Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vackla motioner rörande pensionsförbättring för vissa f. d. underofficerare vid armén. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över två till utskottet hänvisade, motionsvis gjorda framställningar rörande pensionsförbättring åt vissa f. d. underofficerare vid armén. l:o.

1924-05-02 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:39, Utlåtande, i anledning av vackla motioner rörande pensionsförbättring för vissa f. d. underofficerare vid armén. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över två till utskottet hänvisade, motionsvis gjorda framställningar rörande pensionsförbättring åt vissa f. d. underofficerare vid armén. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoulskotlets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1924 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av vackla motioner rörande pensionsförbättring

för vissa f. d. underofficerare vid armén.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över två till utskottet hänvisade,

motionsvis gjorda framställningar rörande pensionsförbättring åt

vissa f. d. underofficerare vid armén.

l:o.

I en inom andra kammaren av herr Holmström i Gävle väckt motion

nr 263 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att nedannämnda från

Kungl. Hälsinge regemente pensionerade underofficerare från och med den 1

juli 1924 tilldelas pensionsförbättring i enlighet med Kungl. Maj:ts kungörelse

1919 nr 538, så att P. Steiner erhåller halv pensionsförbättring samt A.

Wickberg och G. A. Schröder erhålla hel pensionsförbättring».

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts, bland annat, följande:

»Tre underofficerare vid Kungl. Hälsinge regemente, fanjunkarne P. Steiner,

A. Wickberg och G. A. Schröder, hade, då tidpunkten för deras rätt att

avgå med pension nalkades, att taga ställning till frågan, huruvida de då

genast borde avgå eller begagna sig av rättigheten att kvarstående i tjänst

taga ut de s. k. respitåren.

De hade sig bekant, att frågan om militärers pensionering låg under utredning

och hade sålunda att räkna med möjligheten, att ett eventuellt riksdagsbeslut

under den tid de hade rätt att kvarstå i tjänst skulle för framtiden

förskaffa dem bättre pensionsförmåner än om de genast avginge.

För att få klarhet i detta spörsmål rådfrågade de sig med regementschefen,

vilken för ändamålet gjorde skriftlig förfrågan i Kungl. Arméns pensionskassa.

Det svar, som härå ingick och som i avskrift bilägges motionen,

gav det beskedet, att pensionsfrågan icke skulle komma att lösas av

riksdagen inom den tid, under vilken de hade rättighet att med begagnande

av respitåren kvarstå i tjänst.

Vid detta besked beslöto de att avstå från rättigheten att taga ut respitåren.

Emellertid fattades beslut i den militära pensionsfrågan av 1919 års riksdag

i enlighet med ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet utlåtande

i anledning av den av 1918 års riksdag beslutade tillfälliga löneförbätt
Bihang

till riksdagens protokoll 1924. 8 samt. 32 höft. (Nr 39.) 1

Ang.

pensionsförbältring

åt

f.d.

fanjunkarna

P. t Steiner,

A. Wickberg

och G. A.

Schröder.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskott^.1! utlutande Nr 39.

Utskottet.

ringen. Detta riksdagsbeslut innefattade, att den, som avgått efter den 1

januari 1919, skulle erhålla hel pensionsförbättring och att den, som avgått

efter den 1 januari 1918, skulle erhålla halv pensionsförbättring. (Kungl.

Majrts kungörelse 1919 nr 538.)

Förhållandena vid ovan nämnda underofficerares avgång ur tjänst voro

följande:

Steiner avgick 2/12 1916; hade rätt till respitår till 8/7 1918; Wickberg

avgick 2/2 1917; hade rätt till respitår till 29/7 1919: Schröder avgick 2/8

1918; både rätt till respitår till 12/7 1919.

Steiner och Wickberg kommo sålunda enligt 1919 års riksdags beslut icke i

åtnjutande av någon pensionsförbättring, medan Schröder kom i åtnjutande

av halv pensionsförbättring. Hade de däremot begagnat sig av sin rätt att

taga ut respitår, så hade Schröder och Wickberg kommit i åtnjutande av

hel pensionsförbättring och Steiner av halv pensionsförbättring.»

Vid motionen har fogats avskrift av en till dåvarande chefen för Hälsinge

regemente ställd, av byråchefen i arméns pensionskassa E. Hallin

undertecknad skrivelse den 15 juni 1916, vari med anledning av gjord

förfrågan meddelats, alt 1913 års krigsbefäls förslag till ny militär pensionslag

— enligt vilket förslag då stadgade pensionsunderlag skulle betydligt

förhöjas — ännu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts behandling

och troligen komme att behandlas först i samband med ifrågasatt omorganisation

av arméns pensionskassa samt dess änke- och pupillkassa, vilken

omorganisation i sin ordning icke syntes komma att äga rum, förrän resultatet

av anbefalld utredning rörande centralisering av statsunderstödda

pensionsanstalter förelåge, ävensom att, enligt vad en av ledamöterna i

kommittén för sistnämnda utredning uppgivit, densamma icke kunde föreligga

förrän om flera år.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Enligt 1919 års lagtima riksdags beslut om pensionsförbättring för viss

personal vid armén skulle sådan förmån endast tillkomma den, som vid

avgång efter uppnådd åldersgräns vore berättigad till såväl pension som

fyllnadspension samt därjämte vid avgången åtnjöte tillfällig löneförbättring

enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder; och skulle

den, som avgått från tjänsten under år 1918 eller vid slutet av detta år,

äga åtnjuta pensionsförbättring med hälften av det belopp, som enligt de

av riksdagen antagna grunderna för pensionsförbättringen eljest skolat tillkomma

honom. I enlighet med sistnämnda grunder skulle hel pensionsförbättring

för fanjunkare, som vid början av det år då avgången ägde

rum uppnått minst 12 tjänstår, utgöra 1,250 kronor för år räknat.

I överensstämmelse med nyssberörda grunder har icke någon av ifrågavarande

befattningshavare kommit i åtnjutande av hel pensionsförbättring,

utan hava Steiner och Wickberg, vilka avgått före år 1918, helt uteslutits

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoulskoltels utlåtande Nr 39. 3

från nämnda förmån, medan Schröder, som avgått under sistnämnda är,

erhållit halv pensionsförbättring.

Motionärens förslag avser, att Steiner, som med begagnande av rätt till

respittid kunnat kvarstå i tjänst till juli månad 1918, skulle beredas halv

pensionsförbättring, medan Wickberg och Schröder, vilka haft rätt all kvarstå

till juli månad 1919, skulle erhålla hel pensionsförbättring.

Då ifrågavarande underofficerare erhållit avsked ur tjänsten, Steiner och

Wickberg något mer än 2 år samt Schröder omkring 1 år före riksdagens

beslut om pensionsförbättring, synas de principiellt vara att likställa med

sådana militära eller civila befattningshavare, vilka efter uppnådd pensionsålder

nödgats taga avsked kort före genomförandet av en pensionsreglering,

vilken för senare avgående befattningshavare medfört förmånligare pensionsvillkor.

Utskottet vill erinra, att dylika pensionsregleringar hittills i

allmänhet icke ansetts kunna föranleda till motsvarande förbättringar i

pensionsförmånerna för äldre pensionärer. Att i enstaka fall medgiva en

sådan pensionsförbättring för befattningshavare, som avgått före pensionsregleringens

genomförande — vare sig avgången ägt rum på grund av

gällande föreskrifter om skyldighet alt vid uppnådd åldersgräns avgå ur

tjänst eller, såsom i förevarande fall, på befattningshavarens egen begäran

och utan begagnande av rätt till respittid skulle därför uppenbarligen

vara ägnat alt medföra konsekvenser av stor räckvidd. Av en utredning,

som verkställts i samband med det under punkt 2:o här nedan omförmälda

ärendet, framgår, att enbart antalet befattningshavare vid armén,

vilka i likhet med förevarande underofficerare utan utnyttjande av respittid

avgått vid uppnådd pensionsålder, torde uppgå till minst ett hundratal.

Enligt vad inom utskottet uppgivits, lärer anledningen till att ifrågavarande

befattningshavare i så stor utsträckning tagit avsked utan att begagna sig

av rätt till respittid närmast vara att söka i den omständigheten, att de

under den rådande högkonjunkturen haft utsikt till lönande anställningar

i enskild verksamhet och därav föranletts att avgå omedelbart efter uppnådd

pensionsålder.

Med hänsyn till vad nu anförts synes ett medgivande av pensionsförhöjning

utav den art, varom här är fråga, av principiella skäl icke kunna

förordas med mindre alldeles särskilda skäl därför kunna åberopas. Några

sådana skäl hava enligt utskottets förmenande i förevarande fall icke anförts.

Innehållet i den av motionären åberopade skrivelsen den 15 juni

1916 från byråchefen i arméns pensionskassa synes nämligen vara utan

betydelse för frågans bedömande, enär den till 1919 års lagtima riksdag

avlåtna framställningen om pensionsförbättring icke sammanhängde med

det i berörda skrivelse avsedda förslaget till ny militär pensionslag utan

föranleddes av 1918 års lagtima riksdags beslut om tillfällig löneförbättring

för arméns personal och närmast grundades pa ett av arméns och marinens

avlöningssakkunniga i betänkande den 14 februari 1919 avgivet förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II. 263 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

2:o.

Ang- I en inom andra kammaren av herrar Fjellman och andre vice talmannen

pensions- •

förbättring ät Nilsson vackt motion nr 153 har hemställts, »att fanjunkaren i kungl.

f d. fanjun- skånska dragonregementets reserv Carl Billing måtte beviljas pension enligt

U„gm de grunder, efter vilka denna skulle utgå på grund av 1919 års bestämmelser

utan hinder därav, att Billing avgick redan i november 1918».

Till stöd för denna hemställan hava motionärerna hänvisat till en vid

1923 års riksdag i ämnet väckt motion nr II: 71.

Frågan om Billings pensionsförmåner förelåg till behandling jämväl vid

sistlidet års riksdag, då motion med enahanda hemställan som den nu

föreliggande väcktes av herr Fjellman. Uti sitt då i ärendet avgivna utlåtande

(nr 31, punkt 14:o) anförde bankoutskottet följande:

»Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Billing, som är född den 30

juni 1868, den 9 november 1918 beviljats avsked från sin fanjunkarebeställning

vid skånska dragonregementet, med rätt att från och med den 1 december

1918 tillträda pensionsförmåner med 1,000 kronor årligen, att han

genom beslut av direktionen över arméns pensionskassa den 27 augusti

1919 jämlikt kungörelsen den 20 augusti samma år angående grunder för

pensionsförbättring för viss personal vid armén tilldelats en årlig pensionsförbättring

av 625 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1919, samt

att han, som med begagnande av rätt till respittid kunnat kvarstå i tjänst

till utgången av juni månad 1921, skulle, därest avsked beviljats honom

först efter ingången av år 1919, i enlighet med bestämmelserna i nyssnämnda

kungörelse hava erhållit pensionsförbättring med 1,250 kronor årligen.

I en till Kungl. Maj:t ställd ansökning anhöll Billing den 22 november

1922 att komma i åtnjutande av pensionsförhöjning och anförde till stöd

härför följande:

»Innan jag den 9 november 1918 begärde mitt avsked från Kungl. Skånska

dragonregementet, hade jag företräde hos regementschefen, översten m. m.

W. Croneborg för att anhålla att få stanna kvar i tjänsten på respitår så

länge, tills jag i behörig ordning blivit delaktig av den förhöjda pension,

som skulle komma att beslutas av 1919 års riksdag. Härvid förekom mig

regementschefen genom hans bestämda uttalande, att jag kom i åtnjutande

av pensionsförhöjning i lika stor utsträckning, om jag tog avsked ovannämnda

datum, som om jag stannade kvar i tjänsten, varför jag beslöt mig

för att taga avsked. Härigenom gjorde jag en avsevärd förlust i min årliga

pension, vilket nogsamt visat sig genom att de underofficerare, som tagit

avsked efter den 1 januari 1919, erhållit betydligt större pension än jag.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoulsknttrts utlåtande. Nr 39.

o

Denna ansökning tillstyrktes såväl av översten Croneborg och dennes

efterträdare såsom regementschef som även av vederbörande arméfördelningschef

men blev av direktionen över arméns pensionskassa avstyrkt,

enär sökanden redan tillerkänts de pensionsförmåner, som enligt gällande

författningar högst kunde till honom utgå. Direktionen hemställde emellertid

i sitt utlåtande, att ansökningen måtte överlämnas till 1921 års pensionskommitté

för att beaktas vid en eventuell omreglering av det militära

pensionsväsendet. Detta blev även Kung!. Majds beslut.

Såsom av det anförda framgår, hava de pensionsförmåner, som utgå till

Billing, tillmätts i överensstämmelse med gällande författningar. Emellertid

skulle Billing, därest han med begagnande av sin rätt till respittid kvarstått

i tjänst intill ingången av år 1919, från och med nämnda år hava

kommit i åtnjutande av en pensionsförbättring, som med 625 kronor årligen

överstigit den nu till honom utgående. Att så icke blivit fallet torde,

såvitt av handlingarna framgår, få anses hava sin grund i de upplysningar,

som Billing före avskedstagandet erhållit av regementschefen. Vid sådant

förhållande synas enligt utskottets mening billighetsskäl tala för ett bifall

till Billings ansökan om pensionslörhöjning. Då emellertid, på sätt av utredningen

framgår, berörda ansökan ännu är beroende på Kungl. Maj:ts

prövning, torde beslut i denna fråga icke nu böra av riksdagen fattas på

grundvalen av enskild motion, utan synes förslag i ämnet böra avvaktas

från Kungl. Maj:t.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att den

föreliggande motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Denna hemställan blev av riksdagen bifallen.

På grund av vad sålunda förekommit anbefalldes statskontoret att till

Kungl. Maj:t inkomma med yttrande över Billings ovan omförmälda ansökning.

I sitt med anledning härav avgivna, den 22 februari 1924 dagtecknade

utlåtande har statskontoret, efter en redogörelse för vad handlingarna

i ärendet innehölle samt för frågans behandling i riksdagen, anfört följande:

»Statskontoret anser sig icke kunna ansluta sig till den av bankoutskottet Statskontoret.

i ärendet uttalade uppfattningen. Då vid tiden för sökandens avskedstagande

ännu icke förelåg något beslut angående pensionsförbättring för

viss personal vid armén — vartill förslag av Eders Kungl. Maj:t framlades

först vid 1919 års riksdag — torde enligt statskontorets förmenande den

av sökanden åberopade omständigheten, att han vid sitt beslut att taga

avsked påverkats av de av regementschefen lämnade upplysningarna, knappast

utgöra bärande skäl för att tillerkänna honom pensionsförbättring

enligt de för avsked efter ingången av år 1919 gällande grunder. Statskontoret

har emellertid funnit sig böra undersöka, i vad mån ett eventuellt

bifall till sökandens framställning kunde komma att inverka å pensionsförhållandena

för den personal vid armén, som i likhet med sökanden avgått

från tjänsten utan att begagna sig av sin rätt till respittid. Enligt vad

arméns pensionskassa upplyst, torde antalet personer, vilka i sådant hän
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskotlels utlåtande Nr 39.

Utskottet.

seende intaga samma ställning som sökanden, uppgå till minst ett hundratal.

Vid sådant förhållande kan statskontoret icke finna annat, än att ett

bifall till sökandens framställning skulle i ekonomiskt hänseende medföra

betänkliga konsekvenser, och anser sig statskontoret jämväl med hänsyn

härtill böra avstyrka bifall till den av Bildlig gjorda ansökningen.»

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 4 april 1924 har Kungl. Maj:t

förklarat Billings ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj ds vidare

åtgärd.

Såsom utskottet i sitt under punkt l:o här ovan avgivna yttrande framhållit,

torde ett medgivande av pensionsförhöjning utav den art, varom

här är fråga, av principiella grunder icke kunna förordas med mindre

alldeles särskilda skäl därtill kunna åberopas.

Till stöd för den i förevarande fall gjorda framställningen om höjd pensionsförbättring

har huvudsakligen framhållits, att Billing vid sitt beslut

att taga avsked utan begagnande av sin rätt till respitår påverkats av de

utav regementschefen lämnade upplysningarna. Denna omständighet har

emellertid vid den prövning, som Billings ansökning underkastats efter

avgivandet av utskottets ovan återgivna utlåtande vid 1923 års riksdag, av

statskontoret icke ansetts utgöra bärande skäl för att åt Billing utverka

pensionsförbättring enligt de för avsked efter ingången av år 1919 gällande

grunder; och har statskontoret med hänsyn jämväl till de konsekvenser,

som ett bifall till framställningen skulle medföra, funnit sig böra avstyrka

bifall till densamma. I enlighet med statskontorets mening har Kungl.

Maj:t funnit den gjorda framställningen icke föranleda vidare åtgärd.

Självfallet är, att de omständigheter, vilka av Billing angivits såsom

orsak till hans avskedstagande under år 1918, icke kunna grundlägga

någon rätt för honom att gentemot statsverket göra anspråk på ersättning

för mistade pensionsförmåner. Visserligen torde, såsom utskottet förlidet

år framhållit, med hänsyn till nämnda omständigheter vissa billighetsskäl

kunna anses tala för beredande åt honom av pensionsförbättring till det

belopp, som han skulle hava erhållit, därest han avgått först efter ingången

av år 1919. Efter den ytterligare prövning, som ärendet efter sistlidet års

riksdagsbeslut undergått, synes det likväl uppenbart, att dessa billighetsskäl

icke äro av den styrka, att de kunna motivera ett avsteg från den

allmänna grundsats, vilken enligt vad utskottet under föregående punkt

anfört bör vara avgörande vid bedömande av frågan om en pensionsförhöjning

av här föreliggande art.

Utskottet har vid ärendets behandling ej kunnat undgå att laga hänsyn

jämväl till de konsekvenser, vilka skulle kunna föranledas av ett i särskilt

fall medgivet undantag från de av riksdagen antagna grunderna för pensionsförbättring.

På grund av vad statskontoret meddelat angående antalet

av de befattningshavare, vilka i förevarande hänseende befinna sig i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr ‘.it).

7

samma ställning som Billing, och med hänsyn till vad under föregående

punkt anförts rörande orsaken till att ifrågavarande befattningshavare i så

stor utsträckning avgått utan att begagna sig av rätt till respittid, synes

nämligen ett bifall till den föreliggande framställningen lätt kunna bliva av

prejudicerande verkan även i sådana fall, där några som helst billighetsskäl

icke kunna anföras till stöd för ett ingripande från det allmännas sida.

På grund av vad här anförts och under erinran, att Billing redan författningsenligt

åtnjuter pensionsförmåner till sammanlagt belopp av 1,625

kronor förutom dyrlidstillägg, får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande

motionen.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motion II: 153 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 maj 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BEBNH. ERIKSSON.

Vid dessa ärendens slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Lindley, Björnsson, Enhörning,

Vindahl, Dalberg, Abrahamsson och Bodin;

av andra kammaren; herrar Eriksson i Grängesberg, Borggren, Bäcklund,

Byberg, Lorichs, Paulsen och Jönsson i Fridhill.

Reservationer:

vid punkt 2:o (ang. pensionsförbättring åt f. d. fanjunkaren C. Billing):

av herrar Borggren, Backlund och Lorichs, vilka hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 153,

må medgiva, alt förre fanjunkaren vid skånska dragonregementet

Carl Billing må, utan hinder därav, att han avgått

ur tjänsten före utgången av år 1918, från och med

den 1 januari 1924 uppbära pensionsförbättring med det

belopp för år, som skulle hava tillkommit honom, därest

han erhållit avsked först efter ingången av år 1919; samt

av herr Björnsson mot viss del av motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.