Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 40

1924-04-25 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:40, Bankoutskottets utlåtande Nr 40

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1924 kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande eif te huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. Civila pensionsväsendet.

l:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 110 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att följande befattningshavare vid vårdanstalten i Lund

för blinda med komplicerat lyte, nämligen rektorn vid anstalten Berta Haller,

husmodern Blenda Edström och översköterskan Rebecka Gustafsson må äga

rätt att för erhållande av pension räkna sig till godo föregående tjänstgöring

vid den med drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten i Vänersborg.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig böra biträda

Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds ifrågavarande

proposition.

B. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. utrikesdepartementet.

2:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 161 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen under punkterna 3:o—5:o hemställt.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 samt. 33 höft. (Nr 40.) 1

Ang.

utvidgad rätt

till tjänstersberäkning

för

pension för

vissa befattningshavare

vid vårdanstalten

i

Lund för

blinda med

komplicerat

lyte.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

Ang. a) I punkt 3:o av sagda proposition har hemställts, att riksdagen må med
vicekonluin

S*va> att vicekonsuln i Berlin, konsuln Axel Elof Mobergs änka Alexandra

i Berlin A. E. Moberg född von Ebart, må från och med den 1 juni 1923 under sin återMobergs

änka. s^encje livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Med hänsyn till vad i propositionen anförts har utskottet funnit sig böra

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Ang.

pension åt

förutvarande

kontorsbiträdet

vid konsulatet

i Köpenhamn

A. C.

Bangs änka.

b) Under punkten 4:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att förutvarande

kontorsbiträdet vid konsulatet i Köpenhamn Andreas Christian

Bangs änka Amalia Bang må från och med den 1 juli 1923, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 500 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i åberopade statsrådsprotokollet, till vilket

utskottet får hänvisa.

Utskottet. På grund av vad i propositionen anförts synes det vara billigt, att åt

änkan Bang, som uppnått en ålder av 76 år, beredes ett årligt understöd av

statsmedel under hennes återstående livstid. Mot det av Kungl. Maj:t föreslagna

beloppet har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Ang. e) I punkt 5:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren

pension åt (}_ \y. Sjöbergs änka Hildur Mathilda Sjöberg, född Dahl, må från och med

vaktmästaren . 0

i utrikesde- ingången av år 1924 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka,

från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 200 kronor.

Gr. W. Sjöbergs

änka. Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Då, såsom av statsrådsprotokollet framgår, vaktmästaren Sjöberg under år

1908 ägt rätt att vinna delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa, har

utskottet funnit det kunna ifrågasättas, huruvida hans änka, som av behållningen

i boet att döma icke synes vara helt obemedlad, bör pensioneras med

statsmedel. Med hänsyn till vissa av riksdagen i likartade fall gjorda medgivanden

har utskottet emellertid icke velat motsätta sig bifall till Kungl.

Maj:ts förslag. Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

3

II. Ang. försvarsdepartementet.

3:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 124 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att bifalla de förslag i fråga om pensionering av vissa i lantförsvarets

tjänst anställda eller förut anställda personer, om vilkas avlåtande föredragande

departementschefen under punkterna l:o—8:o hemställt.

a) Under punkt l:o av förevarande proposition har hemställts, att riksdagen

må medgiva, att förre snickaren vid Norrlands dragonregemente Karl Linder

må från och med den 1 oktober 1923 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Linder är född den 14 november

1863, att han deltagit i arbetet med uppförandet av Norrlands dragonregementes

kasernetablissemang i Umeå under hela byggnadstiden, varvid han

visserligen i huvudsak arbetat hos kronans entreprenörer därstädes men

samtidigt därmed, efter regementets förläggning till Umeå, mot timpenning

utfört en del arbeten för regementet, samt att han sedan år 1903 i oavbruten

följd haft anställning vid regementet intill utgången av september månad

1923.

Med avseende å den i ärendet förebragta utredningen i övrigt tillåter sig

utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

b) Uti punkt 2:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att stenarbetaren

vid Karlsborgs fästningsbyggnad Johan August Engberg må från och

med månaden näst efter den, varunder han upphör att vara anställd vid

kronans arbeten, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

i årlig pension uppbära, utöver honom av 1913 års riksdag beviljat belopp

av 300 kronor, ytterligare 200 kronor eller sammanlagt 500 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att Engberg, som är född

den 28 mars 1865, efter att hava varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad

under sammanlagt 34 år av 1913 års riksdag tillerkänts pension med

300 kronor årligen, att utgå från och med månaden näst efter den, då han

upphörde att vara anställd vid kronans arbeten, att han icke tillträtt denna

pension utan fortfarande kvarstår i tjänst samt att han numera är ur stånd

att vidare fullgöra de med hans anställning förenade göromålen ävensom för

framtiden oförmögen att med arbete försörja sig.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Ang.

pension

åt förre

snickaren

K. Linder.

Ang.

förhöjd pension

åt stenarbetaren

J. A. Engberg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

Utskottet.

Ang.

pension åt

rullföringsbiträdet

J. P. Borg.

På grund av vad i ärendet anförts och med hänsyn till de pensionsbelopp,

som numera pläga beviljas med Engberg jämställda befattningshavare i statens

tjänst, har även utskottet funnit det vara billigt, att Engberg beredes någon

förböjning i den honom av 1913 års riksdag tillerkända men ännu icke tillträdda

pensionen. Mot Kungl. Majtrs i sådant avseende framställda förslag

har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

c) Under punkt 3:o bar hemställts, att riksdagen må medgiva, att underlöjtnanten

i armén, rullföringsbiträdet vid Kristinehamns rullföringsområde,

nr 40, Jan Peter Borg må från och med månaden näst efter den, varunder

han avgår från sin befattning såsom rullföringsbiträde, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,000

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Borg, som är född den 19 maj

1858, den 10 oktober 1876 antagits till volontär vid dåvarande Nerikes regemente,

den 28 september 1882 befordrats till sergeant av 2. klassen, den

22 april 1891 erhållit avsked från sistnämnda beställning och då inträtt i

reserven, där han fortfarande kvarstår, ävensom att Borg utnämnts den 12

mars 1909 till svärdsman samt den 14 december 1917 till underlöjtnant i

armén. Vidare inhämtas, att Borg förordnats den 30 november 1891 till

avdelningsområdesbefälbavare vid Ölme kompaniområde, nr 121, samt den 1

januari 1902 till rullföringsbiträde vid Kristinehamns rullföringsområde, nr 40,

å vilken sistnämnda befattning han fortfarande är förordnad till och med

den 30 september 1924.

Arméförvaltningens civila departement bar den 29 december 1923 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid — under erinran att avlöning till befattningshavare

av ifrågavarande slag utginge i form av arvode — anfört,

att dylika befattningar väl i huvudsak syntes vara avsedda för pensionerad

militär personal, men att då i bestämmelserna i generalorder den 1 november

1901 beträffande tillsättning av personalen vid rullföringsområdena

allenast stadgats, att rullföringsbiträde skulle vara underofficer i regementes

eller kårs reserv, binder icke mött för Borgs förordnande å förevarande

befattning. Någon författningsenlig rätt för Borg, som i sin förutvarande

egenskap av underofficer på stat icke förvärvat rätt till pension och fyllnadspension

såsom sådan, att efter avgången från befattningen såsom rullföringsbiträde

komma i åtnjutande av pension förelåge emellertid icke.

Med hänsyn till Borgs långvariga och synnerligen väl vitsordade tjänstgöring

i statens tjänst, bland annat såsom rullföringsbiträde i mer än 22

år, ävensom till den höga ålder, han numera uppnått, ansåge departementet

likväl billighetsskäl tala för att honom bereddes pension. Vid bestämmandet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

5

av pensionens storlek syntes hänsyn höra tagas till heloppet av det arvode,

som Borg för närvarande åtnjöte såsom rullföringsbiträde, eller 2,130

kronor för år räknat. Då sådana statens med arvoden avlönade befattningshavare,

vilkas arbetstid helt toges i anspråk för vederbörlig befattning,

i den mån dem tillerkänts pension, i regel syntes hava erhållit sådan

förmån med belopp, som motsvarat omkring 2/3 av arvodet, skulle pensionen

för Borg komma att uppgå till omkring 1,400 kronor. Det syntes i

förevarande fall dock böra iakttagas, att Borgs pensionsförmåner icke

komme att överstiga det pensionsbelopp, som Borg, därest han kvarstått

på aktiv stat och där vunnit befordran till fanjunkare, ägt att vid uppnådd

pensionsålder såsom sådan, d. v. s. i maj 1908, uppbära eller 1,000

kronor. Därest pension med nyss angivna belopp bereddes Borg, torde

han jämväl komma i åtnjutande av pensionstillägg enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360).

I anslutning till vad sålunda anförts hemställde departementet, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Borg finge från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigades från sin innehavande

befattning, från allmänna indragningsstaten uppbära pension av

1,000 kronor årligen.

Statskontoret har anslutit sig till denna hemställan, vilken biträtts av

departementschefen.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen i övrigt får utskottet

hänvisa till propositionen.

På sätt i propositionen framhållits, torde befattningarna såsom biträden

vid rullföringsområdena — vid vilka befattningar ersättning utgår i form

av arvoden — i huvudsak vara avsedda för pensionerade militärer. Tjänstgöring

av ifrågavarande art bar vid sådant förhållande hittills icke ansetts

böra föranleda beviljande av pension. Då någon ändring härutinnan

i allmänhet icke synes böra äga rum, kunde det enligt utskottets mening

ifrågasättas, huruvida pension av statsmedel i förevarande fall borde beviljas.

Vid det förhållande att Borg, efter att före uppnådd pensionsålder

hava tagit avsked från anställning å aktiv stat vid armén, under en tid

av över 20 år tjänstgjort vid rullföringen, har utskottet emellertid funnit

det vara billigt, att någon pension tillerkännes honom med anledning av

denna tjänstgöring. Utskottet har likväl icke kunnat tillstyrka att, såsom

i propositionen föreslagits, denna pension skulle bestämmas till samma

belopp, 1,000 kronor årligen, vilket skulle hava tillkommit Borg, därest

han kvarstått å aktiv stat och där vunnit befordran till fanjunkare samt

i sådan egenskap, efter erläggande av vederbörliga pensionsavgifter, förvärvat

rätt till pension. Då Borg redan år 1891 erhållit entledigande från

sin beställning såsom sergeant av 2:a klassen vid Nerikes regemente lärer,

med hänsyn jämväl till den begränsade tjänstgöringsskyldighet, som torde

hava ålegat honom under hans anställning vid armén, pensionsbeloppet en
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

Ang.

pension åt

verksladsf

öreståndaren

F. 0. Johansson.

Ang.

pension åt

skrädderiarbeterskan

C. Lindan,

född Johannesdotter.

ligt utskottets mening skäligen böra reduceras till 600 kronor årligen,

varå jämväl torde komma att utgå pensionstillägg.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande framställning,

må medgiva, att underlöjtnanten i armén, rullföringsbiträdet

vid Kristinehamns rullföringsområde,

nr 40, Jan Peter Borg må från och med månaden näst

efter den, varunder han avgår från sin befattning såsom

rullföringsbiträde, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av sexhundra kronor.

d) Med biträdande av vad i punkt 4:o av ifrågavarande proposition

föreslagits och under hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen

i ärendet får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att föreståndaren för Svea

livgardes sadelmakeriverkstad Frans Oskar Johansson

må från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigas från sin anställning vid regementet,

under sin återstående livstid a allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av sjuhundra kronor.

e) Uti punkt 5:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att skrädderiarbeterskan

vid Skånska husarregementets avdelnings i Landskrona

intendenturverkstäder Carolina Lindau, född Johannesdotter, må från och

med månaden näst efter den, varunder hon entledigas från sin berörda

anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av fyrahundrafemtio kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Lindau är född

den 2 augusti 1864, att hon under åren 1894—1908 varit anställd såsom

skrädderiarbeterska vid Skånska trängkåren och därefter tillträtt sin innehavande

anställning vid Skånska husarregementets avdelning i Landskrona

ävensom att hon lider av kronisk lungsjukdom samt allmän svaghet

och kraftnedsättning, i följd varav hon endast i mycket ringa mån

genom arbete kan bidraga till sitt uppehälle.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

7

f) Med biträdande av Kungl. Maj:ts under punkt 6:o framställda förslag

och med hänvisning till den i propositionen förebragta utredningen

i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att envar av sömmerskan

vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder

Maria Josefina Lidberg samt tvätterskorna vid

regementet änkan Margareta Magnusson, född Esbjörnsson,

och Brita Jonsson Bodén, må från och med månaden

näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension,

Lidberg med fyrahundra kronor, Magnusson med

trehundrafemtio kronor och Bodén med trehundra

kronor.

Ang.

pension åt

sömmerskan

M. J. Lidbet

g samt

tvätterskorna

M. Magnusson

, född

EsbjOtnsson,

och B. J.

Bodén.

g) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts uti punkt 7:o gjorda ^

hemställan och under hänvisning till den i statsrådsprotokollet lämnade arbeterskan

utredningen i förevarande ärende får utskottet hemställa, K- Hansson.

att riksdagen må medgiva, att arbeterskan vid

ammunitionsfabriken Kristina Hansson må från och

med månaden näst efter den, varunder hon entledigas

från sin anställning vid fabriken, under sin återstående

livstid å allmänna indragningstaten uppbära

en årlig pension av femhundra kronor.

h) Uti punkt 8:o av förevarande proposition har hemställts, att riks- pf”^on

dagen må medgiva, att envar av förra arbeterskorna vid ammunitionsfabriken

Jones Kerstin Jonsson, Anna Karlsson, född Versdotter samt Jo- J. K. Jonsson,

kanna Margareta Andersson må från och med den 1 januari 1924 under A^Kartsson,

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pen dotter samt

sion, Jonsson med fyrahundrasextio kronor, Karlsson med fyrahundra- /. M. Anderstrettio

kronor samt Andersson med trehundrasextio kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat,

beträffande Jonsson, att hon är född den 2 februari 1876 och att hon

som anställts vid ammunitionsfabriken från och med den 4 augusti 1892,

innehar mer än 31 tjänstår;

beträffande Karlsson, att hon är född den 27 juni 1875 och är hustru

till muraren J. W. Karlsson och att hon, som anställts vid ammunitionsfabriken

från och med den 28 maj 1895, innehar mer än 28 tjänstår; samt

beträffande Andersson, att hon är född den 14 april 1878 och att hon,

som dels arbetat vid ammunitionsfabriken under tiden 16 mars 1895 19

augusti 1899 och dels från och med den 17 september 1906 ånyo anställts

vid fabriken, innehar mer än 21 tjänstår.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

Med avseende å utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa

till propositionen.

Utskottet har funnit sig böra biträda Kungl. Maj;ts förslag och hemställer

förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

Ang.

pension åt

maskinstickerskan

E. M. E.

Segerdahl.

Ang.

pension åt

kokerskan

A. A. Malmqvist,

född

Vallöf.

Ang.

pension åt

sadelmakeriarbetaren

C.

J. Coursell.

4:°) I en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 184 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att bifalla de förslag i fråga om pensionering av vissa

i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer, om vilkas

avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

a) Uti punkt l:o av berörda proposition har föreslagits, att riksdagen

må medgiva, att maskinstickerskan Emma Maria Elisabet Sergerdahl må

från och med månaden näst efter den, varunder hon upphör att arbeta

för Gotlands infanteriregementes räkning under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

b) Med tillstyrkande av bifall till den i punkt 2:o gjorda framställningen

och under hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen

i ärendet får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att kokerskan vid Svea

livgarde Anna Augusta Malmqvist, född Vallöf, må

från och med månaden näst efter den, varunder hon

entledigas från sin anställning vid regementet, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av etthundrafemtio kronor.

c) Med biträdande av Kungl. Maj:ts under punkt 3:o framställda förslag

och med hänvisning till den i propositionen förebragta utredningen

i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att sadelmakeriarbetaren

vid arméns intendenturförråd i Stockholm Carl Johan

Coursell må från och med månaden näst efter den,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande År 40.

9

varunder han entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet,

under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

femhundrafemtio kronor.

d) I punkt 4:o av förevarande proposition har hemställts, att riksdagen

må medgiva, att förre arbetaren vid Borghamns kalkstenshrott Oskar

Leonard Gustafsson må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 300 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gustafsson är född den 1 december

1861; att han under åren 1890—1912 med vissa avbrott haft anställning

vid Borghamns kalkstenshrott och den 1 januari 1913 entledigats

från sin anställning därstädes; att han på grund av allmän klenhet

numera är oförmögen att genom eget arbete försörja sig; samt att

han under den tid, han varit anställd vid Borghamns kalkstenshrott, visat

sig pålitlig och fullgjort sitt arbete till full belåtenhet.

I fråga om utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

Då, såsom av utredningen i ärendet framgår, Gustafsson varit anställd

vid statens kalkstenshrott i Borghamn endast åren 1890—1912 och därunder

haft en effektiv arbetstid av blott omkring 18 år, har utskottet

funnit det vara tveksamt, huruvida pension av statsmedel bör beredas

honom. Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i propositionen

åberopats, har utskottet likväl icke velat motsätta sig bifall till

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

III. Ang. ecklesiastikdepartementet.

5ro) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 128 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att adjunkten vid västra realskolan i

Göteborg J. P. Gunnarson må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från adjunktstjänsten äger rum, under sin återstående livstid

uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande avkortad

pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp

av 1,220 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Gunnarson, som är född den 5

Ang.

pension åt

arbetaren

O. L.

Gustafsson.

Utskottet.

Ang.

pensionsförhöjning

åt

läroverksadjunkten

J. P. Gunnar►

son.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskoltets utlåtande Nr 40.

mars 1859, avlagt filosofie kandidatexamen, teoretisk-teologisk examen och

praktisk-teologisk examen ävensom blivit prästvigd, att han tjänstgjort

såsom andre lärare vid folkhögskolor under tiden den 1 december 1888—

den 1 maj 1895, att han genomgått provår läsåret 1895—1896, att han

tjänstgjort såsom rektor vid Djursholms samskola under läsåret 1896—1897

och såsom rektor vid Svalövs folkhögskola och lantmannaskola under

tiden den 4 augusti 1897—den 31 juli 1908 samt att han den 31 december

1907 utnämndes till innehavare av sin nuvarande tjänst, i vilken han

tjänstgjort sedan höstterminen 1908. Gunnarson, som medgivits rätt att

kvarstå i sin tjänst intill utgången av augusti 1924, kommer sålunda att

vid sin avgång innehava 16 för pension enligt lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 beräkneliga tjänstår.

Då för hel pension erfordras 33 tjänstår samt Gunnarsons pensionsunderlag

utgör 4,000 kronor, skulle pensionsbeloppet motsvara lr,/M av sistnämnda

belopp och alltså efter föreskriven avrundning bliva 1,940 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har Gunnarson anhållit att för erhållande av pension

få tillgodoräkna sig viss tjänstgöring vid privata läroanstalter, så

att han vid avskedstagandet erhölle full pension.

över denna ansökning hava utlåtanden avgivits den 9 januari 1924 av

skolöverstyrelsen och den 28 januari 1924 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har uttalat önskvärdheten av att de olika slag av

lärartjänster, som förefinnas inom överstyrelsens verksamhetsområde, bleve

i pensionsavseende närmade till varandra och vidare anfört, att överstyrelsen

sannolikt komme att upptaga hithörande frågor till behandling, när

överstyrelsen Ange tillfälle avgiva utlåtande över numera utarbetat förslag

till lönereglering för vissa lärarkårer. Däremot kände sig överstyrelsen

tveksam, huruvida det kunde låta sig göra att, oberoende av sammanhanget

med en dylik allmän löne- och pensionsreglering, för ett särskilt

fall vidtaga sådana åtgärder, som avsåges med Gunnarsons ansökan. I

varje fall skulle man väl nödgas begränsa dessa åtgärder till att gälla

Gunnarsons tjänstår vid folkhögskola, enär för manliga lärare vid statsunderstödd

enskild skola icke funnes något statsunderstött pensionsväsen.

Statskontoret har anfört att i förevarande fall bestämmelserna om avkortad

pension i förhållande till antalet tjänstår i statens tjänst syntes

leda till ett resultat, som icke kunde anses tillfredsställande med hänsyn

till Gunnarsons övriga lärarverksamhet, varför statskontoret ifrågasatte,

huruvida icke de tio år, varunder Gunnarson varit rektor vid Svalövs

folkhögskola och lantmannaskola, borde räknas honom till godo i pensionsavseende.

Departementschefen har anslutit sig till statskontorets förslag och sålunda

hemställt, att Gunnarson måtte beredas en tilläggspension av 1,220 kronor,

varigenom hans sammanlagda pensionsförmåner skulle uppgå till det belopp,

3,160 kronor, som skulle tillkommit honom efter 26 för pension beräkneliga

tjänstår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande År 40.

IL

I samband härmed har utskottet till behandling föreliaft en inom andra

kammaren av herr Pehrsson i Göteborg väckt motion nr 260, diiri hemställts,

»att riksdagen ville besluta att bevilja läroverksadjunkten fil. kand.

Jons Peter Gunnarson vid Göteborgs västra läroverk vid hans avgång från

tjänsten rätt att för pension tillgodoräkna sig sin tjänstetid som ordinarie

lärare vid folkhögskola och vid statsunderstött enskilt läroverk eller ock att

bevilja honom tilläggspension, varigenom pensionen skulle uppbringas till

samma belopp som full pension.»

Beträffande de skäl, som av motionären anförts till stöd för denna hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Med hänsyn till Gunnarsons långa verksamhet i den offentliga undervisningens

tjänst och då Gunnarson, därest han kvarstannat i sin befattning som

folkhögskolerektor, skulle hava ägt rätt till pension för denna befattning, har

utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag, enligt

vilket Gunnarson skulle för pension få tillgodoräkna sig den tid av 10 år,

varunder han varit rektor vid folkhögskola och lantmannaskola. Att, såsom

motionären ifrågasatt, medgiva tillgodoräknande i vidsträcktare omfattning

av Gunnarsons tjänstgöring vid icke-statliga läroanstalter har utskottet av

principiella skäl ansett sig icke kunna förorda.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition och med avslag å förevarande motion

II: 260, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts

förslag, må medgiva, att adjunkten vid västra realskolan

i Göteborg J. P. Gunnarson må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från adjunkstjänsten

äger rum, under sin återstående livstid uppbära — utöver

honom författningsenligt tillkommande avkortad

pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av ettusentvåhundratjugu kronor årligen.

6:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

under nr 25 av herrar Åkerman och Wigforss och den andra inom andra

kammaren under nr 65 av herr Strid jämte två av kammarens övriga ledamöter,

har anförts och hemställts följande:

»Genom kungl. statskontorets beslut den 6 september 1923 tillerkändes f. dlektorn

vid högre allmänna läroverket i Halmstad, fil. dr Johan Richard

Jungner, rätt att från och med den 1 september 1923 åtnjuta pension från

den 11 oktober 1907 till ett belopp av 2,240 kronor.

Att pensionsbeloppet i detta fall utmätts med sådan knapphet beror på att

lektor Jungner tjänstgjort allenast 16 av de för full pensions åtnjutande

Motion

II: 260.

Utskottet.

Ang.

pensionsforhöjning

åt

f. d. lektorn

J. R. Jungner.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

stadgade 33 tjänståren. Emellertid synas omständigheter kunna anföras, som

gorå det biihgt, att Jungner får tillgodoräkna sig ytterligare ett antal år för

erhållande av pension. ^ I sådant avseende vilja vi erinra, att såsom av bilagda

handlingar framgår, i hög grad ogynnsamma omständigheter medverkat

till att Jungner först vid så jämförelsevis hög ålder som 49 år vid svenskt

statslaroverk erhållit läraretjänst, från vilken han förlidet år erhållit avsked

Dröjsmålet härleder sig dels av en med understöd av Regnells botaniska

resestipendium företagen forskningsresa till tropiska Afrika, omfattande ett

och ett halvt ar, med rika vetenskapliga resultat, dels av anställning vid utländska

högskolor och vetenskapliga institutioner under sammanlagt 12 år.

Det synes oss billigt, att hänsyn till dessa omständigheter tages vid bestämmandet

av den Jungner tillkommande pensionen. På grund av de nämnda

torhallandenas säregna beskaffenhet torde några statsekonomi betänkliga

konsekvenser härav icke vara att förvänta.

Vid övervägandet av den tid, som Jungner skäligen bör erhålla rätt att

tillgodoräkna sig utöver de år, han, enligt vad ovan sagts, tjänstgjort vid

allmänt läroverk, ha vi icke ansett oss böra eller kunna ifrågasätta, att han

skulle ia rakna sig tillgodo hela tjänstgöringen vid utländska vetenskapliga

institutioner. Däremot synes det oss rimligt, att tiden för den utländska

studieresan jamte en del av sistnämnda tjänstgöring, förslagsvis fem år, måtte

la tagas i betraktande vid fastställandet av pensionen.

På grund av vad sålunda anförts tillåta vi oss hemställa, att riksdagen

ville medgiva, att den lektor Jungner tillkommande pensionen måtte

höjas med ^ ett belopp, motsvarande pensionen för ytterligare sju (sex) tjänsteår,

och sålunda utgå efter en sammanlagd tjänstetid av 23 (22) tjänsteår

från och med månaden näst efter den, varunder avgången från tjänsten ägt

rum.»

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Jungner hos Kungl. Maj:t gjort

framställning om avlåtande av förslag till riksdagen av enahanda innehåll

som det i motionen innefattade. Häröver hava utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen

den 21 januari 1924 och av statskontoret den 28 i samma månad.

Skolöverstyrelsen har anfört följande:

»Såvitt överstyrelsen kan finna, är ingen del av det arbete, sökanden

ifrågasätter att få räkna sig till godo för höjd pension, av den art, att det

rimligen kan utgöra grund för statspension. Däremot måste skolöverstyrelsen

anse, att den pension, som enligt gällande grunder blivit sökanden tillerkänd,

i och för sig är för låg för en befattningshavare i sökandens ställning och

skulle därför finna det lyckligt, om Eders Kungl. Maj-.t ansåge sig kunna

vidtaga åtgärder för att bereda sökanden någon tilläggspension.»

Statskontoret har i ärendet yttrat:

»Enligt den civila pensionslagens bestämmelser om tjänstårsberäkning för

pension må i sådant avseende tagas i beräkning endast tid, varunder vederbörande

varit i statens tjänst anställd. Vid sådant förhållande och då sökanden

vid avgången från lektorstjänsten med utgången av augusti 1923 endast kunde

i sådant avseende räkna 16 år, medan för hel pension erfordras 33 tjänstår,

måste pensionen för sökanden, vars pensionsunderlag utgjorde 4,600 kronor''

beräknas till avkortat belopp, motsvarande 16/33 av 4,600 kronor, och hans

pension bestämdes alltså, efter föreskriven avrundning, till 2,240 kronor årligen.

Även om härtill kommer ett pensionstillägg av 60 kronor för år

mknat enligt nådiga kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensions
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

13

tillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt

hänsyn tillika tages därtill, att under nuvarande förhållanden förmånen

jämväl i någon mån ökas medelst dyrtidstillägg, så lärer dock icke kunna

förnekas, att vad sålunda tillkommer sökanden, icke är tillfredsställande för

en f. d. befattningshavare, som innehaft en så krävande tjänst som lektorat

vid allmänt läroverk. Pensionslagens bestämmelser om avkortad pension vid

lägre antal tjänstår än det, som är föreskrivet såsom förutsättning för hel

pension, synas i vanliga fall, där endast ett eller annat år fattas, kunna

anses verka på lämpligt sätt; men i de sällsynta undantagsfall, där, såsom

beträffande sökanden, tjänstårens antal endast uppgår till eller understiger

hälften av det för hel pension erforderliga, framträder eu onekligen alltför

stark reducering av den för tjänsten i allmänhet gällande pensionen. På

grund härav och ehuru de av sökanden till stöd för hans begäran om pensionsförhöjning

åberopade omständigheter knappast i och för sig skulle kunna

tillmätas någon vidare betydelse i nu ifrågavarande avseende, anser sig statskontoret

kunna ifrågasätta, huruvida icke en tilläggspension billigtvis bör

sökanden beredas till sådant belopp, att detsamma jämte honom författningsenligt

tillagd pension motsvarar ungefär 2/s av hel lektorspension. Skulle

skäl anses föreligga för frågans ordnande på sådant sätt, synes riksdagens

medgivande böra utverkas därtill, att sökanden må från och med den 1 september

1923, då han avgick från lektorstjänsten, under sin återstående livstid

åtnjuta — utöver honom författningsenligt tillkommande pension — en pensionsförhöjning

å allmänna indragningsstaten till belopp av 760 kronor årligen.

»

Ifrågavarande framställning har icke föranlett något förslag från Kungl.

Maj:ts sida till riksdagen.

Till utskottet har i samband med motionen överlämnats, bland andra handlingar,

ett av professorn H. Nilsson-Ehle avgivet, den 10 mars 1924 dagtecknat

utlåtande rörande betydelsen av lektor Jungners vetenskapliga verksamhet

före tillträdet till lektorstjänsten. Berörda utlåtande är av följande

lydelse:

»Undertecknad har haft särskild anledning att följa lektor Jungners vetenskapliga

verksamhet på lantbruksbotanikens område, enär han under sin

anställning i Tyskland nedlagt ett omfattande och synnerligen värdefullt

arbete på utredning av åtskilliga även för Sveriges växtodling viktiga spörsmål.

Särskilt betydelsefulla för svenska förhållanden hava hans undersökningar

rörande dvärgstritens uppträdande på sädesslagen och dettas sammanhang

med årens olika väderlek varit. Med dvärgstritens uppträdande sammanhänger

nämligen otvivelaktigt bl. a. den s. k. slidsjukan på vete, vilken vissa

år i hög grad nedsatt den svenska veteskörden, särskilt i mellersta Sverige,

och vilken den svenska veteförädlingen senare med framgång sökt att bekämpa

medelst uppdragande av möjligast resistenta sorter. Då lektor Jungners

undersökningar i vissa avseenden få anses som grundläggande för uppfattningen

av dvärgstritens uppträdande under olika förhållanden och för identifiering

av genom densamma uppkomna skador, är det tydligt, att hans undersökningar

i hög grad kommit det svenska arbetet i denna riktning till godo

och därigenom blivit till nytta för svenskt lantbruk. Detsamma gäller åtskilliga

andra av hans undersökningar, t. ex. rörande fritflugan, rågflugan, och vissa

svampsjukdomar å höstsäd, som undertecknad studerat i Sverige (särskilt stråknäckar

svampen, Leptosphaeria), vilka samtliga spela en stor roll även för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

Utskottet.

Ang.

pension åt

lantbruksko nsulenten

i

Berlin M. F.

H. Fångenheim.

svensk växtodling. Jag är övertygad, att om lektor Jungner under denna

tid fått utöva sin vetenskapliga verksamhet i Sverige, skulle han kunnat

uträtta ännu mycket mera till det svenska lantbrukets gagn, så mycket mera

som hans vetenskapliga forskning i dess helhet på biologiens område kännetecknas

av uppslagsrikedom och förmåga att fullfölja därvid ställda uppgifter.»

Att, såsom statskontoret synes hava ifrågasatt, medgiva en förhöjning av

den Jungner författningsenligt tillkommande pensionen endast av den anledning,

att pensionslagens bestämmelser om avkortad pension ansetts i förevarande

fall medföra en reducering av pensionsbeloppet, vilken med hänsyn till

befattningshavarens tjänsteställning framstått såsom alltför stark, synes utskottet

av principiella skäl icke kunna förordas. Emellertid har Jungner före tillträdet

till lektorstjänsten under avsevärd tid bedrivit en vetenskaplig verksamhet,

vilken synes hava givit praktiska resultat av stort värde för det svenska lantbruket.

Särskilt med hänsyn till innehållet i det av professorn Nilsson-Ehle

avgivna utlåtandet vill det synas utskottet, som om denna verksamhet även ur

det allmännas synpunkt torde kunna anses vara av den betydelse, att den må

kunna till någon del tillgodoräknas i pensionshänseende. Motionärerna hava i

sådant avseende föreslagit, att av ifrågavarande tid sex eller sju år skulle få

tillgodoräknas, varigenom Jungners sammanlagda pensionsförmåner skulle

uppgå i förra fallet till 3,080 kronor och i senare fallet till 3,220 kronor

årligen. Utskottet har funnit sig böra förorda, att Jungner med hänsyn

till sin berörda verksamhet tillerkännes en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till sådan storlek, att densamma jämte honom författningsenligt

tillkommande avkortad pension uppgår till 3,000 kronor eller samma

belopp, som statskontoret i sitt utlåtande förordat. Tilläggspensionen torde

höra anvisas från allmänna indragningsstaten och utgå från och med den

1 september 1923, då Jungner avgick från lektorstjänsten.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 25

och II: 65, må medgiva, att f., d. lektorn vid högre allmänna

läroverket i Halmstad, filosofie doktorn Johan

Richard Jungner må från och med den 1 september 1923

under sin återstående livstid uppbära — utöver honom

författningsenligt tillerkänd avkortad pension — en tillläggspension

å allmänna indragningsstaten till belopp

av sjuhundrasextio kronor årligen.

IV. Ang. jordbruksdepartementet.

7:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 93 har Kungl. Maj:t under punkten l:o föreslagit riksdagen medgiva att

— under förutsättning att lantbrukskonsulentbefattningen i Berlin från och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 40. 15

med den 1 juli 1924 indrages — lantbrukskonsulenten Maximilian Fredrik

Herman Langenheim må från och med samma dag under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en pension av 3,000 kronor

årligen.

I sitt den 3 innevarande april avgivna utlåtande nr 32 anmälde utskottet

under punkten 16 a), att utskottet komme att framdeles under riksdagen avgiva

utlåtande över berörda framställning.

Uti det till stöd för framställningen åberopade utdraget av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för ovan angivna dag har föredragande departementschefen

erinrat, hurusom han under punkt 85 i nionde huvudtiteln av

årets statsverksproposition tillstyrkt, att lantbrukskonsulentbefattningen i Berlin

skulle från och med ingången av nästkommande budgetår tillsvidare utbytas

mot en dylik befattning med Estland, Lettland, Littauen och Polen såsom verksamhetsområde

samt i detta sammanhang framhållit, att det, särskilt i betraktande

av de med den nya befattningen förbundna speciella förhållandena,

icke torde kunna ifrågakomma att till densamma överflytta den nuvarande

innehavaren av befattningen i Berlin, som under 1923 uppnått 60 års ålder,

ävensom att det vid sådant förhållande syntes vara med billighet överensstämmande,

att denne konsulent, som från och med 1912 uppehållit befattningen

i fråga, tillerkändes någon pension.

I anslutning till den sålunda uttalade uppfattningen har departementschefen

sedermera anmodat lantbruksstyrelsen att inkomma med den utredning,

som erfordrades för avlåtande till riksdagen av proposition i ämnet.

Med anledning härav har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 1 februari 1924

anfört följande.

Lantbrukskonsulentbefattningen i Berlin hade under en följd av år uppehållits

med anslag, som av riksdagen årligen anvisats. Befattningen vore

således icke uppförd å ordinarie stat och i följd härav icke förenad med rätt

till pension.

Befattningen hade alltsedan början av 1912 på förordnande, som årligen

förnyats, innehafts av Maximilian Fredrik Herman Langenheim, född 1863

i Ingelstorps församling av Kristianstads län, vilken städse fullgjort sina

tjänsteåligganden med samvetsgrannhet och nit.

Det med befattningen förenade arvodet, som till en början utgjorde 7,000

kronor, hade sedan flera år tillbaka utgått med 9,000 kronor förutom dyrtidstillägg.

Därest ifrågavarande befattning indroges och Langenheim icke på annat

sätt bereddes inkomster av statsmedel, torde billigheten kräva, att någon

pension bleve honom tillerkänd. Med hänsyn till tjänstgöringens art samt

med befattningen förenade avlöningsvillkor syntes förevarande konsulentbefattning

närmast vara att jämnställa med statskonsulentbefattning. Statskonsulents

avlöningsförmåner, vilka senast reglerats 1918, utginge — oavsett

dyrtidstillägg — i form av lön och tjänstgöringspenningar till belopp av

sammanlagt 5,800 kronor för år jämte tillfällig löneförbättring med 1,000

kronor, varav respektive 400 kronor och 100 kronor beräknades såsom ortstillägg.

Statskonsulents pension vore bestämd till 4,600 kronor vid sextiofem

levnads- och tjugufem tjänstår. Statskonsulent skulle, därest han i likhet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

Utskottet.

med Langenheim tjänstgjort vid sin befattning uti tolv år, enligt bestämmelserna

i gällande pensionslag i pension erhålla 12/26 av sistnämnda belopp

eller, efter vederbörlig avjämning uppåt, 2,210 kronor. Hade Langenheim

fått kvarstå vid sin tjänst intill en ålder av 65 år, skulle hans pension enligt

nyssnämnda beräkningsgrund uppgått till 2,944 kronor. Då Langenheims

arvode avsevärt överstigt statskonsulents avlöningsförmåner och han utan

eget förvållande genom den ifrågasatta indragningen av omförmälda befattning

syntes komma att gå miste om det med tjänsten förenade arvode samt

härtill komme, att på grund av Langenheims ålder vissa svårigheter torde

möta för honom att erhålla annan lönande sysselsättning, syntes billigheten

kräva, att Langenheim tillerkändes pension till samma belopp, varav han

utan vidare torde få anses hava kommit i åtnjutande, därest han kvarstått

vid sin befattning intill uppnådda 65 års ålder eller, efter avrundning uppåt,

3,000 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1924, då han torde komma

att frånträda ifrågavarande förordnande.

