Konstitutionsutskottets utlåtande Nr i
1924-02-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1924:4, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr i
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr i.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 29 februari 1924 kl. ä e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om
minskning av riksdagsmännens arvoden.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft
motionerna nr 8 i första kammaren av herr Andersson, Karl Emil, nr 1
i andra kammaren av herr Olsson i Ramsta, nr 2 i andra kammaren av
herr Johanson i Hallagården m. fl., nr 13 i andra kammaren av herr
Jonsson i Mörkhult och nr 35 i andra kammaren av herr Jonsson i Hökhult
m. fl., i vilka motioner hemställts,
a) i motionerna 1:8 och II: 2, »att utskottet måtte föreslå riksdagen
att såsom vilande antaga följande ändrade lydelse av § 12 i riksdagsordningen:
§
12.
Ledamot av — — — — —
25 riksdaler, vilket dagtraktamente dock ej må överstiga sammanlagt
3,500 riksdaler. — — — — — — —
Ledamot av
19 riksdaler---------------sammanlagt 2,660
riksdaler —----befallningshavande.»
h) i motionen II: 1, att riksdagen måtte »för sin del till vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande
Förslag
till ändrad lydelse av § 12 riksdagsordningen:
Ledamot av första kammaren, som icke bor å ort där riksdagen hålles,
åtnjuter av statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen
samt i dagtraktamente under riksdagen tjuguen riksdaler, vilket dagtraktamente
dock ej må överstiga sammanlagt vid lagtima riksdag tre tusen
riksdaler och vid urtima riksdag ettusen trehundra riksdaler.
Ledamot, som under lagtima riksdag efter beviljad ledighet besöker
hemorten, äge att av statsmedel undfå ersättning för därav föranledd
resekostnad, dock högst för två resor fram och åter. Ledamot av första
kammaren, som är bosatt å ort där riksdag hålles, undfår i dagtraktamente
fjorton riksdaler, vilket dagtraktamente dock ej må överstiga sammanlagt
vid lagtima riksdag tvåtusen riksdaler och vid urtima riksdag
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 5 samt. 4 höft. (Nr 4.) 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
Utskottets
yttrande.
nio hundra riksdaler. Den ledamot av kammaren, som icke i rätt tid vid
riksdagen sig inställer, skall för varje dag han utebliver vara förlustig
det honom enligt föregående moment tillkommande dagtraktamente.
Vill ledamot av kammaren befattningen sig avsäga, äger han det göra
vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos Konungens befallningshavande.
»
c) i motionen II: 13, »att riksdagen för sin del ville besluta som vilande
grundlagsändring antaga sådana förändrade bestämmelser i de §§ av riksdagsordningen,
som stadga om storleken av riksdagsledamöters dagtraktamente,
att det samma bestämmes till 25 kronor om dagen till ledamot
i första och andra kammaren, som icke bor eller har sin hemvist i Stockholm,
samt till sådan ledamot, som är bosatt i Stockholm, 20 kronor om
dagen, vilka dagtraktamenten för hel riksdag icke få överskrida ett belopp
uti förstnämnda fallet av 3,500 kronor och i sistnämnda fallet 2,800 kronor.»
samt d) i motionen II: 35, »att riksdagen ville besluta och antaga såsom
vilande till vidare grundlagsenlig behandling sådan ändring i § 12 riksdagsordningen,
att riksdagsmannaarvodet kommer att utgå med 18 kronor
till riksdagsman bosatt där riksdag hålles samt med 24 kronor till annan
riksdagsman, samt att arvodets maximum i förhållande därtill jämkas.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Jämlikt nu gällande riksdagsordning utgår som bekant dagtraktamente
till ledamöter i riksdagens båda kamrar med 32 kronor för ledamot, som
icke är bosatt å ort där riksdag hålles, och med 24 kronor för annan
ledamot, dock högst resp. 4,500 kronor och 3,400 kronor per riksdag. I
samtliga nu förevarande motioner hemställes om en sänkning av ifrågavarande
dagtraktamente. I motionerna i första kammaren nr 8 och i
andra kammaren nr 2 föreslås sålunda, att dagtraktamentet sänkes till
resp. 25 och 19 kronor. Motionen i andra kammaren nr 13 avviker endast
i så måtto från detta förslag, att dagtraktamentet för ledamot bosatt
å ort, där riksdag hålles, satts till 20 kronor. I motionen i andra
kammaren nr 35 föreslås dagtraktamentets sänkning till resp. 24
och 18 kronor. Motionen i andra kammaren nr 1 går ut på att dagtraktamentet
skall sättas till resp. 21 och 14 kronor. I samtliga motioner
avses, att dagtraktamentenas maximibelopp liksom hittills skola
motsvara en beräknad riksdagstid av 140 dagar, i följd varav såsom
maxima föreslagits i motionerna i första kammaren nr 8 och i andra
kammaren nr 2 resp. 3,500 och 2,660 kronor, i motionen i andra kammaren
nr 13 resp. 3,500 och 2,800 kronor samt i motionen i andra kammaren
nr 1 resp. 3,000 och 2,000 kronor. I motionen i andra kammaren nr 35
har det avsedda maximibeloppet icke direkt angivits. Motionen i andra
kammaren nr 1 innefattar, utöver vad nu nämnts, jämväl förslag därom
att särskilda regler skola gälla för urtima riksdag. Det föreslås nämligen,
att vid sådan riksdag dagtraktamentenas sammanlagda belopp icke skall
få överstiga resp. 1,300 och 900 kronor.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
3
Den synpunkt, som företrädesvis bestämt motionärernas yrkanden, hänför
sig till den omständigheten att levnadskostnaderna högst väsentligt
nedgått sedan den tid, då beslut fattades om dagtraktamentenas
höjning till nu utgående belopp, d. v. s. i maj 1920. Att sa är förhållandet
och att således gällande dagtraktamentens realvärde under de
senaste åren stigit, är obestridligt. Ehuru dagtraktamentena nu äga ett
större värde än vid den tid, då de bestämdes, håller utskottet emellertid
före, att de icke kunna anses vara för högt tilltagna. Redan vid de tidigare
tillfällen, då frågan om dagtraktamentets reglering varit föremål
för konstitutionsutskottets handläggning, har av utskottet med styrka
framhållits, att vid detsammas bestämmande hänsyn måste tagas därtill,
att åtskilliga av riksdagens ledamöter befinna sig i den ställning, att
dagtraktamentet icke blott måste räcka till bestridande av de direkta
kostnaderna för uppehället i Stockholm, utan jämväl till någon del bör
utgöra ersättning för sådana inkomster, som vederbörande i följd av riksdagsuppdraget
går förlustig. Denna synpunkt var ett av huv udargumenten,
då konstitutionsutskottet 1917 tillstyrkte eu höjning av arvodet
och anfördes jämväl av 1922 års konstitutionsutskott vid behandling
av väckt förslag om sänkning. Det är enligt utskottets mening en
konsekvens av de förändringar, som efter hand och i synnerhet under
de senaste årtiondena skett i fråga om riksdagens sammansättning, att
skälig hänsyn tages till detta förhållande. Det må vara sant, att dag
traktamentena för vissa ledamöter av riksdagen utgöra en större eisätt
ning än som med hänsyn till de förluster riksdagsmannaskapet för dem
medför kan anses erforderlig. Men denna omständighet får ej föranleda
ett förbiseende av de fall, där det verkligen för ledamöter av riksdagen
skulle medföra synnerliga svårigheter att vid en sänkning av dagtraktamentena
bibehålla sitt riksdagsmannauppdrag, särskilt på den grund, att
detta uppdrag föranleder minskning, om ej rent av fullständig förlust, a\
eljest förvärvad arbetsförtjänst och detta stundom icke allenast undei
själva riksdagstiden. Därest ej detta förhållande blir beaktat, kunna allvarliga
hinder i många fall skapas för förvärv av dugliga krafter åt
riksdagsarbetet. Redan hänsynen till vidmakthållandet av riksdagens
fulla arbetsduglighet föranleder således utskottet att avstyrka de i förevarande
motioner framställda förslagen.
