Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående införande av tull å vissa frövaror m. m. ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock väckta motioner angående importavgifter å vissa fröslag.
1924-05-08 · 13 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1924:38, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående införande av tull å vissa frövaror m. m. ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock väckta motioner angående importavgifter å vissa fröslag.
Dokumentets text
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1924 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts
proposition angående införande av tull å vissa frövaror
m. m. ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock väckta
motioner angående importavgifter å vissa fröslag.
(l:a avd.)
Genom proposition den 29 februari 1924, nr 135, vilken hänvisats till
bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen besluta,
att rubrikerna 88 och 89 i gällande tulltaxa skola från och med dag, som
av Kungl. Maj:t bestämmes, för tiden intill den 1 juli 1926 erhålla följande
ändrade lydelse:
för tull-
Tullsats
beräkningen
kronor
öre
Frö:
88
timotej-, hundäxing-, ängssvingel-, renlosta,
engelskt rajgräs-, italienskt rajgräs-, foder-
bet-, sockerbet-, rödhet-, rov-, raps-, kål-
rot-, kål- och morot- ................................
1 kilogram
—
30
89 a
rödklöver- och alsikeklöver- ........................
1 »
—
40
89 b
humleluzern- ..................................................
1 »
—
20
Anmärkning. För oljetillverkning infört rov-, raps-, kål- eller kålrotfrö må tullfritt utlämnas,
därest vederbörande fabriksidkare vid tullbehandlingen överlämnar skriftligt intyg
på heder och tro därom, att varan är uteslutande avsedd för sådant ändamål.
I en inom andra kammaren av herr Andersson i Tungelsta m. fl. väckt
motion, nr 418, har hemställts, »att Kungl. Maj:ts proposition nr 135 icke
måtte av riksdagen bifallas».
I fråga om vad till stöd för denna hemställan anförts, får utskottet
hänvisa till motionen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
5
Till behandling i samband med nämnda proposition och motion har
utskottet upptagit två under motionstiden vid riksdagens början väckta
motioner, nämligen de likalydande motionerna nr 170 i första kammaren
av herr Nils Anton Nilsson m. fl. och nr 138 i andra kammaren av herr
Jönsson i Fridhill m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta,
att vid införsel till riket av följande under tulltaxan nr 90 fallande fröslag
nämligen: rovfrö, kålrotsfrö, kålfrö åsättes en importavgift av 50 öre
pr kg., vid införsel till riket av följande under tulltaxan samma nr fallande
fröslag nämligen: alsikeklöver, vitklöver, humlelucern, himdäxing, ängssvingel,
renlosta, italienskt rajgräs, engelskt rajgräs, foderbetsfrö, sockerbetsfrö,
rödbetsfrö, morotsfrö (även trädgårdsmorot) åsättes en importavgift
av 30 öre pr kg. samt att vid införsel till riket av rödklöver, fallande
under tulltaxan nr 89, ävensom timotej, fallande under tulltaxan nr 88,
åsättes en importavgift av 20 öre pr kg.».
I den för sistnämnda förslag anförda motiveringen hava motionärerna
framhållit frökontrollens, förädlingsverksamhetens, gräsmarksvårdens och
försöksverksamhetens betydelse för vårt lands växtodling, varefter motionärerna
sammanfattat sina synpunkter sålunda:
»Vissa förut omförmälda, för landets växtodling vitala önskemål kräva
omedelbar lösning, såvida icke en till sina verkningar för hela landet ödesdiger
tillbakagång av sagda verksamhet skall äga rum. Då nu rådande
statsfinansiella läge nödvändiggör den största sparsamhet, torde betydande
svårigheter ställa sig hindrande i vägen för beredande av medel inom
ramen för de beräknade statsinkomsterna för realiserande av berörda önskemål.
Vid sådant förhållande ha vi ansett oss böra fästa uppmärksamheten
på den möjlighet, som föreligger att medelst åsättande av importavgifter
tillföra statskassan tillgångar, som kunna utnyttjas för tillgodoseende av
ifrågavarande anslagsbehov. Desto mera hava vi funnit dylika åtgärder
önskvärda, som därigenom även indirekt på ett effektivt sätt torde kunna
beredas skydd för den inhemska fröodlingen, så att densamma fortfarande
kan upprätthålla sin för jordbrukets produktion grundläggande höga kvalitet.
Sistnämnda synpunkt torde enligt vår mening i och för sig fullt
motivera åsättande av importavgifterna.»
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till den inom
första kammaren väckta motionen, där motiveringen finnes tryckt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
Utskottet.
gällande tulltaxa
och
import föreskrifter.
Gällande tulltaxa, i vad den avser frö, har följande lydelse:
Kvantitet
för tull-
Tullsats i
beräkningen
Frö:
..
85
kanarie- ......................................
1 kg.
10
86
tall-; ävensom kottar av pinus silvestris...............
1 kg.
6
87
gran-; ävensom kottar av abies excelsa eller abies
pectinata...................................
1 kg.
1
50
88
timotej- ...............................................
1 kg.
10
89
rödklöver- .....................................................
1 kg.
_
20
90
andra slag, ej särskilt nämnda, även pulverise-
1
rade; ävensom fröstoft (sporer).........................
—
fria |
Av de frösorter, propositionen och de likalydande motionerna nr 170 i
första kammaren och nr 138 i andra kammaren beröra, draga sålunda för
närvarande endast timotej- och rödklöverfrö tull, nämligen timotejfrö en tull
av 10 öre och rödklöverfrö en tull av 20 öre per kilogram.
I fråga om import av frövaror finnas föreskrifter i kungörelsen den 5
februari 1909 (nr 8) angående införsel av samt handel med vissa slag av
utländskt frö och kungörelsen den 4 april 1910 (nr 27) angående införsel av
samt handel med utländskt barrträdsfrö, vilka författningar sedermera ändrats
genom kungörelser den 24 november 1922 (nr 527 och 528). Enligt dessa
kungörelser må vissa utländska fröslag icke i riket införas, med mindre
emballaget är märkt med orden »utländskt frö» och fröet undergått behandling
med eosinlösning (färgning) på visst föreskrivet sätt. I vad avser handel
med frö är i sagda kungörelser föreskrivet, att emballage, vari vissa slag
av utländskt frö försäljas, skall vara märkt med orden »utländskt frö» samt
att i räkningar och fakturor m. m. angående fröet skall angivas, att fröet
är utländskt.
Enligt kungörelsen den 18 mars 1921 (nr 92) angående förbud tillsvidare
mot införsel till riket av vissa slag av frön får ej, utan tillstånd av lantbruksstyrelsen,
införsel till riket äga rum av följande i gällande statistiska
varuförteckning under nedanstående nummer upptagna varor:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande År 38.
Nummer i
statistiska varu- förteckningen
Varuslag
i
Frö:
88
timotej-
89
rödklöver-
andra slag, ej särskilt nämnda, även pulveri- serade:
90 A
alsike- och vitklöver-
C
hundäxing-
F
rajgräs-
H
rov-, morot-, kålrot- och bet-
I
trädgårds-, blomsterfrö
1 K
köksväxtfrö
1 L
annat frö.
Genom kungörelse den 1 april 1921 (nr 127) har nämnda införselförbud
upphävts beträffande blomsterfrö.
Såsom föredragande departementschefen till ovannämnda statsrådsprotokoll ^ Utredning
erinrat, uppdrog Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 åt lantbruksstyrelsen att
verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder till skydd mot
faran av import och spridning av mindervärdigt frö och bemyndigades
lantbruksstyrelsen att tillkalla högst fyra sakkunniga personer för att inom
styrelsen biträda vid uppdragets fullgörande. . Uppdraget avsåg jämväl
utredning angående omorganisation av frökontrollverksamheten.
Sedan utredningen i förstnämnda hänseende slutförts, överlämnade lantbruksstyrelsen
med skrivelse den 17 februari 1922 förslag dels till lag om
vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall, dels ock till
kungörelse angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa slag
av frön (Statens offentliga utredningar 1922 : 25 sid. 1—43). Lagförslaget
avsåg vissa särbestämmelser för handeln med frö. Förslaget till importkungörelse
åter avsåg en bestående reglering — för normala förhållanden
— av importen av frövaror, och hade däri meddelats de närmare bestämmelser,
som ansetts böra föreskrivas såsom villkor för import. Dessa bestämmelser
åsyftade utestängande från landet av sådant frö, som genom
okänt eller olämpligt ursprung eller i annat avseende mindervärdiga egenskaper
kunde anses vålla en minskad produktion.
I sin ovannämnda skrivelse den 17 februari 1922 framhöll lantbruksstyrelsen,
att genomförandet av de framlagda förslagen, om än av visst gagn
för svensk fröodling, enligt styrelsens mening dock icke kunde anses
medföra det skydd för denna näring, varav den vore i behov, om den
skulle kunna bestå under nuvarande exceptionella förhållanden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
Förslag vid
1923 års
riksdag.
I ett vid skrivelsen fogat särskilt yttrande av en av de för utredningen
tillkallade sakkunniga, med vilken en annan av de sakkunniga instämde,
anfördes, att de föreslagna författningsbestämmelserna måste kompletteras
med mera direkta åtgärder för den inhemska fröodlingens skydd. I sådant
avseende föreslogs åsättandet av importavgifter vid införsel av vissa fröslag,
vilkas odling inom landet försvårades eller äventyrades genom konkurrens
med importerat frö, som i förhållande till det inom landet odlade och med
hänsyn till i Sverige rådande klimatiska förhållanden oftast måste anses vara
i högre eller lägre grad mindervärdigt. En sådan avgift syntes gagnelig även
från den synpunkten, att därigenom under nuvarande tryckta finansläge
skulle kunna erhållas medel till modernisering av frökontrollen i landet
särskilt genom inrättandet och vidmakthållandet av en statens centrala
frökontrollanstalt, varigenom också avgiften skulle komma jordbruket i dess
helhet till godo.
Vid anmälan i statsrådet den 24 november 1922 av lantbruksstyrelsens
berörda förslag och framställningar fann Kungl. Maj:t desamma för det
dåvarande icke föranleda annan åtgärd, än att Kungl. Maj:t samma dag
utfärdade ovan omförmälda kungörelser (nr 527 och 528); och förklarade
Kungl. Maj:t sig vilja framdeles taga under övervägande de vidare åtgärder,
som i framställningarnas syfte kunde finnas erforderliga och lämpliga.
Vid 1923 års riksdag hemställdes i likalydande motioner, nr 69 i första
kammaren och nr 130 i andra kammaren, att vid införsel av samma fröslag,
som de nu till behandling föreliggande motionerna nr 170 i första och nr 138
i andra kammaren omfatta, skulle asättas licensavgifter med vissa angivna
belopp. Sådana licensavgifter vore enligt motionärernas mening oundgängligen
påkallade av omsorgen om vidmakthållande av produktionsförmågan hos
landets växtodling. Påläggandet av dylika avgifter skulle emellertid vara
gagneligt även från den synpunkten, att därigenom skulle kunna erhållas
medel för en omedelbar modernisering av frökontrollen i landet. Samtidigt
framlades tvenne motioner, nr 70 i första kammaren och nr 131 i andra kammaren,
med hemställan att de medel, som erhållits genom sagda licensavgifters
upptagande, måtte användas till inrättande av en central frökontrollanstalt
samt i övrigt för främjande av växtodlingen enligt de
närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt utfärda.
Nämnda vid 1923 års riksdag väckta motioner hänvisades till sammansatt
bevillnings- och jordbruksutskott. I utlåtande nr 1 hemställde utskottet
av vissa anförda skäl, att sistberörda motioner angående inrättandet
av en central frökontrollanstalt m. m. icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Med hänsyn till den ståndpunkt, utskottet sålunda funnit sig böra
intaga till den gjorda framställningen om inrättandet av en central frökontrollanstalt,
ansåg sig utskottet sakna anledning ingå på särskild prövning
av den i förberörda motioner gjorda hemställan om påläggande av licens
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
9
avgifter vid införsel av vissa fröslag, varför utskottet hemställde, att dessa
motioner icke heller måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.
För att erhålla vederbörligt underlag för bedömande av frågan om de
åtgärder, som, frånsett de föreslagna författningsbestämmelserna, kunde vara
erforderliga och av beskaffenhet att böra genomföras för att bringa fröodlingsverksamheten
skydd under nuvarande brydsamma förhållanden samt
för förhindrande så effektivt som möjligt av spridande av mindervärdigt
utsädesfrö, anmodades, såsom framgår av omförmälda, propositionen bifogade
protokollsutdrag, lantbruksstyrelsen ånyo att verkställa utredning
och inkomma med förslag i sådant avseende. Sedan styrelsen efter samråd
i vissa delar med byråchefen å generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå
verkställt sådan utredning, avgav lantbruksstyrelsen i frågan en
den 1 februari 1924 dagtecknad promemoria.
I denna promemoria, som ligger till grund för den förevarande propositionen,
anför lantbruksstyrelsen till en början följande rörande det inhemska
fröets företräde framför det utländska:
Erfarenheten har lärt och en omfattande försöksverksamhet till fullo
bestyrkt, att frö av sorter och stammar, som uppdragits inom Sverige,
äro betydligt värdefullare för odling av det stora flertalet av landets
kulturväxter än importerat frö i allmänhet. Särskilt gäller detta ifråga
om vall- och foderväxterna. Under andra klimatiska förhållanden uppdragna
växtformer passa ej alltid för svenska klimat- och jordförhållanden
och lämna ofta här i landet lägre skördar än inhemskt frö.
I särskilt hög grad torde detta gälla beträffande rödklöver, alsike och
timotej men jämväl i större eller mindre grad beträffande hundäxing,
ängssvingel, renlosta och de båda rajgräsen ävensom humleluzern. Det
svenska rödklöverfröets stora avkastningsförmåga och överlägsenhet,
jämfört med importerat klöverfrö, torde av gammalt vara både allmänt
känd och erkänd. Detta förhållande har ju också lett därtill, att rödklöverfrö
till skydd för den inhemska fröodlingen av denna växt åsatts
en tull av 20 öre per kilogram. Icke heller något utländskt frö av alsikeklöver,
som myllats i svensk jord, torde kunna i avkastningshänseende
jämföras med det svenska. Den allmänt i världsmarknaden förekommande
alsikeklövern, till exempel den amerikanska, torde såsom regel i
Sverige icke lämna mer än två tredjedelar av den skörd, som goda svenska
stammar giva. Vad här anförts angående det svenska klöver fröets överlägsenhet
torde även, om också i mindre grad, gälla övriga ovanberörda
vallväxter. Anmärkas må dock, att olägenheten av utländska frövarors
bristande lämplighet för svenska förhållanden framträder mindre vid
odling i det sydligaste Sverige eller vissa delar av Skåne med dess
gynnsamma klimat. I allt fall lider det intet tvivel, att inom landet
odlat frö av ifrågavarande slag även i nyssnämnda landsdelar som
regel giver bättre skörderesultat än det utom landet uppdragna fröet.
Beträffande foderrotfrukterna, för vilkas fröodling även begärts skydd,
är förhållandet i viss mån ett annat. Av dessa växter marknadsföras
för närvarande inga på grund av klimatiska förhållanden naturligt fram
-
Lantbruksstyrelsen
den 1
februari 1924.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
komna sorter och stammar, utan äro de alster av mer eller mindre långt
driven förädling. Inom Sverige har sedan årtionden tillbaka pågått förädling
av dessa växter med så gott resultat, att nu av samtliga rotfruktsslag
förefinnas förädlade stammar, som till fullo kunna mäta sig med de
bästa i utlandet uppdragna. Erkännas må dock, att vissa utländska stammar,
särskilt danska, måste anses fullt jämbördiga med de svenska. Denna
jämförelse gäller emellertid endast kvalitetsutsädet. De allmänt på
världsmarknaden förekommande frövarorna av rotfruktsfrö — ofta
alstrade utan noggrant urval av stamfrö eller utgörande resultat av s. k.
fri odling utan säkerhet för sort eller stam — lämna enligt vad erfarenheten
visat en avsevärt lägre avkastning än de i Sverige producerade,
vilka odlas på jämförelsevis få händer och i regel med användande av utvalt
stamfrö.
Även beträffande foderrotfrukternas frö måste därför som regel anses,
att det inom landet odlade fröet giver högre avkastning än det utländska.
Angående den svenska fröodlingens svårigheter och åtgärder för dess
vidmakthållande anför lanthruksstyrelsen följande:
Den svenska fröodlingen har alltid på grund av konkurrens från utlandet
arbetat under tryckta förhållanden. Detta beror på vårt lands för
fröodling jämförelsevis mindre gynnsamma klimat, varuti väl kan alstras
stora foderskördar, men vilket som regel lämnar avsevärt lägre fröskördar
än varmare och torrare klimat, varför produktionskostnaden för
ett kilogram svenskt frö under alla förhållanden måste ställa sig dyrare
i Sverige än i länder med för fröproduktionen gynnsammare betingelser.
Under nu rådande ekonomiska förhållanden, då samtliga produktionsfaktorer
i Sverige torde ställa sig dyrare än i de flesta andra fröproducerande
länder, har emellertid fröproduktionen kommit i ett sådant läge,
att det kan befaras, att denna produktion icke längre skall kunna upprätthållas,
vilket givetvis skulle lända hela vår produktion av fodermedel
till obotlig skada och därmed till förfång för landets produktion av animala
livsmedel.
Läget är så allvarligt, att åtgärder synas höra vidtagas i syfte att
förhindra ödeläggandet av den svenska fröproduktionen och därmed också
den svenska förädlingen av ifrågavarande växter. Rådande fröimportförbud,
som tillkommit särskilt för att förhindra import av värdelöst
eller mindrevärt frö, verkar ju i någon, om ock begränsad mån, genom
sin blotta tillvaro såsom ett skydd för den inhemska fröproduktionen. Då
emellertid den svenska fröproduktionen för närvarande icke täcker landets
behov, torde under en längre följd av år ett visst importbehov komma att
föreligga. Detta nödvändiggör under förutsättning av fortsatt importförbud
ett licensgivningssystem. Svårigheterna att på detta sätt åstad:
komma en fullt rättvis och tillfredsställande reglering av fröimporten
hava i själva verket visat sig nästan oövervinneliga.
För att den svenska fröproduktionen må beredas nödigt skydd synes
under sådana förhållanden ingen annan möjlighet föreligga än att åsätta
importerade frövaror en för ändamålet avpassad tull. Samtidigt därmed
torde gällande importförbud å frö upphävas, varigenom den nuvarande
importregleringen komme att bortfalla.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 11
Angående verkan av frötullar anför lantbruksstyrelsen vidare, bland
annat, följande:
I regel invändes mot alla tullar, att de till nackdel för konsumenterna medföra
en höjning av försäljningspriserna och endast utgöra skydd för viss
näring eller viss grupp av näringsidkare på den övriga befolkningens bekostnad.
Här ifrågasatta tullar måste emellertid anses vara av helt annan
natur. Såsom förut framhållits, torde det vara ett verkligt riksintresse,
att landets frökonsumenter, d. v. s. Sveriges samtliga jordbrukare, tillförsäkras
ett för landets olika förhållanden fullt lämpligt odlingsmaterial.
Kunde nu genom tull på de viktiga frövaror, varom här är fråga, en inhemsk
kvalificerad fröproduktion upprätthållas och så småningom ökas,
så att den täckte det svenska behovet, måste därmed följa en ökad skörd
av ifrågavarande kulturväxter. En sådan tull måste således i stort sett
vara till fördel för lantmännen, även dem, som icke själva producera frö.
Emellertid torde det kunna väntas, att tullen även skall bliva till fördel
för den konsumerande allmänheten. Genom ökad skörd vinnes nämligen
trots höjningen av priset å utsäde en sänkning av produktionskostnaderna.
De enda, som skulle bliva lidande på tullar av här ifrågasatt art, äro
de fröhandlare, vilka grundat sin rörelse på import av utländskt frö. Deras
möjlighet till förtjänst på grund av de, tack vare rådande valutaförhållanden,
särskilt billiga utländska frövarorna skulle i viss mån kringskäras.
De fröhandlare åter, som genom egna eller kontrakterade odlingar
inom landet sörja för sitt behov av frö, hava givetvis samma intresse som
lantmännen och allmänheten.
Möjligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida man icke i stället för
vidtagande av tullförhöjningar kunde genom en omfattande upplysningsverksamhet
göra det svenska fröets överlägsenhet och den ekonomiska fördelen
av dess användning även vid relativt högre prislägen än för motsvarande
utländska frösorter kända i vidare kretsar och härigenom åstadkomma
erforderligt stöd för den inhemska fröodlingen. En lång erfarenhet
har emellertid med tydlighet ådagalagt, att trots alla ansträngningar,
som göras i ovan angivna syfte, den stora massan av våra lantmän, särskilt
under nuvarande tryckta konjunkturer på jordbruket, låta sig påverkas
av mera avsevärd prisskillnad till förmån för den utländska varan,
även med risk av mindre ekonomiskt utbyte.
Lantbruksstyrelsen har slutligen enligt vissa grunder beräknat, att
genom de ifrågasatta tullarna skulle inflyta ett belopp av omkring 600,000
kronor för år, vilket belopp dock komme att minskas i den mån importbehovet
av frö minskades, varjämte styrelsen uttalat, att de ifrågasatta
tulländringarna borde erhålla provisorisk karaktär.
I sitt anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll har föredragande
departementschefen uttalat, att det syntes honom uppenbart, att åtgärder
utöver dem, som kunde föranledas av lantbruksstyrelsens förslag om importkungörelse,
vore av nöden för att under nuvarande för den svenska
fröodlingen brydsamma förhållanden bereda denna odling skydd gent emot
Departementi
chefen.
Utskottets
yttrande.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
den övermäktiga utländska konkurrensen samt därvid tillika i största
möjliga mån förhindra spridande inom landet av mindervärdigt frö.
Härefter har departementschefen anfört följande:
»Det rådande importförbudet, vilket emellertid från början avsågs som
en rent provisorisk åtgärd till förhindrande av införsel till riket av mindrevärdigt
frö, är visserligen ägnat att giva skydd åt den inhemska fröodlingen
i angivna hänseende. Men då den svenska fröproduktionen icke
täcker behovet och alltså import nödvändiggöres av vissa kvantiteter frövaror,
vilka genom sin prisbillighet verka nedtryckande på försäljningsprisen
för de inhemska varorna, kan detta skydd icke betecknas såsom
tillräckligt effektivt. Ett importförbud med därtill hörande licenssystem
blir för övrigt alltid i tillämpningen förenat med åtskilliga vanskligheter.
Lantbruksstyrelsen har också själv i den avgivna promemorian
framhållit, att svårigheterna att på denna väg erhålla en fullt rättvis och
tillfredsställande reglering av fröimporten visat sig nästan oövervinneliga.
Denna väg synes alltså icke föra till en tillfredsställande lösning av frågan.»
Det skydd, varav enligt departementschefens övertygelse den svenska
fröodlingen vore oundgängligen i behov, syntes departementschefen böra
givas genom att på sätt lantbruksstyrelsen i promemorian föresla
git
— åsätta importerade frövaror en lämpligt avpassad tull. En sådan
skulle icke komma att verka fördyrande å lantmannaprodukter, och det
vore all anledning förvänta, att eu dylik tull komme att verka till ökning
av lantmännens produktion.
Departementschefen har sålunda förordat det av lantbruksstyrelsen i
promemorian framlagda förslaget samt slutligen beträffande dagen för
de nya bestämmelsernas ikraftträdande uttalat, att det borde överlämnas
åt Kungl. Maj:t att härom träffa avgörande, i sammanhang varmed nu
gällande importförbud syntes böra upphävas och åtgärder vidtagas för utfärdande
av bestämmelser avseende reglering för normala förhållanden
av import av vissa frösorter.
Beträffande vad departementschefen i övrigt anfört till motivering för
det med propositionen framlagda förslaget får utskottet hänvisa till det
propositionen bifogade protokollsutdraget.
Av vad lantbruksstyrelsen och föredragande departementschefen i ämnet
anfört framgår bland annat följande. Den svenska fröodlingen har att
utstå en hård konkurrens med importerade fröer, vilka utbjudas till
väsentligt lägre priser än de svenska produktionskostnaderna medgiva.
Vidare äro de utländska frösorterna i regel betydligt underlägsna de inhemska
förädlade fröerna, vilka äro anpassade efter svenska klimat- och
jordförhållanden. Att det gällande importförbudet icke kunnat utnyttjas
såsom ett effektivt skydd för den inhemska kvalitativa fröodlingen beror
därpå, att denna för närvarande icke täcker landets behov, varför licenser
för import bliva erforderliga. Svårigheterna att på dylikt sätt åstadkomma
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
13
en fullt rättvis och tillfredsställande reglering av fröimporten hava av
lantbruksstyrelsen betecknats såsom nästan oövervinnerliga.
Av sålunda sammanfattade skäl har utskottet i likhet med chefen för
jordbruksdepartementet funnit påkallat, att nya åtgärder vidtagas, som
äro ägnade att stödja den inhemska fröodlingen samt motverka användningen
av mindervärdiga utländska frösorter.
Förslag i berörda syften föreligga i den ifrågavarande propositionen
samt i motionerna nr 170 i första kammaren och nr 138 i andra kammaren.
Ovan återgivna utdrag ur motiveringen till nyssnämnda motioner visar,
att desamma i främsta rummet åsyfta att anskaffa medel till vissa för landets
växtodling såsom viktiga ansedda ändamål, ehuru dessa motioner icke,
såsom fallet var med de vid 1923 års riksdag väckta motioner, om vilka
ovan erinrats, innefatta något direkt yrkande på medlens användande för
berörda ändamål. Utskottet har emellertid, i anslutning till den i motionerna
framförda tanken, vilken, på sätt ovan omnämnts, redan tidigare
vid upprepade tillfällen kommit till uttryck, velat uttala, att den icke
oväsentliga inkomst, som genom de förordade höjda eller nya tullsatserna
torde vara att motse, med fog kan åberopas såsom skäl för beviljande av
statsanslag icke blott till en central frökontrollanstalt, varom proposition
föreligger, utan även framdeles till åtgärder, ägnade att verksamt stödja
den inhemska växtförädlingen, befordra ändamålsenlig betesvård samt
främja en planmässigt ordnad försöksverksamhet inom jordbruket.
Att motionärernas yrkande icke avser nya eller höjda tullsatser för de
ifrågavarande varuslagen utan särskilda importavgifter, torde bero därpå,
att motionärerna förutsatt, att importförbudet skulle bestå. Kungl. Maj:ts
förslag utgår däremot från förutsättningen, att importförbudet upphäves.
På grund av den brist, som enligt vad ovan anförts vidlåder systemet
med importförbud och licenser, har utskottet ansett den av Kungl. Maj:t
föreslagna anordningen med höjt tullskydd vara att föredraga framför
ett bibehållande av importförbudet, förenat med importavgifter för varor,
för vilka importlicens meddelats.
Då utskottet sålunda ansett sig kunna tillstyrka tulländringar i fråga
om frö, har utskottet särskilt beaktat, att, på sätt lantbruksstyrelsen i sin
promemoria närmare utvecklat, de tulländringar, som föreslås, icke rimligen
kunna tänkas verka fördyrande på lantmannaprodukter till men
för konsumenterna. I stället torde desamma, såsom ledande till de rikare
skördar, som de svenska fröerna, på sätt lantbruksstyrelsen framhållit,
giva, kunna väntas verka i motsatt riktning.
I fråga om de fröslag, som dylika tulländringar böra omfatta, samt
beträffande tullsatserna har utskottet icke velat ifrågasätta någon ändring
i det med propositionen framlagda förslaget, liksom utskottet icke haft
något att erinra vare sig mot att det överlämnas åt Kungl. Maj:t att
träffa avgörande om dagen för de nya bestämmelsernas ikraftträdande
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
eller mot att giltighetstiden för de nya tullsatserna begränsas till tiden
intill den 1 juli 1926.
I fråga om avfattningen av de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna
i tulltaxan har utskottet ansett sig höra föreslå en mindre ändring. Den
föreslagna anmärkningen skall enligt propositionen införas under samlingsrubriken
frö, sålunda efter rubriken 90. Nu äro emellertid samtliga de
fröslag, vilka omnämnas i anmärkningen, upptagna i rubriken 88. Vid
sådant förhållande torde det bättre överensstämma med tulltaxans uppställning
i liknande fall, att anmärkningen införes under sistnämnda rubrik.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 135 samt med avslag å
motionen II: 418 av herr Andersson i Tungelsta m. fl.,
besluta,
att rubrikerna 88 och 89 i gällande tulltaxa skola
från och med dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
för tiden intill den 1 juli 1926 erhålla följande ändrade
lydelse:
Kvantitet
för tull- beräk- ningen.
Tullsats.
Frö:
Kronor
öre
|
88
timotej-, hundäxing-, ängs- svingel-, renlosta-, engelskt
rajgräs-, italienskt rajgräs-,
foderbet-, sockerbet-, rödhet-,
rov-, raps-, kålrot-, kål- och
morot- .............................
Anm. För oljetillverkning infört rov-,
raps-, kål- eller kålrotfrö må tull- fritt utlämnas, därest vederbörande
fabriksidkare vid tullbehandlingen
överlämnar skriftligt intyg på heder
och tro därom, att varan är ute- slutande avsedd för sådant ändamål.
1 kg.
—
CO 1
O 1
89 a
89 b
rödklöver- och alsikeklöver-...
humlelucern- .........................
1 kg.
1 kg.
—
40
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
15
2) att de likalydande motionerna 1:170 av herr Nils
Anton Nilsson m. fl. och II: 138 av herr Jönsson i
Fridhill m. fl., angående importavgifter å vissa fröslag,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1924.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Örne, Rune, Bärg, Boman, Johansson i Kullersta.
Olsson i Ramsta, Sköld, Olsson i Golvvasta, Lövgren, Heyman, Johansson i
Hornsberg, Alexander Nilsson, Carlsson i Gävle, Aström, Bengtsson i Kullen,
Granath, Pettersson i Hällbacken och Brännström.
Reservationer:
av herrar Röing, Olsson i Ramsta, Johansson i Hornsberg, Carlsson i
Gävle och Pettersson i Hällbacken, vilka ansett, att utskottets betänkande
bort hava följande lydelse:
»Genom proposition — — — propositionen bifogade protokollsutdraget.
Bevillningsutskottet har tidigare såväl vid denna som vid flera av de
senare årens riksdagar på angivna skäl avstyrkt samtliga förslag, som avsett
ändring av gällande tullskydd, där icke tulltekniska skäl varit avgörande.
Nu har såsom skäl för de föreliggande förslagen anförts, utöver kravet
på ökat skydd för den inhemska fröodlingen, även den omständigheten att
de nya eller höjda tullsatserna eller de särskilda importavgifterna påkallades
av angelägenheten att utestänga utländska frösorter, vilka gåve sämre skörderesultat
än de förädlade svenska fröerna. Detta syfte, vilket även bevillningsutskottet
anser i hög grad behjärtansvärt, kan emellertid enligt utskottets
mening bättre nås genom fortsatt tillämpning av gällande importförbud
i förening med licenser än genom de föreslagna tullarna eller importavgifterna,
för vilkas avvägande, på grund av de starkt växlande priserna på konkurrerande
utländska fröer, knappast tillräckligt fasta utgångspunkter synas hava
vunnits. I den mån en på tillräcklig erfarenhet byggd importreglering visar
sig icke kunna förhindra användandet av mindervärdigt utländskt frö, torde,
på sätt i motiveringen till den av herr Andersson i Tungelsta m. fl. väckta
motionen uttalats, ett dylikt missförhållande böra motverkas genom en på
opaginerad Kontrollera mot PDF
“ 16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
lämpligt sätt bedriven upplysningsverksamhet i hithörande ämnen. Likaledes
i anslutning till vad i sistnämnda motion anförts har utskottet velat
framhålla, hurusom importavgifter eller ökat tullskydd för fröer verka fördyrande
på en för alla jordbrukare nödvändig vara och därigenom måste
innebära en för jordbruket särskilt under nuvarande brydsamma tider tyngande
belastning.
Utskottet har således icke kunnat frångå sin ovan angivna principiella
ståndpunkt, utan ansett prövningen av frågan om ändrat tullskydd för den
inhemska fröproduktionen böra anstå till den revision av tulltaxan, som
torde komma till stånd inom den närmaste framtiden.
I anledning av den motivering, som anförts för motionerna 170 i första
kammaren och 138 i andra kammaren, har utskottet velat göra följande
uttalande. I likhet med vad i motiveringen till motionerna anförts, anser
utskottet angeläget, att staten kraftigt understödjer upprättandet av en
verksam frökontroll samt de grenar av förädlingsverksamheten, som äro
i behov av understöd. Men kostnaden härför bör enligt utskottets mening
bestridas genom anslag av statsmedel.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 418
av herr Andersson i Tungelsta m. fl., besluta, att förevarande
proposition nr 135 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd;
2) att de likalydande — — — (= utskottets)---
riksdagens åtgärd.»
av herrar Sköld, örne, Johansson i Kullersta och Granath, vilka anfört:
»Enligt vår mening är tullskydd en opraktisk metod för åstadkommande
av goda förhållanden på den svenska frömarknaden. Mera rationellt
synes det vara, att det nödvändiga understödet från statens sida får formen
av upprättandet av en verksam frökontroll och av direkt understöd åt de
grenar av förädlingsverksamheten, som erfarenheten lärt icke bära sig.
Alltså få vi hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 418
av herr Andersson i Tungelsta m. fl., avslå Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 135;
2) att de likalydande motionerna I: 170 av herr Nils
Anton Nilsson m. fl. och II: 138 av herr Jönsson i Fridm.
fl., angående importavgifter å vissa fröslag, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:275 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående införande av tull å vissa frövaror m. m. a1 i texten