Utlåtande, i anledning av väckt motion angående dyrtidstillägg åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.
1924-03-04 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1924:16, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående dyrtidstillägg åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
1
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1924 kl. 9.30 f. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående dyrtidstillägg åt
den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.
I en inom riksdagens första kammare väckt, till bankoutskottet hänvisad
motion nr 174 har herr K. J. Ekman anfört och hemställt följande:
»Vid alla senare riksdagar har till de hos kamrarna, de ständiga och tillfälliga
utskotten samt i riksdagens kansli anställda tjänstemän och hetjänte
utgått dyrtidstillägg å dem i sådan egenskap tillkommande arvoden. Jämväl
innevarande år föreligger behov av dyrtidstillägg till denna personal,
och synes detsamma lämpligen böra utgå efter samma grunder, som nu
tillämpas för befattningshavare i statens tjänst. På det att emellertid de
av denna personal, som innehava statsanställning, ej skola behöva vidkännas
en omotiverad minskning i de avlöningsförmåner, som förut varit dem tillförsäkrade,
och för att i möjligaste mån undvika ojämnhet och orättvisa i
fråga om ersättning till dem, som utföra samma arbete, torde böra bestämmas,
att någon reducering av dyrtidstillägget till följd av annan anställning
hos staten ej må förekomma.
Jag ber således få hemställa, att riksdagen ville besluta, att till den hos
riksdagen tillfälligt anställda personalen må utgå dyrtidstillägg i enlighet
med de grunder, som nu gälla för befattningshavare i statens tjänst vid
icke reglerade verk, dock att någon begränsning på grund av annan anställning
ej skall äga rum.»
Vidare hava från kamrarnas herrar talmän med skrivelse den 13 nästlidna
februari till utskottet överlämnats dels en till talmännen ställd framställning
angående dyrtidstillägg från tjänstemän, anställda hos riksdagen, dels
ock kanslideputerades däröver avgivna yttrande, varförutom samtidigt meddelats,
att vid talmanssammanträde ovanberörda dag kanslideputerades i avseende
å här ifrågavarande dyrtidstillägg gjorda uttalanden blivit godkända.
.1 anledning härav hava talmännen hemställt, att bestämmelser i ämnet
■måtte bliva fastställda i överensstämmelse med kanslideputerades förslag.
Tjänstemännens ovanberörda framställning är av följande innehåll:
»Under hela den tid krigstids- och dyrtidstillägg utgått till befattningshavare
i statens tjänst, d. v. s. från och med år 1917, har jämväl den hos
riksdagen tillfälligt anställda personalen kommit i åtnjutande av ett av dyrtiden
betingat tillägg till de åt denna personal utgående arvodena.
Att även för innevarande år behov av dyrtidstillägg för samma personal
föreligger, torde väl få anses obestridligt.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. S sand. lö höft. (Nr 16.) 1
Motion 1:174.
Herrar talmän.
Tjänste
männen.
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
Vid ett av tjänstemännen hos riksdagens kamrar, utskott och kansli den
16 innevarande januari hållet sammanträde för behandling av deras dyrtidstilläggsfråga
hava sagda befattningshavares önskemål i nu berörda hänseende
kommit till uttryck. Vid nämnda sammanträde uppdrogs även åt undertecknade
att å samtliga här ifrågavarande tjänstemäns vägnar hos kamrarnas
herrar talmän göra framställning i syfte, att dyrtidstillägg måtte jämväl
vid innevarande riksdag beredas dess tjänstemän, och skulle därvid tillika
följande synpunkter framhållas.
Det tillägg å den hos riksdagen tillfälligt anställda personalens arvoden,
som av riksdagen nu under en följd av år beviljats, benämndes vid 1917
ars riksdag — då sådant tillägg första gången förekom — samt vid riksdagarna
1918 och 1919 ävensom vid 1920 års riksdag vad beträffade dem
av denna personal, som jämväl innehade statsanställning, för »arvodestillägg»
resp. »tillfälligt arvodestillägg». Vid de följande riksdagarna åren 1921 —
1923 övergick man emellertid till den i fråga om statens befattningshavare
använda benämningen »dyrtidstillägg».
Anledningen till, att man sålunda åren 1917—1920 ej begagnade sig av
uttrycken »krigstidstillägg» och »dyrtidstillägg», när det gällde den hos riksdagen
tillfälligt anställda personalen, var den, att man då ansåg, att vid
beräkning av dyrtidstillägg å arvodena för riksdagsanställning någon hänsyn
ej borde tagas till den avlöning, som vederbörande eventuellt kunde uppbära
såsom befattningshavare i statens tjänst.
Skulle, vad särskilt beträffar åren 1918 och 1919, samma grunder undantagslöst
hava gällt för de hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemännen
som för statens befattningshavare i fråga om dyrtidstilläggets utgående, hade
ett stort antal av de förra äventyrat att helt eller delvis gå miste om det
tillägg å sina riksdagsarvoden, som dock med hänsyn till den rådande dyrtiden
ansågs skäligt, detta till följd av det i dyrtidstilläggsförfattningarna
för sistnämnda båda år till 600 kronor fastställda högsta belopp, varå dyrtidstillägg
under alla förhållanden, även vid förening av tjänster, finge utgå.
Under åren 1921—1923, då, såsom ovan omförmälts, tillägget åt den hos
riksdagen tillfälligt anställda personalen benämndes »dyrtidstillägg», i likhet
med vad som skedde i fråga om statens befattningshavare, och utgick efter
samma grunder, som gällde för sagda befattningshavare, har visserligen
olägenhet uppstått av den sammanläggning av avlöningsförmånerna, som ägt
rum vid dyrtidstilläggets beräknande, men endast i ett relativt litet antal
fall, enär maximum för det belopp, varå dyrtidstillägg finge utgå, under
dessa år varit satt tämligen högt.
Helt annorlunda skulle emellertid förhållandena i detta avseende komma
att gestalta sig i år.
Därest i fråga om dyrtidstilläggen för den hos riksdagen tillfälligt anställda
personalen skola för innevarande år gälla samma bestämmelser som
för statens befattningshavare — vilket, såsom redan nämnts, under de senaste
åren varit fallet — skulle på grund av de nu fastställda maximibeloppen för
den avlöning, varå dyrtidstillägg må utgå, nämligen 650 kronor vid oreglerade
verk och 800 kronor vid reglerade verk, det övervägande flertalet av
befattningshavare, som jämte sin tillfälliga anställning hos riksdagen innehava
tjänst hos något av statens ämbetsverk, gå om icke helt så delvis förlustig!
det tillägg å riksdagsarvodet, som dock på grund av dyrtiden måste
anses böra utgå å detsamma.
Någon anledning att på detta sätt låta flertalet av de hos riksdagen tillfälligt
anställda tjänstemännen lida en högst kännbar minskning i de av
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr lti. ,‘S
löningsförmaner hos riksdagen, som senast, förlidet ar varit dom tillförsäkrade,
torde näppeligen kunna anföras.
Detta skulle för övrigt leda till sädana orimliga konsekvenser, som att
tjänstemän med mindre kvalificerade uppgifter skulle i ett flertal fall f;i uppbära
högre avlöning än tjänstemän med mera kvalificerade åligganden, och
att befattningshavare hos riksdagen, som utförde alldeles likartat arbete och
av vilka vissa innehade statstjänst men andra däremot icke, skulle erhålla
ersättning efter olika grunder, ett förfaringssätt, varigenom den i avlöningshänseende
fastställda graderingen av tjänstemännen hos riksdagen med hänsyn
till deras mer eller mindre krävande uppgifter skulle totalt sönderbrytas
och syftet med densamma förfelas. De mest uppenbara orättvisor måste
givetvis härvidlag komma att uppstå.
Då missförhållanden av nu angiven art såvitt möjligt torde böra undvikas
och man väl i görligaste mån bör beträffande den tillfälligt anställda
personalen hos riksdagen tillämpa den såsom riktig allmänt erkända grundsatsen
om lika lön för lika arbete, har det synts de hos riksdagen tillfälligt
anställda tjänstemännen, att man nu ej längre kan utan vidare beträffande
dyrtidstilläggen åt dem tillämpa de för statens befattningshavare
gällande bestämmelserna för dyrtidstilläggens utgående, utan torde en särskild
bestämmelse böra meddelas för undvikande av varje omotiverad reducering
av dyrtidstilläggen åt ifrågavarande befattningshavare.
I enlighet med det oss givna uppdraget få vi fördenskull härmed, på nu
anförda skäl, vördsamt anhålla om herr talmannens benägna medverkan
därtill, att vid innevarande riksdag dyrtidstillägg må beredas den hos riksdagen
tillfälligt anställda personalen i enlighet med de för statens befattningshavare
vid icke reglerade verk i sådant avseende fastställda grunderna,
dock att någon sådan begränsning, som enligt sagda grunder inträder för
befattningshavare, vilken av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två
eller flera befattningar, icke skall äga tillämpning med avseende å anställningen
hos riksdagen vid förening av sådan anställning med annan av statsmedel
avlönad befattning.»
Kanslideputerades ovan omförmälda yttrande över tjänstemännens framställning
är av följande lydelse:
»Från henai talmän har till kanslideputerade för yttrande överlämnats
en av tjänstemännen hos riksdagens kamrar, utskott och kansli gjord framställning
i fråga om dyrtidstillägg å deras avlöningar i riksdagen. I berörda
framställning har anförts bland annat, att därest de för innevarande
år gällande bestämmelser om dyrtidstillägg för statens befattningshavare
skulle göras tillämpliga a de hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemännen,
skulle flertalet av dessa genom de från och med den 1 juli 1923 fastställda
sänkta maxima för avlöningar, varå dyrtidstillägg kunnat beräknas,
lida en högst kännbar minskning i de avlöningsförmåner hos riksdagen,
som senast förlidet år varit dem tillförsäkrade. Vidare har framhållits, att
detta skulle leda till sådana orimliga konsekvenser, som att tjänstemän med
mindre kvalificerade uppgifter skulle i ett flertal fall få uppbära högre avlöning
än tjänstemän med mera kvalificerade åligganden — ett förfaringssätt,
varigenom den i avlöningshänseende fastställda graderingen av tjänstemännen
hos riksdagen med hänsyn till deras mer eller mindre krävande
uppgifter skulle totalt sönderbrytas och syftet med densamma förfelas. På
grund härav hava ifrågavarande tjänstemän hemställt, att särskilda bestämmelser
måtte meddelas om dyrtidstillägg åt den hos riksdagen tillfäl
-
Kanslideputtrade.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
Utskottet.
ligt anställda personalen, och föreslagit, att de för statens befattningshavare
för närvarande fastställda grunder för dyrtidstillägg vid icke reglerade verk
måtte göras gällande för sagda personal, dock att någon sådan begränsning,
som enligt sagda grunder inträdde för befattningshavare, vilken av
statens medel åtnjöte lön eller arvode för två eller flera befattningar, icke
skulle äga tillämpning med avseende å anställningen hos riksdagen vid förening
av sådan anställning med annan av statsmedel avlönad befattning.
På grund av det kanslideputerade sålunda av Eder givna uppdrag få
kanslideputerade anföra följande.
När riksdagen nästlidet år reglerade avlöningarna för de bos riksdagen
tillfälligt anställda tjänstemän och vaktbetjänte, skedde detta bland annat
med hänsyn till det genom kungörelsen den 15 juni 1922 (svensk författningssamling
nr 356) — vilken kungörelse även ägde tillämpning för riksdagens
personal — fastställda maximum av 1,250 kronor för sammanlagda
avlöningsförmåner, varå dyrtidstillägg kunde åtgå. Om den nu för statens
befattningshavare gällande kungörelsen om dyrtidstillägg (Sv. författningssamling
nr 265 för 1923) skulle komma att bliva tillämplig jämväl för den
hos riksdagen tillfälligt anställda personalen, skulle den genom förra årets
lönereglering inom riksdagen fastställda proportion mellan avlöningarna för
sagda personal komma att väsentligen rubbas.
Till förekommande härav hava kanslideputerade, som ej funnit lämpligt
att följa den av riksdagstjänstemännen anvisade utvägen till lösande av
frågan om dyrtidstillägg åt riksdagens personal, ansett, att grunderna i nu
gällande dyrtidstilläggsförfattning böra göras tillämpliga jämväl för ifrågavarande
personal, dock med den jämkning, att det maximum, varå dyrtidstillägg
å avlöning i riksdagstjänst och statstjänst eller tjänst i riksdagens
verk sammanlagt må utgå, bibehålies vid • föregående år i sådant avseende
fastställda siffra 1,250 kronor.
På grund av vad sålunda anförts fä kanslideputerade hemställa, att herrar
talmän behagade vidtaga åtgärd för att, med fortsatt tillämpning av de
genom bankoutskottets av riksdagen godkända memorial nr 40 vid 1921 års
riksdag givna stadganden angående sammanräkning, i och för dyrtidstillläggs
beräkning, av avlöning i statstjänst och å riksdagstjänst, dyrtidstilllägget
åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen må innevarande
riksdag tillsvidare intill dess annorlunda kan varda av riksdagen bestämt,
utgå enligt de grunder, som genom åberopade kungörelse den 15 juni 1923
fastställts för befattningshavare i statens tjänst, dock att det högsta belopp,
å vilket dyrtidstillägg å sammanlagda avlöningen i statstjänst och riksdagstjänst
må utgå enligt det procenttal, som avses i § 3 av sagda kungörelse,
skall utgöra 1,250 kronor, däri emellertid reglerad avlöning i likhet med
föregående år skall i förekommande fall inräknas med endast 80 procent
av i vederbörlig beställning utgående sådan.»
Riksdagens personal bar hittills under pågående riksmöte icke erhållit
något dyrtidstillägg. Det synes emellertid vara billigt, att sådant tilläggbeviljas
jämväl innevarande år. Motionärens förslag härutinnan avser, att
nu gällande grunder för dyrtidstillägg för befattningshavare i statens tjänst
vid icke reglerade verk skulle tillämpas, dock utan begränsning på grund
av annan anställning. Detta förslag överensstämmer med det, som innefattas
i tjänstemännens förenämnda framställning. Kanslideputerade hava
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
r>.
i sitt ovanberörda yttrande ej funnit sig böra tillstyrka bifall till tjänstemännens
förslag utan ansett, att grunderna i nu gällande dyrtidstilläggsförfattning
böra tillämpas för ifrågavarande personal med den ändring, att
det högsta belopp, varå dyrtidstillägg å avlöning i riksdagstjänst och statstjänst
eller tjänst i riksdagens verk sammanlagt må utgå, bibehålies vid
förlidet år i sådant avseende fastställda siffra 1,250 kronor, däri avlöning
å reglerad statstjänst skulle i förekommande fall inräknas med 80 procent.
Kamrarnas herrar talmän hava anslutit sig till detta förslag.
Enligt utskottets mening föreligga visserligen skäl för, att i avseende å den
vid riksdagen tillfälligt anställda personalen tillämpas samma bestämmelser angående
dyrtidstillägg, som gälla för statens tjänstemän i allmänhet. Emellertid
synes det utskottet, som om den i dessa bestämmelser föreskrivna maximibegränsningen
för dyrtidstillägget skulle i tillämpningen bliva mindre rättvis
för vissa grupper av här ifrågavarande personal på grund av den förskjutning
i avlöningsbeloppen, som därigenom skulle uppkomma. Såsom
kanslideputerade erinrat, skulle nämligen en undantagslös tillämpning av
berörda grunder väsentligen rubba den genom förlidet års lönereglering
fastställda proportionen mellan avlöningarna för sagda personal. Under
sådana förhållanden har utskottet funnit sig höra ansluta sig till kanslideputerades
förslag, dock med den ändring, att den föreslagna reduceringen
till 80 procent av avlöning i statstjänst vid sammanläggning icke synes
böra ifrågakomma. Dyrtidstillägg åt riksdagens personal under innevarande
års riksdag torde alltså böra utgå efter de grunder, som gälla för statens
befattningshavare vid icke reglerade verk, dock att dylikt tillägg icke må
utgå å belopp, varmed avlöningen från riksdagen jämte avlöningen i statstjänst
överstiger 1,250 kronor för månad. Vid denna sammanläggning torde
i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis böra iakttagas, att i fråga
om tjänsteman, som på grund av riksdagstjänstgöring avstår viss del av
sin avlöning i statstjänst, för vilken han uppbär ersättning från riksdagen,
hela det belopp, vederbörande avstår, inräknas.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion och
kanslideputerades förslag i ämnet, må besluta, att dyrtidstillägg
skall under innevarande riksdag tillsvidare,
intill dess annorlunda kan varda av riksdagen bestämt,
utgå till de hos riksdagens kamrar, ständiga och tillfälliga
utskott samt kansli anställda tjänstemän och
vaktbetjänte enligt de grunder, som genom kungörelse
den 15 juni 1923 fastställts för befattningshavare i statens
tjänst vid icke reglerade verk, dock att det högsta
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 saml. 15 höft. (Nr 16.) 2
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
belopp, å vilket dyrtidstillägg å sammanlagda avlöningen
i riksdagstjänst och statstjänst må utgå, skall utgöra
1,250 kronor.
Stockholm den 4 mars 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Öhngren, Vindahl, Dalberg, Berge,
Bondeson, Ström och Bodin;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Borggren,
Bäcklund, Winkler, Rgberg, Kloo och Jönsson i Fridhill.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.