Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om höjning av vissa industritullar. /, j \ I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 148, har herr Lithander m. fl. föreslagit höjning av åtskilliga industritullar.

1924-02-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1924:3, Betänkande, i anledning av väckt motion om höjning av vissa industritullar. /, j \ I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 148, har herr Lithander m. fl. föreslagit höjning av åtskilliga industritullar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr X.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den It februari 1924 kl. 2 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

höjning av vissa industritullar. /, j \

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 148, har herr Lithander m. fl. föreslagit höjning av åtskilliga

industritullar. I motiveringen till förslaget har anförts, att de varor, som

enligt motionärernas mening i första hand borde komma i fråga vid den

föreslagna tullförhöjningen, vore hänförliga till nedan angivna rubriker i

tulltaxan:

»Trävaror m. m.: nr 251—256, 259—262, 277;

Papper och tryckalster m. m.: nr 309—313, 318, 319, 320—322;

Spånadsämnen ur djur- och växtriket samt därav framställda varor: nr

377—393, 396—408, 410, 412, 415, 416, 421—424, 426, 427, 429, 430, 432

—435, 437, 438, 440, 441, 443, 446—448, 450, 454—467, 469, 471—473,

477—494, 499, 501, 502, 506—542, 544—546, 548, 550, 551, 554, 557—560.

565, 567, 570, 571, 573, 575—577, 587, 588, 590—604, 611—612, 617—620.

622, 623;

Lervaror: nr 664, 667—676;

Glas och glasvaror: nr 682—686, 692, 694—698, 702—705;

Metaller: nr 715—718, 720, 722, 724, 726—736, 738, 739, 742 b, 743—

745, 747—766, 768, 774—788, 790—810, 812—827, 829—836, 839—846,

848—851, 857, 860—868, 871, 875—896 med därvid fogad anmärkning,

898—903, 905—911, 913—920, 922—931, 935—938, 941—945, 948—952,

961—963;

Maskiner, apparater, fartyg och fordon: nr 979—991, 993—1001, 1003.

1005—1016, 1018—1028, 1035—1046, 1052—1064, 1067, 1071, 1073—1081.

1090—1092, 1094—1097.

Varor, ej annorstädes upptagna: nr 1270 och 1271 med därvid fogad anmärkning

1 samt 1280—1284.»

I anslutning till den nu återgivna uppräkningen hava motionärerna

hemställt,

»att riksdagen ville besluta, att tullsatserna för ovan uppräknade och

eventuellt andra varuslag måtte från och med dag, som av Kungl. Maj:t

bestämmes, förhöjas med 50 procent, dock att, i de fall då på grund av

de s. k. lyxtullarnas införande förhöjningar i tullsatserna vidtagits i fråga

om vissa av ovannämnda tulltaxerubriker, den av oss begärda tullregleringen

endast skall utgöra 50 procent å den tullsats, som gällde före lyxtullarnas

införande.»

Förslag liknande det föreliggande hava under senare år, alltsedan im- Utskottet,

porten började komma i gång efter kriget, vid upprepade tillfällen under- 1920 års riksställts

riksdagens prövning. da9-

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 2 höft. (Nr 3—4.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3-

1921 åra

riksdag.

Sålunda väcktes vid 1920 års riksdag i motionsväg förslag dels av friherre

Fleming (motion nr 108 i första kammaren) om förhöjning med 100

procent av alla vikttullar, i den mån gällande handelsavtal icke lade

hinder i vägen härför, och dels av herr Lithander m. fl. (motion nr 118

i andra kammaren) om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om snabba

åtgärder för en provisorisk höjning i erforderlig utsträckning av gällande

tullsatser.

Motiveringen för det förstnämnda yrkandet utgick i huvudsak från

statsfinansiella synpunkter, men i motionen framhölls även, att vikttullarna

borde ändras i proportion till de ändrade varuvärdena. Sistnämnda skäl

var det bestämmande för det senare av de båda återgivna förslagen, i vilket

motionärerna utgingo från uppfattningen, att det tullskydd, som vid tiden

för tullsatsernas fastställande varit nog så effektivt för den svenska industrien,

i samband med den allmänna prisnivåns höjning blivit fullständigt

illusoriskt. Denna mening belystes i motionen genom en sammanställning,

som för åtskilliga varuslag utvisade, bland annat, tullskyddets minskning

i procent av varuvärdet från 1913 till 1919.

Bevillningsutskottet, som behandlade nyssnämnda motioner tillsammans

med åtskilliga andra frågor, som rörde tullbevillningen (betänkande nr 11),

förklarade beträffande den nyss återgivna bevisningen, att utskottet funne

densamma icke vara hållbar. Detta utvecklades närmare på följande sätt.

