Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proj>osition angående vissa inrikes postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock Kungl. M a jäs proposition med förslag till viss ändring i postavgiften vid postabonnemang å tidning jämte en i ämnet väckt motion.

1924-05-28 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1924:52, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proj>osition angående vissa inrikes postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock Kungl. M a jäs proposition med förslag till viss ändring i postavgiften vid postabonnemang å tidning jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1924 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels

Kungl. Maj:ts proj>osition angående vissa inrikes

postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion, dels

ock Kungl. M a jäs proposition med förslag till viss

ändring i postavgiften vid postabonnemang å tidning

jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 14 mars 1924 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 189, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen besluta,

att de av riksdagen för tiden till 1924 års utgång beslutade postavgifterna

skola äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december 1925, dock att

för tiden från och med den 1 oktober 1924 till och med den 31 december

1925 skall gälla,

att avgifter för inrikes postanvisning eller postförskott skola utgå med

följande belopp:

om postanvisnings- respektive postförskottsbeloppet uppgår till högst

5 kronor ............................................................................................. 15 öre

om

beloppet överstiger

5

men

ej

50 kronor ..............

.............. 25

»

»

» »

50

»

»

100 » ...............

............... 35

»

»

» »

100

»

»

250 » ...............

............... 45

»

»

» »

250

»

»

500 » ...............

............... 55

»

»

» »

500

»

»

750 » ...............

............... 65

»

»

» »

750

1,000 » ................

............... 75

varjämte skall iakttagas, att de stadgade avgifterna för postabonnemang

å tidning icke skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för år 1920,

som verkställas under år 1925.

Till utskottet har jämväl överlämnats en i anledning av nämnda proposition

inom första kammaren av herr Pers väckt motion, nr 292, däri hemställts,

att riksdagen måtte »besluta brevportosatsernas nedsättning i enlighet

med generalpoststyrelsens i Kungl. Maj:ts proposition nr 189 refererade

förslag».

I en den 16 maj 1924 dagtecknad, likaledes till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 226, har Kungl. Maj:t, under åberopande av proposiBihang

till riksdagens protokoll 1324. 7 sand. 37 käft. (Nr 52.) 1129 24 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Återblick.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

•tionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

samma dag, med ändring av det i propositionen nr 189 framlagda förslaget,

i vad detsamma avsåge postavgiften vid postabonnemang å tidning, föreslagit

riksdagen besluta,

att den av riksdagen för tiden till 1924 års utgång beslutade postavgiften

vid postabonnemang å tidning skall äga fortsatt tillämpning till och med

den 31 december 1925; dock att den jämlikt 8 § 3 mom. b) i förordningen

angående villkoren för postbefordran av tidningar ocli andra periodiska

skrifter utgående avgift skall vid postabonnemang å tidning, som avser år

1925, utgöra 15 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidnings sammanlagda

vikt under nästföregående lielårsperiod, beräknad på sätt i nyssnämnda

författningsrum sägs.

Till utskottet bär jämväl överlämnats en inom första kammaren av herr

Björnsson väckt motion, nr 300, däri hemställts, »att riksdagen i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 226 måtte besluta,

dels att den i § 8 mom. 2 b) av nu gällande tidningsförordning omförmälda

procentsatsen skall sänkas från 4 procent till 2 procent,

dels att den i samma § mom. 3 b) omförmälda viktavgiften skall utgå

med 17 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av postabonnerad tidnings

årsvikt».

Beträffande vad som anförts till motivering för de sålunda föreliggande

förslagen får utskottet, i .den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan,

hänvisa, i fråga om de av Kungl. Maj:t framlagda förslagen, till de vid

propositionerna fogade utdragen av statsrådsprotokollen samt, vad angar

de motionsvis framförda förslagen, till motionerna.

Under kristiden hava de inrikes postavgifterna höjts fyra olika gånger,

nämligen efter beslut av 1917, 1918, 1919 och 1920 ars lagtima riksdagar.

För 1921 års riksdag framlades av Kungl. Maj:t förslag om ytterligare

ökning av vissa postavgifter, men fann riksdagen sig kunna lämna

förslaget om förhöjningarna utan bifall.

Det av Kungl. Maj:t för 1922 års riksdag framlagda förslaget rörande

vissa inrikes postavgifter avsåg i huvudsak, dels att då gällande förhöjda

postavgifter skulle äga fortsatt giltighet till utgången av år 1923, med

undantag av inrikes brevportot och i samband därmed portot för korsband

som innehåller affärshandling, för vilka viss nedsättning föreslogs

från och med den 1 oktober 1922, dels ock att maximivikten för korsband,

som innehåller varuprov, skulle från och med samma tidpunkt höjas.

