Utlåtande i anledning av väckt motion om indragning av kommunikationsdepartementet.
1924-02-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1924:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om indragning av kommunikationsdepartementet.
Dokumentets text
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 29 februari 1924 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
indragning av kommunikationsdepartementet.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 223, hava herrar Lindgren och
Pettersson i Stäringe hemställt, »att riksdagen ville för sin del besluta,
att lagen om statsdepartementen av den 19 juni 1919 skall fr. o. m. 1 juli 1924
på det sätt ändras, att orden ''kommunikationsdepartementet’: ärenden rörande
samfärdsanstalter och allmänna arbeten utgå samt att orden ''handelsdepartementet’:
ärenden rörande handel, industri och sjöfart, ändras till ''handels- och
kommunikationsdepartementet’: ärenden rörande handel, industri, sjöfart, andra
samfärdsanstalter och allmänna arbeten, samt
att denna ändring skall träda i kraft den dag n. v. innehavaren av departementschefsposten
inom kommunikationsdepartementet därifrån avgår.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottets
yttrande.
Den nu gällande departementsindelningen grundar sig, som bekant, på den lagstiftning
i ämnet, som genomfördes vid 1919 års riksdag och trädde i kraft den
1 juli 1920. Denna lagstiftning kom till stånd på grundval av en ingående
undersökning av olika möjligheter för en ändamålsenlig organisation av statsdepartementen
och innebär, bl. a. i avseende å inrättandet av ett särskilt departement
för handel, industri och sjöfart, förverkligandet av önskemål, som
vid flera föregående tillfällen kommit till uttryck från riksdagens sida. Då
den nuvarande organisationen varit i verksamhet blott under några få år, under
vilka dessutom i många hänseenden abnorma förhållanden varit rådande, torde
verkningarna av densamma ännu icke med säkerhet kunna överblickas. De skäl,
som i motionen anförts, utgöra i varje fall enligt utskottets mening icke tillräcklig
grund för ett ståndpunktstagande till den ifrågasatta förändringen. — Enligt
vad utskottet inhämtat, är för övrigt spörsmålet om möjligheten att genomföra
ändringar i gällande departementsorganisation under övervägande i den kommitté,
som enligt Kungl. Maj:ts uppdrag har att avgiva förslag angående åtgärder
för vinnande av besparingar i statsförvaltningen.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
5
På nu anförda skäl får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 februari 1924.
På konstitutionsutskottets vägnar:
VIKTOR LARSSON.
Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, von Geijer, Strömberg, Thulin, Ljunggren,
Reuterskiöld*, Dahl, Lyberg*, N. S. Norling*, Stendahl*, Johan Bergman, Sävström*,
Engberg*, Vennerström*, K. A. Westman, Gustafson i Kasenberg, Karlsson i Vadstena,
Sehlin*, Pehrsson i Göteborg och Janson i Kungsör.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Reuterskiöld, som anfört:
»Utskottet har med 16 röster mot 4 ej blott avstyrkt förevarande motion utan
också avslagit inom utskottet väckt förslag ang. skrivelse i anledning av motionen
om utredning rörande lämpligare fördelning av ärendena mellan departementen
i syfte att minska dessas antal och särskilt med fäst avseende å möjligheten
att förena handels- och kommunikationsdepartementen. Att en sådan
förening kan vara både möjlig och önskvärd, har utskottet icke bestritt, utan
skjutit i förgrunden det alltid användbara skälet att man ännu saknar tillräcklig
erfarenhet av den nuvarande ordningens verkningar — ett skäl, som knappast
har högre dignitet än svepskäl.
Motionens motivering är ej blott fullt bärande utan därutöver av den art, att
det därpå grundade yrkandet i längden icke kan avvisas. När frågan faller i
år, faller den framåt, och den måste förr eller senare lösas i den av motionärerna
antydda riktningen, såvida över huvud ett handelsdepartement skall kunna
med fog behållas.
Utskottet saknar heller icke erfarenhet om nuvarande ordnings verkningar.
Protokollsgranskningen talar för vart år ett allt tydligare språk, som visar, att
antalet och beskaffenheten av de två här avsedda departementens administrativa
mål ingalunda kräver två departement, utan mer än väl kunde motivera sammanslagning
av de två till ett departement. Det är givet, att vid sidan av dessa
mål finnas ett antal politiska mål — ordet taget i vidsträckt mening — särskilt
inom handelsdepartementet, vilka antingen icke alls synas i protokollen eller där
förekomma endast vid det formella slutavgörandet. Men för dessa kräves
ingalunda den personal, som fordras för de förstnämnda ärendena. Och det kan
6
Kostitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
knappast antagas, att om dessa politiska ärenden inom de nuvarande två departementen
handlades av ett enda statsråd och en enda statssekreterare, vare sig
målen skulle bli sämre handlagda eller de båda ämbetsmännen över liövan ansträngda
utan snarare tvärtom.
Att bibehålla för många departement, statsråd och statssekreterare är ej blott
dålig ekonomi, utan försvårar en verkligt god administration och en god rekrytering.
Och något särskilt stort behov ur allmänt politisk synpunkt att alltid
hava just 12 statsråd torde ej föreligga; snarare borde nybildning av regering,
när sådan ifrågakommer, gå lättare, ju mindre antalet är av regeringsmedlemmar.
Oavsett detta, föreligger en avgjord fara för departementens förvandling till
centrala verk, om de ha för litet att sköta i fråga om det, som är deras närmaste
och egentligaste uppgift, liksom det ock förefinnes en ej mindre fara för
överorganisation och formalisering, om ett departement, såsom hittills kommunikationsdepartementet,
knappast blir annat eller mera än bekräftelseorgan
för allt, som kommunikationsverken och byggnadsmyndigheterna icke vilja taga
på eget ansvar.
Utskottet har emellertid, efter att hava erfarit att den s. k. besparingskommittén
mer eller mindre indirekt sysslade med frågan även om departementen,
ansett sig ej böra föregripa dess arbeten. För dpn, som i likhet med mig anser
lyckligast, om denna s. k. besparingskommitté snarast möjligt ökade antalet av
indragna kommittéer, utgör detta uppenbarligen intet skäl. Men även om sagda
kommitté skulle få fortfara med sitt formella sysslande, synes det mig vara av
vikt, att riksdagen gåve den och Kungl. Maj :t sina önskningar till känna, därmed
inriktande kommitténs trevanden på praktiskt effektiva åtgärder till förenkling
och besparing, helst det närmast torde ankomma på riksdagen att taga initiativ
till en departementsförändring, som betyder i främsta rummet en förvaltningsförenkling
och -förbättring, men därjämte en, framför allt genom sina indirekta
verkningar, avsevärd besparing. Även om omedelbart ej skulle besparas mer
än c;a 50,000 kr., måste erinras, att med departementsminskningen följer behovet
av arbetskoncentration och befrielse från en eljest given naturlig tendens, att
vidga den administrativa verksamheten för verk, som i och för sig sakna full
sysselsättning.
Under dessa förhållanden har jag ansett utskottet böra föreslå en skrivelse till
Kungl. Maj:t i motionens syfte och härom framställt yrkande. Medgivas bör
nämligen, att riksdagen måhända ej omedelbart borde besluta sammanslagningen,
då det, på grund av erhållna upplysningar, kan antagas, att Kungl. Maj :t
skulle anse nödigt att före ett sådant besluts godkännande anordna en utredning,
vilken kunde draga längre tid. Mot utskottets beslut att icke ens tillstyrka en
dylik skrivelse har jag därför velat anföra min reservation i förhoppning, att
Kungl. Maj:t, eventuellt oberoende av riksdagsinitiativ, måtte upptaga frågan
till behandling och avgörande i den riktning motionen syftar.»
Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
24071)9
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.