Utlåtande, i anledning av väckt motion om sänkt pensionsålder för förrådsvakt, förrådsförman och förråd smästare vid statens järnvägar.
1924-02-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1924:12, Utlåtande, i anledning av väckt motion om sänkt pensionsålder för förrådsvakt, förrådsförman och förråd smästare vid statens järnvägar.
Dokumentets text
Bankoutskottet» utlåtande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1924 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om sänkt pensionsålder för
förrådsvakt, förrådsförman och förråd smästare vid statens
järnvägar.
I eu inom andra kammaren av herr Höglund väckt motion, nr 163, som
hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har hemställts, »att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i den till lag angående rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfa llsverk enligt § 19 fogade åldersförteckningen,
att pensionsåldern för förrådsvakt, förrådsförman och förrådsmästare
vid statens järnvägar fastställes till 63 år».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Gällande pensionsbestämmelser för befattningshavare vid statens järnvägar
återfinnas i den pensionslag, som genom beslut av 1920 års riksdag
antogs för samtliga de s. k. kommunikationsverken — d. v. s. postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk —
och vilken lag trädde i kraft den 1 juli 1920. Förslag till gemensamma
pensionsbestämmelser för tjänstemän vid nämnda verk hade uppgjorts av
kommunikationsverkens lönekommitté, som därvid, i syfte att åvägabringa
största möjliga likformighet, såväl i fråga om pensionsålder som
i övrigt vidtagit vissa jämkningar i de föreskrifter, vilka dittills i pensionshänseende
varit gällande för varje särskilt verks personal. Riksdagens
beslut i ämnet fattades i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs
berörda förslag.
Med avseende på den grupp av befattningshavare, varom i den föreliggande
motionen är fråga, föreslog kommittén icke någon ändring av den pensionsålder,
6o år, som var fastställd i 1910 års pensionslag för tjänstemän vid
statens järnvägar; och förelåg inom kommittén, i vilken deltogo jämväl
representanter för personalen vid de olika kommunikationsverken, icke
någon meningsskiljaktighet i detta hänseende. Kungl. Maj:ts framställning,
som i förevarande punkt överensstämde med kommitténs förslag,
lämnades också vid ärendets behandling inom riksdagen utan erinran.
I motionen har nu till stöd för förslaget om sänkning av pensionsåldern
för förrådspersonalen vid statens järnvägar anförts, bland annat, att tjänstBihang
till riksdagens protokoll 1924. 8 sand. 12 höft. (Nr 12.) y
Utikottet.
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
göringen å förråden i allmänhet vore hård och ansträngande och därför
föga lämpade sig för personer, vilka överskridit 63 års ålder, samt att
förrådspersonalens arbetsuppgifter i de flesta fall kunde sägas sammanfalla
med många av de befattningshavargruppers, för vilka en lägre pensionsålder
än 65 år redan vore fastställd.
Då, på sätt ovan framhållits, spörsmålet om bemälda befattningshavares
pensionsålder så nyligen varit föremål för statsmakternas prövning, varvid
denna ålder utan meningsskiljaktighet fastställts till 65 år, synes det
innebära betänkligheter att nu på grundvalen av en enskild motion företaga
en sänkning av pensionsåldern. Det kan icke heller vara lämpligt
att beträffande en viss grupp av befattningshavare vid ett av ifrågavarande
verk vidtaga ändring i de för samtliga dessa verk gällande gemensamma
pensionsbestämmelserna, utan att hänsyn därvid tages till den
verkan, en dylik ändring kan erhålla i fråga om pensionsförhållandena
för de övriga befattningshavare, å vilka berörda bestämmelser äga tillämpning.
Utskottet vill i avseende härå erinra, att samma avgångsålder,
som gäller för förrådspersonalen vid statens järnvägar, är fastställd för
bland andra brevbärare vid postverket och stationsbiträde vid telegrafverket,
vilka äro hänförda till samma lönegrad som förrådsvakt, vidare
för förrådsförman, kanalförman och skogvaktare vid statens vattenfallsverk,
vilka befattningshavare intaga samma löneställning som förrådsförman
vid statens järnvägar, samt slutligen för transportmästare vid postverket,
förrådsmästare vid telegrafverket ävensom förrådsmästare och schaktmästare
vid statens vattenfallsverk, vilka tjänstemän hava samma placering
å löneskalan som förrådsmästare vid statens järnvägar. En nedsättning av
pensionsåldern för förrådspersonalen vid statens järnvägar torde åtminstone
i fråga om vissa av nyss angivna personalgrupper kunna väntas medföra
lika berättigade krav på en motsvarande ändring i de för dem uti detta
avseende gällande föreskrifter.
Vid nu anförda förhållanden har utskottet funnit sig böra avstyrka
bifall till den föreliggande motionen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion II: 163 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 februari 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
3
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Lindley, Björnsson, Enhörning, Johansson i Friggeråker,
Dalberg, Lindgren, Bondeson och Abrahamsson;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Bäcklund,
Winkler, boven, Olsson i Berg, Höglund och Persson i Björshyholm.
Reservationer:
av herr Bäcklund; samt
av herr Höglund, vilken yrkat bifall till den i ämnet väckta motionen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.