Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proj>osition angående vissa inrikes postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock Kungl. M a jäs proposition med förslag till viss ändring i postavgiften vid postabonnemang å tidning jämte en i ämnet väckt motion.
1924-05-28 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1924:52, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proj>osition angående vissa inrikes postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock Kungl. M a jäs proposition med förslag till viss ändring i postavgiften vid postabonnemang å tidning jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
1
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1924 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proj>osition angående vissa inrikes
postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion, dels
ock Kungl. M a jäs proposition med förslag till viss
ändring i postavgiften vid postabonnemang å tidning
jämte en i ämnet väckt motion.
I en den 14 mars 1924 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 189, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen besluta,
att de av riksdagen för tiden till 1924 års utgång beslutade postavgifterna
skola äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december 1925, dock att
för tiden från och med den 1 oktober 1924 till och med den 31 december
1925 skall gälla,
att avgifter för inrikes postanvisning eller postförskott skola utgå med
följande belopp:
om postanvisnings- respektive postförskottsbeloppet uppgår till högst
5 kronor ............................................................................................. 15 öre
om
beloppet överstiger
5
men
ej
50 kronor ..............
.............. 25
»
»
» »
50
»
»
100 » ...............
............... 35
»
»
» »
100
»
»
250 » ...............
............... 45
»
»
» »
250
»
»
500 » ...............
............... 55
»
»
» »
500
»
»
750 » ...............
............... 65
»
»
» »
750
1,000 » ................
............... 75
varjämte skall iakttagas, att de stadgade avgifterna för postabonnemang
å tidning icke skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för år 1920,
som verkställas under år 1925.
Till utskottet har jämväl överlämnats en i anledning av nämnda proposition
inom första kammaren av herr Pers väckt motion, nr 292, däri hemställts,
att riksdagen måtte »besluta brevportosatsernas nedsättning i enlighet
med generalpoststyrelsens i Kungl. Maj:ts proposition nr 189 refererade
förslag».
I en den 16 maj 1924 dagtecknad, likaledes till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 226, har Kungl. Maj:t, under åberopande av proposiBihang
till riksdagens protokoll 1324. 7 sand. 37 käft. (Nr 52.) 1129 24 1
Utskottet.
Återblick.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
•tionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag, med ändring av det i propositionen nr 189 framlagda förslaget,
i vad detsamma avsåge postavgiften vid postabonnemang å tidning, föreslagit
riksdagen besluta,
att den av riksdagen för tiden till 1924 års utgång beslutade postavgiften
vid postabonnemang å tidning skall äga fortsatt tillämpning till och med
den 31 december 1925; dock att den jämlikt 8 § 3 mom. b) i förordningen
angående villkoren för postbefordran av tidningar ocli andra periodiska
skrifter utgående avgift skall vid postabonnemang å tidning, som avser år
1925, utgöra 15 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidnings sammanlagda
vikt under nästföregående lielårsperiod, beräknad på sätt i nyssnämnda
författningsrum sägs.
Till utskottet bär jämväl överlämnats en inom första kammaren av herr
Björnsson väckt motion, nr 300, däri hemställts, »att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 226 måtte besluta,
dels att den i § 8 mom. 2 b) av nu gällande tidningsförordning omförmälda
procentsatsen skall sänkas från 4 procent till 2 procent,
dels att den i samma § mom. 3 b) omförmälda viktavgiften skall utgå
med 17 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av postabonnerad tidnings
årsvikt».
Beträffande vad som anförts till motivering för de sålunda föreliggande
förslagen får utskottet, i .den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan,
hänvisa, i fråga om de av Kungl. Maj:t framlagda förslagen, till de vid
propositionerna fogade utdragen av statsrådsprotokollen samt, vad angar
de motionsvis framförda förslagen, till motionerna.
Under kristiden hava de inrikes postavgifterna höjts fyra olika gånger,
nämligen efter beslut av 1917, 1918, 1919 och 1920 ars lagtima riksdagar.
För 1921 års riksdag framlades av Kungl. Maj:t förslag om ytterligare
ökning av vissa postavgifter, men fann riksdagen sig kunna lämna
förslaget om förhöjningarna utan bifall.
Det av Kungl. Maj:t för 1922 års riksdag framlagda förslaget rörande
vissa inrikes postavgifter avsåg i huvudsak, dels att då gällande förhöjda
postavgifter skulle äga fortsatt giltighet till utgången av år 1923, med
undantag av inrikes brevportot och i samband därmed portot för korsband
som innehåller affärshandling, för vilka viss nedsättning föreslogs
från och med den 1 oktober 1922, dels ock att maximivikten för korsband,
som innehåller varuprov, skulle från och med samma tidpunkt höjas.
I sitt i anledning av propositionen avgivna betänkande, nr 36, tillstyrkte
bevillningsutskottet Kungl. Maj:ts med propositionen framlagda förslag
med, bland annat, den ändringen, att utskottet förordade återinförande
av särskilt lägre lokalporto. Vid behandlingen av utskottets betänkande
stannade kamrarna i olika beslut, i det att första kammaren biföll vad
utskottet i betänkandet hemställt, under det att andra kammaren biföll
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
ett under överläggningen framställt yrkande, att riksdagen, med avslag
å utskottets hemställan, måtte besluta, att de av riksdagen för tiden till
1922 års utgång beslutade postavgifterna skulle äga fortsatt tillämpning
till och med den 31 december 1923. I gemensam omröstning segrade
första kammarens mening.
Den av Kungl. Maj:t för 1923 års riksdag framlagda propositionen angående
vissa inrikes postavgifter, vilken bifölls av riksdagen, avsåg i huvudsak,
att de sedan den 1 oktober 1922 gällande postavgifterna skulle äga
fortsatt giltighet till utgången av år 1924. I anslutning till vad bevillningsutskottet
i sitt i anledning av propositionen avgivna betänkande nr
32 anfört uttalade 1923 års riksdag i skrivelse nr 136, med tillkännagivande
av sitt i anledning av propositionen fattade beslut, att riksdagen,
som särskilt beaktat den statsfinansiella synpunkten, funnit, att någon
nedsättning av de då gällande postavgifterna icke borde äga rum under
år 1924. I skrivelsen erinrades, att det beträffande avgifterna för postabonnemang
å tidning framginge av det vid propositionen fogade protokollsutdraget,
att med de dåvarande avgiftsbeloppen inkomsterna av bestyret
med de postabonnerade tidningarna uppginge till ett belopp, som vore mellan,
7 och 8 miljoner kronor lägre än utgifterna för samma verksamhetsgren;
och uttalades, att riksdagen förutsatte, att den anmärkningsvärda brist, som
ifrågavarande verksamhetsgren uppvisade, vid en i utsikt ställd utredning
angående tidningsförordningens revision särskilt beaktades.
Rörande de nu gällande inrikes postavgifterna får utskottet, med anledning
av de föreliggande förslagens innehåll, erinra följande.
Det inrikes brevportot utgör 15, 30, 45 och 60 öre och lokalportot 10, 20
30 och 40 öre för respektive viktsatser. Avgifterna för inrikes postanvisning
och postförskott utgöra i respektive avgiftsgrupper 20, 30, 40, 50, 60, 70
och 80 öre.
Postavgiften vid tidningsabonnemang utgöres av dels förskrivningsavgift
och dels befordringsavgift. Enligt 8 § 2 mom. i förordningen den 17 juni
1916 (nr 216) angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra
periodiska skrifter, sådant detta författningsrum lyder jämlikt kungörelsen
den 11 juni 1920 (nr 293), utgår förskrivningsavgiften dels med eu fix avgift
för varje abonnemang, oberoende av abonnemangsterminens längd, dels ock
med en viss procent av det pris, som utgivaren betingat sig. Procenten
räknas för helt år och i förhållande därtill för kortare abonnemangstider.
De ordinarie avgifterna äro 10 öre och 2 procent å prenumerationsavgiften,
den procentuella avgiften dock ej under 5 öre. Dessa avgifter utgå sedan
år 1921 med 100 procents förhöjning eller således med 20 öre för abonnemangstermin
och 4 procent av den utgivaren tillkommande prenumerationsavgiften.
Enligt 8 § 3 mom. i tidningsförordningen beräknas befordringsavgiften för
år med proportionellt avdrag för kortare abonnemangstider. I denna avgift,
vilken liksom förskrivningsavgiften utgår med 100 procents förhöjning å
den ordinarie avgiften, ingå dels den s. k. periodicitetsavgiften, som för när
-
Gällande
inrikes postavgifter.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
Prop. nr 189.
Prop. nr 226-
Generalpoststyrelsen
den
8 mars 1924.
varande utgår med 24 öre för varje nummer i veckan, dock med viss rabatt,
om tidningen utkommer med mer än 7 nummer i veckan, dels ock viktavgiften,
som utgår med 12 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidningens
sammanlagda vikt under nästföregående helårsperiod, räknad från
och med den 1 oktober till och med den 30 september.
Den föreliggande propositionen nr 189 avser i huvudsak, att de nu gällande
postavgifterna skola äga fortsatt giltighet till utgången av år 1925, med
undantag av avgifterna för inrikes postanvisning och postförskott, för vilka
föreslås en sänkning från och med den 1 oktober 1924 med 5 öre i varje
avgiftsgrupp.
Propositionen nr 226 innebär, att, med ändring av vad i propositionen
nr 189 föreslagits, den jämlikt 8 § 3 mom. b) i tidningsförordningen utgående
viktavgiften skall vid postabonnemang å tidning, som avser år 1925, höjas
från 12 till 15 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidnings årsvikt.
I den av föredragande departementschefen, enligt det vid propositionen
nr 189 fogade utdraget av statsrådsprotokollet, anmälda skrivelsen den 8
mars 1924 från generalpoststyrelsen med framställning beträffande postavgifterna
för tiden efter 1925 års ingång anförde styrelsen till en början i huvudsak
följande:
I sitt den 19 oktober 1923 avgivna förslag till beräkning av inkomstöverskott
av postverkets rörelse, att upptagas i riksstaten för budgetåret 1924—
1925, hade generalpoststyrelsen för år 1923 beräknat postverkets inkomster
till 65,9 miljoner kronor och utgifter till 51,4 miljoner kronor eller sålunda
ett överskott av 14,5 miljoner kronor. Enligt numera föreliggande bokslut
för år 1923 hade emellertid överskottet uppgått till i runt tal 16,2 miljoner
kronor. Den stora ökningen av överskottet berodde på eu minskning
av de under året avförda driftkostnaderna i förhållande till de beräknade dels
därigenom, att av styrelsen i driftkostnaderna för år 1923 inräknad provisorisk
tilläggsersättning för postbefordran å statens och enskilda järnvägar förandra
halvåret 1923, uppgående till omkring 1,2 miljoner kronor, på grund
av den sena tiden för besluts fattande i ämnet icke kunnat utbetalas under
sistnämnda år utan alltså måste belasta 1924 års driftkostnadsstat, dels ock
därigenom, att besparingar kunnat åstadkommas å vissa utgiftstitlar i större
utsträckning än styrelsen tidigare vågat hoppas.
För år 1924 hade styrelsen i sin förberörda skrivelse den 19 oktober 1923
beräknat postverkets inkomster till 66,8 miljoner kronor och utgifter till 51,8 miljoner
kronor eller alltså ett överskott av 15 miljoner kronor. Denna beräkning
hade styrelsen nu icke anledning frångå, i vad den avsåge inkomsterna.
Beträffande utgifterna åter hade visserligen Kungl. Maj:t den 31 december
1923 fastställt postverkets driftkostnader för år 1924 till 51,6 miljoner kronor,
men då ovannämnda belopp av 1,2 miljoner kronor måst överskjutas till år
1924, skulle alltså sammanlagda driftkostnadsbeloppet för sistnämnda år
uppgå till 52,8 miljoner kronor och överskottet bliva 14 miljoner kronor.
Överskottet berodde emellertid i hög grad på, dels till vilket belopp ersättningen
för posttransporterna å järnvägarna under år 1924 komme att bestämmas
— styrelsen hade i sina beräkningar för sistnämnda år förslagsvis
upptagit berörda ersättning till samma belopp som för år 1923 eller 8,2
miljoner kronor, vilket ej föranlett erinran från Kungl. Maj:ts sida — dels
ock det beslut, riksdagen kunde komma att fatta i anledning av Kungl.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 5
Maj:ts förslag i fråga om dyrtidstilläggen för tiden efter den 1 juli 1924.
Vid bifall till nämnda förslag beräknades approximativt en minskning i postverkets
driftkostnader under år 1924 med 250,000 ä 300,000 kronor. Vid nu
angivna förhållanden syntes försiktigheten bjuda att icke räkna med större
överskott under år 1924 än 14,5 miljoner kronor.
Vad slutligen anginge år 1925, vore de faktorer, som inverkade på postverkets
inkomster och utgifter, så svårberäkneliga, att de icke ens vore möjligt
att så lång tid i förväg framlägga tillförlitliga kalkyler. Dock ansåge
sig styrelsen icke hava anledning att räkna med att några överskjutande utgifter
från år 1924 skulle drabba 1925 års stat. Styrelsen ansåge sig för
sistnämnda år kunna kalkylera med samma överskott, som tidigare beräknats
för år 1924, eller 15 miljoner kronor.
Vid de nu meddelade beräkningarna angående postverkets inkomster för
åren 1924 och 1925 hade styrelsen räknat med att nu gällande postavgifter
komme att oförändrade gälla icke blott under hela år 1924 utan även underhela
år 1925.
Generalpoststyrelsen anförde härefter, att med hänsyn till de betydande
överskott å postverkets rörelse, som styrelsen funnit sig kunna beräkna för
åren 1924 och 1925, styrelsen ansett sig böra taga under övervägande frågan
om sänkning av postavgifterna. Till styrelsen hade jämväl inkommit framställningar
i sådan riktning, nämligen dels från Göteborgs industrikammare,
som hemställde, att eventuella nedsättningar måtte träda i kraft redan den
1 april 1924, dels ock från Stockholms handelskammare och firman Åhlén
& Holm, vilka hemställde om åtgärder för nedsättning av avgifterna för postanvisningar
och postförskott. Det syntes således, åtminstone i vissa affärskretsar,
föreligga en önskan om nedsättning av postavgifterna. De inkomster,
som med nuvarande postavgifter beräknades inflyta till postverket, erfordrades
ej heller för täckande av postverkets driftkostnader och skälig förräntning
av det i postverket nedlagda kapitalet och för erhållande av lämplig
vinstmarginal.
Styrelsen hade ansett sig böra meddela, vilka postavgifter enligt styrelsens
mening i första hand syntes böra nedsättas, därest några större nedsättningar
ansåges skola ifrågakomma.
Sålunda syntes avgifterna för annat inrikes brev än lokalbrev böra nedsättas
till 10, 20, 30 och 40 öre för respektive viktsatser samt för brevkort
till 5 öre. Dessa nedsättningar beräknades medföra en inkomstminskning,
för år räknat, av 10,400,000 kronor, varav omkring 1,775,000 kronor för brevkort.
Härtill komme en inkomstminskning av 1,200,000 kronor, som en av
bifall till nyssnämnda förslag betingad nedsättning av brev- och brevkortsavgifterna
till utlandet beräknades medföra. En sänkning av lokalportot kunde
däremot ej nu ifrågasättas.
Avgifterna för inrikes postanvisning och postförskott hade utgått med oförändrade
belopp sedan den 1 juli 1920. Att dessa avgifter ej sänktes samtidigt
med brevportot år 1922 berodde dels därpå, att postverkets ekonomi då icke
ansågs medgiva nedsättning av andra avgifter än brevavgifterna, dels ock
därpå, att postanvisnings- och postförskottsavgifterna icke ansågos täcka
postverkets utgifter för sagda rörelsegrenar. Förnyad undersökning hade
emellertid visat, att förhållandet mellan inkomster och utgifter i nyssnämnda
rörelsegrenar vore avsevärt gynnsammare nu än enligt de beräkningar, varpå
uttalandet år 1922 grundats. Med hänsyn härtill och då sänkning av dessa
avgifter kunde anses såsom konsekvens av brevportots sänkning år 1922,
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
ansåge sig styrelsen böra föreslå, att ifrågavarande avgifter, oberoende av
huruvida eu mera allmän nedsättning av postavgifterna komme till stånd,
sänktes med 5 öre i varje avgiftsgrupp eller från respektive 20, 30, 40, 50,
60, 70 och 80 öre till respektive 15, 25, 35, 45, 55, 65 och 75 öre, och beräknades
detta medföra en inkomstminskning, för år räknat, av omkring
850,000 kronor.
Beträffande kor shand.saugiften, assur ansar giften, paketportot, den särskilda
tilläggsavgiften för s. k. ilpaket samt rekommendationsavgiften syntes någon
ändring icke böra ifrågasättas.
Yad slutligen anginge postavgiften för postabonnemang å tidning och avgiften
för utgivarkorsband, hade styrelsen för avsikt att inkomma med särskild
framställning, innefattande förslag till ny tidningsförordning, vilket förslag
beräknades medföra en inkomstökning, för år räknat, av omkring 600,000
kronor.
De föreslagna sänkningarna syntes lämpligen böra träda i kraft från och
med den 1 oktober 1924. Vid bifall härtill skulle postverkets överskott,
oavsett möjlig inkomstökning genom höjning av tidningsavgifterna, kunna
beräknas till 11,400,000 kronor för år 1924 och till 2,550,000 kronor för år
1925.. Erfarenheten hade dock visat, att sänkning av avgifterna medförde
stegring av trafiken.
Generalpoststyrelsen, som ansett, att under alla förhållanden en nedsättning
av postanvisnings- och postförskottsavgifterna nu borde vidtagas, hemställde
alltså, dels att stadgandena i 2—4 och 8—11 §§ av kungörelsen den
21 juni 1922 angående postavgifterna m. in. måtte — med de undantag, som
kunde komma att påkallas av eventuell sänkning av brev- och brevkortspostavgifterna
— äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december
1925, dels ock att avgiften för inrikes postanvisning och postförskott skulle
från och med den 1 oktober 1924 utgå med av styrelsen föreslagna belopp.
Två ledamöter av styrelsen, byråcheferna Hasselrot och Döss, hade på
anförda skäl ansett, att om lägsta portot för vanligt inrikes brev sattes till
10 öre, lägsta portot för lokalbrev borde sänkas till 5 öre.
Departements- Till det i propositionen nr 189 åberopade statsrådsprotokollet har före
14
mars 1924. dra8ande departementschefen, efter att hava återgivit nyssberörda framställning
från generalpoststyrelsen, anfört följande.
»I sitt förslag till inkomstberäkning för budgetåret 1924—1925 beräknade
riksräkenskapsverket ett överskott av poströrelsen å 17,2 miljoner kronor,
under förutsättning att någon taxenedsättning icke komme till stånd. Då
postverkets överskott på grund av verkets monopolställning till huvudsaklig
del hade karaktären av skatteinkomst och statens ekonomiska ställning icke
för närvarande tilläte en sänkning av postportot, ansåge riksräkenskapsverket
sådan åtgärd icke böra äga rum. Vid behandling av denna fråga i
innevarande års statsverksproposition anförde chefen för finansdepartementet,
att han delade den av riksräkenskapsverket uttalade uppfattningen, att
inkomsten av poströrelsen icke borde betraktas uteslutande från synpunkten
av affärsinkomst. På grund härav och då det nuvarande postportot i förhållande
till det före kriget gällande icke företedde någon oproportionerlig
höjning, ansåg departementschefen, att inkomstberäkningen borde ske utan
hänsynstagande till någon portosänkning. Med avseende därå att vid fast
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
ställande av postverkets omkostnadsstat någon besparing å förslagsanslag
förutsatts kunna ske samt med hänsyn till föreslagen sänkning av dyrtidstilläggen
ansåg departementschefen överskottet böra upptagas till 15 miljoner
kronor. I enlighet härmed har i förslaget till riksstat för budgetåret 1924
—1925 bland inkomsterna postverkets överskott för år 1924 upptagits med
ett belopp av 15 miljoner kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts ifråga om inkomster av poströrelsen
och då generalpoststyrelsen numera anser sig böra beräkna ett
överskott för år 1924, som med en halv miljon kronor understiger det i
riksstatsförslaget upptagna beloppet, finner jag mig icke kunna föreslå någon
nämnvärd nedsättning för tiden från och med den 1 oktober till och med
den 31 december 1924 av nu gällande postavgifter. Eu sänkning av brevocli
brevkortsportot för denna tid kan alltså icke av mig förordas. Beträffande
åter avgifterna för postanvisningar och postförskott synas de av generalpoststyrelsen
anförda skälen tala för att en sänkning av dessa avgifter på
sätt styrelsen föreslagit kommer till stånd från och med den 1 oktober 1924,
oaktat detta skulle medföra en minskning av postverkets överskott för år
1924 å omkring 200,000 kronor.
Vad slutligen angår avgifterna för postabonnemang å tidningar och för
utgivarkorsband, må meddelas, att generalpoststyrelsen i skrivelse den 11
mars 1924 avgivit av 1923 års riksdag begärd och av styrelsen jämte tillkallade
sakkunniga verkställd utredning angående revision av gällande bestämmelser
i fråga om villkoren för postbefordran av tidningar och andra
periodiska skrifter samt därvid framlagt förslag till ny förordning i ämnet.
På grund av den sena tidpunkten för berörda förslags avgivande och då
tillfälle synes böra beredas vederbörande att avgiva yttrande över förslaget,
torde proposition i ämnet icke kunna föreläggas nu pågående riksdag.
Vid sådant förhållande lärer någon ändring av ifrågavarande avgifter icke
nu böra beräknas.
På grund av svårigheten att nu med anspråk på tillförlitlighet beräkna
vare sig postverkets inkomster och utgifter under år 1925 eller statsverkets
inkomstbehov för budgetåret 1925—1926 synes det vanskligt att för närvarande
bedöma, huruvida någon sänkning av postavgifterna, utöver vad ovan
förordats beträffande postanvisningar och postförskott, under loppet av år
1925 bör vidtagas, utan torde denna fråga först vid 1925 års riksdag böra
tagas under omprövning.»
Till stöd för det i motionen nr 292 i första kammaren gjorda jrkan- Motion 1:29
det om sänkning av brevportosatserna har herr Pers, efter att hava erinrat
om riksräkenskapsverkets, av departementschefen i dennes ovan återgivna
anförande åberopade uppfattning om postverkets överskott, anfört bland
annat följande:
»Emot den sålunda uttalade grundsatsen, att staten skulle betrakta inkomsten
av poströrelsen såsom en skatteintäkt, vill jag inlägga min gensaga.
Det kan vara förståeligt, om staten under svåra ekonomiska tider gärna
mottager ett överskott i poströrelsen som hjälp i sitt betryck, men så fort
detta tryck lättar, bör postverket, liksom varje annat statens kommunika
-
O en er alpoststyrelsen
den 11 mars
1924.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
tionsverk, återtaga uppgiften att på bästa sätt och till lägsta pris betjäna
dep allmänna rörelsen. Att använda kommunikationsverken som skatteindrivare
är en ohållbar och förkastlig grundsats, emedan dessa verks stora
uppgift är att hjälpa allmänheten att förkofra sig såväl ekonomiskt som
kulturellt. Statens välfärd beror i så hög grad av, hur detta lyckas, att
dessa verk ej böra belastas med andra än för dem nödvändiga utgifter, vari
även bör inbegripas förräntning av i dem nedlagt kapital, och en mindre
vinstmarginal till förmån för statsverket.
Med denna _ uppfattning anser jag, att brevportot för vanliga brev bör
nedsättas i enlighet med generalpoststyrelsens förslag.»
Efter överläggningar med särskilda sakkunniga1 har inom gen eral poststyre]
sen utarbetats förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran
av tidningar och andra periodiska skrifter, vilket förslag, jiimte
motivering och särskilda yttranden av två av de sakkunniga, av styrelsen
överlämnats till Kungl. Maj.t med skrivelse den 11 mars 1924.
I denna skrivelse, som finnes fogad såsom bilaga till det propositionen
nr 226 bifogade utdraget av statsrådsprotokollet, har generalpoststyrelsen,
bland annat, anfört följande:
Inom generalpoststyrelsen hade verkställts eu utredning angående merkostnaderna
för postabonnemangen, d. v. s. en beräkning beträffande de utgifter,
som skulle besparas postverket, om bestyret med postabonnemanget
tänktes helt och hållet bortfalla. Det belopp, som man därvid kommit till,
utgjorde för år 1922 omkring 5,900,000 kronor, varav 1,500,000 kronor postföringskostnad,
150,000 kronor kostnad för förbrukningsartiklar m. in. och
återstoden personalkostnader. Med tillämpning av de ordinarie avgifterna
för postabonnemang skulle för år 1422 hava tillförts postverket omkring
1,900,000 kronor. För att postverket skulle erhålla ersättning för sina merkostnader,
erfordrades således en inkomstökning med mer än 200 procent.
Styrelsen hade verkställt en undersökning huruvida postverkets kostnader
för tidningarna kunde minskas. Emellertid vore det enligt styrelsens förmenande
icke möjligt att avsevärt nedbringa postverkets utgifter för bestyret
med tidningarna. För att det ekonomiska resultatet därav skulle förbättras,
måste alltså inkomsterna höjas. Såsom förut påvisats, skulle eu höjning med
mer än 200 procent å de ordinarie avgifterna för postabonnemang vara erforderlig,
för att postverkets merkostnader för detta bestyr skulle bliva ersatta. Det
vore härav tydligt, att någon nedsättning av de nu utgående provisoriska avgifterna
icke kunde ifrågakomma. Beträffande storleken av den höjning, som därutöver
kunde böra vidtagas, ställde sig generalpoststyrelsen emellertid tveksam.
Styrelsen funne det visserligen principiellt riktigt, att postverket erhölle full ersättning
‘för tidningsbestyret, men styrelsen befarade, att höjning med ytterligare
100 procent å de ordinarie avgifterna skulle så väsentligt fördyra tidningarna,
att mången mindre bemedlad skulle se sig nödsakad att avstå ifrån
att hålla sig med tidning. Då numera en tidning — särskilt en orts- eller länstidning
— i många fall vore en verklig nödvändighetsvara, skulle ett dylikt
fördyrande av tidningarna säkerligen icke vara lyckligt. På grund härav
hade generalpoststyrelsen icke ansett sig böra gå längre än att föreslå en
sådan höjning av postavgiften för postabonnemang, att postverkets inkomst
ökades . med omkring 140 procent i förhållande till den inkomst, som den
ordinarie avgiften skulle inbringa.
1 Ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn Johan Edvard Björnsson, kaptenen
i flottans reserv, huvudredaktören Sten Fredrik Dehlgren, riksgälds fullmäktigen, filosofie
doktorn Karl Emil Hildebrand Hildebrand samt ledamoten av riksdagens första kammare,
redaktören Anders Pers.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
9
Generalpoststyrelsens förslag innebär, bland annat, beträffande förskrivning
savgiften, att den däri ingående procentuella avgiften, beräknad å
prenumerationsavgiften, skulle bortfalla, varemot avgiften för abonnemangstermin
skulle kvarstå, liksom nu är fallet förhöjd med 100 procent till
20 öre, samt i fråga om befordringsavgiften, att periodicitetsavgiften skulle
bibehållas oförändrad vid 24 öre för varje under en vecka utkommande
nummer, varemot viktavgiften skulle ökas från 12 öre till 20 öre för varje
helt eller påbörjat kilogram av tidnings årsvikt.
Till det i propositionen nr 226 åberopade statsrådsprotokollet har Depertementsdepartementschefen,
efter att bland annat hava redogjort för generalpost- dei^lSmaj
styrelsens nyssberörda förslag samt däröver avgivna yttranden, anfört 1924.
följande:
»Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att postverkets inkomster
av tidningsbefordringen, även med den nu gällande provisoriska avgiftsförhöjningen,
icke tillnärmelsevis förslå att täcka de med denna rörelsegren
förenade kostnaderna. Med allt beaktande av den viktiga kulturella
uppgift, tidningarna hava att fylla, och även om man anser, att postverkets
utgifter för tidningsbefordringen icke behöva till fullo täckas av därför uppburna
avgifter, måste det dock sägas, att ett sådant missförhållande mellan
inkomster och utgifter, .som inom denna rörelsegren äger rum, icke bör få
fortvara. Riksdagen har också funnit nämnda missförhållande anmärkningsvärt
och förutsatt, att det skulle särskilt beaktas vid den nu fullbordade utredningen.
Ett genomförande av generalpoststyrelsens förslag beräknas medföra en
inkomstökning av omkx-ing 640,000 kronor. Emellertid har mot förslaget i
flera avseenden riktats anmärkningar såväl av reservanter bland de sakkunniga
som av styrelserna för publicistklubben och Svenska tidningsutgivareföreningen.
Den allvarligaste bland dessa anmärkningar synes vara den, att
höjningen av den i befordringsavgiften ingående viktavgiften föreslagits
oproportionerligt stor, så att den skulle bliva betungande för de tyngre dagliga
tidningarna, under det att för vissa veckotidningar skulle komma att
betalas allt för låg avgift. Men även vissa andra av de mot förslaget uttalade
betänkligheterna synas icke kunna frånkännas betydelse. Vid sådant
förhållande lärer det av generalpoststyrelsen avgivna förslaget icke utan
ytterligare utredning kunna läggas till grund för definitiva bestämmelser i
ämnet. Då resultatet av en dylik utredning givetvis icke kan hinna föreläggas
innevarande års riksdag, synes man nu böra åtnöjas med provisoriska
åtgärder av mindre genomgripande natur.
Efter undersökning av åtskilliga tänkbara alternativ har jag funnit, att ett ur
ekonomisk synpunkt någorlunda tillfredsställande resultat kan vinnas utan annan
ändring av gällande bestämmelser än att den i 8 § 3 mom. b) tidningsförordningen
bestämda viktavgiften höjes från nu utgående 12 öre till 15 öre för varje
helt eller påbörjat kilogram av tidningens sammanlagda vikt under nästföregående
helårsperiod. En sådan ändring beräknas bereda postverket en
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 7 samt. 31 käft. (Nr 52.) 1129 24 2
10
Bevillningsutskottets utlåtande Nr 52.
Motion 1:300.
inkomstökning av omkring 400,000 kronor årligen. Härigenom skulle såväl
de av reservanterna som de av publicistklubben och tidningsutgivareföreningen
framställda önskemålen bliva i huvudsak tillgodosedda med ganska obetydlig
rubbning av nu bestående förhållanden, samtidigt som en icke oväsentlig
inkomstökning komme att tillföras postverket. Det torde ej heller kunna
bestridas, att en avgiftsförhöjning för de tunga tidningarna skäligen bör äga
rum, och får jag härutinnan hänvisa till de skäl, generalpoststyrelsen anfört
för en dylik förhöjning. Det motstånd, som från publicistklubbens och tidningsutgivareföreningens
sida rests mot generalpoststyrelsens förslag i denna
del, lärer i främsta rummet hava berott därpå, att den av generalpoststyrelsen
föreslagna höjningen synts alltför stor — 233 procent mot av mig ifrågasatta
150 procent å den ordinarie viktavgiften. För jämförelse mellan de nu
utgående postavgifterna och de, som skulle utgå efter den av mig nyss antydda
ändringen i viktavgiften, har jag låtit verkställa uträkning av berörda
avgifters belopp för åtskilliga tidningar, vilken uträkning torde få såsom bilaga
fogas till protokollet. Sammanställes nyssnämnda uträkning med den
i generalpoststyrelsens skrivelse återgivna motsvarande beräkningen, torde
man finna, att den av mig ifrågasatta avgiftsförhöjningen skulle bliva väsentligt
mindre kännbar för dagspressen än den av generalpoststyrelsen föreslagna,
under det att de stora veckotidningarna skulle få vidkännas en skälig
avgiftsökning.»
Till stöd för de i motionen nr 300 i första kammaren framställda
yrkandena har herr Björnsson anfört, bland annat, följande.
År 1920 ändrades de sedan 1904 tillämpade taxebestämmelserna för
postabonnerade tidningar på det sättet, att samtliga avgiftssatser ökades
med 100 %. Då man härvid höjde den procentuella delen av förskrivningsavgiften
från 2 % till 4 % av prenumerationspriset, innebar detta faktiskt,
om ock måhända oavsiktligt, ett avsteg från grunderna för 1904 års tidningstaxa.
På grund av prenumerationsprisets stegring ökades nämligen
automatiskt denna del av postbefordringsavgiften, även om procentsatsen
bibehölles oförändrad. Eu fördubbling av procentsatsen innebure därför en
i jämförelse med övriga tillägg orimlig förhöjning av just denna delavgift.
Om postbefordringsavgifterna skulle stå i rimligt förhållande till postverkets
besvär med befordran av olika tidningar, hade en dylik procentuell
avgift intet berättigande, ifall den vore tilltagen så hög som 4 %. I
samband med den nu av Kungl. Maj:t föreslagna taxeändringen borde
den procentuella avgiftsdelen åter sänkas till 2 procent. En sådan reduktion
av den procentuella avgiftsdelen skulle emellertid vålla postverket eu
inkomstminskning av cirka 230,000 kronor och borde, om icke huvudsyftet
med Kungl. Maj:ts förslag skulle förfelas, kompenseras genom en motsvarande
höjning på annat håll.
Av skäl, som generalpoststyrelsen i motiveringen till sitt ovan omnämnda
förslag utvecklat, borde sådan kompensation vinnas genom viktavgiftens
ökning. En ökning av denna med 2 öre kunde beräknas giva
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 11
postverket en inkomstökning av cirka 250,000 kronor ock sålunda vara
tillräcklig.
Enligt vad utskottet inhämtat har postverket lämnat ett överskott av
rörelsen år 1923 å 16,171,458 kronor 85 öre.
Emot den av Kungl. Maj:t föreslagna sänkningen av avgifterna för postanvisningar
och postförskott har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Yad beträffar den av herr Pers i motionen nr 292 i första kammaren påyrkade
sänkningen av brevportot får utskottet framhålla, att en dylik
sänkning skulle, enligt vad generalpoststyrelsen beräknat i sin skrivelse
den 8 mars 1924, medföra en inkomstminskning av icke mindre än omkring
8,625,000 (10,400,000 — 1,7 75,000) kronor. Av statsfinansiella
skäl har utskottet icke funnit sig för närvarande kunna förorda någon
sänkning av brevportot.
Yad angår Kungl. Maj:ts i propositionen nr 226 framlagda förslag om
viss ändring i postavgiften vid postabonnemang å tidning har utskottet
funnit välbetänkt, att provisoriska åtgärder vidtagas till höjande av postverkets
inkomster av tidningsbefordringen, men har utskottet icke kunnat
oförändrat tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i denna del utan ansett sig
böra, på de av herr Björnsson i dennes motion anförda och ovan återgivna
skäl, förorda de i sistnämnda motion påyrkade jämkningarna i
förslaget.
Beträffande vad departementschefen anfört därom, att det av generalpoststyrelsen
avgivna förslaget till ny tidningsförordning icke utan ytterligare
utredning torde kunna läggas till grund för definitiva bestämmelser
i ämnet, har utskottet velat uttala, att den vidare utredning, som kan
komma att föranstaltas, bör enligt utskottets mening tillsvidare begränsas
att avse dels att, såsom även generalpoststyrelsen förordat, bereda de
tidningar, som själva expediera sina upplagor till järnvägen, ersättning
härför, dels ock i fråga om utgivarkorsband att genom införande på ett
eller annat sätt av en särskild avgift per försändelse åstadkomma rättelse
i det förhållandet, att postverket får utföra ett betydande arbete med utbärande
av smärre tryckalster utan motsvarande inkomst.
Därest, efter förslag av Kungl. Maj:t, ändringar i de sålunda av utskottet
ifrågasatta hänseendena bliva vidtagna, har det synts utskottet, att,
intill dess erfarenhet vunnits om verkan såväl härav som av den i utskottets
hemställan innefattade ändringen i postavgiften vid postabonnemang
å tidning, en vidare utredning i hithörande ämnen lämpligen bör
tillsvidare uppskjutas.
Tjuder åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med avslag å motionen I : 292 av
herr Pers och med bifall till motionen I : 300 av herr Björnsson
samt med förklarande, att Kungl. Majrts i propositionen
nr 189 framlagda och genom propositionen nr 226 i visst
Utskottets
yttrande.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
avseende ändrade förslag icke kunnat oförändrat godkännas,
besluta,
att de av riksdagen för tiden till 1924 års utgång beslutade
postavgifterna skola äga fortsatt tillämpning till och med den
31 december 1925, dock att
dels för tiden från och med den 1 oktober 1924 till och
med den 31 december 1925 skall gälla,
att avgifter för inrikes postanvisning eller postförskott skola
utgå med följande belopp:
om postanvisnings- respektive postförskottsbeloppet uppgår
till högst 5 kronor...................................................... 15 öre
om beloppet överstiger 5 men ej 50 kronor...... 25 »
» > » 50 » » 100 » 35 »
> » d 100 » » 250 » 45 »
» » » 250 » » 500 » 55 »
•» » » 500 » » 750 » 65 »
» » > 750 » » 1,000 > 75 »;
dels den i 8 § 2 mom. b) av förordningen angående villkoren
för postbefordran av tidningar och andra periodiska
skrifter omförmälda procentsatsen skall vid postabonnemang
å tidning, som avser år 1925, utgöra 2 procent;
dels ock den jämlikt 8 § 3 mom. b) i nämnda förordning
utgående avgift skall vid postabonnemang å tidning, som avser
år 1925, utgöra 17 öre för varje helt eller påbörjat
kilogram av tidnings sammanlagda vikt under nästföregående
helårsperiod, beräknad på sätt i nyssnämnda författningsrum
sägs.
Stockholm den 28 maj 1924.
På bevillningsutskottets vägnar:
EEIK EÖING.
Närvarande: herrar JRöing, Gustaf Nilsson, Örne*, Rune, Bärg, Boman*, Pers*,
Månsson i Hagaström*, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Olsson i Eamsta,
Lithander, Olsson i Golvvasta, Johansson i Hornsberg*, Jönsson i Slätåker*, Alexander
Nilsson, Clemedtson, Olsson i Gävle, Granath* och Ericson i Boxholm.
*) Icke närvarande vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herr Rune, i fråga om viss del av motiveringen.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1924.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:277 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Mai ds proposition angående vissa inrikes postavgifter, dels ock Kungl. Maj.ts proposition med förslag till s. 8 i texten