Till lantbruksstyrelsens förslag, som biträtts av statskontoret, har departementschefen

för egen del anslutit sig.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Enligt riksdagens numera fattade beslut beträffande anslag till lantbrukskonsulenter

skall i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag den hittillsvarande

konsulentbefattningen i Berlin från och med nästkommande budgetår

indragas och ersättas med en motsvarande befattning i Estland m. fl. länder.

Då det, enligt vad föredragande departementschefen anfört, icke torde kunna

ifrågakomma att till den nya befattningen överflytta den nuvarande lantbrukskonsulenten

i Berlin, synes det vara billigt, att denne befattningshavare

vid avgången från sin tjänst beredes någon pension av statsmedel.

I fråga om storleken av denna pension har utskottet emellertid icke kunnat

ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit,

torde ifrågavarande befattning med hänsyn till tjänstgöringens art och de

med tjänsten förenade avlöningsvillkoren närmast vara att jämföra med

statskonsulentbefattning. Enligt vad styrelsen vidare erinrat, skulle statskonsulent,

därest han i likhet med Langenheim tjänstgjort endast under 12

år, i pension erhålla ett belopp av 2,210 kronor årligen. Då Langenheims

högre arvode givetvis torde hava tillmätts med avseende å hans placering

på utrikes ort och därför enligt utskottets mening icke i sin helhet

synes böra läggas till grund för pensionens beräknande, har utskottet med

hänsyn jämväl därtill, att Langenheim icke erlagt några avgifter för pensionering,

ansett pensionen icke böra bestämmas till högre belopp än nyssnämnda

summa 2,210 kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att lantbrukskonsulenten

Maximilian Fredrik Herman Langenheim må,

under förutsättning att han från och med den 1 juli

s. 17 Kontrollera mot PDF

lian kou t sko t le ts utlåtande Nr 40.

17

1924 erhåller entledigande frän befattning som lantbrukskonsulent,

frän och med samma dag under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

eu pension av tvåtusentvåhundratio kronor årligen.

V. Ang. handelsdepartementet.

8:o) I en till riksdagen avlåten den 14 mars 1924 dagtecknad proposition

nr 88 har Kung!. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, förslagit riksdagen

medgiva, att förste amanuensen hos kommerskollegium, filosofie doktorn Allen

Vannérus må från och med månaden näst efter den, då han lämnar sin anställning

hos kommerskollegium, å allmänna indragningsstaten under sin återstående

livstid uppbära dels årlig pension till belopp av 1,200 kronor, dels ock

ärligt understöd till belopp av 3,800 kronor, med iakttagande likväl, att

pensionstillägg ej må av Vannérus åtnjutas samt att dyrtidstillägg skall

utgå endast å pensionen och beräknas efter de grunder, som i sådant avseende

gälla i avseende å nyreglerade pensioner.

Förevarande framställning avser dels att bereda Vannérus pension till

belopp av 1,200 kronor årligen för hans anställning i statens tjänst, dels

ock att tillerkänna honom ett årligt understöd av 3,800 kronor för att sätta

honom i stånd att fortfarande ägna sig åt vetenskapligt arbete.

I förstnämnda hänseende framgår det av utredningen i ärendet, att

Vannérus, efter att under åren 1889—1895 hava varit anställd som e. o.

amanuens vid kungl. biblioteket samt under åren 1901 och 1902 innehaft förordnande

såsom docent i filosofi vid Göteborgs högskola, den 7 september

1906 antagits såsom e. o. tjänsteman hos kommerskollegium och alltsedan den

1 november sistnämnda år innehaft förordnande såsom amanuens, respektive

förste amanuens hos kollegium ävensom att han, som är född den 20 mars

1862, på grund av nedsatt hörselförmåga icke längre utan stor svårighet

kan bestrida sin tjänst.

Vidkommande förslaget om tilldelande av ett understöd åt Vannérus för hans

vetenskapliga verksamhet, har i statsrådsprotokollet erinrats, hurusom frågan

om beredande av författaranslag åt Vannérus en gång förut varit underställd

riksdagens prövning, i det att vid 1921 års riksdag väcktes en

motion (nr I: 22), däri hemställdes, att riksdagen måtte från och med år

1922 bevilja Vannérus, så länge han levde, ett årligt författaranslag

å 5,000 kronor. Till stöd för detta förslag anfördes, att Vannérus, alltifrån

det han avslutat sina akademiska examensstudier för omkring 30

år sedan, ägnat all den tid, som arbetet för livsuppehället lämnat övrig,

åt forskning och författarskap på filosofiens område. Denna sällsynta

hängivenhet för det vetenskapliga arbetet hade så långt ifrån varit förenad

med några materiella fördelar, att tryckningen av de utgivna skrifterna,

vilka icke kunde vinna spridning bland någon större allmänhet,

Bihang till riksdagens protokoll 1924 tf samt. 33 höft- {Sr 40.) 2

A ug.

pension och

ärligt understöd

åt förste

amanuensen

hos kommerskollegium

filosofie doktorn

A.

Vannérus.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande AV 40.

18

tvärtom av författaren krävt ekonomiska uppoffringar. En var, som förstock

att uppskatta värdet av oegennyttig vetenskaplig forskning, skulle

säkerligen finna denna strävan förtjänt av det erkännande och den uppmuntran

från det allmännas sida, som skulle ligga i beviljandet av ett

årligt författaranslag, så stort att det kunde sätta mottagaren i tillfälle

att ägna sin tid odelad åt den vetenskap, lian så länge utan alla anspråk

på ersättning tjänat. I motionen hänvisades vidare till ett av professorerna

vid universitetet i Lund A. Herrlin, E. Liljeqvist och H. Larsson

den 14 januari 1921 avgivet utlåtande rörande värdet av Vannérus’ författarskap,

i vilket professor emeritus vid universitetet i Köpenhamn H.

Höffding instämt och som i förevarande proposition ätergivits.

I sitt över berörda motion avgivna utlåtande (nr 42, punkt 20) anförde

bankoutskottet, efter att hava inhämtat statskontorets yttrande i ämnet,

följande:

»Det i motionen väckta förslaget undandrager sig varje bedömande efter

grunder, som vanligen tillämpas vid beviljande av pension eller understöd

av därmed jämförligt slag. Utskottet behjärtar visserligen motionens syfte

att genom statens ingripande bereda en förtjänt vetenskapsman tillfälle att

mera odelat ägna sig åt forskningsarbetet. Utskottet är emellertid av den

mening, att understöd av här ifrågasatt slag icke böra beviljas utan den allsidiga

utredning, som plägar föregå Kungl. Maj:ts framställningar i liknande

ärenden. Frågan synes därför först böra i vanlig ordning underställas Kungl.

Maj ds prövning. På grund härav har utskottet ansett sig för närvarande

böra avstyrka bifall till motionen.»

Utskottets hemställan, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda, blev av riksdagen bifallen.

I statsrådsprotokollet har vidare omnämnts, hurusom ledamöterna av

riksdagens första kammare redaktören M. Hellberg, lektorn E. Wigforss

och biskopen O. Bergqvist hos Kungl. Maj:t hemställt om avlåtande till

1924 års riksdag av proposition om ett så stort årligt författaranslag åt

Vannérus, att dess belopp tillsammans med den pension, som kunde komma

att föreslås åt honom för hans tjänstgöring i kommerskollegium, eller,

därest sådan pension icke skulle komma att föreslås, ensamt uppginge till

5,000 kronor, till stöd för vilken framställning åberopats vad som anfördes

i förberörda motion och det vid densamma fogade utlåtandet.

Över denna framställning hava utlåtanden avgivits av vederbörande akademiska

myndigheter vid universitetet i Uppsala, kanslern för rikets universitet

och statskontoret.

Statskontoret har anfört, bland annat, att ämbetsverket icke ville motsätta

sig, att åtgärd vidtoges för att Vannérus från och med den 1 juli 1924

finge komma i åtnjutande av ett årligt understöd å allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att detsamma jämte honom eventuellt tillerkänd pension

uppginge till 5,000 kronor, varvid såsom villkor syntes böra föreskrivas, att

dyrtidstillägg finge utgå endast å det belopp, som kunde komma att tiller
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 40. I!*

kännas Vanuérus för anställningen lins kommerskollegium, och beräknas efter

de grunder, som i sådant avseende gällde beträffande nyreglerade pensioner.

Chefen för ecklesiastikdepartementet har för ogen del vid anmälan av

nu förevarande spörsmål anfört:

»Det framlagda förslaget om beredande av understöd åt Vannérus anser

jag mig böra biträda. Den mycket förtjänstfulla skriftställarverksamhet,

som av Vannérus under lång tid och med stora uppoffringar av

egna medel utövats inom den filosofiska vetenskapens område, synes mig

väl värd ett anslag av statsmedel. Flera gånger har Vannérus förklarats

kompetent till professorsbefattning, men på grund av olika omständigheter

har han icke erhållit någon sådan. Vid sin nuvarande ålder torde han icke

längre hava utsikt att bliva ordinarie innehavare av professorsbefattning.

Det synes då vara så mycket mera lämpligt att för hans vetenskapliga förtjänster

och oavlåtliga, värdefulla arbete i den filosofiska forskningens tjänst

nu bereda honom det erkännande, som otvivelaktigt skulle ligga i ett särskilt

understöd, som sätter honom i stånd att fortfarande ägna sig åt

sin vetenskapliga gärning. Enligt vad jag inhämtat, har därtill hans förmögenhetsställning

numera undergått en sådan förändring, att han för sitt

livsuppehälle har föga mer än sitt amanuensarvode att lita till och följaktligen

icke kan förutsättas äga möjlighet att utan statsunderstöd fullfölja

sitt vetenskapliga författarskap. Den nu verkställda ytterligare utredningen

synes mig tillfullo bestyrka vad i förenämnda motion yttrats om värdet

av Vannérus’ vetenskapliga produktion. Med hänsyn härtill och då omständigheterna

i det föreliggande fallet äro av den säregna beskaffenhet,

att ett bifall till den gjorda framställningen icke kan anses få någon

prejudicierande betydelse, tvekar jag icke att tillstyrka äskande hos riks

dagen av anslag åt Vannérus i enlighet med det förslag, som av statskontoret

avgivits.»

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen i övrigt får utskottet

hänvisa till propositionen.

Vad först beträffar den för Vannérus föreslagna pensionen för hans anställning

såsom icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst får utskottet,

under hänvisning till 1922 års riksdags beslut om pension åt amanuensen

i försvarsdepartementet, kanslisekreteraren friherre O. T. Hermelin, tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Jämväl med avseende på förslaget om beredande åt Vannérus av årligt

understöd såsom ett uttryck av erkännande för hans värdefulla arbete i den

filosofiska forskningens tjänst och ett stöd för fortsatt vetenskaplig verksamhet

har utskottet funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag; och vill

utskottet därvid i likhet med chefen för ecklesiastikdepartementet framhålla,

att omständigheterna i förevarande fall synes vara av den säregna beskaffenhet,

att ett bifall till förslaget icke kan anses få någon prejudicierande verkan.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

Beträffande villkoren för de ifrågavarande förmånernas utgående ansluter

sig utskottet likaledes till Kungl. Maj:ts förslag.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition nr 88, må medgiva, att förste

amanuensen hos kommerskollegium, filosofie doktorn

Allen Vannérus må från och med månaden näst efter

den, da han lämnar sin anställning hos kommerskollegium,

å allmänna indragningsstaten under sin återstående

livstid uppbära dels årlig pension till belopp av

ettusentvåhundra kronor, dels ock årligt understöd till

belopp av tretusenåttahundra kronor, med iakttagande

likväl, att pensionstillägg ej må av Vannérus åtnjutas

samt att dyrtidstillägg skall utgå endast å pensionen

och beräknas efter de grunder, som i sådant avseende

gälla i avseende å nyreglerade pensioner.

Stockholm den 25 april 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Reservationer:

vid punkt 2:o c) (ang. pension åt vaktmästaren i utrikesdepartementet

G. W. Sjöbergs änka):

av herr Paidsen;

vid punkt 3:o c) (ang. pension åt rullföringsbiträdet J. P. Borg):

av herrar Bäcklund och Boven, vilka yrkat avslag å Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning;

vid punkt 7:o) (ang. pension åt lantbrukskonsulenten i Berlin M. F H

Langenheim):

av herr Lorichs, som yrkat bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning;

samt

av herr Paidsen, som yrkat avslag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:306 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande eif te huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten