Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående dyrtidstillägg åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.

1924-03-04 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:16, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående dyrtidstillägg åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1924 kl. 9.30 f. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående dyrtidstillägg åt

den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till bankoutskottet hänvisad

motion nr 174 har herr K. J. Ekman anfört och hemställt följande:

»Vid alla senare riksdagar har till de hos kamrarna, de ständiga och tillfälliga

utskotten samt i riksdagens kansli anställda tjänstemän och hetjänte

utgått dyrtidstillägg å dem i sådan egenskap tillkommande arvoden. Jämväl

innevarande år föreligger behov av dyrtidstillägg till denna personal,

och synes detsamma lämpligen böra utgå efter samma grunder, som nu

tillämpas för befattningshavare i statens tjänst. På det att emellertid de

av denna personal, som innehava statsanställning, ej skola behöva vidkännas

en omotiverad minskning i de avlöningsförmåner, som förut varit dem tillförsäkrade,

och för att i möjligaste mån undvika ojämnhet och orättvisa i

fråga om ersättning till dem, som utföra samma arbete, torde böra bestämmas,

att någon reducering av dyrtidstillägget till följd av annan anställning

hos staten ej må förekomma.

Jag ber således få hemställa, att riksdagen ville besluta, att till den hos

riksdagen tillfälligt anställda personalen må utgå dyrtidstillägg i enlighet

med de grunder, som nu gälla för befattningshavare i statens tjänst vid

icke reglerade verk, dock att någon begränsning på grund av annan anställning

ej skall äga rum.»

Vidare hava från kamrarnas herrar talmän med skrivelse den 13 nästlidna

februari till utskottet överlämnats dels en till talmännen ställd framställning

angående dyrtidstillägg från tjänstemän, anställda hos riksdagen, dels

ock kanslideputerades däröver avgivna yttrande, varförutom samtidigt meddelats,

att vid talmanssammanträde ovanberörda dag kanslideputerades i avseende

å här ifrågavarande dyrtidstillägg gjorda uttalanden blivit godkända.

.1 anledning härav hava talmännen hemställt, att bestämmelser i ämnet

■måtte bliva fastställda i överensstämmelse med kanslideputerades förslag.

Tjänstemännens ovanberörda framställning är av följande innehåll:

»Under hela den tid krigstids- och dyrtidstillägg utgått till befattningshavare

i statens tjänst, d. v. s. från och med år 1917, har jämväl den hos

riksdagen tillfälligt anställda personalen kommit i åtnjutande av ett av dyrtiden

betingat tillägg till de åt denna personal utgående arvodena.

Att även för innevarande år behov av dyrtidstillägg för samma personal

föreligger, torde väl få anses obestridligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. S sand. lö höft. (Nr 16.) 1

Motion 1:174.

Herrar talmän.

Tjänste
männen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

Vid ett av tjänstemännen hos riksdagens kamrar, utskott och kansli den

16 innevarande januari hållet sammanträde för behandling av deras dyrtidstilläggsfråga

hava sagda befattningshavares önskemål i nu berörda hänseende

kommit till uttryck. Vid nämnda sammanträde uppdrogs även åt undertecknade

att å samtliga här ifrågavarande tjänstemäns vägnar hos kamrarnas

herrar talmän göra framställning i syfte, att dyrtidstillägg måtte jämväl

vid innevarande riksdag beredas dess tjänstemän, och skulle därvid tillika

följande synpunkter framhållas.

Det tillägg å den hos riksdagen tillfälligt anställda personalens arvoden,

som av riksdagen nu under en följd av år beviljats, benämndes vid 1917

ars riksdag — då sådant tillägg första gången förekom — samt vid riksdagarna

1918 och 1919 ävensom vid 1920 års riksdag vad beträffade dem

av denna personal, som jämväl innehade statsanställning, för »arvodestillägg»

resp. »tillfälligt arvodestillägg». Vid de följande riksdagarna åren 1921 —

1923 övergick man emellertid till den i fråga om statens befattningshavare

använda benämningen »dyrtidstillägg».

Anledningen till, att man sålunda åren 1917—1920 ej begagnade sig av

uttrycken »krigstidstillägg» och »dyrtidstillägg», när det gällde den hos riksdagen

tillfälligt anställda personalen, var den, att man då ansåg, att vid

beräkning av dyrtidstillägg å arvodena för riksdagsanställning någon hänsyn

ej borde tagas till den avlöning, som vederbörande eventuellt kunde uppbära

såsom befattningshavare i statens tjänst.

Skulle, vad särskilt beträffar åren 1918 och 1919, samma grunder undantagslöst

hava gällt för de hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemännen

som för statens befattningshavare i fråga om dyrtidstilläggets utgående, hade

ett stort antal av de förra äventyrat att helt eller delvis gå miste om det

tillägg å sina riksdagsarvoden, som dock med hänsyn till den rådande dyrtiden

ansågs skäligt, detta till följd av det i dyrtidstilläggsförfattningarna

för sistnämnda båda år till 600 kronor fastställda högsta belopp, varå dyrtidstillägg

under alla förhållanden, även vid förening av tjänster, finge utgå.

Under åren 1921—1923, då, såsom ovan omförmälts, tillägget åt den hos

riksdagen tillfälligt anställda personalen benämndes »dyrtidstillägg», i likhet

med vad som skedde i fråga om statens befattningshavare, och utgick efter

samma grunder, som gällde för sagda befattningshavare, har visserligen

olägenhet uppstått av den sammanläggning av avlöningsförmånerna, som ägt

rum vid dyrtidstilläggets beräknande, men endast i ett relativt litet antal

fall, enär maximum för det belopp, varå dyrtidstillägg finge utgå, under

dessa år varit satt tämligen högt.

Helt annorlunda skulle emellertid förhållandena i detta avseende komma

att gestalta sig i år.

Därest i fråga om dyrtidstilläggen för den hos riksdagen tillfälligt anställda

personalen skola för innevarande år gälla samma bestämmelser som

för statens befattningshavare — vilket, såsom redan nämnts, under de senaste

åren varit fallet — skulle på grund av de nu fastställda maximibeloppen för

den avlöning, varå dyrtidstillägg må utgå, nämligen 650 kronor vid oreglerade

verk och 800 kronor vid reglerade verk, det övervägande flertalet av

befattningshavare, som jämte sin tillfälliga anställning hos riksdagen innehava

tjänst hos något av statens ämbetsverk, gå om icke helt så delvis förlustig!

det tillägg å riksdagsarvodet, som dock på grund av dyrtiden måste

anses böra utgå å detsamma.

Någon anledning att på detta sätt låta flertalet av de hos riksdagen tillfälligt

anställda tjänstemännen lida en högst kännbar minskning i de av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr lti. ,‘S

löningsförmaner hos riksdagen, som senast, förlidet ar varit dom tillförsäkrade,

torde näppeligen kunna anföras.

Detta skulle för övrigt leda till sädana orimliga konsekvenser, som att

tjänstemän med mindre kvalificerade uppgifter skulle i ett flertal fall f;i uppbära

högre avlöning än tjänstemän med mera kvalificerade åligganden, och

att befattningshavare hos riksdagen, som utförde alldeles likartat arbete och

av vilka vissa innehade statstjänst men andra däremot icke, skulle erhålla

ersättning efter olika grunder, ett förfaringssätt, varigenom den i avlöningshänseende

fastställda graderingen av tjänstemännen hos riksdagen med hänsyn

till deras mer eller mindre krävande uppgifter skulle totalt sönderbrytas

och syftet med densamma förfelas. De mest uppenbara orättvisor måste

givetvis härvidlag komma att uppstå.

Då missförhållanden av nu angiven art såvitt möjligt torde böra undvikas

och man väl i görligaste mån bör beträffande den tillfälligt anställda

personalen hos riksdagen tillämpa den såsom riktig allmänt erkända grundsatsen

om lika lön för lika arbete, har det synts de hos riksdagen tillfälligt

anställda tjänstemännen, att man nu ej längre kan utan vidare beträffande

dyrtidstilläggen åt dem tillämpa de för statens befattningshavare

gällande bestämmelserna för dyrtidstilläggens utgående, utan torde en särskild

bestämmelse böra meddelas för undvikande av varje omotiverad reducering

av dyrtidstilläggen åt ifrågavarande befattningshavare.

I enlighet med det oss givna uppdraget få vi fördenskull härmed, på nu

anförda skäl, vördsamt anhålla om herr talmannens benägna medverkan

därtill, att vid innevarande riksdag dyrtidstillägg må beredas den hos riksdagen

tillfälligt anställda personalen i enlighet med de för statens befattningshavare

vid icke reglerade verk i sådant avseende fastställda grunderna,

dock att någon sådan begränsning, som enligt sagda grunder inträder för

befattningshavare, vilken av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två

eller flera befattningar, icke skall äga tillämpning med avseende å anställningen

hos riksdagen vid förening av sådan anställning med annan av statsmedel

avlönad befattning.»

