Sök i Ratio Lex

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4

1924-03-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1924:4, Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1924 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 i

anledning av väckt motion nr 122 angående förenklade

bestämmelser för utbetalande av automobilskattemedel till

rikets väghållning sdistrikt.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion nr 122 har herr Jonsson anfört bland annat följande. I kungörelse

den 24 november 1923 hade Kungl. Maj :t utfärdat närmare bestämmelser

angående fördelningen av automobilskattemedlen. Av kungörelsens

föreskrifter framginge, att fördelningen beträffande de bilskattemedel, som

tillkomme städerna, skedde utan omgång, men att beträffande landsbygden en

synnerligen komplicerad och tungrodd anordning vore föreskriven. Först

.skulle vägstyrelsen efter vägstämmans hörande genom länsstyrelsen ingiva en

till konungen ställd ansökan om bidrag till arbete, som skulle med bilskattemedel

understödjas, därvid arbetsplan och kostnadsberäkning skulle bifogas.

Länsstyrelsen upprättade därefter eu lista över de inkomna ansökningarna med

angivande av den ordning, i vilken företagen med hänsyn till sin allmänna

nytta ansåges böra komma i åtanke vid fördelning av skattebidrag. Därefter

insände länsstyrelsen ansökningarna till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

jämte eget yttrande över förslagen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen granskade

samtliga ifrågakommande förslag och underställde dem därefter Kungl. Maj :ts

prövning. Sedan slutligen Kung], Maj :t beviljat bidrag åt företagen, skulle

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämna vederbörande länsstyrelse och vägstyrelse

underrättelse därom, fastställa grunderna för arbetets utförande och

bidragets utbetalning, utbetala medlen samt kontrollera och godkänna arbetet;

och skulle därvid styrelsens instruktion samt gällande föreskrifter rörande

statsbidrag till vägbyggnader i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

En enklare och effektivare form än denna borde utfinnas, varigenom

landsbygdens bilskattemedel kunde komma vägarna mera direkt till godo, utan

att till alltför stor del konsumeras på vägen dit under försöken att hålla denna

onödiga administrativa verksamhet i gång. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

uppgift i förevarande avseende torde, vad beträffar länen, böra väsentligen

inskränkas till samma uppgift, som den fått sig förelagd beträffande städerna,

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 12 sand. 2 avd. 4 Käft. (Nr 4.)

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.

Yttrande.

Historik.

eventuellt med något ökad befogenhet, d. v. s. en viss övervakande uppgift och

den tekniska kontroll, som från statsmakternas sida kunde anses erforderlig,

ävensom utfärdandet av nödiga tekniska bestämmelser för vinnande av enhetlighet

mellan landets olika delar, i den mån detta vore önskvärt. Län, som

försäkrat sig om biträde av sakkunnig person, borde därför befrias från den

omgång kungörelsen innebure och bilskattemedlen tillställas dem på samma

sätt, som nu skulle ske till stad, och av länsstyrelse fördelas med biträde av

vägkonsulent eller annan sakkunnig och arbetet därefter med dennes tillhjälp

av länsstyrelsen övervakas.

Slutligen föreslogs, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att sådana bestämmelser för bilskattemedlens användning måtte utfärdas,

att ovanstående riktlinjer bleve beaktade.

Utskottet har på författningsenligt sätt införskaffat yttrande över motionen

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och är detta yttrande såsom bilaga fogat

vid detta utlåtande.

Utskottet får först i korthet erinra om förarbetena till kungörelsen den

24 november 1923 med närmare bestämmelser angående fördelningen av automobilskattemedel

m. m.

Sedan riksdagen för sin del godkänt förslag till förordning angående fördelning

av automobilskattemedel m. in. och Kungl. Maj :t fastställt samma förordning,

anmodade statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att till departementet inkomma med förslag

till allmänna villkor och bestämmelser för fördelning av de automobilskattemedel,

vilka enligt nyssnämnda förordning tillkommer Kungl. Maj :t att

fördela.

I det av styrelsen härefter avgivna förslaget innefattade § 4 bestämmelser

om ansökning om och fördelning av medlen till de olika länens vägstyrelser.

Paragrafens lydelse var i sak densamma som § 5 i den på grundval av förslaget

utarbetade kungörelsen den 24 november 1923 (Sv. förf. nr 407). Vid avgivande

av yttrande över förslaget anmärkte ett tiotal länsstyrelser beträffande

§ 4, att däri angivna förfarande vore alldeles för omständligt och dyrbart. Så

yttrade länsstyrelsen i Karlskrona bl. a.: ”En stor del av skattemedlen kommer

att åtgå till arbetsplaner, kostnadsberäkningar, kontroll och avsyningar.

--------Därest det lämpligen kan låta sig göra att efter en något så

när rättvis grund uppdela de för landsbygden avsedda skattemedlen mellan

de olika länen, synes det ur flera synpunkter fördelaktigt, att därefter fördelningen

mellan länens väghållningsdistrikt verkställes av vederbörande länsstyrelse.

Genom den lokalkännedom, länsstyrelserna äga, och genom de upplysningar

och utredningar, som av dem lätteligen kunna införskaffas, skulle

större garanti ernås för att skattemedlen bliva på bästa sätt använda liksom oek

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.

kostnaderna skulle kunna nedbringas för kontroll m. m.” Länsstyrelsen i

Vänersborg anförde bl. a.: ”Då länsstyrelserna bäst toi''de kunna bedöma de

olika vägdistriktens behov, vill länsstyrelsen föreslå, att skattemedlen för fördelning

mellan vägdistrikten överlämnas till länsstyrelserna.”

Ett flertal andra länsstyrelser föreslogo likaledes, att fördelningen av medlen

skulle överlämnas åt länsstyrelserna. Samma synpunkter framhöllos även

av åtskilliga vägstyrelser.

Utskottet anser motionen äga starkt fog för sig. De olägenheter med den utskottet.

nuvarande fördelningen av bilskattemedlen, vilka av motionären framhållits,

skulle undvikas, därest det ålåge länsstyrelse att verkställa fördelningen av

länet tillkommande automobilskattemedel, utbetala medlen samt kontrollera och

godkänna arbetet. Utskottet finner stöd i denna sin åsikt i de uttalanden, som

ovan anförts från åtskilliga länsstyrelser, vilka förklarat sig beredda att verkställa

denna fördelning och kontroll. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens befattning

med ifrågavarande arbeten torde därför böra inskränkas till vad som

är fallet med likartade arbeten i städerna.

Länsstyrelsen måste givetvis äga tillgång till fullt sakkunnig person, som

kan biträda styrelsen vid handläggningen av de rent tekniska vägfrågor, som

äro förbundna med ifrågavarande fördelning och övervakande. Sådan sakkunskap

lärer också stå länsstyrelserna till förfogande. Dels finnas i vissa län

redan anställda särskilda vägkonsulenter, dels äger länsstyrelse påkalla biträde

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän. Enligt § 4 mom. 2

i nyssnämnda kungörelse äger slutligen länsstyrelse att efter Kungl. Maj :ts

förordnande använda bilskattemedel för anlitande av tekniskt sakkunnig person

att tillhandagå länsstyrelsen och vederbörande vägstyrelser i vägfrågor. Därest

på sätt som nu föreslagits handläggningen av här berörda vägfrågor överflyttas

till länsstyrelse, ligger det i varje länsstyrelses intresse att, därest så ej redan

skett, begagna sig av denna utväg.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om sådan ändring i kungörelsen

den 24 november 1923 med närmare bestämmelser angående

fördelningen av automobilskattemedel m. m., att åt

länsstyrelserna överlämnas att verkställa fördelningen av länen

tillkommande automobilskattemedel ävensom att förordna om

kontroll och godkännande av med dessa medel utförda vägarbeten.

Stockholm den 20 mars 1924

På utskottets vägnar:

N. J. F. ALMKVIST.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Närvarande vid ärendets slutbehandling inom utskottet: herrar Almkvist,

Tiooth, Franzén, Bondeson,*) Andersson, P. i Årträ,*) ^Vinberg, Nilsson, N. A.

i Östrabo.*)

*) Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Bilaga.

Riksdagens första kammares andra tillfätlig a utskott.

Av Kung! Maj :t anbefalld att till utskottet skyndsamt avgiva yttrande

över motion nr 122 angående bestämmelser för utbetalande av automobilskattemedel

till rikets väghållningsdistrikt får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anföi’a följande.

Motionären föreslår ändring i gällande bestämmelser för bilskattemedlens

användning enligt de riktlinjer, som i motionen angivits.

Dessa riktlinjer äro.

De av statskontoret på länen fördelade bilskattemedlen skola av statskontoret

direkt eller på rekvisition till länsstyrelserna utbetalas.

Medlen fördelas och förslagen granskas av länsstyrelsen med biträde av

vägkonsulent eller annan sakkunnig och övervakas arbetet därefter av länsstyrelsen

med den sakkunniges tillhjälp.

Arbetenas allmänna övervakande och slutliga godkännande överlämnas

likaledes åt länsstyrelserna med anlitande av nödig sakkunskap, där den bäst

och billigast kan fås.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall kontrollera bilskattemedlens användning

på i huvudsak samma sätt, som föreskrivits beträffande städer.

Härigenom anser motionären, att den administrativa proceduren väsentligt

förenklas och förbilligas.

Angående de i motionen föreslagna ändringarna får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anföra följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen handhaver under Kungl. Maj :t landets

vägbyggnadsväsende i vad avser tekniska och ekonomiska frågor. Kungl. Maj :t

tilldelar anslag till vissa vägbyggnadsföretag efter utredning genom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelserna, var och en inom sitt område, vägört

vattenbyggnadsstyrelsen inom det tekniskt-ekonomiska området och länsstyrelserna

inom det juridiskt-administrativa området i den omfattning, som

gällande väglag angiver. Ett betydande samarbete mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och länsstyrelserna äger härutinnan rum.

De nu gällande bestämmelserna för automobilskattemedlens fördelning

återfinnas dels i kungl. förordningen om fördelning av automobilskattemedel

in. m. den 2 juni 1922, svensk författningssamling nr 262 år 1922, dels i kungl.

kungörelsen med närmare bestämmelser angående fördelning av automobilskattemedel

m. m. den 24 november 1923, svensk författningssamling nr 407

år 1923.

Föreskrifterna i nämnda kungl. förordning bestämma, att fördelningen av

automobilskattemedel skall ske av konungen.

I den ovannämnda kungl. kungörelsen bestämmes, att de utredningar, som

tarvas för Kungl. Maj :ts beslut om medlens fördelning, skola utföras av resp.

länsstyrelse och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, var och en inom sitt verk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 5

samhetsområde i nära överensstämmelse med vad som gäller för övriga vägbyggnadsmedel.

Motionen innebär således, ehuru detta ej utsäges, att medelsfördelningen

skulle överflyttas från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna och vidare att det

tekniskt-ekonomiska utredningsarbetet samt tillsynen skulle överflyttas från

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till länsstyrelserna och av dem anlitade vägsakkunniga.

Lämpligheten av att Kungl. Maj :t skulle avsäga sig rätten att fördela medlen

måste betvivlas.

Olämpligheten av att från den nuvarande vägbyggnadsmyndigheten vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen överflytta eu viss grupp vägbyggnadsärenden för

att överlämna dessa till 24 för ändamålet nybildade statens tekniskt-ekonomiska

organ torde däremot icke behöva betvivlas.

Enhetligheten är borta, om tjugufyra olika åsikter skola gälla.

Ändringen skulle i motsats till vad motionären föreställt sig komma att

draga flerfaldiga kostnader mot vad som bliver fallet med tillämpning av gällande

föreskrifter.

Granskningsarbetet, fördelningen av anslagen och tillsynen av medlens

användning verkställas nämligen väsentligt billigare av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

i dessa arbeten vana och tränade tjänstemän på eu bråkdel av

den tid, som skulle tarvas för länsstyrelsernas tjänstemän och anlitade sakkunnige

och således även för en bråkdel av kostnaden.

Det är även påtagligt, att statens övervakande av de arbeten, som utföras

med automobilskattemedel, bör ske av samma väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

distriktstjänstemän, som övervaka övriga dylika arbeten i orterna, så att

onödiga resekostnader undvikas.

Då genom ändringsförslaget intet står att vinna, utan fastmera mycket

måste förloras i enhetlighet, enkelhet och kostnad, så får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

avstyrka det i motionen framlagda förslaget.

Stockholm den 20 februari 1924.

Fridolf Wijnbladh.

Fr. Enblom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.