Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsmonopolet å tobakstillverkningen i riket ävensom i ämnet väckta motioner.
1924-05-02 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1924:35, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsmonopolet å tobakstillverkningen i riket ävensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
1
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1924 kl. 4 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
angående statsmonopolet å tobakstillverkningen i
riket ävensom i ämnet väckta motioner.
I en den 14 mars 1924 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 192, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen
A) att antaga nedan återgivna, vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914
(nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket,
2) kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911
(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa,
3) förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror.
1) Förslag
till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914
(nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
Härigenom förordnas, att 18, 22 och 25 §§ i förordningen den 15
december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skola,
22 § i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 saml. 22 höft. (Nr 35.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
18 §.
1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med
ett belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller
i fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock
med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp,
nämligen:
För inom riket till- För till riket
verkad vara införd vara
procent av
priskurant-
belopp för
procent av
priskurant-
belopp för
priset eller
värdet
1 st.
1 kg.
priset eller
värdet
1 st.
1 kg.
Cigarrer ...................................................
18
öre
0.8
kr.
22
Öre
4
kr.
Cigarrcigarretter ..........................................
25
0.4
—
28
2
—
Cigarretter ................................................
40
0.2
—
35
1
—
Röktobak ..................................................
35
—
i
35
—
1.B0
Tuggtobak...................................................
25
—
i
35
—
1.50
Snus .........................................................
33
—
0.60
35
—
1.60
1 skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett
därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår
till högst 3.3 gram.
2 mom. För varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets
utövare inköper för tillverkning av tobaksvaror, skall monopolets utövare
i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, tillgodoföras ett belopp av 80 öre.
22 $.
1 mom. Den, — — — tobaksmjöl.
2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf,
skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt
18 § belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets
utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara
med samma priskurantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av
detta moment, med samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 14
procent av varans priskurantpris eller värde.
Till---tull.
Priskurantpriset bestämmes av monopolets utövare till det belopp, importören
önskar erhålla för varan; skolande licensavgiften inberäknas i
priskurantpriset. Nedsättning av priskurantpriset berättigar icke till återbekommande
av erlagd licensavgift.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
3
Där — — — detaljhandel.
Importör — — — inköpsfaktura.
Licensavgiftens belopp uträknas av monopolets utövare efter framställning
av importör i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes. Licensavgiften
beräknas efter de grunder, som gälla den dag, då framställningen
göres. Anser importör, att licensavgiften beräknats för hög, äge ban att
hos Kungl. Maj:t begära fastställande av avgift.
3 mom. Tobaksvara, som av handlande enligt denna paragraf till riket
införes, skall vara förpackad. Innan förpackningen på importörens bekostnad
försetts med kontrollstämpel och åsatts priskurantpris, varom i
III kapitlet förmäles, samt importören visat, att ban behörigen erlagt den
på varan belöpande licensavgiften, äge importören icke att förfoga över
dylik vara; dock skall vad sålunda föreskrives icke utgöra hinder för
importör, som bar tobaksvara upplagd å tobaksskattelager, varom är särskilt
stadgat, att å sådant lager förfoga över varan.
25 §.
Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning ej må införas,
må, därest den icke är att enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel
anse såsom olovligen införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel,
skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t förordnar.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.
Göres före den 1 januari 1925 vederbörlig framställning om uträknande
av licensavgiftens belopp för tobaksvara, som hos tullverket angivits till
uppläggning å nederlag före den 9 januari 1922 och vid ikraftträdandet
av denna förordning ännu icke angivits till uttagning från sådant upplag,
skall den skatt, som innefattas i licensavgiften, beräknas på sätt i 18 §
1 mom. bestämmes i fråga om inom riket tillverkad vara; skolande dock,
där varan utgöres av cigarrer eller cigarrcigarretter, den i förhållande
till varans myckenhet bestämda delen av denna skatt beräknas efter vad
i sådant avseende är i nämnda moment bestämt för till riket införd vara.
Genom denna förordning upphäves kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 412)
angående restitution i vissa fall av erlagda tobakslieensavgifter; dock skall
kungörelsen fortfarande tillämpas vid prövning av ansökning om restitution
av licensavgifter för tobaksvara, som till riket inkommit före ikraftträdandet
av denna förordning, för så vitt ansökningen vederbörligen ingivits
före den 1 januari 1925.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
2) Förslag
till
kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911
(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa.
Härigenom förordnas,
dels att § 13 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för
inkommande varor skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade
lydelse:
§ 13.
1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt råämne
inrikes tillverkade varor beviljas efter vederbörande tullförvaltnings
prövning restitutionsvis av tullmedlen:
för 1 kilogram makaroner eller vermiceller av malet eller krossat
vete .................................................. 6.5 öre
» 1 » arbeten av papper, under villkor att varan icke
huvudsakligen består av papper, belagt med
lägre tullavgift än 10 öre per kilogram .......... 10 »
dels ock, i fråga om den vid nämnda förordning fogade tulltaxa, att
däri upptagna rubriker 195—197 jämte dithörande anmärkningar skola
erhålla följande ändrade lydelse:
195
196
Tobak:
oarbetad, blad och stjälk
arbetad:
mjöl ...............................
Anmärkningar till n:r 195 och 196.
1. Vid tillämpning av lagen om straff för olovlig varuinförsel
likställes, enligt vad i sagda lag stadgas, till n:r
195 eller 196 hänförlig vara med tullpliktig vara.
2. Till n:r 195 eller 196 hänförlig vara må, enligt vad
i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket stadgas, införas allenast av utövaren av statens
tobaksmonopol.
Kvantitet
för tullberäkningen.
Tullsats.
Kronorjöre
fri.
I
fritt.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
5
197
| Kvantitet
i för tull!
beräkningen.
andra slag.
Anm. 1. Vid tillämpning av lagen om straff för olovlig
varuinförsel likställes, enligt vad i sagda lag stadgas, till
n:r 197 hänförlig vara med tullpliktig vara.
Anm. 2. Till n:r 197 hänförlig vara må, enligt vad i
förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket stadgas, införas allenast av:
a) utövaren av statens tobaksmonopol;
b) handlande, som avses i 22 § 1 mom. i sagda förordning;
c) resande, då varorna medföras för eget bruk;
d) vederbörligen legitimerad handelsresande, då varorna
medföras såsom prov; samt
e) den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet
för från utlandet inkommande varor, då varorna
införas för eget behov.
Anm. 3. Av handlande införd, till n:r 197 hänförlig
vara må icke, enligt 4 § i förordningen angående behandlingen
av till riket inkommande tobaksvaror, från tullverket
utlämnas till ägaren annorledes än genom utövaren av
statens tobaksmonopol. För varan skall erläggas licensavgift
enligt 22 § 2 mom. i förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket.
Anm. U. Resande, som ankommer från utrikes ort och
för eget bruk medför färdiga tobaksvaror utöver viss
mindre, av Kungl. Maj:t med stöd av 21 § 2 mom. i förordningen
angående statsmonopol å tobakstillverkningen
riket fastställd kvantitet, skall för berörda överskott erlägga
tullavgift, som utgör:
a) vad angår kvantitet, icke överstigande den av Kungl
Maj:t med stöd av 3 mom. i nämnda paragraf fastställda,
för cigarrer ....................................... 15 öre per st.
„ cigarrcigarretter.............................. 8 „ „ „
„ cigarretter .................................... 5 » „ „
„ arbetad tobak, andra slag............... 10 kr. „ kg
b) vad angår kvantitet, överskjutande den under a) åsyftade
för cigarrer......................................... 30 öre per st.
„ cigarrcigarretter.............................. 16 „ „
„ cigarretter .................................... 10 „ „
„ arbetad tobak, andra slag ............... 20 kr. „ kg.
Anm. 5. För av vederbörligen legitimerad handelsresande
från utrikes ort medförda prov å färdiga tobaksvaror skall
tullavgift beräknas efter de här ovan i anm. 4 under b)
bestämda tullsatser.
Anm. 6. I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr!
och cigarrcigarrett därav, att den senare i vikt uppgår till)
högst 3.S gram.
Tullsats.
Kronorjöre
fria.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag
kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 497) om förtullning av för aktiebolaget
svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl
skall upphöra att gälla.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
i
I
i
3) Förslag
till
förordning: angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror.
Härigenom förordnas som följer:
I KAP.
Om tullbehandlingen1.
1 §.
Tobaksvara, Som befinner sig i tullverkets förvar, skall med avseende å
kontrollen vid försändning inom riket eller till utrikes ort samt rätten
till uppläggning å transitupplag och överlåtelse till kronan likställas med
till riket inkommen tullpliktig vara i allmänhet.
Sådan likställighet skall ock i tillämpliga delar äga rum beträffande
rätten att ur riket återutföra tobaksvara, vilken hos tullverket till fritt
förfogande angivits av den, som må till riket införa dylik vara.
2 §.
Tullbehandling av till riket inkommen tobaksvara skall ske i den omfattning,
som för införd tullfri vara i allmänhet är bestämd.
Avgiver ägare av inkommet varukolli till tullverket skriftlig försäkran
på tro och heder, att kollit icke innehåller annat än tobaksvara, och motsäges
icke denna försäkran av annan omständighet, må för tullbehandling
eljest föreskriven undersökning av kollit kunna efterlåtas.
3 §.
;
Finnes vid tullbehandling tobaksvara hava lovligen förpackats tillsammans
med vara av annat slag, må sådan ompackning av varan i samband
med tullbehandlingen företagas, varigenom varan avskiljes från annan vara.
4 *.
Till riket införd tobaksvara må icke från tullverket utlämnas till ägaren
annorledes än genom utövaren av statens tobaksmonopol.
Efter framställning av'' ägaren om fastställande för varan av licensavgift,
varom förmäles i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
7
i riket, har monopolets utövare att med varan taga den befattning, som
i nämnda förordning sägs.
5 i
Sedan till riket införd tobaksvara utlämnats från tullverket enligt vad
i 4 § sägs, skall kontrollen å varan åligga monopolets utövare, intill dess
varan ställts till ägarens fria förfogande eller i förekommande fall återställts
till tullverket för utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort.
II KAP.
Om tobaksskattelager.
6 §.
Tobaksvara, som införes av handlande med tobaksvaror, må i avvaktan
på varans förbrukning inom riket eller utförsel till svensk frihamn eller
utrikes ort, utan erläggande av å varan belöpande licensavgift uppläggas
under varuägarens och monopolets utövares las a särskilt lager, benämnt
tobaksskattelager.
7 §.
Tobaksskattelager må inrättas allenast å ort, där tullkammare eller på
avdelningar fördelad tullförvaltning finnes och utövaren av statens tobaksmonopol
tillika har kontor inrättat.
För tobaksskattelager må nyttjas lokaler, tillhandahållna av monopolets
utövare eller enskild varuägare.
8 §.
Uppläggning å tobaksskattelager må ej företagas av annan än den, som
därtill erhållit generaltullstyrelsens tillstånd.
Sådant tillstånd må icke lämnas annan handlande med tobaksvaror än
den, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig. Tillståndet,
vilket gäller tills vidare, kan av generaltullstyrelsen återkallas, när de
förutsättningar, som legat till grund för tillståndets meddelande, icke
längre förefinnas eller när eljest skälig anledning till tillståndets återkallande
föreligger.
Före lämnande av tillstånd bör generaltullstyrelsen i ärendet inhämta
yttrande av vederbörande handelskammare.
9 *.
Vara, som anmäles till uppläggning å tobaksskattelager, skall, så snart
ske kan efter varans utlämnande från tullverket enligt vad i 4 § sägs,
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
genom monopolets utövares försorg undersökas för utrönande av varans
art och myckenhet.
10 §.
På tobaksskattelager liggande varor må fördelas och uttagas i större eller
mindre partier, dock må därvid ändring icke vidtagas i försäljningsförpackning,
sådan den till riket inkommit.
För värjo parti, som uttages för inhemsk förbrukning, erlägges licensavgift
i vanlig ordning.
11 $.
Från tobaksskattelager må vara icke överföras till nederlag, transitupplag
eller provianteringsfrilager.
Ej heller må vara förflyttas mellan tobaksskattelager å skilda orter.
Sådan förflyttning inom samma ort må däremot företagas under kontroll
av monopolets utövare.
12 $.
Därest å tobaksskattelager upplagd vara genom olyckshändelse går förlorad,
må befrielse åtnjutas från den å varan belöpande licensavgiften.
Går varan annorledes förlorad, skall ägaren ändock vidkännas licensavgift
för varan, därvid till utgångspunkt för licensavgiftens bestämmande
skall tagas det värde, som varan enligt föreliggande handlingar eller eljest
skäligen kan antagas hava ägt.
För vara, vilken såsom obrukbar uttages från tobaksskattelager för förstöring,
må befrielse från licensavgift tillgodonjutas, under villkor att förstöringen
sker vid uttagningstillfället och i en för statsverket betryggande
ordning.
13 §.
Den tillsyn vid tobaksskattelager, som må finnas erforderlig för tillvaratagande
av det allmännas rätt, ankommer på monopolets utövare.
Föranledes sådan tillsyn av varuägares begäran om tillträde till lagret
för varas uppläggning eller uttagning eller för annat ändamål, skall kostnaden
för tillsynen gottgöras monopolets utövare av varuägaren enligt
särskild taxa, som på förslag av monopolets utövare fastställes av generaltullstyrelsen.
För utbekommande av sådan gottgörelse skall monopolets utövare äga
kvarhålla vara, som av ägaren anmälts till uttagning från tobaksskattelager.
14 §.
Såväl monopolets utövare som varuägaren skall hålla särskild bokföring
över rörelsen vid tobaksskattelager.
Monopolets utövare äger upptaga en särskild bokföringsavgift, beräknad
till högst en halv procent av för uttagen vara påförd licensavgift.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
9
III KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
15 $.
Befinnes vid undersökning av varukolli, beträffande vilket försäkran,
som i 2 § sägs, blivit avgiven, att i kollit förpackats annan vara än
tobaksvara, böte ägaren från och med tjugu till och med femtusen kronor,
där ej högre ansvar enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel bör inträda.
16 $.
Av böter, som ådömas enligt 15 §, tillfalla två tredjedelar, dock högst
femhundra kronor, den, som upptäckt förseelsen, och återstoden kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmänna strafflagen.
17 §.
Tullverkets vederbörande åklagare har att tala å förseelse, varom i 15 §
förmäles.
18
Har, efter vad i 15 § sägs, annan vara än tobaksvara påträffats, skall
varan, där den icke redan finnes hos tullverket, utan uppskov överlämnas
dit för vederbörlig tullbehandling.
19 §.
Angående behandlingen av tobaksvara, som för eget bruk medföres av
till riket ankommande resande, gäller vad därom är särskilt stadgat.
20 $.
De närmare bestämmelser angående behandlingen av till riket inkommande
tobaksvaror, som utöver vad i denna förordning föreskrives må
finnas erforderliga till bevarande av kronans rätt eller eljest, meddelas
av Kungl. Maj:t.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.
Tobaksvara, som vid ikraftträdandet av denna förordning finnes å nederlag
upplagd, må därå kvarbliva intill utgången av den för åtnjutande av
nederlagsrätt i allmänhet stadgade högsta tid; skolande med varan under
tiden förfaras på sätt om å nederlag förvarad tobaksvara dessförinnan
varit bestämt. Vid uttagning från nederlag av varan annorledes än för
försändning under tullverkets kontroll skall, utan att tullavgift för varan
utkräves, denna utlämnas enligt vad i 4 § sägs eller ock uppläggas å
tobaksskattelager.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
B) att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet träffa tilläggsöverenskommelse till det mellan staten
och bolaget den 12 februari 1915 upprättade kontrakt angående utövande av
svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med följande
förslag, intaget i det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet:
»Emellan svenska staten samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet är,
såsom tillägg till och med ändring av kontraktet den 12 februari 1915, följande
överenskommelse träffad:
1. Bolaget förbinder sig att i den ordning, § 2, sista punkten, av huvudkontraktet
stadgar, för tiden från och med den 1 juli 1925 lämna staten
gottgörelse för de understödsbelopp, som kunna komma att utgå på grund
av bestämmelserna i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409) angående understöd
i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer
eller enligt däremot svarande stadganden.
2. Bolaget förbinder sig att, utöver vad i § 5 av huvudkontraktet finnes
stadgat, noggrant uppfylla de förpliktelser, som åligga monopolets utövare
enligt bestämmelser, som äro eller må varda meddelade angående behandlingen
av till riket inkommande tobak och tobaksvaror, samt i övrigt handhava
befattningen därmed på ett för det allmänna tillfredsställande sätt.
3. För tobaksvaror, varom förmäles i § 6 av huvudkontraktet, skall bolaget,
på sätt i nämnda paragraf finnes stadgat, till staten erlägga skatt till belopp,
motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser, samt i den
ordning, samma paragraf omförmäler, till statskontoret inleverera sålunda
upplupna skattebelopp.
4. Belopp, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall tillgodoföras
bolaget för inköp av inom riket odlad tobak, skall beräknas efter den vikt,
som angives å de av kontrollstyrelsens ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar
rörande till bolaget levererad myckenhet av varan.
Vid inleverering till statskontoret av upplupen skatt skall bolaget göra
avdrag för det belopp, som enligt vad nu sagts avser under närmast föregående
månad av bolaget inköpt tobak.
5. Det åligger bolaget att vid fastställandet av tobaks varas priskurantpris,
varom förmäles i § 7 av huvudkontraktet, så avväga den del av belastningen
å -varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknas
högre än som är erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen.
6. Med ändring av vad i § 14 av huvudkontraktet bestämmes skall under
där angivna förutsättningar förlängning av kontraktets giltighet för tiden
från och med den 1 januari 1925 ske för fem i stället för såsom nu för tio
år i sänder.
Detta kontrakt skall, där ej annat i kontraktet sägs, äga tillämpning från
och med den 1 juli 1924.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
11
Genom detta kontrakt upphäves avtalet den 25 februari 1922 mellan svenska
staten och bolaget.»;
C) att med ändring av Kungl. Maj:ts i 1924 års statsverksproposition
framlagda förslag angående upptagande i riksstaten för budgetåret 1924—
1925 av inkomsttitlarna tullmedel, tobaksskatt, särskild skatt å tobak samt
utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, i nämnda riksstat uppföra
ifrågavarande inkomsttitlar sålunda:
Tullmedel, bevillning .......................................................... kronor 114,000,000
Tobaksskatt, bevillning............................................................ * 50,000,000
Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet » 9,000,000.
Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen får utskottet, i den
mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen:
inom första kammaren: nr 296 av herr Boman och nr 297 av herr
Norling m. fl., samt
inom andra kammaren: nr 444 av herrar Holmström i Gävle och Tf ard,
nr 452 av herr Björkman m. fl. och nr 455 av herr Winkler m. fl.
I den av herr Boman väckta motionen har hemställts, »att riksdagen vid
bifall i huvudsak till vad i propositionen 192 föreslås måtte besluta:
1) att rubrikerna nr 195 och 196 i tulltaxan måtte bibehållas vid sin
nuvarande lydelse;
2) att kungörelsen 29 juni 1921 om förtullning av för aktiebolaget
svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl
skall fortfarande gälla;
3) att i det i propositionen upptagna tilläggskontrakt punkten 5 måtte
utgå och punkten 6 betecknas 5;
4) att i riksstaten vid uppgörande av beräkning av inkomsttitlarna:
tullmedel, bevillning, tobaksskatt, bevillning och utdelning i aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet hänsyn må tagas till det inflytande ett bifall till
denna motion innebär;
5) att skattesatserna å i riket tillverkad tobaksvara, vare sig de procentuellt
utgående eller de som utgå efter vikt eller per styck eller bådadera,
jämkas nedåt att motsvara den bibehållna tullen;
6) att möjligen i övrigt erforderlig författningsändring må formuleras
av vederbörande utskott».
I de av herr Norling m. fl. samt av herrar Holmström i Gävle och
Ward väckta, lika lydande motionerna har yrkats, »att riksdagen — under
Herr Bomani
motion.
Herr Norlings
m. fl.
motioner.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
Herr Björkmans
m. fl.
motion.
förutsättning av bifall till den kungl. propositionen angående statsmonopolet
å tobakstillverkningen i riket, jämväl i vad det gäller tullavgifternas
omföring till tobaksskatt — måtte besluta, att vederlag för den minskning
i tolagsersättning, som genom sagda omföring tillfogas vissa städer, skall
till dem utgå från statsverket, så länge dels nuvarande bestämmelser
angående tolagsersättning bibehållas vid gällande kraft, dels tobaksbeskattningen
utgår efter nu föreslagna grunder».
I den av herr Björkman m. fl. väckta motionen har hemställts, »att
riksdagen måtte
dels vid ett eventuellt antagande i huvudsak av de till Kungl. Maj:ts
proposition nr 192 fogade förslag till a) förordning om vissa ändringar i
förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å
tobakstillverkningen i riket och b) kungörelse angående vissa ändringar
i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor,
samt därvid fogad tulltaxa, besluta att härefter angivna avvikelser från
ovannämnda förslag skola företagas:
beträffande det ovan med a) betecknade förslaget:
att de i 18 § mom. 1 angivna, för inom riket tillverkad vara utgående
skattesatser, som bestämts i förhållande till varornas myckenhet, bortfalla;
att 18 § 2 mom. utgår; samt
beträffande det med b) betecknade förslaget:
att den föreslagna ändringen i § 13 mom. 1 i förordningen den 9 juni
1911 med tulltaxa för inkommande varor icke vidtages;
att förslaget, i vad det avser ändringar av rubrikerna 195—197 jämte dithörande
anmärkningar i den vid sistnämnda förordning fogade tulltaxa, gives
i nedan intagna delar följande ändrade lydelse:
''Tobak:
195. oarbetad, blad och stjälk ........................................ 1 kg. 1 kr.
arbetad:
196- miö1 ....................................................................... 1 kg. 1 kr. 15 öre
Anm. Till nr 195 eller 196 hänförlig vara må, enligt
vad i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket stadgas, införas allenast av utövaren
av statens tobaksmonopol.
197. andra slag ................................................................ . ir-m
Anm. 1. Vid tillämpning — — — — vara.
Anm. 2. Till nr 197 — — — — behov.
Anm. 3. Av handlande — — — — riket.
Anm. 4. Kesande, som — — — — 90 kr. pr kg.
Anm. 5. För av----tullsatser.
Anm. G. 1 tullhänseende — — — — 3.8 gram,’
samt att det i samband med bestämmelsen om ikraftträdandet föreslagna
stadgande, att kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 497) om förtullning av för
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
13
aktiebolaget svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak
och tobaksmjöl skall från angiven dag upphöra att tillämpas, utgår;
dels oek vid bifall till vad sålunda hemställts besluta, att ur den tilliiggsöverenskommelse
till det mellan staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
den 12 februari 1915 upprättade kontrakt, till vilkens avslutande
bemyndigande ifrågasättes i ovannämnda proposition, de under punkten 4
upptagna föreskrifter skola uteslutas».
I den av herr Winkler m. fl. väckta motionen har slutligen hemställts SerrWivklers
»att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 192 med förslag m motlon
till förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 dec. 1914 (nr
436) ang. statsmonopol å tobakstillverkningen i riket endast med följande
tillägg:
a) Efter §"22, 2 mom. tredje stycket tillfogas: Dock må för de fall, då
importerad vara antingen till monopolets utövare överlämnas för förstöring
eller ur riket återutföres, densamma åsätta och makulerade stämplar vid
ansökan därom gottskrivas den sökande vid senare åsättande av stämplar å
annan vara.
b) Efter det sista stycket i förordningen tillägges:
''För ifrågavarande prövning må billigheten prövas även utan hänsyn till
sökandens ekonomiska ställning i allmänhet’ och må bifall till ansökningen
innebära, att det för restitution medgivna beloppet med 1 s under vart och
ett av åren 1924—28 gottskrives den sökande vid åsättande av stämplar å
licenserad vara; dock må i fall, där särskilda förutsättningar därför föreligga,
jämväl ett kontant restitutionsförfarande ifrågakomma.»
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.
Propositionens innehåll kan lämpligen sammanfattas under tre huvud- utskottet,
avdelningar, nämligen: Proper
1) frågan om uppsägning från statens sida av det med aktiebolaget svenska tion en.
tobaksmonopolet avslutade kontraktet om utövandet av statens tobaksmonopol;
2)
frågan om tobaksbeskattningens framtida ordnande; samt
3) speciella önskemål, särskilt inom detalj- och importhandeln.
Under nämnda tre huvudavdelningar tillåter sig utskottet i det följande
taga ställning till propositionen och de i anledning därav väckta motionerna.
Dessförinnan skall allenast nämnas ett par ord om det svenska tobaksmonopolet
och det nuvarande monopolbolaget.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
Det svenska
tobaksmonopolet.
Det svenska tobaksmonopolet är ett partiellt monopol. Det avser allenast
tillverkningen av tobaksvaror, varemot såväl odlingen av tobak som
handeln med tobaksfabrikat äro fria. Som konsekvens av tillverkningsmonopolet
tillkommer importen av råtobak med ett obetydligt undantag
uteslutande monopolet. Import av färdiga tobaksvaror är däremot tilllåten
— förutom i mindre kvantiteter för resande från utrikes ort — icke
blott för monopolet utan ock för envar tobakshandlare. Friheten för odlingen,
handeln och importen är såtillvida begränsad, att vissa av tillverkningsmonopolet
föranledda kontrollföreskrifter skola iakttagas.
Monopol- Utmärkande för det svenska tobaksmonopolets utövande är, att det icke
boiaget. t|riveg ay staten själv utan av ett enskilt bolag, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,
åt vilket statens monopolrätt upplåtits. Bolagets aktiekapital
uppgår för närvarande till 46 miljoner kronor, därav 29 miljoner
kronor i stamaktier och 17 miljoner kronor i preferensaktier. Staten är ägare
av samtliga stamaktier. Av preferensaktiekapitalet äro 12 miljoner kronor placerade
i pensionsförsäkringsfonden, medan allenast 5 miljoner kronor äro fördelade
på enskilda händer. Preferensaktierna — å vilka enligt kontraktet mellan
staten och monopolbolaget en utdelning av 4 Va procent är tillförsäkrad —
medföra framför stamaktierna företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets
vinst intill 6 procent å preferensaktiebeloppet, varefter å stamaktierna skola
utdelas intill 6 procent. Utdelningsbar vinst utöver 6 procent skall fördelas
sålunda, att för varje 7/« procent, som härav tillfaller stamaktie, 1/s
procent skall tillfalla preferensaktie, intill dess varje preferensaktie erhållit
tillhopa 7 procent, varefter återstående vinst fördelas så, att för varje 9/io
procent å stamaktie 5/io procent skall tillfalla preferensaktie. Upplöses bolaget,
skall innehavare av preferensaktie hava företrädesrätt framför stamaktiernas
ägare till erhållande ur bolagets tillgångar av aktiens nominella
värde jämte 6 procent utdelning, i den mån sådan ej guldits. Efter utgången
av år 1924 må enligt bolagsordningen aktiekapitalet nedsättas genom
preferensaktiernas inlösen till nominella värdet med tillägg av den å aktierna
belöpande vinsten för sista räkenskapsåret.
Alltsedan bolagets tillkomst har styrelsen utgjorts av åtta ledamöter.
Kungl. Maj:t utser halva antalet styrelseledamöter, bland dem ordförande.
Fn av de sålunda utsedda skall tillika vara jourhavande direktör. Årligen
utses fyra revisorer, därav två av Kungl. Maj:t.
Rörande det mellan staten och monopolbolaget träffade kontraktet ävensom
instruktionerna för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna
och revisorerna får utskottet hänvisa till bilagorna 1—3 till ovannämnda
statsrådsprotokoll.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
15
Det mellan staten och monopolbolaget den 12 februari 1915 avslutade kontraktet
gäller till utgången av år 1924 samt förlänges sedermera för tio år
i sänder, där ej från statens sida uppsägning sker. Uppsägning skall ske
minst sex månader före kontraktets utlöpande. Från bolagets sida är kontraktet
ouppsägbart. Begagnar staten sin rätt att uppsäga kontraktet, är
staten skyldig att vid kontraktstidens utgång inlösa samtliga preferensaktier
i bolaget till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande
vinsten för sista räkenskapsåret.
Efter det föredragande departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet
utförligt uppehållit sig vid frågorna, huruvida anledning föreligger
att nu övergå från statsmonopol till fri näring eller från statsdrift
till enskild drift, och på anförda skäl besvarat dessa frågor nekande, ävensom
efter företagen granskning funnit, att tobaksmonopolets ställning såväl
till odlingen av tobak som till handeln och importen av tobaksvaror icke
giver anledning till uppsägning av det med monopolbolaget träffade avtalet,
slutar departementschefen sin undersökning i denna del med följande:
»Med denna min uppfattning i frågan om tobaksmonopolets fortbestånd i
dess nuvarande gestaltning möter icke hinder för att åt kontraktet med aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet gives förlängd giltighet. Ej heller föreligger
eljest skäl att uppsäga nämnda kontrakt, därvid jag dock utgår från
att vissa tillägg till eller ändringar i detsamma kunna behöva vidtagas.
Bolagets handhavande av monopolrätten har icke givit anledning till berättigade
erinringar, ett omdöme, som torde allmänt kunna vitsordas, särskilt
om hänsyn tages till de onormala förhållanden, varunder bolaget började
sin verksamhet och som sedan fortvarit under flertalet av bolagets
verksamhetsår. Bolagets ställning är god och dess förvaltning, såvitt jag
kunnat utröna, väl organiserad. Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att
statens monopolrätt alltfort upplåtes åt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet.
»
Utskottet instämmer i vad departementschefen härutinnan anfört. I likhet
med departementschefen finner utskottet sålunda skäl icke föreligga att
frångå den nuvarande anordningen med statsmonopol å tobakstillverkningen
eller att däri ifrågasätta någon ändring med avseende å monopolets allmänna
utformning eller utövande. Likaledes anser sig utskottet böra förorda,
att statens monopolrätt alltjämt upplåtes åt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
på i huvudsak oförändrade villkor men med de tillägg och
ändringar däri, som utskottet här nedan kommer att förorda. Skulle av
riksdagen antagna jämkningar i kontraktet icke vinna bolagets godkännande,
lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att tillse, att erforderliga åtgärder för
monopolrättens upplåtande på de av riksdagen fastställda villkoren varda
vidtagna.
Frågan om
kontraktets
upps gning.
Kontraktets
innehåll.
Departements
chefen.
Utskottet.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
Tiden för
monopolrWtens
upplåtande.
Utskottet
Tobaks
beskatt
ningen.
Gällande
bestämmelser.
Tull.
Ordinarie
tobaksskatt.
Särskild skatt
& tobaksvaror.
I sammanhang med frågan om kontraktets uppsägning liar departementschefen,
enligt statsrådsprotokollet, till behandling upptagit spörsmålet, huruvida
statens monopolrätt alltjämt hör upplåtas på tio år, samt därvid —
under särskilt framhållande att nya former för monopolrättens liandhavande
kunna uppkomma — förordat, att staten nu icke binder sig för en längre
tid framåt än fem år. I anslutning härtill har i framlagt förslag till tillläggskontrakt
med monopolbolaget (punkt 6) upptagits bestämmelse om förlängning
av huvudkontraktets giltighetstid på allenast fem år i sänder.
Utskottet anser sig böra biträda denna departementschefens uppfattning och
har icke något att erinra mot den föreslagna kontraktsbestämmelsen.
Den nuvarande beskattningen av tobak äger rum dels efter vikt (tull),
dels efter värde (ordinarie tobaksskatt) och dels efter stycketal resp. vikt
(särskild skatt).
Enligt rubrikerna 195—197 i gällande tulltaxa utgår tull dels å oarbetad
tobak och tobaksmjöl med respektive 1 krona och 1 krona 15 öre för
kilogram, dels å färdiga tobaksvaror med 6 kronor kilogrammet för cigarrer,
cigarrcigarretter och cigarretter samt med 1 krona 80 öre kilogrammet för
röktobak, tuggtobak och snus.
Förfarandet vid införsel till tullinlandet regleras i huvudsak, såvitt avser
oarbetad tobak och tobaksmjöl, av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 497)
om förtullning av för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets räkning inkommande
oarbetad tobak och tobaksmjöl samt i fråga om färdiga tobaksvaror
av gällande tullstadga och tulltaxeförordning ävensom monopolförordningen
den 15 december 1914 (nr 436).
Den ordinarie tobaksskatten utgår enligt 18 § monopolförordningen för
närvarande med följande belopp, nämligen för cigarrer och cigarrcigarretter
15 procent, för cigarretter 30 procent, för röktobak och tuggtobak 20 procent
samt för snus 25 procent. För tobaksvara, som införes till riket av handlande
med tobaksvaror, utgår till monopolets utövare enligt 22 § monopolförordningen,
utöver tull och skatt, ett belopp, motsvarande vad monopolets
utövare pålägger vara med samma priskurantpris för täckande av sina omkostnader
och vinst, för närvarande bestämt till 18 procent av priskurantpriset.
Särskild skatt å tobaksvaror utgår enligt förordningen den 4 maj 1923
(nr 95) med följande belopp, nämligen dels för i riket tillverkade tobaksvaror
med 0.8 öre för cigarr, 0.6 öre för cigarrcigarrett och 0.5 öre för
cigarrett, allt per styck räknat, samt 1 kr. 50 öre för röktobak, 70 öre
för tuggtobak och 30 öre för snus per kilogram räknat, dels ock för till
riket införda tobaksvaror med 3 öre för cigarr, 1.8 öre för cigarrcigarrett
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
17
och 0.7 öre för cigarrett per styck räknat samt 4 kronor för röktobak, tuggtobak
och snus per kilogram räknat.
I skrivelse den 3 maj 1923, nr 135, bar riksdagen erinrat, att statsverkets
mera direkta inkomster av tobakshanteringen inflyta i fyra olika
former, nämligén såsom utdelning å stamaktierna, tull, ordinarie tobaksskatt
och särskild skatt å tobaksvaror, samt framhållit, att, därest det
komrne att visa sig nödvändigt att även framdeles av tobaken uttaga
mera än som inflöte enligt de ursprungliga bestämmelserna, det syntes
vara lämpligt att taga under omprövning, huruvida tobaksbeskattningen,
sådan densamma för närvarande vore ordnad, vore ur de olika ekonomiska
och statsfinansiella synpunkter, som inverkade på frågans bedömande,
fullt tillfredsställande.
Det i propositionen framlagda förslaget till tobaksbeskattning innebär i
sina huvuddrag, att de nuvarande tullavgifterna å såväl råtobak som
färdiga tobaksvaror överföras till en efter stycketal respektive vikt utgående
skatt, i samband varmed till skydd för den svenska odlingen
monopolets utövare berättigas att tillgodoföra sig ett mot råtobakstullen
svarande belopp för varje inköpt kilogram av svensk tobak, att den
ordinarie och särskilda skatten sammanslås till en efter värdet utgående
procentuell skatt, att, med bibehållande i övrigt av ungefär den nuvarande
sammanlagda skattebelastningen å tobak och tobaksvaror, 3
procent av monopolbolagets totalomsättning överföras från vinst till skatt,
i samband varmed den i licensavgiften ingående andelen till monopolbolaget,
som för närvarande utgår med 18 procent av priskurantpriset, begränsas
till högst 14 procent av samma pris, att skattesatserna de olika
varuslagen emellan så avvägas, att med utgångspunkt från den nuvarande
skattebelastningen den föreslagna överföringen av vinst till skatt i huvudsak
drabbar röktobak, som för närvarande är lågt beskattad och som visat
den ojämförligt kraftigaste omsättningen, samt därefter i fallande skala
snus, cigarretter, tuggtobak och cigarrer, samt att den sedan år 1922
införda merbelastning, som utöver tullen åvilar de importerade varorna,
bibehålies, ehuru med någon jämkning nedåt.
De föreslagna skattesatserna och dessas förhållanden till den nuvarande
beskattningen, däri jämväl tull inbegripen, framgår av följande sammanställning:
-
Prop isi t i o ne r,.
Formerna för
beskattningen
m. in.
Skatte
satserna.
Bihang till riksdagens protokoll 1924.
7 sand. 22 höft. (Xr 35.
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
Inkomst
beräkning.
K
u v a r a n <3
e
Kungl. Maj:ts förslag
Tull
(beräknad)
Ordinarie
skatt
Särskild skatt
Procent
av pris- kurant- priset
eller värdet
i
Belopp lör 1
Belopp för
Procent av pris- kurantpriset
eller'' värdet
Belopp för
1 st. I 1 kg.
1 st. | 1 kg.
1 st.
1 kg. |
För inom riket tillverkad vara
öre j kr.
öre | kr.
öre
kr. j
Cigarrer .....................
0.8
15-
0.8 !
18
0.8
Cigarrcigarretter .........
0.4 1
15
0.6 j
25
0.4
Cigarretter..................
O.od |
30
0.6 !
40
0.2
| Röktobak ..................
1
20
1.60
35
1 .
Tuggtobak..................
1.07
20
0.7 0
25
1
j Snus ........................
! 0.43
25
O.30
33
0.50
För till riket införd vara
öre kr.
öre kr.
öre
kr.
! Cigarrer .....................
3.4
15
3
22
4
! Cigarrcigarretter .........
1.8
15
1.8 j
28
2
Cigarretter..................
0.6 |
30
0.7 j
35
i
Röktobak ..................
1.80
20
4
35
i
1.50
1 Tuggtobak..................
1.80
20
4
35
1.50
i Snus ........................
1.80
25
4
35
1.50
Med utgångspunkt från de sålunda föreslagna skattesatserna samt med
ledning av 1923 års omsättning och priser, vederbörligen jämkade, har
departementschefen uppskattat statsverkets inkomster i runda tal till följande
belopp, därvid till jämförelse angivas motsvarande inkomster, därest
gällande tull- och skattesatser skolat tillämpas:
Enligt gällande
Enligt före-
tull- och skatte-
slagna skatte-
satser
satser
Kronor
Kronor
Råtobakstull.......................................
................... 4,900,000
—
Tull å importerade färdiga tobaksvaror........ 1,200,000
—
Tobaksskatt .....................................
.................. 30,000,000
50,000,000
Särskild skatt å tobaksvaror...........
.................. 10,000,000
—
Inkomst- och förmögenhetsskatt......
................. 3,500,000
2,200,000
Utdelning .....................................
.................. 11,600,000
9,000,000
Summa 61,200,000
61,200,000.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
19
Den föreslagna -tullfriheten för tobak och tobaksvaror har föranlett Författningsframläggande
av förslag till dels kungörelse angående vissa ändringar an^rin^ai
1 förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor samt därvid fogad tulltaxa, dels särskild förordning angående behandlingen
av till riket inkommande tobaksvaror, upptagande bland annat
en ny lagerinstitution, tobaksskattelager, till vilken förordning torde
komma att ansluta sig av Kungl. Maj:t i administrativ ordning utfärdade
föreskrifter för in- och utförseln av tobaksvaror (bilaga A till prop.
s. 113), dels tillägg till 18 § (2 mom.) och 22 § 3 mom. i monopolförordningen,
dels ock bestämmelser i det föreslagna tilläggskontraktet
med monopolbolaget angående skyldighet för bolaget att på ett för allmänheten
tillfredsställande sätt handhava de uppgifter, som tidigare ålegat
tullverket (punkt 2), så ock rörande det sätt, varpå bolaget för inköp av
svensk tobak skall tillgodoföra sig stadgat belopp (punkt 4).
De förordade skattesatserna hava upptagits i 18 § 1 mom. monopolförordningen,
i samband varmed i ett andra stycke införts från den nu gällande
förordningen om särskild skatt å tobaksvaror hämtade stadgandet om skillnaden
i skattehänseende mellan cigarr och cigarrcigarrett, varjämte i 22 §
2 mom. första stycket upptagits stadgande om den till monopolbolaget utgående
licensavgiftens begränsning uppåt till 14 procent av varans priskurantpris.
Till förekommande av tvekan bar vidare i 22 § 2 mom. sista stycket
föreslagits det tillägg, att licensavgiften skall beräknas efter de grunder,
som gälla den dag, då framställningen göres. Slutligen har i förslaget till
tilläggskontrakt med bolaget upptagits bestämmelse om skyldighet för bolaget
att i föreskriven ordning till staten erlägga skatt till belopp motsvarande
de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser (punkt 3).
Den till grund för förslaget om överförandet av viss vinst till skatt liggande
uppfattningen, att staten i mesta möjliga mån skall uttaga inkomsterna
av tobakshanteringen i form av skatt bär vidare till ledning för
bolagets framtida prispolitik föranlett upptagande i det föreslagna tilläggskontraktet
(punkt 5) av bestämmelse därom, att det åligger bolaget att vid
fastställandet av tobaksvaras priskurantpris så avväga den del av belastningen
å varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid
icke beräknas högre än som är erforderligt för beredande åt bolaget av
skälig inkomst å rörelsen.
Förslaget om borttagande av tull har, såvitt avser råtobakstullen, i särskilda Motioner
motioner framkallat invändningar. Samtliga dessa motioner stödja sig därpå,
att råtobakstullens upphörande skulle komma att medföra en ingalunda obetydlig
minskning av den till vederbörande städer utgående, å tullavgifter grundade
tolagsersättningen (jfr prop. s. 54). I de av herr Boman i första kammaren
och av herr Björkman m. fl. i andra kammaren väckta motionerna framhålles
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
Utskottet.
tillika, att någon statlig fördel knappast vinnes genom omläggningen i denna del,
och att denna därför icke bör genomföras, varemot i de av herr Nordlig m. fl.
i första kammaren och herrar Holmström i Gävle och Ward i andra kammaren
framförda likalydande motionerna framhålles, att det är uppenbart, att den
föreslagna anordningen i dess helhet är ägnad att bereda statsverket avsevärda
fördelar, och hemställes därför allenast, att vederbörande städer måtte beredas
vederlag för den minskning i tolagsersättningen, som genom sagda omföring
kunde tillfogas dem.
I anledning av förslaget om överförande av viss del av vinsten till skatt och
den därtill hörande föreslagna kontraktsbestämmelsen (punkt 5) om åläggande
för bolaget att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris icke
beräkna vinsten högre än som är erforderligt för beredande åt bolaget av
skälig inkomst har herr Boman i sin motion framhållit, att det med den
avfattning, som nämnda punkt erhållit, icke funnes något hinder för att
garanterade 4 Vä procent betraktades som skälig inkomst, ävensom att det
av departementschefens till statsrådsprotokollet gjorda uttalande med full
tydlighet framginge, att preferensaktierna skulle redan för innevarande år,
som dock vore ett av det gamla kontraktet reglerat år, erhålla minskad
utdelning, en minskning, som vore avsedd att successivt ökas. Härtill
komme, att meningsskiljaktighet synnerligen lätt kunde uppstå om en
dylik kontraktsbestämmelses rätta tillämpning, ävensom att tillvaron av
en sådan bestämmelse vore direkt ägnad att försvåra eu affärsmässig
skötsel av företaget. På dessa och i övrigt anförda skäl har herr Boman
hemställt, att punkt 5 i det föreslagna tilläggskontraktet måtte utgå.
Den föreslagna omläggningen av tobaksbeskattningen har närmast föranletts
av 1923 års riksdags ovannämnda skrivelse, i vilken uttalats önskvärdheten
av förenkling i de mångahanda former, under vilka staten uttager
inkomster av tobakshanteringen. Riksdagens önskningar i nämnda avseende
hava vunnit beaktande i Kungl. Maj:ts förslag, och det sätt, varpå
omläggningen genomförts, har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet kan sålunda icke förorda bifall till det av herr Boman i första
kammaren och herr Björkman m. 11. i andra kammaren framförda yrkandet
om råtobakstullens bibehållande. Att grundtanken i den avsedda omläggningen
skulle på ett betänkligt sätt rubbas, därest råtobakstullen bibehölles,
lärer icke kunna förnekas, och den med förslaget åsyftade likformigheten
i vad avser skattens uttagande å den färdiga varan med därtill
knutna fördelar, icke minst i skattekontrollens tjänst, skulle äventyras.
Ej heller har vad nämnda motionärer ävensom herr Norling m. fl.
i första kammaren och herrar Holmström i Gävle och Ward i andra
kammaren anfört till stöd för vissa städers bibehållande vid deras rätt
till av råtobakstullen beroende tolagsersättning givit utskottet anledning
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
21
att ifrågasätta någon ändring i förslaget eller att bereda dessa städer
vederlag för mistad tolag.
De av Kungl. Maj:t föreslagna skattesatserna synas utskottet hava väl
avpassats i syfte att lämna det med förslaget avsedda inkomstresultatet,
och skattesatsernas avvägande å de särskilda varuslagen samt å inhemsk
och importerad vara har icke givit utskottet anledning till erinran.
De i anledning av tobaksbeskattningens omläggning föreslagna författningsändringarna
och nya författningarna har utskottet funnit ändamålsenliga;
särskilt synes utskottet införandet av den nya lagerinstitutionen,
tobaksskattelager, för importörerna medföra ej ringa fördelar.
Vidkommande herr Bomans motionsvis framförda yrkande om uteslutande
av punkt 5 i'' förslaget till tilläggskontrakt med monopolbolaget rörande
vinstens beräkning vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris kan
utskottet icke dela motionärens uppfattning. Bestämmelsen är enligt utskottets
förmenande tvärtom nödig och nyttig i syfte att till allmänhetens
fromma hålla varupriserna nere vid det prisläge, som betingas av kostnaderna
för varans tillverkning och försäljning, av den för varan bestämda
skatten samt av skälig vinst å rörelsen. Att en sänkning av den under
de senaste åren till 9 och 10 procent uppgående vinsten å preferensaktier,
som äro tillförsäkrade 4 Va procent och hava företrädesrätt till 6 procent,
är berättigad, därom torde icke mer än en mening kunna råda. Också
har givetvis den höga vinsten i huvudsak framkallats av onormala förhållanden.
Någon fara, att icke preferensaktieägarna skola erhålla vad de
rimligen kunna begära, torde icke föreligga. För ett med monopolbolaget
i viss mån jämförligt företag, aktiebolaget vin- & spritcentralen, är vinsträtten
för preferensaktierna bestämd till 7 procent, och det lärer vara anledning
antaga, att denna procentsats kommer att öva inflytande vid
monopolbolagets bedömande av vad som skall enligt tilläggskontraktet
anses vara skälig vinst. Utskottet kan alltså icke tillstyrka, att riksdagen
bifaller herr Bomans motion i denna del.
Ej heller punkterna 2—4 i förslaget till tilläggskontraktet hava föranlett
erinran från utskottets sida.
Enligt kungörelse den 26 februari 1915 (nr 75) med däri genom kungörelsen
den 4 maj 1923 (nr 97) gjorda ändringar må resande, som ankommer
från utrikes ort, för eget bruk tullfritt medföra färdiga tobaksvaror
till myckenhet, ej överstigande 50 gram.
Medför den resande för eget bruk sådana varor till myckenhet därututöver,
skall enligt berörda kungörelse och anm. 2 till rubrikerna 196 och
197 i gällande tulltaxa, jämförd med 21 § i monopolförordningen,'' för berörda
överskott erläggas tullavgift, som utgör:
Resandet
ullen.
Gällande
bestämmelser.
1’ropositionen.
Utskottet.
Särskilda
frågor.
Kostnaden för
understöd åt
äldre tobaksarbetare.
22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
a) vad angår kvantitet, icke överstigande 500 gram,
för cigarrer........................................... 20 öre per st.
» cigarrcigarretter.............................. 10 » » »
» cigarretter ....................................... 6 » » »
» arbetad tobak, andra slag .............. 12 kr. » kg.
b) vad angår kvantitet, överskjutande den under a) åsyftade,
för cigarrer ............................................. 40 öre per st.
» cigarrcigarretter............................... 20 » » »
» cigarretter ................................... 12 » » »
» arbetad tobak, andra slag ............... 24 kr. ».kg.
Därest den resande för eget bruk samtidigt medför tobaksvaror, som
draga olika tull, skola sådana varor, för vilka högsta tullsatsen är föreskriven,
i första hand inräknas i de myckenheter, som må medföras tullfritt
eller mot erläggande av lägre tullavgift.
Vid tillämpning av dessa bestämmelser anses varje cigarr väga 5 gram,
varje cigarrcigarrett 3.3 gram och varje cigarrett 2 gram.
Vid ankomsten från utrikes ort är resande på förfrågan av tulltjänsteman
skyldig uppgiva, huruvida tobaksvaror medföras, och myckenheten
av medförda sådana varor. Befinnes vid tullvisitation resande medföra
tobaksvara i tullpliktig kvantitet, utan att den resande på tillfrågan lämnat
uppgift därom, är den resande, ändå att eljest olovlig varuinförsel ej förelegat,
underkastad enahanda ansvar och påföljd, som stadgas för sådan varuinförsel.
I dessa bestämmelser har i propositionen föreslagits dels en mindre .sänkning
av tullsatserna, och dels att den tullfria kvantiteten, såvitt avser
cigarretter, höjes till det dubbla eller 50 cigarretter på så sätt, att den
beräknade medelvikten av en cigarrett sänkes från 2 till 1 gram. Erforderliga
ändringar härutinnan hava vidtagits dels i anm. 4 under tulltaxerubriken
197 i det berörda förslaget till kungörelse angående vissa ändringar
i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor samt därvid fogade tulltaxa, dels i § 30 av det upprättade förslaget
till kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av tobaksvaror
m. m. (bilaga A till prop. s. 118).
Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om resandetullen har icke föranlett
någon erinran från utskottets sida.
Enligt kungörelse den 7 juli 1921 (nr 409) utgår, under i kungörelsen
angivna förutsättningar, understöd till inom landet bosatt arbetslös person,
som vid tiden för tobaksmonopolets införande var inom tobakshanteringen
stadigvarande sysselsatt och genom införandet av tobaksmonopolet förlorat
23
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
sin anställning inom nämnda hantering. Understödet utgår med lixa
belopp efter grunder, varom förmäles i författningen. Understödsbelopp
hava'' hittills utgått av statsmedel, och innevarande års riksdag har till
ifrågavarande understöd för kommande budgetår anvisat ett anslag a-\
160,000 kronor. Närmast med föranledande av framställning från arbetslöshetskommissionen
har i propositionen (s. 91) föreslagits, att kostnaden
för dessa understöd såväl med hänsyn till understödets karaktär som
förutsättningarna för detsammas utgående skola åvila monopolbolaget,
och har i sådant syfte föreslagits, att i det tillämnade tilläggskontraktet
med monopolbolaget intages kontraktsbestämmelse i ämnet (punkt 1), att
gälla för tiden från och med den 1 juli 1925.
Utskottet har icke något att erinra mot Kung!. Maj:ts förslag i denna del.
Representanter för tobakshandlarekåren hava, pa sätt departementschefen
omnämnt, framhållit önskvärdheten av åtgärders vidtagande i syfte, att återförsäljarnas
antal begränsas genom utlösning av mindre bärkraftiga affärer,
att i avvaktan på denna reglering, som endast kan genomföras så småningom,
monopolholagets försäljningsrabatt bestämmes till minst 16 procent
av varans priskurantpris, så att åtminstone de tobaksaffärer, som hava naturliga
betingelser att bestå, kunna existera, att premierabatt å cigarrer
beviljas i likhet med vad som skedde under år 1922, att olaga försäljning
av tobaksvaror om möjligt förhindras, samt att återförsäljarna erhålla medinflytande
i monopolbolagets styrelse.
Från enstaka handlande har hemställts, att monopolbolagets iorsäljningsrabatt
måtte bestämmas till lägst 18 procent av priskurantpriset.
Efter det departementschefen ingående berört tobakshandlarnas ställning
till monopolbolaget och vad i frågan tidigare förekommit samt därvid redogjort
för ett av bon om vid 1921 års riksdag avgivet interpellationssvar
(prop. s. 95), yttrar departementschefen vidare:
»Vid de förnyade överväganden, jag nu ägnat denna fråga, har jag icke funnit
anledning att i det stora hela frångå den uppfattning, jag i mitt nyss återgivna
interpellationssvar uttalade år 1921. Det synes mig förklarligt, att
den speciella tobakshandlarkåren strävar efter att åt sina medlemmar
förskaffa bästa möjliga försäljningsvillkor och på så sätt söker verka fölen
allmän höjning av kårens ekonomiska ställning. Naturligt är också,
att uppmärksamheten därvid i första hand riktas på de rabattförmåner,
som vid försäljning tillgodokomma dessa. Tobakshandlarnas existens beror
emellertid i hög grad jämväl av omsättningen. Vid sådant förhållande
och då enligt förut av mig lämnade uppgifter över en tredjedel av
tobaksspecialisterna fortfarande har en årlig omsättning, som ej uppgår
till 20,000 kronor, synes mig grunden till de mindre gynnsamma förhållandena
inom kåren icke vara så mycket att söka i rabatternas nu\ arande
Utskottet.
Önskemal
inom detalj
handelm.
Departement
chefer..
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
läge som fastmera i åtskilliga av vederbörandes ringa handelsomsättning.
Jag håller således alltjämt före, att frågan om tobakshandlarnas förbättrade
ställning icke kan finna sin lösning genom en reglering av rabattsatserna.
Utöver vad jag framhöll 1921 vill jag beträffande dessa senare
endast uttala, att jag har anledning förvänta, att monopolbolaget icke vill
underlåta tillse, att försåtjningsrabatten såväl till tobaksspecialisterna som
till andra återförsäljare så avväges, att den i genomsnitt täcker försäljningskostnaderna,
där dessa i förhållande till omsättningen och jämväl i
övrigt äro rimliga, samt därutöver lämnar skälig försäljningsvinst. I anslutning
till vad styrelsen framhållit torde styrelsen sålunda vid förskjutningar
i de förhållanden, som äro normerande för försäljningsrabattens
bestämmande, ägna rabattfrågan vederbörligt beaktande samt därvid,
så långt som är förenligt med en rationell skötsel av bolagets rörelse och
nöjaktig hänsyn till allmänheten, tillgodose återförsäljarnas berättigade
intressen. En fråga att av styrelsen tagas under övervägande synes mig
ock vara, huruvida icke vissa kategorier av återförsäljare, vilka hava jämförelsevis
små omkostnader och vilkas verksamhet i övrigt icke är hänglig
till handel i vanlig bemärkelse, såsom kiosker, kaféer, automater in. fl.
borde kunna till förman för övriga återförsäljare åtnöja^ med något lägre
rabatt. Det förefaller mig slutligen kunna göras till föremål för undersökning
från styrelsens sida, huruvida icke vid utsläppandet i handeln av
nya märken reklamrabatt kunde lämnas i större utsträckning än hittills,
varigenom, samtidigt som försäljningen stimulerades, vederbörande återförsäljare
under tiden för märkenas inarbetande erhölle en något ökad
förtjänst.
En verklig förbättring i specialtobakshandlarnas ställning torde emellertid,
såsom jag tidigare framhållit, vara att vinna allenast genom en förändrad
organisation av handeln, närmast gående ut på avveckling av mindre bärkraftiga
affärer. Denna avveckling har monopolbolagets styrelse, efter vad
det vill synas, påskyndat i önskvärd riktning, och de utlösningsbelopp, som
under de gångna åren utbetalts, äro ej oväsentliga. Ett fortsatt framskridande
på denna väg bör tydligen alltjämt ske. De senare årens erfarenhet
giver ock vid handen, att uppsättandet av nya tobaksaffärer synes ske med
en viss varsamhet.
I vad den nu föreliggande framställningen innefattar yrkanden om åtgärder
till förekommande av olaga tobakshandel tillåter jag mig erinra om följande.
I lagen den 30 maj 1919 (nr 270) om begränsning av tiden för idkande
av handel och viss annan rörelse givas åtskilliga föreskrifter med avseende
å tiden för öppethållande av handelsbod i allmänhet. Lagen har avseende
jämväl å tobaksaffär. Från tillämpning av lagens stadganden äro emellertid
undantagna bl. a. för resande avsedd försäljning vid järnvägs- eller ångbåtsstation
samt försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband
med kafé- eller restaurangrörelse och sker allenast till förtäring eller för
-
I
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 25
brukning å stället. Tobakshandlarna framhålla nu, att olaglig försäljning
av tobaksvaror från kiosker och kaféer försigginge i stor utsträckning.
Reglerandet av denna fråga är givetvis av synnerligen grannlaga natur.
Emellertid synes mig monopolbolaget skäligen kunna öva den tillsyn å
försäljningen, att återförsäljare, som enligt monopolbolaget tillhandakommen
underrättelse blivit dömd för olaga tobakshandel, från bolagets sida uppmärksamgöres
å nödvändigheten att följa givna föreskrifter med avseende å handelns
utövande vid äventyr att eljest varda berövad möjligheten att hos monopolbolaget
mot rabatt inköpa tobaksvaror. Likaledes vill det framstå som ett
önskemål, att bolaget i största möjliga utsträckning förser kiosker och kaféer
med varor i sådana förpackningar, att styckeförsäljning därur lämpligen kan
iiga rum.
Vidkommande slutligen det framställda yrkandet om beredande åt handlandekåren
av medinflytande i monopolbolagets styrelse torde det syfte, som
därmed avsetts, kunna i ej ringa mån tillgodoses genom ömsesidig strävan
till förtroendefullt samarbete.»
I vad departementschefen härutinnan anfört vill utskottet i huvudsak in- utskottet.
stämma. Utskottet inser å ena sidan till fullo vikten av att försäljningsorganisationen
ordnas efter ekonomiska och affärsmässiga principer till nedbringande
av försäljningskostnaden. Men å andra sidan hyser utskottet
den uppfattningen, att, även inom den ungefärliga ramen för de nuvarande
försäljningskostnaderna, hänsyn i något större utsträckning än hittills skulle
kunna tagas till de olika handlaregruppernas behov genom lämplig differentiering
av rabattsatserna. Därvid bör uppenbarligen i främsta rummet
hänsyn tagas till sådana detaljhandlare, som utöva tobaksvaruförsäljning
såsom huvudsaklig förvärvskälla. I övrigt vill utskottet särskilt understryka
vikten av förtroendefull samverkan mellan monopolbolaget och handelns
utövare.
Tobaksengrossisternas förening har, enligt vad som framgår av departe- önskemål
mentschefens anförande, ifrågasatt, att importörkåren måtte tillerkännas 1"°’n tmP°rt''
handel».
en rättsligt skyddad och avgränsad ställning, samt att en avveckling
eller utlösning måtte ske i syfte att förbehålla importen åt de importörer,
som hittills haft import till sitt huvudsakliga näringsfång. Tillika har föreningen
anhållit, att restitution av erlagd licensavgift måtte beviljas i fall,
då den vara, vara avgiften beräknats, erhölle sitt priskurantpris sänkt eller
då varan på grund av dess mögliga eller eljest skadade skick för förstöring
överlämnades till tobaksmonopolet. Vidare har föreningen hemställt, att
tobaksvara, som till riket inkommit och licensbehandlats. måtte få reexporteras
med rätt för importören att vid kommande dylik behandling bliva
gottskriven för varan erlagd licensavgift. Slutligen har föreningen begärt,
att ersättning för de förluster, som drabbat importörer av tobaksvaror genom
det av Kungl. Maj:t den 7 januari 1922 utfärdade importförbudet för sådana
opaginerad Kontrollera mot PDF
Departements
chefen.
‘26 Bevillningsutskottets betänkande År 35.
varor, måtte beredas vederbörande i form av dels restitution av erlagd skatt
för tobaksvaror, som kvarhållits hos tullverket i anledning av förbudet, dels
rätt till förtullning från tullager av där kvarliggande tobaks varupartier utan
erläggande av den särskilda skatten.
Av de sålunda framställda önskemålen har propositionen tillmötesgått
yrkandet om utförtullning utan erläggande av särskild skatt av de
ännu å tullnederlag kvarliggande tobaksvaror, som drabbats av importförbudet,
i det att i övergångsbestämmelserna till den föreslagna förordningen
om vissa ändringar i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket upptagits bestämmelser innebärande rätt för importörerna att
vid beräknandet av licensavgifterna för ifrågarande varor få den i avgiften
ingående skatten bestämd till enahanda belopp som för monopol varorna, i
fråga om cigarrer och cigarrcigarretter dock endast i vad avser den efter
värde utgående procentuella skatten. För åtnjutande av denna förmån skall
ansökan om licensbehandling vara gjord före den 1 januari 1925.
De av departementschefen enligt statsrådsprotokollet anförda grunderna
för avslag å föreningens yrkanden i övrigt kunna i korthet sammanfattas
sålunda.
Beträffande önskemålet om eu särskild ställning för importörkåren eller
begäran om en reglering av importen på sätt här ifrågasatts har ett tillmötesgående
av dessa krav ansetts uppenbarligen äventyra det egentliga
värdet med den fria importens bestånd jämsides med monopolverksamheten.
I fråga om restitution av erlagd licensavgift yttrar departementschefen
efter att ingående hava redogjort för vad i denna fråga tidigare förekommit
följande:
»Av min föregående redogörelse framgår, att beträffande återbetalning av
licensavgift för närvarande gäller efter beslut av riksdagen, att sådan må
förekomma, då verkställd utredning tydligt ådagalagt, att billighetens krav
icke kan tillgodoses, med mindre sådan restitution medgives.1 Vidare gäller,
enligt förklarande av Kungl. Maj:t, att restitution kan få av monopolbolagets
styrelse medgivas, där importerad tobaksvara utan importörens vållande
skadats före eller under licensbehandlingen samt till följd därav underkastats
förstöring eller då vissa på licensavgiftens storlek inverkande misstag förekommit
vid licensbehandlingen.
Sedan de särskilda kristidsförhållanden, som föranledde tillkomsten av
riksdagens nyssnämnda beslut, upphört, har Kungl. Maj:t med stöd av
detta beslut endast i något enstaka fall funnit sig kunna bevilja restitution.
Särskilt med hänsyn till det förhållandet, att berörda beslut om
restitutionsmöjlighet, när billigheten så oundgängligen fordrade, väsentligen
tillkom för att mildra följderna av ett då inträtt bestämt förhållande,
det stora prisfallet å holländska cigarrer och röktobak, har det nämligen
1 Se kungörelse den 27 juni 1919 nr 412. Enligt av Kungl- Maja tillämpad praxis
hava billighetsskäl enligt nämnda kungörelse ansetts föreligga, allenast då vederbörandcs
ekonomiska ställning varit mindre god.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 27
ansetts synnerligen angeläget att åt begreppet ''billighetens krav’ giva
möjligast snäva begränsning. Detta särskilt känsliga avgörande från fall
till fall, huruvida billighetsskäl må anses föreligga eller icke, har emellertid
synts mig vara en numera föga tillfredsställande anordning. På grund
härav och av skäl, som jag strax skall nämna, lärer denna anordning böra
upphöra och den i ämnet den 27 juni 1919 utfärdade kungörelsen upphävas.
Dock synes lämpligt, att importör därvid beredes möjlighet att
ännu någon tid därefter, förslagsvis till detta års utgång, få restitutionsansökning
beträffande vara, som till riket inkommit, innan kungörelsen
trätt i kraft, prövad enligt bestämmelserna i nämnda kungörelse. I monopolförordningen
torde böra intagas uttrycklig föreskrift därom, att nedsättning
i priskuräntpriset för vara icke berättigar till återbekommande
av erlagd licensavgift. Härom framlägger jag alltså förslag.
Den reglering av licensavgifter, som, enligt Kungl. Maj:ts nyssnämnda
förklarande, må av monopolets utövare vidtagas vid skada å varan eller
misstag beträffande denna i sammanhang med licensbehandlingen, synes
böra, såsom innebärande allenast eu rättelse av förelupna fel vid licensbehandlingen,
även i fortsättningen bestå.
Vad angår frågan om restitution av licensavgifter vid utförsel ur riket
av tobaksvaror hava tillräckliga skäl ej visats föreligga för medgivande
av en så omfattande och ur det allmännas synpunkt vansklig åtgärd.
Frågan om restitution av tullavgift förfaller givetvis i och med upphörandet
av tullpliktigheten för tobaksvaror.
I övrigt lärer enligt mitt förmenande restitutionsfrågan vinna sin lösning
genom införande av den utav mig tillstyrkta nya lagerinstitutionen,
tobaksskattelager, vilken kommer att bereda importörerna ungefär samma
ställning som monopolets utövare i avseende å rätten att få beskattningen
av tobaksvaror förlagd så nära försäljningstillfället som möjligt samt hur
ringa del som helst av dessa skattebelagd.
Svenska tobaksengrossisternas förening har också numera förklarat sig
kunna, under förutsättning att tobaksskattelager upprättades och rätt till
varas uppläggande å dylikt lager medgåves på rimliga villkor, inskränka
sitt yrkande om rätt till restitution att^avse sådana fall, där restitutionsanspråken
hänförde sig till tiden före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.
I detta avseende har föreningen hemställt, att rätt till restitution
måtte medgivas i fråga om varor, för vilka nedlicensering på grund
av ändrat konjunkturläge, förstöring, mögling m. m. redan skett eller
skäligen borde ifrågakomma.
Min i det föregående angivna ställning till förevarande restitutionsfrågor
giver vid handen, att föreningens jämväl sålunda begränsade hemställan
icke kan av mig förordas till bifall.»
Av samma skäl som nyss anförts har departementschefen ej heller ansett
sig kunna tillstyrka importörernas krav om restitution av särskild
28
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
''Motion.
Utskottet.
skatt å tobaksvaror, som kvarhållits hos tullverket i anledning av införselförbudet
1922 men sedermera uttagits.
I anslutning till denna av departementschefen intagna ståndpunkten har i
förslaget till förordning om vissa ändringar i monopolförordningen föreslagits
tillägg till 22 § 2 mom. 3 stycket monopolf örordningen av innehåll,
att nedsättning av priskurantpriset icke berättigar cill återbekommande av
erlagd licensavgift, varjämte i övergångsbestämmelserna till den föreslagna
förordningen upptagits bestämmelse, att kungörelsen den 27 juni 1919
(nr 412) angående restitution i vissa fall av erlagda tobakslieensavgifter
skall upphöra att gälla den 1 juli 1924, dock att kungörelsen skall
fortfarande tillämpas vid prövning av ansökan om restitution av licensavgifter
för tobaksvara, som till riket inkommit före nämnda den 1 juli,
försåvitt ansökningen vederbörligen ingivits före den 1 januari 1925.
I den av herr Winkler m. fl. i andra kammaren väckta motionen hava
motionärerna hemställt, dels att importör måtte medgivas generell rätt till
restitution av erlagd licensavgift å tobaksvara, så snart varan överlämnas
till monopolets utövare för förstöring eller ur riket återutföres, dels att
riksdagen måtte medgiva, att vid bedömandet av billighet jämlikt 1919
ars kungörelse hänsyn tages jämväl till annat än till sökandens ekonomiska
ställning vid prövning av ansökan om restitution, ingiven före den 1
januari 1925.
Utskottet finner skäl ansluta sig till vad Kungl. Maj:t i denna, del föreslagit.
Med beaktande av vad som anförts i den av herr Winkler m. fl. väckta
motionen under punkten a) samt i viss analogi med den lättnad, som i
propositionen förordats i fråga om utförtullning av före angiven dag införda
men å tullnederlag ännu kvarliggande tobaksvaror, anser utskottet
dock billigt, att restitution för någon del av erlagd licensavgift må åtnjutas
i fall, då varan överlämnas till monopolets utövare för förstöring
eller återutföres till utrikes ort, varunder icke bör inbegripas svensk frihamn.
Den del, som må restitueras, synes utskottet skäligen böra bestämmas
till det belopp, som utgöres av den å varan enligt 18 § monopolförordningen
i dess nuvarande lydelse belöpande skatt. Denna av särskilda billighetsskäl
föranledda utvidgning av restitutionsrätten lärer böra avse allenast
sådana varor, som införts före ikraftträdandet av den nya ordningen med
tobaksskattelager, och gälla endast en kortare tid. I sistnämnda avseende
föreslås, att ansökning om restitution skall vara vederbörligen ingiven före
den 1 januari 1925. Restitutionsförfarandet synes av Kungl. Maj:t lämpligen
böra så anordnas, att sökanden erhåller restitutionsbeloppet i form av en
utav monopolets utövare utställd anvisning, som må av sökanden användas
som betalningsmedel vid erläggande av licensavgift för senare av
honom införda varor. Att gå längre än vad utskottet sålunda förordar,
synes icke böra ifrågakomma. Det lärer i synnerhet icke föreligga något
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
29
skäl att för framtiden, sedan tobaksskattelager inrättats, från vilket
vederbörande kan uttaga hur små kvantiteter som helst, upptaga som
restitutionsgrund den omständigheten, att varan förstöres eller reexporteras.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I) att riksdagen måtte, med bifall till vad i Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 192 under punkterna
A) och B) i departementschefens hemställan föreslagits, samt
med avslag å ej mindre vad i motionen 1: 296 av herr
Boman under punkterna 1), 2), 3), 5) och 6) föreslagits
än även å motionen II: 452 av herr Björkman m. fl.,
A) antaga ovan återgivna förslag till
1) förordning om vissa ändringar i förordningen den
15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å
tobakstillverkningen i riket,
2) kungörelse angående vissa ändringar i förordningen
den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor samt därvid fogad tulltaxa,
3) förordning angående behandlingen av till riket inkommande
tobaksvaror;
B) bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar
med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet träffa tilläggsöverenskommelse
till det mellan staten och bolaget den
12 februari 1915 upprättade kontrakt angående utövande
av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse
med ovan intagna förslag till sådan överenskommelse
;
II) att riksdagen måtte, i anledning av den utav herr
Winkler m. fl. väckta motionen II: 455 för sin del medgiva,
att, där till riket före den 1 juli 1924 inkommen tobaksvara
överlämnas till tobaksmonopolets utövare för förstöring
eller återutföres till utrikes ort, restitution må,
för så vitt vederbörlig ansökning därom ingivits före
den 1 januari 1925, efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande
åtnjutas för den del av för varan erlagd
licensavgift, som motsvarar den å varan enligt 18 § i
förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket påförda skatt;
30
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
III) att motionerna 1: 297 av herr Norling m. fl. samt
II: 444 av herrar Holmström i Gävle och Ward icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
På sätt ovan återgivits innehåller propositionen, punkten C) i departementschefens
hemställan, även förslag i fråga om beräkningen av vissa
inkomsttitlar nämligen tullmedel, tobaksskatt samt utdelning i aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet. Tillika har i en av de i ämnet väckta motionerna,
1:296, punkten 4, såsom likaledes ovan har omnämnts, gjorts hemställan
i syfte att vid bifall till motionen hänsyn därtill måtte tagas vid
beräkningen av de i propositionen avsedda inkomsttitlarna. Beträffande
utdelningen i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet ankommer det på statsutskottet
att yttra sig vid avgivande av memorial angående statsregleringen
för instundande budgetår. I fråga om förslaget, i vad det avser inkomsttitlarna
tullmedel och tobaksskatt, kommer bevillningsutskottet att framdeles
avgiva yttrande, vilket utskottet härmed får för riksdagen
IV) anmäla.
Stockholm den 2 maj 1924.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson*, Antonsson, Örne, Ericson i
Oberga, Boman, Johansson i Kullers ta*, Olsson i Ballista, Litliander, Hedlund i
Östersund*, Olsson i Golvvasta, Lövgren*, Svensson i Grindstorp, Carlsson i
Gävle, Aström, Johan Bergman*, Björklund, Olsson i Gävle och Nvlander.
Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
31
Reservationer:
av herrar friherre Fleming, Antonsson, Carlsson i Gävle och Nyländer,
vilka anfört:
»Utskottets majoritet har följt Kungl. Majrts förslag i vad det avser eu
förändring i nu gällande bestämmelser av innebörd, att vid införsel av
såväl oarbetad tobak och tobaksmjöl som färdiga tobaksvaror tull för nämnda
varuslag icke längre skall uppdebiteras och redovisas av tullverket utan
tullen överföras till en i samband med den övriga skatteläggningen å tobaksvaror
av aktiebolaget svenska tobaksmonopolet uttagen skatt.
Såsom i generaltullstyrelsens över förslaget avgivna yttrande samt motionerna
i första kammaren nr 296 av herr Boman och i andra kammaren
nr 452 av herr Björkman m. fl. framhållits, torde emellertid denna omläggning
icke böra förordas i hela dess utsträckning.
Vad först beträffar färdiga tobaksvaror torde den föreslagna omläggningen
ovedersägligen vara ägnad att medföra viss besparing och förenkling i det
arbete, som skall utföras vid beskattningen av färdiga tobaksvaror, varjämte
tobaksvaruimportörerna erhålla vissa beaktansvärda fördelar. I denna del
synes därför omläggningen kunna väl försvaras.
I fråga om oarbetad tobak och tobaksmjöl åter blir arbetsminskningen
synnerligen oväsentlig.
Redan genom nu gällande bestämmelser är nämligen tullbehandlingen
av nämnda varuslag av mycket enkel karaktär. Enligt kungörelsen den 29
juni 1921 (nr 497) om förtullning av för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets
räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl gäller, att
dessa varuslag må, utan att tullavgift för godset erlagts och utan att godsets
myckenhet blivit genom uppvägning utrönt, av bolaget disponeras mot
skyldighet för bolaget att sedermera, på sätt i förordningen närmare föreskrives,
för godset erlägga tull. Någon egentlig förenkling i själva tullbeliandlingen
vinnes icke genom förslagets antagande. Departementschefen
framhåller å sid. 72 i propositionen, att omläggningen i denna del skulle
för monopolets utövare innebära fördelar genom bortfallandet av den särskilda,
på viktuppgifter från de olika tobaksfabrikerna grundade redovisningen
av råtobakstullen.
Dessa fördelar synas emellertid vara av synnerligen underordnad betydelse,
då monopolbolaget givetvis alltjämt måste hava sin bokföring så ordnad,
att detsamma utan nämnvärt särskilt arbete kan lämna uppgift å samman
-
32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
läsida nettovikten av den tobak, som under viss tid använts i fabrikationen.
Från monopolbolagets sida har oss veterligt icke heller försports någon
erinran mot det nu rådande systemet. Något praktiskt skäl att genomföra
den ifrågasatta omläggningen beträffande oarbetad tobak och tobaksmjöl
föreligger sålunda icke.
Det av departementschefen såsom avgörande anförda skälet, nämligen att
man genom borttagandet av jämväl råtobakstullen kunde nå fram till ett fullt
enhetligt beskattningssystem, som anknöte sig till den färdiga varan, synes
uteslutande vara av teoretisk betydelse. Utskottets påstående, att genom
råtobakstullens bibehållande skulle äventyras några av förslagets fördelar i
skattekontrollhänseende, synes icke vara riktigt. Det nu gällande kontrollsystemet
fungerar nämligen, enligt vad vi inhämtat, på ett ur kontrollsynpunkt
fullt effektivt och tillfredsställande sätt utan att därför behöva
föranleda nämnvärt arbete eller kostnad.
Om sålunda den föreslagna omläggningen i denna del icke medför några
beaktansvärda fördelar, kommer emellertid härtill, att den är ägnad att
väcka betänkligheter på den grund, att åtgärden innebär ett uppenbart
intrång på den vissa städer sedan gammalt tillkommande rättigheten att
uppbära tolagsersättning, vilken ersättning är beroende av den vid respektive
tullkammare inflytande tulluppbörden och tillkommen i syfte att bereda ersättning
åt städerna för deras utgifter för hamnbyggnader och andra allmännyttiga
företag samt för packhus och övriga tullokaler. Minskningen i tolagsersiittningen
skulle ingalunda stanna vid obetydliga belopp. För år 1923
utgjorde således den å oarbetad tobak och tobaksmjöl belöpande tolagsersättningen
i runda tal följande belopp i kronor: Stockholm 88,000, Göteborg
30,000, Malmö 12,000, Karlskrona 17,000, Södertälje 4,000, Karlstad 48,000,
Gävle 9,000, Härnösand 33,000 och Norrköping 7,000.
Generaltullstyrelsen finner det även i sitt yttrande tveksamt, om, då
tullavgifternas borttagande å dessa varuslag icke innebär eu motsvarande
nedgång i beskattningen av dessa utan allenast består i en av tekniska skäl
företagen överföring av tullavgiften till tobaksskatt, denna reduktion av
tolagsersättningen bör verkställas före slutförande av den särskilda utredning
om städernas rätt till tolagsersättning, som eljest ansetts önskvärd före avgörandet,
huruvida en väsentlig inskränkning i densamma må kunna företagas
eller icke. Generaltullstyrelsen anser sig i anledning härav icke kunna
förorda förändringen i avseende å icke färdig tobaksvara.
Då sålunda omläggningen för nyssnämnda städers vidkommande medför
eu avsevärd ekonomisk nackdel men varken ur statsfinansiell synpunkt eller
eljest innebär någon nämnvärd fördel, synes det av anförda skäl riktigast,
att rubrikerna nr 195 och 196 i tulltaxan böra lämnas oförändrade och
häremot svarande sänkning i de av Kungl. Maj:t föreslagna skattesatserna
å inom riket tillverkade tobaksvaror vidtagas.
Därest riksdagen skulle biträda den av oss sålunda hävdade uppfattningen,
får detta enligt vår mening icke uppfattas som om riksdagen vare sig tagit
33
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
någon principiell ståndpunkt till frågan om städernas rätt till tolagsersättning
eller för framtiden bundit sig att icke genomföra en omläggning från tull
till skatt utan att bereda städerna kompensation för minskad tolagsersättning.
Vi anse sålunda, att Kungl. Ma,j:ts föreliggande förslag, i vad det avser
beskattning av oarbetad tobak och tobaksmjöl, icke bör av riksdagen bifallas.
I anslutning härtill bör dels den del av den i 18 § 1 mom. av förslag till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr
436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket angivna skatten
för inom riket tillverkad vara, som bestämts i förhållande till varornas
myckenhet och vilken torde få anses motsvara råtobakstullen, bortfalla, dels
den i samma paragraf mom. 2 intagna bestämmelsen utgå, dels de ifrågasatta
ändringarna av 13 § tulltaxeförordningen samt beträffande rubrikerna
195 och 195 ‘/2 i gällande tulltaxa förfalla, dels ovannämnda kungörelse den
29 juni 1921 om förtullning av för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets
räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl fortfarande äga gällande
kraft, dels ock de under punkt 4 i förslaget beträffande tilläggsöverenskommelse
till det mellan staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
den 12 februari 1915 upprättade kontrakt utgå. På grund härav torde det
emellertid även bliva nödvändigt att omformulera det föreslagna övergångsstadgandet
rörande beräkning av licensavgiftens belopp för vissa å tullnederlag
före den 9 januari 1922 upplagda och därstädes alltjämt befintliga
tobaksvaror.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa vi,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition icke kunnat i oförändrat skick av
riksdagen bifallas,
dels i anledning av den av herr Björkman m. fl. i
ämnet väckta motionen antaga i nämnda motion framställda
förslag,
dels ock vid bifall till vad sålunda föreslagits besluta
följande ändrade lydelse i förslaget till övergångsbestämmelser
i förordningen om vissa ändringar i förordningen
den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket:
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.
Göres före den 1 januari 1925 vederbörlig framställning
om uträknande av licensavgiftens belopp för tobaksvara,
som hos tullverket angivits till uppläggning å
nederlag före den 9 januari 1922 och vid ikraftträdandet
av denna förordning ännu icke angivits till uttagning
från sådant upplag, skall den skatt, som innefattas i
licensavgiften, beräknas dels med ett belopp, vilket motliihang
till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 22 höft. (Nr 35.)
3
34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
svarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i
fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans
värde, dels ock med nedan angivna, i förhållande till
varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:
Procent av
Belopp för
priskurantpriset
1 åt.
1 kg.
eller värdet
öre
kr.
Cigarrer.......................
.............. 18
4
—
Cigarrcigarretter .......
.............. 25
2
—
Cigarretter ...............
............. 40
0.2
—
Röktobak ...................
35
—
1
Tuggtobak...................
.............. 25
—
1
Snus ...........................
.............. 33
_
0.5 0
Genom denna förordning---den 1 januari 1925.»;
av herr Boman, som dels instämt i den av friherre Fleming m. fl. avgivna
reservationen, dels ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till det
i motionen 1:296 gjorda yrkandet, att i det föreslagna tilläggskontraktet
mellan svenska staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet punkten
5 måtte utgå och punkten 6 i anledning därav betecknas 5;
av herr Lithander, som anfört:
»Vid tidigare behandling inom riksdagen av statsmonopolet å tobakstillverkningen
i riket har jag givit uttryck åt den meningen, att staten
icke skulle i tävlan med sina egna medborgare driva ekonomisk verksamhet
eller tillverkning, och hyser jag fortfarande denna uppfattning. Vid
det förhållandet, att statsmakterna på sin tid beslutat inrättande utav
statsmonopol å tobakstillverkning, och för detta ändamål träffat omfattande
dispositioner, är härvidlag frågan emellertid kommen i det läget,
att det torde vara utsiktslöst att f. n. söka åstadkomma någon återgång
i sin helhet till fri inhemsk tillverkning. Emellertid har jag den uppfattningen,
att man åtminstone borde försöka ordna så, att enskild tävlan
får göra sig gällande jämsides med statsdriften, att det alltså bör träffas
några anordningar, som möjliggöra för personer, vilka på detta område
äga eller kunna förskaffa sig sakkunskap, att få tillfälle att tävla med
statens tillverkning kvalitativt. Därvidlag skulle vederbörande givetvis
hava att gentemot statsverket ikläda sig alla de skyldigheter i skattehänseende,
som påvila det nuvarande tobaksmonopolet, och även hava att underkasta
sig varje nödvändig kontroll över att beskattningen i rätt ordning
och till rätt belopp utgår.
Vid skapandet av tobaksmonopolet har man utgått ifrån den uppfattningen,
att det vore önskvärt att någon tävlan skulle vara tillfinnandes.
Man har då valt den vägen, att ifrån utlandet import karl försiggå, vilket
alltså ständigt skulle vara en viss regulator på monopolets priser och kva
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 35
liteter. Jag är utav den meningen, att en dylik import alltjämt bör få
äga rum och vara just en sådan jämförelsepunkt, om ock till ringa verkan
på grund av importen påvilande avgifter. Jag anser emellertid tillika,
att det vore välbetänkt att träffa någon anordning som gör, att denna
tävlan, som anses vara behövlig, skall kunna äga rum i form av annan
tillverkning inom riket. Alltså, att likaväl som i utlandet tillverkade tobaksvaror
få tävla med det nuvarande monopolet det skulle även tillåtas
för annan ''svensk tillverkning’ att så göra, och att följaktligen arbetet i
ökad grad skall kunna förrättas inom landet. Under sådana förhållanden
skulle staten, om riksdagen beslutar att staten skall fortsätta med tillverkning
av tobaksvaror, dock icke göra det såsom uteslutande monopol, utan
det kunde ske under benämning av exempelvis ''Statens Tobakstillverkning’
och någon anordning träffas som möjliggör tävlan *inom riket kvalitativt.
Om, såsom det i socialiseringsnämndens undersökning av det
svenska tobaksmonopolets verksamhet göres gällande (om vilket uttalande
man dock kan hava olika meningar), att tobaksmonopolet förrättar sin
uppgift på ett så mönstergillt sätt, att ingen egentligen kan göra det
bättre, så synes det mig, därest riksdagen skulle dela socialiseringsnämndens
uppfattning, heller inte vara så stor fara ifrån tobaksmonopolets eller
ifrån riksdagens sida, att man beredde tillfälle till en tävlan inom landet.
Att kunna tävla med ett företag, som redan nått den omfattning som det
nuvarande tobaksmonopolet, är givetvis ej lätt, men tävlan är alltid nyttig,
och jag hyser den uppfattningen, att det skulle vara icke minst till allmänhetens
gagn att ändå medtävlare på något vis inom den svenska tobaksfabrikationen
finge förekomma.
För att bereda regeringen tillfälle att till riksdagen inkomma medförslag
i denna riktning yrkas i avvaktan härpå,
att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition
nr 192, anhåller, att regeringen må uppsäga nu
gällande kontrakt med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,
samt bemyndigar Kungl. Maj:t att, i avvaktan
på regeringsproposition i antydda syfte, med bolaget
träffa överenskommelse om förlängning av kontraktet
under ett år, därvid med beaktande av de lättnader
för handeln, som den föreliggande propositionen föreslår.
» ■
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:150 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kunql. Maj ds proposition angående statsmonopolet å tobakstillverkningen i riket, ävensom en i ämnet väckt motion. s. 10 i texten