Ett ytterligare skäl till denna ståndpunkt har utskottet däri, att, såvitt
man kan bedöma, det effektiva värdet av nu gällande dagtraktamente icke
i nämnvärd mån torde skilja sig från det effektiva värdet av det ursprung
ligen gällande dagtraktamentet vid den tid, da detta fastställdes. I \ arje
fall synes det obestridligt, att ett bifall till vad i motionerna föreslagits
skulle innebära en minskning av dagtraktamentets effektiva värde, i all
synnerhet om det beaktas, att riksdagen numera regelbundet är samlad
under längre tid än den, för vilken dagtraktamente utgår. Utskottet
anser alltså, att ur den vid flere föregående tillfällen framhållna grund
-
4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
satsen om fasthållande vid dagtraktamentets effektiva värde intet stöd kan
hämtas för yrkandet om nedsättning därav.
Det kan i detta sammanhang framhållas, att de kostnader, som statsverket
får vidkännas för dagtraktamenten åt riksdagens ledamöter, för
närvarande icke utgöra mer än omkring 0.21 procent av de samlade statsutgifterna,
medan motsvarande siffra 1867 — då likväl endast andra
kammarens ledamöter erhöllo arvode — utgjorde 0.6 3.
En överblick över de bestämmelser som i andra länder gälla beträffande
arvode åt ledamöter av riksförsamlingarna, torde hava sitt intresse för
den föreliggande frågans bedömande. I den mån sådant varit möjligt,
hava dessa bestämmelser återgivits i en vid utlåtandet fogad bilaga.
Vid det förhållande, att utskottet finner sig böra avstyrka de förevarande
motionerna, i vad de avse dagtraktamentets nedsättning, har
utskottet ansett sig sakna anledning att i detta sammanhang taga ståndpunkt
till den i herr Olssons motion jämväl berörda men ur praktisk synpunkt
icke alltför betydelsefulla frågan om fastställande av särskild maximigräns
för dagtraktamentena vid urtima riksdag.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att
l:o) motionerna I: 8 och II: 2,
2:o) motionen II: 1,
3:o) motionen II: 13 och
4:o) motionen II: 35
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 februari 1924.
På konstitutionsutskottets vägnar:
VIKTOR LARSSON.
Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, von Geijer, Strömberg, Hellberg*, Thulin, Ljunggren,
G. W. Hansson, Dahl, Lyberg *, Stendahl*, P. J. Gustafsson, SävströmJansson
i Edsbäcken , Engberg , Starbäck *, Vennerström *, Borg. Bäckström, Svensson
i Grönvik och Björkman i Norrköping.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
5
Bilaga.
Uppgifter angående riksdagsmannaarvode in. in. i vissa främmande
länder.
Belgien. Senaten: 4,000 francs per år. Deputeradekammaren: 12,000
francs per år och fria resor hela året mellan riksdagsorten och hemorten.
Danmark. Årsarvode: för den, som är bosatt i Köpenhamn eller dess
närhet, 4,000 kronor, för annan ledamot 5,200 kronor. Dessutom dyrtidstillägg
enligt samma grunder som för statstjänstemän och fria resor på
statens järnvägar.
England. Årsarvode 400 pund.
Finland. Arvodet fastställes årligen genom lag och utgjorde för 1923
års riksdag (beräknad till 120 dagar) 15,000 mark. Ersättning för resa
till och från riksdag.
Frankrike. Årsarvode 27,000 francs. Fria resor på alla järnvägar mot
en mindre årlig avgift.
Förenta Staterna. Årsarvode 7,500 dollars. Dessutom 1,500 dollars för
avlönande av privatsekreterare och 125 dollars i expenser sättning. Särskilt
anslag för resor.
Italien. Årsarvode 15,000 lire. Fria resor på järnvägarna.
Nederländerna. Första kammaren: 10 gulden i dagarvode. Andra kammaren:
5,000 gulden i årsarvode. Ersättning för resekostnader.
Norge. Årsarvode 3,000 kronor. Dessutom tilläggsarvode år 1923 4,000
och cirka 175 kronor till reseersättning samt fri läkare och medicin. Då
sessionstiden 1923 överskred 7 månader, beviljades för den överstigande
tiden ett ytterligare tillägg av 33 kronor 33 öre per dag.
Schweiz. Ständerrådet 15—30 francs i dagarvode. Nationalrådet 25
francs i dagarvode. Reseersättning.
Uppgifterna i regel hämtade ur The Statesman’s Yearbook 1923.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
Reservation
av herr Dahl, som med instämmande av herrar Jansson i Edsbäcken och
Svensson i Grönvik anfört:
Avgörande för de vid 1918 och 1921 års riksdagar slutgiltigt fattade
besluten om höjning av riksdagsmännens dagtraktamenten torde hava varit
den inträffade minskningen av penningvärdet och därav föranledd nedgång
i dåvarande traktamentens realvärde. Då konstitutionsutskottet i
maj 1920 tillstyrkte nu gällande traktamentsbelopp, utgjorde socialstyrelsens
näst förut fastställda indextal för levnadskostnaden 265. Samma
indextal är för närvarande 176. Om ifrågavarande ersättning i likhet
med ekonomiska förmåner i allmänhet linnes böra avpassas i förhållande
till levnadskostnaderna, torde alltså ett bibehållande av traktamentena
vid nuvarande belopp ej kunna hållbart motiveras.
Och då utskottet menar sig kunna hävda, att i varje fall »det effektiva
värdet av nu gällande dagtraktamente icke i nämnvärd mån torde skilja
sig från det effektiva värdet av det ursprungligen gällande dagtraktamentet
vid den tid då detta fastställdes», så befinner sig utskottet i motsättning
till 1920 års konstitutionsutskott, som uttalade, att det då föreslagna (= nu
gällande) traktamentets »effektiva värde något så när komme att motsvara
det vid riksdagsordningens antagande stipulerade beloppet». Ty om detta
var fallet vid det i maj 1920 gällande indextal 265, så måste vid nuvarande
indextal 176 en väsentlig höjning av realvärdet i jämförelse med
1865 hava inträtt.
Att i egen sak träffa avgörande om ersättning, som skall betalas av
annan, är alltid en grannlaga uppgift. Men särskild aktsamhet synes vara
påkallad, då denna uppgift möter riksdagen, som har att avväga lönesatserna
för statens befattningshavare.
Jag har ansett en jämkning av nuvarande traktamentsbelopp betingas
av penningvärdets inträffade stegring, vilken kan antagas ej vara av tillfällig
varaktighet, och jag har funnit ett belopp av 25 kronor för riksdagsman,
ej bosatt å ort där riksdagen hålles, och 20 kronor för riksdagman,
bosatt å dylik ort, skäligen böra godtagas.
Jag har alltså yrkat, att utskottet i anledning av förevarande motioner
skulle hemställa,
att riksdagen måtte för sin del till vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4. 7
Fö rslag
till ändrad lydelse av § 12 riksdagsordningen.
Ledamot av första kammaren---riksdagen tjugufem riksdaler —
— — sammanlagt tre tusen femhundra riksdaler — åter.
Ledamot — — — dagtraktamente tjugu riksdaler---två tusen
åttahundra riksdaler.
Den ledamot---dagtraktamente.
Vill ledamot —--Konungens befallningshavande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.