Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om ändring eller upphävande av 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen.
1924-02-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1924:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om ändring eller upphävande av 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 29 februari 1924 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om ändring eller upphävande
av 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 219, har herr Kilbom in. fl. hemställt,
»att riksdagen matte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
om, i vad mån 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen bör underkastas ändring eller
upphörande samt för riksdagen framlägga det förslag till lagändring, vartill
utredningen kan föranleda».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Den i motiveringen till förevarande motion närmast berörda punkten i 2 §
4 mom. tryckfrihetsförordningen — vilken i motionen återgives i den avfattning
den ägde före en 1921 däri vidtagen ändring — stadgar i sin nuvarande lydelse:
»Att
följande brev och handlingar, nämligen:
från bankinspektionen till bank avlåtna ämbetsbrev, de handlingar, vara desamma
grundas, och svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev, samtliga i vad de röra
enskildas förhållanden till bank,
från tillsyningsmyndigheten över fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet
till vederbörande yrkesutövare avlatna ämbetsbrev, de handlingar, varå
desamma grundas, och svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev, samtliga i vad de
röra sagda yrkesutövares enskilda affärer eller andra personers ekonomiska förhållanden,
icke ma utlämnas, förrän femton ar från brevets eller handlingens datum förflutit.
Den häremot bryter, sa ock den, som i tryck offentliggör dylik handling,
vilken obehörigen utlämnats, böte femtio riksdaler.»
Till den del detta stadgande avser »från bankinspektionen till bank avlåtna
ämbetsbrev, de handlingar, varå desamma grundas, och svarsskrivelser å sådana
ämbetsbrev, samtliga i vad de röra enskildas förhållanden till bank», har det
tillkommit genom en av 1905 års riksdag beslutad, 1906 definitivt antagen
grundlagsändring. Den motion, som gav anledning till beslutet, gick, i likhet
med ett 1902 av riksdagen antaget, men vid slutlig prövning 1903 av andra
kammaren förkastat förslag till grundlagsändring, ut på att bankinspektionens
memorial och ämbetsbrev angående banks förhallanden ävensom svarsskrivelser
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 5 samt. 7 käft. (Nr 7_8.)
Utskottets
yttrande.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
å sådana ämbetsbrev skulle vara hemliga, oavsett om de berörde enskildas förhållanden
eller ej. Mot detta förslag anförde konstitutionsutskottet bl. a.:
»Det är blott enskildes namn samt detaljuppgifter om deras förhållanden till
bank, som ej böra få lämnas åt offentligheten; men sådana utdrag ur skrivelser
och handlingar torde utan svårighet kunna lämnas, att från offentliggörande
undantagas såväl namn som även detaljuppgifter av antydd beskaffenhet. Och
förvisso måste det anses synnerligen otillfredsställande, att sakförhållanden,
vilka eljest icke få hemlighållas, skulle kunna undandragas offentligheten av
den orsak, att de omnämnas i samma handling som enskildes bankaffärer. Utskottet
har på grund härav funnit nödigt att så avfatta ifrågavarande stadgande,
att förbudet mot offentliggörande av dessa skrivelser och handlingar endast
gäller i den mån enskildes förhållanden till bank däri beröras.»
I det betänkande med förslag till tryckfrihetsförordning, som den 20 december
1912 avgavs av särskilda kommitterade, föreslogs i huvudsak bibehållande av
då gällande grundlagsregler angående banksekretessen. Kommitterade betonade
särskilt, att de »icke funnit sig böra förorda frångående av den princip, som
vid tillkomsten av det nuvarande stadgandet så kraftigt hävdades, eller att
sekretessen icke bör sträcka sig utöver enskildes förhållande till bank». Endast
den jämkning föreslogs, att ej blott bankinspektionens skrivelser till bank utan
även övriga in- och utgående skrivelser samt de hos bankinspektionen befintliga
handlingar i allmänhet skulle, försåvitt de rörde enskildes förhållande till bank,
hållas hemliga.
I motionen åsyftas närmast en sådan ändring i berörda stadgande, »att från
publicitet undantoges endast den del av ämbetsbrev och handlingar, som angiva
kredittagares namn och kreditbeloppets storlek». En sådan ändring hava motionärerna
ansett påkallad av »de stora skador, som uppstått därigenom, att till
följd av nämnda stadgande bankinspektionens verksamhet blivit helt undandragen
allmänhetens och pressens blickar».
Det yrkande, vari motionen utmynnar, går emellertid vida längre. Motionärerna
hemställa nämligen om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning,
»i vad mån 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen bör underkastas ändring
eller upphörande samt för riksdagen framlägga det förslag till lagändring
vartill utredningen kan föranleda».
Vad motionärerna föreslå är således en allmän revision — eventuellt upphörande
— av de i 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen intagna bestämmelserna
dels om handlingars offentlighet i allmänhet, dels om undantag från denna regel.
Utskottet vill med anledning härav — under betonande att ett »upphörande» av
giltigheten av den för vårt statsskick grundläggande principen om handlingars
offentlighet givetvis ej kan komma i fråga — erinra därom, att riksdagen 1921
hos Kungl. Maj:t hemställde om en snar revision av tryckfrihetsförordningens
sekretessbestämmelser. Utskottet, som utgår ifrån att detta betydelsefulla spörsmål
alltjämt är föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, anser på denna
grund en förnyad allmän framställning i ämnet icke vara av behovet påkallad.
Vad angår det särskilda spörsmål, som i motionen närmast beröres, eller frågan
om banksekretessen, så vill det synas utskottet, som om de önskemål motionä
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
3
Terna härutinnan framfört, sammanfalla med de avsikter, som, på sätt ovan
anförts, bestämde utformningen av det nu gällande grundlagsstadgandet; redan
nu skulle alltså dessa önskemål vara tillgodosedda. Visserligen får ej den möjligheten
förbises, att det ifrågavarande stadgandet i tillämpningen kommit att
verka annorlunda än vid dess tillkomst avsetts. Utskottet anser det i så fall
tänkbart, att genom någon förtydligande jämkning i stadgandet det allmännas
intresse av offentlighet på det ifrågavarande området skulle kunna bättre än nu
tillgodoses, utan att därmed berättigade enskilda intressen åsidosättas eller bankinspektionens
möjligheter till effektiv kontroll kringskäras. Då det emellertid
kan påräknas, att jämväl denna fråga kommer under omprövning vid den revision
av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser, varom riksdagen hemställt,
saknar utskottet anledning att föreslå, att riksdagen gör detta ämne till föremål
för en särskild framställning hos Kungl. Maj:t.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 29 februari 1924.
På konstitutionsutskottets vägnar:
VIKTOR LARSSON.
Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, von Geijer, Strömberg, Thulin, G. W. Hansson,
Lyberg*, Stendahl*, P. J. Gustafsson, Nils Anton Nilsson, E. B. Andersson*,
Johan Bergman, Sävström*, Jansson i Edsbäcken*, Engberg*, Vennerström*, Borg,
K. A. Westman, Gustafson i Kasenberg, Sehlin* och Björkman i Norrköping.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
av herr Engberg.
Reservation
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.