Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om förhöjd pension åt f. d. tulluppsyningsmannen O. Beis.

1924-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:51, Utlåtande, i anledning av väckt motion om förhöjd pension åt f. d. tulluppsyningsmannen O. Beis.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1924 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om förhöjd pension åt

f. d. tulluppsyningsmannen O. Beis.

I en inom första kammaren av herr Enhörning väckt, till bankoutskottets

förberedande behandling hänvisad motion nr 42 har hemställts, »att riksdagen

ville bevilja förhöjning av den f. d. tulluppsyningsmannen Olof Beis tillkommande

pensionens belopp till 2,436 kronor för år».

Av motionen med därtill hörande handlingar framgår, att Reis, som den

7 september 1880 antagits i tullverkets tjänst och den 18 december 1892 utnämnts

till uppsyningsman vid tullbevakningen i Sundsvall, efter den 17 januari

1922 uppnådd stadgad pensionsålder på egen begäran erhållit avsked med utgången

av sistnämnda månad mot åtnjutande av lagligen fastställd pension

till belopp av 1,300 kronor för år, samt att Reis, därest han begärt och erhållit

tillstånd att kvarstå i tjänst, intill dess den nya staten för tullverket den 1

januari 1923 trätt i kraft, och enligt den nya organisationen för verket uppflyttats

till överuppsyningsman, vid därefter erhållet avsked skulle hava bekommit

pension med 2,436 kronor för år.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med

därvid fogade bilajjor.

Utav tillgängliga handlingar inhämtas, att Reis i juli 1923 hos Kungl. Maj:t

gjorde framställning om pensionsförhöjning. Han anförde därvid, bland annat,

att vid hans anhållan om avsked ur tjänsten den fulla innebörden av de nya

pensionsbestämmelser, som väntades bliva gällande för tullverkets befattningshavare,

samt den ekonomiska konsekvens, hans avgång skulle medföra,

icke stått klar för honom, samt hemställde, att Kungl. Maj:t ville tilldela

honom samma pension som tillerkänts med honom jämnåriga uppsyningsman,

vilka begärt och erhållit tillstånd att kvarstå i tjänst samt efter omorganisationens

genomförande avskedats såsom överuppsyningsmän.

I häröver avgivet utlåtande yttrade generaltullstyrelsen, att vad Reis anfört

ifråga om anledningen till sin underlåtenhet att söka utverka anstånd med

avskedstagande i avvaktan på blivande omorganisation och lönereglering syntes

så mycket mer behjärtansvärt, som Reis enligt infordrat läkarintyg syntes vid

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 sand. 43 käft. (Nr 51.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

tiden för avskedstagandet hava kunnat i tjänsten på tillfredsställande sätt

gagna det allmänna. Styrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte hos

riksdagen utverka pensionens höjande till det belopp, som skulle hava tillkommit

honom, därest lian enligt den nya organisationen för tullverket uppflyttats

till överuppsyningsman, eller 2,436 kronor för år.

Över ansökningen avgavs utlåtande jämväl av statskontoret, som därvid

framhöll, att sökanden å det honom författningsenligt tillerkända pensionsbeloppet

1,300 kronor åtnjöte pensionstillägg av 180 kronor samt att han å

sammanlagda beloppet erhölle dyrtidstillägg enligt de för icke reglerade pensioner

fastställda fördelaktigare grunderna, under det att däremot sökanden

vid bifall till framställningen givetvis icke längre skulle komma i åtnjutande

av berörda pensionstillägg och å det nya pensionsbeloppet finge åtnjuta dyrtidstillägg

endast efter de mindre fördelaktiga grunder, som gällde för nyreglerade

pensioner. Detta oaktat skulle dock den sökta pensionen innebära en

icke obetydlig förbättring av sökandens pensionsförmån. Ehuru statskontoret

icke ville förneka, att de omständigheter, som sökanden till stöd för sin anhållan

åberopat, kunde synas i viss mån behjärtansvärda, ansåge sig statskontoret

likväl med hänsyn till de konsekvenser, ett bifall till ansökningen

skulle medföra, icke kunna understödja densamma; och hemställde statskontoret

förty, att framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd. Detta blev ock vid ärendets föredragning i statsrådet den 7 december

1923 Kungl. Maj:ts beslut.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Reis efter uppnådd stadgad

pensionsålder på egen begäran erhållit avsked från sin tjänst som uppsyningsman

i tullverket och därvid författningsenligt tillerkänts pension till belopp

av 1,300 kronor årligen, förutom pensions- och dyrtidstillägg. Att under sådana

förhållanden medgiva pensionens förhöjande till det belopp, som skulle

hava tillkommit Reis, därest han begärt och erhållit tillstånd att kvarstå i

tjänsten samt sedermera efter tullverkets omorganisation entledigats såsom

överuppsyningsman, synes utskottet av principiella skäl icke kunna förordas.

Utskottet vill erinra, att innevarande års riksdag i enlighet med utskottets

hemställan (uti. nr 37, p. 2:o, samt nr 39, p. l:o och 2:o) avslagit gjorda

framställningar om pensionsförhöjningar i vissa likartade fall. Utskottet har

visserligen i annat utlåtande denna dag ansett sig böra tillstyrka utredning i

syfte att genomföra en ytterligare förbättring av vissa äldre pensioner, varigenom

en viss utjämning mellan pensioner av äldre och nyare typ skulle

åstadkommas. Uppenbart synes emellertid vara, att en dylik utjämning icke

torde böra åvägabringas genom pensionsförhöjningar i enstaka fall utan endast

genom generella föreskrifter rörande dylika förhöjningar.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

3

att förevarande motion I: 42 icke inå till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 maj 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A. Lindley, Oting ren, Björnsson, Enhörning,

Vindahl, Berge och Bodin;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Borggren,

Bäcklund, Loven, Ryberg, Kloo och Persson i Björsbyholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.