Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37

1924-05-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1924:37, Bevillningsutskottets betänkande Nr 37

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1924 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning, av Kungl. Maj:ts proposition

till riksdagen med förslag till förordning angående fortsatt

tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel

till riket av pärlor med flera lyxvaror.

(l:a avd.)

Genom en den 22 februari 1924 dagtecknad, till bevillningsutskottet

hänvisad proposition nr 71, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj

1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid

köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till

riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning till och

med den 30 juni 1925.

Med en till 1919 års lagtima riksdag avgiven proposition, nr 251, framlade

Kungl. Maj:t förslag till förordning om en särskild stämpelavgift i

vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Propositionen avstyrktes av bevillningsutskottet, men riksdagen

antog ett på bevillningsutskottets föranstaltande omarbetat förslag i ämnet.

Förordning utfärdades den 11 juli 1919 (nr 401), trädde i kraft den 1

september samma år och gällde till utgången av år 1920. Sedermera

har en var av riksdagarna under åren 1920—1922 beslutat, att förordningen

skulle äga tillämpning under det nästföljande året. Någon väsentlig

ändring i förordningens bestämmelser har under nämnda tid icke

Bihang till riksdagens protokoll 192t. 7 sand. 24 höft. (Nr 37—3S.) 1

Utskottet.

Återblick.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Departements
chefen.

Utskottets

yttrande.

vidtagits. Däremot antog 1923 års riksdag ett av Kungl. Maj:t framlagt

förslag till ny förordning i ämnet. Den nya författningen skiljer sig

från den förut gällande huvudsakligen i fråga om bestämmelserna rörande

sättet för stämpelavgiftens utgörande. Enligt de ursprungliga bestämmelserna

gällde, att vid försäljning eller byte av skatteplikt underkastade

varor stämpel skulle åsättas en avräkningsnota, som det ålåg säljaren att

utfärda. I 1923 års förordning uteslötos stadgandena om avräkningsnota

och föreskrevs, att stämplarna skola av säljaren anbringas i en särskild

försäljningsbok, om vars förande även den gamla författningen innehöll

stadgande.

Chefen för finansdepartementet har i sitt anförande till ovannämnda

statsrådsprotokoll, efter att hava redogjort för frågans tidigare behandling,

meddelat, att avkastningen av ifrågavarande skatt utgjort

•/a—S1/i2 år 1919............ kr. 122,505 år 1922 ............ kr. 44,235

s 1920............ » 210,225 » 19231............ » 47,420.

» 1921............ » 92,895

Efter att vidare hava anfört, att kontrollkostnaderna torde uppgå till

ungefär 10,000 kronor årligen, har departementschefen förklarat, att han

ställde sig betänksam mot denna skatt, som inbringade så obetydligt i förhållande

till uppbörds- och kontrollkostnaden, samt vidare anfört följande:

Då emellertid den nya förordningen ännu icke varit i tillämpning mera

än halvannan månad och någon erfarenhet beträffande det ändrade kontrollsystemets

verkningar sålunda icke kunnat vinnas, syntes det vara riktigast,

att förordningen erhölle förlängd giltighet; och ansåge departementschefen,

särskilt med hänsyn till tiden för budgetårets ingång, att giltighetstiden

nu borde bestämmas att utgå den 30 juni 1925. Därigenom vunnes tillika,

att, därest ändring i beskattningen med stöd av vunnen erfarenhet skulle

anses önskvärd, sådan ändring lämpligen kunde genomföras jämförelsevis

tidigt efter beslutets fattande.

I likhet med chefen för finansdepartementet har utskottet ansett, att

oaktat avkastningen av ifrågavarande skatt särskilt under åren 1922 och

1923 varit förhållandevis obetydlig, förordningen i ämnet bör erhålla förlängd

giltighet, icke minst med hänsyn till önskvärdheten att erhålla tillräcklig

erfarenhet av 1923 års nya bestämmelser, genom vilka en ny grundval

för kontrollen över skattens utgörande blivit lagd. Likaledes har utskottet,

av de skäl departementschefen anfört, funnit välbetänkt, att den

förlängda giltigheten begränsas till att omfatta första halvåret 1925.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 71, måtte antaga det med pro
1

Uppgiften för detta år är preliminär.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

3

positionen framlagda förslaget till förordning angående

fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923

(nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i

vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor

med flera lyxvaror.

Stockholm den 8 maj 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Xärvarcinde: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Rune, Ericson i Oberga, Rärg,

Boman, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta, Sköld, Lithander,

Olsson i Golwasta, Lövgren, Heyman, Johansson i Hornsberg, Åström, Björklund

och Olsson i Gävle.

Reservation

av herr Lithander, som framhållit, att den ifrågavarande skatten inbringade

obetydliga belopp, särskilt i förhållande till kontrollkostnaderna, och

ansett, att skatten därjämte verkade i riktning att öka illojal handel med

sådana varor, som beskattningen omfattar, samt därför yrkat, att utskottet

måtte hemställa,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 71 icke måtte av riksdagen

bifallas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:164 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 1 s. 1 i texten