Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Makt i fråga om beredande av garantier för vissa lägenhetsinnehavare å kronoparkerna att erhålla tillräcklig utkomst.

1924-05-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1924:39, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Makt i fråga om beredande av garantier för vissa lägenhetsinnehavare å kronoparkerna att erhålla tillräcklig utkomst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr JO.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1924 kl. 11 t. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Makt

i fråga om beredande av garantier för vissa lägenhetsinnehavare

å kronoparkerna att erhålla tillräcklig utkomst.

(2:a avd.)

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 303, av herrar Hage och Vennerström har hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte utreda, huruvida, på vilket sätt och i vilken utsträckning brukare av

kronans jord i Norrland och Dalarna må kunna genom kontrakt eller på

annat sätt få garantier för att erhålla sådan utkomst, främst genom arbete

å kronans skog eller uppodling av kolonat m. m , att denna inkomst tillsammans

med inkomsten från den brukade jorden blir sådan, att brukaren

kan leva på densamma.

Beträffande de skäl, som åberopats som stöd för omförmälda framställning,

hänvisas till motionen.

Över motionen har i vederbörlig ordning inhämtats domänstyrelsens härvid

såsom bilaga fogade yttrande.

Såsom ock motionärerna erinra, har Kungl. Maj:t den 11 november 1923

uppdragit åt domänstyrelsen att, i samråd med statens kolonisationsnämnd

och statens egnahemsinspektör, verkställa överarbetning av kolonisationskommitténs

förslag till kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna.

Riktlinjerna för berörda överarbetning anfördes till statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för nämnda dag och återfinnas uti sammandrag i årets

statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 93, sid. 215—217.

Syftet med nu förevarande motion synes närmast vara, att det av motionärerna

framförda spörsmålet om beredande av viss garanterad inkomst för

ifrågavarande kolonister må bliva föremål för utredning i sammanhang med

förberörda överarbetning av kolonisationskommitténs betänkande.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att departementschefen vid

angivandet av riktlinjerna för omförmälda överarbetning anfört, bland annat,

följande:

»Då förhållandena å de norrländska kronoparkerna i regel äro sådana, att

arbetsförtjänster å kronoskogarna äro en nödvändig förutsättning för att

nybyggare därstädes skola kunna existera, bör utgångspunkten för kolonisatioBihang

till riksdagens protokoll 1924. 10 samt 19 höft. (Nr 39—UO.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

nens bedrivande å dessa kronoparker vara behovet av ytterligare arbetskraft för

skötsel av skogarna. Jag underskattar visst icke betydelsen av bildandet av

självständiga jordbruksegnahem å oodlad jord i Norrland, men finner förutsättningarna

härför å de norrländska kronoparkerna — som till huvudsaklig

del äro belägna inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker — icke

vara så gynnsamma, att därstädes nu kan tillrådas en kolonisation, som bedrives

utan beaktande av möjligheterna för vederbörande kolonister att jämväl

erhålla betryggande arbetsförtjänster å närliggande kronoparker.»

Med hänsyn till departementschefens nyssnämnda uttalande torde alltså

frågan om tillgodoseende av kolonisternas behov av arbetsförtjänst vara föremål

för den pågående utredningen; något direktiv att undersöka frågan om

beredande av bindande garantier från kronans sida beträffande dylik arbetsförtjänst

har däremot icke meddelats.

Då utskottet nu liar att fatta ståndpunkt till motionärernas förslag, vill

utskottet fästa uppmärksamheten därå, att — såsom ock domänstyrelsen påpekat

— en dylik utfästelse av kronan synes böra förutsätta en motsvarande

arbetsskyldighet för arbetaren. På sätt domänstyrelsen även erinrat, har

vid äldre upplåtelser av skogstorp å kronoparkerna en dylik princip tillämpats.

Denna princip har emellertid senare blivit övergiven jämväl beträffande skogstorp

och har icke heller följts vid försökskolonisationen. Om staten alltså i

sistfiämnda fall icke iklätt sig förpliktelse att bereda arbete åt brukare av

sålunda upplåten jord, bär likväl förutsättning för ifrågavarande upplåtelser

ansetts vara, att brukaren skulle komma att äga tillfälle till arbetsförtjänst i

viss utsträckning. Såsom framgår av det föregående, har också under den

senaste tiden — bland annat uti förenämnda uttalande till statsrådsprotokollet

den 11 november 1923 — betonats angelägenheten av att vid upplåtelse av

kolonat behovet av arbetsförjänst för brukaren uppmärksammas. Ytterligare

må framhållas, hurusom under förenämnda punkt uti innevarande års statsverksproposition

departementschefen beträffande iakttagelser, som av honom

under resa till kolonisationsområdena gjorts rörande svårigheter för kolonisterna

att erhålla arbetsförtjänster, uttalat, att all anledning syntes föreligga

att mera än vad hittills skett beakta vikten av att kolonisterna erhölle

arbete å närliggande kronoparker. Någon särskild åtgärd därutinnan

syntes emellertid, enligt departementschefens mening, nu icke böra ifrågasättas,

då han förvissat sig om att domänstyrelsen komme att i största möjliga

utsträckning söka bereda kolonisterna dylika arbetstillfällen.

Givetvis finner utskottet det vara en angelägenhet av största vikt att tillse,

att icke syftet med upplåtelserna av kolonat å kronoparker, vilka för

staten medföra stora ekonomiska uppoffringar, må äventyras därigenom, att

brukarna av dessa sakna möjlighet att bereda sig försörjning. Emellertid

synes det utskottet tveksamt, huruvida den av motionärerna ifrågasatta utvägen

att under alla förhållanden bereda kolonisterna en garanterad inkomst

kan anses lämplig. Mot en sådan anordning, vilken såsom nämnts i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39. 3

varje fall icke lärer böra åvägabringas, utan att däremot svarande skyldigheter

stadgas för brukaren, torde kunna resas vissa principiella betänkligheter.

Enligt utskottets mening torde i varje fall det hiista botemedlet mot de i

motionen påtalade missförhållandena vara, att vid kolonatens utläggande

noga tillses, att betryggande möjlighet för arbetsförtjänst förefinnes, och

förutsätter utskottet härvid, att förefintliga arbetstillfällen varda i görligaste

mån på ett effektivt och praktiskt sätt utnyttjade. Härigenom torde, såsom

också domänstyrelsen i sitt yttrande över motionen antytt, syftet med

ifrågavarande motion bliva i huvudsak tillgodosett. I detta sammanhang

torde även kunna erinras om den i innevarande års statsverksproposition

föreslagna, av riksdagen gillade anordningen för statens medverkan till

underlättande för kolonister att komma i åtnjutande av lån från norrländska

nyodlingsfonden, genom vilken anordning kolonisterna torde erhålla välbehövligt

stöd vid uppodlandet av sina kolonat.

I anslutning till det ovan anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 303 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1924.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Persson, Nils, Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Ingeström,

Norin, Andersson, K. A., Lundell och Gabrielsson samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Johansson i Uppmälby, Lundström,

frih. Hermelin, Aarnseth, Hedlund i Häste och Björk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

På därom av riksdagens jordbruksutskott gjord framställning bär Kungl.

Maj:t den. 22 sistlidna februari anbefallt domänstyrelsen att avgiva utfåtande

över den till utskottet remitterade motionen nr 303 om skrivelse till

Kungl. Maj:t i fråga om beredande av garantier för vissa brukare av kronans

jord att erhålla tillräcklig utkomst samt att senast den 15 mars 1924

till utskottet överlämna det begärda utlåtandet.

Till åtlydnad härav får domänstyrelsen härmed överlämna sådant utlåtande.

