Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning och förslag angående höjning av manlig folkskollärares pensionsålder.

1924-02-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:10, Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning och förslag angående höjning av manlig folkskollärares pensionsålder.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

11

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 2(i februari 1924 kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning och förslag

angående höjning av manlig folkskollärares pensionsålder.

I en inom första kammaren av herr Rooth vackt, till bankoutskottet

hänvisad motion nr 40 har hemställts, »att riksdagen ville besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till höjning

av manlig folkskollärares pensionsålder.»

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen.

Såsom i motionen erinrats, förelåg vid sistlidet års riksdag till behandling

ett liknande förslag, i det att samme motionär i en inom första kammaren

väckt motion hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning till riksdagen

inkomma med förslag till höjning av manlig folkskollärares pensionsålder

till 65 levnadsår, över sistberörda motion inhämtade bankoutskottet

i vederbörlig ordning yttranden av skolöverstyrelsen, styrelsen

för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. samt statskontoret.

Beträffande innehållet i dessa yttranden tillåter sig utskottet att

hänvisa till sitt i ämnet den 10 april 1923 avgivna utlåtande (nr 24).

För egen del anförde utskottet i nämnda utlåtande följande:

»Av den redogörelse, som skolöverstyrelsen lämnat för den tidigare behandlingen

av förevarande fråga, framgår, att pensionsåldern för folkskollärare,

då folkskollärarnas pensionsinrättning år 1866 tillkom, bestämdes

till 60 levnadsår, men att densamma redan 10 år senare — genom kungörelse

den 24 november 1876 — nedsattes till 55 år. Pensionsåldern förblev

sedermera orubbad till år 1918, då den i samband med den senaste

löneregleringen för folkskollärarkåren åter höjdes till 60 levnadsår.

Det torde icke kunna förnekas att, såsom motionären även framhållit,

det för staten måste anses vara angeläget, att folkskollärarnas arbetskraft

i tillbörlig grad utnyttjas; och synes fördenskull en alltför tidig pensionering

av denna tjänstemannagrupp höra undvikas. Med hänsyn till skolans

bästa torde emellertid, på sätt skolöverstyrelsen erinrat, starka skäl tala

för att i fråga om folkskollärarna bibehålla en lägre pensionsålder än den,

som i allmänhet fastställts för civila befattningshavare i statens tjänst.

Att, såsom motionären synes åsyfta, med avseende å pensionsåldern lik
-

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

ställa folkskolans lärare med lärarna vid de allmänna läroverken torde

icke vara möjligt med hänsyn till de väsentliga olikheterna i tjänstgöringsförhållandena

vid dessa båda slag av läroanstalter. Det övervägande

flertalet folkskolor hava nämligen endast en lärare, medan vid

ett allmänt läroverk undervisningen alltid bestrides av flera lärarkrafter.

I de fall, där tjänstgöringsförhållanden eller andra omständigheter medgiva

en utsträckning av folkskollärarens tjänstetid, är emellertid möjlighet

till sådan utsträckning beredd genom den bestämmelse, enligt vilken de

lokala skolmyndigheterna må medgiva rätt för lärare att under fem år

efter uppnådd pensionsålder kvarstå i tjänst. Denna bestämmelse, vilken

åtminstone under de senaste åren i stor utsträckning synes hava vunnit

tillämpning, är enligt utskottets uppfattning i hög grad ägnad att motväga

de olägenheter ur statsekonomisk synpunkt, som enligt motionärens

mening äro förenade med de nuvarande bestämmelserna rörande pensionsåldern.

Av skäl, som här angivits, och då tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits

beträffande verkningarna av den så nyligen vidtagna höjningen av

folkskollärarnas pensionsålder, har utskottet nu icke ansett sig kunna tillstyrka

någon ändring i förevarande avseende.»

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde utskottet, att förevarande

motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Detta

blev även riksdagens beslut.

De skäl, som i ovan intagna utlåtande anfördes, synas utskottet fortfarande

äga giltighet. Utskottet vill i detta sammanhang ånyo erinra

om det stadgande, enligt vilket vederbörande skolmyndigheter må medgiva

lärare tillstånd att under högst fem år efter uppnådd pensionsålder

kvarstå i tjänst. Denna bestämmelse synes, såvitt erfarenheten givit vid

handen, i de fall, där vederbörande lärare finnes även efter uppnådda

60 levnadsår kunna på tillfredsställande sätt bestrida sin tjänst, i avsevärd

utsträckning hava vunnit tillämpning. Under sådana förhållanden och

då några nya skäl av beskaffenhet att kunna föranleda ett frångående av

den ståndpunkt, utskottet sistlidet år intagit i frågan, ej blivit anförda,

har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till den nu förevarande

motionen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att ifrågavarande motion 1:40 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr It).

13

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Lindley, Björnsson, Enhörning, Vinda hl, Johansson i

1''riggeräker, Dalberg, Bondeson och Clemedtson;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg. Gustafsson i Örebro, Borggren,

Ilamrin, Bäcklund och Lovin.

Bihang till riksdagens protokoll 192i. 8 samt. 8—10 höft.

(Nr 8—10.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.