Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om sänkt pensionsålder för förrådsvakt, förrådsförman och förråd smästare vid statens järnvägar.

1924-02-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:12, Utlåtande, i anledning av väckt motion om sänkt pensionsålder för förrådsvakt, förrådsförman och förråd smästare vid statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottet» utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1924 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om sänkt pensionsålder för

förrådsvakt, förrådsförman och förråd smästare vid statens

järnvägar.

I eu inom andra kammaren av herr Höglund väckt motion, nr 163, som

hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har hemställts, »att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i den till lag angående rätt till

tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfa llsverk enligt § 19 fogade åldersförteckningen,

att pensionsåldern för förrådsvakt, förrådsförman och förrådsmästare

vid statens järnvägar fastställes till 63 år».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

Gällande pensionsbestämmelser för befattningshavare vid statens järnvägar

återfinnas i den pensionslag, som genom beslut av 1920 års riksdag

antogs för samtliga de s. k. kommunikationsverken — d. v. s. postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk —

och vilken lag trädde i kraft den 1 juli 1920. Förslag till gemensamma

pensionsbestämmelser för tjänstemän vid nämnda verk hade uppgjorts av

kommunikationsverkens lönekommitté, som därvid, i syfte att åvägabringa

största möjliga likformighet, såväl i fråga om pensionsålder som

i övrigt vidtagit vissa jämkningar i de föreskrifter, vilka dittills i pensionshänseende

varit gällande för varje särskilt verks personal. Riksdagens

beslut i ämnet fattades i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs

berörda förslag.

Med avseende på den grupp av befattningshavare, varom i den föreliggande

motionen är fråga, föreslog kommittén icke någon ändring av den pensionsålder,

6o år, som var fastställd i 1910 års pensionslag för tjänstemän vid

statens järnvägar; och förelåg inom kommittén, i vilken deltogo jämväl

representanter för personalen vid de olika kommunikationsverken, icke

någon meningsskiljaktighet i detta hänseende. Kungl. Maj:ts framställning,

som i förevarande punkt överensstämde med kommitténs förslag,

lämnades också vid ärendets behandling inom riksdagen utan erinran.

I motionen har nu till stöd för förslaget om sänkning av pensionsåldern

för förrådspersonalen vid statens järnvägar anförts, bland annat, att tjänstBihang

till riksdagens protokoll 1924. 8 sand. 12 höft. (Nr 12.) y

Utikottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

göringen å förråden i allmänhet vore hård och ansträngande och därför

föga lämpade sig för personer, vilka överskridit 63 års ålder, samt att

förrådspersonalens arbetsuppgifter i de flesta fall kunde sägas sammanfalla

med många av de befattningshavargruppers, för vilka en lägre pensionsålder

än 65 år redan vore fastställd.

Då, på sätt ovan framhållits, spörsmålet om bemälda befattningshavares

pensionsålder så nyligen varit föremål för statsmakternas prövning, varvid

denna ålder utan meningsskiljaktighet fastställts till 65 år, synes det

innebära betänkligheter att nu på grundvalen av en enskild motion företaga

en sänkning av pensionsåldern. Det kan icke heller vara lämpligt

att beträffande en viss grupp av befattningshavare vid ett av ifrågavarande

verk vidtaga ändring i de för samtliga dessa verk gällande gemensamma

pensionsbestämmelserna, utan att hänsyn därvid tages till den

verkan, en dylik ändring kan erhålla i fråga om pensionsförhållandena

för de övriga befattningshavare, å vilka berörda bestämmelser äga tillämpning.

Utskottet vill i avseende härå erinra, att samma avgångsålder,

som gäller för förrådspersonalen vid statens järnvägar, är fastställd för

bland andra brevbärare vid postverket och stationsbiträde vid telegrafverket,

vilka äro hänförda till samma lönegrad som förrådsvakt, vidare

för förrådsförman, kanalförman och skogvaktare vid statens vattenfallsverk,

vilka befattningshavare intaga samma löneställning som förrådsförman

vid statens järnvägar, samt slutligen för transportmästare vid postverket,

förrådsmästare vid telegrafverket ävensom förrådsmästare och schaktmästare

vid statens vattenfallsverk, vilka tjänstemän hava samma placering

å löneskalan som förrådsmästare vid statens järnvägar. En nedsättning av

pensionsåldern för förrådspersonalen vid statens järnvägar torde åtminstone

i fråga om vissa av nyss angivna personalgrupper kunna väntas medföra

lika berättigade krav på en motsvarande ändring i de för dem uti detta

avseende gällande föreskrifter.

Vid nu anförda förhållanden har utskottet funnit sig böra avstyrka

bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 163 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

3

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Lindley, Björnsson, Enhörning, Johansson i Friggeråker,

Dalberg, Lindgren, Bondeson och Abrahamsson;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Bäcklund,

Winkler, boven, Olsson i Berg, Höglund och Persson i Björshyholm.

Reservationer:

av herr Bäcklund; samt

av herr Höglund, vilken yrkat bifall till den i ämnet väckta motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.