Utlåtande, i anledning av väckt motion om förhöjd pension åt f. d. tulluppsyningsmannen O. Beis.
1924-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1924:51, Utlåtande, i anledning av väckt motion om förhöjd pension åt f. d. tulluppsyningsmannen O. Beis.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
1
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1924 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om förhöjd pension åt
f. d. tulluppsyningsmannen O. Beis.
I en inom första kammaren av herr Enhörning väckt, till bankoutskottets
förberedande behandling hänvisad motion nr 42 har hemställts, »att riksdagen
ville bevilja förhöjning av den f. d. tulluppsyningsmannen Olof Beis tillkommande
pensionens belopp till 2,436 kronor för år».
Av motionen med därtill hörande handlingar framgår, att Reis, som den
7 september 1880 antagits i tullverkets tjänst och den 18 december 1892 utnämnts
till uppsyningsman vid tullbevakningen i Sundsvall, efter den 17 januari
1922 uppnådd stadgad pensionsålder på egen begäran erhållit avsked med utgången
av sistnämnda månad mot åtnjutande av lagligen fastställd pension
till belopp av 1,300 kronor för år, samt att Reis, därest han begärt och erhållit
tillstånd att kvarstå i tjänst, intill dess den nya staten för tullverket den 1
januari 1923 trätt i kraft, och enligt den nya organisationen för verket uppflyttats
till överuppsyningsman, vid därefter erhållet avsked skulle hava bekommit
pension med 2,436 kronor för år.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med
därvid fogade bilajjor.
Utav tillgängliga handlingar inhämtas, att Reis i juli 1923 hos Kungl. Maj:t
gjorde framställning om pensionsförhöjning. Han anförde därvid, bland annat,
att vid hans anhållan om avsked ur tjänsten den fulla innebörden av de nya
pensionsbestämmelser, som väntades bliva gällande för tullverkets befattningshavare,
samt den ekonomiska konsekvens, hans avgång skulle medföra,
icke stått klar för honom, samt hemställde, att Kungl. Maj:t ville tilldela
honom samma pension som tillerkänts med honom jämnåriga uppsyningsman,
vilka begärt och erhållit tillstånd att kvarstå i tjänst samt efter omorganisationens
genomförande avskedats såsom överuppsyningsmän.
I häröver avgivet utlåtande yttrade generaltullstyrelsen, att vad Reis anfört
ifråga om anledningen till sin underlåtenhet att söka utverka anstånd med
avskedstagande i avvaktan på blivande omorganisation och lönereglering syntes
så mycket mer behjärtansvärt, som Reis enligt infordrat läkarintyg syntes vid
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 sand. 43 käft. (Nr 51.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Utskottet.
tiden för avskedstagandet hava kunnat i tjänsten på tillfredsställande sätt
gagna det allmänna. Styrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte hos
riksdagen utverka pensionens höjande till det belopp, som skulle hava tillkommit
honom, därest lian enligt den nya organisationen för tullverket uppflyttats
till överuppsyningsman, eller 2,436 kronor för år.
Över ansökningen avgavs utlåtande jämväl av statskontoret, som därvid
framhöll, att sökanden å det honom författningsenligt tillerkända pensionsbeloppet
1,300 kronor åtnjöte pensionstillägg av 180 kronor samt att han å
sammanlagda beloppet erhölle dyrtidstillägg enligt de för icke reglerade pensioner
fastställda fördelaktigare grunderna, under det att däremot sökanden
vid bifall till framställningen givetvis icke längre skulle komma i åtnjutande
av berörda pensionstillägg och å det nya pensionsbeloppet finge åtnjuta dyrtidstillägg
endast efter de mindre fördelaktiga grunder, som gällde för nyreglerade
pensioner. Detta oaktat skulle dock den sökta pensionen innebära en
icke obetydlig förbättring av sökandens pensionsförmån. Ehuru statskontoret
icke ville förneka, att de omständigheter, som sökanden till stöd för sin anhållan
åberopat, kunde synas i viss mån behjärtansvärda, ansåge sig statskontoret
likväl med hänsyn till de konsekvenser, ett bifall till ansökningen
skulle medföra, icke kunna understödja densamma; och hemställde statskontoret
förty, att framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd. Detta blev ock vid ärendets föredragning i statsrådet den 7 december
1923 Kungl. Maj:ts beslut.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Reis efter uppnådd stadgad
pensionsålder på egen begäran erhållit avsked från sin tjänst som uppsyningsman
i tullverket och därvid författningsenligt tillerkänts pension till belopp
av 1,300 kronor årligen, förutom pensions- och dyrtidstillägg. Att under sådana
förhållanden medgiva pensionens förhöjande till det belopp, som skulle
hava tillkommit Reis, därest han begärt och erhållit tillstånd att kvarstå i
tjänsten samt sedermera efter tullverkets omorganisation entledigats såsom
överuppsyningsman, synes utskottet av principiella skäl icke kunna förordas.
Utskottet vill erinra, att innevarande års riksdag i enlighet med utskottets
hemställan (uti. nr 37, p. 2:o, samt nr 39, p. l:o och 2:o) avslagit gjorda
framställningar om pensionsförhöjningar i vissa likartade fall. Utskottet har
visserligen i annat utlåtande denna dag ansett sig böra tillstyrka utredning i
syfte att genomföra en ytterligare förbättring av vissa äldre pensioner, varigenom
en viss utjämning mellan pensioner av äldre och nyare typ skulle
åstadkommas. Uppenbart synes emellertid vara, att en dylik utjämning icke
torde böra åvägabringas genom pensionsförhöjningar i enstaka fall utan endast
genom generella föreskrifter rörande dylika förhöjningar.
Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
3
att förevarande motion I: 42 icke inå till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 maj 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A. Lindley, Oting ren, Björnsson, Enhörning,
Vindahl, Berge och Bodin;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Borggren,
Bäcklund, Loven, Ryberg, Kloo och Persson i Björsbyholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.