Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vissa uttalanden av riksdagens revisorer rörande ifrågasatt förenklad organisation för vissa riksbankens avdelningskontor.

1924-05-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:56, Utlåtande, i anledning av vissa uttalanden av riksdagens revisorer rörande ifrågasatt förenklad organisation för vissa riksbankens avdelningskontor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bnnkoutskottet8 utlåtande Nr 50.

1

Nr 56.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1924 kl. 10 f. m.

Utlåtande, i anledning av vissa uttalanden av riksdagens revisorer

rörande ifrågasatt förenklad organisation för vissa riksbankens

avdelningskontor.

I sitt den 6 sistlidna mars avgivna utlåtande nr 14. angående verkställd

granskning av riksbankens styrelse och förvaltning, bär bankoutskottet för riksdagen

anmält, att utskottet konnne att framdeles avgiva särskilt utlåtande över

de av riksdagens revisorer uti deras berättelse om granskning av riksbankens

förvaltning under år 1922 gjorda uttalanden rörande ifrågasatt förenklad organisation

för vissa riksbankens avdelningskontor.

I berörda ämne hava revisorerna under § 19 (berättelsen sid. 25) anfört

följande:

”Revisorerna anse sig böra fästa riksdagens uppmärksamhet därpå, att vissa

avdelningskontor under år 1922 uppvisa en ej obetydlig förlust å rörelsen, vilket

framgår av följande sammanställning från nedannämnda avdelningskontors

vinst- och förlusträkningar (1922 års översikt sid. 20 och 21 samt beträffande

avbetalningslånefonden sid. 46 och 47).

Kontor

Inkom- ster och

vinster

Utgifter och förluster

Förlust

å riks- bankens

eget

kapital

Vinst å

avbetal- nings- låne- fonden

Kontorets

avlö-

ningar

förvalt-

ningsut-

gifter

summa

vinst

förlust

Halmstad ..

40,730

05

60,860

35

12,247

33

73,107

68

32,377

63

28,540

3,837

63

Mariestad..

30,786

41

59,677

03

7,883

48

67,560

51

36,774

10

13,643

26

—

—

23,130

84

Norrköping

41,199

32

71,356

30

19,526

27

90,882

57

49,683

25

59,235

75

9,552

50

—

—

Nyköping ..

63,795

59

59,294

13

12,128

67

71,422

SO

7,627

21

22,690

43

15,063

22

—

—

Visby......

53,303

43

64,877

27

10,512

38

!) 109,389

65

56,086

22

42,793

77

—

—

13,292

45

Vänersborg.

45,809

54

62,796

54

14,535

99

77,332

53

31,522

99

10,211

77

—

—

21,311

22

Växjö......

29,466

18

56,733

61

10,261

99

66,995

60

37,529

47

12,117

99

—

—

25,411

48

’) I denna summa ingår även förlust å lånerörelsen med kr. 34,000:—. Vid kontor, där

ombudsman ej finnes, överföras växlar och lån, som ej infrias å förfallodagen, till huvudkontoret

och ingå med eventuell förlust i dess rörelse.

Att lånerörelsen under året särskilt vid några av dessa kontor varit av synnerligen

ringa omfattning framgår av uppgifter å sid. 36—43 i 1922 års översikt,

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 samt. 48 käft. (Nr 56.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 56.

Utskottet.

utvisande exempelvis, att vid kontoret i Växjö under året diskonterats endast

28 växlar till sammanlagt belopp av 372,817 kronor. Under året utlämnades

vid samma kontor avbetalningslån å tilhopa 144,890 kronor.

Nu anförda förhållanden giva vid handen, att riksbankens vei*ksamhet vid

dessa kontor i stort sett begränsats till ^diskontering av växlar jämte kassarörelse

för statsverket och att riksbanken sålunda ej kommit i mera direkt förbindelse

med allmänheten i den omfattning, vilken vid flera tillfällen och senast

vid 1921 års riksdag i samband med då genomförda återgång till äldre organisation

av vissa mindre avdelningskontor uttalats såsom önskvärd.

Revisorerna finna därför nödvändigt att, om ej vid något kontor riksbankens

rörelse kan hållas vid sådan omfattning, att den någorlunda täcker enligt stat

bestämda avlöningar och nödvändiga förvaltningsutgifter, ånyo tages under noggrant

övervägande, huruvida icke genom förenklad organisation av kontorets

styrelse och personal omkostnaderna kunna nedbringas.”

Vid övervägande av de synpunkter på riksbankens avdelningskontors verksamhet,

som av revisorerna framhållits, må till en början erinras, att dessa

kontor hava en betydelsefull uppgift såsom förmedlare av omsättningsmedel till

andra banker och till allmänheten. Resultatet av det arbete, som på grund av

penningrörelsen påvilar kontorens tjänstemän, kommer dock icke till uttryck

i kontorens vinst- eller förlustkonto.

Vidkommande avdelningskontorens verksamhet i övrigt vill utskottet framhålla,

att, sådan denna nu är anordnad, frågan, huruvida inkomsterna bokföringsmässigt

täcka förvaltningskostnaderna eller ej, icke har någon egentlig

betydelse för bedömandet av deras arbetsbörda. Huruvida ett riksbankens avdelningskontor

bokföringsmässigt lämnar vinst eller förlust, är närmast beroende

av huruvida ^diskontering förekommer vid kontoret eller icke. Sedan

flertalet provinsbanker uppgått i de större affärsbankerna, har rediskonteringen

i allmänhet koncentrerats till huvudkontoret och de största avdelningskontoren.

Arbetet med inkassering av rediskonterade växlar utföres likväl av vederbörande

avdelningskontor, varemot hela ränteinkomsten påföres det kontor, som verkställt

rediskonteringen.

Det bör vidare erinras, att avdelningskontoren, förutom nyssnämnda eu

centralbanks avdelningskontor i första hand tillkommande uppgifter, även handhava

vissa statsinstitutioners kassarörelse. För kontorens arbete härmed tillföras

dessa emellertid ej någon inkomst. Därjämte bedriva avdelningskontoren

i viss utsträckning utlåning till allmänheten mot säkerhet av

pant eller borgen. Särskilt avbetalningslånen medföra i regel för avdelningskontoren

en ganska avsevärd och alltjämt växande arbetsbörda. Hela ränteinkomsten

av denna lånerörelse framträder såsom vinst i kontorens räkenskaper.

Av vad nu anförts framgår, att avdelningskontorens vinst eller förlust på intet

sätt kan tagas till utgångspunkt för bedömande av vare sig deras arbetsbörda

eller deras betydelse.

Det är givetvis vanskligt för utskottet att bilda sig en någorlunda tillförlitlig

uppfattning om den arbetsbörda, som påvilar kontorens tjänstemän. Vid en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5<>.

undersökning, som utskottet genom en delegation bland sina ledamöter företagit

vid vissa avdelningskontor, har utskottet emellertid kommit till den uppfattningen,

att någon mera avsevärd besparing i förvaltningskostnaderna genom

minskning av antalet tjänstemän näppeligen är möjlig. Även om vid de kontor,

som hava den minsta, rörelsen, arbetet i och för sig åtminstone vissa tider av

året skulle medgiva indragning av en tjänst, synes dock detta knappast kunna

ske utan eftersättande av tillbörlig kontroll. Det bör här jämväl erinras om, att

riksdagen så sent som år 1921 i samband med en ändrad uppeldning i tjänstegrader

beslutit återinförande av kamrerarbefattningarna vid de avdelningskontor,

där sådan befattning under de närmast föregående åren varit förenad

med befattningen som kontorsföreståndare. Det kan givetvis icke vara lämpligt

att, sedan riksdagen så nyligen prövat denna fråga och därvid med hänsyn till

kontrollen beslutit en återgång till den före år 1914 tillämpade ordningen,

organisationsfrågan nu ånyo upptages till prövning.

Om utskottet sålunda icke kan ansluta sig till vad revisorerna i detta avseende

anfört, vill utskottet såsom sin mening framhålla, att verklig besparing

för det allmänna bör kunna vinnas därigenom, att ökad rörelse eller nya arbetsuppgifter

tillföras avdelningskontoren.

I vad mån ytterligare arbete för statens eller andra offentliga institutioners

kassarörelse kan övertagas av kontoren, lärer icke utan en mera ingående undersökning

av hithörande förhållanden kunna bedömas. Frågan, huruvida och i

vilken omfattning riksbanken på detta sätt kan erhålla nya arbetsuppgifter,

sammanhänger ävenledes bland annat med frågan om räntegottgörelse på medel,

insatta i riksbanken, och torde också bliva beroende av postgirorörelsens införande

och utveckling. Även om initiativ till en sådan utvidgning av riksbankens

verksamhet väsentligen torde ankomma på vederbörande statsmyndigheter

eller andra offentliga institutioner, förutsätter utskottet likväl, att fullmäktiga

taga under övervägande vad som från deras sida kan i detta avseende

åtgöras.

Revisorernas erinran om den ringa lånerörelse, som förekommer vid vissa

avdelningskontor, synes utskottet vara värd beaktande. I den mån avdelningskontoren,

i överensstämmelse med den uppfattning, som vid åtskilliga tillfällen

gjort sig gällande inom riksdagen, såsom långivare träda i mera direkt förbindelse

med allmänheten, utvidgas deras verksamhet och tillföras tjänstemännen

ökat arbete. För befordrande av en livligare förbindelse mellan avdelningskontoren

och allmänheten synes det utskottet vara angeläget, att eventuellt

förefintliga, onödigt tyngande förvaltningsformer för kontoren undanröjas.

Vad sålunda i detta ärende förekommit, har utskottet ansett sig böra för riksdagen
omförmäla.

Stockholm den 17 maj 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 56.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Öhngren, Björnsson, Enhörning, Vindahl, Berqe, Lindgren,

Abrahamsson och Östergren;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Bäcklund,

Winkler. Kloo, Gardell, Paulsen och Jönsson i Fridhill.

Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.