Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning angående reglering av vissa kursförluster å utländska värdepapper m. m.

1924-03-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:22, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning angående reglering av vissa kursförluster å utländska värdepapper m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1924 kl. 3 em.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning angående

reglering av vissa kursförluster å utländska värdepapper m. m.

I en till bankoutskottet ställd, den 14 nästlidne februari dagtecknad framställning

hava fullmäktige i riksgäldskontoret hemställt, »att bankoutskottet

behagade föreslå riksdagen medgiva, att den av riksgäldskontoret förvaltade

fonden för statskuldens amortering må vid bokslutet för budgetåret 1923—

1924 debiteras med 21,478,491 kronor 32 öre till utjämnande av det bland riksgäldskontorets

tillgångar upptagna kontot ’Kiu-sförluster å utländska värdepapper

och övriga utländska behållningar’».

Till stöd för berörda framställning hava fullmäktige anfört följande.

»I sina berättelser till 1921—1924 års riksdagar hava fullmäktige i riksgäldskontoret

lämnat redogörelse för de nedskrivningar av bokföringsvärdet å vissa

riksgäldskontoret tillhöriga utländska värdepapper och valutor, som under de

senaste åren vidtagits.

Med avseende härå vilja fullmäktige erinra, att riksdagen redan år 1920 i

sin skrivelse nr 96 uttalat den mening, att en reglering av det bokförda värdet

å riksbankens utländska fordringar till överensstämmelse med läget å den utländska

valutamarknaden borde företagas samt att riksbankens till disposition

stående medel borde i den utsträckning, som kunde finnas vara av behovet

påkallad, tagas i anspråk för åstadkommandet av en dylik reglering.

Den 31 december 1920 innehade riksgäldskontoret utländska statspapper

och andra utländska tillgodohavanden till ett bokfört värde av 29,578,046 kronor

91 öre, varav 19,018,023 kronor 39 öre utgjorde tyska värdepapper och

valutor av olika slag, 2,922,300 kronor franska Bons de la Défense National

samt återstoden dollar- och pundvalutor. Berörda tyska värdepapper och behållningar

härrörde till största delen från tiden före världskrigets början, varemot

de franska värdepapperen inköpts under år 1920 i syfte att erhålla ränteavkastning

av åtskilliga riksgäldskontorets tillgodohavanden i francs, innestående

hos vissa bankhus i Paris och ursprungligen avsedda för inlösen av räntekuponger

och utlottade obligationer av de svenska statslånen.

Då fullmäktige ansågo, att den av riksdagen, på sätt ovan är nämnt uttalade

grundsatsen beträffande bokföringen av riksbankens tillgångar även borde

tillämpas i vad anginge riksgäldskontorets utländska tillgodohavanden, företogs

vid 1920 års bokslut en nedskrivning av nyssnämnda tyska och franska

värdepapper och valutor till belopp, som närmare motsvarade deras verkliga

värde. Nedskrivningen skedde på så sätt, att inköpspriset i riksmark resp.

francs för dessa värdepapper och valutor evalverades till kronor efter de avista-kurser

på nämnda två utländska myntslag, som den 31 december noterades

av riksbanken.

Efter enahanda grund nedskrevos vidare i samband med 1920 års bokslut

riksgäldskontorets hos vissa tyska banker innestående, för inlösen av obligationer

och kuponger avsedda tillgodohavanden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

5

De belopp, vartill samtliga nedskrivningar uppgingo, bokfördes bland tillgångarna

å ett särskilt konto, benämnt »Kursförluster å utländska värdepapper

och övriga utländska behållningar». I utgående balansräkningen för år 1920

är detta konto upptaget med ett belopp av ..................... kr. 19,851,027: 53.

Sedermera hava för värjo bokslut ytterligare nedskrivningar av förenämnda

värdepapper och valutor måst vidtagas. Det bokförda värdet å ifrågavarande

tillgångar har i följd härav successivt minskats med nedanstående belopp:

T bokslutet för år 1921 ................................. kr. 1,082,474: 54

»> » » » 1922 ................................. » 529,125: 27

» » » » förra halvåret 1923............... » 12,803: 98

eller sammanlagt med .......................................... kr. 21,478,491: 32

Samtidigt har kontot »Kursförluster å utländska värdepapper och övriga

utländska behållningar» ökats med motsvarande belopp.

Kärslutna tabeller utvisa i detalj beskaffenheten av de tillgångar, som varit

föremål för nedskrivning, samt de förändringar, bokföringsvärdet därå undergått

under räkenskapsåren 1920—1922 samt 1/1—30/6 1923.

De bokföringsåtgärder, för vilka här ovan redogjorts, äro givetvis endast

att anse såsom ett provisorium. Då nedskrivningen första gången företogs vid

bokslutet för år 1920, utgingo fullmäktige från, att en stegring av värdet å de

tillgångar, vilkas bokförda belopp nedskrevos, icke vore utesluten. Sedan dess

hava emellertid förhållandena förändrats på ett sätt, som gör att en definitiv

reglering icke längre bör uppskjutas. Den gamla tyska markvalutan har numera,

praktiskt sett, förlorat allt värde, och någon utsikt att densamma skulle

kunna återfå någon avsevärd del av sitt förra värde synes för närvarande ej

förefinnas. Såsom av tabellerna framgår, försåldes under år 1922 ovannämnda

Bons de la Défense Kationale. Den förlust, som kommit till synes genom nedskrivningen

av det ursprungliga bokföringsvärdet av dessa värdepapper och

som belastar förenämnda konto »Kursförluster å utländska värdepapper och

övriga utländska behållningar», är sålunda definitiv. — Däremot har den kursförlust,

som uppkom i samband med värdepapperens försäljning, på sätt i allmänhet

sker med dylika förluster, påförts riksstatstiteln »Diverse inkomster»

och har sålunda ej påverkat nyssnämnda tillfälliga konto.

Vid övervägande av de olika utvägar, som stå till buds för genomförandet

av nu ifrågavarande reglering, hava fullmäktige ansett lämpligast att för ändamålet

taga i anspråk den av riksgäldskontor^ förvaltade fonden för statsskuldens

amortering. Denna fond har uppkommit dels genom av riksdagen från

och med år 1889 anvisade anslag, dels genom överföring till fonden av vissa

medel, som ursprungligen varit avsedda för andra ändamål, dels ock genom

räntor, vilka gottgjorts fonden. Fondens behållning uppgår denna dag till

30,661,730 kronor 71 öre, vartill kommer från den 30 juni 1923 upplupen ränta.

Enligt gällande bestämmelser skall fonden med hänsyn till föreliggande förhållanden

användas antingen till amortering av statsskulden medelst utlottning

eller obligationsköp eller också till minskning i den nya upplåning, vartill

fullmäktige av riksdagen erhållit bemyndigande.

I enlighet med ovanstående förslag skulle fonden för statsskuldens amortering

debiteras med ett belopp av sammanlagt 21,478,491 kronor 32 öre, motsvarande

saldot å kontot »Kursförluster å utländska värdepapper och övriga

utländska behållningar». Samtidigt skulle nämnda konto avföras ur räkenskaperna.

Dessa åtgärder torde lämpligen böra vidtagas, vid uppgörandet av

bokslutet för budgetåret 1/7 1923—30/6 1924.»

Vid fullmäktiges framställning finnas fogade däri omförmälda tabeller.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bcmkoutskottet8 utlåtande Nr 22.

Utskottet.

Såsom fullmäktige erinra, uttalade redan 1920 års riksdag i fråga om riksbankens

utländska fordringar den mening, att en reglering av bokförda kursvärdet

å dessa fordringar till överensstämmelse med läget på marknaden för

utländska valutor borde företagas samt att riksbankens till disposition stående

medel borde i den utsträckning, som kunde finnas vara av bebovet påkallad,

tagas i anspråk för åstadkommande av en dylik reglering. Då fullmäktige i

riksgäldskontoret för sin del ansågo, att den av riksdagen sålunda uttalade

grundsatsen beträffande bokföringen av riksbankens tillgångar även borde

tillämpas i vad anginge riksgäldskontorets utländska tillgodohavanden, företogs

vid 1920 års bokslut den i fullmäktiges framställning omförmälda nedskrivning

av vissa utländska behållningar. De belopp, vartill dessa nedskrivningar

uppgingo, bokfördes därvid bland tillgångarna å ett särskilt konto, benämnt

»Kursförluster å utländska värdepapper och övriga utländska behållningar».

Efter ytterligare verkställda nedskrivningar av enahanda slag vid

boksluten för åren 1921 och 1922 samt förra halvåret 1923 balanserade ifrågavarande

konto den 30 juni 1923 å 21,478,491 kronor 32 öre.

Såsom fullmäktige framhålla, voro dessa bokföringsåtgärder att anse såsom

ett provisorium. I likhet med fullmäktige anser utskottet, att med hänsyn till

numera inträdda förändrade förhållanden en definitiv reglering av här ifrågavarande

kursförluster snarast möjligt bör verkställas. I sådant avseende hava

fullmäktige ansett lämpligast att för ändamålet taga i anspråk erforderligt

belopp av den utav riksgäldskontoret förvaltade fonden för statsskuldens amortering,

som för närvarande uppgår till 30,661,730 kronor 71 öre, vartill kommer

från den 30 juni 1923 upplupen ränta. Då utskottet icke funnit anledning

till erinran mot fullmäktiges förslag, har utskottet ansett sig höra tillstyrka

bifall till detsamma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att den av riksgäldskontoret

förvaltade fonden för statsskuldens amortering må vid bokslutet

för budgetåret 1923—1924 debiteras med ett belopp

av 21,478,491 kronor 32 öre till utjämnande av det bland riksgäldskontorets

tillgångar upptagna kontot »Kursförluster å

utländska värdepapper och övriga utländska behållningar».

Stockholm den 6 mars 1924.

« På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling liava närvarit:

av förslå kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Ölmgren, Björnsson, Enhörning, Vindahl,

Dalberg, Ström och Bodin;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Bäcklund, Byberg.

Kloo, Höglund och Jönsson i Fridhill.

Victor Pettersons Bokindustri A-.B., Stockholm 1924

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.