Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående införande av tull å vissa frövaror m. m. ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock väckta motioner angående importavgifter å vissa fröslag.

1924-05-08 · 13 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1924:38, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående införande av tull å vissa frövaror m. m. ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock väckta motioner angående importavgifter å vissa fröslag.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1924 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts

proposition angående införande av tull å vissa frövaror

m. m. ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock väckta

motioner angående importavgifter å vissa fröslag.

(l:a avd.)

Genom proposition den 29 februari 1924, nr 135, vilken hänvisats till

bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen besluta,

att rubrikerna 88 och 89 i gällande tulltaxa skola från och med dag, som

av Kungl. Maj:t bestämmes, för tiden intill den 1 juli 1926 erhålla följande

ändrade lydelse:

för tull-

Tullsats

beräkningen

kronor

öre

Frö:

88

timotej-, hundäxing-, ängssvingel-, renlosta,

engelskt rajgräs-, italienskt rajgräs-, foder-

bet-, sockerbet-, rödhet-, rov-, raps-, kål-

rot-, kål- och morot- ................................

1 kilogram

—

30

89 a

rödklöver- och alsikeklöver- ........................

1 »

—

40

89 b

humleluzern- ..................................................

1 »

—

20

Anmärkning. För oljetillverkning infört rov-, raps-, kål- eller kålrotfrö må tullfritt utlämnas,

därest vederbörande fabriksidkare vid tullbehandlingen överlämnar skriftligt intyg

på heder och tro därom, att varan är uteslutande avsedd för sådant ändamål.

I en inom andra kammaren av herr Andersson i Tungelsta m. fl. väckt

motion, nr 418, har hemställts, »att Kungl. Maj:ts proposition nr 135 icke

måtte av riksdagen bifallas».

I fråga om vad till stöd för denna hemställan anförts, får utskottet

hänvisa till motionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

5

Till behandling i samband med nämnda proposition och motion har

utskottet upptagit två under motionstiden vid riksdagens början väckta

motioner, nämligen de likalydande motionerna nr 170 i första kammaren

av herr Nils Anton Nilsson m. fl. och nr 138 i andra kammaren av herr

Jönsson i Fridhill m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

att vid införsel till riket av följande under tulltaxan nr 90 fallande fröslag

nämligen: rovfrö, kålrotsfrö, kålfrö åsättes en importavgift av 50 öre

pr kg., vid införsel till riket av följande under tulltaxan samma nr fallande

fröslag nämligen: alsikeklöver, vitklöver, humlelucern, himdäxing, ängssvingel,

renlosta, italienskt rajgräs, engelskt rajgräs, foderbetsfrö, sockerbetsfrö,

rödbetsfrö, morotsfrö (även trädgårdsmorot) åsättes en importavgift

av 30 öre pr kg. samt att vid införsel till riket av rödklöver, fallande

under tulltaxan nr 89, ävensom timotej, fallande under tulltaxan nr 88,

åsättes en importavgift av 20 öre pr kg.».

I den för sistnämnda förslag anförda motiveringen hava motionärerna

framhållit frökontrollens, förädlingsverksamhetens, gräsmarksvårdens och

försöksverksamhetens betydelse för vårt lands växtodling, varefter motionärerna

sammanfattat sina synpunkter sålunda:

»Vissa förut omförmälda, för landets växtodling vitala önskemål kräva

omedelbar lösning, såvida icke en till sina verkningar för hela landet ödesdiger

tillbakagång av sagda verksamhet skall äga rum. Då nu rådande

statsfinansiella läge nödvändiggör den största sparsamhet, torde betydande

svårigheter ställa sig hindrande i vägen för beredande av medel inom

ramen för de beräknade statsinkomsterna för realiserande av berörda önskemål.

Vid sådant förhållande ha vi ansett oss böra fästa uppmärksamheten

på den möjlighet, som föreligger att medelst åsättande av importavgifter

tillföra statskassan tillgångar, som kunna utnyttjas för tillgodoseende av

ifrågavarande anslagsbehov. Desto mera hava vi funnit dylika åtgärder

önskvärda, som därigenom även indirekt på ett effektivt sätt torde kunna

beredas skydd för den inhemska fröodlingen, så att densamma fortfarande

kan upprätthålla sin för jordbrukets produktion grundläggande höga kvalitet.

Sistnämnda synpunkt torde enligt vår mening i och för sig fullt

motivera åsättande av importavgifterna.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till den inom

första kammaren väckta motionen, där motiveringen finnes tryckt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Utskottet.

gällande tulltaxa

och

import föreskrifter.

Gällande tulltaxa, i vad den avser frö, har följande lydelse:

Kvantitet

för tull-

Tullsats i

beräkningen

Frö:

..

85

kanarie- ......................................

1 kg.

10

86

tall-; ävensom kottar av pinus silvestris...............

1 kg.

6

87

gran-; ävensom kottar av abies excelsa eller abies

pectinata...................................

1 kg.

1

50

88

timotej- ...............................................

1 kg.

10

89

rödklöver- .....................................................

1 kg.

_

20

90

andra slag, ej särskilt nämnda, även pulverise-

1

rade; ävensom fröstoft (sporer).........................

—

fria |

Av de frösorter, propositionen och de likalydande motionerna nr 170 i

första kammaren och nr 138 i andra kammaren beröra, draga sålunda för

närvarande endast timotej- och rödklöverfrö tull, nämligen timotejfrö en tull

av 10 öre och rödklöverfrö en tull av 20 öre per kilogram.

I fråga om import av frövaror finnas föreskrifter i kungörelsen den 5

februari 1909 (nr 8) angående införsel av samt handel med vissa slag av

utländskt frö och kungörelsen den 4 april 1910 (nr 27) angående införsel av

samt handel med utländskt barrträdsfrö, vilka författningar sedermera ändrats

genom kungörelser den 24 november 1922 (nr 527 och 528). Enligt dessa

kungörelser må vissa utländska fröslag icke i riket införas, med mindre

emballaget är märkt med orden »utländskt frö» och fröet undergått behandling

med eosinlösning (färgning) på visst föreskrivet sätt. I vad avser handel

med frö är i sagda kungörelser föreskrivet, att emballage, vari vissa slag

av utländskt frö försäljas, skall vara märkt med orden »utländskt frö» samt

att i räkningar och fakturor m. m. angående fröet skall angivas, att fröet

är utländskt.

Enligt kungörelsen den 18 mars 1921 (nr 92) angående förbud tillsvidare

mot införsel till riket av vissa slag av frön får ej, utan tillstånd av lantbruksstyrelsen,

införsel till riket äga rum av följande i gällande statistiska

varuförteckning under nedanstående nummer upptagna varor:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande År 38.

Nummer i

statistiska varu- förteckningen

Varuslag

i

Frö:

88

timotej-

89

rödklöver-

andra slag, ej särskilt nämnda, även pulveri- serade:

90 A

alsike- och vitklöver-

C

hundäxing-

F

rajgräs-

H

rov-, morot-, kålrot- och bet-

I

trädgårds-, blomsterfrö

1 K

köksväxtfrö

1 L

annat frö.

Genom kungörelse den 1 april 1921 (nr 127) har nämnda införselförbud

upphävts beträffande blomsterfrö.

Såsom föredragande departementschefen till ovannämnda statsrådsprotokoll ^ Utredning

erinrat, uppdrog Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 åt lantbruksstyrelsen att

verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder till skydd mot

faran av import och spridning av mindervärdigt frö och bemyndigades

lantbruksstyrelsen att tillkalla högst fyra sakkunniga personer för att inom

styrelsen biträda vid uppdragets fullgörande. . Uppdraget avsåg jämväl

utredning angående omorganisation av frökontrollverksamheten.

Sedan utredningen i förstnämnda hänseende slutförts, överlämnade lantbruksstyrelsen

med skrivelse den 17 februari 1922 förslag dels till lag om

vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall, dels ock till

kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag

av frön (Statens offentliga utredningar 1922 : 25 sid. 1—43). Lagförslaget

avsåg vissa särbestämmelser för handeln med frö. Förslaget till importkungörelse

åter avsåg en bestående reglering — för normala förhållanden

— av importen av frövaror, och hade däri meddelats de närmare bestämmelser,

som ansetts böra föreskrivas såsom villkor för import. Dessa bestämmelser

åsyftade utestängande från landet av sådant frö, som genom

okänt eller olämpligt ursprung eller i annat avseende mindervärdiga egenskaper

kunde anses vålla en minskad produktion.

I sin ovannämnda skrivelse den 17 februari 1922 framhöll lantbruksstyrelsen,

att genomförandet av de framlagda förslagen, om än av visst gagn

för svensk fröodling, enligt styrelsens mening dock icke kunde anses

medföra det skydd för denna näring, varav den vore i behov, om den

skulle kunna bestå under nuvarande exceptionella förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Förslag vid

1923 års

riksdag.

I ett vid skrivelsen fogat särskilt yttrande av en av de för utredningen

tillkallade sakkunniga, med vilken en annan av de sakkunniga instämde,

anfördes, att de föreslagna författningsbestämmelserna måste kompletteras

med mera direkta åtgärder för den inhemska fröodlingens skydd. I sådant

avseende föreslogs åsättandet av importavgifter vid införsel av vissa fröslag,

vilkas odling inom landet försvårades eller äventyrades genom konkurrens

med importerat frö, som i förhållande till det inom landet odlade och med

hänsyn till i Sverige rådande klimatiska förhållanden oftast måste anses vara

i högre eller lägre grad mindervärdigt. En sådan avgift syntes gagnelig även

från den synpunkten, att därigenom under nuvarande tryckta finansläge

skulle kunna erhållas medel till modernisering av frökontrollen i landet

särskilt genom inrättandet och vidmakthållandet av en statens centrala

frökontrollanstalt, varigenom också avgiften skulle komma jordbruket i dess

helhet till godo.

Vid anmälan i statsrådet den 24 november 1922 av lantbruksstyrelsens

berörda förslag och framställningar fann Kungl. Maj:t desamma för det

dåvarande icke föranleda annan åtgärd, än att Kungl. Maj:t samma dag

utfärdade ovan omförmälda kungörelser (nr 527 och 528); och förklarade

Kungl. Maj:t sig vilja framdeles taga under övervägande de vidare åtgärder,

som i framställningarnas syfte kunde finnas erforderliga och lämpliga.

Vid 1923 års riksdag hemställdes i likalydande motioner, nr 69 i första

kammaren och nr 130 i andra kammaren, att vid införsel av samma fröslag,

som de nu till behandling föreliggande motionerna nr 170 i första och nr 138

i andra kammaren omfatta, skulle asättas licensavgifter med vissa angivna

belopp. Sådana licensavgifter vore enligt motionärernas mening oundgängligen

påkallade av omsorgen om vidmakthållande av produktionsförmågan hos

landets växtodling. Påläggandet av dylika avgifter skulle emellertid vara

gagneligt även från den synpunkten, att därigenom skulle kunna erhållas

medel för en omedelbar modernisering av frökontrollen i landet. Samtidigt

framlades tvenne motioner, nr 70 i första kammaren och nr 131 i andra kammaren,

med hemställan att de medel, som erhållits genom sagda licensavgifters

upptagande, måtte användas till inrättande av en central frökontrollanstalt

samt i övrigt för främjande av växtodlingen enligt de

närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt utfärda.

Nämnda vid 1923 års riksdag väckta motioner hänvisades till sammansatt

bevillnings- och jordbruksutskott. I utlåtande nr 1 hemställde utskottet

av vissa anförda skäl, att sistberörda motioner angående inrättandet

av en central frökontrollanstalt m. m. icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Med hänsyn till den ståndpunkt, utskottet sålunda funnit sig böra

intaga till den gjorda framställningen om inrättandet av en central frökontrollanstalt,

ansåg sig utskottet sakna anledning ingå på särskild prövning

av den i förberörda motioner gjorda hemställan om påläggande av licens
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

9

avgifter vid införsel av vissa fröslag, varför utskottet hemställde, att dessa

motioner icke heller måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

För att erhålla vederbörligt underlag för bedömande av frågan om de

åtgärder, som, frånsett de föreslagna författningsbestämmelserna, kunde vara

erforderliga och av beskaffenhet att böra genomföras för att bringa fröodlingsverksamheten

skydd under nuvarande brydsamma förhållanden samt

för förhindrande så effektivt som möjligt av spridande av mindervärdigt

utsädesfrö, anmodades, såsom framgår av omförmälda, propositionen bifogade

protokollsutdrag, lantbruksstyrelsen ånyo att verkställa utredning

och inkomma med förslag i sådant avseende. Sedan styrelsen efter samråd

i vissa delar med byråchefen å generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå

verkställt sådan utredning, avgav lantbruksstyrelsen i frågan en

den 1 februari 1924 dagtecknad promemoria.

I denna promemoria, som ligger till grund för den förevarande propositionen,

anför lantbruksstyrelsen till en början följande rörande det inhemska

fröets företräde framför det utländska:

Erfarenheten har lärt och en omfattande försöksverksamhet till fullo

bestyrkt, att frö av sorter och stammar, som uppdragits inom Sverige,

äro betydligt värdefullare för odling av det stora flertalet av landets

kulturväxter än importerat frö i allmänhet. Särskilt gäller detta ifråga

om vall- och foderväxterna. Under andra klimatiska förhållanden uppdragna

växtformer passa ej alltid för svenska klimat- och jordförhållanden

och lämna ofta här i landet lägre skördar än inhemskt frö.

I särskilt hög grad torde detta gälla beträffande rödklöver, alsike och

timotej men jämväl i större eller mindre grad beträffande hundäxing,

ängssvingel, renlosta och de båda rajgräsen ävensom humleluzern. Det

svenska rödklöverfröets stora avkastningsförmåga och överlägsenhet,

jämfört med importerat klöverfrö, torde av gammalt vara både allmänt

känd och erkänd. Detta förhållande har ju också lett därtill, att rödklöverfrö

till skydd för den inhemska fröodlingen av denna växt åsatts

en tull av 20 öre per kilogram. Icke heller något utländskt frö av alsikeklöver,

som myllats i svensk jord, torde kunna i avkastningshänseende

jämföras med det svenska. Den allmänt i världsmarknaden förekommande

alsikeklövern, till exempel den amerikanska, torde såsom regel i

Sverige icke lämna mer än två tredjedelar av den skörd, som goda svenska

stammar giva. Vad här anförts angående det svenska klöver fröets överlägsenhet

torde även, om också i mindre grad, gälla övriga ovanberörda

vallväxter. Anmärkas må dock, att olägenheten av utländska frövarors

bristande lämplighet för svenska förhållanden framträder mindre vid

odling i det sydligaste Sverige eller vissa delar av Skåne med dess

gynnsamma klimat. I allt fall lider det intet tvivel, att inom landet

odlat frö av ifrågavarande slag även i nyssnämnda landsdelar som

regel giver bättre skörderesultat än det utom landet uppdragna fröet.

Beträffande foderrotfrukterna, för vilkas fröodling även begärts skydd,

är förhållandet i viss mån ett annat. Av dessa växter marknadsföras

för närvarande inga på grund av klimatiska förhållanden naturligt fram
-

Lantbruksstyrelsen

den 1

februari 1924.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

komna sorter och stammar, utan äro de alster av mer eller mindre långt

driven förädling. Inom Sverige har sedan årtionden tillbaka pågått förädling

av dessa växter med så gott resultat, att nu av samtliga rotfruktsslag

förefinnas förädlade stammar, som till fullo kunna mäta sig med de

bästa i utlandet uppdragna. Erkännas må dock, att vissa utländska stammar,

särskilt danska, måste anses fullt jämbördiga med de svenska. Denna

jämförelse gäller emellertid endast kvalitetsutsädet. De allmänt på

världsmarknaden förekommande frövarorna av rotfruktsfrö — ofta

alstrade utan noggrant urval av stamfrö eller utgörande resultat av s. k.

fri odling utan säkerhet för sort eller stam — lämna enligt vad erfarenheten

visat en avsevärt lägre avkastning än de i Sverige producerade,

vilka odlas på jämförelsevis få händer och i regel med användande av utvalt

stamfrö.

Även beträffande foderrotfrukternas frö måste därför som regel anses,

att det inom landet odlade fröet giver högre avkastning än det utländska.

Angående den svenska fröodlingens svårigheter och åtgärder för dess

vidmakthållande anför lanthruksstyrelsen följande:

Den svenska fröodlingen har alltid på grund av konkurrens från utlandet

arbetat under tryckta förhållanden. Detta beror på vårt lands för

fröodling jämförelsevis mindre gynnsamma klimat, varuti väl kan alstras

stora foderskördar, men vilket som regel lämnar avsevärt lägre fröskördar

än varmare och torrare klimat, varför produktionskostnaden för

ett kilogram svenskt frö under alla förhållanden måste ställa sig dyrare

i Sverige än i länder med för fröproduktionen gynnsammare betingelser.

Under nu rådande ekonomiska förhållanden, då samtliga produktionsfaktorer

i Sverige torde ställa sig dyrare än i de flesta andra fröproducerande

länder, har emellertid fröproduktionen kommit i ett sådant läge,

att det kan befaras, att denna produktion icke längre skall kunna upprätthållas,

vilket givetvis skulle lända hela vår produktion av fodermedel

till obotlig skada och därmed till förfång för landets produktion av animala

livsmedel.

Läget är så allvarligt, att åtgärder synas höra vidtagas i syfte att

förhindra ödeläggandet av den svenska fröproduktionen och därmed också

den svenska förädlingen av ifrågavarande växter. Rådande fröimportförbud,

som tillkommit särskilt för att förhindra import av värdelöst

eller mindrevärt frö, verkar ju i någon, om ock begränsad mån, genom

sin blotta tillvaro såsom ett skydd för den inhemska fröproduktionen. Då

emellertid den svenska fröproduktionen för närvarande icke täcker landets

behov, torde under en längre följd av år ett visst importbehov komma att

föreligga. Detta nödvändiggör under förutsättning av fortsatt importförbud

ett licensgivningssystem. Svårigheterna att på detta sätt åstad:

komma en fullt rättvis och tillfredsställande reglering av fröimporten

hava i själva verket visat sig nästan oövervinneliga.

För att den svenska fröproduktionen må beredas nödigt skydd synes

under sådana förhållanden ingen annan möjlighet föreligga än att åsätta

importerade frövaror en för ändamålet avpassad tull. Samtidigt därmed

torde gällande importförbud å frö upphävas, varigenom den nuvarande

importregleringen komme att bortfalla.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 11

Angående verkan av frötullar anför lantbruksstyrelsen vidare, bland

annat, följande:

I regel invändes mot alla tullar, att de till nackdel för konsumenterna medföra

en höjning av försäljningspriserna och endast utgöra skydd för viss

näring eller viss grupp av näringsidkare på den övriga befolkningens bekostnad.

Här ifrågasatta tullar måste emellertid anses vara av helt annan

natur. Såsom förut framhållits, torde det vara ett verkligt riksintresse,

att landets frökonsumenter, d. v. s. Sveriges samtliga jordbrukare, tillförsäkras

ett för landets olika förhållanden fullt lämpligt odlingsmaterial.

Kunde nu genom tull på de viktiga frövaror, varom här är fråga, en inhemsk

kvalificerad fröproduktion upprätthållas och så småningom ökas,

så att den täckte det svenska behovet, måste därmed följa en ökad skörd

av ifrågavarande kulturväxter. En sådan tull måste således i stort sett

vara till fördel för lantmännen, även dem, som icke själva producera frö.

Emellertid torde det kunna väntas, att tullen även skall bliva till fördel

för den konsumerande allmänheten. Genom ökad skörd vinnes nämligen

trots höjningen av priset å utsäde en sänkning av produktionskostnaderna.

De enda, som skulle bliva lidande på tullar av här ifrågasatt art, äro

de fröhandlare, vilka grundat sin rörelse på import av utländskt frö. Deras

möjlighet till förtjänst på grund av de, tack vare rådande valutaförhållanden,

särskilt billiga utländska frövarorna skulle i viss mån kringskäras.

De fröhandlare åter, som genom egna eller kontrakterade odlingar

inom landet sörja för sitt behov av frö, hava givetvis samma intresse som

lantmännen och allmänheten.

Möjligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida man icke i stället för

vidtagande av tullförhöjningar kunde genom en omfattande upplysningsverksamhet

göra det svenska fröets överlägsenhet och den ekonomiska fördelen

av dess användning även vid relativt högre prislägen än för motsvarande

utländska frösorter kända i vidare kretsar och härigenom åstadkomma

erforderligt stöd för den inhemska fröodlingen. En lång erfarenhet

har emellertid med tydlighet ådagalagt, att trots alla ansträngningar,

som göras i ovan angivna syfte, den stora massan av våra lantmän, särskilt

under nuvarande tryckta konjunkturer på jordbruket, låta sig påverkas

av mera avsevärd prisskillnad till förmån för den utländska varan,

även med risk av mindre ekonomiskt utbyte.

Lantbruksstyrelsen har slutligen enligt vissa grunder beräknat, att

genom de ifrågasatta tullarna skulle inflyta ett belopp av omkring 600,000

kronor för år, vilket belopp dock komme att minskas i den mån importbehovet

av frö minskades, varjämte styrelsen uttalat, att de ifrågasatta

tulländringarna borde erhålla provisorisk karaktär.

I sitt anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll har föredragande

departementschefen uttalat, att det syntes honom uppenbart, att åtgärder

utöver dem, som kunde föranledas av lantbruksstyrelsens förslag om importkungörelse,

vore av nöden för att under nuvarande för den svenska

fröodlingen brydsamma förhållanden bereda denna odling skydd gent emot

Departementi
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

den övermäktiga utländska konkurrensen samt därvid tillika i största

möjliga mån förhindra spridande inom landet av mindervärdigt frö.

Härefter har departementschefen anfört följande:

»Det rådande importförbudet, vilket emellertid från början avsågs som

en rent provisorisk åtgärd till förhindrande av införsel till riket av mindrevärdigt

frö, är visserligen ägnat att giva skydd åt den inhemska fröodlingen

i angivna hänseende. Men då den svenska fröproduktionen icke

täcker behovet och alltså import nödvändiggöres av vissa kvantiteter frövaror,

vilka genom sin prisbillighet verka nedtryckande på försäljningsprisen

för de inhemska varorna, kan detta skydd icke betecknas såsom

tillräckligt effektivt. Ett importförbud med därtill hörande licenssystem

blir för övrigt alltid i tillämpningen förenat med åtskilliga vanskligheter.

Lantbruksstyrelsen har också själv i den avgivna promemorian

framhållit, att svårigheterna att på denna väg erhålla en fullt rättvis och

tillfredsställande reglering av fröimporten visat sig nästan oövervinneliga.

Denna väg synes alltså icke föra till en tillfredsställande lösning av frågan.»

Det skydd, varav enligt departementschefens övertygelse den svenska

fröodlingen vore oundgängligen i behov, syntes departementschefen böra

givas genom att på sätt lantbruksstyrelsen i promemorian föresla
git

— åsätta importerade frövaror en lämpligt avpassad tull. En sådan

skulle icke komma att verka fördyrande å lantmannaprodukter, och det

vore all anledning förvänta, att eu dylik tull komme att verka till ökning

av lantmännens produktion.

Departementschefen har sålunda förordat det av lantbruksstyrelsen i

promemorian framlagda förslaget samt slutligen beträffande dagen för

de nya bestämmelsernas ikraftträdande uttalat, att det borde överlämnas

åt Kungl. Maj:t att härom träffa avgörande, i sammanhang varmed nu

gällande importförbud syntes böra upphävas och åtgärder vidtagas för utfärdande

av bestämmelser avseende reglering för normala förhållanden

av import av vissa frösorter.

Beträffande vad departementschefen i övrigt anfört till motivering för

det med propositionen framlagda förslaget får utskottet hänvisa till det

propositionen bifogade protokollsutdraget.

Av vad lantbruksstyrelsen och föredragande departementschefen i ämnet

anfört framgår bland annat följande. Den svenska fröodlingen har att

utstå en hård konkurrens med importerade fröer, vilka utbjudas till

väsentligt lägre priser än de svenska produktionskostnaderna medgiva.

Vidare äro de utländska frösorterna i regel betydligt underlägsna de inhemska

förädlade fröerna, vilka äro anpassade efter svenska klimat- och

jordförhållanden. Att det gällande importförbudet icke kunnat utnyttjas

såsom ett effektivt skydd för den inhemska kvalitativa fröodlingen beror

därpå, att denna för närvarande icke täcker landets behov, varför licenser

för import bliva erforderliga. Svårigheterna att på dylikt sätt åstadkomma

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

13

en fullt rättvis och tillfredsställande reglering av fröimporten hava av

lantbruksstyrelsen betecknats såsom nästan oövervinnerliga.

Av sålunda sammanfattade skäl har utskottet i likhet med chefen för

jordbruksdepartementet funnit påkallat, att nya åtgärder vidtagas, som

äro ägnade att stödja den inhemska fröodlingen samt motverka användningen

av mindervärdiga utländska frösorter.

Förslag i berörda syften föreligga i den ifrågavarande propositionen

samt i motionerna nr 170 i första kammaren och nr 138 i andra kammaren.

Ovan återgivna utdrag ur motiveringen till nyssnämnda motioner visar,

att desamma i främsta rummet åsyfta att anskaffa medel till vissa för landets

växtodling såsom viktiga ansedda ändamål, ehuru dessa motioner icke,

såsom fallet var med de vid 1923 års riksdag väckta motioner, om vilka

ovan erinrats, innefatta något direkt yrkande på medlens användande för

berörda ändamål. Utskottet har emellertid, i anslutning till den i motionerna

framförda tanken, vilken, på sätt ovan omnämnts, redan tidigare

vid upprepade tillfällen kommit till uttryck, velat uttala, att den icke

oväsentliga inkomst, som genom de förordade höjda eller nya tullsatserna

torde vara att motse, med fog kan åberopas såsom skäl för beviljande av

statsanslag icke blott till en central frökontrollanstalt, varom proposition

föreligger, utan även framdeles till åtgärder, ägnade att verksamt stödja

den inhemska växtförädlingen, befordra ändamålsenlig betesvård samt

främja en planmässigt ordnad försöksverksamhet inom jordbruket.

Att motionärernas yrkande icke avser nya eller höjda tullsatser för de

ifrågavarande varuslagen utan särskilda importavgifter, torde bero därpå,

att motionärerna förutsatt, att importförbudet skulle bestå. Kungl. Maj:ts

förslag utgår däremot från förutsättningen, att importförbudet upphäves.

På grund av den brist, som enligt vad ovan anförts vidlåder systemet

med importförbud och licenser, har utskottet ansett den av Kungl. Maj:t

föreslagna anordningen med höjt tullskydd vara att föredraga framför

ett bibehållande av importförbudet, förenat med importavgifter för varor,

för vilka importlicens meddelats.

Då utskottet sålunda ansett sig kunna tillstyrka tulländringar i fråga

om frö, har utskottet särskilt beaktat, att, på sätt lantbruksstyrelsen i sin

promemoria närmare utvecklat, de tulländringar, som föreslås, icke rimligen

kunna tänkas verka fördyrande på lantmannaprodukter till men

för konsumenterna. I stället torde desamma, såsom ledande till de rikare

skördar, som de svenska fröerna, på sätt lantbruksstyrelsen framhållit,

giva, kunna väntas verka i motsatt riktning.

I fråga om de fröslag, som dylika tulländringar böra omfatta, samt

beträffande tullsatserna har utskottet icke velat ifrågasätta någon ändring

i det med propositionen framlagda förslaget, liksom utskottet icke haft

något att erinra vare sig mot att det överlämnas åt Kungl. Maj:t att

träffa avgörande om dagen för de nya bestämmelsernas ikraftträdande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

eller mot att giltighetstiden för de nya tullsatserna begränsas till tiden

intill den 1 juli 1926.

I fråga om avfattningen av de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna

i tulltaxan har utskottet ansett sig höra föreslå en mindre ändring. Den

föreslagna anmärkningen skall enligt propositionen införas under samlingsrubriken

frö, sålunda efter rubriken 90. Nu äro emellertid samtliga de

fröslag, vilka omnämnas i anmärkningen, upptagna i rubriken 88. Vid

sådant förhållande torde det bättre överensstämma med tulltaxans uppställning

i liknande fall, att anmärkningen införes under sistnämnda rubrik.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 135 samt med avslag å

motionen II: 418 av herr Andersson i Tungelsta m. fl.,

besluta,

att rubrikerna 88 och 89 i gällande tulltaxa skola

från och med dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes,

för tiden intill den 1 juli 1926 erhålla följande ändrade

lydelse:

Kvantitet

för tull- beräk- ningen.

Tullsats.

Frö:

Kronor

öre

|

88

timotej-, hundäxing-, ängs- svingel-, renlosta-, engelskt

rajgräs-, italienskt rajgräs-,

foderbet-, sockerbet-, rödhet-,

rov-, raps-, kålrot-, kål- och

morot- .............................

Anm. För oljetillverkning infört rov-,

raps-, kål- eller kålrotfrö må tull- fritt utlämnas, därest vederbörande

fabriksidkare vid tullbehandlingen

överlämnar skriftligt intyg på heder

och tro därom, att varan är ute- slutande avsedd för sådant ändamål.

1 kg.

—

CO 1

O 1

89 a

89 b

rödklöver- och alsikeklöver-...

humlelucern- .........................

1 kg.

1 kg.

—

40

20

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

15

2) att de likalydande motionerna 1:170 av herr Nils

Anton Nilsson m. fl. och II: 138 av herr Jönsson i

Fridhill m. fl., angående importavgifter å vissa fröslag,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Örne, Rune, Bärg, Boman, Johansson i Kullersta.

Olsson i Ramsta, Sköld, Olsson i Golvvasta, Lövgren, Heyman, Johansson i

Hornsberg, Alexander Nilsson, Carlsson i Gävle, Aström, Bengtsson i Kullen,

Granath, Pettersson i Hällbacken och Brännström.

Reservationer:

av herrar Röing, Olsson i Ramsta, Johansson i Hornsberg, Carlsson i

Gävle och Pettersson i Hällbacken, vilka ansett, att utskottets betänkande

bort hava följande lydelse:

»Genom proposition — — — propositionen bifogade protokollsutdraget.

Bevillningsutskottet har tidigare såväl vid denna som vid flera av de

senare årens riksdagar på angivna skäl avstyrkt samtliga förslag, som avsett

ändring av gällande tullskydd, där icke tulltekniska skäl varit avgörande.

Nu har såsom skäl för de föreliggande förslagen anförts, utöver kravet

på ökat skydd för den inhemska fröodlingen, även den omständigheten att

de nya eller höjda tullsatserna eller de särskilda importavgifterna påkallades

av angelägenheten att utestänga utländska frösorter, vilka gåve sämre skörderesultat

än de förädlade svenska fröerna. Detta syfte, vilket även bevillningsutskottet

anser i hög grad behjärtansvärt, kan emellertid enligt utskottets

mening bättre nås genom fortsatt tillämpning av gällande importförbud

i förening med licenser än genom de föreslagna tullarna eller importavgifterna,

för vilkas avvägande, på grund av de starkt växlande priserna på konkurrerande

utländska fröer, knappast tillräckligt fasta utgångspunkter synas hava

vunnits. I den mån en på tillräcklig erfarenhet byggd importreglering visar

sig icke kunna förhindra användandet av mindervärdigt utländskt frö, torde,

på sätt i motiveringen till den av herr Andersson i Tungelsta m. fl. väckta

motionen uttalats, ett dylikt missförhållande böra motverkas genom en på

opaginerad Kontrollera mot PDF

“ 16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

lämpligt sätt bedriven upplysningsverksamhet i hithörande ämnen. Likaledes

i anslutning till vad i sistnämnda motion anförts har utskottet velat

framhålla, hurusom importavgifter eller ökat tullskydd för fröer verka fördyrande

på en för alla jordbrukare nödvändig vara och därigenom måste

innebära en för jordbruket särskilt under nuvarande brydsamma tider tyngande

belastning.

Utskottet har således icke kunnat frångå sin ovan angivna principiella

ståndpunkt, utan ansett prövningen av frågan om ändrat tullskydd för den

inhemska fröproduktionen böra anstå till den revision av tulltaxan, som

torde komma till stånd inom den närmaste framtiden.

I anledning av den motivering, som anförts för motionerna 170 i första

kammaren och 138 i andra kammaren, har utskottet velat göra följande

uttalande. I likhet med vad i motiveringen till motionerna anförts, anser

utskottet angeläget, att staten kraftigt understödjer upprättandet av en

verksam frökontroll samt de grenar av förädlingsverksamheten, som äro

i behov av understöd. Men kostnaden härför bör enligt utskottets mening

bestridas genom anslag av statsmedel.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 418

av herr Andersson i Tungelsta m. fl., besluta, att förevarande

proposition nr 135 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd;

2) att de likalydande — — — (= utskottets)---

riksdagens åtgärd.»

av herrar Sköld, örne, Johansson i Kullersta och Granath, vilka anfört:

»Enligt vår mening är tullskydd en opraktisk metod för åstadkommande

av goda förhållanden på den svenska frömarknaden. Mera rationellt

synes det vara, att det nödvändiga understödet från statens sida får formen

av upprättandet av en verksam frökontroll och av direkt understöd åt de

grenar av förädlingsverksamheten, som erfarenheten lärt icke bära sig.

Alltså få vi hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 418

av herr Andersson i Tungelsta m. fl., avslå Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 135;

2) att de likalydande motionerna I: 170 av herr Nils

Anton Nilsson m. fl. och II: 138 av herr Jönsson i Fridm.

fl., angående importavgifter å vissa fröslag, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:275 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående införande av tull å vissa frövaror m. m. a1 i texten