Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t angående viss utvidgning av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
1924-05-08 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1924:43, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t angående viss utvidgning av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
Dokumentets text
Banko utskottets tillåtande Nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1924 kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj.t angående viss utvidgning av statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl.
I en inom andra kammaren av fröken Wellin väckt, till bankoutskottets
förberedande behandling hänvisad motion nr 151, i vars syfte sex av
kammarens övriga ledamöter instämt, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
låta utreda, huruvida gränserna för upptagande i statens pensionsanstalt
för folkskollärare m. fl. kunde vidgas i överensstämmelse med de riktlinjer,
som i motionen angivits.
I motiveringen har erinrats om den pensionsrätt, som i samband med
beslut vid 1919 års lagtima riksdag om upprättande av statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl. medgavs för vissa sjukskötersketjänster
och som finnes angiven i § 60 av reglementet för nämnda pensionsanstalt
den 31 december 1919 (Svensk förf.-saml. nr 878). Härefter har
motionären anfört följande:
»Tack vare denna bestämmelse har ett mycket stort antal sjuksköterskor
inom landet kommit i åtnjutande av förmånen att vinna inträde i pensionsanstalten.
Genom den formulering, mom. c i § 60 av författningen erhållit,
är det dock många sjukskötersketjänster, som icke bliva upptagna i
pensionsanstalten i trots av att arbetsgivarna (här kallade huvudmän) uppfylla
^iHkoren för erhållande av s. k. reglering av tjänsterna, vilken måste
föregå upptagandet i anstalten, och att de sjuksköterskor, som innehava dessa
tjänster, måste anses utföra ett för det allmänna lika nyttigt arbete som
de i anförda § 60 omnämnda befattningshavare.
De sjuksköterskebe fattningar, jag närmast åsyftar, äro sådana, som vid en
del bruk, fabriker och därmed likställda industriella verk av dessas ägare
upprättats till tjänst för vid desamma anställda arbetare, och vilkas innehavare
oftast betjäna ej blott dessa utan även deras familjer, hustrur och
barn, vilkas vård, om icke dessa sjukskötersketjänster funnits, otvivelaktigt
kommit att påvila det allmänna, närmast då den kommun, där vederbörande
är bosatt.
Om ett bolag eller en enskild, vilkas huvudsakliga uppgift är av annan
art, än i författningen omnämnd »stiftelse av allmännyttig natur» fyller,
vid sidan av denna sin uppgift fullgör en med sådan stiftelses fullt likvärdig
verksamhet inom sjukvården, synas rimliga skäl föreligga för en lik
Bihang
till riksdagens protokoll 1924. 8 sand. 36 höft. (Nr 43—44.)
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
ställighet dem emellan i fråga om denna deras verksamhet. Eu sådan likställighet
kan emellertid nu ej tillämpas. Pensionsanstaltens styrelse har
därför måst avvisa ansökan om upptagande i anstalten av sjukskötersketjänst,
som upprättats av industriellt verk, ehuru medicinalstyrelsen ansett
sig kunna bevilja reglering av berörda tjänst. Det vill förefalla som om
detta — ändock det står i full överensstämmelse med lagens ordalydelse
— likväl icke vore fullt överensstämmande med dess anda.
Det måste onekligen också kännas hårt för de sjuksköterskor, vilka, i tjänst
vid ett bruk eller en fabriksanläggning, där utföra ungefär samma arbete
som kamrater anställda av kommun eller »stiftelse», att vara uteslutna
från de pensionsmöjligheter, som staten öppnat för dessa. Och dock har
väl avsikten varit att genom delägareskapet i pensionsanstalten uppmuntra
och giva ersättning för eu viss gärning av allmänngttig art. Av mindre
vikt torde väl vid sådant förhållande vara vem eller vilka, som igångsätta
och leda verksamheten, så länge denna utmynnar i eu allmännyttig och
fullgod gärning.
I anslutning härtill kan med fog ifrågasättas, om icke även sjukskötersketjänster
vid en del s. k. privatkliniker och sjukhem efter erhållen reglering
borde kunna bliva upptagna i pensionsanstalten. Ty otvetydigt är, att
tillvaron av dessa anstalter för stat och kommun innebär en besparing av
sjukhusplatser för det klientel, som begagnar sig av desamma,
Ifrågasättas kunde om ej även — varom Fredrika Bremer-förbundet och
Svenska Röda Korset i skrivelse till Kuugl. Maj:t också hemställt — i
privatvård arbetande sjuksköterskor, som åro inskrivna vid av staten godkända
sjuksköterskebyråer, ävenledes kunde vinna inträde i pensionsanstalten.
Dock torde måhända frågan härom vara av mera komplicerad natur
och dess utredande även så krävande att ett upptagande därav i detta sammanhang
skulle kunna verka fördröjande på spörsmålet i övrigt. .lag anser
därför, att därmed kan anstå i avvaktan på resultatet av utredning av
de av mig först angivna punkterna.»
utskottet. Enligt det i motionen åsyftade författningsrummet, nämligen § 60 av
Gällande be- reglementet den 31 december 1919 för statens anstalt för pensionering av
stämmelser folkskollärare in. fl., skola de rättigheter och skyldigheter, som stadgas i
sköterskors reglementets allmänna föreskrifter (Kap. I III) ävensom i de till reglepensionsrätt.
mentet hörande särskilda bestämmelser angående kommunalt anställda
sjuksköterskor och barnmorskor m. fl. (Kap. Vi), tillkomma nedan angivna
befattningshavare, nämligen
a) distriktssjuksköterska och distriktsbarnmorska, till vars avlöning staten
lämnar bidrag,
b) barnmorska med annan anställning hos kommun eller å barnbördshus,
c) annan sjuksköterska eller husmoder i av staten, landsting, kommun eller
annan samfällighet anordnad vård av sjuka, barn eller åldringar eller ock
i stiftelse av allmännyttig natur, vilken övar dylik vård, samt
d) föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.
De närmare villkoren beträffande pensionering av ifrågavarande befattningshavare
återfinnas i §§ 61—68 av reglementet och äro i huvudsak av
följande innehåll:
Han kolt Iskol lots utlåtande Nr 43.
3
Tjänstepensionsunderlaget för befattning, som i § 60 a) sägs, är 1,000
kronor, för annan befattning bestämmes tjänstepensionsunderlaget av pensionsanstalten,
varvid skall iakttagas, att detsamma ieke må överstiga 2/.s
av den i författning eller vid reglering fastställda minimiärsavlöningen.
Tjänstepensionsunderlaget må dock ej sättas högre än 1,000 kronor eller
lägre än 600 kronor.
Familjepensionsunderlaget överstiger med 300 kronor 20 X av tjänstepensionsunderlaget.
Pensionsåldern ar 55 år lör sjuksköterska och barnmorska samt 60 år
för annan befattningshavare. För hel tjänstepension fordras 25 tjänstår
lör sjuksköterska och barnmorska samt 30 tjänstår för annan befattningshavare.
Den ärliga tjänstepensionsavgift, som skall erläggas av befattningshavare,
år 5 %" av tjänstepensionsunderlaget. Befattningshavares familjepensionsaogift
är 1 % av familjepensionsunderlaget. Huvudmannen erlägger ingen
årsavgift för sjuksköterska eller barnmorska; för annan befattningshavare
erlägger huvudmannen en årsavgift av 5 % av tjänstepensionsunderlaget.
I fråga om innebörden av det under § 60 a) upptagna, här ovan återgivna
stadgandet rörande pensionsrättens omfattning, såvitt avser sjuksköterska,
anställd vid av »annan samfällighet anordnad vård av sjuka,
barn eller åldringar» eller hos »stiftelse av allmännyttig natur, vilken övar
dylik vård» vilket stadgande här närmast är i fråga — synes framgå
av vad styrelsen för pensionsanstalten anfört i ett den 27 januari 1922
avgivet utlåtande i anledning av väckt fråga om pensionsrätt för sjuksköterskor,
anställda vid industriella verk m. m., att anstalten på grund
av nämnda stadgande ansett sig oförhindrad att medgiva pensionsrätt för
sjuksköterskor med anställning hos sådana sällskap, föreningar eller bolag,
vilka särskilt stiftats för utövande av sådan vård, varom här är fråga,
eller vilka eljest kunna anses vara av allmännyttig natur. Däremot har
— såsom ock i motionen antytts — anstalten funnit sig förhindrad att
bevilja pensionsrätt för sjuksköterskor, anställda hos enskild person eller
hos företag, inrättat för vanligt affärsändamål. En ansökning om pensionsrätt
för sjuksköterskor med anställning av sistnämnda art har, sedan den
av anstalten avslagits, genom besvär dragits under Kungl. Maj ds prövning;
och har Kungl. Maj:t enligt utslag i regeringsrätten den 2 mars 1922 lämnat
anstaltens överklagade beslut utan ändring.
Av den nu lämnade redogörelsen framgår att — medan pensionsrätt under
de allmänna förutsättningar med avseende å reglering av befattning m. m.,
som äro angivna i pensionsanstaltens reglemente, står öppen för sjuksköterskor
i allmän tjänst av här avsedd art ävensom för sköterskor i enskild
anställning, för så vitt huvudmannen är stiftelse av allmännyttig natur eller
företag, som stiftats för sjukvårdsändamål — pensionsrätt i anstalten däremot
icke kan medgivas för sköterskor med anställning hos företag, vilka grundats
för vanlig förvärvsverksamhet men vid sidan av denna verksamhet
4
Bankoutskottets utlåtande Nr U3.
Utredning
rörande utsträckning
a
sjuksköterskors
pensionsrått.
utövar sjukvård. Ej heller kan sådan pensionsrätt tillkomma sköterskor,
anställda hos enskild person, t. ex. läkare, som inrättat privat sjukhem
eller klinik. Uteslutna från pensionsrätt äro vidare sjuksköterskor, vilka
arbeta i s. k. privatvård, vare sig deras anställningar förmedlas genom
godkända sjuksköterskebyråer eller icke.
Enligt vad utskottet har sig bekant, har frågan om en utsträckning av
sjuksköterskors pensionsrätt varit föremål för behandling i samband med
utredning rörande pensionering av vissa fattigvårdsfunktionärer m. fl. Den
14 januari 1921 uppdrog nämligen Kungl. Maj:t åt särskilda sakkunniga
att verkställa utredning beträffande pensionering av manliga föreståndare
Vid av staten, landsting, kommun eller annan samfällighet inrättad anstalt
för vård av sjuka, barn eller åldringar eller för sådant ändamål, som omförmäles
i 33 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918, eller ock vid
stiftelse av allmännyttig natur, vilken övar vård av angiven beskaffenhet,
ävensom beträffande i vad mån annan befattningshavare vid ifrågavarande
anstalter och kommunernas fattigvård i övrigt kunde bliva delaktig av pension
genom statens försorg. Dessa sakkunniga — överdirektören och chefen
för försäkringsinspektionen P. J. G. Laurin, chefen för skolöverstyrelsens
statistiska avdelning, byråchefen E. Göransson, direktören för statens anstalt
för pensionering av folkskollärare in. fl. C. G. Widström samt statens
fattigvårdsinspektör, kanslirådet R. G. H. von Koch avgåvo den 10 december
1921 yttrande och förslag i ämnet.
I berörda yttrande, vilket i främsta rummet åsyftade pensionsrättens utsträckning
till manliga funktionärer vid den i utredningen avsedda vårdverksamheten
ävensom till andra kvinnliga befattningshavare än husmödrar
och sjuksköterskor, föreslogs emellertid även en avsevärd utvidgning av
den hittillsvarande pensionsrätten för sjuksköterskor. Sålunda funno de
sakkunniga önskvärt, att pensionsrätt kunde beviljas i vissa fall, även om
huvudmannen vore annan institution än de nu i reglementet angivna
staten, landsting, kommun, »annan samfällighet» eller »stiftelse av allmännyttig
natur» — eller ock enskild person, t. ex. ett större bolag, som anordnat
sjukvård för sin personal och dess familjer. Å andra sidan förordade
de sakkunniga, att i de fall, då annan än staten, landsting eller
kommun vore huvudman, före medgivande av pensionsrätt borde krävas
en granskning av vårdens organisation och huvudmannens betingelser att
upprätthålla densamma, så att trygghet skapades för att pensionsrätt ej
beviljades med mindre organisationen vore av verklig och varaktig betydelse
I
övrigt gick de sakkunnigas ifrågavarande förslag ut på en sådan
utvidgning av det verksamhetsområde, till vilket pensionsrätten hittills
varit begränsad, att detsamma skulle omfatta vård av fattiga, sjuka, invalider,
barn eller åldringar; och beträffande frågan, vilka befattningar
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankuutskotlels utlåtande Nr VI.
bolde förenas med pensionsrätt, ansågo de sakkunniga, alt intet annat
villkor borde uppställas än det i§5av pensionsanstaltens reglemente angivna,
nämligen att befattningarna skola regleras på sätt, som godkännes av Konungen
eller den myndighet, Konungen förordnar. Anledningen till att de
sakkunniga funnit sig böra giva förslaget en så vidsträckt omfattning angavs
i utlåtandet vara, att det visat sig omöjligt att, så skiftande som förhållandena
vore, i pensionsreglementet uppdraga någon gränslinje mellan
de belattningar, vilka borde kunna förenas med pensionsrätt, och övriga
belattningar. Det måste överlämnas åt regleringsmyndigheten att bestämma
häröver. I detta sammanhang framhöllo de sakkunniga, att de villkor för
pensionsrätt, vilka skulle uppfyllas av en befattning och dess huvudman,
vore sådana, att många på ifrågavarande verksamhetsområde anställda
personer komme att sakna möjlighet att erhålla pension från pensionsanstalten,
emedan befattningarna icke voro sådana, att de lämpligen kunde
regleras eller huvudmännen saknade möjlighet att erlägga erforderliga avgifter.
Om något skulle göras för dessa befattningshavares pensionering,
syntes det böra ske genom anlitande av den frivilliga pensionsförsäkringen.
De sakkunnigas utlåtande utmynnade i förslag till följande ändringar i
och tillägg till reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskolelärare
m. 11.:
• § 60 mom. c) skulle erhålla följande lydelse:
»Annan sjuksköterska, anställd i vård av fattiga, sjuka, invalider, barn
eller åldringar; om huvudmannen är annan än staten, landsting eller kommun,
skall dock för befattningens förenande med pensionsrätt fordras, att
vårdens organisation godkänts av Konungen eller den myndighet Konungen
förordnar samt att viss garanti kan anses finnas för vårdens upprätthållande.
»
Till § 69 (Kap. VII) skulle fogas ett nytt moment av följande lydelse:
»d) befattningshavare, anställd i vård av fattiga, sjuka, invalider, barn
eller åldringar, därest befattningen ej kan förenas med pensionsrätt i denna
pensionsanstalt enligt kap. IV eller VI eller i annan av staten understödd
pensionsanstalt eller pensionsfond; om huvudmannen är annan än staten,
landsting eller kommun, skall därjämte gälla vad i § 60 c) stadgas för
dylikt fall.»
Därjämte föreslogos vissa av sakkunnigförslaget betingade ändringar i
övergångsbestämmelserna till Kap. VII.
De sakkunnigas författningsförslag innebar sålunda en överflyttning av
husmoderbefattningarna från Kap. VI till Kap. VII (Särskilda bestämmelser
angående befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl.), dit även
de nya befattningshavargrupperna med undantag av sjuksköterskor skulle
hänföras. För husmödrarna skulle sålunda komma att tillämpas de när
-
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Kostnader.
Yttranden
över sakkunnigförslaget.
mare villkor beträffande pensioneringen, som finnas stadgade i §§ 70—78
av reglementet, varigenom bland annat för såväl befattningshavare som
huvudman skulle bliva gällande förmånligare bestämmelser med avseende
å årliga pensionsavgifter.
De sjuksköterskebefattningar, som enligt förslaget skulle beredas delaktighet
i pensionsanstalten, skulle däremot, liksom hittills pensionsberättigade
sjuksköterskebefattningar, hänföras till Kap. VI. På grund härav
skulle även för de nya sjuksköterskebefattningar, vilka enligt förslaget skulle
erhålla pensionsrätt, gälla de i §§ 61—68 stadgade bestämmelserna med
avseende å pensionsunderlag, pensionsavgifter, pensionsålder m. m.
Statsverkets kostnader för genomförande av de sakkunnigas förslag beräknades
för befattningar i kommunal tjänst — under förutsättning att alla
sådana befattningar, vilka kunde väntas bliva reglerade, omedelbart förenades
med pensionsrätt — komma att uppgå till sammanlagt omkring
155,000 kronor för år, För första tillämpningsåret uppskattades anslagsbehovet
för dessa befattningar till omkring 80,000 kronor.
För icke-kommunala befattningar framlades icke någon kostnadsberäkning;
de sakkunniga ansågo emellertid, att för såväl kommunala som
icke-kommunala befattningar under första tillämpningsåret skulle erfordras
ett statsanslag av omkring 100,000 kronor.
Av utredningen framgår icke, huru stor del av de sålunda beräknade
kostnaderna, som belöpte å de sjuksköterskebefattningar, vilka enligt för-,
slaget skulle beredas delaktighet i pensionsanstalten. Det lärer dock kunna
antagas, att dessa kostnader endast utgjorde en jämförelsevis ringa del av det
beräknade totalbeloppet.
Över de sakkunnigas ifrågavarande förslag hava infordrade utlåtanden
avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen samt av
styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
Statskontoret har icke haft någon principiell erinran mot förslaget men
framställt vissa anmärkningar dels mot detaljer i förslaget, dels mot den
förebragta utredningen, varvid bland annat framhållits, att utredning rörande
storleken av erforderlig försäkringsavgift för de nya grupperna av pensionsberättigade
befattningshavare saknades.
Medicinalstyrelsen har på det livligaste tillstyrkt den föreslagna utvidgningen
av pensionsrätten och därvid åberopat en av styrelsen den 12 januari
1922 gjord framställning rörande pensionsrätt för sjuksköterskor i enskild
tjänst, vilken framställning avsett jämväl i privatvård arbetande sjuksköterskor,
tillhörande godkända sjuksköterskebyråer. Styrelsen har framhållit
att tillgodoseendet av detta önskemål erfordrade särskilda bestämmelser och
förklarat sig anse synnerligen önskvärt, att även ifrågavarande sköterskor
bereddes delaktighet i pensionsanstalten. I övrigt har medicinalstyrelsen
mot de sakkunnigas förslag framställt den erinran, att därest bestämmelserna
angående tillträde till pensionsanstalten avfattades så allmänt som
de sakkunniga ifrågasatt och samtidigt föreskrifterna i § 5 av reglementet
angående reglering av pensionsberättigade befattningar bibehölles, detta möj
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hankoutskottels utlåtande Nr l.‘>.
ligen kuiule komma att bereda svårigheter vid tillämpningen. Enligt § Öl)
inom. d) i sakkunnigförslaget skulle nämligen sä gott som vilken befattningshavare
som helst i eu fattigvårds-, respektive sjukvårdsanstalt bliva
berättigad till inträde i pensionsanstalten, och enligt § 5 i reglementet
skulle samtliga befattningar bos samma huvudman, vilka kunde förenas
med pensionsrätt, samtidigt regleras och anmälas för erhållande av pensionsräll.
Pensionsstyrelsen, som icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag,
har i samband med sitt yttrande framlagt en av styrelsen enligt Kungl.
Maj:ts den 20 juni 1918 meddelade uppdrag i samråd med socialstyrelsen
verkställd utredning beträffande statens medverkan till pensionering av kvalificerad
arbetskraft vid enskilda sociala anstalter. Denna utredning, för
vilken här icke torde behöva närmare redogöras, utmynnade i förslag till
en väsentlig utvidgning av pensionsrätten, utöver den av de sakkunniga
ifrågasatta, för befattningshavare vid anstalter på det sociala verksamhetsområdet.
Styrelsen för pensionsanstalten har i sitt yttrande icke haft något att i
princip invända mot sakkunnigförslaget, mot vilket styrelsen emellertid i
likhet med statskontoret framställt vissa detaljanmärkningar. Däremot har
styrelsen avstyrkt medicinalstyrelsens förslag om pensioneringens utsträckande
även till privatsköterskor och därvid framhållit, att detta skulle
komma i strid med den hittills vedertagna grundsatsen för pensionering i
pensionsanstalten, nämligen att pensionsrätt skulle vara bunden vid befattning
och ej vid person i annan måtto än lör så vitt han vore innehavare
av en med pensionsrätt förenad befattning. Ehuru det uttalade önskemålet
i och för sig måste anses behjärtansvärt, kunde styrelsen därför ej finna
möjligt att lösa denna fråga genom medgivande av pensionsrätt i anstalten.
I stället syntes här den frivilliga pensionsförsäkringen lämpligen kunna
komma till användning. Även pensionsstyrelsens förslag om ytterligare utsträckning
av pensionsrätten har avstyrkts.
De sakkunnigas här berörda förslag har hittills icke föranlett någon
framställning från Kungl. Maj:ts sida till riksdagen. Den 13 december
1922 hava de sakkunniga avgivit ett till omfattningen mera begränsat förslag,
avseende allenast pensionering av föreståndare och föreståndarinnor
vid anstalter för vård av fattiga, sjuka, invalider, barn eller åldringar,
vilket förslag beräknats draga en väsentligt mindre kostnad. Sistnämnda
förslag har hittills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Enligt vad utskottet inhämtat, hava vidare hos Kungl. Maj:t gjorts fram- Framstållställningar
angående beredande av pensionsrätt för vissa sjuksköterskor i fiende penenskild
tjänst m. fl. Sålunda har »Svensk sjuksköterskeförening av 1910» slottsrätt för
den 30 september 1921 hemställt om pensionsrätt i statens anstalt för pen- sköterska i
sionering av förskollärare m. fl. för sköterskebefattningar vid sjukvård, enskild tjänst,
anordnad av fabriker, bruk och andra industriella anläggningar. Vidare
hava framställningar gjorts i februari 1922 av leg. läkaren Gertrud Gussander
såsom ägare till Elfgärdens sjuk- och vilohem rörande pensionsrätt för hus
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr h3.
modern och två sköterskor vid nämnda anstalt, den 9 juni 1922 av överstyrelsen
för Svenska Röda Korset rörande pensionsrätt för privatsköterskor,
vilka genomgått godkänd sjuksköterskeskola och i övrigt uppfyllt vissa
angivna fordringar, den 22 januari 1923 av Fredrika-Bremerförbandet rörande
pensionsrätt för sjuksköterskor, vilka efter att hava genomgått godkänd
sjuksköterskeskola ägna sig åt privat sjukvård samt i februari sistnämnda
år av professorn P. Haglund jämte sjutton andra innehavare av privata
kliniker rörande pensionsrätt för sjuksköterskor, anställda vid privata kliniker
eller institut för speciell sjukvård. Samtliga dessa framställningar
hava tillstyrkts av medicinalstyrelsen men äro ännu beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
Motionen. I motionen har i främsta rummet påyrkats pensionsrätt för sjuksköterskebefattningar
vid industriella företag, vilka anordnat sjukvård för sin
personal och dess familjer. Därjämte har motionären ifrågasatt beredande
av pensionsrätt för sjuksköterskebefattningar vid vissa privatkliniker och
enskilda sjukhem. Slutligen har i motionen antytts önskvärdheten av
pensionsrätt jämväl för sjuksköterskor, som arbeta i s. k. privatvård och
vilka äro inskrivna vid godkända sjuksköterskebyråer. Sistnämnda fråga
har emellertid med hänsyn till sin komplicerade natur ansetts tills vidare
kunna anstå.
utskottets Frågan om en utsträckning av pensionsrätten för sjuksköterskor torde,
yttrande. meci hänsyn till sjukvårdsverksamhetens stora betydelse ur samhällets
synpunkt, få anses beaktansvärd. Det synes utskottet därför påkallat,
att detta spörsmål göres till föremål för fortsatt övervägande från statsmakternas
sida. Genom 1919 års lagtima riksdags beslut i samband
med upprättandet av statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. har visserligen delaktighet i denna anstalt beretts för sjuksköterskebefattningar
i statlig och kommunal tjänst samt för vissa sjukskötersketjänster
i enskild anställning, vilka med hänsyn till vårdverksamhetens
allmännyttiga natur ansetts böra likställas med förstnämnda befattningar.
Emellertid bedrives vid ett stort antal enskilda anstalter en sjukvårdsverksamhet,
vilken otvivelaktigt måste anses vara av allmännyttig art men
som enligt nu gällande bestämmelser likväl icke för där anställda sköterskor
berättigar till pension. Det synes utskottet önskvärt, att åtgärder
vidtagas för beredande av pensionsrätt även åt sköterskor med anställning
i sist angivna verksamhet.
Närmast torde härvid, på sätt i motionen framhållits, böra komma i
betraktande sköterskebefattningar i sjukvård, som anordnats av bruk, fabriker
och därmed jämförliga företag. I de flesta fall torde väl denna
sjukvård — för så vitt den är organiserad på ändamålsenligt sätt — ur
allmännyttans synpunkt kunna jämställas med sådan sjukvårdsverksam
-
Bankoutskottets uttalande Nr 9
het, som enligt gällande bestämmelser berättigar till delaktighet i pensionsanstalten,
särskilt med hänsyn därtill, att sjukvården i lråga, om den icke
organiserats av det enskilda företaget, i allmänhet torde hava kommit att
påvila vederbörande landsting eller kommun. Det vill synas, som om för
en lösning av spörsmålet om pensionering av ifrågavarande sjuksköterskor
de riktlinjer, vilka angivits av ovan omförmälda sakkunniga, borde kunna
vara vägledande.
Även för pensionering av sjuksköterskor vid vissa av enskild läkare
eller annan enskild person upprättade kliniker, sjukhem eller institut för
speciell sjukvård synas vissa skäl tala.
Jämväl för ifrågavarande kategori av sjuksköterskor förefaller en pensionering
genom statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. 11. i
viss utsträckning vara möjlig att genomföra i anslutning till de riktlinjer,
som uppdragits av nyssnämnda sakkunniga,även om föreskrifterna beträffande
reglering av befattning samt de föreslagna bestämmelserna rörande granskning
av vårdens organisation och huvudmannens betingelser att upprätthålla
densamma torde komma att i vissa fall vålla svårigheter för vinnande
av delaktighet i pensionsanstalten. Emellertid torde, därest en pensionering
genom statens pensionsanstalt finnes böra äga rum, beträffande nu avsedda
befattningar böra föreskrivas skyldighet för vederbörande huvudmän att
bidraga till pensioneringen även genom erläggande av årliga pensionsavgifter.
Detta spörsmål synes emellertid böra göras till töremål för en närmare
utredning.
Frågan om pensionsrätt för sjuksköterskor, vilka icke innehava befattning
vid sjukvårdsinrättning utan arbeta i s. k. privatvård genom förmedling
av sjuksköterskebyråer, torde vara av mera svårlöst natur. Med hänsyn
till ifrågavarande anställningars karaktär synes en pensionering av
privatsköterskor svårligen kunna genomföras i överensstämmelse med de
allmänna grunder, som äro stadgade i pensionsanstaltens reglemente. Utskottet
vill i avseende härå erinra, att såsom villkor för godkännande av
sådan i § 5 av reglementet omförmäld reglering av befattning, som utgör
förutsättning för delaktighet i anstalten, är stadgat, bland annat, att regleringen
skall avse behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningens
innehavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens art och omfattning
samt minimiavlöning. På grund av de former, under vilka privatsköterskornas
anställning äger rum, torde en dylik reglering icke vara möjlig
att genomföra. Med hänsyn till det gagnande arbete, som ifrågavarande
sjuksköterskor i många fall utföra, synes det emellertid vara ett behjärtansvärt
önskemål att söka finna någon möjlighet för beredande av pension
åt desamma. Huruvida för vinnande av detta önskemal någon
annan utväg än den frivilliga pensionsförsäkringen må kunna beredas, är
ett spörsmål, som utskottet i detta sammanhang ansett sig icke böra upptaga
till närmare prövning. Då nämligen frågan om en utsträckning av
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
den nu medgivna pensionsrätten för sjuksköterskor synes böra genom Kungl.
Maj:ts försorg göras till föremål för förnyad behandling och fortsatt utredning,
i den mån sådan finnes erforderlig, torde därvid jämväl möjligheterna
för beredande av pension åt privatsköterskor böra komma under övervägande.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:151,
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte taga under övervägande frågan om utsträckt pensionsrätt
för sjuksköterskor samt därefter för riksdagen framlägga
det förslag, vartill omständigheterna må föranleda.
Stockholm den 8 maj 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Bindley, Ohngren, Björnsson,
Lindgren, Abrahamsson, Bodin och Östergren;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,
Borggren, Bäcklund, Boven, Ryberg, Borichs och Jönsson i Fridhill.
Reservation
av herr Loven, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»Frågan om förstnämnda befattningar. Emellertid bedrives
vid vissa enskilda anstalter en sjukvårdsverksamhet, vilken otvivelaktigt
måste anses vara av allmännyttig art men som enligt nu gällande bestämmelser
likväl icke för där anställda sköterskor berättigar till pension. Det
synes utskottet önskvärt, att åtgärder vidtagas för beredande av pensionsrätt
i viss utsträckning även åt sköterskor med anställning i sist angivna
verksamhet.
Härvid torde, på sätt i motionen framhållits, böra komma i betraktande
sköterskebefattningar i sjukvård, som anordnats av bruk, fabriker och
Bankoutskollels utlåtande AV 4.1.
11
därmed jämförliga förelag. I de flesta fall
— — — — — — —---- vara vägledande.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:151,
må i skrivelse till Kungl. Maj.t anhålla, att Kungl. Maj:t
mätte taga under övervägande frågan om pensionsrält lör
sjuksköterskor, anställda vid bruk, fabriker och därmed
likställda företag, samt därefter för riksdagen framlägga det
förslag, vartill omständigheterna må föranleda.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:214 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående viss utvidgning av statens anstalt för pensionering av folkskollära s. 2 i texten