Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 8

1924-02-19 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1924:8, Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 8

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 8.

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1924 kl. 4 e. in.

Utlutande i anledning av väckta motioner om åtgärder för åstadkommande

av lindring i arrendevillkoren för vissa prästgårds-

och kronoarrendatorer.

(2:a avd.)

Uti eu inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 49, har herr Ingeström hemställt, att riksdagen måtte besluta,

att de kronoarrendatorer, som under år 1916—1921 emottagit sina arrenden,

må äga att, där de så önska, uppsäga sina arrenden till upphörande den

14 mars 1925, och att de arrendatorer, som innehava sina arrenden med

optionsrätt efter särskild uppskattning, må, om de så önska och uppskattningen

skett under åren 1916—1921, äga påkalla ny uppskattning och

därefter åtnjuta den nedsättning i arrendeavgiften, som må anses skälig.

Härjämte har uti en inom andra kammaren väckt, likaledes till jordbruksutskottet

hänvisad motion, nr 80, av herr Olsson i Ramsta hemställts,

att riksdagen måtte besluta att de prästgårds- och kronoarrendatorer, som

under år 1916—1921 emottagit sina arrenden, må äga att, där de så önska,

uppsäga sina arrenden till upphörande 14 mars 1925, och att de arrendatorer,

som innehava sina arrenden med optionsrätt efter särskild uppskattning,

må, om de så önska och ixppskattningen skett under åren 1916

—1921, äga påkalla ny uppskattning och därefter åtnjuta den nedsättning

i arrendeavgiften, som må anses skälig.

Beträffande de skäl, som förebragts för ifrågavarande framställningar,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

På sätt motionärerna erinrat väcktes jämväl vid nästlidet års riksdag

vissa motioner, vilka i likhet med de nu förevarande gingo ut på åtgärder

i syfte att bereda sådana arrendatorer av publik jord, som ingått arrendeavtal

under högkonjunkturen och på grund av den rådande depressionen

inom jordbruksnäringen bragts i ekonomiska svårigheter, lindring i eller

möjlighet till frånträdande av berörda avtal.

I enlighet med av jordbruksutskottet i utlåtande (nr 28) gjord hemställan

föranledde emellertid nyssnämnda motioner — över vilka inhämtats yttranden

från kammarkollegium och domänstyrelsen — icke någon riksdagens

åtgärd.

I sitt förenämnda utlåtande anförde jordbruksutskottet bland annat följande.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr S.

Det principspörsmäl, som framkommer i motionerna, nämligen fragan huruvida

staten bör träda hjälpande emellan, då den enskilde till följd av inträffad

konjunkturväxling kommit i en förlustbringande situation vid fullgörande

av med staten ingånget avtal, har under de senare åren vid ett flertal

tillfällen varit föremål för riksdagens bedömande. T berörda hänseende tilllåter

sig utskottet erinra om den vid 1920 års riksdag slutligt behandlade

frågan om ersättning till vissa entreprenörer. Statsutskottet hade i utlåtande

(nr 195) i anledning av vissa inom riksdagen i nyssnämnda syfte väckta

motioner hemställt om skrivelse till Kungl. Maj:t om utredning, huruvida

och i sä fall i vad mån samt under vilka villkor ersättning kunde beredas

de entreprenörer för statsverkets räkning, som utan egen förskyllan pa grund

av efter krigsutbrottet inträffade prisstegringar åsamkats förluster. Denna

statsutskottets hemställan avslogs av riksdagens båda kamrar. De skid, som

lågo till grund för riksdagens avslagsbeslut och vilka närmare framgå av de

inom kamrarna förda debatterna, torde i främsta rummet vara att söka i de

synnerligen vittgående konsekvenser, som vore att befara av medgivande av

ifrågavarande slag. ävensom att grundvalen för statsverkets avtal med enskilda

därigenom betänkligt skulle rubbas, vartill komme, att utredningen

och prövningen av de särskilda fallen skulle ställa vederbörande myndigheter

inför hart när oliisliga uppgifter. Den principiella ståndpunkt, som sålunda

fastslagits vid 1920 års riksdag, torde sedermera hava varit vägledande A id

avgörandet av likartade ärenden. I detta sammanhang vill utskottet särskilt

erinra, hurusom ett av Kungl. Maj:t i proposition (nr 184) till 1922 års riksdag

framlagt förslag att tvä förutvarande länsmän matte medgivas förkortning

i arrendetiden beträffande av dem tidigare såsom boställen innehavda

kronoegendomar, vilket förslag tillstyrktes av jordbruksutskottet i utlåtande

(nr 36), avslogs av första kammaren i anslutning till hemställan av reservanter

inom utskottet, vilka yrkat avslag å propositionen med hänsyn till de

konsekvenser ett bifall till densamma syntes kunna medföra, samt sålunda

icke vann riksdagens bifall.

Vad beträffar nu förevarande motioner har utskottet visserligen funnit att

även i detta fall billighetsskäl kunna anföras för däri föreslagna åtgärder

till lindrande av ifrågavarande arrendatorers ställning. Det synes emellertid

böra beaktas, att vissa arrendatorer under högkonjunkturen torde hava varit

i tillfälle att göra betydande vinster. Vidare tillåter sig utskottet åberopa

vad kammarkollegium i sitt förenämnda utlåtande anfört beträffande den

lindring ifråga om nybyggnadsskyldighet samt tjänstbarheter, som det inträdda

prisfallet medfört för ett stort antal prästgårdsarrendatorer. Härjämte vill

utskottet särskilt understryka vad kammarkollegium anfört i fråga om konsekvenserna

av det ifrågasatta allmänna medgivandet för vederbörande arrendatorer

att uppsäga under högkonjunkturerna ingångna arrendeavtal. En

sådan uppsägningsrätt skulle nämligen, såsom kollegium framhållit, medföra,

att en avsevärd del a a- landets publika jord komme att samtidigt utbjudas

på förnyade mer eller mindre långvariga arrenden på grundvalen av arrendevärderingar,

företagna Aid eu tidpunkt, då konjunkturerna för jordbruksnäringen

till synes befinna sig i ett bottenläge; det i och för sig behjärtansvärda

syftet att söka bispringa de personer, vilkas arrendeskyldigheter på

grund av förändrade tidsförhållanden verkligen överstege deras förmåga och

vilka i själva verket måste antagas utgöra ett fåtal, skulle icke kunna motivera

en åtgärd av angivna vittutseende innebörd. Ä andra sidan skulle —

såsom kollegium likaledes framhållit — åstadkommandet av ett rättvist ocb

på rationella grunder Adlande imral av de fall, beträffande vilka icke blott

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

arrendatorns iråkade svårigheter utan även samtidigt intresset för det allmänna

såsom jordägare kunde motivera ett partiellt eftergivande av den förres

enligt kontrakt åtagna skyldigheter, ställa vederbörande statsmyndigheter, som

därmed betroddes, inför en ytterst vansklig för att icke säga olöslig uppgift.

Under åberopande av vad i berörda utlåtande sålunda anförts och då

enligt utskottets mening icke några skäl, som böra föranleda ändring i

riksdagens nästlidet år intagna principiella ståndpunkt till förevarande

spörsmål, av motionärerna förebragts, får utskottet hemställa,

l:o) att motionen I: 49 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd; samt

2:o) att motionen IT: 80 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1924.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Persson, Nils, Nilsson i Kabbarp, Eriksson i Ljusdal

och greve Wachtmeister, samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Tunga, Olsson i Broberg, Johansson i Uppmälby,

Lundström, Sjöblom, Uddenberg i Karlskoga och Andersson i Grimbo.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.