Kanslideputerades ovan omförmälda yttrande över tjänstemännens framställning

är av följande lydelse:

»Från henai talmän har till kanslideputerade för yttrande överlämnats

en av tjänstemännen hos riksdagens kamrar, utskott och kansli gjord framställning

i fråga om dyrtidstillägg å deras avlöningar i riksdagen. I berörda

framställning har anförts bland annat, att därest de för innevarande

år gällande bestämmelser om dyrtidstillägg för statens befattningshavare

skulle göras tillämpliga a de hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemännen,

skulle flertalet av dessa genom de från och med den 1 juli 1923 fastställda

sänkta maxima för avlöningar, varå dyrtidstillägg kunnat beräknas,

lida en högst kännbar minskning i de avlöningsförmåner hos riksdagen,

som senast förlidet år varit dem tillförsäkrade. Vidare har framhållits, att

detta skulle leda till sådana orimliga konsekvenser, som att tjänstemän med

mindre kvalificerade uppgifter skulle i ett flertal fall få uppbära högre avlöning

än tjänstemän med mera kvalificerade åligganden — ett förfaringssätt,

varigenom den i avlöningshänseende fastställda graderingen av tjänstemännen

hos riksdagen med hänsyn till deras mer eller mindre krävande

uppgifter skulle totalt sönderbrytas och syftet med densamma förfelas. På

grund härav hava ifrågavarande tjänstemän hemställt, att särskilda bestämmelser

måtte meddelas om dyrtidstillägg åt den hos riksdagen tillfäl
-

Kanslideputtrade.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottet.

ligt anställda personalen, och föreslagit, att de för statens befattningshavare

för närvarande fastställda grunder för dyrtidstillägg vid icke reglerade verk

måtte göras gällande för sagda personal, dock att någon sådan begränsning,

som enligt sagda grunder inträdde för befattningshavare, vilken av

statens medel åtnjöte lön eller arvode för två eller flera befattningar, icke

skulle äga tillämpning med avseende å anställningen hos riksdagen vid förening

av sådan anställning med annan av statsmedel avlönad befattning.

På grund av det kanslideputerade sålunda av Eder givna uppdrag få

kanslideputerade anföra följande.

När riksdagen nästlidet år reglerade avlöningarna för de bos riksdagen

tillfälligt anställda tjänstemän och vaktbetjänte, skedde detta bland annat

med hänsyn till det genom kungörelsen den 15 juni 1922 (svensk författningssamling

nr 356) — vilken kungörelse även ägde tillämpning för riksdagens

personal — fastställda maximum av 1,250 kronor för sammanlagda

avlöningsförmåner, varå dyrtidstillägg kunde åtgå. Om den nu för statens

befattningshavare gällande kungörelsen om dyrtidstillägg (Sv. författningssamling

nr 265 för 1923) skulle komma att bliva tillämplig jämväl för den

hos riksdagen tillfälligt anställda personalen, skulle den genom förra årets

lönereglering inom riksdagen fastställda proportion mellan avlöningarna för

sagda personal komma att väsentligen rubbas.

Till förekommande härav hava kanslideputerade, som ej funnit lämpligt

att följa den av riksdagstjänstemännen anvisade utvägen till lösande av

frågan om dyrtidstillägg åt riksdagens personal, ansett, att grunderna i nu

gällande dyrtidstilläggsförfattning böra göras tillämpliga jämväl för ifrågavarande

personal, dock med den jämkning, att det maximum, varå dyrtidstillägg

å avlöning i riksdagstjänst och statstjänst eller tjänst i riksdagens

verk sammanlagt må utgå, bibehålies vid • föregående år i sådant avseende

fastställda siffra 1,250 kronor.

På grund av vad sålunda anförts fä kanslideputerade hemställa, att herrar

talmän behagade vidtaga åtgärd för att, med fortsatt tillämpning av de

genom bankoutskottets av riksdagen godkända memorial nr 40 vid 1921 års

riksdag givna stadganden angående sammanräkning, i och för dyrtidstillläggs

beräkning, av avlöning i statstjänst och å riksdagstjänst, dyrtidstilllägget

åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen må innevarande

riksdag tillsvidare intill dess annorlunda kan varda av riksdagen bestämt,

utgå enligt de grunder, som genom åberopade kungörelse den 15 juni 1923

fastställts för befattningshavare i statens tjänst, dock att det högsta belopp,

å vilket dyrtidstillägg å sammanlagda avlöningen i statstjänst och riksdagstjänst

må utgå enligt det procenttal, som avses i § 3 av sagda kungörelse,

skall utgöra 1,250 kronor, däri emellertid reglerad avlöning i likhet med

föregående år skall i förekommande fall inräknas med endast 80 procent

av i vederbörlig beställning utgående sådan.»

Riksdagens personal bar hittills under pågående riksmöte icke erhållit

något dyrtidstillägg. Det synes emellertid vara billigt, att sådant tilläggbeviljas

jämväl innevarande år. Motionärens förslag härutinnan avser, att

nu gällande grunder för dyrtidstillägg för befattningshavare i statens tjänst

vid icke reglerade verk skulle tillämpas, dock utan begränsning på grund

av annan anställning. Detta förslag överensstämmer med det, som innefattas

i tjänstemännens förenämnda framställning. Kanslideputerade hava

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

r>.

i sitt ovanberörda yttrande ej funnit sig böra tillstyrka bifall till tjänstemännens

förslag utan ansett, att grunderna i nu gällande dyrtidstilläggsförfattning

böra tillämpas för ifrågavarande personal med den ändring, att

det högsta belopp, varå dyrtidstillägg å avlöning i riksdagstjänst och statstjänst

eller tjänst i riksdagens verk sammanlagt må utgå, bibehålies vid

förlidet år i sådant avseende fastställda siffra 1,250 kronor, däri avlöning

å reglerad statstjänst skulle i förekommande fall inräknas med 80 procent.

Kamrarnas herrar talmän hava anslutit sig till detta förslag.

Enligt utskottets mening föreligga visserligen skäl för, att i avseende å den

vid riksdagen tillfälligt anställda personalen tillämpas samma bestämmelser angående

dyrtidstillägg, som gälla för statens tjänstemän i allmänhet. Emellertid

synes det utskottet, som om den i dessa bestämmelser föreskrivna maximibegränsningen

för dyrtidstillägget skulle i tillämpningen bliva mindre rättvis

för vissa grupper av här ifrågavarande personal på grund av den förskjutning

i avlöningsbeloppen, som därigenom skulle uppkomma. Såsom

kanslideputerade erinrat, skulle nämligen en undantagslös tillämpning av

berörda grunder väsentligen rubba den genom förlidet års lönereglering

fastställda proportionen mellan avlöningarna för sagda personal. Under

sådana förhållanden har utskottet funnit sig höra ansluta sig till kanslideputerades

förslag, dock med den ändring, att den föreslagna reduceringen

till 80 procent av avlöning i statstjänst vid sammanläggning icke synes

böra ifrågakomma. Dyrtidstillägg åt riksdagens personal under innevarande

års riksdag torde alltså böra utgå efter de grunder, som gälla för statens

befattningshavare vid icke reglerade verk, dock att dylikt tillägg icke må

utgå å belopp, varmed avlöningen från riksdagen jämte avlöningen i statstjänst

överstiger 1,250 kronor för månad. Vid denna sammanläggning torde

i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis böra iakttagas, att i fråga

om tjänsteman, som på grund av riksdagstjänstgöring avstår viss del av

sin avlöning i statstjänst, för vilken han uppbär ersättning från riksdagen,

hela det belopp, vederbörande avstår, inräknas.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion och

kanslideputerades förslag i ämnet, må besluta, att dyrtidstillägg

skall under innevarande riksdag tillsvidare,

intill dess annorlunda kan varda av riksdagen bestämt,

utgå till de hos riksdagens kamrar, ständiga och tillfälliga

utskott samt kansli anställda tjänstemän och

vaktbetjänte enligt de grunder, som genom kungörelse

den 15 juni 1923 fastställts för befattningshavare i statens

tjänst vid icke reglerade verk, dock att det högsta

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 saml. 15 höft. (Nr 16.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

belopp, å vilket dyrtidstillägg å sammanlagda avlöningen

i riksdagstjänst och statstjänst må utgå, skall utgöra

1,250 kronor.

Stockholm den 4 mars 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Öhngren, Vindahl, Dalberg, Berge,

Bondeson, Ström och Bodin;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Borggren,

Bäcklund, Winkler, Rgberg, Kloo och Jönsson i Fridhill.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.