Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Konungen rörande åtgärder i syfte att ombilda jordbrukarbanken till en verklig jordbrukets bank in. in.
1924-04-25 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1924:35, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Konungen rörande åtgärder i syfte att ombilda jordbrukarbanken till en verklig jordbrukets bank in. in.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
1
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1924 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till
Konungen rörande åtgärder i syfte att ombilda jordbrukarbanken
till en verklig jordbrukets bank in. in.
I två likalydande, till bankoutskottet hänvisade motioner, väckta den ena
nr 140 inom första kammaren av lierr Ernst Svenson i Eskhult jämte fyra
andra av kammarens ledamöter och den andra inom andra kammaren nr 266
av herrar Lindgren i Dingelvik och Pettersson i Stäringe, har hemställts, »att
riksdagen ville i skrivelse till Konungen begära skyndsam utredning och,
om utredningen därtill ger anledning, förslag till sådana ändringar av gällande
lagstiftning angående jordbrukskrediten och bankerna i enlighet med
ovan antydda riktlinjer, att Jordbrukarbanken under anknytning till jordbrukskassorna
och centralkassorna för jordbrukskredit må bliva en verklig
jordbrukets bank».
Till stöd för berörda hemställan anföres i motionerna följande.
»Enligt gällande lag av 18 juni 1915 kan ''ekonomisk förening, som
utgör sammanslutning för ett eller flera län av ekonomiska föreningar med
ändamål att var inom sin ort bereda driftkredit åt idkare av mindre jordbruk
så,som s. k. centralkassa fö)'' jordbrukskredit vinna godkännande från
det allmännas sida och därigenom erhålla rätt att mottaga insättningar dels
å sparkasse- dels å vissa andra bankmässiga räkningar, å vilka uttag vid
anfordran ej kunna av insättare påfordras. Centralkassans medlemmar utgöras
sålunda av lokala ekonomiska föreningar med liknande ändamål, s. k.
jordbrukskassor, (minst 10 med minst 6,000 kr. insatt kapital enligt K. K.
11 juli 1918 8. E. S. nr 596), men därjämte kunna även andra lokala ekonomiska
föreningar än jordbrukskassor på vissa villkor och enligt särskilda
bestämmelser särskilt rörande lånerätten i centralkassan (i K. K. 11 juli
1918 8. F. S. nr 597) intagas såsom medlemmar. Jordbrukskassorna hava
fått möjlighet att med sparbank träffa avtal om öppnande för kassan av
löpande räkning eller kreditivräkning, varjämte dylika såväl centralkassor
som lokala jordbrukskassor under viss tid kunna erhålla av statsmedel bidrag
vitan återbetalningsskyldighet till de årliga förvaltningskostnaderna med
rätt för staten att förordna ombud för tillsyn över kassans verksamhet.
Dessutom har till riksbanken överlämnats svenska statsobligationer till visst
värde såsom gemensam pant för centralkassans samtliga förbindelser att på
visst satt och under vissa förutsättningar användas till täckande av kassans
fordringsägares eljest otillräckligt skyddade anspråk. Villkoren för godkännande
från statens sida av centralkassor och jordbrukskassor äro bestämda
i K. K. av 18 juni 1915 (S. F. S. nr 236 och 237, med ändringar av
18 febr. 1916, 11 juli 1918, resp. 11 juli 1918 och 30 april 1920).
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 samt. 30 käft. (Nr 35.) sos 24
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Jämlikt dessa villkor skall jordbrukskassa organiseras såsom ekonomisk
förening med begränsad personlig ansvarighet och bestå av minst 15 medlemmar,
vare sig svenska i Sverige bosatta undersåtar eller svensk kommun
eller svenskt jordbruksaktiebolag eller svensk ekonomisk förening.
Delaktighet i kassa beräknas efter det antal hektar jord, för vilket inträde
enligt givna särskilda regler vunnits och den medför lånerätt för högst 200
kr. per delaktighetshektar. Insatsen skall vara minst 10 kr. för varje påbörjat
tiotal delaktighetshektar med eventuell rätt till utdelning efter räntefoten
för spar kasseräkning eller högst 5 %■ Verksamheten avser dels direkta
lån dels förmedling av växellån i och för inköp av djur, maskiner, utsäde,
fodermedel m. in., smärre grundförbättringar, vissa ekonomiserande anläggningar
och skogsodlingar m. m., rörelsemedel för binäring eller driften under
tider av låg avkastning m. m. Även centralkassa skall organiseras som
ekonomisk förening med begränsad personlig ansvarighet för medlemmarna,
vilkas insatser skola utgöra minst 400 kr. för en var och i övrigt ordnas
efter särskilda regler. Centralkassan skall bereda direkta lån eller växellån
endast åt sina medlemmar, och dessas lånerätt är efter vissa regler begränsad
inom växande maximibelopp i viss relation till ansvaret för centralkassans
förbindelser. Centralkassa kan för anslutna jordbrukskassor öppna
depositions-, giro- och löpande räkning samt såväl fördessa kassor själva
som för deras särskilda medlemmar sparkasseräkning. Även jordbrukskassa
må i viss utsträckning med medlem kunna öppna kreditiv eller löpande
räkning samt sparkasseräkning.
Huru stor betydelse än dessa kreditanstalter för jordbruket mil tillerkännas,
lärer icke kunna påstås, att genom dem blivit tillräckligt sörjt för
det legitima behov av billig kredit, som för jordbruksnäringen förefinnes
och för dess vidare utveckling såsom landets modernäring också är i högsta
grad förtjänt av beaktande. Alltjämt nödgas flertalet jordbrukare för sina
kreditbehov anlita de vanliga affärsbankerna och där betala räntor och kostnader,
som alltför mycket tynga deras ändock hårt belastade näring. De
restriktioner i fråga om tillåtna bankräkningar, in- och utlåning, som lagstiftningen
rörande central- och jordbrukskassor innehåller och från sina
utgångspunkter helt naturligt måste innehålla, visa i sin mån, att dessa
kassor icke kunna helt fylla behoven, i all synnerhet som de därigenom
icke hava möjlighet att på ett effektivt sätt konkurrera med affärsbankerna
vare sig om in- eller utlåning från jordbruksidkarnes sida. Vad som erfordras,
synes därför vara dels en bank av vanlig banktyp, men inriktad på
uppsamlande och tillhandahållande av jordbrukets sparmedel för jordbrukets och
landsbygdens behov, dels en särskild lagstiftning som i nödig utsträckning möjliggör
och säkerställer för jordbruket en lånerörelse på billigare villkor än i de
på andra mål inriktade affärsbankerna utan att äventxjra bankens solidaritet
och räntabilitet.
Med startandet av Svenska Lantmännens bank avsågs förvisso att fylla
bär angivet ändamål, men av förhållanden, som här icke behöver omnämnas,
förfelades syftet med densamma. På grund av statsmakternas ingripande
kom under förra året A. B. Jordbrukarbanken till stånd, närmast i
syfte att, utan förlust för insättarna, avveckla Svenska Lantmännens banks
förbindelser och fortsätta verksamheten med särskild hänsyn tagen till
Jordbrukarnas Kooperativa föreningar. Jordbrukarbanken och dess föregångare
äro sålunda såväl genom sin tillkomst som benämning direkt inriktade
på en verksamhet av den art som först och främst avser att tillgodose
jordbruksnäringens kreditbehov. Det synes emellertid, som om en i
olika avseenden företagen ombildning av Jordbrukarbanken skulle vara
önskvärd, för att den skall bliva lämplig för sitt ändamål som en jord
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
bruksnäringens speciella kreditanstalt. Den viktigaste förutsättningen härför
torde vara att aktiemajoriteten kommer att iigas av jordbruksnäringens
utövare.
Från vissa håll har framhållits, att statsmakternas ingripande vid startandet
av Jordbrukar banken skulle vara tillfälligt och att företaget ju förr dess
hellre bör avvecklas och staten på det sättet frigöras från Kitt intresse uti
detsamma. En dylik avveckling behöver emellertid varken påskyndas eller
innebära bankens upphörande. Tvärtom synes det vara lämpligt att redan
nu inrikta avvecklingen på det bestämda målet, att banken skall fortsätta,
men att statens där bundna medel efter hand frigöras genom att övertagas
av särskilda jordbruksorganisationer, vilka skulle bliva de egentliga aktieägarna
och därmed de över bankverksamheten bestämmande. Om Jordbrukarbanken
härigenom bleve den egentliga kreditanstalten för jordbruket,
bortsett från Allmänna hypoteksbanken och dess hypoteksföreningar, skulle
såväl centralkassorna för jordbrukskredit som de lokala jordbrukskassorna
i sin nuvarande form bliva mindre behövliga och kunde genom ombildning
också fullt ersättas. För en sådan ombildning synas vissa riktlinjer önskliga
och möjliga.
Yad först centralkassorna angår, skulle deras syfte vid en dylik ifrågasatt
utvidgning av Jordbrukarbankens verksamhet begränsas till förvärv och
förvaltning av aktierna i Jordbrukarbanken. Centralkassorna skulle härtill
erhålla nödiga medel genom insatser av sina medlemmar, men då kassornas
uppgift icke skulle sträcka sig längre än till förvärv av och förvaltning av
förvärvade aktier, borde givetvis nu gällande regler om insatser och delaktighet
undergå rätt väsentliga förändringar. Den utdelning å centralkassas
aktier i banken, som erhållas i enlighet med bankstämmans beslut, liksom
kassans möjliga övriga tillgångar borde insättas i Jordbrukarbanken, som
för sin verksamhet måste äga tillräckligt antal lokala kontor, samt av kassans
delägare disponeras uteslutande för samfällda behov vare sig genom fondering
eller genom anslag för vissa för jordbruket i orten allmännyttiga ändamål,
men aldrig för utdelning till kassans medlemmar.
Beträffande härefter centralkassornas delägare, vilka uteslutande borde
bestå av lokala, godkända jordbrukskassor, så böra dessa på det sätt ombildas,
att de egentligen bliva låneförmedlare mellan Jordbrukarbanken och
jordbrukarne. Å ena sidan bör sålunda jordbrukskassa i Jordbrukarbanken
— eller, där kontor för denna saknas, möjligen i lokal sparbank, som är
villig öppna räkning med kassan — erhålla kredit på billigaste möjliga
villkor och med minsta möjliga vinst för banken intill belopp, för vilka
kassan kan med sina tillgångar ställa betryggande säkerhet. A andra sidan
bör jordbrukskassa, vars verksamhetsområde liksom enligt nu gällande rätt
icke bör vara större, än att »kassans medlemmar kunna förutsättas känna
varandras personliga och ekonomiska förhållanden», på i huvudsak samma
villkor, på vilka den själv hos banken erhåller kredit, giva sådan åt sina
delägare för väsentligen redan nu bestämda ändamål. Den säkerhet kassan
för sådant lån måste erhålla, synes lämpligen böra bestå av inteckning i
låntagarens såväl jord som levande och döda inventarier, skörd däri inberäknad,
varför lärer erfordras ny lagstiftning ang. jordbruksförlagsinteckning;
därjämte har givetvis kassan att i varje fall pröva, hur långt den begärda
krediten bör kunna beviljas även med hänsyn till lånesökandens
person. Då emellertid jordbrukskassorna böra vara berättigade att även på
annat sätt än genom direkt lån förmedla anskaffandet av nödig materiel
m. m. till sina delägare, bör delägarskapet grundas på viss insats och bidragsplikt,
vare sig denna ordnas på grunder, som i huvudsak, om än med
vissa lindringar, likna de nu gällande, eller på andra grunder, som genom
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
en närmare utredning kunna finnas lämpliga. Såsom självklart bör dock
icke, vid en sådan utredning, anses, att jordbrukskassa bör bildas såsom
ekonomisk förening med begränsad personlig ansvarighet, utan frågan om
den form, som är lämplig för ett effektivt tillgodoseende av de önskemål,
hela denna organisation avser att förverkliga, bör göras till föremål för en förutsättningslös
utredning.»
Jordbrukets speciella kreditbehov pläga uppdelas i tre större kategorier,
den primära fastighetskrediten, som har till ändamål att förmedla fastighetsomsättningen
och underlätta förvärvandet av lämpligt bruksområde, den
sekundära fastighetskrediten med huvudsakligt ändamål att bereda tillgång
till det kapital, som erfordras för anläggningar och förbättringsarbeten, vilka
endast efter längre tid kunna beräknas återgälda nedlagda kostnader, samt
slutligen själva driftkrediten, som avser att i första hand täcka de regelbundet
återkommande behoven av rörelsekapital men även att möjliggöra
sådana förbättringsåtgärder, som kunna förväntas mycket snart återgäldas
genom ökad avkastning från fastigheten.
Frågan om lämpliga åtgärder för ordnandet av jordbrukets kreditförhållanden
har sedan länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Man
har därvid först inriktat sig på att söka förbättra förhållandena på driftkreditens
område. Utskottet vill i detta avseende erinra, att Kungl. Maj:t
efter åtskilliga förarbeten till 1915 års riksdag avlät proposition angående
åtgärder från det allmännas sida för beredande av driftkredit åt idkare av
mindre jordbruk. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle denna kredit ordnas
på kooperativ grund genom bildande av dels smärre lokalföreningar, jordbrukskassor,
och dels större föreningar, utgörande sammanslutningar av
jordbrukskassorna för ett till tre län och med benämning centralkassor för
jordbrukskredit.
Jordbrukskassor och centralkassor, som vunne godkännande från det
allmännas sida, skulle erhålla statsbidrag, de förra till förvaltningskostnader
under viss tid, de senare till såväl organisations- som förvaltningskostnader.
För att vinna dylikt godkännande skulle kassorna vara organiserade såsom
ekonomiska föreningar med begränsad personlig ansvarighet samt i stadgarna
innehålla vissa bestämmelser, sålunda för jordbrukskassor bland annat angående
rätt till delaktighet och delägares lånerätt. För rörelsen erforderligt
kapital skulle erhållas dels genom inlåning, vartill viss rätt medgavs, dels
ock genom anlitande av kredit, därvid särskilt möjlighet till lan från postsparbanken
och pensionsfonden bereddes. Härjämte skulle för varje godkänd
centralkassa från riksgäldskontoret till riksbanken överlämnas statsobligationer
till värde av 100,000 kronor att av riksbanken inneliavas såsom
en gemensam pant för samtliga centralkassans förbindelser.
Kungl. Maj:ts proposition bifölls av riksdagen.
Utskottet anser sig vidare böra erinra därom, att de år 1915 av statsmakterna
fastställda bestämmelserna sedermera undergått vissa ändringar.
Efter propositioner till riksdagen åren 1918 och 1920 höjdes statsbidragen,
varjämte de senaste årens riksdagar, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag med
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
5
givit centralkassorna viss tillfällig förhöjning i statsbidraget. Dessutom har
år 1918 efter riksdagens hörande dels beslutits vissa ändringar i bestämmelserna
för godkännande av jordbrukskassor och centralkassor, varigenom
bland annat medlems i jordbrukskassa lånerätt ökats, dels ock medgivits
rätt för centralkassa att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar
än jordbrukskassor. I samband härmed beslöt riksdagen, pa grund av väckta
motioner, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta
verkställa en allsidig utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från statens
sida kunde vidtagas till den sekundär a fastighetskredi tens ändamålsenliga
ordnande, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.
Det må vidare erinras, hurusom vid 1921 års riksdag motioner väcktes
med hemställan om utredning och förslag rörande eu reform av jordbrukets
kreditväsen. Bankoutskottet avgav utlåtande över motionerna och hemställde
om avlåtande av en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning
och förslag i ämnet. Vid utlåtandet hade fogats eu av fyra ledamöter avgiven
reservation, däri — under erinran om bland annat den av 1918 ars
riksdag begärda utredningen i ämnet — hemställdes, att motionerna icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Vid ärendets behandling antog
första kammaren det förslag, som innefattades i nyssnämnda reservation,
varemot andra kammaren biföll utskottets hemställan. Frågan hade alltså
för det dåvarande förfallit.
Emellertid hade även från centralkassornas sida gjorts framställningar,
avseende ökad lånerätt åt jordbrukskassornas medlemmar, varjämte åtskilliga
andra framställningar i samma ämne inkommit till jordbruksdepartementet.
Den 22 juni 1921 anmälde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
för Kungl. Maj:t 1918 års riksdags förut omförmälda skrivelse, i vad den
avsåg den sekundära fastighetskrediten, ävensom i samband därmed framställningar
i ämnet från landets centralkassor. Dessa framställningar avsågo
åtgärder dels för sådan lagändring, att jordbrukare, såväl ägare som arrendator,
erhölle rätt att låta gäldinteckna för vederbörande egendoms drift
nödiga levande och döda inventarier, dels ock för beredande av möjlighet
för jordbrukskassor och centralkassor att lämna sina medlemmai effektivare
stöd vid uppsättning och drift av jordbruk, ävensom att eu av penningvärdets
fall motiverad tillfällig extra lånerätt skulle på vissa villkor medgivas
jordbrukskassorna och deras medlemmar, i vilket syfte centralkassoma
skulle erhålla rätt till ökad inlåning.
Vid ärendets föredragning meddelade departementschefen, att inom departementet
statskonsulenten för egnahemsväsendet utarbetat en promemoria
i ämnet, däri han uttalat den mening, att den sekundära fastighetskrediten,
vad jordbruket beträffade, borde ses i sammanhang med jordbrukets övriga
kreditfrågor liksom med jordbrukets och landsbygdens penningomsättning
över huvud taget. Vidare förklarade departementschefen, att han ansåge
en utredning uti här ifrågavarande ämne vara av behovet påkallad, och ej
minst syntes det vara av intresse att få de nuvarande förhållandena på
6 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
området objektivt belysta. Därjämte syntes det honom lända frågans lösning
till båtnad, att densamma vid utredningen ställdes i sitt rätta samband med
övriga kredit- och penningomsättningsfrågor, på sätt i promemorian angåves.
Utredandet av frågan om den sekundära jordbruksfastighetskrediten borde,
såsom statskonsulenten närmare utvecklat, förenas med ytterligare utredning
och förnyad prövning av frågan om driftkreditens bästa ordnande genom
driftkreditföreningarna. Härvid borde särskilt undersökas, huruvida behov
förelage av en för samtliga landets kreditföreningar central penninginrättning,
och, därest sådant behov skulle föreligga, framlägga förslag till åtgärder, som
från statens sida kunde finnas erforderliga och lämpliga i dylikt syfte.
Med hänsyn till senaste tidens utveckling vid jordbruket, kännetecknad
av avsevärd stegring i inventariekapitalet, syntes det statskonsulenten lämpligt,
att utredningen även utsträcktes till att omfatta den av centralkassorna
i en av nyssnämnda framställningar upptagna frågan om jordbrukskredit
mot lagstadgad säkerhet i jordbrukets inventarier, vilken fråga jämväl tidigare
från olika håll och i olika sammanhang framförts.
I anledning av vad sålunda förekommit och då utredningen syntes böra
anförtros åt särskilda sakkunniga, beslöt Kungl. Maj:t bemyndiga chefen för
jordbruksdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att, med beaktande
av angivna synpunkter, verkställa utredning, dels huruvida och i vad
mån åtgärder från statens sida kunde och lämpligen borde vidtagas för den
sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga ordnande, i sammanhang varmed
jämväl borde övervägas spörsmålet om inteckningsrätt i jordbruks^ ventarier,
dels huru nämnda kredit, särskilt vad jordbruket och landsbygden
anginge, kunde på bästa sätt organiseras och inordnas i kreditgivningen och
penningomsättningen i allmänhet, dels ock rörande de jämkningar, som, på
grund av den sekundära kreditens ordnande eller eljest, borde företagas i
gällande bestämmelser för driftkreditföreningarna.
I enlighet härmed tillkallade chefen för jordbruksdepartementet berörda
den 22 juni 1921 såsom sakkunniga riksgäldsfullmäktigen H. Tamm, med
uppdrag för honom tillika att vara de sakkunnigas ordförande, samt hovrättsrådet
S. Lawski, statskonsulenten A. Östergren, ledamoten av andra
kammaren S. Jönsson i Fridhill, ledamoten av första kammaren E. Svenson
i Eskhult och godsägaren A. Sundberg, Barksäter.
Med skrivelse den 14 oktober 1922 överlämnade därefter bemälda sakkunniga
förslag, avseende dels höjning av maximigränsen för den primära
jordbruksfastighetskrediten, dels ock viss ändring av sättet för fastighetsvärdets
bestämmande (s. k. överslagsvärdering vid sidan av nuvarande hypoteksvärdering).
I sistnämnda avseende har proposition avlåtits till innevarande
års riksdag.
Kungl. Maj:t beslöt emellertid den 30 november 1922, att bland annat
det utredningsarbete, som anförtrotts åt ovannämnda sakkunniga, skulle upphöra
senast med utgången av därpå följande december månad. I anledning
härav övei lämnade de sakkunniga med skrivelse den 30 berörda december
utredningsmaterialet i befintligt skick och lämnade samtidigt en kort översikt
av arbetets gång och läget vid dess upphörande.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
7
Ehuru utredningsarbetet alltså icke hunnit slutföras, hade likväl beträffande
frågan om de jämkningar, som borde företagas i de för driftkreditföreningarna
gällande bestämmelser, arbetet fortskridit så långt, att detsamma
kunnat läggas till grund för utarbetande av förslag till ifrågavarande
ändringar. Dessa förslag hava inom jordbruksdepartementet utarbetats av
en utav de sakkunniga, nämligen statskonsulenten för egnaliemsväsendet,
och innefattas uti en den 20 oktober 1923 dagtecknad promemoria.
Över berörda förslag hava yttranden avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret
och i riksbanken, bank- och fondinspektionen, lantbruksstyrelsen,
överståthållarämbetet samt av vissa länsstyrelser.
Med anledning av de sålunda inkomna yttrandena och i anslutning till
dem har statskonsulenten för egnahemsväsendet såsom ytterligare motivering
i vissa punkter den 11 sistlidna februari avgivit eu ny promemoria i ärendet.
I motionerna framhålles — efter en redogörelse för gällande bestämmelser
rörande jordbrukskassor och centralkassor samt deras verksamhet — att,
även om man måste tillerkänna ifrågavarande kreditanstalter stor betydelse
för jordbruket, man likväl genom dem icke kunde anses hava i tillräcklig
grad sörjt för jordbruksnäringens legitima behov av billig kredit. Motionärerna
erinra, hurusom flertalet jordbrukare för sina kreditbehov alltjämt
nödgades anlita affärsbankerna samt där betala räntor och kostnader, varigenom
deras redan hårt belastade näring komme att ytterligare betungas. De
omnämnda kassorna vore icke i stånd att fylla kreditbehoven, helst de icke
hade möjlighet att på ett effektivt sätt konkurrera med affärsbankerna vare
sig om in- eller utlåning från jordbrukarnas sida. Motionärerna vilja därför
förorda skapandet av dels en bank utav vanlig banktyp, närmast avsedd att
uppsamla och tillhandahålla jordbrukets sparmedel för jordbrukets och landsbygdens
behov, dels ock en särskild lagstiftning, som i nödig utsträckning
för jordbruket kunde möjliggöra och säkerställa en lånerörelse på billigare
villkor än de på andra mål inriktade affärsbankerna utan att äventyra bankens
solidaritet och räntabilitet.
Det framhålles vidare, hurusom med startandet av aktiebolaget svenska
lantmännens bank avsågs att fylla nyss angivna ändamål, men att detta
syfte förfelats. Sedan genom statsmakternas ingripande bankens verksamhet
övertagits av aktiebolaget jordbrukarbanken, förmena motionärerna, att denna
borde i ovanberörda syfte omskapas till en jordbruksnäringens speciella
kreditanstalt. Den viktigaste förutsättningen härför vore emellertid, att
aktiemajoriteten i banken komme att ägas av jordbruksnäringens utövare.
Därjämte borde en omorganisation av jordbrukskassorna och centralkassorna
ske efter vissa angivna riktlinjer.
Främjandet av jordbrukets utveckling har städse varit en angelägenhet
av stor betydelse i vårt land, där en väsentlig del av befolkningen för sin
utkomst är hänvisad till denna näring. Statsmakterna hava också vidtagit
en mångfald åtgärder i berörda syfte. Särskilt under de senaste åren kar
man inriktat sig på att förbättra de ekonomiska villkor, under vilka jord
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
bruket arbetar, ocli därvid sökt tillgodose jordbrukets kreditförhållanden.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har man skapat ett
nytt system av kreditinrättningar, byggt på kooperativ grund, och är ifrågavarande
spörsmål alltjämt föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Att
under sadana förhallanden och innan måhända tillräcklig erfarenhet vunnits
rörande tillämpningen av detta nyligen införda kreditsystem nu avlåta en
skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, anser utskottet icke vara lämpligt, allra
minst med de av motionärerna angivna, oklara riktlinjerna. Ett genomförande
av motionärernas förslag skulle för övrigt med nödvändighet förutsätta
anskaffande av ett högst betydande kapital, vilket torde vara förenat
med sa mycket större olägenheter, som redan med nuvarande organisation
det synes hava erbjudit svårigheter att förse centralkassorna med erforderliga
medel. I varje fall lärer man böra avvakta resultatet av den inom
jordbruksdepartementet pågående utredningen i ämnet. Under sådana omständigheter
har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till här föreliggande
motioner.
Utskottet hemställer,
att förevarande motioner 1:140 och II: 266 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 april 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BEENH. EEIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Lindley, Björnsson, Vindahl, Landgren, Ström,
Glemedtson, Äbrahamsson och Bodin;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,
Winkler, Byberg, Höglund, Paulsen och Jönsson i Frid bill,
Stockholm, K. L. Beokmans Boktr., 1924,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.