Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner angående skyldighet för Stockholms stad att av inflytande nöjesskatt avstå viss andel till statsverket för att tillgodoföras verksamheten vid kungl. teatern.

1924-05-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1924:42, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående skyldighet för Stockholms stad att av inflytande nöjesskatt avstå viss andel till statsverket för att tillgodoföras verksamheten vid kungl. teatern.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1924 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner angående

skyldighet för Stockholms stad att av inflytande

nöjesskatt avstå viss andel till statsverket för att tillgodoföras

verksamheten vid kungl. teatern.

(l:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, väckta, den

ena i första kammaren, nr 83, av herr Rune och den andra i andra kammaren,

nr 140, av herr Bengtsson i Norup har hemställts,

»l:o) att riksdagen måtte besluta sådan ändring uti kungl. förordningen

den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa

offentliga nöjestillställningar, att Stockholms stad förpliktas att av staden tillkommande

nöjesskatt till statsverket årligen redovisa ett belopp motsvarande

25 procent av inflytande nöjesskatt, dock högst fyrahundratusen kronor för

att tillgodoföras verksamheten vid kungl. teatern (operan) samt

2:o) att detta belopp skall användas för kungl. teaterns verksamhet enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande.»

I motiveringen till det föreliggande förslaget hava motionärerna erinrat,

att genom beslut av 1923 års riksdag viss del av den i Stockholms stad utgående

nöjesskatten undandragits staden och tillförts verksamheten vid kungl.

teatern och kungl. dramatiska teatern. Motionärerna hava vidare uttalat sig

för, att kungl. teatern, som för att kunna fylla sin kulturella uppgift vore i

stor utsträckning beroende av bidrag från det allmänna, erhölle ytterligare

någon stadigvarande inkomst. En dylik fördel kunde beredas kungl. teatern

genom ett ytterligare fortskridande på den väg, som genom nyssnämnda beslut

beträtts av 1923 års riksdag. Det i motionerna framlagda förslaget utgör

sålunda enligt motionärernas mening ett fullföljande av den tanke, som

låg till grund för sistnämnda beslut.

Gent emot den uppfattning, som sålunda varit vägledande för motionärerna,

har utskottet velat fästa uppmärksamheten på en viktig principiell skiljaktighet

mellan 1923 års berörda riksdagsbeslut och det nu föreliggande förslaget.

Bevillningsutskottet vid nämnda riksdag lämnade i sitt i ämnet avgivna,

av riksdagen sedermera godkända och åberopade betänkande till en början

en redogörelse, av vilken framgick ej mindre, att de belopp, som staten

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 28 höft. (Nr 42.)

Utskottet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

genom beviljande av anslag eller genom andra åtgärder ställer till de

kungl. teatrarnas förfogande, äro mycket betydande, än även att dessa

teatrar äro för sin verksamhet i hög grad beroende av det bistånd,

som staten lämnade dem. De sålunda angivna förhållandena borde,

anförde utskottet vidare, föranleda, att de kungl. teatrarna befriades från

skyldigheten att inbetala nöjesskatt till Stockholms stad. Den sålunda

förordade ändringen i nöjesbeskattningen genomfördes medels följande lagstiftningsåtgärder.

I nöjesskatteförordningen infördes en bestämmelse,

enligt vilken densamma icke skulle äga tillämpning å nöjestillställning,

anordnad av kungl. teatern eller kungl. dramatiska teatern i Stockholm å

lokal, som för teaterns verksamhet i huvudstaden stadigvarande begagnades.

Samtidigt antogs en särskild förordning, genom vilken bestämdes,

att vid nämnda teatrar nöjesskatt skulle uttagas enligt de grunder, som

tillämpades beträffande andra nöjestillställningar i Stockholms stad samt

att skattens avkastning skulle användas för nämnda teatrars verksamhet

enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.

Det undantag från grundsatsen, att nöjesskatten är en kommunal skatt,

som 1923 års ifrågavarande riksdagsbeslut otvivelaktigt innefattar, har

sålunda motiverats därmed, att de allmänna reglerna för den kommunala

nöjesbeskattningen i tillämpningen hade visat sig leda till en beskattning,

som berörde vissa institutioner, vilka såsom beroende av statens ekonomiska

bistånd icke borde drabbas av den ifrågavarande kommunala beskattningen.

Också erhöll undantagslagstiftningen, som ovan nämnts, den formen, att nöjestillställningar

vid de kungl. teatrarna förklarades icke vara underkastade

den nöjesskatt, som regleras genom den kommunala nöjesskatteförordningen,

samtidigt som dessa tillställningar blevo föremål för en särskild

beskattning, vars avkastning inflyter till statsverket för att tillföras de

kungl. teatrarnas verksamhet.

För det nu föreliggande förslaget torde icke kunna åberopas något skäl

av den natur, som, på sätt nyss nämnts, var bestämmande för 1923 års

ändring. De bärande motiverna äro här operans kulturella betydelse för

hela landet, dess behov av understöd och skäligheten i att Stockholms stad

lämnar bidrag till verksamheten vid denna institution. Den ändring i

nöjesbeskattningen, som nu ifrågasättes, avser sålunda intet annat än ett

disponerande från statens sida för ett visst ändamål av en del av nöjesskattens

avkastning inom en viss kommun.

Vid undersökning av de konsekvenser, som vardera av de båda ifrågavarande

ändringarna kan tänkas medföra, framgår följande. Endast i

sådana fall av kulturell betydelse, då anstalter, vilka understödjas av

allmänna eller eljest genom statsåtgärder anskaffade medel, hava att

redovisa nöjesskatt, synes 1923 års lagstiftning kunna skäligen anföras

såsom stöd för avvikelser från regeln, att nöjesbeskattningen skall uppbäras

för vederbörande kommuns räkning. Med den ändring, som nu

föreslås, förhåller det sig helt annorlunda. Skulle densamma genomföras,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

3

kunde den icke utan fog åberopas till stöd för att till statsverket indraga

anparter av kommunernas nöjesskattemedel, så snart det gällde viktiga

kulturella ändamål, vilkas främjande kunde anses böra vara föremål för

såväl statens intresse som vederbörande kommuns omsorg.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att motionärernas förslag icke

låter förena sig med principen för den gällande kommunala nöjesskattelagstiftningen.

Om utskottet av sålunda anförda skäl icke kunnat tillstyrka bifall till

motionerna, vill emellertid utskottet, som behjärtar syftet att tillföra

kungl. teatern en ny stadigvarande inkomst, icke underlåta att hänvisa till

vissa uttalanden av stadskollegiet och inom stadsfullmäktige i Stockholm,

vilka synas giva vid handen, att nämnda syfte kan vinnas, därest frågan

om anslag åt kungl. teatern kommer under stadsfullmäktiges prövning.

Bevillningsutskottet har från stadskollegiet mottagit en skrivelse, i vilken

kollegiet på anförda skäl hemställt, att utskottet ville avstyrka bifall till

de föreliggande motionerna. I nämnda skrivelse har stadskollegiet förklarat

sig icke vilja bestrida, att Stockholms stad har ett stort intresse

av operans verksamhet och dess upprätthållande på en hög konstnärlig

nivå, samt, efter erinran om en pågående utredning rörande operans

ekonomi, uttalat, att därest berörda utredning skulle giva vid handen, att

utöver de anslag, som staten i form av direkta bidrag eller på annat sätt

kunde komma att lämna operan, jämväl ett bidrag av kommunala medel

funnes böra ifrågasättas, borde, enligt stadskollegiets mening, framställning

härom göras till Stockholms stad och staden lämnas möjlighet att

i vanlig ordning pröva densamma. Vidare har utskottet tagit del av

protokoll över Stockholms stadsfullmäktiges yttranden den 18 februari

1924, då nämnda till utskottet ställda skrivelse anmäldes. Dessa yttranden

synas giva gott stöd åt antagandet, att en framställning från kungl.

teatern om anslag av Stockholms stad skulle komma att av stadsfullmäktige

upptagas välvilligt och prövas med beaktande av operans betydelse

för Stockholms stad.

Den i stadskollegiets skrivelse omnämnda utredningen, vilken verkställts

av särskilda, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 juni 1923, av chefen

för ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, har numera slutförts

och de sakkunniga hava den 29 nästlidna april avgivit betänkande rörande

kungl. teaterns ekonomi och konstnärliga verksamhet. I betänkandet har

erinrats om det genom de föreliggande motionerna väckta förslaget, därvid

de sakkunniga, som förklarat sig icke ingå på frågan om lämpligheten i

övrigt av den ifrågasatta åtgärden, velat framhålla den synnerligen stora

betydelse, som det i motionerna avsedda årliga bidraget skulle hava för

operans verksamhet. Icke minst på grund av vad de sakkunniga i detta

ämne anfört, torde det vara att vänta, att kungl. teaterns styrelse kommer

att hos Stockholms stad göra framställning om ett årligt anslag till verksamhetens

bedrivande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 83 av herr Rune m. fl.

och II: 140 av herr Bengtsson i Norup m. fl. angående

skyldighet för Stockholms stad att av inflytande nöjesskatt

avstå viss andel till statsverket för att tillgodoföras

verksamheten vid kungl. teatern, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Höing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Örnc, Rune, Ericson i Oberga

Bärg, Boman, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Olsson i Barnsla, Lithander,

Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta, Lövgren, Heyman®, Johansson i

Homsberg, Carlsson i Gävle, Björklund och Olsson i Gävle*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

5

Reservationer:

av herrar Rune, Ericson i Oberga och Olsson i Ramsta, vilka ansett, att

utskottets motivering bort hava följande lydelse:

»Det av motionärerna framställda förslaget till åstadkommande av ökat

och mera stadigvarande ekonomiskt stöd åt kungl. teatern har enligt utskottets

mening kommit i ett nytt läge genom vissa uttalanden av stadskollegiet

och inom stadsfullmäktige i Stockholm, vilka uttalanden synas

giva vid handen, att det av motionärerna avsedda syftet antagligen kan

vinnas, därest frågan om anslag åt kungl. teatern kommer under stadsfullmäktiges

prövning.

Bevillningsutskottet har från stadskollegiet mottagit en skrivelse, i vilken

kollegiet på anförda skäl hemställt, att utskottet ville avstyrka bifall till

de föreliggande motionerna. I nämnda skrivelse har stadskollegiet förklarat

sig icke vilja bestrida, att Stockholms stad har ett stort intresse av operans

verksamhet och dess upprätthållande på en hög konstnärlig nivå, samt,

efter erinran om en pågående utredning rörande operans ekonomi, uttalat,

att därest berörda utredning skulle giva vid handen, att utöver de anslag,

som staten i form av direkta bidrag eller på annat sätt kunde komma att

lämna operan, jämväl ett bidrag av kommunala medel funnes böra ifrågasättas,

borde, enligt stadskollegiets mening, framställning härom göras till

Stockholms stad och staden lämnas möjlighet att i vanlig ordning pröva

densamma. Vidare har utskottet tagit del av protokoll över Stockholms

stadsfullmäktiges yttranden den 18 februari 1924, då nämnda till utskottet

ställda skrivelse anmäldes. Dessa yttranden synas giva gott stöd åt antagandet,

att en framställning från kungl. teatern om anslag av Stockholms

stad skulle komma att av stadsfullmäktige upptagas välvilligt och prövas

med beaktande av operans betydelse för Stockholms stad.

Den i stadskollegiets skrivelse omnämnda utredningen, vilken verkställts

av särskilda, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 juni 1923, av chefen

för ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, har numera slutförts

och de sakkunniga hava den 29 nästlidna april avgivit betänkande rörande

kungl. teaterns ekonomi och konstnärliga verksamhet. I betänkandet har

erinrats om det genom de föreliggande motionerna väckta förslaget, därvid

de sakkunniga, som förklarat sig icke ingå på frågan om lämpligheten i

övrigt av den ifrågasatta åtgärden, velat framhålla den synnerligen stora

betydelse, som det i motionerna avsedda årliga bidraget skulle hava för

operans verksamhet. Icke minst på grund av vad de sakkunniga i detta

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 28 höft. (Nr 42.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ämne anfört, torde det vara att vänta, att kungi. teaterns styrelse kommer

att hos Stockholms stad göra framställning om ett årligt anslag till verksamhetens

bedrivande.

Och att ett skäligt anslag till kungl. teatern då även kommer att av

stadsfullmäktige beviljas, synes utskottet i betraktande av de uttalanden,

som ovan omförmälts, sannolikt.

Under sådana förhållanden och då motionärerna med sitt förslag i sak

endast åsyftat att förskaffa kungl. teatern ett välbehövligt och stadigvarande

årligt anslag, synes det utskottet icke nödigt att ingå i bedömande

av den omstridda frågan, huruvida den ifrågasatta ändringen uti förordningen

om nöjesskatt lämpligen hör vidtagas.»

av herrar Gustaf Nilsson, Bärg och Olsson i Golvvasta mot viss del av

motiveringen.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.