Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t angående viss utvidgning av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

1924-05-08 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:43, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t angående viss utvidgning av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets tillåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1924 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj.t angående viss utvidgning av statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl.

I en inom andra kammaren av fröken Wellin väckt, till bankoutskottets

förberedande behandling hänvisad motion nr 151, i vars syfte sex av

kammarens övriga ledamöter instämt, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

låta utreda, huruvida gränserna för upptagande i statens pensionsanstalt

för folkskollärare m. fl. kunde vidgas i överensstämmelse med de riktlinjer,

som i motionen angivits.

I motiveringen har erinrats om den pensionsrätt, som i samband med

beslut vid 1919 års lagtima riksdag om upprättande av statens anstalt för

pensionering av folkskollärare m. fl. medgavs för vissa sjukskötersketjänster

och som finnes angiven i § 60 av reglementet för nämnda pensionsanstalt

den 31 december 1919 (Svensk förf.-saml. nr 878). Härefter har

motionären anfört följande:

»Tack vare denna bestämmelse har ett mycket stort antal sjuksköterskor

inom landet kommit i åtnjutande av förmånen att vinna inträde i pensionsanstalten.

Genom den formulering, mom. c i § 60 av författningen erhållit,

är det dock många sjukskötersketjänster, som icke bliva upptagna i

pensionsanstalten i trots av att arbetsgivarna (här kallade huvudmän) uppfylla

^iHkoren för erhållande av s. k. reglering av tjänsterna, vilken måste

föregå upptagandet i anstalten, och att de sjuksköterskor, som innehava dessa

tjänster, måste anses utföra ett för det allmänna lika nyttigt arbete som

de i anförda § 60 omnämnda befattningshavare.

De sjuksköterskebe fattningar, jag närmast åsyftar, äro sådana, som vid en

del bruk, fabriker och därmed likställda industriella verk av dessas ägare

upprättats till tjänst för vid desamma anställda arbetare, och vilkas innehavare

oftast betjäna ej blott dessa utan även deras familjer, hustrur och

barn, vilkas vård, om icke dessa sjukskötersketjänster funnits, otvivelaktigt

kommit att påvila det allmänna, närmast då den kommun, där vederbörande

är bosatt.

Om ett bolag eller en enskild, vilkas huvudsakliga uppgift är av annan

art, än i författningen omnämnd »stiftelse av allmännyttig natur» fyller,

vid sidan av denna sin uppgift fullgör en med sådan stiftelses fullt likvärdig

verksamhet inom sjukvården, synas rimliga skäl föreligga för en lik
Bihang

till riksdagens protokoll 1924. 8 sand. 36 höft. (Nr 43—44.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

ställighet dem emellan i fråga om denna deras verksamhet. Eu sådan likställighet

kan emellertid nu ej tillämpas. Pensionsanstaltens styrelse har

därför måst avvisa ansökan om upptagande i anstalten av sjukskötersketjänst,

som upprättats av industriellt verk, ehuru medicinalstyrelsen ansett

sig kunna bevilja reglering av berörda tjänst. Det vill förefalla som om

detta — ändock det står i full överensstämmelse med lagens ordalydelse

— likväl icke vore fullt överensstämmande med dess anda.

Det måste onekligen också kännas hårt för de sjuksköterskor, vilka, i tjänst

vid ett bruk eller en fabriksanläggning, där utföra ungefär samma arbete

som kamrater anställda av kommun eller »stiftelse», att vara uteslutna

från de pensionsmöjligheter, som staten öppnat för dessa. Och dock har

väl avsikten varit att genom delägareskapet i pensionsanstalten uppmuntra

och giva ersättning för eu viss gärning av allmänngttig art. Av mindre

vikt torde väl vid sådant förhållande vara vem eller vilka, som igångsätta

och leda verksamheten, så länge denna utmynnar i eu allmännyttig och

fullgod gärning.

I anslutning härtill kan med fog ifrågasättas, om icke även sjukskötersketjänster

vid en del s. k. privatkliniker och sjukhem efter erhållen reglering

borde kunna bliva upptagna i pensionsanstalten. Ty otvetydigt är, att

tillvaron av dessa anstalter för stat och kommun innebär en besparing av

sjukhusplatser för det klientel, som begagnar sig av desamma,

Ifrågasättas kunde om ej även — varom Fredrika Bremer-förbundet och

Svenska Röda Korset i skrivelse till Kuugl. Maj:t också hemställt — i

privatvård arbetande sjuksköterskor, som åro inskrivna vid av staten godkända

sjuksköterskebyråer, ävenledes kunde vinna inträde i pensionsanstalten.

Dock torde måhända frågan härom vara av mera komplicerad natur

och dess utredande även så krävande att ett upptagande därav i detta sammanhang

skulle kunna verka fördröjande på spörsmålet i övrigt. .lag anser

därför, att därmed kan anstå i avvaktan på resultatet av utredning av

de av mig först angivna punkterna.»

utskottet. Enligt det i motionen åsyftade författningsrummet, nämligen § 60 av

Gällande be- reglementet den 31 december 1919 för statens anstalt för pensionering av

stämmelser folkskollärare in. fl., skola de rättigheter och skyldigheter, som stadgas i

sköterskors reglementets allmänna föreskrifter (Kap. I III) ävensom i de till reglepensionsrätt.

mentet hörande särskilda bestämmelser angående kommunalt anställda

sjuksköterskor och barnmorskor m. fl. (Kap. Vi), tillkomma nedan angivna

befattningshavare, nämligen

a) distriktssjuksköterska och distriktsbarnmorska, till vars avlöning staten

lämnar bidrag,

b) barnmorska med annan anställning hos kommun eller å barnbördshus,

c) annan sjuksköterska eller husmoder i av staten, landsting, kommun eller

annan samfällighet anordnad vård av sjuka, barn eller åldringar eller ock

i stiftelse av allmännyttig natur, vilken övar dylik vård, samt

d) föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.

De närmare villkoren beträffande pensionering av ifrågavarande befattningshavare

återfinnas i §§ 61—68 av reglementet och äro i huvudsak av

följande innehåll:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Han kolt Iskol lots utlåtande Nr 43.

3

Tjänstepensionsunderlaget för befattning, som i § 60 a) sägs, är 1,000

kronor, för annan befattning bestämmes tjänstepensionsunderlaget av pensionsanstalten,

varvid skall iakttagas, att detsamma ieke må överstiga 2/.s

av den i författning eller vid reglering fastställda minimiärsavlöningen.

Tjänstepensionsunderlaget må dock ej sättas högre än 1,000 kronor eller

lägre än 600 kronor.

Familjepensionsunderlaget överstiger med 300 kronor 20 X av tjänstepensionsunderlaget.

Pensionsåldern ar 55 år lör sjuksköterska och barnmorska samt 60 år

för annan befattningshavare. För hel tjänstepension fordras 25 tjänstår

lör sjuksköterska och barnmorska samt 30 tjänstår för annan befattningshavare.

Den ärliga tjänstepensionsavgift, som skall erläggas av befattningshavare,

år 5 %" av tjänstepensionsunderlaget. Befattningshavares familjepensionsaogift

är 1 % av familjepensionsunderlaget. Huvudmannen erlägger ingen

årsavgift för sjuksköterska eller barnmorska; för annan befattningshavare

erlägger huvudmannen en årsavgift av 5 % av tjänstepensionsunderlaget.

I fråga om innebörden av det under § 60 a) upptagna, här ovan återgivna

stadgandet rörande pensionsrättens omfattning, såvitt avser sjuksköterska,

anställd vid av »annan samfällighet anordnad vård av sjuka,

barn eller åldringar» eller hos »stiftelse av allmännyttig natur, vilken övar

dylik vård» vilket stadgande här närmast är i fråga — synes framgå

av vad styrelsen för pensionsanstalten anfört i ett den 27 januari 1922

avgivet utlåtande i anledning av väckt fråga om pensionsrätt för sjuksköterskor,

anställda vid industriella verk m. m., att anstalten på grund

av nämnda stadgande ansett sig oförhindrad att medgiva pensionsrätt för

sjuksköterskor med anställning hos sådana sällskap, föreningar eller bolag,

vilka särskilt stiftats för utövande av sådan vård, varom här är fråga,

eller vilka eljest kunna anses vara av allmännyttig natur. Däremot har

— såsom ock i motionen antytts — anstalten funnit sig förhindrad att

bevilja pensionsrätt för sjuksköterskor, anställda hos enskild person eller

hos företag, inrättat för vanligt affärsändamål. En ansökning om pensionsrätt

för sjuksköterskor med anställning av sistnämnda art har, sedan den

av anstalten avslagits, genom besvär dragits under Kungl. Maj ds prövning;

och har Kungl. Maj:t enligt utslag i regeringsrätten den 2 mars 1922 lämnat

anstaltens överklagade beslut utan ändring.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår att — medan pensionsrätt under

de allmänna förutsättningar med avseende å reglering av befattning m. m.,

som äro angivna i pensionsanstaltens reglemente, står öppen för sjuksköterskor

i allmän tjänst av här avsedd art ävensom för sköterskor i enskild

anställning, för så vitt huvudmannen är stiftelse av allmännyttig natur eller

företag, som stiftats för sjukvårdsändamål — pensionsrätt i anstalten däremot

icke kan medgivas för sköterskor med anställning hos företag, vilka grundats

för vanlig förvärvsverksamhet men vid sidan av denna verksamhet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr U3.

Utredning

rörande utsträckning

a

sjuksköterskors

pensionsrått.

utövar sjukvård. Ej heller kan sådan pensionsrätt tillkomma sköterskor,

anställda hos enskild person, t. ex. läkare, som inrättat privat sjukhem

eller klinik. Uteslutna från pensionsrätt äro vidare sjuksköterskor, vilka

arbeta i s. k. privatvård, vare sig deras anställningar förmedlas genom

godkända sjuksköterskebyråer eller icke.

Enligt vad utskottet har sig bekant, har frågan om en utsträckning av

sjuksköterskors pensionsrätt varit föremål för behandling i samband med

utredning rörande pensionering av vissa fattigvårdsfunktionärer m. fl. Den

14 januari 1921 uppdrog nämligen Kungl. Maj:t åt särskilda sakkunniga

att verkställa utredning beträffande pensionering av manliga föreståndare

Vid av staten, landsting, kommun eller annan samfällighet inrättad anstalt

för vård av sjuka, barn eller åldringar eller för sådant ändamål, som omförmäles

i 33 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918, eller ock vid

stiftelse av allmännyttig natur, vilken övar vård av angiven beskaffenhet,

ävensom beträffande i vad mån annan befattningshavare vid ifrågavarande

anstalter och kommunernas fattigvård i övrigt kunde bliva delaktig av pension

genom statens försorg. Dessa sakkunniga — överdirektören och chefen

för försäkringsinspektionen P. J. G. Laurin, chefen för skolöverstyrelsens

statistiska avdelning, byråchefen E. Göransson, direktören för statens anstalt

för pensionering av folkskollärare in. fl. C. G. Widström samt statens

fattigvårdsinspektör, kanslirådet R. G. H. von Koch avgåvo den 10 december

1921 yttrande och förslag i ämnet.

I berörda yttrande, vilket i främsta rummet åsyftade pensionsrättens utsträckning

till manliga funktionärer vid den i utredningen avsedda vårdverksamheten

ävensom till andra kvinnliga befattningshavare än husmödrar

och sjuksköterskor, föreslogs emellertid även en avsevärd utvidgning av

den hittillsvarande pensionsrätten för sjuksköterskor. Sålunda funno de

sakkunniga önskvärt, att pensionsrätt kunde beviljas i vissa fall, även om

huvudmannen vore annan institution än de nu i reglementet angivna

staten, landsting, kommun, »annan samfällighet» eller »stiftelse av allmännyttig

natur» — eller ock enskild person, t. ex. ett större bolag, som anordnat

sjukvård för sin personal och dess familjer. Å andra sidan förordade

de sakkunniga, att i de fall, då annan än staten, landsting eller

kommun vore huvudman, före medgivande av pensionsrätt borde krävas

en granskning av vårdens organisation och huvudmannens betingelser att

upprätthålla densamma, så att trygghet skapades för att pensionsrätt ej

beviljades med mindre organisationen vore av verklig och varaktig betydelse
I

övrigt gick de sakkunnigas ifrågavarande förslag ut på en sådan

utvidgning av det verksamhetsområde, till vilket pensionsrätten hittills

varit begränsad, att detsamma skulle omfatta vård av fattiga, sjuka, invalider,

barn eller åldringar; och beträffande frågan, vilka befattningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankuutskotlels utlåtande Nr VI.

bolde förenas med pensionsrätt, ansågo de sakkunniga, alt intet annat

villkor borde uppställas än det i§5av pensionsanstaltens reglemente angivna,

nämligen att befattningarna skola regleras på sätt, som godkännes av Konungen

eller den myndighet, Konungen förordnar. Anledningen till att de

sakkunniga funnit sig böra giva förslaget en så vidsträckt omfattning angavs

i utlåtandet vara, att det visat sig omöjligt att, så skiftande som förhållandena

vore, i pensionsreglementet uppdraga någon gränslinje mellan

de belattningar, vilka borde kunna förenas med pensionsrätt, och övriga

belattningar. Det måste överlämnas åt regleringsmyndigheten att bestämma

häröver. I detta sammanhang framhöllo de sakkunniga, att de villkor för

pensionsrätt, vilka skulle uppfyllas av en befattning och dess huvudman,

vore sådana, att många på ifrågavarande verksamhetsområde anställda

personer komme att sakna möjlighet att erhålla pension från pensionsanstalten,

emedan befattningarna icke voro sådana, att de lämpligen kunde

regleras eller huvudmännen saknade möjlighet att erlägga erforderliga avgifter.

Om något skulle göras för dessa befattningshavares pensionering,

syntes det böra ske genom anlitande av den frivilliga pensionsförsäkringen.

De sakkunnigas utlåtande utmynnade i förslag till följande ändringar i

och tillägg till reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskolelärare

m. 11.:

• § 60 mom. c) skulle erhålla följande lydelse:

»Annan sjuksköterska, anställd i vård av fattiga, sjuka, invalider, barn

eller åldringar; om huvudmannen är annan än staten, landsting eller kommun,

skall dock för befattningens förenande med pensionsrätt fordras, att

vårdens organisation godkänts av Konungen eller den myndighet Konungen

förordnar samt att viss garanti kan anses finnas för vårdens upprätthållande.

»

Till § 69 (Kap. VII) skulle fogas ett nytt moment av följande lydelse:

»d) befattningshavare, anställd i vård av fattiga, sjuka, invalider, barn

eller åldringar, därest befattningen ej kan förenas med pensionsrätt i denna

pensionsanstalt enligt kap. IV eller VI eller i annan av staten understödd

pensionsanstalt eller pensionsfond; om huvudmannen är annan än staten,

landsting eller kommun, skall därjämte gälla vad i § 60 c) stadgas för

dylikt fall.»

Därjämte föreslogos vissa av sakkunnigförslaget betingade ändringar i

övergångsbestämmelserna till Kap. VII.

De sakkunnigas författningsförslag innebar sålunda en överflyttning av

husmoderbefattningarna från Kap. VI till Kap. VII (Särskilda bestämmelser

angående befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl.), dit även

de nya befattningshavargrupperna med undantag av sjuksköterskor skulle

hänföras. För husmödrarna skulle sålunda komma att tillämpas de när
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

Kostnader.

Yttranden

över sakkunnigförslaget.

mare villkor beträffande pensioneringen, som finnas stadgade i §§ 70—78

av reglementet, varigenom bland annat för såväl befattningshavare som

huvudman skulle bliva gällande förmånligare bestämmelser med avseende

å årliga pensionsavgifter.

De sjuksköterskebefattningar, som enligt förslaget skulle beredas delaktighet

i pensionsanstalten, skulle däremot, liksom hittills pensionsberättigade

sjuksköterskebefattningar, hänföras till Kap. VI. På grund härav

skulle även för de nya sjuksköterskebefattningar, vilka enligt förslaget skulle

erhålla pensionsrätt, gälla de i §§ 61—68 stadgade bestämmelserna med

avseende å pensionsunderlag, pensionsavgifter, pensionsålder m. m.

Statsverkets kostnader för genomförande av de sakkunnigas förslag beräknades

för befattningar i kommunal tjänst — under förutsättning att alla

sådana befattningar, vilka kunde väntas bliva reglerade, omedelbart förenades

med pensionsrätt — komma att uppgå till sammanlagt omkring

155,000 kronor för år, För första tillämpningsåret uppskattades anslagsbehovet

för dessa befattningar till omkring 80,000 kronor.

För icke-kommunala befattningar framlades icke någon kostnadsberäkning;

de sakkunniga ansågo emellertid, att för såväl kommunala som

icke-kommunala befattningar under första tillämpningsåret skulle erfordras

ett statsanslag av omkring 100,000 kronor.

Av utredningen framgår icke, huru stor del av de sålunda beräknade

kostnaderna, som belöpte å de sjuksköterskebefattningar, vilka enligt för-,

slaget skulle beredas delaktighet i pensionsanstalten. Det lärer dock kunna

antagas, att dessa kostnader endast utgjorde en jämförelsevis ringa del av det

beräknade totalbeloppet.

Över de sakkunnigas ifrågavarande förslag hava infordrade utlåtanden

avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen samt av

styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

Statskontoret har icke haft någon principiell erinran mot förslaget men

framställt vissa anmärkningar dels mot detaljer i förslaget, dels mot den

förebragta utredningen, varvid bland annat framhållits, att utredning rörande

storleken av erforderlig försäkringsavgift för de nya grupperna av pensionsberättigade

befattningshavare saknades.

Medicinalstyrelsen har på det livligaste tillstyrkt den föreslagna utvidgningen

av pensionsrätten och därvid åberopat en av styrelsen den 12 januari

1922 gjord framställning rörande pensionsrätt för sjuksköterskor i enskild

tjänst, vilken framställning avsett jämväl i privatvård arbetande sjuksköterskor,

tillhörande godkända sjuksköterskebyråer. Styrelsen har framhållit

att tillgodoseendet av detta önskemål erfordrade särskilda bestämmelser och

förklarat sig anse synnerligen önskvärt, att även ifrågavarande sköterskor

bereddes delaktighet i pensionsanstalten. I övrigt har medicinalstyrelsen

mot de sakkunnigas förslag framställt den erinran, att därest bestämmelserna

angående tillträde till pensionsanstalten avfattades så allmänt som

de sakkunniga ifrågasatt och samtidigt föreskrifterna i § 5 av reglementet

angående reglering av pensionsberättigade befattningar bibehölles, detta möj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hankoutskottels utlåtande Nr l.‘>.

ligen kuiule komma att bereda svårigheter vid tillämpningen. Enligt § Öl)

inom. d) i sakkunnigförslaget skulle nämligen sä gott som vilken befattningshavare

som helst i eu fattigvårds-, respektive sjukvårdsanstalt bliva

berättigad till inträde i pensionsanstalten, och enligt § 5 i reglementet

skulle samtliga befattningar bos samma huvudman, vilka kunde förenas

med pensionsrätt, samtidigt regleras och anmälas för erhållande av pensionsräll.

Pensionsstyrelsen, som icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag,

har i samband med sitt yttrande framlagt en av styrelsen enligt Kungl.

Maj:ts den 20 juni 1918 meddelade uppdrag i samråd med socialstyrelsen

verkställd utredning beträffande statens medverkan till pensionering av kvalificerad

arbetskraft vid enskilda sociala anstalter. Denna utredning, för

vilken här icke torde behöva närmare redogöras, utmynnade i förslag till

en väsentlig utvidgning av pensionsrätten, utöver den av de sakkunniga

ifrågasatta, för befattningshavare vid anstalter på det sociala verksamhetsområdet.

Styrelsen för pensionsanstalten har i sitt yttrande icke haft något att i

princip invända mot sakkunnigförslaget, mot vilket styrelsen emellertid i

likhet med statskontoret framställt vissa detaljanmärkningar. Däremot har

styrelsen avstyrkt medicinalstyrelsens förslag om pensioneringens utsträckande

även till privatsköterskor och därvid framhållit, att detta skulle

komma i strid med den hittills vedertagna grundsatsen för pensionering i

pensionsanstalten, nämligen att pensionsrätt skulle vara bunden vid befattning

och ej vid person i annan måtto än lör så vitt han vore innehavare

av en med pensionsrätt förenad befattning. Ehuru det uttalade önskemålet

i och för sig måste anses behjärtansvärt, kunde styrelsen därför ej finna

möjligt att lösa denna fråga genom medgivande av pensionsrätt i anstalten.

I stället syntes här den frivilliga pensionsförsäkringen lämpligen kunna

komma till användning. Även pensionsstyrelsens förslag om ytterligare utsträckning

av pensionsrätten har avstyrkts.

De sakkunnigas här berörda förslag har hittills icke föranlett någon

framställning från Kungl. Maj:ts sida till riksdagen. Den 13 december

1922 hava de sakkunniga avgivit ett till omfattningen mera begränsat förslag,

avseende allenast pensionering av föreståndare och föreståndarinnor

vid anstalter för vård av fattiga, sjuka, invalider, barn eller åldringar,

vilket förslag beräknats draga en väsentligt mindre kostnad. Sistnämnda

förslag har hittills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt vad utskottet inhämtat, hava vidare hos Kungl. Maj:t gjorts fram- Framstållställningar

angående beredande av pensionsrätt för vissa sjuksköterskor i fiende penenskild

tjänst m. fl. Sålunda har »Svensk sjuksköterskeförening av 1910» slottsrätt för

den 30 september 1921 hemställt om pensionsrätt i statens anstalt för pen- sköterska i

sionering av förskollärare m. fl. för sköterskebefattningar vid sjukvård, enskild tjänst,

anordnad av fabriker, bruk och andra industriella anläggningar. Vidare

hava framställningar gjorts i februari 1922 av leg. läkaren Gertrud Gussander

såsom ägare till Elfgärdens sjuk- och vilohem rörande pensionsrätt för hus
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr h3.

modern och två sköterskor vid nämnda anstalt, den 9 juni 1922 av överstyrelsen

för Svenska Röda Korset rörande pensionsrätt för privatsköterskor,

vilka genomgått godkänd sjuksköterskeskola och i övrigt uppfyllt vissa

angivna fordringar, den 22 januari 1923 av Fredrika-Bremerförbandet rörande

pensionsrätt för sjuksköterskor, vilka efter att hava genomgått godkänd

sjuksköterskeskola ägna sig åt privat sjukvård samt i februari sistnämnda

år av professorn P. Haglund jämte sjutton andra innehavare av privata

kliniker rörande pensionsrätt för sjuksköterskor, anställda vid privata kliniker

eller institut för speciell sjukvård. Samtliga dessa framställningar

hava tillstyrkts av medicinalstyrelsen men äro ännu beroende på Kungl.

Maj:ts prövning.

Motionen. I motionen har i främsta rummet påyrkats pensionsrätt för sjuksköterskebefattningar

vid industriella företag, vilka anordnat sjukvård för sin

personal och dess familjer. Därjämte har motionären ifrågasatt beredande

av pensionsrätt för sjuksköterskebefattningar vid vissa privatkliniker och

enskilda sjukhem. Slutligen har i motionen antytts önskvärdheten av

pensionsrätt jämväl för sjuksköterskor, som arbeta i s. k. privatvård och

vilka äro inskrivna vid godkända sjuksköterskebyråer. Sistnämnda fråga

har emellertid med hänsyn till sin komplicerade natur ansetts tills vidare

kunna anstå.

utskottets Frågan om en utsträckning av pensionsrätten för sjuksköterskor torde,

yttrande. meci hänsyn till sjukvårdsverksamhetens stora betydelse ur samhällets

synpunkt, få anses beaktansvärd. Det synes utskottet därför påkallat,

att detta spörsmål göres till föremål för fortsatt övervägande från statsmakternas

sida. Genom 1919 års lagtima riksdags beslut i samband

med upprättandet av statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. har visserligen delaktighet i denna anstalt beretts för sjuksköterskebefattningar

i statlig och kommunal tjänst samt för vissa sjukskötersketjänster

i enskild anställning, vilka med hänsyn till vårdverksamhetens

allmännyttiga natur ansetts böra likställas med förstnämnda befattningar.

Emellertid bedrives vid ett stort antal enskilda anstalter en sjukvårdsverksamhet,

vilken otvivelaktigt måste anses vara av allmännyttig art men

som enligt nu gällande bestämmelser likväl icke för där anställda sköterskor

berättigar till pension. Det synes utskottet önskvärt, att åtgärder

vidtagas för beredande av pensionsrätt även åt sköterskor med anställning

i sist angivna verksamhet.

Närmast torde härvid, på sätt i motionen framhållits, böra komma i

betraktande sköterskebefattningar i sjukvård, som anordnats av bruk, fabriker

och därmed jämförliga företag. I de flesta fall torde väl denna

sjukvård — för så vitt den är organiserad på ändamålsenligt sätt — ur

allmännyttans synpunkt kunna jämställas med sådan sjukvårdsverksam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets uttalande Nr 9

het, som enligt gällande bestämmelser berättigar till delaktighet i pensionsanstalten,

särskilt med hänsyn därtill, att sjukvården i lråga, om den icke

organiserats av det enskilda företaget, i allmänhet torde hava kommit att

påvila vederbörande landsting eller kommun. Det vill synas, som om för

en lösning av spörsmålet om pensionering av ifrågavarande sjuksköterskor

de riktlinjer, vilka angivits av ovan omförmälda sakkunniga, borde kunna

vara vägledande.

Även för pensionering av sjuksköterskor vid vissa av enskild läkare

eller annan enskild person upprättade kliniker, sjukhem eller institut för

speciell sjukvård synas vissa skäl tala.

Jämväl för ifrågavarande kategori av sjuksköterskor förefaller en pensionering

genom statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. 11. i

viss utsträckning vara möjlig att genomföra i anslutning till de riktlinjer,

som uppdragits av nyssnämnda sakkunniga,även om föreskrifterna beträffande

reglering av befattning samt de föreslagna bestämmelserna rörande granskning

av vårdens organisation och huvudmannens betingelser att upprätthålla

densamma torde komma att i vissa fall vålla svårigheter för vinnande

av delaktighet i pensionsanstalten. Emellertid torde, därest en pensionering

genom statens pensionsanstalt finnes böra äga rum, beträffande nu avsedda

befattningar böra föreskrivas skyldighet för vederbörande huvudmän att

bidraga till pensioneringen även genom erläggande av årliga pensionsavgifter.

Detta spörsmål synes emellertid böra göras till töremål för en närmare

utredning.

Frågan om pensionsrätt för sjuksköterskor, vilka icke innehava befattning

vid sjukvårdsinrättning utan arbeta i s. k. privatvård genom förmedling

av sjuksköterskebyråer, torde vara av mera svårlöst natur. Med hänsyn

till ifrågavarande anställningars karaktär synes en pensionering av

privatsköterskor svårligen kunna genomföras i överensstämmelse med de

allmänna grunder, som äro stadgade i pensionsanstaltens reglemente. Utskottet

vill i avseende härå erinra, att såsom villkor för godkännande av

sådan i § 5 av reglementet omförmäld reglering av befattning, som utgör

förutsättning för delaktighet i anstalten, är stadgat, bland annat, att regleringen

skall avse behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningens

innehavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens art och omfattning

samt minimiavlöning. På grund av de former, under vilka privatsköterskornas

anställning äger rum, torde en dylik reglering icke vara möjlig

att genomföra. Med hänsyn till det gagnande arbete, som ifrågavarande

sjuksköterskor i många fall utföra, synes det emellertid vara ett behjärtansvärt

önskemål att söka finna någon möjlighet för beredande av pension

åt desamma. Huruvida för vinnande av detta önskemal någon

annan utväg än den frivilliga pensionsförsäkringen må kunna beredas, är

ett spörsmål, som utskottet i detta sammanhang ansett sig icke böra upptaga

till närmare prövning. Då nämligen frågan om en utsträckning av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

den nu medgivna pensionsrätten för sjuksköterskor synes böra genom Kungl.

Maj:ts försorg göras till föremål för förnyad behandling och fortsatt utredning,

i den mån sådan finnes erforderlig, torde därvid jämväl möjligheterna

för beredande av pension åt privatsköterskor böra komma under övervägande.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:151,

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte taga under övervägande frågan om utsträckt pensionsrätt

för sjuksköterskor samt därefter för riksdagen framlägga

det förslag, vartill omständigheterna må föranleda.

Stockholm den 8 maj 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Bindley, Ohngren, Björnsson,

Lindgren, Abrahamsson, Bodin och Östergren;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,

Borggren, Bäcklund, Boven, Ryberg, Borichs och Jönsson i Fridhill.

Reservation

av herr Loven, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»Frågan om förstnämnda befattningar. Emellertid bedrives

vid vissa enskilda anstalter en sjukvårdsverksamhet, vilken otvivelaktigt

måste anses vara av allmännyttig art men som enligt nu gällande bestämmelser

likväl icke för där anställda sköterskor berättigar till pension. Det

synes utskottet önskvärt, att åtgärder vidtagas för beredande av pensionsrätt

i viss utsträckning även åt sköterskor med anställning i sist angivna

verksamhet.

Härvid torde, på sätt i motionen framhållits, böra komma i betraktande

sköterskebefattningar i sjukvård, som anordnats av bruk, fabriker och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskollels utlåtande AV 4.1.

11

därmed jämförliga förelag. I de flesta fall

— — — — — — —---- vara vägledande.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:151,

må i skrivelse till Kungl. Maj.t anhålla, att Kungl. Maj:t

mätte taga under övervägande frågan om pensionsrält lör

sjuksköterskor, anställda vid bruk, fabriker och därmed

likställda företag, samt därefter för riksdagen framlägga det

förslag, vartill omständigheterna må föranleda.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:214 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående viss utvidgning av statens anstalt för pensionering av folkskollära s. 2 i texten