Utlåtande, i anledning av vissa uttalanden av riksdagens revisorer rörande ifrågasatt förenklad organisation för vissa riksbankens avdelningskontor.
1924-05-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1924:56, Utlåtande, i anledning av vissa uttalanden av riksdagens revisorer rörande ifrågasatt förenklad organisation för vissa riksbankens avdelningskontor.
Dokumentets text
Bnnkoutskottet8 utlåtande Nr 50.
1
Nr 56.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1924 kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning av vissa uttalanden av riksdagens revisorer
rörande ifrågasatt förenklad organisation för vissa riksbankens
avdelningskontor.
I sitt den 6 sistlidna mars avgivna utlåtande nr 14. angående verkställd
granskning av riksbankens styrelse och förvaltning, bär bankoutskottet för riksdagen
anmält, att utskottet konnne att framdeles avgiva särskilt utlåtande över
de av riksdagens revisorer uti deras berättelse om granskning av riksbankens
förvaltning under år 1922 gjorda uttalanden rörande ifrågasatt förenklad organisation
för vissa riksbankens avdelningskontor.
I berörda ämne hava revisorerna under § 19 (berättelsen sid. 25) anfört
följande:
”Revisorerna anse sig böra fästa riksdagens uppmärksamhet därpå, att vissa
avdelningskontor under år 1922 uppvisa en ej obetydlig förlust å rörelsen, vilket
framgår av följande sammanställning från nedannämnda avdelningskontors
vinst- och förlusträkningar (1922 års översikt sid. 20 och 21 samt beträffande
avbetalningslånefonden sid. 46 och 47).
Kontor
Inkom- ster och
vinster
Utgifter och förluster
Förlust
å riks- bankens
eget
kapital
Vinst å
avbetal- nings- låne- fonden
Kontorets
avlö-
ningar
förvalt-
ningsut-
gifter
summa
vinst
förlust
Halmstad ..
40,730
05
60,860
35
12,247
33
73,107
68
32,377
63
28,540
3,837
63
Mariestad..
30,786
41
59,677
03
7,883
48
67,560
51
36,774
10
13,643
26
—
—
23,130
84
Norrköping
41,199
32
71,356
30
19,526
27
90,882
57
49,683
25
59,235
75
9,552
50
—
—
Nyköping ..
63,795
59
59,294
13
12,128
67
71,422
SO
7,627
21
22,690
43
15,063
22
—
—
Visby......
53,303
43
64,877
27
10,512
38
!) 109,389
65
56,086
22
42,793
77
—
—
13,292
45
Vänersborg.
45,809
54
62,796
54
14,535
99
77,332
53
31,522
99
10,211
77
—
—
21,311
22
Växjö......
29,466
18
56,733
61
10,261
99
66,995
60
37,529
47
12,117
99
—
—
25,411
48
’) I denna summa ingår även förlust å lånerörelsen med kr. 34,000:—. Vid kontor, där
ombudsman ej finnes, överföras växlar och lån, som ej infrias å förfallodagen, till huvudkontoret
och ingå med eventuell förlust i dess rörelse.
Att lånerörelsen under året särskilt vid några av dessa kontor varit av synnerligen
ringa omfattning framgår av uppgifter å sid. 36—43 i 1922 års översikt,
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 samt. 48 käft. (Nr 56.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 56.
Utskottet.
utvisande exempelvis, att vid kontoret i Växjö under året diskonterats endast
28 växlar till sammanlagt belopp av 372,817 kronor. Under året utlämnades
vid samma kontor avbetalningslån å tilhopa 144,890 kronor.
Nu anförda förhållanden giva vid handen, att riksbankens vei*ksamhet vid
dessa kontor i stort sett begränsats till ^diskontering av växlar jämte kassarörelse
för statsverket och att riksbanken sålunda ej kommit i mera direkt förbindelse
med allmänheten i den omfattning, vilken vid flera tillfällen och senast
vid 1921 års riksdag i samband med då genomförda återgång till äldre organisation
av vissa mindre avdelningskontor uttalats såsom önskvärd.
Revisorerna finna därför nödvändigt att, om ej vid något kontor riksbankens
rörelse kan hållas vid sådan omfattning, att den någorlunda täcker enligt stat
bestämda avlöningar och nödvändiga förvaltningsutgifter, ånyo tages under noggrant
övervägande, huruvida icke genom förenklad organisation av kontorets
styrelse och personal omkostnaderna kunna nedbringas.”
Vid övervägande av de synpunkter på riksbankens avdelningskontors verksamhet,
som av revisorerna framhållits, må till en början erinras, att dessa
kontor hava en betydelsefull uppgift såsom förmedlare av omsättningsmedel till
andra banker och till allmänheten. Resultatet av det arbete, som på grund av
penningrörelsen påvilar kontorens tjänstemän, kommer dock icke till uttryck
i kontorens vinst- eller förlustkonto.
Vidkommande avdelningskontorens verksamhet i övrigt vill utskottet framhålla,
att, sådan denna nu är anordnad, frågan, huruvida inkomsterna bokföringsmässigt
täcka förvaltningskostnaderna eller ej, icke har någon egentlig
betydelse för bedömandet av deras arbetsbörda. Huruvida ett riksbankens avdelningskontor
bokföringsmässigt lämnar vinst eller förlust, är närmast beroende
av huruvida ^diskontering förekommer vid kontoret eller icke. Sedan
flertalet provinsbanker uppgått i de större affärsbankerna, har rediskonteringen
i allmänhet koncentrerats till huvudkontoret och de största avdelningskontoren.
Arbetet med inkassering av rediskonterade växlar utföres likväl av vederbörande
avdelningskontor, varemot hela ränteinkomsten påföres det kontor, som verkställt
rediskonteringen.
Det bör vidare erinras, att avdelningskontoren, förutom nyssnämnda eu
centralbanks avdelningskontor i första hand tillkommande uppgifter, även handhava
vissa statsinstitutioners kassarörelse. För kontorens arbete härmed tillföras
dessa emellertid ej någon inkomst. Därjämte bedriva avdelningskontoren
i viss utsträckning utlåning till allmänheten mot säkerhet av
pant eller borgen. Särskilt avbetalningslånen medföra i regel för avdelningskontoren
en ganska avsevärd och alltjämt växande arbetsbörda. Hela ränteinkomsten
av denna lånerörelse framträder såsom vinst i kontorens räkenskaper.
Av vad nu anförts framgår, att avdelningskontorens vinst eller förlust på intet
sätt kan tagas till utgångspunkt för bedömande av vare sig deras arbetsbörda
eller deras betydelse.
Det är givetvis vanskligt för utskottet att bilda sig en någorlunda tillförlitlig
uppfattning om den arbetsbörda, som påvilar kontorens tjänstemän. Vid en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 5<>.
undersökning, som utskottet genom en delegation bland sina ledamöter företagit
vid vissa avdelningskontor, har utskottet emellertid kommit till den uppfattningen,
att någon mera avsevärd besparing i förvaltningskostnaderna genom
minskning av antalet tjänstemän näppeligen är möjlig. Även om vid de kontor,
som hava den minsta, rörelsen, arbetet i och för sig åtminstone vissa tider av
året skulle medgiva indragning av en tjänst, synes dock detta knappast kunna
ske utan eftersättande av tillbörlig kontroll. Det bör här jämväl erinras om, att
riksdagen så sent som år 1921 i samband med en ändrad uppeldning i tjänstegrader
beslutit återinförande av kamrerarbefattningarna vid de avdelningskontor,
där sådan befattning under de närmast föregående åren varit förenad
med befattningen som kontorsföreståndare. Det kan givetvis icke vara lämpligt
att, sedan riksdagen så nyligen prövat denna fråga och därvid med hänsyn till
kontrollen beslutit en återgång till den före år 1914 tillämpade ordningen,
organisationsfrågan nu ånyo upptages till prövning.
Om utskottet sålunda icke kan ansluta sig till vad revisorerna i detta avseende
anfört, vill utskottet såsom sin mening framhålla, att verklig besparing
för det allmänna bör kunna vinnas därigenom, att ökad rörelse eller nya arbetsuppgifter
tillföras avdelningskontoren.
I vad mån ytterligare arbete för statens eller andra offentliga institutioners
kassarörelse kan övertagas av kontoren, lärer icke utan en mera ingående undersökning
av hithörande förhållanden kunna bedömas. Frågan, huruvida och i
vilken omfattning riksbanken på detta sätt kan erhålla nya arbetsuppgifter,
sammanhänger ävenledes bland annat med frågan om räntegottgörelse på medel,
insatta i riksbanken, och torde också bliva beroende av postgirorörelsens införande
och utveckling. Även om initiativ till en sådan utvidgning av riksbankens
verksamhet väsentligen torde ankomma på vederbörande statsmyndigheter
eller andra offentliga institutioner, förutsätter utskottet likväl, att fullmäktiga
taga under övervägande vad som från deras sida kan i detta avseende
åtgöras.
Revisorernas erinran om den ringa lånerörelse, som förekommer vid vissa
avdelningskontor, synes utskottet vara värd beaktande. I den mån avdelningskontoren,
i överensstämmelse med den uppfattning, som vid åtskilliga tillfällen
gjort sig gällande inom riksdagen, såsom långivare träda i mera direkt förbindelse
med allmänheten, utvidgas deras verksamhet och tillföras tjänstemännen
ökat arbete. För befordrande av en livligare förbindelse mellan avdelningskontoren
och allmänheten synes det utskottet vara angeläget, att eventuellt
förefintliga, onödigt tyngande förvaltningsformer för kontoren undanröjas.
Vad sålunda i detta ärende förekommit, har utskottet ansett sig böra för riksdagen
omförmäla.
Stockholm den 17 maj 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 56.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Öhngren, Björnsson, Enhörning, Vindahl, Berqe, Lindgren,
Abrahamsson och Östergren;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Bäcklund,
Winkler. Kloo, Gardell, Paulsen och Jönsson i Fridhill.
Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1924.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.