I sitt i anledning av propositionen avgivna betänkande, nr 36, tillstyrkte

bevillningsutskottet Kungl. Maj:ts med propositionen framlagda förslag

med, bland annat, den ändringen, att utskottet förordade återinförande

av särskilt lägre lokalporto. Vid behandlingen av utskottets betänkande

stannade kamrarna i olika beslut, i det att första kammaren biföll vad

utskottet i betänkandet hemställt, under det att andra kammaren biföll

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

ett under överläggningen framställt yrkande, att riksdagen, med avslag

å utskottets hemställan, måtte besluta, att de av riksdagen för tiden till

1922 års utgång beslutade postavgifterna skulle äga fortsatt tillämpning

till och med den 31 december 1923. I gemensam omröstning segrade

första kammarens mening.

Den av Kungl. Maj:t för 1923 års riksdag framlagda propositionen angående

vissa inrikes postavgifter, vilken bifölls av riksdagen, avsåg i huvudsak,

att de sedan den 1 oktober 1922 gällande postavgifterna skulle äga

fortsatt giltighet till utgången av år 1924. I anslutning till vad bevillningsutskottet

i sitt i anledning av propositionen avgivna betänkande nr

32 anfört uttalade 1923 års riksdag i skrivelse nr 136, med tillkännagivande

av sitt i anledning av propositionen fattade beslut, att riksdagen,

som särskilt beaktat den statsfinansiella synpunkten, funnit, att någon

nedsättning av de då gällande postavgifterna icke borde äga rum under

år 1924. I skrivelsen erinrades, att det beträffande avgifterna för postabonnemang

å tidning framginge av det vid propositionen fogade protokollsutdraget,

att med de dåvarande avgiftsbeloppen inkomsterna av bestyret

med de postabonnerade tidningarna uppginge till ett belopp, som vore mellan,

7 och 8 miljoner kronor lägre än utgifterna för samma verksamhetsgren;

och uttalades, att riksdagen förutsatte, att den anmärkningsvärda brist, som

ifrågavarande verksamhetsgren uppvisade, vid en i utsikt ställd utredning

angående tidningsförordningens revision särskilt beaktades.

Rörande de nu gällande inrikes postavgifterna får utskottet, med anledning

av de föreliggande förslagens innehåll, erinra följande.

Det inrikes brevportot utgör 15, 30, 45 och 60 öre och lokalportot 10, 20

30 och 40 öre för respektive viktsatser. Avgifterna för inrikes postanvisning

och postförskott utgöra i respektive avgiftsgrupper 20, 30, 40, 50, 60, 70

och 80 öre.

Postavgiften vid tidningsabonnemang utgöres av dels förskrivningsavgift

och dels befordringsavgift. Enligt 8 § 2 mom. i förordningen den 17 juni

1916 (nr 216) angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra

periodiska skrifter, sådant detta författningsrum lyder jämlikt kungörelsen

den 11 juni 1920 (nr 293), utgår förskrivningsavgiften dels med eu fix avgift

för varje abonnemang, oberoende av abonnemangsterminens längd, dels ock

med en viss procent av det pris, som utgivaren betingat sig. Procenten

räknas för helt år och i förhållande därtill för kortare abonnemangstider.

De ordinarie avgifterna äro 10 öre och 2 procent å prenumerationsavgiften,

den procentuella avgiften dock ej under 5 öre. Dessa avgifter utgå sedan

år 1921 med 100 procents förhöjning eller således med 20 öre för abonnemangstermin

och 4 procent av den utgivaren tillkommande prenumerationsavgiften.

Enligt 8 § 3 mom. i tidningsförordningen beräknas befordringsavgiften för

år med proportionellt avdrag för kortare abonnemangstider. I denna avgift,

vilken liksom förskrivningsavgiften utgår med 100 procents förhöjning å

den ordinarie avgiften, ingå dels den s. k. periodicitetsavgiften, som för när
-

Gällande

inrikes postavgifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Prop. nr 189.

Prop. nr 226-

Generalpoststyrelsen

den

8 mars 1924.

varande utgår med 24 öre för varje nummer i veckan, dock med viss rabatt,

om tidningen utkommer med mer än 7 nummer i veckan, dels ock viktavgiften,

som utgår med 12 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidningens

sammanlagda vikt under nästföregående helårsperiod, räknad från

och med den 1 oktober till och med den 30 september.

Den föreliggande propositionen nr 189 avser i huvudsak, att de nu gällande

postavgifterna skola äga fortsatt giltighet till utgången av år 1925, med

undantag av avgifterna för inrikes postanvisning och postförskott, för vilka

föreslås en sänkning från och med den 1 oktober 1924 med 5 öre i varje

avgiftsgrupp.

Propositionen nr 226 innebär, att, med ändring av vad i propositionen

nr 189 föreslagits, den jämlikt 8 § 3 mom. b) i tidningsförordningen utgående

viktavgiften skall vid postabonnemang å tidning, som avser år 1925, höjas

från 12 till 15 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidnings årsvikt.

