Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Konungen rörande åtgärder i syfte att ombilda jordbrukarbanken till en verklig jordbrukets bank in. in.

1924-04-25 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:35, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Konungen rörande åtgärder i syfte att ombilda jordbrukarbanken till en verklig jordbrukets bank in. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1924 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till

Konungen rörande åtgärder i syfte att ombilda jordbrukarbanken

till en verklig jordbrukets bank in. in.

I två likalydande, till bankoutskottet hänvisade motioner, väckta den ena

nr 140 inom första kammaren av lierr Ernst Svenson i Eskhult jämte fyra

andra av kammarens ledamöter och den andra inom andra kammaren nr 266

av herrar Lindgren i Dingelvik och Pettersson i Stäringe, har hemställts, »att

riksdagen ville i skrivelse till Konungen begära skyndsam utredning och,

om utredningen därtill ger anledning, förslag till sådana ändringar av gällande

lagstiftning angående jordbrukskrediten och bankerna i enlighet med

ovan antydda riktlinjer, att Jordbrukarbanken under anknytning till jordbrukskassorna

och centralkassorna för jordbrukskredit må bliva en verklig

jordbrukets bank».

Till stöd för berörda hemställan anföres i motionerna följande.

»Enligt gällande lag av 18 juni 1915 kan ''ekonomisk förening, som

utgör sammanslutning för ett eller flera län av ekonomiska föreningar med

ändamål att var inom sin ort bereda driftkredit åt idkare av mindre jordbruk

så,som s. k. centralkassa fö)'' jordbrukskredit vinna godkännande från

det allmännas sida och därigenom erhålla rätt att mottaga insättningar dels

å sparkasse- dels å vissa andra bankmässiga räkningar, å vilka uttag vid

anfordran ej kunna av insättare påfordras. Centralkassans medlemmar utgöras

sålunda av lokala ekonomiska föreningar med liknande ändamål, s. k.

jordbrukskassor, (minst 10 med minst 6,000 kr. insatt kapital enligt K. K.

11 juli 1918 8. E. S. nr 596), men därjämte kunna även andra lokala ekonomiska

föreningar än jordbrukskassor på vissa villkor och enligt särskilda

bestämmelser särskilt rörande lånerätten i centralkassan (i K. K. 11 juli

1918 8. F. S. nr 597) intagas såsom medlemmar. Jordbrukskassorna hava

fått möjlighet att med sparbank träffa avtal om öppnande för kassan av

löpande räkning eller kreditivräkning, varjämte dylika såväl centralkassor

som lokala jordbrukskassor under viss tid kunna erhålla av statsmedel bidrag

vitan återbetalningsskyldighet till de årliga förvaltningskostnaderna med

rätt för staten att förordna ombud för tillsyn över kassans verksamhet.

Dessutom har till riksbanken överlämnats svenska statsobligationer till visst

värde såsom gemensam pant för centralkassans samtliga förbindelser att på

visst satt och under vissa förutsättningar användas till täckande av kassans

fordringsägares eljest otillräckligt skyddade anspråk. Villkoren för godkännande

från statens sida av centralkassor och jordbrukskassor äro bestämda

i K. K. av 18 juni 1915 (S. F. S. nr 236 och 237, med ändringar av

18 febr. 1916, 11 juli 1918, resp. 11 juli 1918 och 30 april 1920).

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 samt. 30 käft. (Nr 35.) sos 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Jämlikt dessa villkor skall jordbrukskassa organiseras såsom ekonomisk

förening med begränsad personlig ansvarighet och bestå av minst 15 medlemmar,

vare sig svenska i Sverige bosatta undersåtar eller svensk kommun

eller svenskt jordbruksaktiebolag eller svensk ekonomisk förening.

Delaktighet i kassa beräknas efter det antal hektar jord, för vilket inträde

enligt givna särskilda regler vunnits och den medför lånerätt för högst 200

kr. per delaktighetshektar. Insatsen skall vara minst 10 kr. för varje påbörjat

tiotal delaktighetshektar med eventuell rätt till utdelning efter räntefoten

för spar kasseräkning eller högst 5 %■ Verksamheten avser dels direkta

lån dels förmedling av växellån i och för inköp av djur, maskiner, utsäde,

fodermedel m. in., smärre grundförbättringar, vissa ekonomiserande anläggningar

och skogsodlingar m. m., rörelsemedel för binäring eller driften under

tider av låg avkastning m. m. Även centralkassa skall organiseras som

ekonomisk förening med begränsad personlig ansvarighet för medlemmarna,

vilkas insatser skola utgöra minst 400 kr. för en var och i övrigt ordnas

efter särskilda regler. Centralkassan skall bereda direkta lån eller växellån

endast åt sina medlemmar, och dessas lånerätt är efter vissa regler begränsad

inom växande maximibelopp i viss relation till ansvaret för centralkassans

förbindelser. Centralkassa kan för anslutna jordbrukskassor öppna

depositions-, giro- och löpande räkning samt såväl fördessa kassor själva

som för deras särskilda medlemmar sparkasseräkning. Även jordbrukskassa

må i viss utsträckning med medlem kunna öppna kreditiv eller löpande

räkning samt sparkasseräkning.

Huru stor betydelse än dessa kreditanstalter för jordbruket mil tillerkännas,

lärer icke kunna påstås, att genom dem blivit tillräckligt sörjt för

det legitima behov av billig kredit, som för jordbruksnäringen förefinnes

och för dess vidare utveckling såsom landets modernäring också är i högsta

grad förtjänt av beaktande. Alltjämt nödgas flertalet jordbrukare för sina

kreditbehov anlita de vanliga affärsbankerna och där betala räntor och kostnader,

som alltför mycket tynga deras ändock hårt belastade näring. De

restriktioner i fråga om tillåtna bankräkningar, in- och utlåning, som lagstiftningen

rörande central- och jordbrukskassor innehåller och från sina

utgångspunkter helt naturligt måste innehålla, visa i sin mån, att dessa

kassor icke kunna helt fylla behoven, i all synnerhet som de därigenom

icke hava möjlighet att på ett effektivt sätt konkurrera med affärsbankerna

vare sig om in- eller utlåning från jordbruksidkarnes sida. Vad som erfordras,

synes därför vara dels en bank av vanlig banktyp, men inriktad på

uppsamlande och tillhandahållande av jordbrukets sparmedel för jordbrukets och

landsbygdens behov, dels en särskild lagstiftning som i nödig utsträckning möjliggör

och säkerställer för jordbruket en lånerörelse på billigare villkor än i de

på andra mål inriktade affärsbankerna utan att äventxjra bankens solidaritet

och räntabilitet.

Med startandet av Svenska Lantmännens bank avsågs förvisso att fylla

bär angivet ändamål, men av förhållanden, som här icke behöver omnämnas,

förfelades syftet med densamma. På grund av statsmakternas ingripande

kom under förra året A. B. Jordbrukarbanken till stånd, närmast i

syfte att, utan förlust för insättarna, avveckla Svenska Lantmännens banks

förbindelser och fortsätta verksamheten med särskild hänsyn tagen till

Jordbrukarnas Kooperativa föreningar. Jordbrukarbanken och dess föregångare

äro sålunda såväl genom sin tillkomst som benämning direkt inriktade

på en verksamhet av den art som först och främst avser att tillgodose

jordbruksnäringens kreditbehov. Det synes emellertid, som om en i

olika avseenden företagen ombildning av Jordbrukarbanken skulle vara

önskvärd, för att den skall bliva lämplig för sitt ändamål som en jord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

bruksnäringens speciella kreditanstalt. Den viktigaste förutsättningen härför

torde vara att aktiemajoriteten kommer att iigas av jordbruksnäringens

utövare.

Från vissa håll har framhållits, att statsmakternas ingripande vid startandet

av Jordbrukar banken skulle vara tillfälligt och att företaget ju förr dess

hellre bör avvecklas och staten på det sättet frigöras från Kitt intresse uti

detsamma. En dylik avveckling behöver emellertid varken påskyndas eller

innebära bankens upphörande. Tvärtom synes det vara lämpligt att redan

nu inrikta avvecklingen på det bestämda målet, att banken skall fortsätta,

men att statens där bundna medel efter hand frigöras genom att övertagas

av särskilda jordbruksorganisationer, vilka skulle bliva de egentliga aktieägarna

och därmed de över bankverksamheten bestämmande. Om Jordbrukarbanken

härigenom bleve den egentliga kreditanstalten för jordbruket,

bortsett från Allmänna hypoteksbanken och dess hypoteksföreningar, skulle

såväl centralkassorna för jordbrukskredit som de lokala jordbrukskassorna

i sin nuvarande form bliva mindre behövliga och kunde genom ombildning

också fullt ersättas. För en sådan ombildning synas vissa riktlinjer önskliga

och möjliga.

Yad först centralkassorna angår, skulle deras syfte vid en dylik ifrågasatt

utvidgning av Jordbrukarbankens verksamhet begränsas till förvärv och

förvaltning av aktierna i Jordbrukarbanken. Centralkassorna skulle härtill

erhålla nödiga medel genom insatser av sina medlemmar, men då kassornas

uppgift icke skulle sträcka sig längre än till förvärv av och förvaltning av

förvärvade aktier, borde givetvis nu gällande regler om insatser och delaktighet

undergå rätt väsentliga förändringar. Den utdelning å centralkassas

aktier i banken, som erhållas i enlighet med bankstämmans beslut, liksom

kassans möjliga övriga tillgångar borde insättas i Jordbrukarbanken, som

för sin verksamhet måste äga tillräckligt antal lokala kontor, samt av kassans

delägare disponeras uteslutande för samfällda behov vare sig genom fondering

eller genom anslag för vissa för jordbruket i orten allmännyttiga ändamål,

men aldrig för utdelning till kassans medlemmar.

Beträffande härefter centralkassornas delägare, vilka uteslutande borde

bestå av lokala, godkända jordbrukskassor, så böra dessa på det sätt ombildas,

att de egentligen bliva låneförmedlare mellan Jordbrukarbanken och

jordbrukarne. Å ena sidan bör sålunda jordbrukskassa i Jordbrukarbanken

— eller, där kontor för denna saknas, möjligen i lokal sparbank, som är

villig öppna räkning med kassan — erhålla kredit på billigaste möjliga

villkor och med minsta möjliga vinst för banken intill belopp, för vilka

kassan kan med sina tillgångar ställa betryggande säkerhet. A andra sidan

bör jordbrukskassa, vars verksamhetsområde liksom enligt nu gällande rätt

icke bör vara större, än att »kassans medlemmar kunna förutsättas känna

varandras personliga och ekonomiska förhållanden», på i huvudsak samma

villkor, på vilka den själv hos banken erhåller kredit, giva sådan åt sina

delägare för väsentligen redan nu bestämda ändamål. Den säkerhet kassan

för sådant lån måste erhålla, synes lämpligen böra bestå av inteckning i

låntagarens såväl jord som levande och döda inventarier, skörd däri inberäknad,

varför lärer erfordras ny lagstiftning ang. jordbruksförlagsinteckning;

därjämte har givetvis kassan att i varje fall pröva, hur långt den begärda

krediten bör kunna beviljas även med hänsyn till lånesökandens

person. Då emellertid jordbrukskassorna böra vara berättigade att även på

annat sätt än genom direkt lån förmedla anskaffandet av nödig materiel

m. m. till sina delägare, bör delägarskapet grundas på viss insats och bidragsplikt,

vare sig denna ordnas på grunder, som i huvudsak, om än med

vissa lindringar, likna de nu gällande, eller på andra grunder, som genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

en närmare utredning kunna finnas lämpliga. Såsom självklart bör dock

icke, vid en sådan utredning, anses, att jordbrukskassa bör bildas såsom

ekonomisk förening med begränsad personlig ansvarighet, utan frågan om

den form, som är lämplig för ett effektivt tillgodoseende av de önskemål,

hela denna organisation avser att förverkliga, bör göras till föremål för en förutsättningslös

utredning.»

Jordbrukets speciella kreditbehov pläga uppdelas i tre större kategorier,

den primära fastighetskrediten, som har till ändamål att förmedla fastighetsomsättningen

och underlätta förvärvandet av lämpligt bruksområde, den

sekundära fastighetskrediten med huvudsakligt ändamål att bereda tillgång

till det kapital, som erfordras för anläggningar och förbättringsarbeten, vilka

endast efter längre tid kunna beräknas återgälda nedlagda kostnader, samt

slutligen själva driftkrediten, som avser att i första hand täcka de regelbundet

återkommande behoven av rörelsekapital men även att möjliggöra

sådana förbättringsåtgärder, som kunna förväntas mycket snart återgäldas

genom ökad avkastning från fastigheten.

Frågan om lämpliga åtgärder för ordnandet av jordbrukets kreditförhållanden

har sedan länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Man

har därvid först inriktat sig på att söka förbättra förhållandena på driftkreditens

område. Utskottet vill i detta avseende erinra, att Kungl. Maj:t

efter åtskilliga förarbeten till 1915 års riksdag avlät proposition angående

åtgärder från det allmännas sida för beredande av driftkredit åt idkare av

mindre jordbruk. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle denna kredit ordnas

på kooperativ grund genom bildande av dels smärre lokalföreningar, jordbrukskassor,

och dels större föreningar, utgörande sammanslutningar av

jordbrukskassorna för ett till tre län och med benämning centralkassor för

jordbrukskredit.

Jordbrukskassor och centralkassor, som vunne godkännande från det

allmännas sida, skulle erhålla statsbidrag, de förra till förvaltningskostnader

under viss tid, de senare till såväl organisations- som förvaltningskostnader.

För att vinna dylikt godkännande skulle kassorna vara organiserade såsom

ekonomiska föreningar med begränsad personlig ansvarighet samt i stadgarna

innehålla vissa bestämmelser, sålunda för jordbrukskassor bland annat angående

rätt till delaktighet och delägares lånerätt. För rörelsen erforderligt

kapital skulle erhållas dels genom inlåning, vartill viss rätt medgavs, dels

ock genom anlitande av kredit, därvid särskilt möjlighet till lan från postsparbanken

och pensionsfonden bereddes. Härjämte skulle för varje godkänd

centralkassa från riksgäldskontoret till riksbanken överlämnas statsobligationer

till värde av 100,000 kronor att av riksbanken inneliavas såsom

en gemensam pant för samtliga centralkassans förbindelser.

Kungl. Maj:ts proposition bifölls av riksdagen.

Utskottet anser sig vidare böra erinra därom, att de år 1915 av statsmakterna

fastställda bestämmelserna sedermera undergått vissa ändringar.

Efter propositioner till riksdagen åren 1918 och 1920 höjdes statsbidragen,

varjämte de senaste årens riksdagar, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag med
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

5

givit centralkassorna viss tillfällig förhöjning i statsbidraget. Dessutom har

år 1918 efter riksdagens hörande dels beslutits vissa ändringar i bestämmelserna

för godkännande av jordbrukskassor och centralkassor, varigenom

bland annat medlems i jordbrukskassa lånerätt ökats, dels ock medgivits

rätt för centralkassa att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar

än jordbrukskassor. I samband härmed beslöt riksdagen, pa grund av väckta

motioner, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa en allsidig utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från statens

sida kunde vidtagas till den sekundär a fastighetskredi tens ändamålsenliga

ordnande, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

Det må vidare erinras, hurusom vid 1921 års riksdag motioner väcktes

med hemställan om utredning och förslag rörande eu reform av jordbrukets

kreditväsen. Bankoutskottet avgav utlåtande över motionerna och hemställde

om avlåtande av en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning

och förslag i ämnet. Vid utlåtandet hade fogats eu av fyra ledamöter avgiven

reservation, däri — under erinran om bland annat den av 1918 ars

riksdag begärda utredningen i ämnet — hemställdes, att motionerna icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Vid ärendets behandling antog

första kammaren det förslag, som innefattades i nyssnämnda reservation,

varemot andra kammaren biföll utskottets hemställan. Frågan hade alltså

för det dåvarande förfallit.

Emellertid hade även från centralkassornas sida gjorts framställningar,

avseende ökad lånerätt åt jordbrukskassornas medlemmar, varjämte åtskilliga

andra framställningar i samma ämne inkommit till jordbruksdepartementet.

Den 22 juni 1921 anmälde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

för Kungl. Maj:t 1918 års riksdags förut omförmälda skrivelse, i vad den

avsåg den sekundära fastighetskrediten, ävensom i samband därmed framställningar

i ämnet från landets centralkassor. Dessa framställningar avsågo

åtgärder dels för sådan lagändring, att jordbrukare, såväl ägare som arrendator,

erhölle rätt att låta gäldinteckna för vederbörande egendoms drift

nödiga levande och döda inventarier, dels ock för beredande av möjlighet

för jordbrukskassor och centralkassor att lämna sina medlemmai effektivare

stöd vid uppsättning och drift av jordbruk, ävensom att eu av penningvärdets

fall motiverad tillfällig extra lånerätt skulle på vissa villkor medgivas

jordbrukskassorna och deras medlemmar, i vilket syfte centralkassoma

skulle erhålla rätt till ökad inlåning.

Vid ärendets föredragning meddelade departementschefen, att inom departementet

statskonsulenten för egnahemsväsendet utarbetat en promemoria

i ämnet, däri han uttalat den mening, att den sekundära fastighetskrediten,

vad jordbruket beträffade, borde ses i sammanhang med jordbrukets övriga

kreditfrågor liksom med jordbrukets och landsbygdens penningomsättning

över huvud taget. Vidare förklarade departementschefen, att han ansåge

en utredning uti här ifrågavarande ämne vara av behovet påkallad, och ej

minst syntes det vara av intresse att få de nuvarande förhållandena på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

området objektivt belysta. Därjämte syntes det honom lända frågans lösning

till båtnad, att densamma vid utredningen ställdes i sitt rätta samband med

övriga kredit- och penningomsättningsfrågor, på sätt i promemorian angåves.

Utredandet av frågan om den sekundära jordbruksfastighetskrediten borde,

såsom statskonsulenten närmare utvecklat, förenas med ytterligare utredning

och förnyad prövning av frågan om driftkreditens bästa ordnande genom

driftkreditföreningarna. Härvid borde särskilt undersökas, huruvida behov

förelage av en för samtliga landets kreditföreningar central penninginrättning,

och, därest sådant behov skulle föreligga, framlägga förslag till åtgärder, som

från statens sida kunde finnas erforderliga och lämpliga i dylikt syfte.

Med hänsyn till senaste tidens utveckling vid jordbruket, kännetecknad

av avsevärd stegring i inventariekapitalet, syntes det statskonsulenten lämpligt,

att utredningen även utsträcktes till att omfatta den av centralkassorna

i en av nyssnämnda framställningar upptagna frågan om jordbrukskredit

mot lagstadgad säkerhet i jordbrukets inventarier, vilken fråga jämväl tidigare

från olika håll och i olika sammanhang framförts.

I anledning av vad sålunda förekommit och då utredningen syntes böra

anförtros åt särskilda sakkunniga, beslöt Kungl. Maj:t bemyndiga chefen för

jordbruksdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att, med beaktande

av angivna synpunkter, verkställa utredning, dels huruvida och i vad

mån åtgärder från statens sida kunde och lämpligen borde vidtagas för den

sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga ordnande, i sammanhang varmed

jämväl borde övervägas spörsmålet om inteckningsrätt i jordbruks^ ventarier,

dels huru nämnda kredit, särskilt vad jordbruket och landsbygden

anginge, kunde på bästa sätt organiseras och inordnas i kreditgivningen och

penningomsättningen i allmänhet, dels ock rörande de jämkningar, som, på

grund av den sekundära kreditens ordnande eller eljest, borde företagas i

gällande bestämmelser för driftkreditföreningarna.

I enlighet härmed tillkallade chefen för jordbruksdepartementet berörda

den 22 juni 1921 såsom sakkunniga riksgäldsfullmäktigen H. Tamm, med

uppdrag för honom tillika att vara de sakkunnigas ordförande, samt hovrättsrådet

S. Lawski, statskonsulenten A. Östergren, ledamoten av andra

kammaren S. Jönsson i Fridhill, ledamoten av första kammaren E. Svenson

i Eskhult och godsägaren A. Sundberg, Barksäter.

Med skrivelse den 14 oktober 1922 överlämnade därefter bemälda sakkunniga

förslag, avseende dels höjning av maximigränsen för den primära

jordbruksfastighetskrediten, dels ock viss ändring av sättet för fastighetsvärdets

bestämmande (s. k. överslagsvärdering vid sidan av nuvarande hypoteksvärdering).

I sistnämnda avseende har proposition avlåtits till innevarande

års riksdag.

Kungl. Maj:t beslöt emellertid den 30 november 1922, att bland annat

det utredningsarbete, som anförtrotts åt ovannämnda sakkunniga, skulle upphöra

senast med utgången av därpå följande december månad. I anledning

härav övei lämnade de sakkunniga med skrivelse den 30 berörda december

utredningsmaterialet i befintligt skick och lämnade samtidigt en kort översikt

av arbetets gång och läget vid dess upphörande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

7

Ehuru utredningsarbetet alltså icke hunnit slutföras, hade likväl beträffande

frågan om de jämkningar, som borde företagas i de för driftkreditföreningarna

gällande bestämmelser, arbetet fortskridit så långt, att detsamma

kunnat läggas till grund för utarbetande av förslag till ifrågavarande

ändringar. Dessa förslag hava inom jordbruksdepartementet utarbetats av

en utav de sakkunniga, nämligen statskonsulenten för egnaliemsväsendet,

och innefattas uti en den 20 oktober 1923 dagtecknad promemoria.

Över berörda förslag hava yttranden avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret

och i riksbanken, bank- och fondinspektionen, lantbruksstyrelsen,

överståthållarämbetet samt av vissa länsstyrelser.

Med anledning av de sålunda inkomna yttrandena och i anslutning till

dem har statskonsulenten för egnahemsväsendet såsom ytterligare motivering

i vissa punkter den 11 sistlidna februari avgivit eu ny promemoria i ärendet.

I motionerna framhålles — efter en redogörelse för gällande bestämmelser

rörande jordbrukskassor och centralkassor samt deras verksamhet — att,

även om man måste tillerkänna ifrågavarande kreditanstalter stor betydelse

för jordbruket, man likväl genom dem icke kunde anses hava i tillräcklig

grad sörjt för jordbruksnäringens legitima behov av billig kredit. Motionärerna

erinra, hurusom flertalet jordbrukare för sina kreditbehov alltjämt

nödgades anlita affärsbankerna samt där betala räntor och kostnader, varigenom

deras redan hårt belastade näring komme att ytterligare betungas. De

omnämnda kassorna vore icke i stånd att fylla kreditbehoven, helst de icke

hade möjlighet att på ett effektivt sätt konkurrera med affärsbankerna vare

sig om in- eller utlåning från jordbrukarnas sida. Motionärerna vilja därför

förorda skapandet av dels en bank utav vanlig banktyp, närmast avsedd att

uppsamla och tillhandahålla jordbrukets sparmedel för jordbrukets och landsbygdens

behov, dels ock en särskild lagstiftning, som i nödig utsträckning

för jordbruket kunde möjliggöra och säkerställa en lånerörelse på billigare

villkor än de på andra mål inriktade affärsbankerna utan att äventyra bankens

solidaritet och räntabilitet.

Det framhålles vidare, hurusom med startandet av aktiebolaget svenska

lantmännens bank avsågs att fylla nyss angivna ändamål, men att detta

syfte förfelats. Sedan genom statsmakternas ingripande bankens verksamhet

övertagits av aktiebolaget jordbrukarbanken, förmena motionärerna, att denna

borde i ovanberörda syfte omskapas till en jordbruksnäringens speciella

kreditanstalt. Den viktigaste förutsättningen härför vore emellertid, att

aktiemajoriteten i banken komme att ägas av jordbruksnäringens utövare.

Därjämte borde en omorganisation av jordbrukskassorna och centralkassorna

ske efter vissa angivna riktlinjer.

Främjandet av jordbrukets utveckling har städse varit en angelägenhet

av stor betydelse i vårt land, där en väsentlig del av befolkningen för sin

utkomst är hänvisad till denna näring. Statsmakterna hava också vidtagit

en mångfald åtgärder i berörda syfte. Särskilt under de senaste åren kar

man inriktat sig på att förbättra de ekonomiska villkor, under vilka jord
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

bruket arbetar, ocli därvid sökt tillgodose jordbrukets kreditförhållanden.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har man skapat ett

nytt system av kreditinrättningar, byggt på kooperativ grund, och är ifrågavarande

spörsmål alltjämt föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Att

under sadana förhallanden och innan måhända tillräcklig erfarenhet vunnits

rörande tillämpningen av detta nyligen införda kreditsystem nu avlåta en

skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, anser utskottet icke vara lämpligt, allra

minst med de av motionärerna angivna, oklara riktlinjerna. Ett genomförande

av motionärernas förslag skulle för övrigt med nödvändighet förutsätta

anskaffande av ett högst betydande kapital, vilket torde vara förenat

med sa mycket större olägenheter, som redan med nuvarande organisation

det synes hava erbjudit svårigheter att förse centralkassorna med erforderliga

medel. I varje fall lärer man böra avvakta resultatet av den inom

jordbruksdepartementet pågående utredningen i ämnet. Under sådana omständigheter

har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till här föreliggande

motioner.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner 1:140 och II: 266 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BEENH. EEIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Lindley, Björnsson, Vindahl, Landgren, Ström,

Glemedtson, Äbrahamsson och Bodin;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,

Winkler, Byberg, Höglund, Paulsen och Jönsson i Frid bill,

Stockholm, K. L. Beokmans Boktr., 1924,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.