Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.
1924-03-06 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1924:14, Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr lb.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1924 kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse
och förvaltning.
Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktion har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande
samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet
numera fullgjort detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över den
verkställda granskningen.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och
med den 10 januari 1923, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för deras
i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande
års riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelser
om verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga
avdelningskontors i orterna förvaltning under år 1922, dels ock fullmäktiges
med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående
riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning år 1923, ävensom de
av styrelserna för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors
förvaltning under samma år lämnade redogörelser.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och
avdelningskontor samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare
kännedom om hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,
som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens
revisorer och riksbankens fullmäktige, liksom i utskottets förut till riksdagen
avlåtna memorial nr 1.
Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1923 har riksbanken erhållit
en vinst av 16,059,099 kronor 27 öre.
Bihang till riksdagens protokoll 192b. 8 samt. Ib höft. (Nr lb—15.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Bankoutskollets utlåtande Nr It.
I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvudoch
avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekommo i
utskottets nyssnämnda memorial nr 1 (sid. 25).
l:o.
Angående Vid granskning av fullmäktiges protokoll har utskottet uppmärksammat,
1diskonto* att fullmäkti8e genom beslut den 12 juli 1923, för underlättande av svenska
<S °'' lantmännens riksförbunds samt vissa till detta förbund anslutna ekonomiskt
svaga centralföreningars rekonstruktion, medgivit aktiebolaget jordbrukarbanken
att tillsvidare i riksbanken av nämnda organisationers växlar
rediskontera ett sammanlagt belopp av intill 3 miljoner kronor mot ett
diskonto, som med 2 procent understege gällande officiella diskonto för
tre månaders växlar. Enligt vad utskottet inhämtat, kommer den räntelindring
riksbanken sålunda medgivit jordbrukarbanken i sin helhet riksförbundet
och vissa till förbundet anslutna centralföreningar till godo i
form av amortering eller lägre ränta på deras skuld till jordbrukarbanken.
Vad sålunda förekommit har utskottet ansett sig höra för riksdagen
omförmäla.
A:o.
Ang. kompensation
till
arbetspersonalen
å riksbankens
sedeltryckeri
för
borttagande
av förmån av
fria skatter.
Revisorerna hava under § 12 i sin berättelse angående riksbanken anfört
följande (sid. 15—17):
»Under § 14 i statsrevisorernas berättelse angående riksbanken till 1922
års riksdag fäste revisorerna uppmärksamheten på, att bland utgifterna för
avlöningar till tryckeripersonalen även förekomme betalning av skatter till
stat och kommun för denna personal med sammanlagt kr. 42,514:96; och
då revisorerna icke ansåge det lämpligt, att bland avlöningsförmåner till
personal, som utförde arbete för statens räkning, inginge en dylik rätt att
få skatterna betalda, uttalade revisorerna sin uppfattning, att den bestämmelse
i avlöningsstaten för arbetspersonalen vid riksbankens sedeltryckeri,
varpå ifrågavarande rätt vore grundad, borde ur avlöningsstaten utgå.
Omförmälda förmån grundades på § 7 uti den av fullmäktige den 14
augusti 1919 godkända avlöningsstaten för arbetspersonalen vid riksbankens
sedeltryckeri, vilken paragraf hade följande lydelse:
Skatter till stat och kommun för vid sedeltryckeriet intjänad inkomst
betalas av tryckeriet.
Såsom uti § 13 i statsrevisorernas berättelse till 1923 års riksdag angives,
föranledde berörda uttalanden omedelbart en överenskommelse med
tryckeriföreståndaren, att ifrågavarande bestämmelse i avlöningsstaten icke
skulle tillämpas för de persorer, som efter överenskommelsen anställdes
såsom ordinarie arbetare.
Vidkommande personalen i övrigt anfördes enligt protokoll för den 11
maj 1922 bland fullmäktige, att denna till en mycket stor del sedan en
lång följd av år tillbaka åtnjutit förmånen av fria skatter och enligt fullmäktiges
mening kunde anses hava goda skäl att betrakta skattefriheten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr H. ;j
såsom eu beståndande förmån, så länge denna personal bibehölles i sin
anställning vid sedeltryckeriet; och funno fullmäktige det därför icke vara
billigt, att på en gång fråntaga densamma här ifrågavarande förmån, utan
ansågs avvecklingen därav böra ske successivt. Samtidigt med beslut om
att åberopade § 7 uti avlöningsstaten skulle utgå, beslölo i anslutning
härtill fullmäktige sistnämnda dag, att, då år 1922 redan en del av de
skatter, som belöpte på 1920 års arbetsförtjänst, betalts av riksbanken
icke vidtaga någon förändring beträffande de skatter, som år 1922 förfölle
till betalning. Avvecklingen skulle därefter ske under loppet av högst fem
år med början 1923, dä 80 procent av de ifrågavarande, under nämnda
år förfallande skatterna skulle betalas av banken.
I skrivelse den 16 november 1922 till fullmäktige gjorde representanter
för sedeltryckeriets arbetspersonal framställning om kompensation för borttagande
av förmånen av fria skatter för inkomst från tryckeriet, därvid
anfördes, att avlöningsstaten av den 14 augusti 1919 vore ett avtal mellan
tryckeriets ledning och ifrågavarande personal, vilket av sistnämnda part
betraktades såsom beståndande.
Sedan tryckeriföreståndaren och riksbankens ombudsman häröver avgivit
infordrade yttranden och därvid framhållit, att tryckeriets arbetspersonal
syntes hava vägande skäl för sin framställning, erhöll deputeraden
för huvudkontoret under hand fullmäktiges medgivande att underhandla
med tryckeripersonalen, om vilken ställning den skulle intaga till en
eventuell kompensation för skattefrihetens borttagande i form av pensionsfrågans
ordnande och samtidigt bemyndigande att anmoda sakkunnig
person att göra vissa undersökningar och beräkningar för en sådan pensionering.
Innan denna utredning förelåg, inkom emellertid personalen med en ny
skrift under sistlidna februari månad, vari uttalades, att personalens uppfattning
fortfarande vore, att skatten ej borde kombineras med pensionsfrågan,
men framlades ett medlingsförslag till kompensation för skatten,
avseende visst procentuellt tillägg till de ordinarie veckolönerna sålunda, att
till dessa löner under innevarande år, då tryckeriet betalade 80 procent
av skatterna, skulle läggas 2,8 5 procent av veckolönen, nästkommande
år, då tryckeriet skulle betala 60 procent av skatterna 5,70 procent o. s. v.
i den mån tryckeriets skattebidrag minskades upp till högst 14,25 procent.
Kostnaderna för detta tillskott till veckolönerna har beräknats för innevarande
år belöpa sig till omkring 5,300 kronor och för nästkommande
år till omkring 10,500 kronor samt slutligen efter 4 år stiga till omkring
27,000 kronor. Samma procentuella tillägg till avlöningen skulle ock tillgodoräknas
faktorn, vilken även finge sin skatt betald av tryckeriet.
Medeltalet för de sista fem åren av från tryckeriet för den ifrågavarande
personalen betalda skatter har enligt uppgift utgjort omkring 36,000 kronor;
och beror minskningen i utgiften därpå, att omförmälda procentuella tilllägg
beräknas endast på de ordinarie veckolönerna, medan skatt tidigare
betalts för all från tryckeriet intjänad inkomst, således även för övertid
ackord, hyresbidrag och dyrtidstillägg.
Den personal, som antagits efter det frågan om borttagandet av skattebetalningen
kommit upp, är anställd utan nämnda förmån.
Då detta ärende den 11 maj 1923 företogs till behandling inom fullmäktige,
framhöll föredraganden, att förevarande angelägenhet syntes vara
av rätt så invecklad natur och behöva att från flera synpunkter noga över
-
4
Bankoutskottels utlåtande AV 14.
vägas, innan något definitivt beslut i saken fattades, och att den då långt
framskridna riksdagstiden icke skulle medgiva, att frågan i en eller annan
form underställdes bankoutskottet samt hemställde därför, att fullmäktige,
utan att i övrigt taga ställning i saken, ville som ett provisorium godkänna
tryckeripersonalens medlingsförslag att tillämpas tillsvidare, till dess ärendet
i hela dess vidd kunde bliva behandlat och avgjort, dock längst till den
1 juli 1924.
Vad föredraganden sålunda föreslagit blev av fullmäktige godkänt.
I fråga om tillkomsten av förevarande avlöningsstat hava revisorerna inhämtat
följande.
Sedan under år 1919 i samband med riksbankens övertagande av sedeltryckeriet
under egen drift förslag upprättats till avlöningsstat och instruktion
för arbetspersonalen därstädes och detta förslag anmälts för fullmäktige
enligt protokollet den 31 juli 1919, beslöto fullmäktige då, att förslaget,
innan detsamma företoges till avgörande, skulle tryckas och utdelas
till nämnda personal, som skulle äga att, ifall så önskades, inom 14 dagar
till tryckeriföreståndaren skriftligen avgiva yttranden över förslaget.
Till följd av detta beslut utdelades tryckt förslag till envar av personalen
med anmodan att inom viss angiven tid skriftligen avgiva eventuella
erinringar däremot, varefter svar avgavs uti en av hela den myndiga personalen
undertecknad skrift med vissa erinringar mot förslaget.
I anslutning till dessa erinringar gjordes några jämkningar i förslaget;
och sedan personalen därefter beretts tillfälle att yttra sig i ärendet och
genom fyra ombud skriftligen godkänt förslaget i då föreliggande skick,
blev detsamma av fullmäktige den 14 augusti 1919 godkänt.
Revisorernas Beträffande fullmäktiges beslut den 11 maj 1922 om successiv avveckuttalande.
jjng av förutvarande förmånen för sedeltryckeriets personal att få sina
skatter betalda av riksbanken, gjorde föregående års revisorer ej något uttalande,
och lärer detta hava berott därpå, att även revisorerna funno
billighetsskäl stödja berörda beslut.
Nu hava emellertid fullmäktige ånyo den 11 maj 1923 företagit denna
fråga till behandling och därvid med anledning av framställning från
tryckeripersonalen tillerkänt denna en kompensation, i det närmaste motvägande
den förmån, som enligt tidigare statsrevisorers av riksdagen utan
anmärkning lämnade uttalande skulle borttagas och även genom fullmäktiges
beslut den 11 maj 1922 utgått ur avlöningsstaten.
Revisorerna, som finna detta förfarande anmärkningsvärt, vilja såsom
sin mening uttala att, om fullmäktige ansett tryckeripersonalen på grund
av gällande avlöningsstat äga någon rätt till ifrågavarande förmån, fullmäktige
bort redan vid ärendets första behandling med stöd av bestämmelse
i instruktionen för arbetspersonalen uppsäga denna för att få tillfälle
bestämma avlöningsförhållandena enligt omförmälda från riksdagens
sida gjorda uttalande.»
Utskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges yttrande i detta och
två andra här nedan omförmälda ärenden, och hava med anledning härav fullmäktige
i skrivelse den 7 nästlidna februari såvitt nu är ifråga anfört
följande:
Fullmäktige. »Revisorerna rikta sin erinran mot fullmäktiges den 11 maj 1923 fattade
beslut att provisoriskt till längst den 1 juli innevarande år godkänna ett
av tryckeripersonalen framlagt förslag om visst procentuellt tillägg till
opaginerad Kontrollera mot PDF
liankontskoltels utlutande Nr it.
veckolönen såsom kompensation för den successivt bortfallande förmånen
av fria skatter samt yttra därom, att revisororerna funnit detta förfarande
anmärkningsvärt och att fullmäktige bort redan vid ärendets första behandling
med stöd av bestämmelse i instruktionen för arbetspersonalen
uppsäga denna för att få tillfälle att bestämma avlöningsförhållandena.
Betraktas denna sak uteslutande ur synpunkten av riksbankens formella
ratt, är statsrevisorernas anmärkning otvivelaktigt riktig. Fullmäktige hava
emellertid ej velat tillgripa den av revisorerna angivna utvägen för sakens
ordnande gent emot eu gammal, beprövad och trogen arbetarstam. Beaktas
bör, att i tryckeripersonalens avlöningsförmåner sedan mera än 20 år tillbaka
ingått, att deras skatter betalas av tryckeriet; och när tryckeriet den
6 juli 1918 av riksbanken övertogs under egen drift, fanns ej heller någon
tanke på att från personalen borttaga denna hävdvunna förmån eller att
överhuvud försämra dess villkor.
