Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.

1924-03-06 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:14, Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr lb.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1924 kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse

och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktion har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd

och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande

samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet

numera fullgjort detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över den

verkställda granskningen.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och

med den 10 januari 1923, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för deras

i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande

års riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelser

om verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga

avdelningskontors i orterna förvaltning under år 1922, dels ock fullmäktiges

med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående

riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning år 1923, ävensom de

av styrelserna för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors

förvaltning under samma år lämnade redogörelser.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och

avdelningskontor samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare

kännedom om hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,

som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens

revisorer och riksbankens fullmäktige, liksom i utskottets förut till riksdagen

avlåtna memorial nr 1.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1923 har riksbanken erhållit

en vinst av 16,059,099 kronor 27 öre.

Bihang till riksdagens protokoll 192b. 8 samt. Ib höft. (Nr lb—15.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bankoutskollets utlåtande Nr It.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvudoch

avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekommo i

utskottets nyssnämnda memorial nr 1 (sid. 25).

l:o.

Angående Vid granskning av fullmäktiges protokoll har utskottet uppmärksammat,

1diskonto* att fullmäkti8e genom beslut den 12 juli 1923, för underlättande av svenska

<S °'' lantmännens riksförbunds samt vissa till detta förbund anslutna ekonomiskt

svaga centralföreningars rekonstruktion, medgivit aktiebolaget jordbrukarbanken

att tillsvidare i riksbanken av nämnda organisationers växlar

rediskontera ett sammanlagt belopp av intill 3 miljoner kronor mot ett

diskonto, som med 2 procent understege gällande officiella diskonto för

tre månaders växlar. Enligt vad utskottet inhämtat, kommer den räntelindring

riksbanken sålunda medgivit jordbrukarbanken i sin helhet riksförbundet

och vissa till förbundet anslutna centralföreningar till godo i

form av amortering eller lägre ränta på deras skuld till jordbrukarbanken.

Vad sålunda förekommit har utskottet ansett sig höra för riksdagen

omförmäla.

A:o.

Ang. kompensation

till

arbetspersonalen

å riksbankens

sedeltryckeri

för

borttagande

av förmån av

fria skatter.

Revisorerna hava under § 12 i sin berättelse angående riksbanken anfört

följande (sid. 15—17):

»Under § 14 i statsrevisorernas berättelse angående riksbanken till 1922

års riksdag fäste revisorerna uppmärksamheten på, att bland utgifterna för

avlöningar till tryckeripersonalen även förekomme betalning av skatter till

stat och kommun för denna personal med sammanlagt kr. 42,514:96; och

då revisorerna icke ansåge det lämpligt, att bland avlöningsförmåner till

personal, som utförde arbete för statens räkning, inginge en dylik rätt att

få skatterna betalda, uttalade revisorerna sin uppfattning, att den bestämmelse

i avlöningsstaten för arbetspersonalen vid riksbankens sedeltryckeri,

varpå ifrågavarande rätt vore grundad, borde ur avlöningsstaten utgå.

Omförmälda förmån grundades på § 7 uti den av fullmäktige den 14

augusti 1919 godkända avlöningsstaten för arbetspersonalen vid riksbankens

sedeltryckeri, vilken paragraf hade följande lydelse:

Skatter till stat och kommun för vid sedeltryckeriet intjänad inkomst

betalas av tryckeriet.

Såsom uti § 13 i statsrevisorernas berättelse till 1923 års riksdag angives,

föranledde berörda uttalanden omedelbart en överenskommelse med

tryckeriföreståndaren, att ifrågavarande bestämmelse i avlöningsstaten icke

skulle tillämpas för de persorer, som efter överenskommelsen anställdes

såsom ordinarie arbetare.

Vidkommande personalen i övrigt anfördes enligt protokoll för den 11

maj 1922 bland fullmäktige, att denna till en mycket stor del sedan en

lång följd av år tillbaka åtnjutit förmånen av fria skatter och enligt fullmäktiges

mening kunde anses hava goda skäl att betrakta skattefriheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr H. ;j

såsom eu beståndande förmån, så länge denna personal bibehölles i sin

anställning vid sedeltryckeriet; och funno fullmäktige det därför icke vara

billigt, att på en gång fråntaga densamma här ifrågavarande förmån, utan

ansågs avvecklingen därav böra ske successivt. Samtidigt med beslut om

att åberopade § 7 uti avlöningsstaten skulle utgå, beslölo i anslutning

härtill fullmäktige sistnämnda dag, att, då år 1922 redan en del av de

skatter, som belöpte på 1920 års arbetsförtjänst, betalts av riksbanken

icke vidtaga någon förändring beträffande de skatter, som år 1922 förfölle

till betalning. Avvecklingen skulle därefter ske under loppet av högst fem

år med början 1923, dä 80 procent av de ifrågavarande, under nämnda

år förfallande skatterna skulle betalas av banken.

I skrivelse den 16 november 1922 till fullmäktige gjorde representanter

för sedeltryckeriets arbetspersonal framställning om kompensation för borttagande

av förmånen av fria skatter för inkomst från tryckeriet, därvid

anfördes, att avlöningsstaten av den 14 augusti 1919 vore ett avtal mellan

tryckeriets ledning och ifrågavarande personal, vilket av sistnämnda part

betraktades såsom beståndande.

Sedan tryckeriföreståndaren och riksbankens ombudsman häröver avgivit

infordrade yttranden och därvid framhållit, att tryckeriets arbetspersonal

syntes hava vägande skäl för sin framställning, erhöll deputeraden

för huvudkontoret under hand fullmäktiges medgivande att underhandla

med tryckeripersonalen, om vilken ställning den skulle intaga till en

eventuell kompensation för skattefrihetens borttagande i form av pensionsfrågans

ordnande och samtidigt bemyndigande att anmoda sakkunnig

person att göra vissa undersökningar och beräkningar för en sådan pensionering.

Innan denna utredning förelåg, inkom emellertid personalen med en ny

skrift under sistlidna februari månad, vari uttalades, att personalens uppfattning

fortfarande vore, att skatten ej borde kombineras med pensionsfrågan,

men framlades ett medlingsförslag till kompensation för skatten,

avseende visst procentuellt tillägg till de ordinarie veckolönerna sålunda, att

till dessa löner under innevarande år, då tryckeriet betalade 80 procent

av skatterna, skulle läggas 2,8 5 procent av veckolönen, nästkommande

år, då tryckeriet skulle betala 60 procent av skatterna 5,70 procent o. s. v.

i den mån tryckeriets skattebidrag minskades upp till högst 14,25 procent.

Kostnaderna för detta tillskott till veckolönerna har beräknats för innevarande

år belöpa sig till omkring 5,300 kronor och för nästkommande

år till omkring 10,500 kronor samt slutligen efter 4 år stiga till omkring

27,000 kronor. Samma procentuella tillägg till avlöningen skulle ock tillgodoräknas

faktorn, vilken även finge sin skatt betald av tryckeriet.

Medeltalet för de sista fem åren av från tryckeriet för den ifrågavarande

personalen betalda skatter har enligt uppgift utgjort omkring 36,000 kronor;

och beror minskningen i utgiften därpå, att omförmälda procentuella tilllägg

beräknas endast på de ordinarie veckolönerna, medan skatt tidigare

betalts för all från tryckeriet intjänad inkomst, således även för övertid

ackord, hyresbidrag och dyrtidstillägg.

Den personal, som antagits efter det frågan om borttagandet av skattebetalningen

kommit upp, är anställd utan nämnda förmån.

Då detta ärende den 11 maj 1923 företogs till behandling inom fullmäktige,

framhöll föredraganden, att förevarande angelägenhet syntes vara

av rätt så invecklad natur och behöva att från flera synpunkter noga över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottels utlåtande AV 14.

vägas, innan något definitivt beslut i saken fattades, och att den då långt

framskridna riksdagstiden icke skulle medgiva, att frågan i en eller annan

form underställdes bankoutskottet samt hemställde därför, att fullmäktige,

utan att i övrigt taga ställning i saken, ville som ett provisorium godkänna

tryckeripersonalens medlingsförslag att tillämpas tillsvidare, till dess ärendet

i hela dess vidd kunde bliva behandlat och avgjort, dock längst till den

1 juli 1924.

Vad föredraganden sålunda föreslagit blev av fullmäktige godkänt.

I fråga om tillkomsten av förevarande avlöningsstat hava revisorerna inhämtat

följande.

Sedan under år 1919 i samband med riksbankens övertagande av sedeltryckeriet

under egen drift förslag upprättats till avlöningsstat och instruktion

för arbetspersonalen därstädes och detta förslag anmälts för fullmäktige

enligt protokollet den 31 juli 1919, beslöto fullmäktige då, att förslaget,

innan detsamma företoges till avgörande, skulle tryckas och utdelas

till nämnda personal, som skulle äga att, ifall så önskades, inom 14 dagar

till tryckeriföreståndaren skriftligen avgiva yttranden över förslaget.

Till följd av detta beslut utdelades tryckt förslag till envar av personalen

med anmodan att inom viss angiven tid skriftligen avgiva eventuella

erinringar däremot, varefter svar avgavs uti en av hela den myndiga personalen

undertecknad skrift med vissa erinringar mot förslaget.

I anslutning till dessa erinringar gjordes några jämkningar i förslaget;

och sedan personalen därefter beretts tillfälle att yttra sig i ärendet och

genom fyra ombud skriftligen godkänt förslaget i då föreliggande skick,

blev detsamma av fullmäktige den 14 augusti 1919 godkänt.

Revisorernas Beträffande fullmäktiges beslut den 11 maj 1922 om successiv avveckuttalande.

jjng av förutvarande förmånen för sedeltryckeriets personal att få sina

skatter betalda av riksbanken, gjorde föregående års revisorer ej något uttalande,

och lärer detta hava berott därpå, att även revisorerna funno

billighetsskäl stödja berörda beslut.

Nu hava emellertid fullmäktige ånyo den 11 maj 1923 företagit denna

fråga till behandling och därvid med anledning av framställning från

tryckeripersonalen tillerkänt denna en kompensation, i det närmaste motvägande

den förmån, som enligt tidigare statsrevisorers av riksdagen utan

anmärkning lämnade uttalande skulle borttagas och även genom fullmäktiges

beslut den 11 maj 1922 utgått ur avlöningsstaten.

Revisorerna, som finna detta förfarande anmärkningsvärt, vilja såsom

sin mening uttala att, om fullmäktige ansett tryckeripersonalen på grund

av gällande avlöningsstat äga någon rätt till ifrågavarande förmån, fullmäktige

bort redan vid ärendets första behandling med stöd av bestämmelse

i instruktionen för arbetspersonalen uppsäga denna för att få tillfälle

bestämma avlöningsförhållandena enligt omförmälda från riksdagens

sida gjorda uttalande.»

Utskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges yttrande i detta och

två andra här nedan omförmälda ärenden, och hava med anledning härav fullmäktige

i skrivelse den 7 nästlidna februari såvitt nu är ifråga anfört

följande:

Fullmäktige. »Revisorerna rikta sin erinran mot fullmäktiges den 11 maj 1923 fattade

beslut att provisoriskt till längst den 1 juli innevarande år godkänna ett

av tryckeripersonalen framlagt förslag om visst procentuellt tillägg till

opaginerad Kontrollera mot PDF

liankontskoltels utlutande Nr it.

veckolönen såsom kompensation för den successivt bortfallande förmånen

av fria skatter samt yttra därom, att revisororerna funnit detta förfarande

anmärkningsvärt och att fullmäktige bort redan vid ärendets första behandling

med stöd av bestämmelse i instruktionen för arbetspersonalen

uppsäga denna för att få tillfälle att bestämma avlöningsförhållandena.

Betraktas denna sak uteslutande ur synpunkten av riksbankens formella

ratt, är statsrevisorernas anmärkning otvivelaktigt riktig. Fullmäktige hava

emellertid ej velat tillgripa den av revisorerna angivna utvägen för sakens

ordnande gent emot eu gammal, beprövad och trogen arbetarstam. Beaktas

bör, att i tryckeripersonalens avlöningsförmåner sedan mera än 20 år tillbaka

ingått, att deras skatter betalas av tryckeriet; och när tryckeriet den

6 juli 1918 av riksbanken övertogs under egen drift, fanns ej heller någon

tanke på att från personalen borttaga denna hävdvunna förmån eller att

överhuvud försämra dess villkor.

När statsrevisorerna på hösten 1921 uttalat sig för uteslutning av skatteparagrafen

(§ 7) ur avlöningsstaten för arbetspersonalen vid sedeltryckeriet,

ordnades omedelbart så, att sagda förmån icke Unge medgivas de arbetare,

som därefter ryckte upp från lärlingar till ordinarie arbetare eller anställdes

såsom sådana.

För den övriga, äldre personalen antogo fullmäktige, att saken, utan att

gensaga däremot skulle resas från personalens sida, skulle kunna ordnas

på sätt fullmäktige den 11 maj 1922 beslöto eller att skattefriheten successiv^

avvecklades under loppet av högst fem år med början år 1923. Detta

antagande gick dock icke i uppfyllelse.

Personalen inkom med en skrivelse, vari, under erinran om förhållandena

vid avlöningsstatens tillkomst, begärdes ett »tillägg på all ordinarie inkomst,

som procentuellt motsvarar vad skatten i allmänhet belöper sig till». Efter

härpå inledda underhandlingar med personalen, om vilken ställning den

skulle intaga till en eventuell kompensation för skattefrihetens borttagande

i form av pensionsfrågans ordnande, inkom personalen med en ny skrivelse,

vari personalen, på samma gång som den uttalade, att skatten enligt dess

uppfattning ej borde kombineras med pensionsfrågan, framlade det i fullmäktiges

protokoll för den 11 maj 1923 angivna, av fullmäktige provisoriskt

godkända medlingsförslaget, vilket blivit föremål för statsrevisorernas

erinran.

Såsom utskottet vid läsningen av fullmäktiges protokoll torde hava inhämtat,

går detta förslag ut på att skattebetalningen från tryckeriet minskas

med 20 % om året från och med år 1923 och att i stället till veckolönerna

lägges ett tillskott, börjande med 2,8 5 % därav år 1923, 5,7 o % år 1924

o. s. v. upp till 14,25 % år 1927. Samma procentuella tillägg till avlöningen

skulle ock tillgodoräknas faktorn, som även fått sin skatt betald

av tryckeriet.

Kompensationen för skattefriheten enligt nämnda förslag skulle, när det

procentuella tillägget år 1927 fullt utginge, belöpa sig till cirka 27,000 kronor.

Att märka är, att det av personalen framlagda medlingsförslaget i och

för sig innebär en inskränkning av den hittillsvarande förmånen så tillvida,

att tillägg skulle utgå endast ä de ordinarie veckolönerna, under det att

förut skatten betalas för all från tryckeriet intjänad inkomst, såsom för

övertid, ackord, hyresbidrag och dyrtidstillägg. På sätt sist angivits, utgör

medeltalet av från tryckeriet under åren 1918—1922 betalta skatter cirka

36,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr li.

Då skattebetalningen från sedeltryckeriet — som ovan nämnts — har

mera än 20-årig hävd för sig och dessutom direkt avtal mellan tryckeriet

och arbetspersonalen om avlöningsförmånerna kan anses föreligga, bör,

enligt fullmäktiges mening, utvägen att uppsäga hela den gamla personalen

för ordnande av skattefrågan icke ifrågakomma. Denna personal bar obestridligen

vägande skäl för sin fordran på vederlag för den avlöningsförmån,

som skulle tagas bort, och då nu personalen själv visat förståelse i

saken och med sitt medlingsförslag -— som ju innebär en beskärning av

en gammal förmån — sökt att underlätta lösandet av den uppkomna

svårigheten, synes det fullmäktige, att detta provisoriskt antagna medlingsförslag

bör bliva definitivt. Kostnaden därför är, som ovan synes, relativt

ringa och minskas allt eftersom de äldre av arbetspersonalen avgå».

et- I likhet med revisorerna anser utskottet, att den här ifrågavarande förmånen

av fria skatter icke bör tillkomma tryckeriets personal. Utredningen

i ärendet har emellertid givit vid handen, att nämnda förmån, som

under en lång följd av år utgått till personalen, upptagits i 1919 års avlöningsstat

och torde den alltså få anses hava utgjort en direkt avlöningsförmån.

Det vill därför synas utskottet, som om fullmäktige, vilka hava

att bestämma över personalens avlönings- och arbetsförhållanden i övrigt,

ägt giltiga skäl för den anmärkta åtgärden att genom ökad veckolön be■*

vilja personalen viss kompensation för vad densamma genom indragning

av skattefriheten förlorat.

Vid sådant förhållande hemställer utskottet,

att riksdagen måtte låta vid vad i ärendet förekommit bero.

Ang. avlöningen

till föreståndaren

å

riksbankens

sedeltryckeri

samt provisorisk

anordning

beträffande

tryckeriets

ledning.

3:o.

Revisorerna hava vidare under § 13 i sin förenämnda berättelse anfört

följande (sid. 17—19):

»Enligt gällande av bankoutskottet den 20 maj 1920 godkända instruktion

och arbetsordning för riksbankens sedeltryckeri utövas tillsynen över

tryckeriet av den av fullmäktiges i riksbanken deputerade, som har närmaste

tillsynen över huvudkontorets övriga avdelningar; och för kontrollen över

att arbetena inom sedeltryckeriet fortgå på i tekniskt avseende bästa sätt

förordna fullmäktige till deputeradens stöd en framstående sakkunnig på

området.

För den tekniska ledningen vid tryckeriet är anställd en föreståndare

och chef för tryckeriet, som vid sin sida har en ingenjör och en faktor.

Löneförmånerna för tryckeriföreståndaren äro enligt fullmäktiges för

bankoutskottet anmälda beslut den 1 maj 1919 bestämda att tillsvidare

utgå med 18,000 kronor om året, varjämte till tekniska rådgivaren anslagits

ett årligt arvode av 4,000 kronor.

Enligt § 7 av nämnda instruktion skall tryckeriföreståndaren redovisa

för mottaget sedelpapper med antingen fullt färdiga sedlar eller makulerat

papper; och skall tryckeriföreståndaren, om han ej fullt kan redovisa mottaget

sedelpapper, ersätta det felande beloppet av de sedlar, som skolat å

papperet tryckas, således exempelvis ett papper, varå skolat tryckas 2 st.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande Nr U.

7

1,000-kronors sedlar med 2,000 kronor, ett papper, avsett för 4 st. 100- kronors sedlar, med 400 kronor o. s. v.

Om den makulatur, som under den tid tryckeriet ansvarar för papperet

uppkommer inom någon sedelsort, för något år överstiger sju procent å

årstillverkningen, skall föreståndaren ersätta överskottet med samma pappersvärde

efter riksbankens uppskattning av papperspriset. Skulle enligt

samma beräkning makulaturen understiga sju procent, erhåller föreståndaren

en premie motsvarande det inbesparade papperets värde.

Genom fullmäktiges beslut den 4 maj 1922 nedsattes sistnämnda procenttal

från 7 till 5.

På grund av denna bestämmelse har ersättning för inbesparad sedelpappersmakulatur

under senare åren utgått med följande belopp:

När tryckeriföreståndaren Nils Bagge avled den 18 februari 1920, träffades

följande dag avtal med den tekniska rådgivaren, dåvarande hovintendenten

Axel Lagrelius, att tillsvidare förestå tryckeriet; och beslöto fullmäktige

den 10 juni 1920, att av det för tryckeriföreståndaren bestämda

arvode av 18,000 kronor skulle till Lagrelius för ledning av tryckeriet tillsvidare

utgå ersättning efter 12,000 kronor för år räknat, men skulle under

den tid Lagrelius sålunda förestode tryckeriet det till honom såsom teknisk

rådgivare bestämda arvode av 4,000 kronor om året jämte återstoden av

tryckeriföreståndarens arvode reserveras.

Att efter tryckeriföreståndaren Bagges död ny tryckeriföreståndare ej

omedelbart tillsattes lärer hava varit beroende därpå, att fullmäktige önskat

någon tids rådrum för att bliva i tillfälle att till befattningen utse en person

med den särskilda kunskap och erfarenhet, som därför erfordrades;

och har enligt vad revisorerna erfarit omförmälda provisoriska ordnande

av sedeltryckeriets ledning under senare åren ansetts böra fortfara i avbidan

på resultatet av pågående utredning angående ordnande av statens

värdetryck.

Revisorerna vilja emellertid ifrågasätta, huruvida det kan vara lämpligt,

att nu omförmälda båda befattningar för ledningen av sedeltryckeriet fortfarande

uppehållas av en person, som med hänsyn till andra åligganden

endast har mycket begränsad tid övrig för tillsynen av sedeltryckeriet.

Vidare vilja revisorerna beträffande den för inbesparad makulatur bestämda

ersättningen uttala såsom sin uppfattning, att lämplig del av denna

ersättning skäligen bör tillkomma arbetspersonalen, då ju makulaturens

större eller mindre omfattning är i hög grad beroende på denna personals

skicklighet och uppmärksamhet.»

I avseende härå hava fullmäktige uti sin ovannämnda skrivelse anföri

följande:

»Beträffande statsrevisorernas uttalanden i avseende å föreståndarebefatt- Fullmäktige.

ningen vid sedeltryckeriet och premien till föreståndaren för inbesparad

makulatur vid tryckningen av sedlar få fullmäktige anföra, att så länge

frågan om tryckeriets förhållanden i avseende på lokal och omfattningen

av dess verksamhet ej blivit slutligen bestämd, någon ändring av ledningen,

enligt fullmäktiges åsikt, icke lämpligen torde böra vidtagas. Först där

för år 1920 ..

» » 1921 ..

» » 1922 ...

kr. 21,840: 25

» 26,945: 77

» 14,724: 05

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskotlets uttalande Nr li.

Utskottet.

efter synes föreståndareplatsen böra förklaras till ansökan ledig och besättas

med ordinarie innehavare.

Den tillförordnade föreståndaren kan visserligen icke uteslutande ägna

sin tid åt sedeltryckeriet, men han planlägger och följer det oaktat med

noggrannhet i detalj allt arbete därstädes, och det har varit och är av

största fördel för tryckeriet att få tillgodogöra sig hans på området ovanligt

rika erfarenhet såväl tekniskt som ekonomiskt. Under hans ledning ha

stora förbättringar ledande till besparingar i tryckeriets drift blivit genomförda.

Under för närvarande rådande anordning, då befattningarna såsom tryckeriföreståndare

och teknisk rådgivare uppehållas av samma person, inbesparas

årligen av de för dessa sysslor bestämda arvodena sammanlagt

10,000 kronor, och att nu utöver vad som skedde genom fullmäktiges av

bankoutskottet sedermera fastställda beslut den 11 maj 1922, då procenttalet

för beräkning av premien för inbesparad makulatur nedsattes från

7 till 5, beskära den tillförordnade föreståndarens ersättning synes fullmäktige

ej lämpligt.

Beträlfande eventuell framtida fördelning mellan tryckeriföreståndaren

och arbetspersonalen av den nyssnämnda premien hava fullmäktige för

avsikt att låta verkställa utredning.»

Av vad i ärendet förekommit framgår, att platsen såsom föreståndare för

riksbankens sedeltryckeri alltjämt uppehälles på förordnande tills vidare

av den förutvarande tekniska rådgivaren, och hava fullmäktige såsom skäl

härför framhållit, att, så länge frågan om tryckeriets förhållanden i avseende

å lokal och omfattningen av dess verksamhet ej slutligen avgjorts,

någon ändring av ledningen icke lämpligen borde vidtagas.

Vid den granskning utskottet ägnat förevarande spörsmål, har utskottet

icke kunnat finna annat än att med hänsyn till arten och beskaffenheten

av den befattning, varom här är fråga, densamma icke vidare bör uppehållas

på förordnande utan tillsättas med ordinarie innehavare, vilken har tillfälle

att uteslutande ägna sin tid åt tryckeriets ledning. I samband härmed

synes ock böra tagas under övervägande, huruvida sådan fördel är

förenad med den nuvarande ordningen med särskild ersättning för inbesparad

makulatur att densamma bör bibehållas. Enligt utskottets mening

torde denna ersättning närmast vara att betrakta såsom ett slags avlöningsförmån

och bör därför upphöra att utgå. Om emellertid vid en närmare

utredning av frågan det skulle visa sig fördelaktigt att fortfarande lämna

ersättning för inbesparad makulatur, synes det böra tagas under omprövning,

huruvida icke måhända den av revisorerna anvisade utvägen att viss

del av ersättningen skäligen tillerkännes personalen vore att föredraga framför

den nuvarande anordningen.

Vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet ansett sig böra för riksdagen
-

omförmäla.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlels utlåtande Nr l''i.

9

4:o.

Revisorerna hava ytterligare under § 19 i sin meranämnda berättelse

anfört bland annat följande (sid. 24—-25):

»Beträffande riksbankens båda fastigheter i Göteborg vid Södra Hamngatan

med nr 27 och vid Drottninggatan med nr 28, vilka äro gemensamt

taxerade lör tillhopa 800,000 kronor, hava revisorerna från kontoret i Göteborg

erhållit följande uppgifter angående där utgående hyror, nämligen:

Verkställande styrelseledamotens tjänstebostad, 7 ruin, jungfru^,

serv.-rum, kök och badrum, med centraluppvärm
-

ning.............. kr. 2,520: —

Vaktmästares tjänstebostad, 2 rum och kök med centraluppvärmning

............................... , 350: —

D-o d:o....................................................................................... » 350:-

Gårdskarls tjänstebostad, 2 rum och kök med centraluppvärmning

................................................................................. » 350:—

D:o d:o...................................................................................... » 350: —

Tjänstemannabostad, 4 rum och kök samt jungfrukammare

och badrum .......................................................................... » 1,400:_-

D:o 3 rum och kök samt jungfrukammare och badrum ...... » 1,200: —

Till utomstående uthyrda lägenheter:

Kontors- och lagerlokal, 6 rum................................................ » 6,000: —

Kontorslokal, 3 rum .................................................................. » 2,500:_

Butiks- och lagerlokal, 3 rum................................................. » 2,500: —

Summa

hyresinkomster kronor 17,520

Revisorerna hava funnit de för dessa tjänstebostäder utgående hyror ej

stå i överensstämmelse med gällande bestämmelser angående ersättning för

tjänstebostad, enligt vilka sådan ersättning skall bestämmas med hänsyn

till det hyrespris, som å orten gäller för liknande lägenhet.»

Fullmäktige hava med anledning härav uti sin förberörda skrivelse anfört

följande:

»Slutligen och i avseende på vad statsrevisorerna anfört beträffande hyresbeloppen

för tjänstebostäderna vid avdelningskontoret i Göteborg torde

fullmäktige till en början få erinra om följande uttalande angående denna

sak av löneregleringskommittén i dess specialmotivering för kommitténs

förslag till nu gällande avlöningsreglemente (se betänkandet LXIV sidan

96): »I överensstämmelse med vad kommittén å sid. 61 i sitt betänkande

LXII i fråga om statsdepartementen och de centrala ämbetsverken framhållit,

bör vid hyresbeloppens fastställande för nuvarande befattningshavare

vid riksdagens verk moderation iakttagas, då ett omedelbart tillämpande

av föreskrift om, att full hyra skall erläggas för upplåten tjänstebostad, i

vissa fall skulle kunna medföra, att de befattningshavare, vilka nu åtnjuta

bostadsförmån in natura, genom löneregleringen ej konnne att erhålla någon

ökad inkomst eller till och med ledo minskning i avlöningshänseende.»

Detta uttalande i motiven till det föreslagna nya avlöningsreglementet

föranledde icke någon gensaga från bankoutskottets sida vid dess granskning

av förslaget, och enligt utskottets av riksdagen godkända, i utlåtande

nr 70 år 1921 gjorda hemställan erhöllo delegerade, som omförmälas i § 34

Ang. hyresbeloppen

för

tjänstebostäder

vid kontoret

i Göteborg.

Fullmäktige.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr li.

avlöningsreglementet, bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse

med de av löneregleringskommittén i dess betänkande angående reglering

av löneförhållanden m. m. vid riksdagens verk angivna grunder utfärda

nödiga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för de tjänstemän, å

vilka avlöningsreglementet skulle äga tillämpning.