Motionärerna hava erinrat om den under senare åren inträdda bristen

på arbete i de norrländska skogarna, vilken haft till följd att såväl spekulanter

å jord till bebyggande och odling å kronans skogar dragit sig tillbaka

som ock att vissa av dem, som redan bundit sig för ett kolonat eller

skogstorp, börjat överväga möjligheten att lämna emottagna lägenheter och

söka arbete på annat håll. Skulle arbetsmöjligheterna inom industrien och

andra arbetsområden förbättras, vore enligt motionärernas mening fara för

handen, att stora delar av nämnda lägenhetsinnehavare övergåve lägenheterna,

vilket innehure ej blott olägenhet av att odlad jord nedlades utan

även medförde den nackdelen, att det arbets- och beredskapsmanskap, som

staten hade på sina skogar i form av kolonister, kronotorpare m. fl., i viss

utsträckning försvunne eller decimerades. Kolonister och övriga brukare

av statens jord i Norrland hade under senaste tiderna erfarit, att förhållanden

kunde inträffa, då den inkomst, som ställts i utsikt för dem som arbetare

i skogarna, och vilken inkomst vore nödvändig för deras uppehälle

bredvid den lilla avkomsten från jordbruket, fullständigt upphörde. Missmod

och »uppbrottsstämning» hade därjämte skapats på grund av att någon

lagstiftning ännu icke kommit till stånd i anledning av kolonisationskommitténs

den 31 maj 1922 avgivna förslag. Vederbörande lägenhetsinnehavare

hade väntat och hoppats, att vissa förbättringar i deras villkor

skulle kunna åstadkommas på grundvalen av nämnda förslag.

Då det vore naturligt, att vederbörande lägenhetsinnehavare byggt sin

ekonomi på beräknad inkomst såväl från jordbruket som ock av arbetsförtjänst

i första hand a statens skogar, vore enligt motionärernas mening

synnerligen önskvärt, att staten i en eller annan form garanterade

kolonister och andra brukare av statens jord i Norrland och Dalarna, utöver

inkomsten från jordbruket, ett visst ekonomiskt tillskott på ett eller

annat sätt, antingen och främst i form av arbete på statsskogarna eller

anslag för uppodling av jord eller ock eventuellt annat bistånd (beredskapsersättning,

naturaersättning eller dylikt).

Domänstyrelsen får, i anledning av den ifrågasatta garantien från

statens sida, att kolonister och andra innehavare av odlingslägenheter

å statens skogar i nu ifrågavarande landsdelar alltjämt skulle vara

tillförsäkrade arbete å statsskogarna, erinra om de principer, varå stats
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

.Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5.9. 5

makternas föregående beslut i fråga om upplåtande av skogstorp och odlingslägenheter

m. m. å berörda statsskogar varit grundade. När jordupplåtelser

på kronoparkerna första gången beslöts, eller efter riksdagens

beslut genom kungl. skrivelse till domänstyrelsen den 2!) maj 1891

medgavs, att till skogstorp tjänliga lägenheter finge av domänstyrelsen

upplåtas på högst 20 år å kronoparkerna i Norrbottens län, där det för

kronoparkens vård och bevakning funnes vara gagneligt. Bland andra

villkor för sådan upplåtelse stadgades, att torparen under första upplåtelsetiden

skulle inom det område av kronoparken, som bleve honom

anvisat, utöva tillsyn och bevakning samt på tillsägelse av vederbörande

skogstjänsteman och mot skälig ersättning utgöra å kronoparken erforderliga

arbeten. Efter den första upplåtelsetidens — frihetsårens — utgång

kunde torpet upplåtas ånyo, varvid detsamma skulle åsättas viss

årlig avgäld, att utgöras medelst dagsverken å kronoparken.

Innehavarna av skogstorp, upplåtet enligt dessa bestämmelser, hade

sålunda viss arbetsskyldighet På grund härav både vederbörande jägmästare

att tillse, det torparen även bereddes arbete.

Bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 27 maj 1904 angående upplåtande

av odlingslägenheter eller skogstorp å kronoparker i Västerbottens

och Norrbottens län, skilde sig från dem, som nyss berörts, i

huvudsak däri, att med torpinnehavet förbunden arbetsskyldighet till

kronan helt och hållet borttogs. Denna förändring hade till syfte att bereda

torparen större frihet att ordna för sig, på sätt han funne fördelaktigast,

samt att i övrigt giva honom en friare och mera tilltalande ställning

inför den allmänna uppfattningen.

Med de av 1909 års riksdag antagna nya bestämmelserna för upplåtande

av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i Norrland och

Dalarna, kungl. kungörelsen den 18 juni 1909, avsågs en vidare utveckling

i ännu friare former av det system, som tillämpats i förberörda

kungl. kungörelse av 1904. Lägenhetsinnehavaren tillerkändes en i åtskilliga

avseenden tryggare ställning och gynnsammare behandling än

enligt bestämmelserna i sistnämnda kungl. kungörelse, på samma gång

som lian fortfarande var helt frigjord från varje skyldighet att gent

emot staten fullgöra arbete å kronoparken. Staten å sin sida påtog

sig ej heller någon förpliktelse att bereda odlingslägenhetsinnehavaren

arbete. Så mycket mindre har dylikt åtagande kunnat ske, då det enligt

1909 års bestämmelser i stort sett stått sökande till odlingslägenhet

fritt att själv utse den plats, där han önskat bosätta sig. Där denna

plats varit belägen i närheten av odlad bygd eller kommunikationsled,

bär styrelsen ej heller ägt befogenhet förvägra upplåtelse, för så vitt

icke bestämt hinder från skogsvårdens synpunkt härför funnits.

Styrelsen bär ansett sig böra särskilt erinra härom, i anledning av

motionärernas uttalande att vid upplåtande av jord å statsskogarna i

Norrland ställts i utsikt för brukarnas uppehälle nödvändig inkomst genom

arbete i skogarna.

I det av den norrländska kolonisationskommittén år 1917 avgivna förslaget

till vissa kolonisationsförsök å en del kronoparker i Västerbottens

och Norrlands län framhöll kommittén, att det syntes mindre välbetänkt

att söka ålägga kolonisterna viss arbetsskyldighet å kronoparkerna. Kommittén

ifrågasatte ej heller, att staten skulle garantera kolonisterna arbete

å skogarna, men framhöll att ett genomförande av den ökade intensitet

i skogsskötseln, som borde komma till stånd, medförde avsevärt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

större behov av arbetskraft än för närvarande, och det kunde för den

skull förväntas, att kolonisterna skulle kunna beredas arbete å kronoskogarna

i den omfattning, som arbetet med kolonatens bebyggande och

uppodling samt skötsel i övrigt medgåve.

Domänstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 29 december 1922

över kolonisationskommitténs den 31 maj samma år avgivna förslag till

kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna framhållit bland annat

följande. Med hänsyn till den enligt styrelsens mening föreliggande

svårigheten att i de norrländska skogsbygderna, särskilt lappmarkerna,

varom frågan förnämligast rörde sig, bedriva jordbruk med sådan framgång,

att dess utövare enbart därav skulle kunna erhålla sin och sin familjs

skäliga bärgning, borde den ifrågasatta kolonisationen på kronoparkerna

huvudsakligen ske allenast i sådan omfattning, att kolonisterna

under normala förhållanden i rätt avsevärd utsträckning kunde påräkna

arbete på kronoparkerna eller eventuellt i övrigt inom orten. Styrelsen

erinrade om de betydande svårigheter, som helt visst komma att möta blivande

kolonister, framför allt om dessa rekryterades av industriarbetare

eller personer från sydligare delar av landet, främmande för rådande förhållanden

i de avlägsna skogsbygderna och ovana vid en nyodlares därstädes

synnerligen strävsamma liv. Enligt styrelsens mening vore vid

fortsatt upplåtande av kolonat viss varsamhet av nöden, varjämte i varje

fall, innan nytt område upplätes för kolonisation, de angivna synpunkterna

i fråga om förutsättningarna för att kolonisterna kunde på orten erhålla

sin skäliga bärgning borde noggrant övervägas. A vissa kronoparker

i Norrland vore redan nu bebyggelsen av sådan omfattning, att, där

bosatta odlingslägenketsinnehavare och kolonister icke kunde påräkna

erforderlig arbetsförtjänst ä samma skogar, även om — i den mån så

icke redan skett — därå infördes så intensivt skogsbruk, som vore möjligt

med hänsyn till ofrånkomliga rådande förhållanden på orten och

statens berättigade krav på skäliga inkomster från statsskogarna.

Såsom i motionen antytts, har viss överarbetning av kolonisationskommitténs

senaste förslag beslutats, och har Kung]. Maj:t uppdragit åt domänstyrelsen

att, i samråd med verkställande ledamoten av statens kolonisationsnämnd

samt statens egnahemsinspektör, verkställa sådan överarbetning

och därefter till Kungl. Maj:t inkomma med utformat förslag

i ämnet i den riktning, som angives i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

den 11 november 1923. Enligt detta protokoll anförde statsrådet

och chefen för kungl. jordbruksdepartementet bland annat följande:

»Då förhållandena å de norrländska kronoparkerna i regel äro sådana,

att arbetsförtjänster å kronoskogarna äro eu nödvändig förutsättning för

att nybyggare därstädes skola kunna existera, bör utgångspunkten för

kolonisationens bedrivande å dessa kronoparker vax-a behovet av ytterligare

arbetskraft för skötsel av skogarna. Jag underskattar visst icke

betydelsen av bildandet av självständiga jordbruksegnahem å oodlad jord

i Norrland, men finner förutsättningarna hörlur å de norrländska kronoparkerna

— som till huvudsaklig del äro belägna inom Västerbottens och

Nori-bottens läns lappmarker — icke vara så gynnsamma, att därstädes

nu kan tillrådas en kolonisation, som bedrives utan beaktande av möjligheteima

för vederbörande kolonister att jämväl ei-hålla betryggande

arbetsförtjänster å närliggande kronoparker.»

Under förutsättning att vid statsmakternas kommande beslut i fråga

om fortsatt kolonisation å berörda kronoparker sålunda uttalade förut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

7

sättningar för kolonisationen vinna tillämpning, synas motionärernas

önskemål i stort sett bliva tillgodosedda. I allt fall böra dessa givetvis

särskilt övervägas vid den utredning och det uppgörande av förslag till

kolonisationsbestämmelser, som, enligt vad förut nämnts, tillkommer domänstyrelsen

m. fl. att verkställa.

Beträffande att, såsom motionärerna ifrågasatt, staten skulle lämna

kolonisterna m. fl., i kontrakt eller annorledes, bestämd garanti för att

de under alla förhållanden skola tillföras en inkomst, som de kunna leva

på, tillåter sig styrelsen i detta sammanhang endast böra erinra därom,

att, då statens, likasom annat, skogsbruk bör vara eu ekonomisk hantering,

underkastad vanliga ekonomiska lagar, det för ledningen icke torde vara

möjligt att, med fasthållande därav, garantera viss arbetsstyrka jämn

dylik till storleken bestämd årlig inkomst under alla förhållanden. Skulle

domänverket vara bundet att ej blott under normala förhållanden utan

jämväl vid lågkonjunktur tilldela en var brukare av jord å statsskogarna

arbete, som lämnade brukaren en viss, förut bestämd inkomst, synes konsekvensen

därav vara, att verket bör äga påfordra, att även brukaren förpliktas

årligen fullgöra viss mängd arbete, även under högkonjunkturtid,

då på andra arbetsområden eventuellt högre arbetsförtjänster kunna

locka brukaren att där förskaffa sig arbete.

Härmed vore man åter inne på det av statsmakterna, såsom här förut

nämnts, frångångna systemet: upplåtelse med arbetsskyldighet. Domänstyrelsen

får för sin del avråda från tillämpande av dylikt system. Beträffande

frågan huruvida statsmakterna ur sociala hänsyn höra stödja

kolonisterna på sådant sätt, att dessa skulle garanteras för deras livsuppehälle

erforderlig inkomst utöver jordbruksavkastningen, även om

arbetet på statsskogarna i vissa fall icke medgåve ett intjänande av dylik

inkomst, tillåter sig styrelsen erinra om vad styrelsen i här förut omförmält

utlåtande den 29 december 1922 över kolonisationskommitténs

betänkande, bland annat, uttalat, nämligen att det synes vara av betydelse,

att kolonisterna lärde sig att icke i allt lita till hjälp och understöd

från det allmänna, utan tvärtom fostrades till självhjälp och tro

till egen kraft.

Stockholm den 14 mars 1924.

KARL FREDENBERG.

Martin Rasch.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.