I den av föredragande departementschefen, enligt det vid propositionen

nr 189 fogade utdraget av statsrådsprotokollet, anmälda skrivelsen den 8

mars 1924 från generalpoststyrelsen med framställning beträffande postavgifterna

för tiden efter 1925 års ingång anförde styrelsen till en början i huvudsak

följande:

I sitt den 19 oktober 1923 avgivna förslag till beräkning av inkomstöverskott

av postverkets rörelse, att upptagas i riksstaten för budgetåret 1924—

1925, hade generalpoststyrelsen för år 1923 beräknat postverkets inkomster

till 65,9 miljoner kronor och utgifter till 51,4 miljoner kronor eller sålunda

ett överskott av 14,5 miljoner kronor. Enligt numera föreliggande bokslut

för år 1923 hade emellertid överskottet uppgått till i runt tal 16,2 miljoner

kronor. Den stora ökningen av överskottet berodde på eu minskning

av de under året avförda driftkostnaderna i förhållande till de beräknade dels

därigenom, att av styrelsen i driftkostnaderna för år 1923 inräknad provisorisk

tilläggsersättning för postbefordran å statens och enskilda järnvägar förandra

halvåret 1923, uppgående till omkring 1,2 miljoner kronor, på grund

av den sena tiden för besluts fattande i ämnet icke kunnat utbetalas under

sistnämnda år utan alltså måste belasta 1924 års driftkostnadsstat, dels ock

därigenom, att besparingar kunnat åstadkommas å vissa utgiftstitlar i större

utsträckning än styrelsen tidigare vågat hoppas.

För år 1924 hade styrelsen i sin förberörda skrivelse den 19 oktober 1923

beräknat postverkets inkomster till 66,8 miljoner kronor och utgifter till 51,8 miljoner

kronor eller alltså ett överskott av 15 miljoner kronor. Denna beräkning

hade styrelsen nu icke anledning frångå, i vad den avsåge inkomsterna.

Beträffande utgifterna åter hade visserligen Kungl. Maj:t den 31 december

1923 fastställt postverkets driftkostnader för år 1924 till 51,6 miljoner kronor,

men då ovannämnda belopp av 1,2 miljoner kronor måst överskjutas till år

1924, skulle alltså sammanlagda driftkostnadsbeloppet för sistnämnda år

uppgå till 52,8 miljoner kronor och överskottet bliva 14 miljoner kronor.

Överskottet berodde emellertid i hög grad på, dels till vilket belopp ersättningen

för posttransporterna å järnvägarna under år 1924 komme att bestämmas

— styrelsen hade i sina beräkningar för sistnämnda år förslagsvis

upptagit berörda ersättning till samma belopp som för år 1923 eller 8,2

miljoner kronor, vilket ej föranlett erinran från Kungl. Maj:ts sida — dels

ock det beslut, riksdagen kunde komma att fatta i anledning av Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 5

Maj:ts förslag i fråga om dyrtidstilläggen för tiden efter den 1 juli 1924.

Vid bifall till nämnda förslag beräknades approximativt en minskning i postverkets

driftkostnader under år 1924 med 250,000 ä 300,000 kronor. Vid nu

angivna förhållanden syntes försiktigheten bjuda att icke räkna med större

överskott under år 1924 än 14,5 miljoner kronor.

Vad slutligen anginge år 1925, vore de faktorer, som inverkade på postverkets

inkomster och utgifter, så svårberäkneliga, att de icke ens vore möjligt

att så lång tid i förväg framlägga tillförlitliga kalkyler. Dock ansåge

sig styrelsen icke hava anledning att räkna med att några överskjutande utgifter

från år 1924 skulle drabba 1925 års stat. Styrelsen ansåge sig för

sistnämnda år kunna kalkylera med samma överskott, som tidigare beräknats

för år 1924, eller 15 miljoner kronor.

Vid de nu meddelade beräkningarna angående postverkets inkomster för

åren 1924 och 1925 hade styrelsen räknat med att nu gällande postavgifter

komme att oförändrade gälla icke blott under hela år 1924 utan även underhela

år 1925.

Generalpoststyrelsen anförde härefter, att med hänsyn till de betydande

överskott å postverkets rörelse, som styrelsen funnit sig kunna beräkna för

åren 1924 och 1925, styrelsen ansett sig böra taga under övervägande frågan

om sänkning av postavgifterna. Till styrelsen hade jämväl inkommit framställningar

i sådan riktning, nämligen dels från Göteborgs industrikammare,

som hemställde, att eventuella nedsättningar måtte träda i kraft redan den

1 april 1924, dels ock från Stockholms handelskammare och firman Åhlén

& Holm, vilka hemställde om åtgärder för nedsättning av avgifterna för postanvisningar

och postförskott. Det syntes således, åtminstone i vissa affärskretsar,

föreligga en önskan om nedsättning av postavgifterna. De inkomster,

som med nuvarande postavgifter beräknades inflyta till postverket, erfordrades

ej heller för täckande av postverkets driftkostnader och skälig förräntning

av det i postverket nedlagda kapitalet och för erhållande av lämplig

vinstmarginal.

Styrelsen hade ansett sig böra meddela, vilka postavgifter enligt styrelsens

mening i första hand syntes böra nedsättas, därest några större nedsättningar

ansåges skola ifrågakomma.

Sålunda syntes avgifterna för annat inrikes brev än lokalbrev böra nedsättas

till 10, 20, 30 och 40 öre för respektive viktsatser samt för brevkort

till 5 öre. Dessa nedsättningar beräknades medföra en inkomstminskning,

för år räknat, av 10,400,000 kronor, varav omkring 1,775,000 kronor för brevkort.

Härtill komme en inkomstminskning av 1,200,000 kronor, som en av

bifall till nyssnämnda förslag betingad nedsättning av brev- och brevkortsavgifterna

till utlandet beräknades medföra. En sänkning av lokalportot kunde

däremot ej nu ifrågasättas.

Avgifterna för inrikes postanvisning och postförskott hade utgått med oförändrade

belopp sedan den 1 juli 1920. Att dessa avgifter ej sänktes samtidigt

med brevportot år 1922 berodde dels därpå, att postverkets ekonomi då icke

ansågs medgiva nedsättning av andra avgifter än brevavgifterna, dels ock

därpå, att postanvisnings- och postförskottsavgifterna icke ansågos täcka

postverkets utgifter för sagda rörelsegrenar. Förnyad undersökning hade

emellertid visat, att förhållandet mellan inkomster och utgifter i nyssnämnda

rörelsegrenar vore avsevärt gynnsammare nu än enligt de beräkningar, varpå

uttalandet år 1922 grundats. Med hänsyn härtill och då sänkning av dessa

avgifter kunde anses såsom konsekvens av brevportots sänkning år 1922,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

ansåge sig styrelsen böra föreslå, att ifrågavarande avgifter, oberoende av

huruvida eu mera allmän nedsättning av postavgifterna komme till stånd,

sänktes med 5 öre i varje avgiftsgrupp eller från respektive 20, 30, 40, 50,

60, 70 och 80 öre till respektive 15, 25, 35, 45, 55, 65 och 75 öre, och beräknades

detta medföra en inkomstminskning, för år räknat, av omkring

850,000 kronor.

Beträffande kor shand.saugiften, assur ansar giften, paketportot, den särskilda

tilläggsavgiften för s. k. ilpaket samt rekommendationsavgiften syntes någon

ändring icke böra ifrågasättas.

Yad slutligen anginge postavgiften för postabonnemang å tidning och avgiften

för utgivarkorsband, hade styrelsen för avsikt att inkomma med särskild

framställning, innefattande förslag till ny tidningsförordning, vilket förslag

beräknades medföra en inkomstökning, för år räknat, av omkring 600,000

kronor.

De föreslagna sänkningarna syntes lämpligen böra träda i kraft från och

med den 1 oktober 1924. Vid bifall härtill skulle postverkets överskott,

oavsett möjlig inkomstökning genom höjning av tidningsavgifterna, kunna

beräknas till 11,400,000 kronor för år 1924 och till 2,550,000 kronor för år

1925.. Erfarenheten hade dock visat, att sänkning av avgifterna medförde

stegring av trafiken.

Generalpoststyrelsen, som ansett, att under alla förhållanden en nedsättning

av postanvisnings- och postförskottsavgifterna nu borde vidtagas, hemställde

alltså, dels att stadgandena i 2—4 och 8—11 §§ av kungörelsen den

21 juni 1922 angående postavgifterna m. in. måtte — med de undantag, som

kunde komma att påkallas av eventuell sänkning av brev- och brevkortspostavgifterna

— äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december

1925, dels ock att avgiften för inrikes postanvisning och postförskott skulle

från och med den 1 oktober 1924 utgå med av styrelsen föreslagna belopp.

Två ledamöter av styrelsen, byråcheferna Hasselrot och Döss, hade på

anförda skäl ansett, att om lägsta portot för vanligt inrikes brev sattes till

10 öre, lägsta portot för lokalbrev borde sänkas till 5 öre.

Departements- Till det i propositionen nr 189 åberopade statsrådsprotokollet har före
14

mars 1924. dra8ande departementschefen, efter att hava återgivit nyssberörda framställning

från generalpoststyrelsen, anfört följande.

»I sitt förslag till inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925 beräknade

riksräkenskapsverket ett överskott av poströrelsen å 17,2 miljoner kronor,

under förutsättning att någon taxenedsättning icke komme till stånd. Då

postverkets överskott på grund av verkets monopolställning till huvudsaklig

del hade karaktären av skatteinkomst och statens ekonomiska ställning icke

för närvarande tilläte en sänkning av postportot, ansåge riksräkenskapsverket

sådan åtgärd icke böra äga rum. Vid behandling av denna fråga i

innevarande års statsverksproposition anförde chefen för finansdepartementet,

att han delade den av riksräkenskapsverket uttalade uppfattningen, att

inkomsten av poströrelsen icke borde betraktas uteslutande från synpunkten

av affärsinkomst. På grund härav och då det nuvarande postportot i förhållande

till det före kriget gällande icke företedde någon oproportionerlig

höjning, ansåg departementschefen, att inkomstberäkningen borde ske utan

hänsynstagande till någon portosänkning. Med avseende därå att vid fast
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