Jämlikt detta bemyndigande utfärdade delegerade för riksdagens verk

den 5 november 1921 bestämmelser i fråga om övergång till de från och

med 1922 gällande nya avlöningsstaterna. Dessa övergångsbestämmelser

äro byggda på och i tillämpliga delar lika med kungl. kungörelsen den 10

oktober 1921 (svensk författningssamling 1921, nr 616), i vilken det under

A punkt 10 mom. 3 säges, att »tjänsteman, som den 31 december 1921

innehade och den 1 januari 1922 fortfarande innehar tjänstebostad i av

statsverket disponerad lägenhet, må, så länge han, utan att på egen ansökan

vara förflyttad, kvarstår i samma befattning, som han vid övergången

på den nya lönestaten innehade, dock högst i 10 år, med hänsyn till värdet

av förut åtnjuten bostadsförmån kunna erhålla skälig nedsättning i den

hyra, som eljest enligt 22 § i avlöningsreglementet-------

skolat åsättas lägenheten.»

Momentet är ordagrant lika i de av delegerade för riksdagens verk utfärdade

övergångsbestämmelserna, anmälda till fullmäktiges protokoll den

8 november 1921.

Med stöd och på grund av sagda bestämmelser hava fullmäktige satt

de för tjänstebostäder åt befattningshavare inom riksbanken för närvarande

utgående hyresbeloppen. Således i full överensstämmelse med i ärendet

utfärdade författningar.»

Utskottet. Beträffande de hyresbelopp, som av fullmäktige bestämts för tjänstebostäderna

vid avdelningskontoret i Göteborg, hava fullmäktige hänvisat till

de av delegerade för riksdagens verk jämlikt riksdagens bemyndigande år

1921 utfärdade bestämmelser i fråga om övergång till de nya avlöningsstaterna,

och hava fullmäktige framhållit, att det varit med stöd av dessa

bestämmelser, som fullmäktige för sin del fastställt ifrågavarande lägre

hyresbelopp.

Under sådana förhållanden har utskottet endast velat vad i ärendet förekommit

för riksdagen

omförmäla.

5:o.

Ang. Revisorerna hava slutligen under nyssnämnda § 19 i sin berättelse an
ifrågasatt

gående riksbanken giort vissa uttalanden rörande förenklad organisation

förenklad . , , „ j .

organisation för vissa avdelningskontor. I detta ärende kommer utskottet framdeles

för visso till riksdagen avgiva särskilt utlåtande, vilket utskottet härigenom velat

avdelningskontor.

för riksdagen

anmäla.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

11

(ko.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet

i övrigt ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från

utskottets sida.

7:o.

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1922 hava riksdagens

senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat,

att vid riksbankens förvaltning under den tid granskningen omfattat revisorerna

ej funnit något att erinra, samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet

borde fullmäktige beviljas.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i

orterna förvaltning år 1922, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet

för kontorens styrelser. I enlighet med föreskriften i § 4 av

den för utskottet gällande instruktion vill utskottet meddela, att med avseende

å riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under den tid,

granskningen omfattat, utskottet ej funnit anledning till erinran utöver vad

här ovan förekommit, samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet

bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i rikbanken beviljas

dels för förvaltningen under år 1922 av bankens såväl

huvudkontor som samtliga avdelningskontor i orterna, dels

ock för de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i

fullmäktiges protokoll från och med den 10 januari 1923

till och med den 9 januari innevarande år.

Stockholm den 6 mars 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutliga justering hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Öhngren, Vindahl, Dahlberg,

Berge, Abrahamsson, Bodin och Östergren;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg Gustafsson i Örebro,

Borggren, Bäcklund, Winkler, Loven, Bgberg och Jönsson Fridhill.

Ang. protokoll

och berättelse.

Ang. tillslyrkandc

av

ansvarsfrihet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr li.

Reservationer:

vid punkten 2:o): (angående kompensation till arbetspersonalen å riksbankens

sedeltryckeri för borttagande av förmån av fria skatter):

av herrar Vindahl, Winkler, Lovén och Ryberg, vilka ansett, att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

»Utskottet, som anser, att fullmäktige bort fasthålla vid sitt beslut av

den 11 maj 1922 att under loppet av fem år med början år 1923 avveckla

tryckeripersonalens förmån av fria skatter utan att på sätt som skett härför

lämna kompensation i procentuellt lönetillägg, har ansett sig böra vad

i ärendet förkommit för riksdagen

omförmäla».

samt

av herr Bäcklund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:54 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten