Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.

1924-02-21 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1924:3, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 22 Februari 1924 kl. 11 F. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 3, har herr Vennerström hemställt, »att riksdagen såsom vilande

till vidare grundlagsenlig behandling ville antaga följande förslag till ändrad

lydelse av § 9 riksdagsordningen:

$ 9.

Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas i kommunernas allmänna

angelägenheter röstberättigade män och kvinnor, som uppnått 35 års

ålder. Kommer riksdagsman, efter det han vald blivit, i den ställning, att

han ej längre skulle vara valbar till ledamot i kammaren, frånträder han

sin befattning.»

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande motivering:

»Senast vid 1922 års riksdag väckte jag en motion om borttagande av censusbestämmelsen

i fråga om valbarhet till första kammaren. I motionen anfördes

att villkoret, att en person skall skatta för en inkomst av 3,000 kronor

eller äga en till 50,000 kronor taxerad fastighet, obehörigen inskränker industriarbetarnas,

de mindre jordbrukarnas och kvinnornas representation i första

kammaren. Vidare anfördes i anslutning till konstitutionsutskottets yttrande

vid 1921 års riksdag, att censusbestämmelsen i dess nu gällande form utgår

från den beskattningsbara inkomsten, vadan följden är att den blir beroende

av gällande stadganden angående taxering, och att sålunda villkoren för valbarhet

till riksdagens första kammare komma att växla, allt efter som ändringar

vidtagas i skattelagstiftningen. Som en illustration till de orimligheter

detta förhållande kan leda till anfördes, att förutvarande riksdagsmannen

i andra kammaren F. E. Holmner 1922 nödgades avsäga sig det av ^Norrbottens

och Västerbottens landsting lämnade mandatet till första kammaren,

alldenstund han, som dock de tre åren närmast före valet deklarerat en

inkomst väsentligen överstigande 3,000 kronor, icke betalt skatt det senaste

året för mera än 1,500 kronor, beroende på familjeavdraget för den mycket

talrika familjen.

Konstitutionsutskottets majoritet ansåg sig av såväl principiella som praktiska

skäl böra biträda motionärens framställning. Utskottets förslag antogs

i andra kammaren, men fälldes i första kammaren. Majoriteten mot utskottsförslaget

var den minsta möjliga, 64 röster mot 60. De skäl, varpå den

Bihang till riksdagens protokoll 192i. 5 samt. 3 höft. (Nr 3.) 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

ytterst knappa majoriteten stödde sitt avslag, föreligga i ett par vid utskottsbetänkandet

fogade reservationer.

Herr Clason m. fl. hänvisade till överenskommelsen vid 1918 års författningsreform,

definitivt konfirmerad 1919: »En vid den nuvarande författningsrevisionen

avsiktligt bibehållen förutsättning för artskillnaden mellan kamlarna

synes oss icke böra rubbas annat än i samband med vare sig upptagande

av hela frågan om första kammarens bildande eller införande av

andra villkor för denna artskillnads bibehållande.» Herr Reuterskiöld erkände

öppenbjärtligt bestämmelsens sakliga olämplighet. »Onekligen måste

det resultat, som med nuvarande censusbestämmelse i vissa extrema fall kan

uppstå — såsom i motionen framhållits — verka stötande», medgav herr

Reuterskiöld och fortsatte: »Ej heller kan censusbestämmelsen, vare sig med

de belopp den nu anger i frågan om taxeringsvärde och beskattningsbar inkomst

eller i och för sig såsom innebärande viss penningcensus, anses riktig

eller ens lämplig, utan skäligen höra i sinom tid ersättas av annat valbarhetsvillkor».

Det oaktat ansåg herr Reuterskiöld, att den olämpliga och oriktiga

censusbestämmelsen borde bibehållas, alldenstund den markerade en artskillnad

mellan de båda kamrarna. Just genom sin oriktighet och olämplighet

kunde rent av bestämmelsen påskynda upptagandet av första kammarproblemet

i hela dess vidd: »När en gång förstakammarfrågan upptages till

lösning, utgör bibehållandet även av en såsom olämplig och oriktig erkänd

censusbestämmelse, ända tills reformen sker, i sin mån ett rätt så verksamt

pådri vningsmedel».

De skäl, som här uppradas mot censusbestämmelsens borttagande, synas

mig icke vara hållbara.

Kravet på censusbestämmelsens avskrivning kan icke rimligen strida mot

1918 års överenskommelse, vilken icke inrymde ett rubbande av den bestämmelsen.

överenskommelsen hade icke längre giltighet än till dess den stora

författningsrevisionen var förd i hamn. Man enade sig 1918 om vissa

grundlinjer för författningsrevisionen, men ville icke då ta upp smärre särkrav,

innan reformen var klar. Fem år efter reformens antagande är riksdagen

fullt oförhindrad att ta i tu med dylika särkrav, så mycket mera

som redan förut i åtskilliga detaljer en uppsnyggning av reformen skett,

särskilt på det kommunala området.

Det är icke riktigt, att man når fram till ett maskerat enkammarsystem,

om man borttager en censusbestämmelse, som bevisligen medför uppenbart

orimliga konsekvenser. Karaktärsskillnaden mellan första och andra kammaren

finnes fortfarande kvar efter dess borttagande. Första kammarens

skiljaktighet från andra kammaren ligger i det indirekta valsättet till första

kammaren, i den högre åldern för riksdagsmännen, i den dubbelt längre

mandattiden, i den successiva förnyelsen, i frånvaron av bostadsband. Så

länge som dessa bestämmelser fortleva, behöva icke tvåkammarsystemets anhängare

frukta, att ett borttagande utav censusbestämmelsen öppnar en bakdörr

för enkammarsystemets insmusslande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

3

Det tinnes icke något inre, logiskt sammanhang mellan censusbestämmelsens

borttagande och upptagandet av förstakammarproblemet i hela dess vidd.

Föreligger ett behov att ta upp detta stora problem till en grundlig prövning,

så tränger den frågan fram oberoende av om förmögenhetscensus finnes till

eller icke. Och det torde vara visst, att en censusbestämmelse sådan som

den nuvarande, vare sig helt eller i reformerad form, icke kommer att läggas

som grundsten under en ny första kammare. Nuvarande statsrådet och chefen

för handelsdepartementet, professor Wohlin, yttrade eu gång i första kammaren:

»Ett nytt reformerat svenskt överhus kommer under inga förhållanden

att grundas på några som helst penningsstreck eller censusbestämmelser

av här ifrågavarande art». Och professor Reuterskiöld erkände vid 1922 års

debatt i första kammaren: »Jag menar både nu och förut, att censusstrecket

ej är någon nödig eller lämplig grund att bygga valbarheten till överhuset

på».

Herr Reuterskiölds argument, att den olämpliga och oriktiga bestämmelsen

bör tills vidare bibehållas som ett i sin mån verksamt medel att driva fram

hela förstakammarfrågan, smakar väl starkt av jesuitismens åskådning, att

ändamålen helga medlen. En i och för sig enligt herr Reuterskiölds mening

god sak skall främjas medelst ett erkänt dåligt medel. En dylik argumentering

gagnar förvisso icke den parlamentarismens uppfostran, vars nödvändighet

på sina håll så starkt hävdas. Den riktiga arbetsmetoden för en sund

parlamentarism borde väl ändock vara att omedelbart utan biavsikter räta

till, när man finner, att en uppenbar bristfällighet förefinnes.

Skälen mot censusbestämmelsens borttagande visa sig sålunda vid en prövning

enligt min mening icke hållbara. Skälen för borttagandet ha däremot

förstärkts sedan 1922 på grund av lönernas och inkomsternas sjunkande.

Den ekonomiska krisen, som förödande drabbat alla samhällsklasser, icke

minst den jordbrukande befolkningen, har skärpt olägenheterna av att ett

penningestreck, som ingenting säger om kandidaternas kvalifikationer för

riksdagsmandatet, fortfarande ligger till grund för val till första kammaren.»

Motioner av samma innehåll som den nu förevarande hava förut väckts

vid 1921 och 1922 års riksdagar. Konstitutionsutskottet tillstyrkte vid

båda dessa tillfällen borttagande av censusbestämmelserna i fråga om valbarhet

till riksdagens första kammare. Denna utskottets hemställan blev

såväl 1921 som 1922 av andra kammaren bifallen, men av första kammaren

avslagen.

Som motivering för sin hemställan yttrade 1921 års konstitutionsutskott

i huvudsak följande:

»Det i förevarande motion gjorda förslaget om borttagandet av det gällande

censusvillkoret för valbarhet till riksdagens första kammare finner

sig utskottet av såväl principiella som praktiska skäl böra biträda. Principiellt

synes det uppenbart, att detta valbarhetsvillkor, genom vilket

möjligheten att invälja en person i första kammaren göres beroende av

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

dennes ekonomiska ställning, är oförenligt med den demokratiska ordning,

som nu är genomförd i vårt land. Bestämmelsen härom utgår från uppfattningen,

att större insikter i allmänna värv följa med en högre ekonomisk

ställning, en uppfattning, som numera allmänt torde anses föråldrad. Att

den omständigheten, att en person skattar för en inkomst av 3,000 kronor

eller äger eu till 50,000 kronor taxerad fastighet, icke utgör någon som

helst anledning att hos vederbörande förutsätta större politiska kvalifikationer

än hos personer i svagare ekonomisk ställning, ligger enligt utskottets

mening i öppen dag. Den omotiverade sammankoppling av ekonomisk

ställning och politiska rättigheter, som ifrågavarande stadgande

innebär, hör därför försvinna.

Även av praktiska skäl synes den föreslagna reformen böra genomföras.

Visserligen har nämnda censusbestämmelse genom penningvärdets fall

förlorat åtskilligt av sin betydelse, men den torde fortfarande i många

fall utgöra en kännbar inskränkning i vederbörande valkorporationers

möjlighet att utse förstakammarledamöter endast med hänsyn till vederbörande

riksdagsmannakandidats personliga förutsättningar för riksdagsmannauppdraget.

Särskilt torde bestämmelsen medföra en obefogad gallring

i fråga om industriarbetarnas och framför allt de mindre jordbrukarnas

representation i första kammaren. Ett synnerligt behov av den föreslagna

reformen har uppstått därigenom, att även kvinnor blivit valbara

till första kammaren. Den gällande censusbestämmelsen utgör uppenbarligen

ett väsentligt hinder för inval särskilt av gifta kvinnor i första

kammaren och innebär sålunda i praktiken ett avsteg från den i övrigt

nu genomförda likställigheten mellan män och kvinnor i politiskt hänseende.

Vidare vill utskottet påpeka de egendomliga konsekvenser, till vilka

censusbestämmelsen i dess nu gällande form i vissa fall kan leda. Då

bestämmelsen utgår från den beskattningsbara inkomsten, följer härav,

att dess innebörd i själva verket bliver beroende av gällande stadganden

angående taxering och* att sålunda villkoren för valbarhet till riksdagens

första kammare komma att växla, allteftersom ändringar vidtagas i skattelagstiftningen.

Att detta förhållande innebär en orimlighet, torde ej kunna

förnekas. Enligt gällande regler för avdrag vid taxering kunna också

sådana förhållanden som flyttning från eu ort till eu annan, ett barns

födelse i familjen m. m. minska, den beskattningsbara inkomsten och

sålunda inverka även på en persons valbarhet till första kammaren. Likaledes

kan tydligen en persons riksdagsmannauppdrag lätt komma att medföra

diskvalifikation i fråga om valbarheten, då ju inkomsterna av detta

uppdrag icke beskattas och under uppdragets fullgörande möjligheterna

till annan arbetsförtjänst för många riksdagsmän i hög grad förminskas.

Härtill kommer, att därest dylik diskvalifikation inträder under period,

för vilken riksdagsman redan blivit vald, denne enligt gällande grundlagsstadgande

skall avgå från sitt uppdrag. Om man slutligen erinrar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3. 5

därom, att de stadgade kvalifikationerna skola vara för handen under tre

år före valet, synes den gällande censusbestämmelsens praktiska olämplighet

vara till fullo ådagalagd.»

Konstitutionsutskottet vid 1922 års riksdag förklarade sig anse de av föregående

års konstitutionsutskott anförda skälen fortfarande äga giltighet, även

om frågan, huruvida med den inkomst, varom i § 9 riksdagsordningen talas,

skall förstås det taxerade eller det beskattningsbara inkomstbeloppet, icke

kunde anses slutgiltigt besvarad. För övrigt syntes denna tvivelaktighet

beträffande rätta tolkningen av censusbestämmelserna i fråga om valbarhet

till första kammaren utgöra ett ytterligare skäl för vidtagande

av den föreslagna reformen.

Utskottet delar till fullo den uppfattning som sålunda av 1921 och 1922

års konstitutionsutskott uttalats beträffande önskvärdheten av en grundlagsändring

i den riktning, som med förevarande motion avses.

Utskottet vill emellertid hemställa om en mindre jämkning i det framlagda

förslaget till grundlagsändring. Enligt detta förslag, vilket överensstämmer

med dem som av utskottet framlades 1921 och 1922, skulle

en förutsättning för valbarhet vara, att vederbörande äger kommunal

rösträtt; valbarhetsbestämmelsen skulle således till sin innebörd vara beroende

av kommunallagstiftningens rösträttsregler. Mot denna anordning

har den principiella erinringen gjorts, att hänvisningar i grundlagarna

till annan lagstiftning böra, så långt möjligt är, undvikas, till förebyggande

av att genom förändringar i denna lagstiftning grundlagsbudens

innebörd förskjutes. Enligt utskottets mening finnes i detta fall ett visst

fog för en sådan erinran, så mycket mer som borttagandet ur förslaget

av villkoret om kommunal rösträtt sakligt sett innebär en jämkning av

ytterst obetydlig räckvidd. Endast i enstaka undantagsfall torde den äga

praktisk betydelse; man har t. ex. erinrat om i utlandet boende svenska

medborgare, som genom den i motionen föreslagna lydelsen bleve uteslutna

från valbarhet. Utskottet föreslår således — under erinran om

de allmänna bestämmelserna i § 26 riksdagsordningen angående behörighet

att utöva riksdagsmannauppdrag, som givetvis alltfort böra gälla eu

sådan formulering av nu ifrågavarande grundlagsstadgande, att svenska män

och kvinnor, som uppnått 35 års ålder, kunna väljas till ledamöter i första

kammaren. Vid sådant förhållande är det överflödigt att bibehålla det i

§ 9 förekommande stadgandet om att riksdagsman, som efter det han

blivit vald kommer i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar

till första kammaren, skall frånträda sin befattning. Nämnda stadgande

äger, vid sidan av den likartade föreskriften i § 26 riksdagsordningen,

betydelse, så länge censusbestämmelsen kvarstår, och skulle även äga viss

tillämplighet, om valbarheten knutits vid kommunal rösträtt, men blir

ändamålslöst, om valbarhetsbestämmelsen formuleras så som av utskottet

nu föreslås.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion

måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande

Förslag

till ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.

Nuvarande lydelse;

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren

kunna endast väljas män och kvinnor,

som uppnått trettiofem års ålder

samt äga och minst tre år näst före

valet ägt fastighet till taxeringsvärde,

ej understigande femtiotusen riksdaler,

eller ock till staten skatta

samt under tid, som nyss är sagd,

skattat för minst tretusen riksdaler

årlig inkomst. Kommer riksdagsman,

efter det han vald blivit, i den

ställning, att han ej längre skulle

varit valbar till ledamot i kammaren,

frånträder han sin befattning.

Stockholm den 21 februari 1924.

Föreslagen lydelse:

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren

kunna endast väljas män och kvinnor,

som uppnått trettiofem års

ålder.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

härvarande: Herrar Larsson i Västeras, von Geijer, G. A. Strömberg, Heuterskiöld, Lyberg,

N. S. Norling, Stendahl, N. ,J. M. Svensson*, E. B. Andersson*, C. Ii. Eriksson'',

Johan Bergman, Magnusson i Tumhult, Sävström, Jansson i Iidsbäcken, Högberg,

Starbäck*, Vennerström, Borg, Bäckström* och Svensson i Grönvik*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

Reservationer:

l:o) av herrar von Geijer, Stendahl, N. ./. M. Svensson, Magnusson i

Tu råhult och Starbäck, som anfört:

»Gällande censusvillkor för valbarhet till första kammaren tillhöra de

bestämmelser i grundlagen, genom vilka man sökt åstadkomma någon artskillnad

mellan båda kamrarna. Denna avsiktligt bibehållna förutsättning

för en sådan artskillnad synes oss icke böra rubbas i annan ordning än i samband

med vare sig upptagande av hela frågan om första kammarens eventuella

ombildande eller införande av andra villkor för denna artskillnads

uppehållande. På grund härav hava vi ansett, att utskottet bort avstyrka

motionen»;

2:o) av herr Reuterskiöld, som anfört:

»Såsom i motionen utförligt erinrats, avgav jag till 1922 års års konstitutionsutskotts

betänkande, rörande en med den nu föreliggande likartad

motion, en reservation, till vilken jag även nu ber att få i alla delar

hänvisa. Vad jag däri särskilt ville understryka var, att förstakammarproblemet

icke bör få på det sätt lösas, att karaktärsskillnadeu mellan

kamrarna successivt helt enkelt avskrives genom avförande ur grundlagen

av den ena efter den andra av de föreskrifter, som nu finnas: utskottets

förslag i år reducerar dessa till ett åldersstreck beträffande valbarheten,

vilket i realiteten ingenting betyder. Det befogade i mina farhågor framträder

härigenom i öppen dag: var motionens, i anslutning till tidigare

utskottsförslag avfattade, stadgande ännu av den art, att det gav åtminstone

skenet av en särskillnad, så har utskottsförslaget i år kastat bort även

detta sken. Det synes under sådana förhållanden verkligen vara bättre

att behålla en i och för sig numera olämplig och utdömd bestämmelse, på

alldeles samma sätt som man i städerna under bostadsnöd nödgas bibehålla

i och för sig alldeles olämpliga och utdömda bostäder såsom alltid bättre

än ingenting.

Härtill kommer emellertid, att den i och för sig olämpliga och utdömda

censusbestämmelsen innehåller alltfort något av värde, visserligen icke i

fråga om census men väl i fråga om dess ena grund, fastighet. Då nämligen

valbarheten gjorts beroende av bl. a. ägande av fastighet med visst

taxeringsvärde, kan man mycket väl ogilla bestämmelsen om visst taxeringsvärde,

men ändå anse riktigt och välgrundat att låta valbarheten

bero på ägande av fastighet. Att ur grundlagen utesluta en regel, som

dock innebär ett erkännande, att ägarna av svensk jord och mark redan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

på denna grund böra vara valbara till första kammaren, må vara att även

andra valbarhetsgrunder vid sidan härav, t. ex. kommunal eller politisk

verksamhet av viss tidslängd, viss familjeställning, vissa bildningsprov

o. s. v. borde kunna alternativt uppställas, kan jag icke för min del godkänna

eller gilla. Då nu varje försök att i detta sammanhang omskapa

valbarhetsvillkoren av utskottet avvisats genom avslag å därinom väckt

förslag att genom en mindre kommitté undersöka möjligheterna i detta

avseende, nödgas jag även nu reservera mig mot utskottets, denna gång

särdeles försämrade förslag och har för min del yrkat motionens avstyrkande.

»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.