Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om medgivande av utsträckt amorteringstid för län från riksbankens avbetalningslånefond.

1924-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:20, Utlåtande, i anledning av väckt motion om medgivande av utsträckt amorteringstid för län från riksbankens avbetalningslånefond.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1924 kl. 12 m

Utlåtande, i anledning av väckt motion om medgivande av utsträckt amorteringstid

för län från riksbankens avbetalningslånefond.

I en inom Andra kammaren vackt, till bankoutskottet hänvisad motion nr

60 har herr Johanson i Huskvarna anfört och hemställt följande:

»I riksbankens rörelse ingår bl. a. utlämnande av lån från den s. k. avbetalningslånefonden,

vilken utlåningsrörelse närmast är avsedd att bereda kredit

åt mindre bemedlade näringsidkare samt åt det mindre jordbruket. I reglementet

för riksbankens styrelse och förvaltning § 27 mom. 2 är stadgat, att dylikt

lån skall återbetalas medels erläggande var sjätte månad efter utlånings dagen

av minst en tiondel utav lånebeloppet jämte ränta. Längsta amorteringstiden

är sålunda fem år. I de närmare föreskrifter angående denna lånerörelse, som

av riksbanksfullmäktige jämlikt mom. 6 i nämnda paragraf fastställas, förutsattes,

att lånen utlämnas dels på 5 år, dels på 2 % år. I förra fallet betalas vid

varje omsättning 1/10, i senare fallet 1/B av kapitalet förutom räntan.

I de icke minst för jordbruket svåra tider, i vilka vi nu leva, är en så kraftig

amortering av erhållna lån förenad med stora svårigheter. En lättnad torde

därför böra beredas dem, vilka begagna sig av dessa lån, såtillvida, att amorteringstiden

för dem, som det önska och erbjuda betryggande säkerhet för lånet,

kan utsträckas till 10, resp. 7 y2 år.

För vinnande av detta syftemål torde icke behövas från riksdagens sida

annan åtgärd än sådan ändring i § 27 mom. 2 i riksbanksreglementet, att amorteringen

var sjätte månad å dylikt lån bestämmes till minst en tjugondei av

lånebeloppet, varefter det torde tillkomma riksbanksfullmäktige att meddela

de närmare föreskrifterna rörande utlämnande av lån på de olika amorteringstider,

som sålunda bleve tillämpliga, nämligen i regeln 2 y2 år, 5 år, 7% år

eller 10 år.

Jag hemställer alltså vördsamt,

att riksdagen ville besluta, att § 27 mom. 2 i gällande reglemente för riks- Motionärens

bankens styrelse och förvaltning skall erhålla följande lydelse: hemställan.

Mom. 2. Lånen återbetalas medelst erläggande var sjätte månad efter utlåningsdagen

av minst en tjugondei utav lånebeloppet jämte upplupen ränta,

vid äventyr, om sådant försummas, att hela obetalda delen av lånet varder till

betalning förfallen.»

Utskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges i riksbanken yttrande

över ifrågavarande motion; och hava fullmäktige i en till utskottet den 14 nästlidna

februari avlåten skrivelse anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 samt. 17 höft. [Nr 20.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Fullmäktige

riksbanken.

Ulskotlet.

i »Erfarenheten har givit vid handen, att innehavare av lån från avbetalningslånefonden

ofta redan efter några avbetalningar söka få sina lån till deras återstående

belopp konverterade i nya lån för att därigenom få mindre betungande

avbetalningar och längre amorteringstid, och anföres vid sådana framställningar

de tryckta tiderna, arbetslöshet och sjunkande avlöningar. En kategori

låntagare, som oavsett nämnda anledningar, har svårt att sköta sina lån, äro

unga studerande, vilka måste finansiera sina studier genom lån och i regel under

studietiden icke hava några inkomster.

Fullmäktige dela därför motionärens mening, att möjlighet till någon lättnad

genom utsträckning av amorteringstiden torde böra beredas dem, vilka

begagna sig av dessa lån.

Att nu utsträcka amorteringstiden ända till tio år synes fullmäktige ej lämpligt,

utan anse fullmäktige att man tillsvidare bör stanna vid sju och ett hälft

år, och torde man framdeles, sedan erfarenhet vunnits om den utsträckta amorteringstiden,

kunna taga under övervägande, huruvida amorteringstiden lämpligen

bör ytterligare vidgas.

En utsträckning av amorteringstiden ställer givetvis större anspråk på fondens

kapital därigenom att återströmningen till fonden av utlånade medel genom

de minskade avbetalningarna blir mindre än vad för närvarande är fallet.

Då fullmäktige alltså uttala sig för en utsträckning av amorteringstiden för

avbetalningslån till för närvarande längst sju och ett hälft år, vilja fullmäktige

samtidigt betona, att lån med nämnda återbetalningstid ej skulle komma att

beviljas åt andra än dem, som prövades vara i verkligt behov av dylika och

som kunde ställa därför betryggande säkerhet.

Mot motionärens förslag till ändrad lydelse av § 27 mom. 2 bankoreglementet

hava fullmäktige icke något att erinra, då denna formulering kan vara lämplig

även om amorteringstiden för lånen ej utsträckes över sju och ett hälft år,

varförutom ju fullmäktige genom den föreslagna lydelsen få befogenhet att om

och när så skulle befinnas lämpligt utsträcka amorteringstiden till tio år.

Fullmäktige få sålunda tillstyrka bifall till den ifrågavarande motionen.»

Enligt vad fullmäktige i sitt ovan intagna yttrande framhålla, synes erfarenheten

hava givit vid handen, att innehavare av lån från avbetalningslånefonden

ofta redan efter några avbetalningar göra framställning om att deras

lån till återstående belopp må utbytas mot nya lån för att erhålla dels mindre

betungande avbetalningar, dels ock utsträckt amorteringstid. Fullmäktige

torde också i allmänhet tillmötesgå dylika framställningar, om bärande skäl

därför anföras. Erfarenheten har visat, att genom den ifrågavarande fonden

ett mycket allmänt behov tillgodosetts, och har densamma på grund härav vid

envar av de senaste årens riksdagar ökats, så att den för närvarande uppgår

till 30 miljoner kronor. Även vid innevarande års riksdag har utskottet tillstyrkt

en framställning från fullmäktige om ytterligare höjning av fonden till

32 miljoner kronor.

I likhet med såväl motionären som fullmäktige anser utskottet, att genom

en utsträckning av amorteringstiden möjlighet till lättnad bör beredas dem,

som begagna sig av dessa lån. Det har emellertid icke synts fullmäktige vara

lämpligt, att amorteringstiden utsträckes ända till tio år utan hava fullmäk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banhoutshottets utlåtande Nr 20.

3

tige ansett, att man tills vidare borde stanna vid sju och ett hälft år. Utskottet

delar fullmäktiges uppfattning därom, att amorteringstiden bör begränsas till

sju och ett hälft år, och finner sig därför böra förorda ett sådant förslag. Såsom

fullmäktige framhålla, kommer en dylik utsträckning av amorteringstiden

givetvis att ställa ökade anspråk på fondens kapital, då genom minskade avbetalningar

återströmningen till fonden av utlånade medel blir mindre än vad för

närvarande är fallet. Om nu riksdagen bifaller här ovan omförmälda förslag

till ytterligare höjning av fonden, torde den emellertid vara istånd att möta

de ökade anspråk, som sålunda komma att ställas på densamma.

Bestämmelsen i bankoreglementet synes böra på det sätt ändras, att föreskrift

meddelas, att lånen återbetalas medelst erläggande var sjätte månad

efter utlåningsdagen av minst en femtondel utav lånebeloppet jämte upplupen

ränta. Det torde böra överlämnas åt fullmäktige att i övrigt meddela de närmare

föreskrifter, som må anses erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må besluta, att § 27 mom. 2 i gällande reglemente

för riksbankens styrelse och förvaltning skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Mom. 2. Lånen återbetalas medelst erläggande var sjätte

månad efter utlåningsdagen av minst en femtondel utav lånebeloppet

jämte upplupen ränta, vid äventyr, om sådant försummas,

att hela obetalda delen av lånet varder till betalning

förfallen.

Stockholm den 4 mars 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av Forsla kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Öhngren, Vinäahl, Dalberg, Berge, Abrahamsson,

Bodin och Östergren:

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Bäcklund, Winkler,

Boven, Byberg, Paulsen och Jönsson i Fridhill.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:338 Skrivelse till Konungen med reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten
  2. Rskr. 1924:339 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken med överlämnande av bankoreglementet m. m. a1 i texten