ställande av postverkets omkostnadsstat någon besparing å förslagsanslag

förutsatts kunna ske samt med hänsyn till föreslagen sänkning av dyrtidstilläggen

ansåg departementschefen överskottet böra upptagas till 15 miljoner

kronor. I enlighet härmed har i förslaget till riksstat för budgetåret 1924

—1925 bland inkomsterna postverkets överskott för år 1924 upptagits med

ett belopp av 15 miljoner kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts ifråga om inkomster av poströrelsen

och då generalpoststyrelsen numera anser sig böra beräkna ett

överskott för år 1924, som med en halv miljon kronor understiger det i

riksstatsförslaget upptagna beloppet, finner jag mig icke kunna föreslå någon

nämnvärd nedsättning för tiden från och med den 1 oktober till och med

den 31 december 1924 av nu gällande postavgifter. Eu sänkning av brevocli

brevkortsportot för denna tid kan alltså icke av mig förordas. Beträffande

åter avgifterna för postanvisningar och postförskott synas de av generalpoststyrelsen

anförda skälen tala för att en sänkning av dessa avgifter på

sätt styrelsen föreslagit kommer till stånd från och med den 1 oktober 1924,

oaktat detta skulle medföra en minskning av postverkets överskott för år

1924 å omkring 200,000 kronor.

Vad slutligen angår avgifterna för postabonnemang å tidningar och för

utgivarkorsband, må meddelas, att generalpoststyrelsen i skrivelse den 11

mars 1924 avgivit av 1923 års riksdag begärd och av styrelsen jämte tillkallade

sakkunniga verkställd utredning angående revision av gällande bestämmelser

i fråga om villkoren för postbefordran av tidningar och andra

periodiska skrifter samt därvid framlagt förslag till ny förordning i ämnet.

På grund av den sena tidpunkten för berörda förslags avgivande och då

tillfälle synes böra beredas vederbörande att avgiva yttrande över förslaget,

torde proposition i ämnet icke kunna föreläggas nu pågående riksdag.

Vid sådant förhållande lärer någon ändring av ifrågavarande avgifter icke

nu böra beräknas.

På grund av svårigheten att nu med anspråk på tillförlitlighet beräkna

vare sig postverkets inkomster och utgifter under år 1925 eller statsverkets

inkomstbehov för budgetåret 1925—1926 synes det vanskligt att för närvarande

bedöma, huruvida någon sänkning av postavgifterna, utöver vad ovan

förordats beträffande postanvisningar och postförskott, under loppet av år

1925 bör vidtagas, utan torde denna fråga först vid 1925 års riksdag böra

tagas under omprövning.»

Till stöd för det i motionen nr 292 i första kammaren gjorda jrkan- Motion 1:29

det om sänkning av brevportosatserna har herr Pers, efter att hava erinrat

om riksräkenskapsverkets, av departementschefen i dennes ovan återgivna

anförande åberopade uppfattning om postverkets överskott, anfört bland

annat följande:

»Emot den sålunda uttalade grundsatsen, att staten skulle betrakta inkomsten

av poströrelsen såsom en skatteintäkt, vill jag inlägga min gensaga.

Det kan vara förståeligt, om staten under svåra ekonomiska tider gärna

mottager ett överskott i poströrelsen som hjälp i sitt betryck, men så fort

detta tryck lättar, bör postverket, liksom varje annat statens kommunika
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

O en er alpoststyrelsen

den 11 mars

1924.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

tionsverk, återtaga uppgiften att på bästa sätt och till lägsta pris betjäna

dep allmänna rörelsen. Att använda kommunikationsverken som skatteindrivare

är en ohållbar och förkastlig grundsats, emedan dessa verks stora

uppgift är att hjälpa allmänheten att förkofra sig såväl ekonomiskt som

kulturellt. Statens välfärd beror i så hög grad av, hur detta lyckas, att

dessa verk ej böra belastas med andra än för dem nödvändiga utgifter, vari

även bör inbegripas förräntning av i dem nedlagt kapital, och en mindre

vinstmarginal till förmån för statsverket.

Med denna _ uppfattning anser jag, att brevportot för vanliga brev bör

nedsättas i enlighet med generalpoststyrelsens förslag.»

Efter överläggningar med särskilda sakkunniga1 har inom gen eral poststyre]

sen utarbetats förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran

av tidningar och andra periodiska skrifter, vilket förslag, jiimte

motivering och särskilda yttranden av två av de sakkunniga, av styrelsen

överlämnats till Kungl. Maj.t med skrivelse den 11 mars 1924.

I denna skrivelse, som finnes fogad såsom bilaga till det propositionen

nr 226 bifogade utdraget av statsrådsprotokollet, har generalpoststyrelsen,

bland annat, anfört följande:

Inom generalpoststyrelsen hade verkställts eu utredning angående merkostnaderna

för postabonnemangen, d. v. s. en beräkning beträffande de utgifter,

som skulle besparas postverket, om bestyret med postabonnemanget

tänktes helt och hållet bortfalla. Det belopp, som man därvid kommit till,

utgjorde för år 1922 omkring 5,900,000 kronor, varav 1,500,000 kronor postföringskostnad,

150,000 kronor kostnad för förbrukningsartiklar m. in. och

återstoden personalkostnader. Med tillämpning av de ordinarie avgifterna

för postabonnemang skulle för år 1422 hava tillförts postverket omkring

1,900,000 kronor. För att postverket skulle erhålla ersättning för sina merkostnader,

erfordrades således en inkomstökning med mer än 200 procent.

Styrelsen hade verkställt en undersökning huruvida postverkets kostnader

för tidningarna kunde minskas. Emellertid vore det enligt styrelsens förmenande

icke möjligt att avsevärt nedbringa postverkets utgifter för bestyret

med tidningarna. För att det ekonomiska resultatet därav skulle förbättras,

måste alltså inkomsterna höjas. Såsom förut påvisats, skulle eu höjning med

mer än 200 procent å de ordinarie avgifterna för postabonnemang vara erforderlig,

för att postverkets merkostnader för detta bestyr skulle bliva ersatta. Det

vore härav tydligt, att någon nedsättning av de nu utgående provisoriska avgifterna

icke kunde ifrågakomma. Beträffande storleken av den höjning, som därutöver

kunde böra vidtagas, ställde sig generalpoststyrelsen emellertid tveksam.

Styrelsen funne det visserligen principiellt riktigt, att postverket erhölle full ersättning

‘för tidningsbestyret, men styrelsen befarade, att höjning med ytterligare

100 procent å de ordinarie avgifterna skulle så väsentligt fördyra tidningarna,

att mången mindre bemedlad skulle se sig nödsakad att avstå ifrån

att hålla sig med tidning. Då numera en tidning — särskilt en orts- eller länstidning

— i många fall vore en verklig nödvändighetsvara, skulle ett dylikt

fördyrande av tidningarna säkerligen icke vara lyckligt. På grund härav

hade generalpoststyrelsen icke ansett sig böra gå längre än att föreslå en

sådan höjning av postavgiften för postabonnemang, att postverkets inkomst

ökades . med omkring 140 procent i förhållande till den inkomst, som den

ordinarie avgiften skulle inbringa.

1 Ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn Johan Edvard Björnsson, kaptenen

i flottans reserv, huvudredaktören Sten Fredrik Dehlgren, riksgälds fullmäktigen, filosofie

doktorn Karl Emil Hildebrand Hildebrand samt ledamoten av riksdagens första kammare,

redaktören Anders Pers.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

9

Generalpoststyrelsens förslag innebär, bland annat, beträffande förskrivning

savgiften, att den däri ingående procentuella avgiften, beräknad å

prenumerationsavgiften, skulle bortfalla, varemot avgiften för abonnemangstermin

skulle kvarstå, liksom nu är fallet förhöjd med 100 procent till

20 öre, samt i fråga om befordringsavgiften, att periodicitetsavgiften skulle

bibehållas oförändrad vid 24 öre för varje under en vecka utkommande

nummer, varemot viktavgiften skulle ökas från 12 öre till 20 öre för varje

helt eller påbörjat kilogram av tidnings årsvikt.

Till det i propositionen nr 226 åberopade statsrådsprotokollet har Depertementsdepartementschefen,

efter att bland annat hava redogjort för generalpost- dei^lSmaj

styrelsens nyssberörda förslag samt däröver avgivna yttranden, anfört 1924.

följande:

»Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att postverkets inkomster

av tidningsbefordringen, även med den nu gällande provisoriska avgiftsförhöjningen,

icke tillnärmelsevis förslå att täcka de med denna rörelsegren

förenade kostnaderna. Med allt beaktande av den viktiga kulturella

uppgift, tidningarna hava att fylla, och även om man anser, att postverkets

utgifter för tidningsbefordringen icke behöva till fullo täckas av därför uppburna

avgifter, måste det dock sägas, att ett sådant missförhållande mellan

inkomster och utgifter, .som inom denna rörelsegren äger rum, icke bör få

fortvara. Riksdagen har också funnit nämnda missförhållande anmärkningsvärt

och förutsatt, att det skulle särskilt beaktas vid den nu fullbordade utredningen.

Ett genomförande av generalpoststyrelsens förslag beräknas medföra en

inkomstökning av omkx-ing 640,000 kronor. Emellertid har mot förslaget i

flera avseenden riktats anmärkningar såväl av reservanter bland de sakkunniga

som av styrelserna för publicistklubben och Svenska tidningsutgivareföreningen.

Den allvarligaste bland dessa anmärkningar synes vara den, att

höjningen av den i befordringsavgiften ingående viktavgiften föreslagits

oproportionerligt stor, så att den skulle bliva betungande för de tyngre dagliga

tidningarna, under det att för vissa veckotidningar skulle komma att

betalas allt för låg avgift. Men även vissa andra av de mot förslaget uttalade

betänkligheterna synas icke kunna frånkännas betydelse. Vid sådant

förhållande lärer det av generalpoststyrelsen avgivna förslaget icke utan

ytterligare utredning kunna läggas till grund för definitiva bestämmelser i

ämnet. Då resultatet av en dylik utredning givetvis icke kan hinna föreläggas

innevarande års riksdag, synes man nu böra åtnöjas med provisoriska

åtgärder av mindre genomgripande natur.

Efter undersökning av åtskilliga tänkbara alternativ har jag funnit, att ett ur

ekonomisk synpunkt någorlunda tillfredsställande resultat kan vinnas utan annan

ändring av gällande bestämmelser än att den i 8 § 3 mom. b) tidningsförordningen

bestämda viktavgiften höjes från nu utgående 12 öre till 15 öre för varje

helt eller påbörjat kilogram av tidningens sammanlagda vikt under nästföregående

helårsperiod. En sådan ändring beräknas bereda postverket en

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 31 käft. (Nr 52.) 1129 24 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets utlåtande Nr 52.

Motion 1:300.

inkomstökning av omkring 400,000 kronor årligen. Härigenom skulle såväl

de av reservanterna som de av publicistklubben och tidningsutgivareföreningen

framställda önskemålen bliva i huvudsak tillgodosedda med ganska obetydlig

rubbning av nu bestående förhållanden, samtidigt som en icke oväsentlig

inkomstökning komme att tillföras postverket. Det torde ej heller kunna

bestridas, att en avgiftsförhöjning för de tunga tidningarna skäligen bör äga

rum, och får jag härutinnan hänvisa till de skäl, generalpoststyrelsen anfört

för en dylik förhöjning. Det motstånd, som från publicistklubbens och tidningsutgivareföreningens

sida rests mot generalpoststyrelsens förslag i denna

del, lärer i främsta rummet hava berott därpå, att den av generalpoststyrelsen

föreslagna höjningen synts alltför stor — 233 procent mot av mig ifrågasatta

150 procent å den ordinarie viktavgiften. För jämförelse mellan de nu

utgående postavgifterna och de, som skulle utgå efter den av mig nyss antydda

ändringen i viktavgiften, har jag låtit verkställa uträkning av berörda

avgifters belopp för åtskilliga tidningar, vilken uträkning torde få såsom bilaga

fogas till protokollet. Sammanställes nyssnämnda uträkning med den

i generalpoststyrelsens skrivelse återgivna motsvarande beräkningen, torde

man finna, att den av mig ifrågasatta avgiftsförhöjningen skulle bliva väsentligt

mindre kännbar för dagspressen än den av generalpoststyrelsen föreslagna,

under det att de stora veckotidningarna skulle få vidkännas en skälig

avgiftsökning.»

Till stöd för de i motionen nr 300 i första kammaren framställda

yrkandena har herr Björnsson anfört, bland annat, följande.

År 1920 ändrades de sedan 1904 tillämpade taxebestämmelserna för

postabonnerade tidningar på det sättet, att samtliga avgiftssatser ökades

med 100 %. Då man härvid höjde den procentuella delen av förskrivningsavgiften

från 2 % till 4 % av prenumerationspriset, innebar detta faktiskt,

om ock måhända oavsiktligt, ett avsteg från grunderna för 1904 års tidningstaxa.

På grund av prenumerationsprisets stegring ökades nämligen

automatiskt denna del av postbefordringsavgiften, även om procentsatsen

bibehölles oförändrad. Eu fördubbling av procentsatsen innebure därför en

i jämförelse med övriga tillägg orimlig förhöjning av just denna delavgift.

Om postbefordringsavgifterna skulle stå i rimligt förhållande till postverkets

besvär med befordran av olika tidningar, hade en dylik procentuell

avgift intet berättigande, ifall den vore tilltagen så hög som 4 %. I

samband med den nu av Kungl. Maj:t föreslagna taxeändringen borde

den procentuella avgiftsdelen åter sänkas till 2 procent. En sådan reduktion

av den procentuella avgiftsdelen skulle emellertid vålla postverket eu

inkomstminskning av cirka 230,000 kronor och borde, om icke huvudsyftet

med Kungl. Maj:ts förslag skulle förfelas, kompenseras genom en motsvarande

höjning på annat håll.

Av skäl, som generalpoststyrelsen i motiveringen till sitt ovan omnämnda

förslag utvecklat, borde sådan kompensation vinnas genom viktavgiftens

ökning. En ökning av denna med 2 öre kunde beräknas giva

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 11

postverket en inkomstökning av cirka 250,000 kronor ock sålunda vara

tillräcklig.

Enligt vad utskottet inhämtat har postverket lämnat ett överskott av

rörelsen år 1923 å 16,171,458 kronor 85 öre.

Emot den av Kungl. Maj:t föreslagna sänkningen av avgifterna för postanvisningar

och postförskott har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Yad beträffar den av herr Pers i motionen nr 292 i första kammaren påyrkade

sänkningen av brevportot får utskottet framhålla, att en dylik

sänkning skulle, enligt vad generalpoststyrelsen beräknat i sin skrivelse

den 8 mars 1924, medföra en inkomstminskning av icke mindre än omkring

8,625,000 (10,400,000 — 1,7 75,000) kronor. Av statsfinansiella

skäl har utskottet icke funnit sig för närvarande kunna förorda någon

sänkning av brevportot.

Yad angår Kungl. Maj:ts i propositionen nr 226 framlagda förslag om

viss ändring i postavgiften vid postabonnemang å tidning har utskottet

funnit välbetänkt, att provisoriska åtgärder vidtagas till höjande av postverkets

inkomster av tidningsbefordringen, men har utskottet icke kunnat

oförändrat tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i denna del utan ansett sig

böra, på de av herr Björnsson i dennes motion anförda och ovan återgivna

skäl, förorda de i sistnämnda motion påyrkade jämkningarna i

förslaget.

Beträffande vad departementschefen anfört därom, att det av generalpoststyrelsen

avgivna förslaget till ny tidningsförordning icke utan ytterligare

utredning torde kunna läggas till grund för definitiva bestämmelser

i ämnet, har utskottet velat uttala, att den vidare utredning, som kan

komma att föranstaltas, bör enligt utskottets mening tillsvidare begränsas

att avse dels att, såsom även generalpoststyrelsen förordat, bereda de

tidningar, som själva expediera sina upplagor till järnvägen, ersättning

härför, dels ock i fråga om utgivarkorsband att genom införande på ett

eller annat sätt av en särskild avgift per försändelse åstadkomma rättelse

i det förhållandet, att postverket får utföra ett betydande arbete med utbärande

av smärre tryckalster utan motsvarande inkomst.

Därest, efter förslag av Kungl. Maj:t, ändringar i de sålunda av utskottet

ifrågasatta hänseendena bliva vidtagna, har det synts utskottet, att,

intill dess erfarenhet vunnits om verkan såväl härav som av den i utskottets

hemställan innefattade ändringen i postavgiften vid postabonnemang

å tidning, en vidare utredning i hithörande ämnen lämpligen bör

tillsvidare uppskjutas.

Tjuder åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å motionen I : 292 av

herr Pers och med bifall till motionen I : 300 av herr Björnsson

samt med förklarande, att Kungl. Majrts i propositionen

nr 189 framlagda och genom propositionen nr 226 i visst

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

avseende ändrade förslag icke kunnat oförändrat godkännas,

besluta,

att de av riksdagen för tiden till 1924 års utgång beslutade

postavgifterna skola äga fortsatt tillämpning till och med den

31 december 1925, dock att

dels för tiden från och med den 1 oktober 1924 till och

med den 31 december 1925 skall gälla,

att avgifter för inrikes postanvisning eller postförskott skola

utgå med följande belopp:

om postanvisnings- respektive postförskottsbeloppet uppgår

till högst 5 kronor...................................................... 15 öre

om beloppet överstiger 5 men ej 50 kronor...... 25 »

» > » 50 » » 100 » 35 »

> » d 100 » » 250 » 45 »

» » » 250 » » 500 » 55 »

•» » » 500 » » 750 » 65 »

» » > 750 » » 1,000 > 75 »;

dels den i 8 § 2 mom. b) av förordningen angående villkoren

för postbefordran av tidningar och andra periodiska

skrifter omförmälda procentsatsen skall vid postabonnemang

å tidning, som avser år 1925, utgöra 2 procent;

dels ock den jämlikt 8 § 3 mom. b) i nämnda förordning

utgående avgift skall vid postabonnemang å tidning, som avser

år 1925, utgöra 17 öre för varje helt eller påbörjat

kilogram av tidnings sammanlagda vikt under nästföregående

helårsperiod, beräknad på sätt i nyssnämnda författningsrum

sägs.

Stockholm den 28 maj 1924.

På bevillningsutskottets vägnar:

EEIK EÖING.

Närvarande: herrar JRöing, Gustaf Nilsson, Örne*, Rune, Bärg, Boman*, Pers*,

Månsson i Hagaström*, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Olsson i Eamsta,

Lithander, Olsson i Golvvasta, Johansson i Hornsberg*, Jönsson i Slätåker*, Alexander

Nilsson, Clemedtson, Olsson i Gävle, Granath* och Ericson i Boxholm.

*) Icke närvarande vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herr Rune, i fråga om viss del av motiveringen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:277 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Mai ds proposition angående vissa inrikes postavgifter, dels ock Kungl. Maj.ts proposition med förslag till s. 8 i texten