»Om en efter vikt fastställd skyddstull genom varans ökade marknadsvärde

kommer att motsvara en betydligt lägre procent av varuvärdet än den ursprungliga,

så är därmed icke givet, att tullens skyddsvärde blivit mindre.

Klart torde nämligen vara, att ett tullskydd, för så vitt det är rätt avvägt,

icke bestämts efter varans värde utan i förhållande till de merkostnader, den

inhemska tillverkningen har att bära i jämförelse med konkurrerande utländsk

produktion. Endast i det fall, att dessa merkostnader ökats i samma

grad som penningvärdet fallit, blir därför det minskade penningvärdet ett

uttryck för industriens behov av ökat tullskydd. — — — — — — — —

Det synes utskottet vara angeläget att i detta sammanhang framhålla de

allvarliga vådor för industrien, som ett för högt tillmätt tullskydd medför.

I vissa fall kan härigenom uppmuntran givas åt industrier, vilka sakna naturliga

förutsättningar för fortbestånd, i andra fall kan följden bliva en

osund inhemsk konkurrens, i åter andra fall kan utländsk industri föranledas

att under tullskyddets hägn anlägga konkurrerande fabriker inom landet.»

De sålunda återgivna principiella skälen åberopades även gent emot det

ovan först nämnda förslaget, i den mån detsamma avsåge industritullarna.

Bevillningsutskottets ovannämnda betänkande godkändes i berörda del »v

riksdagens båda kamrar.

Vid 1921 års riksdag väcktes två väsentligen likalydande motioner, nämligen

nr 119 i första kammaren av herr Vennersten in. fl. och nr 181 i andra

kammaren av herr Lindman m. fl., vilka syftade till att riksdagen måtte,

sedan närmare utredning verkställts, beträffande ett betydande antal industri
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3. 3

tullar besluta sådana tullförhöjningar, som med hänsyn till omständigheterna

kunde befinnas nödiga eller nyttiga. Till ledning vid utväljandet av de tullsatser,

som borde höjas, meddelade motionärerna en förteckning över varuslag

och tulltaxerubriker, för vilka tullförhöjning begärts av intresserade

industrier. Även förekom vid 1921 års riksdag en proposition, nr 356, i

vilken föreslogs höjning dels med 100 procent av ett halvt tusental vikteller

stycketullsatser och dels med 30 procent av vissa värdetullsatser. Propositionen

utgjorde resultatet av en inom handelsdepartementet verkställd utredning

av frågan om tullskydd åt för landet särskilt betydelsefulla och för

utländsk konkurrens kännbart utsatta industrier.

I det betänkande, nr 4, som bevillningsutskottet avgav i anledning av

de båda nyssnämnda motionerna, förekom följande uttalande.

»En allmän tullförhöjning av den omfattning, som i de föreliggande motionerna

åsyftas, kan utskottet icke finna tillrådlig. En sådan skulle nämligen,

bland annat, i hög grad motverka det prisfall, som även i vårt land

sedan någon tid gör sig gällande. Konsumenterna skulle således icke komma

i åtnjutande av de prisnedsättningar, som redan ägt rum på världsmarknaden;

och den minskning i produktionskostnaderna, som för närvarande kan

förväntas, skulle förhindras eller försvåras, vilket skulle inverka i hög grad

menligt på den inhemska industriens konkurrenskraft.»

I sitt betänkande, nr 43, i anledning av nämnda proposition framhöll bevillningsutskottet,

efter att hava erinrat om ovanberörda, i handelsdepartementet

verkställda utredning, att ur densamma, vilken som nämnts avsett

att utreda frågan om tullskydd åt för landet särskilt betydelsefulla och för

utländsk konkurrens kännbart utsatta industrier, framgått ett förslag, som

innefattade, att ett högst betydande antal tullsatser skulle höjas.

Härefter anförde utskottet:

»Om det sålunda måste anses fastslaget, att det icke låter sig göra att till

ett fåtal rubriker i tulltaxan begränsa en tullförhöjning, som överhuvud

skall vara av någon som helst betydelse, så är därmed givet, att utvägen att

genom högre tullar hjälpa industrien icke kan anlitas, utan att därigenom i

vidsträckt omfattning motarbetas det prisfall, som för närvarande pågar. Da

enligt utskottets mening en förutsättning för att den svenska industrien

skall kunna återvinna sin konkurrenskraft är, att dess produktionskostnader

nedbringas, och då en dylik utveckling obetingat motverkas av sådana omfattande

tullförhöjningar, som här sålunda äro i fråga, har utskottet kommit

till den uppfattningen, att ett bifall till den föreliggande propositionen icke

skulle ens för industrien lända till varaktigt gagn och att överhuvud vår

industri i nuvarande ekonomiska depressionsläge icke har verklig nytta av

tullförhöjningar. Att konsumenternas intresse att i tider av minskad köpkraft

komma i åtnjutande av de prisnedsättningar, som läget på världsmarknaden

medgiver, skulle genom sådana åtgärder i hög grad motverkas,

ligger i öppen dag.

Beträffande den föreliggande propositionen vill utskottet slutligen framhålla,

att ett bifall till densamma skulle högst väsentligt rubba den jämvikt mellan

industriens och jordbrukets tullskydd, som ingår i det rådande tullsystemet.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

Den föreliggande

motionen.

UtnJcottets

yttrande.

På bland andra nu återgivna skäl hemställde utskottet, att propositionen

ur 356, utom i vad densamma avsåge vissa rubriker, över vilka utskottet

sedermera i annat sammanhang avgav betänkande, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Denna hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.

I motiveringen till det föreliggande förslaget har anförts, att detsamma

avsåge icke tullförhöjningar i egentlig mening utan endast en reglering av

vissa vikttullar efter den förändring, prisnivån sedan 1913 undergått, därvid

syftet vore att så nära som möjligt återställa tullsatserna till den effektivitet,

de skulle ha haft, därest en försämring av penningvärdet icke inträffat. För

att styrka, behovet av en dylik reglering av åtskilliga vikttullsatser hava

motionärerna anfört vissa ur »Kommersiella meddelanden» hämtade siffror,

vilka visa, bland annat, en stegring av importen under år 1923 i jämförelse

med importen under år 1922. I fråga om de varugrupper, denna importstegring

innefattar, hava motionärerna uttalat den uppfattningen, att visserligen

råvaruimporten ökats, men att samtidigt en mycket kraftig stegring ägt rum

i importsiffrorna för ett stort antal hel- och halvfabrikat. Såsom belägg

härför hava motionärerna åberopat en motionen såsom bilaga åtföljande

»uppgift angående importen till Sverige av vissa viktigare varuslag under

åren 1913, 1920, 1921, 1922 och 1923».

Ett särskilt skäl att nu vidtaga den ifrågasatta regleringen hava motionärerna

funnit i den omständigheten, att prisnivån sedan någon tid tillbaka

hållit sig relativt stabil.

Gent emot den ovan återgivna grundtanken i den föreliggande motionen,

nämligen att vikttullarna böra regleras så, att de utgöra ungefär samma

procent av varuvärdet som då de fastställdes, kan utskottet åberopa det

principiella uttalande i denna fråga, som gjordes av 1920 års bevillningsutskott

och som ovan (sid. 2) återgivits. Bevillningsutskottet vill sålunda

alltjämt hävda den uppfattningen, att även ur protektionistisk synpunkt

en skyddstull icke kan försvaras annorledes än genom påvisandet axmerkostnader,

som belasta den ifrågavarande svenska industrien i jämförelse

med konkurrerande utländsk industri, samt att skyddstullsatser följaktligen

böra avvägas i förhållande till dylika merkostnader och icke till varuvärdet,

som enligt utskottets mening saknar värjo betydelse, då det gäller att bestämma

dylika tullsatsers belopp. Några skäl, som ur den sålunda angivna

synpunkten skulle motivera förslaget, hava av motionärerna icke anförts och

torde svårligen, utom möjligen i vissa undantagsfall, kunna förebringas.

För att kunna bedöma betydelsen av den i motionen omnämnda importökningen

har utskottet låtit uppgöra nedan införda sammanställning,

vilken utvisar importvärdenas fördelning, absolut och procentuellt, på

olika varugrupper dels under normalåret 1913 och dels under åren 1920

—1923.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3. 5

Sveriges import Sren 1913 och 1920—23, fördelad ä huvudgrupper.

19 13

19 2

0

19 2

1

19 2

2

1 9 2

31

Grupper

1,000

kr.

%

1,000 kr.

%

1,000 kr.

%

1,000 kr.

%

1,000 kr.

% :

I

Närings- och njut- ningsmedel •

184,460

21.8

691,121

20.9

380,579

30.2

254.170

22.8

318,611

23.7

Råvaror............

334,196

39.5

1,044,441

31.6

286,782

22.8

310,821

27.9

410,534

30.6

Halvfabrikat......

121,292

14.3

477,176

14.4

124,833

9.9

148,083

13.3

162,884

12.1

Helfabrikat .....

206,590

24.4

1 101,373

33.2

466,525

37.1

401,088

36.0

450,231

33.6

Totalimport

846,538

100.0

3,314,111

100.0

1,258,719

lOO.o

1,114,162

lOO.o 1,342,260

lOO.o

1 1923 års siffror äro ej fullt jämförbara med de föregående årens, enär de äro grundade på månadsstatistikens

värdesiffror, vilka ej tillåta samma detaljerade uppdelning som årsstatistikens.

I motionen har påpekats, hurusom, i den män importökningen innefattar

råvaror, densamma tyder på uppsving inom industrien. Nu visar det

sig, om man till en början ser på siffrorna för 1922 och 1923, att importökningen

är avsevärt större inom råvarugruppen än inom någon av de

andra grupperna samt att såväl halvfabrikat som i synnerhet helfahrikat

utvisa procentuell minskning i importen.

Av siffrorna i övrigt framgår bland annat, att rävaruimporten, som

var minst år 1921, sedan dess befinner sig såväl absolut som procentuellt

i kraftig stegring, utan att dock hava nått upp till 1913 års procentuella

belopp, samt att importen av helfabrikat procentuellt minskats sedan år

1921.

I avseende å det procentuella förhållandet mellan importen av råvaror

och importen av helfabrikat har det synts utskottet, att den ifrågavarande

sammanställningen utvisar sedan år 1921 en tendens i riktning mot läget

under normalåret 1913. De numera tillgängliga siffrorna giva följaktligen,

såvitt utskottet kunnat finna, icke stöd åt de farhågor, som kommit till

uttryck i motionen.

Att den rådande stabiliteten i prisförhållandena skulle utgöra ett särskilt

skäl för att nu genomföra de påyrkade tullförhöjningarna, kan utskottet

icke finna. Den med stora offer åstadkomna jämvikten i prisläget skulle

nämligen utan tvivel, därest tullförhöjningar vidtoges av den omfattning,

motionärerna avse, förhytas i prisstegring med alla därav följande svårigheter

även för industrien och näringslivet i dess helhet.

I fråga härom vill utskottet åberopa 1921 års bevillningsutskotts ovan

(sid. 3) återgivna uttalanden.

De sålunda anförda och åberopade skälen mot de föreslagna tullförhöjningarna

vinna i styrka, då man aktger därpå, att de i motionen föreslagna

tullförhöjningarna i betydande utsträckning avse nödvändighetsvaror

av skilda slag, bland annat vissa för byggnadsverksamheten erforderliga

fabrikat.

Utom vad sålunda anförts har utskottet nu anledning att hänvisa till

den enhälliga uppfattning i fråga om riktlinjerna för vår penningpolitik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

som kom till uttryck under kamrarnas överläggningar den 26 nästlidna

januari vid behandlingen av bankoutskottets utlåtande (nr 3) i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition (nr 10) angående gillande av den riksbanken

meddelade frihet från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar

med guld. Därvid hävdades från olika partiers sida liksom även av chefen

för finansdepartementet, att en ny inflation borde undvikas. Särskilt vill

utskottet erinra, att finansministern, som upptog till granskning vissa

under pressdiskussionen i valutafrågan framkomna krav, avseende en omläggning

av vår valutapolitik i syfte att ernå paritet med det engelska

pundet i stället för med dollarn, med mycken bestämdhet förklarade sig

anse, att den försämring av penningvärdet, som härav skulle följa, icke

kunde bliva till någon verklig nytta för näringslivet i stort sett.

Det har synts utskottet uppenbart, att de i den förevarande motionen

avsedda tullförhöjningarna skulle komma i strid med den sålunda uttalade

uppfattningen om angelägenheten av att icke försämra vårt penningvärde,

Av sålunda anförda skäl och med vidhållande av de principiella uttalanden,

som bevillningsutskottet vid 1920 och 1921 års riksdagar gjort

för att angiva sin ställning till förslag av liknande innebörd som det

förevarande, får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 148 av herr Lithander

m. fl., om höjning av vissa industritullar, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Anlonsson, Kune, Ericson i

Oberga, Pers, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Sköld, Lithander, Hedlund i

Östersund, Olsson i Golvvasta, Lövgren, Heyman. Alexis Björkman, Carlsson i

Gävle. Åström. Björklund och Olsson i Gävle.

Reservation

av herrar friherre Fleming, Antonsson, Jönsson i Boa, Lithander och

Heyman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.