När statsrevisorerna på hösten 1921 uttalat sig för uteslutning av skatteparagrafen
(§ 7) ur avlöningsstaten för arbetspersonalen vid sedeltryckeriet,
ordnades omedelbart så, att sagda förmån icke Unge medgivas de arbetare,
som därefter ryckte upp från lärlingar till ordinarie arbetare eller anställdes
såsom sådana.
För den övriga, äldre personalen antogo fullmäktige, att saken, utan att
gensaga däremot skulle resas från personalens sida, skulle kunna ordnas
på sätt fullmäktige den 11 maj 1922 beslöto eller att skattefriheten successiv^
avvecklades under loppet av högst fem år med början år 1923. Detta
antagande gick dock icke i uppfyllelse.
Personalen inkom med en skrivelse, vari, under erinran om förhållandena
vid avlöningsstatens tillkomst, begärdes ett »tillägg på all ordinarie inkomst,
som procentuellt motsvarar vad skatten i allmänhet belöper sig till». Efter
härpå inledda underhandlingar med personalen, om vilken ställning den
skulle intaga till en eventuell kompensation för skattefrihetens borttagande
i form av pensionsfrågans ordnande, inkom personalen med en ny skrivelse,
vari personalen, på samma gång som den uttalade, att skatten enligt dess
uppfattning ej borde kombineras med pensionsfrågan, framlade det i fullmäktiges
protokoll för den 11 maj 1923 angivna, av fullmäktige provisoriskt
godkända medlingsförslaget, vilket blivit föremål för statsrevisorernas
erinran.
Såsom utskottet vid läsningen av fullmäktiges protokoll torde hava inhämtat,
går detta förslag ut på att skattebetalningen från tryckeriet minskas
med 20 % om året från och med år 1923 och att i stället till veckolönerna
lägges ett tillskott, börjande med 2,8 5 % därav år 1923, 5,7 o % år 1924
o. s. v. upp till 14,25 % år 1927. Samma procentuella tillägg till avlöningen
skulle ock tillgodoräknas faktorn, som även fått sin skatt betald
av tryckeriet.
Kompensationen för skattefriheten enligt nämnda förslag skulle, när det
procentuella tillägget år 1927 fullt utginge, belöpa sig till cirka 27,000 kronor.
Att märka är, att det av personalen framlagda medlingsförslaget i och
för sig innebär en inskränkning av den hittillsvarande förmånen så tillvida,
att tillägg skulle utgå endast ä de ordinarie veckolönerna, under det att
förut skatten betalas för all från tryckeriet intjänad inkomst, såsom för
övertid, ackord, hyresbidrag och dyrtidstillägg. På sätt sist angivits, utgör
medeltalet av från tryckeriet under åren 1918—1922 betalta skatter cirka
36,000 kronor.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr li.
Då skattebetalningen från sedeltryckeriet — som ovan nämnts — har
mera än 20-årig hävd för sig och dessutom direkt avtal mellan tryckeriet
och arbetspersonalen om avlöningsförmånerna kan anses föreligga, bör,
enligt fullmäktiges mening, utvägen att uppsäga hela den gamla personalen
för ordnande av skattefrågan icke ifrågakomma. Denna personal bar obestridligen
vägande skäl för sin fordran på vederlag för den avlöningsförmån,
som skulle tagas bort, och då nu personalen själv visat förståelse i
saken och med sitt medlingsförslag -— som ju innebär en beskärning av
en gammal förmån — sökt att underlätta lösandet av den uppkomna
svårigheten, synes det fullmäktige, att detta provisoriskt antagna medlingsförslag
bör bliva definitivt. Kostnaden därför är, som ovan synes, relativt
ringa och minskas allt eftersom de äldre av arbetspersonalen avgå».
et- I likhet med revisorerna anser utskottet, att den här ifrågavarande förmånen
av fria skatter icke bör tillkomma tryckeriets personal. Utredningen
i ärendet har emellertid givit vid handen, att nämnda förmån, som
under en lång följd av år utgått till personalen, upptagits i 1919 års avlöningsstat
och torde den alltså få anses hava utgjort en direkt avlöningsförmån.
Det vill därför synas utskottet, som om fullmäktige, vilka hava
att bestämma över personalens avlönings- och arbetsförhållanden i övrigt,
ägt giltiga skäl för den anmärkta åtgärden att genom ökad veckolön be■*
vilja personalen viss kompensation för vad densamma genom indragning
av skattefriheten förlorat.
Vid sådant förhållande hemställer utskottet,
att riksdagen måtte låta vid vad i ärendet förekommit bero.
Ang. avlöningen
till föreståndaren
å
riksbankens
sedeltryckeri
samt provisorisk
anordning
beträffande
tryckeriets
ledning.
3:o.
Revisorerna hava vidare under § 13 i sin förenämnda berättelse anfört
följande (sid. 17—19):
»Enligt gällande av bankoutskottet den 20 maj 1920 godkända instruktion
och arbetsordning för riksbankens sedeltryckeri utövas tillsynen över
tryckeriet av den av fullmäktiges i riksbanken deputerade, som har närmaste
tillsynen över huvudkontorets övriga avdelningar; och för kontrollen över
att arbetena inom sedeltryckeriet fortgå på i tekniskt avseende bästa sätt
förordna fullmäktige till deputeradens stöd en framstående sakkunnig på
området.
För den tekniska ledningen vid tryckeriet är anställd en föreståndare
och chef för tryckeriet, som vid sin sida har en ingenjör och en faktor.
Löneförmånerna för tryckeriföreståndaren äro enligt fullmäktiges för
bankoutskottet anmälda beslut den 1 maj 1919 bestämda att tillsvidare
utgå med 18,000 kronor om året, varjämte till tekniska rådgivaren anslagits
ett årligt arvode av 4,000 kronor.
Enligt § 7 av nämnda instruktion skall tryckeriföreståndaren redovisa
för mottaget sedelpapper med antingen fullt färdiga sedlar eller makulerat
papper; och skall tryckeriföreståndaren, om han ej fullt kan redovisa mottaget
sedelpapper, ersätta det felande beloppet av de sedlar, som skolat å
papperet tryckas, således exempelvis ett papper, varå skolat tryckas 2 st.
Bankoutskoltets utlåtande Nr U.
7
1,000-kronors sedlar med 2,000 kronor, ett papper, avsett för 4 st. 100- kronors sedlar, med 400 kronor o. s. v.
Om den makulatur, som under den tid tryckeriet ansvarar för papperet
uppkommer inom någon sedelsort, för något år överstiger sju procent å
årstillverkningen, skall föreståndaren ersätta överskottet med samma pappersvärde
efter riksbankens uppskattning av papperspriset. Skulle enligt
samma beräkning makulaturen understiga sju procent, erhåller föreståndaren
en premie motsvarande det inbesparade papperets värde.
Genom fullmäktiges beslut den 4 maj 1922 nedsattes sistnämnda procenttal
från 7 till 5.
På grund av denna bestämmelse har ersättning för inbesparad sedelpappersmakulatur
under senare åren utgått med följande belopp:
När tryckeriföreståndaren Nils Bagge avled den 18 februari 1920, träffades
följande dag avtal med den tekniska rådgivaren, dåvarande hovintendenten
Axel Lagrelius, att tillsvidare förestå tryckeriet; och beslöto fullmäktige
den 10 juni 1920, att av det för tryckeriföreståndaren bestämda
arvode av 18,000 kronor skulle till Lagrelius för ledning av tryckeriet tillsvidare
utgå ersättning efter 12,000 kronor för år räknat, men skulle under
den tid Lagrelius sålunda förestode tryckeriet det till honom såsom teknisk
rådgivare bestämda arvode av 4,000 kronor om året jämte återstoden av
tryckeriföreståndarens arvode reserveras.
Att efter tryckeriföreståndaren Bagges död ny tryckeriföreståndare ej
omedelbart tillsattes lärer hava varit beroende därpå, att fullmäktige önskat
någon tids rådrum för att bliva i tillfälle att till befattningen utse en person
med den särskilda kunskap och erfarenhet, som därför erfordrades;
och har enligt vad revisorerna erfarit omförmälda provisoriska ordnande
av sedeltryckeriets ledning under senare åren ansetts böra fortfara i avbidan
på resultatet av pågående utredning angående ordnande av statens
värdetryck.
Revisorerna vilja emellertid ifrågasätta, huruvida det kan vara lämpligt,
att nu omförmälda båda befattningar för ledningen av sedeltryckeriet fortfarande
uppehållas av en person, som med hänsyn till andra åligganden
endast har mycket begränsad tid övrig för tillsynen av sedeltryckeriet.
Vidare vilja revisorerna beträffande den för inbesparad makulatur bestämda
ersättningen uttala såsom sin uppfattning, att lämplig del av denna
ersättning skäligen bör tillkomma arbetspersonalen, då ju makulaturens
större eller mindre omfattning är i hög grad beroende på denna personals
skicklighet och uppmärksamhet.»
I avseende härå hava fullmäktige uti sin ovannämnda skrivelse anföri
följande:
»Beträffande statsrevisorernas uttalanden i avseende å föreståndarebefatt- Fullmäktige.
ningen vid sedeltryckeriet och premien till föreståndaren för inbesparad
makulatur vid tryckningen av sedlar få fullmäktige anföra, att så länge
frågan om tryckeriets förhållanden i avseende på lokal och omfattningen
av dess verksamhet ej blivit slutligen bestämd, någon ändring av ledningen,
enligt fullmäktiges åsikt, icke lämpligen torde böra vidtagas. Först där
för år 1920 ..
» » 1921 ..
» » 1922 ...
kr. 21,840: 25
» 26,945: 77
» 14,724: 05
8
Bankoutskotlets uttalande Nr li.
Utskottet.
efter synes föreståndareplatsen böra förklaras till ansökan ledig och besättas
med ordinarie innehavare.
Den tillförordnade föreståndaren kan visserligen icke uteslutande ägna
sin tid åt sedeltryckeriet, men han planlägger och följer det oaktat med
noggrannhet i detalj allt arbete därstädes, och det har varit och är av
största fördel för tryckeriet att få tillgodogöra sig hans på området ovanligt
rika erfarenhet såväl tekniskt som ekonomiskt. Under hans ledning ha
stora förbättringar ledande till besparingar i tryckeriets drift blivit genomförda.
Under för närvarande rådande anordning, då befattningarna såsom tryckeriföreståndare
och teknisk rådgivare uppehållas av samma person, inbesparas
årligen av de för dessa sysslor bestämda arvodena sammanlagt
10,000 kronor, och att nu utöver vad som skedde genom fullmäktiges av
bankoutskottet sedermera fastställda beslut den 11 maj 1922, då procenttalet
för beräkning av premien för inbesparad makulatur nedsattes från
7 till 5, beskära den tillförordnade föreståndarens ersättning synes fullmäktige
ej lämpligt.
Beträlfande eventuell framtida fördelning mellan tryckeriföreståndaren
och arbetspersonalen av den nyssnämnda premien hava fullmäktige för
avsikt att låta verkställa utredning.»
Av vad i ärendet förekommit framgår, att platsen såsom föreståndare för
riksbankens sedeltryckeri alltjämt uppehälles på förordnande tills vidare
av den förutvarande tekniska rådgivaren, och hava fullmäktige såsom skäl
härför framhållit, att, så länge frågan om tryckeriets förhållanden i avseende
å lokal och omfattningen av dess verksamhet ej slutligen avgjorts,
någon ändring av ledningen icke lämpligen borde vidtagas.
Vid den granskning utskottet ägnat förevarande spörsmål, har utskottet
icke kunnat finna annat än att med hänsyn till arten och beskaffenheten
av den befattning, varom här är fråga, densamma icke vidare bör uppehållas
på förordnande utan tillsättas med ordinarie innehavare, vilken har tillfälle
att uteslutande ägna sin tid åt tryckeriets ledning. I samband härmed
synes ock böra tagas under övervägande, huruvida sådan fördel är
förenad med den nuvarande ordningen med särskild ersättning för inbesparad
makulatur att densamma bör bibehållas. Enligt utskottets mening
torde denna ersättning närmast vara att betrakta såsom ett slags avlöningsförmån
och bör därför upphöra att utgå. Om emellertid vid en närmare
utredning av frågan det skulle visa sig fördelaktigt att fortfarande lämna
ersättning för inbesparad makulatur, synes det böra tagas under omprövning,
huruvida icke måhända den av revisorerna anvisade utvägen att viss
del av ersättningen skäligen tillerkännes personalen vore att föredraga framför
den nuvarande anordningen.
Vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet ansett sig böra för riksdagen
-
omförmäla.
Bankoutskotlels utlåtande Nr l''i.
9
4:o.
Revisorerna hava ytterligare under § 19 i sin meranämnda berättelse
anfört bland annat följande (sid. 24—-25):
»Beträffande riksbankens båda fastigheter i Göteborg vid Södra Hamngatan
med nr 27 och vid Drottninggatan med nr 28, vilka äro gemensamt
taxerade lör tillhopa 800,000 kronor, hava revisorerna från kontoret i Göteborg
erhållit följande uppgifter angående där utgående hyror, nämligen:
Verkställande styrelseledamotens tjänstebostad, 7 ruin, jungfru^,
serv.-rum, kök och badrum, med centraluppvärm
-
ning.............. kr. 2,520: —
Vaktmästares tjänstebostad, 2 rum och kök med centraluppvärmning
............................... , 350: —
D-o d:o....................................................................................... » 350:-
Gårdskarls tjänstebostad, 2 rum och kök med centraluppvärmning
................................................................................. » 350:—
D:o d:o...................................................................................... » 350: —
Tjänstemannabostad, 4 rum och kök samt jungfrukammare
och badrum .......................................................................... » 1,400:_-
D:o 3 rum och kök samt jungfrukammare och badrum ...... » 1,200: —
Till utomstående uthyrda lägenheter:
Kontors- och lagerlokal, 6 rum................................................ » 6,000: —
Kontorslokal, 3 rum .................................................................. » 2,500:_
Butiks- och lagerlokal, 3 rum................................................. » 2,500: —
Summa
hyresinkomster kronor 17,520
Revisorerna hava funnit de för dessa tjänstebostäder utgående hyror ej
stå i överensstämmelse med gällande bestämmelser angående ersättning för
tjänstebostad, enligt vilka sådan ersättning skall bestämmas med hänsyn
till det hyrespris, som å orten gäller för liknande lägenhet.»
Fullmäktige hava med anledning härav uti sin förberörda skrivelse anfört
följande:
»Slutligen och i avseende på vad statsrevisorerna anfört beträffande hyresbeloppen
för tjänstebostäderna vid avdelningskontoret i Göteborg torde
fullmäktige till en början få erinra om följande uttalande angående denna
sak av löneregleringskommittén i dess specialmotivering för kommitténs
förslag till nu gällande avlöningsreglemente (se betänkandet LXIV sidan
96): »I överensstämmelse med vad kommittén å sid. 61 i sitt betänkande
LXII i fråga om statsdepartementen och de centrala ämbetsverken framhållit,
bör vid hyresbeloppens fastställande för nuvarande befattningshavare
vid riksdagens verk moderation iakttagas, då ett omedelbart tillämpande
av föreskrift om, att full hyra skall erläggas för upplåten tjänstebostad, i
vissa fall skulle kunna medföra, att de befattningshavare, vilka nu åtnjuta
bostadsförmån in natura, genom löneregleringen ej konnne att erhålla någon
ökad inkomst eller till och med ledo minskning i avlöningshänseende.»
Detta uttalande i motiven till det föreslagna nya avlöningsreglementet
föranledde icke någon gensaga från bankoutskottets sida vid dess granskning
av förslaget, och enligt utskottets av riksdagen godkända, i utlåtande
nr 70 år 1921 gjorda hemställan erhöllo delegerade, som omförmälas i § 34
Ang. hyresbeloppen
för
tjänstebostäder
vid kontoret
i Göteborg.
Fullmäktige.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr li.
avlöningsreglementet, bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse
med de av löneregleringskommittén i dess betänkande angående reglering
av löneförhållanden m. m. vid riksdagens verk angivna grunder utfärda
nödiga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för de tjänstemän, å
vilka avlöningsreglementet skulle äga tillämpning.
Jämlikt detta bemyndigande utfärdade delegerade för riksdagens verk
den 5 november 1921 bestämmelser i fråga om övergång till de från och
med 1922 gällande nya avlöningsstaterna. Dessa övergångsbestämmelser
äro byggda på och i tillämpliga delar lika med kungl. kungörelsen den 10
oktober 1921 (svensk författningssamling 1921, nr 616), i vilken det under
A punkt 10 mom. 3 säges, att »tjänsteman, som den 31 december 1921
innehade och den 1 januari 1922 fortfarande innehar tjänstebostad i av
statsverket disponerad lägenhet, må, så länge han, utan att på egen ansökan
vara förflyttad, kvarstår i samma befattning, som han vid övergången
på den nya lönestaten innehade, dock högst i 10 år, med hänsyn till värdet
av förut åtnjuten bostadsförmån kunna erhålla skälig nedsättning i den
hyra, som eljest enligt 22 § i avlöningsreglementet-------
skolat åsättas lägenheten.»
Momentet är ordagrant lika i de av delegerade för riksdagens verk utfärdade
övergångsbestämmelserna, anmälda till fullmäktiges protokoll den
8 november 1921.
Med stöd och på grund av sagda bestämmelser hava fullmäktige satt
de för tjänstebostäder åt befattningshavare inom riksbanken för närvarande
utgående hyresbeloppen. Således i full överensstämmelse med i ärendet
utfärdade författningar.»
Utskottet. Beträffande de hyresbelopp, som av fullmäktige bestämts för tjänstebostäderna
vid avdelningskontoret i Göteborg, hava fullmäktige hänvisat till
de av delegerade för riksdagens verk jämlikt riksdagens bemyndigande år
1921 utfärdade bestämmelser i fråga om övergång till de nya avlöningsstaterna,
och hava fullmäktige framhållit, att det varit med stöd av dessa
bestämmelser, som fullmäktige för sin del fastställt ifrågavarande lägre
hyresbelopp.
Under sådana förhållanden har utskottet endast velat vad i ärendet förekommit
för riksdagen
omförmäla.
5:o.
Ang. Revisorerna hava slutligen under nyssnämnda § 19 i sin berättelse an
ifrågasatt
gående riksbanken giort vissa uttalanden rörande förenklad organisation
förenklad . , , „ j .
organisation för vissa avdelningskontor. I detta ärende kommer utskottet framdeles
för visso till riksdagen avgiva särskilt utlåtande, vilket utskottet härigenom velat
avdelningskontor.
för riksdagen
anmäla.
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
11
(ko.
Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet
i övrigt ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från
utskottets sida.
7:o.
Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1922 hava riksdagens
senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat,
att vid riksbankens förvaltning under den tid granskningen omfattat revisorerna
ej funnit något att erinra, samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet
borde fullmäktige beviljas.
De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i
orterna förvaltning år 1922, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet
för kontorens styrelser. I enlighet med föreskriften i § 4 av
den för utskottet gällande instruktion vill utskottet meddela, att med avseende
å riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under den tid,
granskningen omfattat, utskottet ej funnit anledning till erinran utöver vad
här ovan förekommit, samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet
bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att ansvarsfrihet må fullmäktige i rikbanken beviljas
dels för förvaltningen under år 1922 av bankens såväl
huvudkontor som samtliga avdelningskontor i orterna, dels
ock för de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i
fullmäktiges protokoll från och med den 10 januari 1923
till och med den 9 januari innevarande år.
Stockholm den 6 mars 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutliga justering hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Öhngren, Vindahl, Dahlberg,
Berge, Abrahamsson, Bodin och Östergren;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg Gustafsson i Örebro,
Borggren, Bäcklund, Winkler, Loven, Bgberg och Jönsson Fridhill.
Ang. protokoll
och berättelse.
Ang. tillslyrkandc
av
ansvarsfrihet.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr li.
Reservationer:
vid punkten 2:o): (angående kompensation till arbetspersonalen å riksbankens
sedeltryckeri för borttagande av förmån av fria skatter):
av herrar Vindahl, Winkler, Lovén och Ryberg, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:
»Utskottet, som anser, att fullmäktige bort fasthålla vid sitt beslut av
den 11 maj 1922 att under loppet av fem år med början år 1923 avveckla
tryckeripersonalens förmån av fria skatter utan att på sätt som skett härför
lämna kompensation i procentuellt lönetillägg, har ansett sig böra vad
i ärendet förkommit för riksdagen
omförmäla».
samt
av herr Bäcklund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:54 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten