Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 32

1924-04-03 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:32, Bankoutskottets utlåtande Nr 32

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den it april 1924 kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande eif te huvudtiteln,

innefattande anslagen till ''pensions- och indragningsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. Civila pciisiousväseiiclet.

l:o) I en inom första kammaren av herr Alfred Petrén jämte två av kammarens

övriga ledamöter väckt motion nr 41 har hemställts, »att riksdagen

måtte medgiva, att f. d. sjuksköterskan Hulda Sofia Hennerherg må av

styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. tillerkännas

ett årligt understöd av femhundra kronor, att utgå från och med den

1 juli 1924 under hennes återstående livstid.»

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts huvudsakligen följande:

»Fröken Hennerherg, som är född den 6 oktober 1867 (Bil. 1), var åren

1899—1900 under 5 månader elev å operationsavdelningen vid Sabbatsbergs

sjukhus i Stockholm och genomgick Sabbatsbergs sjuksköterskeskola 1/r, 1900

—Vfi 1901, varefter hon tjänstgjort vid följande sjukhus:

Stockholms Epidemisjukhus 19/6—ls/7 1901 som sköterska, länslasarettet i

Hudiksvall 21/9 1901—1;/2 1905 som operations- och översköterska, Malmö

Allmänna sjukhus 19/1 1905—23/« 1905 som operations- och över sköterska,

länslasarettet i Halmstad 21/i0 1905—10/9 1908 som operations- och översköterska,

Österåsens sanatorium 6/9 1909—15/9 1911 som laborator och förrådsförvaltare,

Malmbergets tuberkulossjukhus, Kaptensgården, Vin 1911—S''°/B

1919 som översköterska och husmoder, Länslasarettet i Falun 1/1 1919—1/i

1920 som husmoder.

Den 7 december 1921 blev Hennerberg av medicinalstyrelsen förklarad

hava förvärvat ett mått av kunskap och färdighet, motsvarande det, som av

Kungl. Maj:t godkänd sjuksköterskeskola avser att bibringa (Bil. 2).

Under tiden lu/9 1908—s/fl 1909 var Hennerberg utan tjänst på grund av

lungsjukdom och i april 1920 anhöll hon — såsom av Bil. 3 framgår —

om entledigande från sin befattning som husmor vid Falu lasarett. Enligt

intyg från lasarettets styresman, d:r J. A. Waldenström, hade Hennerberg

skött alla sina åligganden med stort intresse och stor duglighet, tills hon

mot slutet av sin tjänstgöring började visa tecken till funktionell nervsjukdom,

som försvårade hennes arbete och föranledde henne att avgå från sin

tjänst (Bil. 4). Beträffande Hennerbergs tillstånd under de närmast följande

Bihang till riksdagens protokoll 192i. 8 sand. 27 höft. (Nr 32.) 1

Ang.

pension åt

förra sjuksköterskan

Hulda

Sofia Hennerberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

månaderna har d:r Gustaf Neander i intyg meddelat, att hon på grund av

sjuklighet av övervägande nervös natur samt därav följande kraftnedsättning

var oförmögen till sjukvårdsarbete (Bil. 5). Sedermera förvärrades sjukdomen,

så att hon måste intagas å hospital, och vårdades hon å Stockholms

hospital 27;.,—7g 1921. Enligt intyg av t. f. överläkaren därstädes d:r V.

Wigert kom denne vid undersökning av hennes sinnestillstånd till den bestämda

uppfattningen, att hon redan under vintern 1919—1920, då hon

tjänstgjorde å Falu lasarett, företett psykiska sjukdomssymtom (Bil. 6).

Såsom de här refererade läkarbetygen utvisa, befann sig fröken Hennerberg

i ett psykiskt sjukligt tillstånd, då hon i april 1920 begärde avsked från

husmodersbefattningen vid Falu lasarett. Hade hon i stället begärt tjänstledighet

på grund av sjukdomen, hade Kungl. Maj:ts reglemente för statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. blivit tillämpligt på henne,

då Kopparbergs läns landsting anmälde de vid länets lasarett anställda sköterskorna

till inträde i denna pensionsanstalt från och med ingången av år

1922. I så fall hade Hennerberg blivit berättigad till pension från och med

den 1 november samma år, enär hon den 6 oktober 1922 uppnådde den

enligt nämnda reglemente för sjuksköterska stadgade pensionsåldern, 55 år.

Enligt beräkning, som verkställts vid pensionsanstalten i fråga, skulle hennes

pension då hava blivit 564 kronor. Till grund för denna beräkning har

lagts hela hennes tjänstetid som sköterska och husmor, alltså även de 7 s/t

år, som hon tjänstgjorde vid Malmbergets tuberkulossjukhus, Kaptensgården.

Det synes nämligen rimligt, att tjänstgöringstiden vid detta sjukhus får medräknas,

då det tillhör ett bolag, i vilket staten är delägare. Förutsättningen

för att Hennerbergs pension, därest hon stått kvar i sin tjänst och sålunda

blivit pensionsberättigad, skulle kommit att uppgå till ovannämnda belopp,

är vidare den, att erforderlig engångsavgift blivit erlagd, såsom skedde för

de sköterskor, vilkas inträde i pensionsanstalten begärdes av Kopparbergs

läns landsting. Denna engångsavgift skulle för Hennerberg enligt från pensionsanstalten

under hand erhållen upplysning hava uppgått till 3,646 kronor.

Då det ju icke rimligtvis han sättas i fråga, att landstinget skulle åtaga sig

denna utgift för en sköterska, som redan lämnat sin tjänst, torde det med

hänsyn till de föreliggande omständigheter vara skäligt, att pensionen beräknas,

som om behörig engångsavgift för retroaktiv tjänsteårsberäkning blivit

erlagd.»

I motionen har vidare upplysts, att Hennerberg från svenska sjuksköterskornas

pensionsförening uppbär pension till belopp av 518 kronor

för år, men att hon i övrigt icke syntes hava nämnvärda existensmedel

utan vore beroende av anhörigs hjälp.

Motionärerna hava slutligen erinrat om 1923 års riksdags beslut om

årliga understöd dels åt förra lärarinnan vid folkskoleseminariets i Umeå

övningsskola Jenny Maria Korberg, vilken under påverkan av den s. k.

pingströrelsen anmält sitt utträde ur svenska statskyrkan och i anledning

därav fick lämna sin befattning, varmed hon gick förlustig rätten till

pension, dels ock åt f. d. läroverksadjunkten Karl Henrik Andersson,

vilken under sinnessjukdom ingivit sin avskedsansökan och därmed mist

sin pensionsrätt.

I fråga om de bilagor, som fogats vid motionen, får utskottet hänvisa

till densamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

3

Av vad ovan anförts framgår, att Hulda Soda Hennerberg, efter att vtskolletunder

en tid av sammanlagt 17 år hava varit anställd vid olika sjukvårdsinrättningar,

i april 1920 på egen begäran erhållit avsked från befattningen

såsom husmoder vid länslasarettet i Falun, vilken befattning hon

innehaft sedan den 1 juli 1919. Avskedet ägde rum mer än 1 Va år tidigare

än sjukvårdspersonalen vid lasarettet genom landstingets försorg anmäldes

till inträde i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. och

omkring 2 Va år innan Hennerberg uppnått den för pensionsberättigade

sköterskor och husmödrar vid sjukvårdsanstalter stadgade pensionsåldern.

Att under sådana förhållanden Hennerberg beredes pension, såsom om

hon varit delägare i nämnda pensionsanstalt, anser sig utskottet icke böra

tillstyrka. Ett sådant medgivande skulle nämligen innebära, att statsverket

finge ensamt bestrida den avsevärda engångsavgift, som erfordrades

för pensioneringen, vilket måste anses så mycket mer betänkligt, som

Hennerberg icke varit anställd i statens tjänst.

Beträffande den i motionen angivna beräkningen av det pensionsbelopp,

som skulle hava tillkommit Hennerberg, därest hon varit delägare i pensionsanstalten

— vilket belopp synes hava lagts till grund för motionärernas

hemställan — vill utskottet framhålla, att den tid av 7 år 9 månader,

under vilken Hennerberg varit anställd vid enskilt sjukhus i Malmberget,

jämlikt bestämmelserna i § 60 av pensionsanstaltens reglemente icke torde

hava, även om hon varit pensionsberättigad i anstalten, kunnat av henne

tillgodoräknas för pensions erhållande.

Vidkommande slutligen de av motionärerna åberopade, vid 1923 års

riksdag fattade beslut i två pensionsärenden tillåter sig utskottet erinra

därom, att det i nämnda fall, i motsats till här förevarande, gällde personer,

vilka en gång varit pensionsberättigade och för pensions erhållande

erlagt vederbörliga avgifter, men vilka av skilda anledningar gått miste

om pensionsrätten.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion I: 41 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

2:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposi- Ang

tion nr 154 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt pension åt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, sj^!ä]Sans

föreslagit riksdagen medgiva, att framlidne slöjdläraren vid Göteborgs eon Bergs

folkskolor Lars Hansson Bergs änka Paulina Berg, född Johansson, må,

utan hinder därav att Berg avlidit först efter ingången av år 1920, från Johansson.

och med september 1921 tillerkännas pension enligt stadgandet i punkten

8 av övergångsbestämmelserna till kap. IV i reglementet den 31 december

1919 (nr 878) för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

pensionsf förbättring

åt

styresmannen

vid ammunitionsfabnken,

överstelöjtnanten

C. L.

Engström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att slöjdläraren Berg

var född den 17 mars 1856 och den 1 oktober 1891 anställdes såsom slöjdlärare

vid Göteborgs folkskolor, vilken befattning han innehade till sin

död den 18 augusti 1921. Därest hans död infallit före den 1 januari

1920, skulle enligt kap. IV punkt 8 i övergångsstadgandena till gällande

reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

hans änka hava erhållit en pension å 300 kronor, vartill hade kommit 90

kronor i pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922, och om

dödsfallet ägt rum efter den 1 januari 1922, från vilken dag slöjdlärarbefattningarna

i Göteborg blivit reglerade, hade änkan ägt rätt till pension

enligt nyssberörda reglemente.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst och då utskottet finner

uppenbart, att det aldrig varit avsikten att utesluta behövande efterlevande

av den kategori, som änkan Berg tillhör, från möjligheten att erhålla

pension enligt punkten 8 i övergångsstadgandena till kap. IV i pensionsanstaltens

reglemente, vill utskottet ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

B. Militära pcnsioiisväsendet.

3:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 91 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att styresmannen vid

ammunitionsfabriken, överstelöjtnanten i armén Carl Laurentius Engström

må, efter det han vid uppnådd pensionsålder erhållit avsked från sin beställning

såsom styresman vid ammunitionsfabriken, under sin återstående livstid

uppbära pensionsförbättring till belopp av 2,800 kronor för år, att utgå

från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss

personal vid armén, och i samma ordning som fyllnadspension.

Till stöd för framställningen har åberopats propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för ovan angivna dag, till vilket

utskottet tillåter sig hänvisa.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig böra biträda

Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

5

4:o) Kungl. Maj: t har i en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dag- Ang.

tecknad proposition nr 92, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riks- /; d. underlägsen

medgiva, att t'', d. underofficeren av 3:e graden vid kustartilleriet

Hilding Robert Johansson må från och med den 18 juli 1922 under sin n, Johansson.

återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 900 kronor för

år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 15

juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare och

underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen

och utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring

för viss personal vid marinen.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat, att Johansson, som är född

den 18 november 1895, kommit i krigstjänst vid Karlskrona kustartilleriregemente

den 23 januari 1913 och konstituerats till underofficer av 3:e graden

med lön den 31 maj 1920 samt att han den 14 oktober 1921 genom olyckshändelse

— explosionsolyeka vid skjutning med kanon — under utövning

av kronans tjänst ådragit sig sådana skador, att desamma medfört förlust

av högra armen en tvärhand ovan armbågsleden, förlust av högra ögat samt

i högsta grad nedsatt synförmågan å vänstra ögat.

I övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Under erinran om tidigare av riksdagen fattade beslut i liknande fall hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

5:o) I en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1924 dagtecknad proposition Ang.

nr 198 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att mästaren å månads- pennonsför
bättring

åt

lönarstat vid flottans varv i Stockholm Carl Oscar Svantesson må från och mästaren vid

med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under

sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att o. Svantesson.

utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för

viss personal vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Utredningen i ärendet återfinnes i propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för ovan angivna dag, till vilket utskottet

tillåter sig hänvisa.

Under erinran om riksdagens beslut i ett flertal tidigare fall av liknande

beskaffenhet får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

6:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition Ang_

nr 117 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att till förre värn- ersättning till

pliktige Gustaf Natanael Häger må, utan hinder av att framställning om Jikngetj N.

Häger.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

ersättning icke gjorts inom föreskriven tid, från beväringsmanskapets invalidocli

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill lian kan anses berättigad

enligt de i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, angivna grunder.

Till stöd för framställningen bär åberopats propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för ovan angivna dag, till vilket utskottet

tillåter sig hänvisa.

viskottet. Under erinran att riksdagen tidigare i åtskilliga fall medgivit, att ersättning

enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, må utgå utan hinder av de

i förordningen meddelade preskriptionsbestämmelserna, får utskottet, som icke

har något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Ang. 7:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagäagiönlrenK.

tecknad Proposition nr 119 föreslagit riksdagen medgiva, att daglönaren vid

t. Eriksson. Karlskrona fästnings tygförvaltning Karl Theodor Eriksson må vid avsked

ur tjänsten tilldelas pension, såsom hade han tjänat kronan tjugofem år från

tjugo års ålder.

Till stöd för framställningen har åberopats propositionen bilagt utdrag axstatsrådsprotokollet

över försvarsärenden för ovan angivna dag, av vilket

framgår, bland annat, att Eriksson, som är född den 10 november 1858, varit

anställd vid ingenjördepartementet vid flottans station i Karlskrona 21 år

8 månader 14 dagar, vid befästningsarbetena i Karlskrona 2 månader 18 dagar

och vid torpeddepartementet vid flottans station i Karlskrona 7 månader

9 dagar, samt att Eriksson alltsedan den 25 februari 1918 är anställd vid

Karlskrona fästnings tygförvaltning.

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må axriksdagen

bifallas.

C. Allmänna indragningsstatcn.

I. Ang. försvarsdepartementet.

Ana- . 8:o) Med biträdande av vad Kungl. Maj:t i eu till riksdagen den 29 feb
^aTrismY

ruari 1924 avlåten proposition nr 80 under punkterna l:o—6:o föreslagit

lan!försvarets och med hänvisning till den i sagda proposition lämnade utredningen i förestäiida

eller varande ärenden får utskottet, under erinran jämväl om ax- riksdagen tid i
förut

an- gare fattade beslut i liknande fall, hemställa,

ställda personer.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

7

att riksdagen må medgiva,

a) att förre arbetaren vid Bodens fästningsbyggnad

Karl Johan Henriksson Tåg må från och med den J

januari 1924 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av fyrahundra

kronor;

b) att kokerskan vid volontärskolan i Norrköping

Kristina Josefina Carlson må från och med månaden

näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning

vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension av

trehundra kronor;

c) att förra förestånderskan för Livregementets dragoners

tvättinrättning änkan Hilda Karolina Johansson,

född Abrahamsdotter, må från och med den 1 januari

1924 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension av trehundra kronor;

d) att skrädderiförmannen vid Jönköpings regementes

intendenturverkstäder Anders Johan Dolk må från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av sjuhundra kronor;

e) att skrädderiarbetaren vid Hallands regementes intendenturverkstäder

Nils Petter Håkansson må från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av fyrahundra kronor; samt

f) att skrädderiarbetaren vid arméns centrala beklädnadsverkstad

Carl Amatus Andersson må från och med

månaden näst efter den, varunder han entledigas från

sin anställning vid beklädnadsverkstaden, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av sexhundra kronor.

9:o) I en till riksdagen avlåten, den 29 februari 1924 dagtecknad proposition

nr 81 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o och 2:o hemställt.

a) I punkt l:o av sagda proposition har hemställts, att riksdagen må medgiva,

att klockaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona Carl Alfred

Ang.

pension åt

klockaren

C. A.

Andersson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Andersson må, under förutsättning att han från församlingen kommer i åtnjutande

av pension å minst 940 kronor för år, från och med månaden näst

efter den, då avgång från berörda befattning äger rum, under sin återstående

livstid uppbära pension å allmänna indragningsstaten med 400 kronor för

år, varvid i fråga om pensionstillägg och dyrtidstillägg skall iakttagas, dels

att vid avgörande av frågan om och till vilket belopp pensionstillägg må i

detta fall utgå hänsyn skall tagas till pensionens hela belopp med inräknande

av vad som från församlingen i sådant avseende utgår, dels ock att dyrtidstillägg,

där sådant förekommer, skall beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet

men av statsmedel bestridas allenast med vad som av det sålunda

beräknade dyrtidstillägget belöper på den av statsmedel utgående pensionsförmånen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Andersson, som är

född den 14 oktober 1859, alltsedan den 1 maj 1889 innehar anställning såsom

organist, kantor och klockare vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona;

att han till följd av sjukdom är för framtiden oförmögen till arbete; att han

av statsmedel åtnjuter, förutom ett mindre belopp såsom extra lönetillägg,

(in årlig avlöning enligt stat av 600 kronor, varjämte han av församlingen

uppbär lön med 1,400 kronor och lönetillägg med 1,000 kronor för år räknat;

att han är delägare i flottans pensionskassa endast beträffande gratial

till änka och barn och alltså icke för egen del är berättigad till pension

från kassan; samt att han, som år 1921 erhållit guldmedalj för nit och redlighet

i rikets tjänst, under sin ifrågavarande anställning på ett plikttroget

och förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i propositionen anförts har utskottet funnit sig böra

tillstyrka bifall till Kungl.Maj:ts förevarande förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kung], Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Ang.

pension åt

färre

daglönaren

M. Olsson

Stil.

b) Under punkt 2:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att förre

daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Måns Olsson Stål må från och

med den 1 november 1922 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 450 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson Stål, som är född den

14 oktober 1857, haft anställning såsom sappör vid sappörbataljonens 2:a

kompani under tiden den 31 augusti 1882—den 31 januari 1886 samt såsom

daglönare vid artilleridepartementet å flottans varv i Karlskrona den

1 september 1898 —den 5 oktober 1899, den 11 april 1901—den 30 april

1902 och den 7 april 190o—den 31 oktober 1922, vilken sistnämnda dag

Olsson Stål, vars arbetsförmåga varit nedsatt på grund av sjukdom, efter

skedd uppsägning vid uppnådda 65 levnadsår entledigats från sin anställning

med vitsord, att han sig redligt och väl skickat; att hans samman
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ilankoutskottets utlåtande AV 32.

9

lagda tjänstetid frän 20 års ålder vid avskedet utgjort 2.''! ar 1 månad 17

dagar; samt att han under åren 1018—1922 uppburit eu avlöning, som,

frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,520 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att Olsson Stål skulle, oaktat han icke

innehar den för pensions erhållande föreskrivna tjänstetiden av 25 år, tillerkännas

en pension av statsmedel, som med hänsyn till hans långa tjänstetid

och det förhållandet, att han, om han tjänat nämnda tid, varit berättigad

till en årlig pension genom flottans pensionskassa av 500 kronor, föreslagits

till 450 kronor. Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare beviljat

vissa avkortade pensioner från allmänna indragningsstaten till f. d. daglönare

vid flottans varv i Stockholm. Aled hänsyn härtill och till de i ärendet

åberopade särskilda omständigheterna har utskottet funnit sig böra tillstyrka

bifall till Kungl. AIaj:ts förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Alaj-.ts ifrågavarande

framställning.

10:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 116 har Kungl. Alaj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen under punkterna l:o) ocli 2:o) hemställt.

a) I punkt l:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att envar av

faktoriarbetaren Carl Axel Alms änka Anna Matilda Alm, född Andersson,

förre faktoriarbetaren Sven Gustaf Anderssons änka, Augusta Josefina Andersson,

född Hellerstedt, förre faktoriarbetaren Anders Hanssons änka

Johanna Hansson, född Ersdotter, förre faktoriarbetaren Carl August Hedlunds

änka Anna Sofia Hedlund, född Andersson, besiktningsmannen Per

Viktor Janssons änka Johanna Josefina Jansson, född Sjöberg, förre faktoriarbetaren

Carl Erik Johanssons änka Charlotta Albertina Johansson,

född Gustafsson samt faktoriarbetaren Carl August Alolanders änka Augusta

Matilda Molander, född Johansson, må från och med den 1 januari 1924

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

komma i åtnjutande av årlig pension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 300 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat,

att Carl Axel Alm, efter att förut hava tjänat vid Svea artilleriregement

under 31/2 år, den 12 maj 1899 anställts vid faktoriet; att han avlidit

den 9 augusti 1923; att änkan, som är född den 11 mars 1882, till

följd av kronisk magkatarr, hjärtfel samt allmän svaghet är oförmögen att

genom arbete förvärva vad till livets uppehållande oundgängligen erford
-

Utskottet.

Ang.

pensioner

till änkor

efter vissa

arbetare vid

Carl Gustafs

stads gevärsfaktori.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

ras; att hon — förutom en gift dotter — har tre söner, av vilka en, som

uppnått myndig ålder, är lungsjuk samt de två övriga äro respektive 15

och 13 år; samt att i boet efter Alm icke funnits någon behållning;

att Sven Gustaf Andersson varit anställd vid faktoriet under tiden 9

augusti 1899 — 31 mars 1921; att han efter sistnämnda dag varit i åtnjutande

av honom utav 1921 års riksdag beviljad årlig pension å 500 kronor

(riksdagens skrivelse nr 321, punkt 13); att han avlidit den 26 november

1923; att änkan, som är född den 29 april 1861, har ett vacklande hälsotillstånd;

samt att hon tillsammans med sina barn äger en fastighet, taxerad

till 6,400 kronor och intecknad för något över 4,000 kronor; ävensom

att hon icke från barnen kan påräkna något nämnvärt bidrag till sitt

uppehälle;

att Anders Hansson varit anställd vid faktoriet under tiden 9 februari

1891—31 mars 1921; afl han efter sistnämnda dag varit i åtnjutande av

honom utav 1921 års riksdag beviljad årlig pension å 600 kronor (riksdagens

skrivelse nr 321, punkt 13); att han avlidit den 12 december 1923;

att änkan, som är född den 7 mars 1836, på grund av sin höga ålder är

oförmögen att genom arbete försörja sig; att den änkan tillkommande behållningen

i boet efter Anders Hansson beräknats till omkring 1,500 kronor;

samt att hon har tre vuxna barn, därav två söner och en dotter,

som är sjuklig, ävensom att det är förenat med svårighet för sönerna att

försörja modern och den sjuka sx-stern, som vistas i hemmet hos modern;

att Carl August Hedlund innehaft anställning vid faktoriet under tiden

24 mars 1890—31 mars 1921; att han efter sistnämnda dag varit i åtnjutande

av honom utav 1921 års riksdag beviljad årlig pension å 600 kronor

(riksdagens skrivelse nr 321, punkt 13); att han avlidit den 18 juli 1923;

att änkan, vilken är född den 12 augusti 1859, till följd av allmän svaghet

och nedsatta kroppskrafter är mindre arbetsför; samt att behållningen

i boet efter Hedlund uppgått till 659 kronor 64 öre;

att Per Viktor Jansson vunnit anställning vid faktoriet den 31 januari

1891; att i proposition till 1923 års riksdag (nr 213, punkt 9) hemställts

om pension åt Jansson av 600 kronor för år, vilken framställning emellertid,

sedan Jansson den 19 mars 1923 avlidit, icke föranlett någon riksdagens

åtgärd (riksdagens skrivelse nr 183, punkt 9); att han efterlämnat änkan

och en minderårig dotter; att änkan, vilken är född den 28 mars 1864,

till följd av åderförkalkning, nervsvaghet och åderbråck är oförmögen att

genom arbete förvärva vad till livets uppehållande oundgängligen erfordras;

samt att behållningen i boet efter Jansson, som belöpt sig till 8,568 kronor

88 öre, huvudsakligen utgjorts av en till 9,200 kronor taxerad ocli för 3,000

kronor belånad fastighet, ävensom att den kontanta delen av behållningen

i boet åtgått till gäldande av kostnaderna för Janssons begravning samt

änkans och dotterns underhåll;

att Carl Erik Johansson varit anställd vid faktoriet under tiden 28 mars

1898—20 juni 1920: att han därefter varit i åtnjutande av honom utav 1920

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

11

års riksdag beviljad årlig pension å 500 kronor (riksdagens skrivelse nr 299,

punkt 17); att han avlidit den 30 november 1923; att änkan, som är född

den 11 maj 1864, till följd av kronisk ledgångsreumatism och allmän kraftnedsättning

är oförmögen att genom arbete försörja sig; att i boet efter

Johansson icke funnits några tillgångar; och att änkan har tre vuxna söner,

vilka emellertid icke kunna helt försörja modern; samt

att Carl August Molander anställts vid faktoriet den 27 juni 1898; att

han avlidit den 4 augusti 1908; att änkan, som är född deri 7 mars 1858,

till följd av invärtes sjukdom är oförmögen att genom eget arbete försörja

sig; ävensom att hon är medellös.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Mot Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser pensioner åt änkorna Andersson,

Hansson, Hedlund, Jansson och Johansson, har utskottet, med hänsyn

till tidigare av riksdagen fattade beslut beträffande understöd åt efterlevande

till arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, icke något att erinra. I

fråga om änkan Alm har utskottet, då hon endast är 42 år gammal, funnit

tveksamt, huruvida pension borde beredas henne; men med hänsyn till hennes

sjukdom och då hon har två minderåriga barn att försörja, har utskottet icke

velat motsätta sig det av Kungl. Maj:t föreslagna understödet. Vad åter

beträffar änkan Molander, vill utskottet framhålla, att, på sätt av utredningen

framgår, dennas man endast under 10 års tid åren 1898—1908 varit

anställd vid faktoriet. Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig icke

kunna tillstyrka, att pension av statsmedel beredes henne.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition, må medgiva, att envar av faktoriarbetaren

Carl Axel Alms änka Anna Matilda Alm,

född Andersson, förre faktoriarbetaren Sven Gustaf Anderssons

änka Augusta Josefina Andersson, född Hellerstedt,

förre faktoriarbetaren Anders Hanssons änka Johanna

Hansson, född Ersdotter, förre faktoriarbetaren

Carl August Hedlunds änka Anna Solia Hedlund, född

Andersson, besiktningsmannen Per Viktor Janssons änka

Johanna Josefina Jansson, född Sjöberg, samt förre faktoriarbetaren

Carl Erik Johanssons änka Charlotta Albertina

Johansson, född Gustafsson, må från och med

den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, komma

i åtnjutande av årlig pension å allmänna indragningsstaten

till belopp av trehundra kronor.

Utskott et.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bcmkoutskottets utlåtande Nr 32.

Ån g.

pension till

änkan

C. S. Winizell,

född

Holmqvi8t.

b) Med biträdande av vad under punkt 2:o) av förevarande proposition hemställts

och under hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen i

ärendet får utskottet tillstyrka,

att riksdagen må medgiva, att förre överkonstapeln

vid flottans poliskår Carl Ludvig Wintzells änka Carolina

Sofia Wintzell, född Holmqvist, må från och med

den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

tvåhundratrettiosju kronor 50 öre.

Ang.

pensionsftirbättring

åt f. d.

kaptenen

vid flottan

S. G. It.

Martin.

ll:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 118 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att f. d. kaptenen vid flottan Sten Gustaf Roland Martin

må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära pensionsförbättring till belopp av 1,072

kronor 50 öre för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring

åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid

armén och marinen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Martin, som är född den 12

juni 1890, utnämnts till underlöjtnant vid flottan med lön den 28 oktober 1910

och efter gradvis skedd befordran till kapten med lön i 2:a klass den 24

oktober 1919, ävensom att Martin vilken alltsedan den 15 augusti 1920 på

grund av sinnessjukdom varit ur stånd att tjänstgöra samt enligt läkarintyg

för framtiden vore till tjänstgöring oförmögen, genom kungl. brev

den 31 december 1923 jämlikt punkt 8 i gällande pensioneringsgrunder för

flottans befäl och underbefäl med vederlikar meddelats avsked från innehavande

beställning vid flottan med rätt för honom att från och med den

1 januari 1924 under sin återstående livstid uppbära en årlig pension från

allmänna indragningsstaten till belopp av 1,920 kronor årligen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Ang.

pension åt

förre sjuk
-

12:o) I en inom andra kammaren av herr Vennerström väckt motion

nr 267 har hemställts, »att riksdagen måtte från och med 1 januari 1924

vårdssoldaten bevilja förutvarande sjukvårdssoldaten Per Fredrik Holm i Los församling

P. F. Holm.

i Gävleborgs län en årlig pension å 500 kronor.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

13

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts, bland annat, att Holm,

som är född den 15 december 1854, anställts vid Hälsinge regemente i december

1875, genomgått undervisning såsom sjukvårdselev vid garnisonssjukhuset

i Stockholm hösten 1879 och erhållit avsked ur krigstjänsten den

17 juli 1893 på grund av läkarintyg, enligt vilket han på grund av kronisk

huvudvärk och dövhet vore till vidare krigstjänst oduglig. Motionären har

vidare framhållit, att Holm, vilkens arbetsförmåga vore på grund av sjukdomen

väsentligen nedsatt, befunne sig i knappa omständigheter.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Att, såsom motionären ifrågasatt, tilldela Holm i hans egenskap av förutvarande

indelt soldat pension å allmänna indragningsstaten synes utskottet

icke höra förordas. Ej heller bär utskottet ansett sig kunna tillstyrka, att Holm

skulle, på sätt av riksdagen i vissa fall medgivits, beredas underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa, såsom om han tjänat kronan under den tid,

som för sådan förmåns erhållande är föreskriven. Hen tidrymd av omkring

17 */2 år, under vilken Holm för mer än 30 år sedan varit i krigstjänst, har

nämligen synts utskottet alltför kort för att, med hänsyn till de grunder,

som hittills i liknande fall plägat tillämpas, kunna föranleda ett dylikt medgivande.

För övrigt hava här icke anförts några särskilt ömmande omständigheter,

vilka kunna åberopas till stöd för ett undantag från hittills följda

principer. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att, såvitt i

ärendet tillgängliga handlingar utvisa, Holms krigstjänst icke kan anses

hava bidragit^ till hans sjukdom, vilken synes hava börjat redan i hans

barndom.

På grund av vad nu anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 267 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

II. Ang. socialdepartementet.

13:o) I en inom andra kammaren av herr Carlsson-Frosterud väckt motion nr

62 har hämställts, »att riksdagen måtte bevilja f. d. korpralen Emil Svensson

Öster från Kristinehamn ett årligt understöd av fyrahundra kronor

under hans återstående livstid».

I motionen har anförts, bland annat, att Öster, som är född den 15 september

1849, varit anställd som extra arbetare vid Kristinehamns hospital

från och med den 8 juni 1903 till den 19 augusti 1923, att öster, som icke

hade annan inkomst än honom tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

vore medellös samt att han hade en 78 år gammal, nästan

blind hustru att försörja.

Beträffande motiveringen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

motionen med därvid fogade bilagor.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt förre

korpralen E.

Svensson

Öster.

opaginerad Kontrollera mot PDF

J 4

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Vtakottet.

över förevarande motion har medicinalstyrelsen på anhållan av utskottet

anbefallts avgiva utlåtande; och har nämnda ämbetsverk i ärendet infordrat

yttranden av direktionen för Kristinehamns hospital samt sysslomannen därstädes.

Sysslomannen har meddelat följande:

Arten av Östers arbete vid Kristinehamns hospital hade varit grovarbete,

och hade detta arbete till allra största delen bestått av bergsprängning och

vedhuggning. Tablå över Östers avlöning under de senaste 10 åren närslötes.

Öster vore meddellös, utom så till vida att han erhölle pension från Vadstena

krigsmanshuskassa och från och med den 1 oktober 1923 erhållit ett årligt

understöd av 228 kronor 40 öre från allmänna folkpensioneringen.

Den av sysslomannen omförmälda tablån utvisar, att Östers arbetsförtjänst

under åren 1914—1923 uppgått till följande belopp, nämligen:

År

1914...........

......... kronor 977:28

År 1919..........

......... kronor 1,736:8 9

»

1915...........

......... » 1,050:2 2

» 1920...........

......... » 1,751:5 8

»

1916...........

......... » 1,149:6 8

» 1921...........

......... » 1,800: —

»

1917..........

......... » 1,205:41

» 1922 ..........

......... » 1,067:7 0

»

1918..........

......... » 1,466:6 5

» 1923 ..........

......... » 773:48

eller i medeltal omkring 1,298 kronor för år.

Direktionen för hospitalet har åberopat vad sysslomannen anfört samt

därutöver meddelat, att enligt överläkaren vid anstalten E. Vestbergs åsikt

skäl funnes för antagandet, att Östers sedan några år tillbaka nedsatta arbetsförmåga

delvis hade sin grund i skador, som han ådragit sig i arbetet för

hospitalets räkning.

För egen del har medicinalstyrelsen — under åberopande av att 1923 års

riksdag tillerkänt snickaren N. Nelin, vilken under en lång följd av år utfört

arbete mot timpenning vid Malmö asyl, utan att hava ägt fast anställning

därstädes, ett årligt understöd av 600 kronor att utgå från allmänna

indragningsstaten — tillstyrkt bifall till motionen.

Enligt vad utskottet inhämtat uppbär Öster, förutom pension enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring med ovannämnda belopp 228 kronor 40 öre årligen,

i egenskap av f. d. indelt korpral från Vadstena krigsmanshuskassa underhåll

jämte korpralstillägg till sammanlagt belopp av 260 kronor årligen, varå dyrtidstillägg

för närvarande utgår med 150 kronor för år. Öster åtnjuter alltså förmåner

om tillhopa 638 kronor 40 öre årligen. Vid sådant förhållande och

då öster först vid närmare 55 års ålder blivit anställd som extra arbetare vid

ifrågavarande hospital, där han synes hava sysselsatts huvudsakligen med

handräckningsgöromål av enklare art, har utskottet ansett sig icke böra tillstyrka

beredande åt honom av pension eller därmed jämförligt understöd. Att,

såsom medicinalstyrelsen synes hava ifrågasatt, likställa förevarande fall med

den av 1923 års riksdag behandlade frågan om pension åt snickaren vid Malmö

asyl N. Nelin, synes knappast vara berättigat, enär Nelin under 32 år varit

anställd som snickare vid sistnämnda anstalt och därvid uppburit en avlö
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 15

ning, som under de senaste fem åren uppgått till i medeltal omkring 3,000

kronor årligen.

Under åberopande av vad nu anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 02 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

III. Ang. kommunikationsdepartementet.

14:o) I en till riksdagen avlåten den 7 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 100 har Kungl. Ma,j:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre distriktschefen i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet

Gustaf Magnus Nermans änka Valborg Nerman, född

Hedvall, må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension till belopp av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Gustaf Magnus Nerman,

vilken utnämnts till distriktschef år 1875, den 28 oktober 1892 erhållit

avsked från denna befattning med en årlig pension från allmänna indragningsstaten

av 3,000 kronor, att Nerman avlidit den 12 januari. 1913 och såsom

delägare i dödsboet, vilket utvisat brist, efterlämnat, förutom barn i ett föregående

äktenskap, sin hustru Valborg Nerman, född den 27 mars 1853, samt

att, då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1883 upptagit bland de verk

och stater, som tillhörde dåvarande civilstatens pensionsinrättning, Nerman,

vilken ägt rätt till pension å allmänna indragningsstaten och tillika vid denna

tidpunkt överskridit den ålder, som berättigade honom till pension från pensionsinrättningen,

icke inträtt såsom delägare i inrättningen och således icke

heller blivit delägare i dåvarande civilstatens enskilda änke- och pupillfond.

Änkefru Nerman har såsom skäl för sin hos Kungl. Maj:t gjorda hemställan

om pension framhållit, att hon icke hade några tillgångar i penningar

eller värdehandlingar och icke vore i stånd att genom eget arbete förskaffa

sig någon inkomst. Det enda hon ägde vore en del vid auktionen efter

hennes make undantagna möbler och andra lösören, av vilka hon försökt

men icke lyckats försälja en del. Änkefru Nermans enda existensmedel hade

utgjorts av några tillfälliga gratifikationer, för år 1923 uppgående till sammanlagt

310 kronor. Under sådana förhållanden hade änkefru Nerman under

de senaste åren blivit bragt nära och understundom inom svältgränsen.

Vid pensionsansökningen voro fogade, bland annat, intyg av kronobokhållaren

i Uppsala, att änkefru Nerman icke inom nämnda stad vore taxerad

för något slag av inkomst, samt av Uppsala stads pantlånekontor, utvisande,

att hon vid upprepade tillfällen belånat lösörepersedlar utan att sedermera

hava utlöst dem.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Ang.

pension åt

distriktschefen

G. M.

Nermans

änka.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

pension

åt prägelförmannen

vid

mynt- och

justeringsverket

L. P.

Karlströms

änka.

Utskottet.

Även utskottet anser det vara billigt, att änkefru Nerman under sin återstående

livstid tillerkännes pension av statsmedel. Vidkommande storleken

av denna pension har utskottet visserligen, vid det förhållande att Nerman

icke erlagt några avgifter för beredande av änkepension, funnit det vara

tveksamt, huruvida pensionen borde bestämmas till samma belopp, 600 kronor,

som skulle hava utgått, därest änkefru Nerman varit berättigad till pension

från civilstatens änke- och pupillkassa. Med hänsyn till distriktchefen

Nermans långvariga och gagnande verksamhet i det allmännas tjänst och till

de synnerligen ömmande förhållanden, som i förevarande fall åberopats, har

utskottet emellertid funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

rikdagen bifallas.

IV. Ang. finansdepartementet.

15:o) I en till riksdagen avlåten den 14 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 143, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit

riksdagen medgiva, att prägelförmannen vid mynt- och justeringsverket Lars

Petter Karlströms änka Emma Kristina Karlström, född Andersdotter, må,

räknat från och med den 1 januari 1924, så länge hon förblir i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 300 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Utskottet vill erinra, att riksdagen i vissa fall beviljat årliga understöd åt

änkor efter arbetare vid riksbankens sedeltryckeri. Under sådana förhållanden

och med hänsyn till de i ärendet åberopade särskilda omständigheterna får utskottet,

som icke har något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

V. Ang. jordbruksdepartementet.

16:o) I en till riksdagen den 14 mars 1924 avlåten proposition nr 93 kar

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—4:o hemställt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

17

a) Beträffande det under punkt 1 av berörda proposition framställda förslaget

om pension åt lantbrukskonsulenten i Berlin M. F. H. Langenheim

kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket

utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Any.

pension åt

lantbrukskonsulenten

i Berlin

M. F. H.

Langenheim.

b) I punkt 2 av samma proposition liar hemställts, att riksdagen må medgiva,

att f. d. distriktslantmätaren i Gotlands norra distrikt, f. d. majoren i

armén Gustaf Albert Köhler må från och med den 1 mars 1924 under sin

återstående livstid, med bibehållande av honom tillerkänd pension från

arméns pensionskassa jämte fyllnadspension, tillhopa 2,720 kronor, samt

utöver honom därjämte tillkommande pension å 1,780 kronor såsom distriktslantmätare,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till

belopp av 900 kronor.

I förevarande ärende har statskontoret uti avgivet utlåtande anfört

Any.

tilläggspension

åt

f. d. distrikts

lantmätaren

G. Å. Kali ler

följande:

Då Köhler visat sig uppfylla de i den civila pensionslagen fastställda

villkor för erhållande av hel pension, hade lian genom statskontorets beslut

den 10 januari 1924 förklarats berättigad att från och med månaden näst

efter den, vari avgång från tjänsten komme att äga rum, under sin återstående

livstid åtnjuta pension å 4,500 kronor. Emellertid vore Köhler i

egenskap av f. d. officer å stat berättigad att från arméns pensionskassa åtnjuta

pension jämte fyllnadspension till sammanlagt belopp av 2,720 kronor,

vilken förmån komme att utgå oavkortad efter det han avgått från

distriktslantmätartjänsten; och på grund härav måste den civila pensionen

reduceras enligt bestämmelsen i 16 § 3 mom. av förenämnda lag till eu

tredjedel, dock med iakttagande att densamma jämte den militära pensionen

icke understege civilpensionens belopp eller 4,500 kronor. Därest det i stället

för en civilpension och en militärpension gällt förening av två pensioner,

som båda bestämts enligt den civila pensionslagen, skulle sammanlagda pensionsbeloppet

icke understigit vad som motsvarat hela den större pensionen

och en tredjedel av den mindre enligt regeln, att vederbörande i sådant fall

alltid av pensionsbeloppet finge behålla vad som beräknades motsvara av

honom själv erlagda avgifter för egen pensionering (16 § 2 mom.). I nu

förevarande fall, där undantagsvis en större civilpension förenades på en

hand med en lägre militärpension, bleve följden av den givna reduceringsföreskriften,

att vederbörande ginge miste om ett belopp, motsvarande hela

den lägre pensionen. I dylika fall hade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag

beviljat pensionsfyllnad till sådant belopp, att detsamma jämte de författningsenligt

utgående pensionsbeloppen ungefär motsvarade den större pensionen

jämte en tredjedel av den mindre.

Den pension, som enligt ovanberörda grunder skulle tillkomma Köhler,

vore 4,500 kronor såsom pension å hans civila tjänst jämte eu tredjedel av

pensionen för hans militära befattning, 2,720 kronor, eller sålunda 5,406

kronor 66 öre. Då han förklarats berättigad uppbära pension med (1,780 +

2,720 =) 4,500 kronor, skulle tilläggspensionen för honom utgöra 906 kronolog

öre, avrundat till 900 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. S sand. 27 höft. (.Yr 32.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

utskottet. Kungl. Maj ds förslag, vilket står i överensstämmelse med vad riksdagen

tidigare i vissa likartade fall medgivit, föranleder icke erinran från utskottets

sida; och får utskottet fördenskull hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majds ifrågavarande

framställning.

Ang.

pensioner åt

stallbetjänten

vid Flyinge

hingstdepå

och stuteri N.

P. Tornberg,

nattvakten

därstädes A.

Eriks sorl samt

stallbetjänten

vid Strömsholms

hingstdepå

G. G.

Gustafsson.

c) Under punkt 3 har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att en var

av stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå och stuteri Nils Persson Tornberg

och nattvakten därstädes Anders Eriksson samt stallbetjänten vid Strömsholms

hingstdepå Gustaf Georg Gustafsson må från och med månaden näst

efter den, varunder han frånträder sin ifrågavarande befattning, under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta pension med följande

belopp för år räknat, nämligen Tornberg och Gustafsson vardera 500

kronor och Eriksson 350 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att samtliga ifrågavarande

befattningshavare äro födda 1859, att Tornberg och Eriksson varit

anställda vid Flyinge hingstdepå, den förre sedan den 1 november 1884 och

den senare från den 1 november 1909, samt att Gustafsson innehaft sin

nuvarande befattning vid Strömsholms hingstdepå sedan den 1 april 1884.

Befattningshavarna hava, enligt vad vederbörande depåchefer intygat, plikttroget

och samvetsgrant skött sina åligganden samt städse ådagalagt ett hedrande

uppförande, men äro nu i följd av ålder och sjuklighet mindre väl lämpade

att på ett tillfredsställande sätt handhava sina befattningar. Enligt

företedda läkarbetyg lider Tornberg av ljumsktarmbråck, Eriksson av åderförkalkning

och Gustafsson av emfysem samt kronisk hjärtinflammation och

muskelreumatism.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

utskottet. Då de här ifrågasatta pensionsbeloppen tillmätts efter samma grunder,

som legat till grund för tidigare fattade beslut i fråga om pensionering av

stallbetjäning vid hingstdepåerna, har utskottet funnit sig böra tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Majds ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

Ang. d) I punkt 4:o av förevarande proposition har hemställts, att riksdagen

pension åt ^ medgiva, att arbetaren Lars Jonsson må från och med månaden näst

Ultima egen- efter den, varunder han lämnar sin anställning vid Ultima egendom,

dom L. tio c k tidigast från och med den 1 januari 1924, under sin återstående

Jonsson.

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en pension av 400 kronor

årligen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

19

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Jonsson, som är

född den 7 oktober 1851 och således uppnått en ålder av 72 år, under

mer än 28 år med mycket gott vitsord varit anställd såsom arbetare vid

Ultuna egendom, huvudsakligen såsom får- och svinskötare. Hans arbetsförmåga

är, enligt företett läkarhetyg, numera i mycket hög grad nedsatt.

Jonssons löneförmåner, som i medeltal för åren 1919—1923 — oavsett

dyrtidstillägg för 1919 — utgjort 1,314 kronor, uppgingo 1923 till 979

kronor 28 öre, varav 500 kronor i penningar och återstoden i form av

naturaförmåner.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Stockholm den 3 april 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Reservation

vid punkt 13 (angående årligt understöd åt förre korpralen E. Svensson

Öster):

av herrar Bäcklund och Lovén, vilka yrkat, att riksdagen, i anledning

av förevarande motion II: 62, må medgiva, att förre korpralen Emil Svensson

Öster från Kristinehamn må från och med den 1 januari 1924 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av trehundra kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:306 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande eif te huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten