Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om indragning av kommunikationsdepartementet.

1924-02-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1924:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om indragning av kommunikationsdepartementet.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 29 februari 1924 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

indragning av kommunikationsdepartementet.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 223, hava herrar Lindgren och

Pettersson i Stäringe hemställt, »att riksdagen ville för sin del besluta,

att lagen om statsdepartementen av den 19 juni 1919 skall fr. o. m. 1 juli 1924

på det sätt ändras, att orden ''kommunikationsdepartementet’: ärenden rörande

samfärdsanstalter och allmänna arbeten utgå samt att orden ''handelsdepartementet’:

ärenden rörande handel, industri och sjöfart, ändras till ''handels- och

kommunikationsdepartementet’: ärenden rörande handel, industri, sjöfart, andra

samfärdsanstalter och allmänna arbeten, samt

att denna ändring skall träda i kraft den dag n. v. innehavaren av departementschefsposten

inom kommunikationsdepartementet därifrån avgår.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottets

yttrande.

Den nu gällande departementsindelningen grundar sig, som bekant, på den lagstiftning

i ämnet, som genomfördes vid 1919 års riksdag och trädde i kraft den

1 juli 1920. Denna lagstiftning kom till stånd på grundval av en ingående

undersökning av olika möjligheter för en ändamålsenlig organisation av statsdepartementen

och innebär, bl. a. i avseende å inrättandet av ett särskilt departement

för handel, industri och sjöfart, förverkligandet av önskemål, som

vid flera föregående tillfällen kommit till uttryck från riksdagens sida. Då

den nuvarande organisationen varit i verksamhet blott under några få år, under

vilka dessutom i många hänseenden abnorma förhållanden varit rådande, torde

verkningarna av densamma ännu icke med säkerhet kunna överblickas. De skäl,

som i motionen anförts, utgöra i varje fall enligt utskottets mening icke tillräcklig

grund för ett ståndpunktstagande till den ifrågasatta förändringen. — Enligt

vad utskottet inhämtat, är för övrigt spörsmålet om möjligheten att genomföra

ändringar i gällande departementsorganisation under övervägande i den kommitté,

som enligt Kungl. Maj:ts uppdrag har att avgiva förslag angående åtgärder

för vinnande av besparingar i statsförvaltningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

5

På nu anförda skäl får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 februari 1924.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, von Geijer, Strömberg, Thulin, Ljunggren,

Reuterskiöld*, Dahl, Lyberg*, N. S. Norling*, Stendahl*, Johan Bergman, Sävström*,

Engberg*, Vennerström*, K. A. Westman, Gustafson i Kasenberg, Karlsson i Vadstena,

Sehlin*, Pehrsson i Göteborg och Janson i Kungsör.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Reuterskiöld, som anfört:

»Utskottet har med 16 röster mot 4 ej blott avstyrkt förevarande motion utan

också avslagit inom utskottet väckt förslag ang. skrivelse i anledning av motionen

om utredning rörande lämpligare fördelning av ärendena mellan departementen

i syfte att minska dessas antal och särskilt med fäst avseende å möjligheten

att förena handels- och kommunikationsdepartementen. Att en sådan

förening kan vara både möjlig och önskvärd, har utskottet icke bestritt, utan

skjutit i förgrunden det alltid användbara skälet att man ännu saknar tillräcklig

erfarenhet av den nuvarande ordningens verkningar — ett skäl, som knappast

har högre dignitet än svepskäl.

Motionens motivering är ej blott fullt bärande utan därutöver av den art, att

det därpå grundade yrkandet i längden icke kan avvisas. När frågan faller i

år, faller den framåt, och den måste förr eller senare lösas i den av motionärerna

antydda riktningen, såvida över huvud ett handelsdepartement skall kunna

med fog behållas.

Utskottet saknar heller icke erfarenhet om nuvarande ordnings verkningar.

Protokollsgranskningen talar för vart år ett allt tydligare språk, som visar, att

antalet och beskaffenheten av de två här avsedda departementens administrativa

mål ingalunda kräver två departement, utan mer än väl kunde motivera sammanslagning

av de två till ett departement. Det är givet, att vid sidan av dessa

mål finnas ett antal politiska mål — ordet taget i vidsträckt mening — särskilt

inom handelsdepartementet, vilka antingen icke alls synas i protokollen eller där

förekomma endast vid det formella slutavgörandet. Men för dessa kräves

ingalunda den personal, som fordras för de förstnämnda ärendena. Och det kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kostitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

knappast antagas, att om dessa politiska ärenden inom de nuvarande två departementen

handlades av ett enda statsråd och en enda statssekreterare, vare sig

målen skulle bli sämre handlagda eller de båda ämbetsmännen över liövan ansträngda

utan snarare tvärtom.

Att bibehålla för många departement, statsråd och statssekreterare är ej blott

dålig ekonomi, utan försvårar en verkligt god administration och en god rekrytering.

Och något särskilt stort behov ur allmänt politisk synpunkt att alltid

hava just 12 statsråd torde ej föreligga; snarare borde nybildning av regering,

när sådan ifrågakommer, gå lättare, ju mindre antalet är av regeringsmedlemmar.

Oavsett detta, föreligger en avgjord fara för departementens förvandling till

centrala verk, om de ha för litet att sköta i fråga om det, som är deras närmaste

och egentligaste uppgift, liksom det ock förefinnes en ej mindre fara för

överorganisation och formalisering, om ett departement, såsom hittills kommunikationsdepartementet,

knappast blir annat eller mera än bekräftelseorgan

för allt, som kommunikationsverken och byggnadsmyndigheterna icke vilja taga

på eget ansvar.

Utskottet har emellertid, efter att hava erfarit att den s. k. besparingskommittén

mer eller mindre indirekt sysslade med frågan även om departementen,

ansett sig ej böra föregripa dess arbeten. För dpn, som i likhet med mig anser

lyckligast, om denna s. k. besparingskommitté snarast möjligt ökade antalet av

indragna kommittéer, utgör detta uppenbarligen intet skäl. Men även om sagda

kommitté skulle få fortfara med sitt formella sysslande, synes det mig vara av

vikt, att riksdagen gåve den och Kungl. Maj :t sina önskningar till känna, därmed

inriktande kommitténs trevanden på praktiskt effektiva åtgärder till förenkling

och besparing, helst det närmast torde ankomma på riksdagen att taga initiativ

till en departementsförändring, som betyder i främsta rummet en förvaltningsförenkling

och -förbättring, men därjämte en, framför allt genom sina indirekta

verkningar, avsevärd besparing. Även om omedelbart ej skulle besparas mer

än c;a 50,000 kr., måste erinras, att med departementsminskningen följer behovet

av arbetskoncentration och befrielse från en eljest given naturlig tendens, att

vidga den administrativa verksamheten för verk, som i och för sig sakna full

sysselsättning.

Under dessa förhållanden har jag ansett utskottet böra föreslå en skrivelse till

Kungl. Maj:t i motionens syfte och härom framställt yrkande. Medgivas bör

nämligen, att riksdagen måhända ej omedelbart borde besluta sammanslagningen,

då det, på grund av erhållna upplysningar, kan antagas, att Kungl. Maj :t

skulle anse nödigt att före ett sådant besluts godkännande anordna en utredning,

vilken kunde draga längre tid. Mot utskottets beslut att icke ens tillstyrka en

dylik skrivelse har jag därför velat anföra min reservation i förhoppning, att

Kungl. Maj:t, eventuellt oberoende av riksdagsinitiativ, måtte upptaga frågan

till behandling och avgörande i den riktning motionen syftar.»

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

24071)9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.