidare författningsändring än den
av 93 § i aktiebolagslagen ej vore erforderlig för vinnande av det syftemål,
riksdagen med sin förutnämnda skrivelse till Konungen avsett. Detta må
vara sant i vad det gäller framtida bolagsförändringar av den art 93 § omförmäler,
men genom regeringens beslut är helt och hållet åsidosatt det utta
-
Prop. och
motioner
1922 rör.
93 § aktiebolagslagen.
Behandlingen
av
riksdagens
skrivelse nr
134 år 1922.
Den föreliggande
motionen.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
lande av bevillningsutskottet, att den möjlighet att ernå stämpelfrihet vid
utfärdande av aktier, som genom eu författningsändring kunde beredas, skulle
gälla retroaktivt för de bolag, som under de förhållanden, motionen omförmälde,
fått sina aktier stämpelbeskattade enligt förut gällande bestämmelser.
På Kungl. Maj:ts beslut torde möjligen även det uttalande hava inverkat,
som förekommer i statskontorets och generalpoststyrelsens yttrande därom,
att ''de fall, som skulle kunna tänkas komma i fråga till åtnjutande av den
utsträckta stämpelfriheten, komme att bliva talrika’.
Denna fråga är ytterst beroende av, vad som skall anses ligga i den till
grund för stämpelfrihet i vissa fall gällande princip, att ’ett och samma aktiekapital
icke skall mera än en gång beskattas’.
Då denna grundtanke föranlett det stadgande om stämpelfrihet, som i § 8
i stämpel förordningen medgives vid utbyte i vissa fall av aktiebrev mot nytt
aktiebrev i samma bolag, torde det vara berättigat att uttolka densamma så,
att den nya aktien skall l:o) utgivas utan tillsats av kontanta penningar
samt 2:o) medföra en andelsrätt i precis samma förmögenhetsobjekt, som den
gamla aktien.»
Rörande vad motionären i övrigt anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet hänvisa till motionen.
Till utskottet har, såsom i motionen bebådats, överlämnats eu utredning
rörande under åren 1912—1922 nybildade aktiebolag, vilkas ändamål enligt
registreringshandlingarna varit att, efter övertagande av förutvarande aktiebolags
rörelse eller tillgångar, fortsätta rörelsen. Denna utredning, som utskottet
givetvis icke varit i tillfälle att granska, giver vid handen, att ett
tillgodoseende av motionens syfte, under fasthållande av de av motionären
uppställda förutsättningarna för stämpelrestitution, skulle för statsverket medföra
en utgift av högst något över 100,000 kronor.
1924 års änd- Såsom resultat av den utredning, som igångsatts på grund av 1922 års
ring av 93 § riksdags i ovannämnda skrivelse nr 199 gjorda framställning, har Kungl. Maj:t
a^lageruS för den nu samlade riksdagen framlagt eu proposition, nr 40, med förslag
till lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer, däribland 93 §, i aktiebolagslagen.
Denna proposition har, tillstyrkt av första lagutskottet i dess utlåtande
nr 14, av riksdagen bifallits, varefter lag om do sålunda beslutade ändringarna
i aktiebolagslagen trätt i kraft den 1 april 1924. Genom dessa ändringar äro
ökade möjligheter beredda att i aktiebolag verkställa nedsättning av aktiekapitalet.
Enligt den nya lydelsen av 93 § aktiebolagslagen blir grundregeln den,
att de villkor, som nu gälla för nedsättning av aktiekapitalet i sådana bolag,
där alla aktier medföra samma rätt, skola äga tillämpning i varje fall, då
genom nedsättningen rättsförhållandet mellan aktierna icke rubbas, vare sig
alla aktier i bolaget medföra samma rätt eller icke. Rubbas rättsförhållandet
mellan aktierna genom nedsättningsbeslutet tillkomma ytterligare villkor. Då
fordras, att samtycke till nedsättningsåtgärden lämnas av samtliga ägare till
sådana aktier, vilkas rätt genom beslutet försämras. För ett särskilt fall
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
5
medges den ytterligare lättnaden, att samtycke till nedsättningsåtgärden erfordras
endast av de i omröstningen deltagande ägarna till sådana aktier,
vilkas rätt genom åtgärden försämras, där dessa aktieägare representera viss
större del av ifrågavarande aktieklass. Om sålunda i bolag, där aktier med
olika rätt finnas, fattats beslut, som avser nedsättning med lika belopp av
samtliga aktier av visst slag, och beslutet tillika innehåller, att till reservfonden
skall avsättas ett mot nedsättningen svarande belopp, så skall, änskönt
genom beslutet den rätt, som tillkommer dessa aktier, försämras, beslutet
vara giltigt, där de i omröstningen deltagande ägarna av sådana aktier förenat
sig om beslutet samt de tillika företrätt tre fjärdedelar av samtliga aktier
av sagda slag.
