Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr i

1924-02-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1924:4, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr i.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 29 februari 1924 kl. ä e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om

minskning av riksdagsmännens arvoden.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft

motionerna nr 8 i första kammaren av herr Andersson, Karl Emil, nr 1

i andra kammaren av herr Olsson i Ramsta, nr 2 i andra kammaren av

herr Johanson i Hallagården m. fl., nr 13 i andra kammaren av herr

Jonsson i Mörkhult och nr 35 i andra kammaren av herr Jonsson i Hökhult

m. fl., i vilka motioner hemställts,

a) i motionerna 1:8 och II: 2, »att utskottet måtte föreslå riksdagen

att såsom vilande antaga följande ändrade lydelse av § 12 i riksdagsordningen:
§

12.

Ledamot av — — — — —

25 riksdaler, vilket dagtraktamente dock ej må överstiga sammanlagt

3,500 riksdaler. — — — — — — —

Ledamot av

19 riksdaler---------------sammanlagt 2,660

riksdaler —----befallningshavande.»

h) i motionen II: 1, att riksdagen måtte »för sin del till vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande

Förslag

till ändrad lydelse av § 12 riksdagsordningen:

Ledamot av första kammaren, som icke bor å ort där riksdagen hålles,

åtnjuter av statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen

samt i dagtraktamente under riksdagen tjuguen riksdaler, vilket dagtraktamente

dock ej må överstiga sammanlagt vid lagtima riksdag tre tusen

riksdaler och vid urtima riksdag ettusen trehundra riksdaler.

Ledamot, som under lagtima riksdag efter beviljad ledighet besöker

hemorten, äge att av statsmedel undfå ersättning för därav föranledd

resekostnad, dock högst för två resor fram och åter. Ledamot av första

kammaren, som är bosatt å ort där riksdag hålles, undfår i dagtraktamente

fjorton riksdaler, vilket dagtraktamente dock ej må överstiga sammanlagt

vid lagtima riksdag tvåtusen riksdaler och vid urtima riksdag

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 5 samt. 4 höft. (Nr 4.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

Utskottets

yttrande.

nio hundra riksdaler. Den ledamot av kammaren, som icke i rätt tid vid

riksdagen sig inställer, skall för varje dag han utebliver vara förlustig

det honom enligt föregående moment tillkommande dagtraktamente.

Vill ledamot av kammaren befattningen sig avsäga, äger han det göra

vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos Konungens befallningshavande.

»

c) i motionen II: 13, »att riksdagen för sin del ville besluta som vilande

grundlagsändring antaga sådana förändrade bestämmelser i de §§ av riksdagsordningen,

som stadga om storleken av riksdagsledamöters dagtraktamente,

att det samma bestämmes till 25 kronor om dagen till ledamot

i första och andra kammaren, som icke bor eller har sin hemvist i Stockholm,

samt till sådan ledamot, som är bosatt i Stockholm, 20 kronor om

dagen, vilka dagtraktamenten för hel riksdag icke få överskrida ett belopp

uti förstnämnda fallet av 3,500 kronor och i sistnämnda fallet 2,800 kronor.»

samt d) i motionen II: 35, »att riksdagen ville besluta och antaga såsom

vilande till vidare grundlagsenlig behandling sådan ändring i § 12 riksdagsordningen,

att riksdagsmannaarvodet kommer att utgå med 18 kronor

till riksdagsman bosatt där riksdag hålles samt med 24 kronor till annan

riksdagsman, samt att arvodets maximum i förhållande därtill jämkas.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Jämlikt nu gällande riksdagsordning utgår som bekant dagtraktamente

till ledamöter i riksdagens båda kamrar med 32 kronor för ledamot, som

icke är bosatt å ort där riksdag hålles, och med 24 kronor för annan

ledamot, dock högst resp. 4,500 kronor och 3,400 kronor per riksdag. I

samtliga nu förevarande motioner hemställes om en sänkning av ifrågavarande

dagtraktamente. I motionerna i första kammaren nr 8 och i

andra kammaren nr 2 föreslås sålunda, att dagtraktamentet sänkes till

resp. 25 och 19 kronor. Motionen i andra kammaren nr 13 avviker endast

i så måtto från detta förslag, att dagtraktamentet för ledamot bosatt

å ort, där riksdag hålles, satts till 20 kronor. I motionen i andra

kammaren nr 35 föreslås dagtraktamentets sänkning till resp. 24

och 18 kronor. Motionen i andra kammaren nr 1 går ut på att dagtraktamentet

skall sättas till resp. 21 och 14 kronor. I samtliga motioner

avses, att dagtraktamentenas maximibelopp liksom hittills skola

motsvara en beräknad riksdagstid av 140 dagar, i följd varav såsom

maxima föreslagits i motionerna i första kammaren nr 8 och i andra

kammaren nr 2 resp. 3,500 och 2,660 kronor, i motionen i andra kammaren

nr 13 resp. 3,500 och 2,800 kronor samt i motionen i andra kammaren

nr 1 resp. 3,000 och 2,000 kronor. I motionen i andra kammaren nr 35

har det avsedda maximibeloppet icke direkt angivits. Motionen i andra

kammaren nr 1 innefattar, utöver vad nu nämnts, jämväl förslag därom

att särskilda regler skola gälla för urtima riksdag. Det föreslås nämligen,

att vid sådan riksdag dagtraktamentenas sammanlagda belopp icke skall

få överstiga resp. 1,300 och 900 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

3

Den synpunkt, som företrädesvis bestämt motionärernas yrkanden, hänför

sig till den omständigheten att levnadskostnaderna högst väsentligt

nedgått sedan den tid, då beslut fattades om dagtraktamentenas

höjning till nu utgående belopp, d. v. s. i maj 1920. Att sa är förhållandet

och att således gällande dagtraktamentens realvärde under de

senaste åren stigit, är obestridligt. Ehuru dagtraktamentena nu äga ett

större värde än vid den tid, då de bestämdes, håller utskottet emellertid

före, att de icke kunna anses vara för högt tilltagna. Redan vid de tidigare

tillfällen, då frågan om dagtraktamentets reglering varit föremål

för konstitutionsutskottets handläggning, har av utskottet med styrka

framhållits, att vid detsammas bestämmande hänsyn måste tagas därtill,

att åtskilliga av riksdagens ledamöter befinna sig i den ställning, att

dagtraktamentet icke blott måste räcka till bestridande av de direkta

kostnaderna för uppehället i Stockholm, utan jämväl till någon del bör

utgöra ersättning för sådana inkomster, som vederbörande i följd av riksdagsuppdraget

går förlustig. Denna synpunkt var ett av huv udargumenten,

då konstitutionsutskottet 1917 tillstyrkte eu höjning av arvodet

och anfördes jämväl av 1922 års konstitutionsutskott vid behandling

av väckt förslag om sänkning. Det är enligt utskottets mening en

konsekvens av de förändringar, som efter hand och i synnerhet under

de senaste årtiondena skett i fråga om riksdagens sammansättning, att

skälig hänsyn tages till detta förhållande. Det må vara sant, att dag

traktamentena för vissa ledamöter av riksdagen utgöra en större eisätt

ning än som med hänsyn till de förluster riksdagsmannaskapet för dem

medför kan anses erforderlig. Men denna omständighet får ej föranleda

ett förbiseende av de fall, där det verkligen för ledamöter av riksdagen

skulle medföra synnerliga svårigheter att vid en sänkning av dagtraktamentena

bibehålla sitt riksdagsmannauppdrag, särskilt på den grund, att

detta uppdrag föranleder minskning, om ej rent av fullständig förlust, a\

eljest förvärvad arbetsförtjänst och detta stundom icke allenast undei

själva riksdagstiden. Därest ej detta förhållande blir beaktat, kunna allvarliga

hinder i många fall skapas för förvärv av dugliga krafter åt

riksdagsarbetet. Redan hänsynen till vidmakthållandet av riksdagens

fulla arbetsduglighet föranleder således utskottet att avstyrka de i förevarande

motioner framställda förslagen.

Ett ytterligare skäl till denna ståndpunkt har utskottet däri, att, såvitt

man kan bedöma, det effektiva värdet av nu gällande dagtraktamente icke

i nämnvärd mån torde skilja sig från det effektiva värdet av det ursprung

ligen gällande dagtraktamentet vid den tid, da detta fastställdes. I \ arje

fall synes det obestridligt, att ett bifall till vad i motionerna föreslagits

skulle innebära en minskning av dagtraktamentets effektiva värde, i all

synnerhet om det beaktas, att riksdagen numera regelbundet är samlad

under längre tid än den, för vilken dagtraktamente utgår. Utskottet

anser alltså, att ur den vid flere föregående tillfällen framhållna grund
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

satsen om fasthållande vid dagtraktamentets effektiva värde intet stöd kan

hämtas för yrkandet om nedsättning därav.

Det kan i detta sammanhang framhållas, att de kostnader, som statsverket

får vidkännas för dagtraktamenten åt riksdagens ledamöter, för

närvarande icke utgöra mer än omkring 0.21 procent av de samlade statsutgifterna,

medan motsvarande siffra 1867 — då likväl endast andra

kammarens ledamöter erhöllo arvode — utgjorde 0.6 3.

En överblick över de bestämmelser som i andra länder gälla beträffande

arvode åt ledamöter av riksförsamlingarna, torde hava sitt intresse för

den föreliggande frågans bedömande. I den mån sådant varit möjligt,

hava dessa bestämmelser återgivits i en vid utlåtandet fogad bilaga.

Vid det förhållande, att utskottet finner sig böra avstyrka de förevarande

motionerna, i vad de avse dagtraktamentets nedsättning, har

utskottet ansett sig sakna anledning att i detta sammanhang taga ståndpunkt

till den i herr Olssons motion jämväl berörda men ur praktisk synpunkt

icke alltför betydelsefulla frågan om fastställande av särskild maximigräns

för dagtraktamentena vid urtima riksdag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att

l:o) motionerna I: 8 och II: 2,

2:o) motionen II: 1,

3:o) motionen II: 13 och

4:o) motionen II: 35

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 februari 1924.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, von Geijer, Strömberg, Hellberg*, Thulin, Ljunggren,

G. W. Hansson, Dahl, Lyberg *, Stendahl*, P. J. Gustafsson, SävströmJansson

i Edsbäcken , Engberg , Starbäck *, Vennerström *, Borg. Bäckström, Svensson

i Grönvik och Björkman i Norrköping.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

5

Bilaga.

Uppgifter angående riksdagsmannaarvode in. in. i vissa främmande

länder.

Belgien. Senaten: 4,000 francs per år. Deputeradekammaren: 12,000

francs per år och fria resor hela året mellan riksdagsorten och hemorten.

Danmark. Årsarvode: för den, som är bosatt i Köpenhamn eller dess

närhet, 4,000 kronor, för annan ledamot 5,200 kronor. Dessutom dyrtidstillägg

enligt samma grunder som för statstjänstemän och fria resor på

statens järnvägar.

England. Årsarvode 400 pund.

Finland. Arvodet fastställes årligen genom lag och utgjorde för 1923

års riksdag (beräknad till 120 dagar) 15,000 mark. Ersättning för resa

till och från riksdag.

Frankrike. Årsarvode 27,000 francs. Fria resor på alla järnvägar mot

en mindre årlig avgift.

Förenta Staterna. Årsarvode 7,500 dollars. Dessutom 1,500 dollars för

avlönande av privatsekreterare och 125 dollars i expenser sättning. Särskilt

anslag för resor.

Italien. Årsarvode 15,000 lire. Fria resor på järnvägarna.

Nederländerna. Första kammaren: 10 gulden i dagarvode. Andra kammaren:

5,000 gulden i årsarvode. Ersättning för resekostnader.

Norge. Årsarvode 3,000 kronor. Dessutom tilläggsarvode år 1923 4,000

och cirka 175 kronor till reseersättning samt fri läkare och medicin. Då

sessionstiden 1923 överskred 7 månader, beviljades för den överstigande

tiden ett ytterligare tillägg av 33 kronor 33 öre per dag.

Schweiz. Ständerrådet 15—30 francs i dagarvode. Nationalrådet 25

francs i dagarvode. Reseersättning.

Uppgifterna i regel hämtade ur The Statesman’s Yearbook 1923.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

Reservation

av herr Dahl, som med instämmande av herrar Jansson i Edsbäcken och

Svensson i Grönvik anfört:

Avgörande för de vid 1918 och 1921 års riksdagar slutgiltigt fattade

besluten om höjning av riksdagsmännens dagtraktamenten torde hava varit

den inträffade minskningen av penningvärdet och därav föranledd nedgång

i dåvarande traktamentens realvärde. Då konstitutionsutskottet i

maj 1920 tillstyrkte nu gällande traktamentsbelopp, utgjorde socialstyrelsens

näst förut fastställda indextal för levnadskostnaden 265. Samma

indextal är för närvarande 176. Om ifrågavarande ersättning i likhet

med ekonomiska förmåner i allmänhet linnes böra avpassas i förhållande

till levnadskostnaderna, torde alltså ett bibehållande av traktamentena

vid nuvarande belopp ej kunna hållbart motiveras.

Och då utskottet menar sig kunna hävda, att i varje fall »det effektiva

värdet av nu gällande dagtraktamente icke i nämnvärd mån torde skilja

sig från det effektiva värdet av det ursprungligen gällande dagtraktamentet

vid den tid då detta fastställdes», så befinner sig utskottet i motsättning

till 1920 års konstitutionsutskott, som uttalade, att det då föreslagna (= nu

gällande) traktamentets »effektiva värde något så när komme att motsvara

det vid riksdagsordningens antagande stipulerade beloppet». Ty om detta

var fallet vid det i maj 1920 gällande indextal 265, så måste vid nuvarande

indextal 176 en väsentlig höjning av realvärdet i jämförelse med

1865 hava inträtt.

Att i egen sak träffa avgörande om ersättning, som skall betalas av

annan, är alltid en grannlaga uppgift. Men särskild aktsamhet synes vara

påkallad, då denna uppgift möter riksdagen, som har att avväga lönesatserna

för statens befattningshavare.

Jag har ansett en jämkning av nuvarande traktamentsbelopp betingas

av penningvärdets inträffade stegring, vilken kan antagas ej vara av tillfällig

varaktighet, och jag har funnit ett belopp av 25 kronor för riksdagsman,

ej bosatt å ort där riksdagen hålles, och 20 kronor för riksdagman,

bosatt å dylik ort, skäligen böra godtagas.

Jag har alltså yrkat, att utskottet i anledning av förevarande motioner

skulle hemställa,

att riksdagen måtte för sin del till vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4. 7

Fö rslag

till ändrad lydelse av § 12 riksdagsordningen.

Ledamot av första kammaren---riksdagen tjugufem riksdaler —

— — sammanlagt tre tusen femhundra riksdaler — åter.

Ledamot — — — dagtraktamente tjugu riksdaler---två tusen

åttahundra riksdaler.

Den ledamot---dagtraktamente.

Vill ledamot —--Konungens befallningshavande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.