Med den av riksdagen nu antagna lydelsen av 93 § aktiebolagslagen har
eu ändring inträtt i den förutsättning, på vilken det föreliggande förslaget
vilar. Under det att motionären utgått från 1922 års ändring i 93 § och
hans hemställan synes hava avsett, att den i motionen åsyftade retroaktiva
verkan, innefattande rätt till stämpelrestitution, måtte tillerkännas sistnämnda
ändring, har nämligen denna hemställan, såsom den är avfattad,
efter de nya ändringarna i paragrafen fått den vidgade innebörden att avse
retroaktiv verkan även åt de senare. Även oberoende av den avfattning, motionären
givit sin hemställan, synes det uppenbart, att det är paragrafen i den
lydelse den nu erhållit som bör läggas till grund för ett bedömande av frågan,
huruvida skäl för dylik retroaktivitet må föreligga. I frågan med dess sålunda
väsentligt vidgade omfattning föreligger icke någon utredning, och det har
synts utskottet uppenbart, att den utredning, som erfordras, måste bliva allt
för omfattande för att böra av utskottet ombesörjas. Utan eu dylik utredning
lär det icke vara möjligt att ens tillnärmelsevis bilda sig någon uppfattning
om de kostnader för statsverket, som ett bifall till motionen skulle medföra.
Vid nu angivna förhållanden och då det enligt utskottets mening fordras
synnerligen starka skäl för att riksdagen skall besluta eller ifrågasätta åtgärder
med retroaktiv innebörd, vilka medföra kostnader för statsverket, har
utskottet icke ansett sig böra vare sig framlägga förslag till åtgärd, som i
motionen åsyftas, eller föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära utredning
i ämnet.
Utskottet hemställer sålunda,
att förevarande motion I: 121 av herr Borell, om rätt för
aktiebolag att i visst fall återbekomna erlagd stämpelavgift,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 april 1924.
Utskottets
yttrande.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
Närvarande: herrar Röing, Gustaf Nilsson, Antonsson, Örne, Bärg, Boman, Jönsson
i Boa, Olsson i Ramsta, Lithander, Hedlund i Östersund, Lövgren,
Johansson i Hornsberg, Svensson i Grindstorp, Alexander Nilsson,
Carlsson i Gävle, Clemedtson, Björklund, Olsson i Gävle, Granath
och Strindlund.
Reservation
av herrar Röing, Boman och Lithander, vilka ansett, att utskottets betan’
kande bort hava följande lydelse:
»I en inom---(= utskottas) — — — —---_____
— — — — — — — — — av samtliga aktier av sagda slag.
På sätt av den lämnade redogörelsen framgår har 1922 års riksdags på bevillningsutskottets
hemställan beslutade skrivelse, nr 134, icke från Kung].
Maj:ts sida föranlett något förslag om författningsändring, innefattande utvidgad
möjlighet att ernå stämpelfrihet vid utfärdande av aktier. Detta innebär,
att den förutsättning icke inträtt, under vilken bevillningsutskottet gjort
sitt ovan återgivna, av riksdagen åberopade uttalande därom att liknande möjlighet
borde beredas sådana aktiebolag, vilka i likhet med det i ovan berörda
motion vid 1922 års riksdag omnämnda, fått sina aktier beskattade enligt de
gamla bestämmelserna. Någon utredning med anledning av detta uttalande
synes sålunda icke hava verkställts.
Den föreliggande motionen utgår från 1922 års ändring i 93 § och motionärens
hemställan synes avse, att den i motionen åsyftade retroaktiva verkan,
innefattande rätt till stämpelrestitution, måtte tillerkännas sistnämnda ändring.
Med den av riksdagen nu antagna lydelsen av nämnda paragraf har motionärens
hemställan, såsom den är avfattad, fått den vidgade innebörden att
avse retroaktiv verkan även åt de nya ändringarna. Även oberoende av den
avfattning motionären givit sin hemställan, synes det uppenbart, att det är
paragrafen i den lydelse den nu erhållit som bör läggas till grund för ett bedömande
av frågan, huruvida skäl för retroaktivitet må föreligga.
I överensstämmelse med den ståndpunkt, som intogs av 1922 års bevillningsutskott,
har utskottet ansett skäligt, att, sedan genom 1922 och 1924 års
om förmälda ändringar i aktiebolagslagen vidgade möjligheter skapats att ernå
stämpelfrihet vid utfärdande av aktier, liknande förmån beredes sådana aktiebolag,
som fått sina aktier stämpelbeskattade på grund av bestämmelsernas
tidigare, nu ändrade avfattning.
I frågan med dess, såsom av det förut anförda framgår, väsentligt vidgade
innebörd föreligger emellertid icke någon utredning; och det har synts utskottet
uppenbart, att den utredning, som erfordras, måste bliva allt för omfattande
för att böra av utskottet ombesörjas. Utskottet har därför ansett
sig böra föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24. 7
att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion
I: 121 av herr Bord], i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning av frågan,
huruvida de av 1922 och 1924 års riksdagar beslutade lättnaderna
i fråga om beslut att nedsätta aktiekapitalet må böra
föranleda restitution av erlagd ny aktiestämpel i sådana fall,
då jämlikt bestämmelserna, sådana de numera äro avfattade,
erläggandet av ny aktiestämpel kunnat undvikas, samt för
riksdagen framlägga det förslag, till vilket utredningen kan
giva anledning.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.